Ulrika Heie

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaren på mina frågor!

Svaren renderar några ytterligare frågor som jag skulle vilja ställa. Först och främst: När det gäller det kommunala vetot säger ledamoten att kommunerna kommer att kunna yttra sig och att de kommer att få tycka till. Men i dag har de faktiskt en beslutsmakt. På vilket sätt rimmar detta med Kristdemokraternas syn att beslut ska fattas så nära människan som möjligt? Nu vill ni ju ta bort den möjligheten och menar att kommunerna i stället ska få tycka till och yttra sig lite grann men inte få vara med och fatta beslut. Jag skulle vilja höra något ytterligare kopplat till detta.

Det var absolut inte meningen att låta förvånad över vurmen för miljön, för jag vet att det finns ett starkt engagemang för detta. Jag vill bara ställa en följdfråga: Vill Kristdemokraterna alltså inte förändra miljölagstiftningen?

Det var de frågorna jag framför allt tyckte var utestående.

Fru talman! Tack, Camilla Brodin, för anförandet!

Jag tycker att det är alldeles utmärkt att vi får möjlighet att fördjupa resonemangen i replikskiften av olika slag, för det här är en viktig fråga. Som flera har varit inne på tidigare i debatten handlar det om att skapa goda förutsättningar framåt. Många pratar om den gröna omställningen och så vidare.

Jag skulle bara vilja fördjupa resonemangen något tillsammans med Camilla Brodin. I slutet av anförandet säger hon att detta bara är en pusselbit i en större framtidsvision. Det låter nästan poetiskt! Samtidigt skulle jag vilja peka på att man i denna framtidsvision vill vrida ett antal verktyg ur händerna på till exempel kommunerna så att de inte längre ska ha möjlighet till det kommunala vetot. På vilket sätt ser framtidsvisionen ut för det nära samarbetet mellan näringsliv, kommunföreträdare och människor som finns överallt?

Jag blir lite fundersam över ledamotens vurm för vår starka miljölagstiftning, som vi väl till stor del står bakom. Men jag vet också att det finns en diskussion om att den borde förändras. På vilket sätt? Kan ledamoten ge ytterligare pusselbitar till framtidsvisionen kopplad till graden av självförsörjning, som ledamoten lyfte fram när det gäller att kunna bryta uran i Sverige?

Jag tycker att det finns en ganska stor diskrepans mellan Moderaternas och Kristdemokraternas företrädare i hur man ser på möjligheten till uranbrytning i Sverige.

Fru talman! Jag tänker att det är viktigt att ändå göra den historiska utblicken från 60-talet, när man bröt uran, fram till 2025, när man nu är på väg att ta bort det kommunala vetot. Det stoppade faktiskt ett försök till betydligt mer omfattande storskalighet på 70-talet, då man valde att använda sig av vetot för att det inte skulle göras ännu större sår i naturen.

Jag delar Jesper Skalberg Karlssons erfarenhet av Nordkalks brytning i Sverige av kalk till cement, som också sker i berget Billingen.

Under valet 2022, vilket ju inte är alltför länge sedan, sa ledamotens partikamrat från norra Sverige, Mattias Karlsson, att det inte kommer att vara aktuellt att bryta uran i Norrbotten men att det finns sådana fyndigheter i Västergötland och att det skulle kunna brytas där framöver. Om man från Moderaternas sida menar att man på det sättet skapar tillit och framtidstro i olika bygder blir det lite märkligt. Det är inte så länge sedan, så man kan inte hävda att miljölagstiftningen nu ser ut på ett helt annat sätt och hänvisa till 60-talet.

Från det parti som ledamoten företräder pekar man på att man ser uranbrytning i Sverige som potentiellt möjlig. Då stämmer det inte som ledamoten säger i debatten, att det inte kommer att vara aktuellt med storskalighet utan att man bara bör kunna ta till vara det uran som hittas i de gruvor där man bryter i dag.

Min fråga kvarstår därför: På vilket sätt vill Moderaterna bidra till att människor känner tillit och framtidstro i de bygder runt om i Sverige som av ledamotens olika kollegor pekas ut som möjliga att bryta uran i framöver? Nu öppnar man för detta i dag, och dessutom vill man ta bort det kommunala vetot.

Fru talman! Tack, Jesper Skalberg, för anförandet!

Jag har en del frågor där jag skulle vilja ha ett förtydligande kopplat till det som Jesper Skalberg Karlsson nämnde i sitt anförande, nämligen vikten av att skapa tillit, förtroende för lagstiftning och så vidare. Ledamoten inledde sitt anförande med att tala om att det inte kommer att finnas en liten urangruva i varje skogsbryn. Och så nämndes Ranstadsverket, och eftersom jag själv kommer från Billingen eller Skaraborg ser jag den stora påverkan som skedde där och det minne som finns av allt som skedde då. Ledamoten säger att det aldrig kommer att vara aktuellt igen.

