Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Magnus Berntsson (KD) om Situationen i Israel och Palestina m.m.

Magnus Berntsson (KD) höll ett anförande om Situationen i Israel och Palestina m.m. i debatten ”Protokoll 2024/25:87 Torsdagen den 20 mars” den 20 mars 2025.

Herr ålderspresident! Den långvariga konflikten mellan Israel och Palestina fortsätter att utmana strävan efter fred och rättvisa i Mellanöstern.

Kristdemokraterna står fast vid övertygelsen att en hållbar lösning endast kan uppnås genom en framförhandlad tvåstatslösning där Israel och Palestina existerar sida vid sida inom säkra och erkända gränser.

Det är därför med stor sorg jag konstaterar att fas två i uppgörelsen om vapenvila nu ser ut att ha gått om intet. Efter att frisläppandet av gisslan avstannat har stridigheterna i Gaza dessvärre återupptagits. Situationen i Gaza är således återigen akut och kräver omedelbar återhållsamhet från alla inblandade parter.

Det pågående våldet har orsakat död och ofattbart lidande för civila palestinier. Parallellt uppskattas 24 levande israeler finnas kvar som gisslan i Gaza, enligt de senaste uppgifterna. Dessutom finns där kvarlevorna efter 35 döda gisslan.

Jag vill därför uppmana alla parter att visa besinning och ta ansvar för att stoppa denna eskalering. Det internationella samfundet måste arbeta för att få till stånd en varaktig vapenvila och skapa förutsättningar för en återupptagen fredsprocess. En långsiktig lösning uppnås genom förhandlingar; därför måste samtliga aktörer återvända till samtalsbordet med en genuin vilja att hitta en rättvis och hållbar lösning för både israeliska och palestinska civila.

I vapenvilans första fas accepterade Israel en uppgörelse som innebar att flera hundra personer – däribland livstidsdömda mördare och våldsverkare – släpptes i utbyte mot att få hem 33 av de bortrövade israelerna i gisslan. Svåra beslut har alltså fattats, och avvägningar har gjorts. Det kan ske igen, och detta väcker hopp om ett återupptaget stillestånd.

Herr ålderspresident! Efter en två månader lång välbehövlig vapenvila mellan Israel och Hamas har Gazas civilbefolkning återigen börjat utnyttjas som mänskliga sköldar. Hamas visade den 7 oktober 2023 att man inte är en seriös potentiell fredspartner. Man påminde världen om sin sanna natur: en terrororganisation vars kompromisslösa mål är att utplåna staten Israel. Detta krig har varit en total humanitär tragedi helt i onödan. Hamas har hållit ett helt folk som gisslan i Gaza samtidigt som man har försökt massakrera ett annat.

I en tid då propagandabilder och AI-genererade videor används för att styra narrativet kring konflikten i Mellanöstern krävs verkliga, diplomatiska lösningar för att uppnå en varaktig fred. Det internationella samfundet måste gå från passivt iakttagande till aktiv handling.

De historiska normaliseringsavtalen mellan Israel och flera arabstater – Abraham Accords – visar att fred är en möjlighet när pragmatism och ömsesidigt erkännande får styra. Dessa avtal kan tjäna som en grund för att utvidga samarbetet och skapa nya förutsättningar för stabilitet i regionen.

Samtidigt är Gulfstaternas engagemang avgörande. Länder som Förenade Arabemiraten och Saudiarabien har både ekonomisk och politisk makt och tyngd att påverka konflikten. Deras insatser kan bidra till att dämpa spänningarna, möjliggöra humanitärt stöd och leda parterna mot nya förhandlingar.

Egyptens plan för Gaza är en viktig pusselbit. Den syftar till att få till stånd en vapenvila och på sikt skapa en ny politisk ordning. Egyptens historiska roll som medlare bör förstärkas, och landets förslag behöver stöd från fler aktörer för att bli verklighet. Även Arabförbundet behöver anta ett nytt sätt att agera. Det räcker inte med fördömanden och resolutioner. Det krävs konkreta åtgärder för att säkerställa att en fredsprocess inte bara initieras utan också fullföljs.

Vi befinner oss vid ett vägskäl. Antingen låter vi konflikten fortsätta i en spiral av våld, eller så samlar vi de krafter som vill se en förändring och som bygger en väg mot fred. Svaret ligger inte i AI-genererade narrativ utan i diplomati, ledarskap och verkliga kompromisser.

Herr ålderspresident! I FN:s generalförsamling har 154 resolutioner riktats mot Israel mellan åren 2015 och 2023, medan 71 resolutioner behandlat alla övriga länder i världen tillsammans. Bara under 2024 antog FN:s generalförsamling 17 resolutioner mot Israel och bara 6 om övriga världen: en vardera om Nordkorea, Iran, Syrien, Myanmar, Ryssland och USA. Personligen tycker jag att det är svårt att påstå att det är just så världen ser ut. Statistiken kan inte enbart bero på att konflikten mellan Israel och palestinska aktörer är en av världens svåraste. Ingen kan påstå att det inte finns andra konflikter som åtminstone förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än de får i dag. Det beror snarare på att många av de länder som driver och röstar igenom dessa resolutioner har en lång historia av politisk och ideologisk fientlighet gentemot Israel. Dessa länder är inte sällan diktaturer som har en ytterst tveksam syn på mänskliga rättigheter och som aktivt förföljer oliktänkande, förvägrar kvinnor basala rättigheter och tystar medier.

För alla oss som försvarar den regelbaserade världsordningen är FN en central institution. FN:s roll i att upprätthålla internationell lag och främja fred är avgörande. Det finns dock en uppenbar risk att FN förlorar sin legitimitet om dess agerande uppfattas som ensidigt och politiserat, och det är en situation som ligger i allas intressen att undvika.

Jag kan förstå att Israel är missnöjt. Vi har sett hur UNRWA-lokaler använts för att hålla delar av gisslan. Vi har sett att chefer för lärarfacken i både Gaza och Libanon samtidigt haft ledande roller i Hamas och att Hizbollahs vapendepåer och tunnlar i Libanon har legat vid Unifilposteringar.

Herr ålderspresident! I Mellanöstern ser vi annars ljusglimtar i form av en bräcklig vapenvila i Libanon och att Assadregimen i Syrien har fallit. I Libanon ser vi att Hizbollahs och Irans grepp om landet har försvagats, och den era då Libanon fungerade som en bricka i utländska makters spel kan i bästa fall vara på väg att ta slut. I Syrien har Bashar al-Assads tid vid makten tagit slut, men landets framtid är fortfarande osäker. Det syriska folket förtjänar en framtid fri från diktatur och destruktivt iranskt och ryskt inflytande. Det är dock tydligt att inte minst kristna, alawiter och andra religiösa minoriteter fortfarande riskerar att utsättas för förföljelse och marginalisering i den instabila situation som råder.

Det iranska folket förföljs av sin egen regering och dess terrorverktyg – det revolutionära gardet – som arresterar, torterar och förtrycker sina egna invånare samtidigt som man beväpnat i princip samtliga terrororganisationer i hela Mellanöstern. De genomför godtyckliga arresteringar av utländska medborgare och har planerat mord på svenska medborgare här i Sverige. Man stöder Ryssland i kriget mot Ukraina, och Shaheddrönare regnar dagligen ned över ukrainska städer. Trots sin försvagade ställning fortsätter dock den iranska regimen att försöka skapa problem, inte minst för den palestinska myndigheten på Västbanken.

Det är Kristdemokraternas uppfattning att Israel på allvar måste ta itu med det oacceptabla bosättarvåldet på Västbanken och upphöra med expansionen av bosättningar. Bosättningarna strider mot folkrätten och undergräver möjligheterna att nå en tvåstatslösning. En förhandlad tvåstatslösning, där Israel och Palestina samexisterar sida vid sida, är och förblir den enda hållbara vägen mot fred.

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 12 repliker

Herr ålderspresident! Jag vill tacka ledamoten Berntsson för att han talade om bosättarpolitiken som ett hinder för freden.

Vi socialdemokrater tycker att associationsavtalet måste avbrytas så länge Israel inte respekterar internationell rätt och folkrätten. Vi socialdemokrater anser också att en handelsbojkott av varor från ockuperade områden måste ske. Regeringen är ju mer av uppfattningen att det ska märkas, och att man bör undvika detta, eftersom bosättarpolitiken är ett hinder för freden och tvåstatslösningen.

Vi ser dock problematiken och ambivalensen kring att upprätthålla detta. Till och med på Regeringskansliet har det i närtid serverats viner från ockuperad mark. Regeringen fördömer också bosättarpolitiken – precis som sagts tidigare i text och ord. Sett till vad många ledamöter ibland uttalar här i riksdagen och vad man från högerpartierna har uttalat känns regeringens position dock inte alltid fullt ut förankrad i de olika partierna.