Innan vi hade den lagstiftning vi har nu sökte man av stora marker i mina hembygder, och det var mycket provborrningar och så vidare. Detta skapade allt annat än tillit hos de människor som bor i dessa bygder. Även om ledamoten i replikskiftet strax innan sa att det är en så liten yta totalt är det ändå hela hembygder vi pratar om när det gäller de här öppna urangruvorna, som ledamoten i och för sig tror att vi aldrig kommer att kunna få se men som man nu öppnar möjlighet för.

Jag skulle därför vilja ställa frågan: På vilket sätt ska den här lagstiftningen skapa en ökad tilltro? Man skulle faktiskt kunna göra betydligt enklare ingrepp i lagstiftningen för att komma åt det som jag uppfattar som huvudsaken i ledamotens argumentation, nämligen sekundärutvinningen, så att vi kan använda oss av det som plockas upp ur jorden och inte behöver lägga det på deponi. Varför är det nödvändigt att ta bort hela denna lagstiftning och förbudet mot uranbrytning? Varför är det nödvändigt att också nagga det kommunala vetot i kanten, som man gör med den lagstiftning som man lägger fram nu?

Herr talman! Det är givetvis klokt att man bygger förtroende. Och när man runt Mälaren gör insatser för att främja Hjulstabron blir man såklart besviken när det dras i långbänk. Det är också många kommuner och regioner som är oerhört besvikna över de indragna stambanorna. När det handlar om att man ska kunna lita på staten har vi kanske ändå en gemensam uppförsbacke. Alla får väl ta åt sig lite när det gäller olika delar som inte har blivit gjorda från statens sida.

Men låt mig precisera. Ledamoten nämnde slussarna, som jag också nämnde i min fråga. Det är klart att det är viktigt att Vänersjöfarten inte ska läggas i malpåse under tre år utan att man samtidigt ser till att slussarna byggs nu, så att vi får möjlighet att utveckla inlandssjöfarten.

Man pekar på kommunernas och bolagens arbete runt Vänern, men man säger också att man uppskattar arbetet med Trafikverket i de här sammanhangen. På vilket sätt kan vi säkerställa att man nu följer Väneröverenskommelsen och ser till att kostnadsutvecklingen för sjöfarten i Vänern inte blir så betungande att följden blir att inlandssjöfarten inte kan fortsätta? När lotsavgifter och andra avgifter har ökat med över 100 procent under en sex- till sjuårsperiod blir det ju oerhört kännbart för företagen. På vilket sätt kan man lita på Kristdemokraterna när det gäller sjöfarten och inte bara när det gäller flyget?

Herr talman! Tack, Magnus Jacobsson, för anförandet! I sitt anförande sa ledamoten att den här regeringen har en ny attityd som är efterfrågad. Samtidigt nås vi dock av väldigt oroande signaler.

I dag hanterar vi sjöfarten. Men vi vet ju att den nya attityden handlar om att ta bort sådant som man har kommit överens om med kommuner och regioner när det gäller stambanorna. Jag vet alltså inte riktigt vad som är positivt i den nya attityden.

I förra veckan hade vi ett seminarium om inlandssjöfarten. Där tog man från Thunbolagen i Lidköping upp att det finns en Väneröverenskommelse från början av 2000-talet som handlar om att främja inlandssjöfarten på ett positivt sätt. Där pekar man på avgifter för sjöfarten i Vänern och för sjöfarten upp genom kanalen.

Eftersom Magnus Jacobsson är från Västsverige är han nog väl förtrogen med de utmaningar som är förknippade med slussarna, som vi inte riktigt vet när de är färdiga. Betyder den nya attityden att man kommer att återta förtroendet för att lagt kort ligger, alltså att sådant som det finns överenskommelser om ska vara något som man följer upp?

Vi fick också beskedet att Transportstyrelsen nu har sagt att man behöver ta ut passageavgifter i Göteborg för alla båtar som ska gå upp i Vänern. Men sedan säger Trafikverket att det ju kan vara en nollavgift. På vilket sätt kommer man från Kristdemokraterna, som ju också innehar ministerposten, att jobba för att främja insjöfarten?

Fru talman! Man kan börja sina anföranden på olika sätt. Vad sägs om: Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå. Så länge solen, den glittrar på böljorna blå. Sedan måste jag ställa min fråga: Hur länge ska vi vänta då?, så har rimmet fullföljts.

Historiskt har sjöfarten haft en otroligt stor betydelse och varit extremt viktig. Det är den också nu.

Precis som många säger är Sverige lite av en ö sett till hur landet ligger. Sjöfarten är otroligt viktig för handeln med både när och fjärran.

Det handlar också om krig och försvar. Det handlar om nytta men också på senare tid alltmer om nöje, kopplat till hur sjöfarten på svenska vatten har utvecklats.

I dag är det cirka 3 procent av våra godstransporter inom landet som sker med sjöfart. Om jag förstår det hela rätt har EU här en målsättning att det ska öka med 25 procent inom en viss framtid.

Det var betydligt mer positivt att häromdagen höra Sjöfartsverkets generaldirektör säga att så mycket som en tiondel av godset i Sverige skulle kunna flyttas över från väg till sjöfart. Det är för låg andel som går på sjön i dag. Det är för dåligt, för att vara helt rakt på sak.