Till exempel lade ledamoten Berntssons partikollega Camilla Brodin, gruppledare för Kristdemokraterna, ut en bild den 1 mars i sina sociala medier på en flaska Mount Hermon red-vin från de ockuperade Golanhöjderna. Ovanför bilden skrev hon: ”I en värld där mycket skakar, där allt som tidigare varit självklart inte längre är det. Var det självklart för mig denna vecka till middagen!”

Jag skulle vilja fråga ledamoten Berntsson vad han anser om sin gruppledares agerande. Vilken position har Berntsson när det gäller dessa viner? Är det att varor från bosättare bör undvikas, som regeringen menar, eller att det är helt okej att konsumera viner på ett sådant sätt och dessutom göra reklam för det, som ledamoten Brodin?

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten Büser för frågan och för att han uppmärksammar vårt väldigt tydliga ställningstagande vad gäller hur vi ser på den bosättarpolitik som Israel för. Den är definitivt ett stort problem och ett direkt hinder för att komma vidare med fredsförhandlingar, vilket måste vara målet.

Jag fick en fråga om vin från Golanhöjderna och om hur jag ställer mig till det. Jag måste meddela ledamoten Büser att jag är absolutist och aldrig dricker någon alkohol över huvud taget. Jag har aldrig köpt en vinflaska i hela mitt liv. Jag tror inte att det hjälper i den här situationen.

Frågan gällde hur min gruppledare har ställt sig i frågan. Detta är ett beslut som individen själv behöver fatta. Det är väldigt viktigt för regeringen att produkter från ockuperade områden märks, och jag uppfattar att det har varit så i det här fallet. Sedan är det upp till var och en att fatta sina egna beslut i frågan.

Herr ålderspresident! Jag tror att det är viktigt att man som företrädare för Sveriges riksdag och för ett parti som säger sig företräda internationell rätt och folkrätt inte agerar på ett sätt som direkt bryter mot folkrätten. Konsumerar man varor från ockuperad mark bör det kritiseras. Om jag skulle börja konsumera ett vin från ockuperad mark i Ukraina som Ryssland har producerat skulle jag med rätta få väldigt mycket kritik.

När det finns en internationell rätt bör vi ledamöter förhålla oss till den. Det spelar ingen roll om man är absolutist eller inte; det kan handla om vilken vara som helst. Jag tycker att det blir problematiskt när vi har ledamöter som agerar på ett sådant sätt.

Vi socialdemokrater säger att dialog med Israel såklart är bra. Vi har dock sett att Israel flagrant bryter mot folkrätten, och det måste få konsekvenser. Därför säger vi att vi vill ha en handelsbojkott mot varor från ockuperade områden. Vi vill också stoppa associationsavtalet så att Israel inte förmånligt ska kunna handla samtidigt som man begår krigsförbrytelser. Det är en väldigt viktig princip.

Min fråga till Magnus Berntsson ställde jag mot bakgrund av hur jag upplever regeringens position. Det står tydligt att man är emot bosättningspolitiken och att man ser att bosättningarna är ett hot mot freden och mot en tvåstatslösning. Samtidigt har vi en gruppledare för ett av de tre regeringspartierna som lägger upp bilder på varor från ockuperad mark och säger att man ska njuta av dem. Jag tycker att det är smaklöst, olämpligt och slarvigt.

Min fråga till Magnus Berntsson var vad han själv anser om att en riksdagsledamot delar den typen av bilder. Vilken position vilar Berntsson i? Är det okej att konsumera som man vill, eller är det de facto ett hinder för freden att konsumera denna typ av varor?

Herr ålderspresident! Jag tackar återigen ledamoten för frågan.

I grunden finns det en skillnad i synen på hur vi bäst har en dialog med staten Israel i det här fallet. Är det bättre att ha ett associeringsavtal och återkommande associeringsråd där vi diskuterar frågor som vi inte ser på på samma sätt, eller är det bättre att frysa detta? Vissa partier vill ju att det helt ska avslutas.

Regeringen och mitt parti har varit tydliga med att vi tror mer på dialogvägen – vi tror att det är vägen framåt.