Fru talman! Från Centerpartiets sida vill jag särskilt fästa fokus på några delar i betänkandet. Det handlar om svensk sjöfarts konkurrenskraft. Här finns en lång lista på vad som behöver göras.

Den tidigare talaren ledamoten Johanna Rantsi lyfte fram några frågor som regeringen har arbetat fram. Men tyvärr är listan på återstående behov betydligt längre än det som man har lyckats leverera på dessa tre år.

Vi efterfrågar en översyn av möjligheterna till stärkt konkurrenskraft och en effektivare miljöstyrning inom sjöfarten. Det var bra att ledamoten Rantsi nämnde inte minst behovet av en grön sjöfart och att vi har en miljövänlig inriktning på den.

I fråga om inlandssjöfarten och även kustsjöfarten finns det mycket att göra när det gäller konkurrenskraften. Det har varit helt ohemula höjningar av avgifter av olika slag under de senaste åren. Det är klart att det drabbar konkurrenskraften väldigt hårt. Det finns gott om ledig kapacitet i många av de hamnar som vi har längs våra kuster och sjöar.

Moderaterna sa innan valet att man prioriterar infrastruktur för trafiken till och från våra hamnar. Man sa att inlandssjöfarten ska ges förutsättningar och få en tydligare lagstiftning. Man skulle se över Sjöfartsverkets finansiering och organisationsmodell. Allt detta skulle ske så fort som Moderaterna själva skulle leda eller ingå i en regering. Nu har man gjort det sedan snart tre år tillbaka.

Jag vet inte riktigt var propparna sitter i regeringen och om man ska vända sig till Moderaterna eller Kristdemokraterna med de här frågorna, eftersom besked dröjer om ett antal delar.

Hur blir det till exempel med Hjulstabron och slussarna i Trollhättan? Vi vet att det pågår ett arbete, men näringslivet behöver svar så fort som möjligt. Det är inga nya frågor.

Det blir väldigt märkligt om talet blir: Vi vet inte vad som kommer att finnas kvar i nästa plan. En del saker kanske kommer att få flytta på sig. Det finns en stor oro kopplat till stora investeringar för det som skulle främja en inlandssjöfart på ett helt annat sätt än i dag.

Det har snart gått tre år. Vi lyfter ofta fram tidsfaktorn. Tid är pengar. Accelerationskontoret lyfter också fram tidsfaktorn vid närmast varje tillfälle man lyssnar till det.

Det kan inte få vara så att man från regeringen får höra: Det tar den tid det tar att bereda de olika utredningar som varit, lägga till lite grann, lyssna in och så vidare. Det tar den tid det tar kan inte vara regeringens svar på att vi inte ser mer hända.

Fru talman! I förra veckan hade trafikutskottet ett mycket bra seminarium om insjöfarten. Det var allt från Trafikverket och Sjöfartsverket till hamnar, godstransportörer med flera. Budskapet var väldigt tydligt: Det finns mycket outnyttjad kapacitet på våra vattenvägar. Vi vet alla att det är trångt och närmast fullt på väg och järnväg. Använd vattenvägarna!

Trafikverkets samordnare var väldigt tydlig och sa: Vi måste inse fakta. Barriärerna för inlandssjöfarten är oöverstigliga. Det stod på en bild som är helt offentlig.

Överflyttning är nödvändig. Men det kräver att man är proaktiv. Det kräver att vi gör någonting och inte bara säger att vi behandlar alla transportslag lika och att alla är viktiga. Vi måste proaktivt göra saker som gör att vi använder den outnyttjade kapaciteten på ett annat sätt.

Jag nämnde det i ett replikskifte tidigare, och jag väljer att göra det igen. Sjöfartsverkets generaldirektör sa: Vi skulle omedelbart kunna flytta 10 procent av godset från väg till sjö. Det motsvarar 165 000 lastbilar.

Bara för att få en bild av det gavs bilden att om man tar och ställer alla de långtradarna i en kö sträcker den sig från Ystad till Haparanda och också en liten bit in i Finland. Det är väldigt många lastbilar som givetvis också sliter på våra vägar.

Vd:n för Mälarhamnar, Andreas Andersson, pekade på höjningen av avgifter och på att lotskostnader i Mälaren är en så stor andel som 25 procent av anlöpskostnaderna medan de bara är 4 procent av själva kostnaden ute vid kusten.

Kära moderater och kristdemokrater, som leder både regering och departement! När får vi se förslag som på riktigt bidrar till verklig överflyttning från väg till järnväg och sjöfart?

Det har tagits fram ett antal konkreta förslag. De bereds inom Regeringskansliet. Till exempel kom det en rapport i mars 2023, vilket nu är drygt två år sedan, där det pekades på att man skulle kunna helt avgiftsbefria inlandssjöfarten. Det skulle kosta 130 miljoner kronor. Det är mycket pengar, men man skulle också få väldigt mycket tillbaka om man gjorde en sådan insats. Varför hör vi ingenting om det?

I går kväll kom jag hem från en konferens i tyska Lübeck. Den handlade om Fehmarn Bält-tunneln, den fasta länken mellan Tyskland och Danmark som öppnar om cirka fyra år.

Vad har det med båt att göra? Det ska gå väg och järnväg genom den tunneln. Jo, jag tänker att regeringen är väldigt medveten om risken att det kommer att ytterligare öka trycket på våra vägar och järnvägar. Jag vet att ministern har identifierat några små åtgärder på den svenska sidan av sundet när det gäller Öresundsbron, men det skulle behöva göras betydligt mer.

Vi vet alla att regeringen stoppade nya stambanor. De hade ändå inte varit klara om fyra år, men de hade varit på väg. Vi vet också att vi behöver flytta över mer till sjöfarten, och nu finns möjligheten att flytta över mer till inlandssjöfarten. Det skulle kunna vara ett av delsvaren på hur vi möter de ökade behoven av väg, alltså någonting att åka på, där också sjövägen blir en viktig del.

Centerpartiet ser vikten av alla transporter och alla transportslag. Men med de brister vi ser är vi beredda att utifrån transporteffektiviseringssynpunkt göra en rad insatser som handlar om att inte bara underhålla eller bygga ny infrastruktur utan verkligen se över incitamenten så att alla transportslag gör så stort transportarbete som möjligt, inte minst där det finns ledig kapacitet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nummer 7, som handlar om farledsavgifter och lotsning med mera.

Jag vill passa på att tacka medarbetarna på kansliet, talmanspresidiet med flera medarbetare och såklart kollegorna i utskottet och önska dem en riktigt fin sommar.

Jag vill också passa på att fråga: När får vi se mer av regeringens politik när det gäller att göra insjöfarten till en tydlig del av transportarbetet i Sverige?

Herr talman! Det gläder mig mycket att höra att ministern redan i morgon får möjlighet att ta del av detta, för det gavs ett väldigt bra underlag. Varje år skulle 165 000 lastbilar kunna ersättas med sjöfart, och vi vet ju att det är både brist på chaufförer och väldigt trångt på våra vägar. Jag ser fram emot att höra hur ministern avser att ta dessa frågor vidare.

Så till min andra fråga. Ledamoten nämnde IMO och vikten av att se att detta är en världsomspännande bransch. Kan ledamoten visa på några initiativ som har tagits? Även på EU-nivå behöver vi se över olika regelverk för att underlätta för sjöfarten. Det handlar om administrativa bördor och rapporteringar av olika slag. Vet ledamoten om den svenska regeringen har tagit några initiativ i EU-samarbetet för att underlätta för sjöfarten också på europeisk nivå?

Herr talman! Jag instämmer i att det har gjorts en del på detta område, vilket man förtjänar att få kredd för.

Jag vet att man inte hinner säga allt på åtta minuter och att man lägger upp sitt anförande så att det ska bli intressant att lyssna på, och det var intressant. Men jag har ett par frågor jag inte fick svar på.

I förra veckan hade trafikutskottet ett seminarium om inlandssjöfarten, men i Johanna Rantsis anförande hörde jag väldigt lite om inlandssjöfarten och de problem som togs upp på seminariet. Mot slutet av sitt anförande nämnde Johanna Rantsi att alla trafikslag behövs för att de samverkar. Det finns ju brister på både väg- och järnvägssidan, inte bara i underhåll utan också i kapacitet, och på seminariet sa Sjöfartsverket att 10 procent av godset, inte bara 3 procent som i dag, skulle kunna gå på sjön.

Jag förstår att man inte kan ta initiativ från torsdag till tisdag, men jag vet att det finns ett engagemang för inlandssjöfarten. Är Johanna Rantsi beredd att driva på så att det skapas incitament att använda vattenvägarna i större utsträckning och inte bara ropa efter en maritim strategi och en hamnstrategi? När kommer vi i så fall att kunna se riktiga förslag? Blir det under denna mandatperiod, där det nu har gått tre år av fyra?

Fru talman! Frågan var: Tycker ledamoten att det är positivt att man tar bort flygskatten?

Vi har i Sverige väldigt höga flygpriser, och det ser jag som ett bekymmer. Det gör att det inte blir möjligt för människor att ta sig från och till olika ställen. Från norra Sverige till Stockholm, till exempel, har vi väldigt höga priser. Jag ser det som positivt om man kan sänka de priserna något. Det kan ske genom att man tar bort en flygskatt eller genom andra möjligheter; det kan ju finnas olika verktyg på vägen dit.

Något jag dock skulle prioritera ännu mer är att hitta ett sätt att åstadkomma en grön omställning av flyget och olika sätt att snabba på den. Därför skulle jag välkomna mer av innovationsåtgärder från Tidöpartierna. Jag skulle vilja se ett större utvecklingstänk runt flygplatserna och flygbolagen ur klimathänseende i Sverige. När det sedan gäller om det skulle vara flygskatten som gör det ena eller det andra handlar det faktiskt om en liten del, om vi nu tittar till helheten. Jag vet att många tycker att det är positivt.