Herr ålderspresident! Vi har debatterat Israels ockupation av Palestina många gånger den här mandatperioden. Senast vi gjorde det var i februari i samband med den utrikespolitiska debatten. Då ställde jag en fråga till Magnus Berntsson om Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, som har internationella observatörer på plats mitt i konflikten för att göra det som Magnus Berntsson efterlyste i sitt anförande: stoppa eskaleringen.

Ekumeniska följeslagarprogrammet är ju inte vilket program som helst. Det är ett program som leds av Sveriges kristna råd, som har skickat ned över 400 svenska volontärer för att vara på plats och bidra till fred. Detta har man gjort på anmodan av Kyrkornas världsråd.

Berättelse efter berättelse talar om hur människor känner sig tryggare tack vare följeslagarnas närvaro. De leder till exempel barn till och från skolor och finns i närheten av platser där bosättare trakasserar palestinier. Man har också jobbat väldigt aktivt med att göra olika typer av kyrkobesök – 2023 gjorde man 195 kyrkobesök i 56 olika kyrkor.

Den fråga jag ställde till Magnus Berntsson i februari, som han sannolikt minns, handlade om varför regeringen genom sin myndighet Sida drog in stödet till följeslagarprogrammet. Då, för en och en halv månad sedan, lät det på Magnus Berntsson som att han ville ta frågan till sin regering, diskutera detta och återkomma med besked om följeslagarprogrammet.

Än så länge har följeslagarprogrammet löst finansieringen för i år. Man har kunnat öka sina ansträngningar och etablera ytterligare en grupp i South Hebron Hills, som är ett av de områden där vi ser bosättarvåldet öka just nu. Framöver finns det dock ingen finansiering som säkerställer att Sveriges kristna råd kan skicka följeslagare.

Regeringen behöver tydliggöra detta och komma med positiva besked för att det ska finnas internationell närvaro för att stoppa eskaleringen.

Herr ålderspresident! Tack, Håkan Svenneling, för frågan!

Jag är inte överraskad över att frågan återkommer. Jag vill dock tydliggöra en sak apropå hur frågan ställdes. Håkan Svenneling sa att regeringen fattade beslutet genom sin myndighet, men det är inte riktigt så beslut fattas i svensk förvaltning. Regeringen ger ramar, och myndigheterna fattar sedan beslut. Det är Sida som har fattat beslutet och gjort prioriteringar utifrån det ramverk som finns.

Jag har däremot ingenting att invända mot ledamoten Svennelings beskrivning av Ekumeniska följeslagarprogrammet. Det har haft – och har – en viktig roll. Det finns ju också fler finansiärer än Sverige.

När det gäller frågan om huruvida det går att hitta andra sätt när det gäller den svenska sidans deltagande, i MENA-strategin eller något sådant, har jag inte fått några nya svar som jag kan delge just nu.

Herr ålderspresident! Det var tråkigt att höra att det inte finns några nya besked i nuläget. Man måste nog ändå ha klart för sig att det är regeringens ändrade ramverk, som Magnus Berntsson kallar det, som är skälet till att vi står med den här konsekvensen.

Det fanns tidigare en Palestinastrategi genom vilken Ekumeniska följeslagarprogrammet fick stöd under mer än 20 års tid. Man tog bort Palestinastrategin och ersatte den med en Mellanösternstrategi där det finns mål om att man ska bidra till ökad fred och minskad konflikt. Tack vare Kristdemokraterna finns det också mål om att kristna minoriteter i Mellanöstern ska uppmärksammas. Följeslagarprogrammet uppfyller detta, men myndighetens beslut innebär att dess finansiering dras in.

Precis som jag sa i februari vill jag påminna om att Kristdemokraterna aktivt kritiserade detta program genom Magnus Berntssons företrädare, och därför känner jag att Kristdemokraterna har ett tydligt ansvar att säga till myndigheten att följeslagarprogrammet gör någonting viktigt och bidrar till att minska eskaleringen i området. Just nu känns det som att ledamoten Magnus Berntsson vill minska eskaleringen och har en strategi som säger att han vill det men saknar åtgärder som leder i den riktningen. Därför kommer vi att fortsätta att tjata om följeslagarprogrammet tills ni kommer med andra besked än dem vi fick i februari och tyvärr får även i dag.