Vad är Centerpartiets hållning i Brommafrågan? frågar också ledamoten. Vi har den infrastruktur vi har därför att det har fattats beslut tidigare. Jag tycker att det är viktigt att fundera över vilka underlag man har för att fatta nya beslut. Därför är jag inte beredd att i det här replikskiftet säga vare sig att Bromma flygplats måste bevaras eller att den ska läggas ned. Det handlar faktiskt om på vilket sätt vi framöver tar ställning till hur infrastrukturen ska hänga samman.

Vi har haft ett besök i utskottet när det gäller de här frågorna. Då visade man att med mer järnväg i regionen finns också möjligheten att nå fler flygplatser som kan ta fler uppdrag. Jag är ledsen att jag inte hann svara färdigt, för talartiden sprang iväg!

Fru talman! Tack, Rashid Farivar, för de vänliga lyckönskningarna både till ordförandeskap och till kommande valrörelse! Det uppskattar jag givetvis.

Däremot blir jag lite bekymrad om ledamoten på allvar tror att jag här i talarstolen skulle stå och berätta på vilket sätt Centerpartiet skulle agera efter nästa val och vilka överenskommelser vi eventuellt skulle göra med olika partier. Det hör inte hemma i det här replikskiftet.

Jag vill ändå passa på att poängtera att vi ser alla fyra transportslag som oerhört viktiga för hela Sveriges utveckling. Vi är också oerhört engagerade i flygets omställning. Då behöver man göra ett antal olika saker. Det gäller inte minst satsningen på de regionala flygplatserna. Jag vill visa på hur vi från Centerpartiets sida verkligen värnar själva infrastrukturen så att den fungerar. Sedan kan vi ha en fungerande flygverksamhet.

Men det är klart att flygplatserna är bland de absolut mest centrala förutsättningarna för att vi ska ha en god flygverksamhet i Sverige. Därför är jag väldigt mån om men också intresserad av och ser med uppskattning på, om jag får uttrycka mig så, det arbete som sker på de regionala flygplatserna som ägs av kommuner, till exempel. Men det gäller också Swedavias arbete.

Det pågår alltså mycket viktigt arbete för att ställa om flygsektorn, men jag kan inte stå här och tala om hur vi skulle spela och agera när det gäller olika frågor. Det hör inte till dagens debatt.

Fru talman! Det är ett motionsbetänkande men också en skarp lagstiftning som vi har att fatta beslut om. Det gäller regeringens förslag till lag om tillhandahållande och användning av hållbara flygbränslen.

Vi vet att det arbetet pågår hos flygbolagen och hos flygplatserna. Förhoppningen jag känner inför det är att regeringen nu lägger fram förslag om lagstiftning. Men det finns farhågor om att det kommer att skapas stora undantag i den. Jag hoppas att regeringspartierna står upp för lagstiftningen och ser det som ett steg i omställningen av flyget mot ett grönare flyg.

Fru talman! Det finns ett antal olika delar i betänkandet. Jag ska uppehålla mig vid fyra, fem av dem.

Den första handlar om finansiering och stöd till de regionala flygplatserna. Vi hörde alldeles nyss från ledamoten Oskar Svärd att man hade höjt stödet och fördubblat det. Men det är långt ifrån tillräckligt.

Här är det oerhört allvarligt att man inte från regeringens sida fullt ut lyssnar på den farhåga som finns hos flygplatshållarna. Man kommer att få lägga ned, och man kommer att få dra ned. Sedan är man i den negativa spiralen som gör att man inte skapar en ökad lönsamhet.

Ledamoten Svärd var i sitt anförande också inne på vikten av att flyget ställer om i en mer klimatsmart riktning. En av grundbultarna för att man ska kunna ställa om är att man har en lönsamhet så att man har kraft och muskler att ställa om. Det hoppas jag att regeringen kommer att visa i sina olika strategier framöver.

Hur det än är hänger sviterna av covid kvar. Vi ser också behovet av en ökad beredskap. Jag upplever att regeringen inte fullt ut ser de två delarna. Jag vill i det sammanhanget också passa på att yrka bifall till reservation nummer 4.

När det gäller de beredskapsflygplatser vi har är jag bekymrad. Nu står vi här och diskuterar flyget. Vi har fyra eller möjligtvis fem transportslag. Ibland talar vi om bredband som det femte transportslaget. Det är självklart att transportslagen hänger samman.

Vi talar många gånger om transporteffektivitet och så vidare. Men vi visar också på behovet av snabba klimatsmarta transporter i hela vårt land för både människor och gods.

Jag ställde en fråga till ledamoten i det förra replikskiftet om det finns en beredskap för att ta fram en miniminivå. Där ser man på transporteffektiviteten utifrån en minimal nivå som man ändå måste säkerställa i tider av kris och krig. Jag upplever inte att jag fick något klart svar på den frågan.