Herr ålderspresident! Låt mig ändå påpeka för ledamoten Svenneling att vi har fristående myndigheter i Sverige som fattar beslut. Det är sant att vi ändrade strategier i de regler som presenterades för myndigheten i och med att Palestinastrategin uppgick i Mellanösternstrategin. I Palestinastrategin tog väldigt många olika organisationer del av Sidastödet. Jag tror att det var omkring 218 stycken. Det gällde alltså att bedöma och jämföra alla dessa organisationer utifrån vad som behövdes enligt riktlinjerna i den nya strategin.

Jag har som sagt inga nya besked att ge, men jag vill betona att jag inte har kritiserat följeslagarprogrammet.

Herr ålderspresident! Jag vill ta upp handelsfrågan igen eftersom den är viktig. Återigen hör vi att bosättningarna måste upphöra och att de är ett hinder för en tvåstatslösning. Internationella domstolen var väldigt tydlig med vad som krävs. Bosättningarna måste monteras ned och bosättarna flyttas därifrån. Det krävs också att omvärlden inte politiskt eller ekonomiskt stöder bosättningarna.

Ledamoten Saweståhl sa att man förordar handel före bojkott. Men varor från bosättningar ingår inte i associeringsavtalet och har inga tullättnader. Att handla varor från bosättningar, vad är då det om inte att ekonomiskt stödja bosättningar?

För att återkoppla till ledamoten Büsers fråga: Hur kan fortsatt handel med varor från bosättningar vara tillåtet när Internationella domstolen säger att vi inte ekonomiskt ska stödja bosättningar? Jag får inte ihop logiken. Kan ledamoten Berntsson förklara?

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten Risberg för frågan.

Vi måste sätta in frågan i ett större sammanhang i och med att vi pratar om handel. Sverige hanterar inte handel på egen hand, utan det är något vi hanterar genom vårt samarbete i Europeiska unionen. Det är Europeiska unionen som har associationsavtalet med Israel och egentligen alla andra handelsrelationer.

De senaste dagarna har det blivit populärt att förorda bojkott åt både det ena och det andra hållet. Jag påstår nog ändå likt min kollega Saweståhl att handel är ett bättre sätt att komma vidare. Att göra sig beroende av varandra i stället för att bojkotta varandra leder till mer positiva slutresultat.

Frågan hör hemma på EU-nivå, och samtal fördes mellan EU-ledare och israeliska företrädare i det associeringsråd som hölls för bara några veckor sedan.

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten Berntsson för svaret även om jag inte fick svar på hur handel med bosättarvaror inte kan gå emot Internationella domstolens utlåtande om att inte ekonomiskt stödja bosättningar. Men det verkar som att vi inte får något svar på den frågan i dag.

Jag går över till en annan ekonomisk fråga. Under de senaste 15 månaderna har ungefär 436 000 hem, 2 300 skolor, förskolor och universitet och 30 sjukhus skadats eller förstörts. Dessutom har andra byggnader, elinfrastruktur, vattenledningar, vägar och annat skadats. Jag tror att vi börjar bli mer och mer överens om att olika krigsbrott har begåtts i och med att så mycket civil infrastruktur har förstörts och så många civila har dött i denna fruktansvärda konflikt.

Jag hörde i ledamotens Berntssons anförande att länderna runt Israel kommer att ha ett stort ansvar för att bidra till återuppbyggnaden av Gaza. Det tror jag definitivt. Men vilka krav ser ledamoten framför sig att man kan ställa på Israel vad gäller just återuppbyggnaden? Det är ändå Israels bomber som har förstört dessa hem, skolor och sjukhus. Vilka krav kommer ledamoten att vara med och ställa på att Israel ska bidra rent ekonomiskt till återuppbyggnaden av det totalt sönderbombade Gaza?

Herr ålderspresident! Låt mig betona att Israel har ett stort ansvar även ekonomiskt att hjälpa till med återuppbyggnaden. Men vi kan inte lägga allt ansvar för vad som har hänt i Gaza på den israeliska regeringen. Allt inleddes ju med en terrorattack från Hamas, och det var de som bröt stilleståndet.

Jag tror att vi måste komma till ett läge där vi hittar en väg till ett mycket bredare samtal som leder till fredsförhandlingar och inte bara till en återuppbyggnad av det som har förstörts. Vi måste hitta vägar till samförstånd så att länderna kan leva bredvid varandra framöver. Jag tror att både Israel och grannländerna har en stor roll att spela i denna nödvändiga normaliseringsprocess.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.