Det är klart att det är oerhört viktigt för företagen – oavsett om det är ett flygbolag eller en kommunal eller regional flygplats, och oavsett vem som äger dem – att de vet vad som gäller i tider av kris och krig. Det kan också handla om de andra transportslagen. Det är den andra delen.

Jag skulle vilja att man inte pratade så mycket om detta utan att man tog fram konkreta förslag, lade dem på bordet och sa: Det är så här vi tänker. Låt oss titta på dem och se hur de kan fungera tillsammans.

Den tredje delen jag skulle vilja lyfta fram handlar om flygets klimatpåverkan. Det är klart att vi är bekymrade över att det inte händer mer. Vi kan lyfta fram att det blandas in SAF i flygbränsle. Det är jättebra. Vi ser att elflyget kan komma någon gång. Vätgasflyget kan också komma. Men vi saknar ändå de kraftfulla initiativen för att det ska bli verklighet.

Vi kan bara se på vårt grannland Norge och på den typ av regelverk som man har tagit fram för att främja elflygets utveckling. Jag skulle välkomna om vi fick se ett liknande arbete i Sverige som det man har gjort i Norge.

Fru talman! Jag vill komma in på frågan om hinderbelysning av vindkraftverk. Vi talar om ljusföroreningar. Det kan låta som en väldigt liten fråga, men människor upplever att det stör.

Det anmärkningsvärda är att det finns teknik som man kan använda när det gäller detta. Men då behöver man undantag från regler hos Transportstyrelsen. När Transportstyrelsen har ställt frågor till Försvarsmakten har man sagt att man inte litar på tekniken. Därför kan det inte införas, och så blir det ingenting.

Det är en svaghet från regeringens sida att man inte tar tag i frågorna och ser till att lösa dem. År efter år har vi de utmaningar som vi ser där man med teknikens hjälp skulle kunna hitta lösningar, men där man ändå från regeringens sida väljer att inte se det.

Det behövs en större flexibilitet hos de berörda myndigheterna för att skapa förutsättningar för utveckling i hela landet. Det skulle jag vilja se mer av.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att vi från Centerpartiets sida välkomnar att man talar om beredskap i många olika sammanhang. Men det finns så mycket mer att göra. Jag skulle vilja se mer handling från regeringens sida.

Det finns en färdplan mot klimatneutralitet. Jag skulle vilja att man från regeringens sida visade att man omsätter det i praktiken.

Som allra sista punkt vill jag lyfta fram innovationsfrågorna. Jag hoppas att de kan belysas lite ytterligare av kommande talare från regeringspartierna eller Tidöpartierna.

Att satsa fullt ut på innovationsfrågorna behöver vi göra också för att säkra flygets klimatomställning.

Fru talman! Det förefaller vara angenämt att vara extremt nöjd. Var det så ledamoten sa att han var över allt det fantastiska som han hade åstadkommit, även om han inte ville vara nöjd och sätta sig som en mätt katt?

Oavsett det vill jag ställa ytterligare några frågor. Okej, man har fördubblat stödet till de regionala flygplatserna. Men det fattas fortfarande ett antal hundra miljoner kronor.

Jag tror att både ledamoten och jag har fått mejl i dag som handlade om att Transportstyrelsens regler och höjda avgifter kommer att försvåra för beredskapsflygplatserna. Det finns många delar som vi behöver lyfta in.

Ledamoten nämnde både beredskap och covidpandemin i sitt anförande. Beredskapsfrågan är förstås inget man löser en gång för alla och sedan är klar, utan det är en fråga som vi kommer att få leva med under lång tid framöver. Behöver vi inte säkerställa att de regionala flygplatserna är tillräckligt livskraftiga? Behöver vi inte ha en miniminivå för transporter i Sverige i händelse av kris eller i värsta fall krig?

Ledamoten nämnde covidkrisen och att budskapet till flygbolagen då var ”Flyg!” men till resenärerna var det ”Stanna hemma!”. Är ledamoten, och därmed regeringen, beredd att ta liknande initiativ till en plan för en miniminivå för transporter i Sverige i händelse av kris och krig? Varför hör vi så lite om beredskapsfrågorna i förhållande till infrastruktursektorn när det gäller det rent konkreta?

Man säger att det är viktigt, och man talar ofta om det. Men vi har ännu inte sett några konkreta planer för hur detta ska verkställas. Jag är väldigt nyfiken på om ledamoten kan bringa klarhet i det.

Herr talman! Tack, Oskar Svärd, för anförandet!

Det är uppenbart att flyget är viktigt. Precis som ledamoten sa behöver vi ha transporter som håller ihop vårt land och som gör det möjligt för både människor och gods att kunna färdas snabbt över den stora landyta vi har. Därför kompletterar de olika transportslagen varandra.

Jag vill ställa några frågor som jag fortsatt funderar över.

Ledamoten sa att man hade höjt resurstilldelningen till de regionala flygplatserna från 103 miljoner till 210 miljoner. Men samtidigt vet vi att det finns ett oerhört stort behov och att underskottet förra året låg på mellan 500 och 600 miljoner. Det innebär att ett antal hundra miljoner riskerar att göra så att flygplatser bestämmer sig för att lägga ned.

Ledamoten nämnde covid som en viktig del. Vi har en lågkonjunktur, som påverkar på sitt sätt. Vi har också en hel del annat. Ledamoten nämnde även olika kommuners flygpolicyer. Det finns inte en allenarådande fråga här, utan det är ett antal frågor som bidrar till hållbarhet för flyget.

Jag vill fråga ledamoten Svärd om han är nöjd med de 210 miljonerna och tycker att återstående miljoner – närmare en halv miljard kronor – är något som regioner och kommuner själva får svara för och jobba i kapp. Ledamoten nämnde gasen och hur viktigt det är att den har ersatts.

Räcker det här? Är ledamoten nöjd med dessa delar? Om inte, vilka initiativ avser ledamoten att ta för att den moderatledda regeringen ska jobba för att utveckla flyget i Sverige?

Herr talman! Jag får kanske börja mitt anförande med att förtydliga den sista frågan i replikskiftet med den förra talaren. Även om våren kommer nu har snöröjningen varit ett problem. Ledamoten Morell valde att ta upp det i sitt anförande redan i den förra debatten. Det var alltså inget replikskifte, utan bara en del av hans anförande.

Det finns problem för enskilda samfälligheter, inte minst i norra men även i södra Sverige, att delta i upphandlingar, och det är ett reellt problem. Den moderatledda regeringen har ändå tagit ett antal initiativ på området, men frågan är om det blir någon skillnad i verkligheten. Även om man har en strategi är frågan om det blir någon skillnad. Snösäsongen är nu på väg att ta slut, men om bara om ett halvår kan den slå till med full kraft igen. Därför är det oerhört angeläget att man inför nästa snösäsong gör något åt detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

För både 2024 och 2025 har det funnits en plan från Trafikverket som skulle åtgärda delar av problemet, men vi vet att många snöröjningsfordon kan gå på tomme, det vill säga med plogen uppe, och bara ploga vissa vägavsnitt. Man måste dock kunna säkerställa att det är snöröjt i precis hela Sverige om ett utryckningsfordon, en ambulans eller en brandbil, behöver rycka ut till boende i delar av landet där man bor vid en enskild väg. Även om man har ett eget ansvar för detta måste vi i möjligaste mån göra om regelverket så att det fungerar för alla.

Herr talman! I detta sammanhang vill jag yrka bifall till reservation 24 under punkt 18. Den handlar om snöröjning.

Betänkandet behandlar väldigt många olika frågor. Jag ska försöka göra en resumé av vägtrafik- och fordonsfrågorna under mina minuter. Centerpartiet har elva reservationer i betänkandet, och jag har yrkat bifall till nummer 24. Men vi står givetvis bakom alla de andra.

När vi talar om vägtrafik och fordonsfrågor är det otroligt viktigt att ibland lyfta upp och lösa de mindre frågorna i detta sammanhang, för de är stora problem i enskilda människors vardag. Därför måste vi ta oss an dem.

Jag har redan nämnt snöröjningen som ett exempel. Den är viktig att lyfta fram. En annan sak är möjligheten att konvertera sitt fordon.

Nu kommer det förresten att låta som att jag plockar ur en påse Gott & Blandat när jag tar upp olika punkter från betänkandet. Det rymmer verkligen många olika frågor. Jag ber om ursäkt om ni inte förstår hur de olika saker jag tar upp hänger ihop med varandra. Hur kan jag gå från snöröjning till konvertering av fordon?

Jag skulle önska få höra mer från regeringen om hur den ser på möjligheten att konvertera sitt fordon till mer miljövänliga alternativ. Hur kan vi göra så att bilarna blir fossilfria? Centerpartiet anser att vi borde öppna för möjligheten för fler att kunna ställa om. Man har kanske inte råd att köpa en elbil, men man kan ha ett särskilt intresse och en vilja att konvertera den bil man har till ett fossilfritt fordon. Det borde vara möjligt att göra olika miljöåtgärder på detta område.

Ett annat område jag vill ta upp handlar om bilpooler och vikten av att vi som land tar tag i detta på allvar. Både på landsbygd och i städer runt om i Sverige görs försök för att öka mobiliteten med hjälp av de fordon vi faktiskt har. Jag skulle önska att regeringspartierna lyssnade och tog in detta och såg den efterfrågan, som kommer från många människor, på ett bredare tänk när det gäller regelverket för beskattning och olika tillståndsfrågor. Man vill kunna använda sig av bilpooler och delad mobilitet. För att möjliggöra det behöver man stärka hela detta regelverk, som också påverkar möjligheten att driva bilpooler på ett effektivt sätt.

Nästa fråga jag skulle vilja lyfta upp handlar om att stärka den lokala klimatmakten. Det har när det gäller parkeringsavgifter funnits en möjlighet att gynna fordon som är mer miljövänliga. Tyvärr får man inte göra det i dag. Jag skulle önska att vi fick se initiativ från regeringen när det gäller att göra detta på ett bra sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

När vi ändå pratar om fossilfria fordon, som kanske inte är elektrifierade, kommer vi till frågan om besiktning av gasfordon och proportionalitet i de regler som finns. Också här behöver man se över regelverket.

Det är detta jag menar när jag säger att det finns en ryckighet från regeringens sida. Elektrifieringen ses som det enda alternativet trots att det finns ett antal andra möjligheter att driva våra fordon, alltifrån bilar till lättare lastbilar. Varför ser man inte på möjligheterna när det gäller hela flottans omställning så att vi inte bara pratar om sänkt reduktionsplikt och sänkta priser för el, bensin och diesel utan om alla de fossilfria bränslen som kan utvecklas så att vi får en bättre diversifiering? Detta är viktigt också i beredskapssyfte.

Jag skulle också vilja komma in på autonoma fordon. Här blir det också viktigt med en ökad digitalisering mot bakgrund av den utveckling som sker mot fler autonoma fordon. Även där måste regelverket följa efter och vara så pass följsamt att man i tid klarar av att göra de satsningar som behövs. Det pågår många spännande projekt i Sverige. Det finns spännande företag som jobbar med detta på olika sätt, men de är frustrerade över regelverken och lagstiftningen. På detta område behöver lagstiftningen vara mer flexibel så att vi inte tummar på säkerheten men gynnar utvecklingen framåt. Jag skulle önska att Tidöpartierna tog tag i denna fråga ytterligare. Jag ser med spänning fram emot att få lyssna på de kommande anförandena från ledamöterna på detta område.

Vägtrafik- och fordonsfrågor rymmer alltså väldigt mycket. Jag har låtit det bli lite Gott & Blandat – alltifrån snöröjning via autonoma fordon, bilpooler och besiktning av gasbilar till konvertering och olika delar som gäller det fossilfria. Det finns väldigt mycket vi kan göra, och vi behöver vårt transportsystem. Vi behöver bilens möjligheter för att klara rörligheten i hela vårt avlånga land. Men det finns nya smarta möjligheter att åstadkomma delad mobilitet.

Herr talman! Jag uppskattar verkligen det ledamoten tar upp om hur vi kan öka mobiliteten. Jag uppskattar också hans positiva inställning till exempelvis bilpooler. Men jag har en fråga om det – jag kan för övrigt redan från början tala om att jag har tre konkreta frågor. Är ledamoten villig att gå så långt som att det borde finnas en strategi i Sverige för delad mobilitet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

Min andra fråga handlar om elektrifiering. Ledamoten lyfte ju upp regeringens satsningar på det. Hur långt är ledamoten villig att gå för möjligheten att laddstolpar i olika delar av Sverige kan bli tillgängliga för fler? Kan privatägda laddstolpar göras tillgängliga för dem som reser förbi? Kan man hitta system för att ta betalt för den el som säljs till någon annan på lite lägre nivå? Jag är nyfiken på hur ledamoten ser på detta ur ett mikroperspektiv.

Min tredje fråga handlar om samma sak som den sverigedemokratiske ledamoten tog upp i den förra debatten. Han talade om snökaoset på våra vägar. Solen skiner visserligen in nu, och vi skriver den 2 april. Snösäsongen är till största delen över i Sverige. Jag vill ändå lyfta upp en fråga som har tagits upp i motioner och debatterats i bland annat frågestunder. Det gäller samfälligheters möjlighet att vara en del av upphandlad snöröjning.

Till stora delar är det Trafikverket som upphandlar snöröjningen. I vissa delar av Sverige, inte minst i norra Sverige, kan det vara svårt att upphandla trafik för enskilda vägar. Det har skapat problem. Man har nästan inte tillåtit Trafikverkets fordon att köra där. Jag ser inte att man över huvud taget tar upp samfälligheter i utskottets ställningstagande. Det förvånar mig väldigt mycket. Hur ser ledamoten på samfälligheters möjligheter att ta del av den större snöröjningsinfrastrukturen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

Herr talman! Tack, Oskar Svärd, för anförandet – även om jag tyckte att det var lite märkligt att ledamoten både inledde och avslutade anförandet med frågor som inte ligger inom det här betänkandets ram! Jag tänker att vägfrågorna ligger i infrastrukturbetänkandet. Det här betänkandet handlar snarare om fordonsfrågor och vägtrafik – själva trafikarbetet på vägen. Men frågorna hör ihop, och ledamoten knöt även ihop dem i sitt anförande. I mitten kom ändå ett avsnitt om bilen och elektrifieringen.

Jag skulle vilja ställa frågor om det som ledamoten valde att inte ta upp i sitt anförande. Det står nämligen ganska mycket i betänkandet om förslag som gäller delad mobilitet och möjligheten till bilpooler. Man skulle kunna framföra, även om ledamoten lovordade regeringens politik, att det finns en väldig ryckighet på området – inte minst kopplad till elbilens möjligheter till utveckling i Sverige.

Ledamoten sa att regeringen säkerställer en utbyggnad av laddinfrastrukturen med hjälp av en satsning i budgeten. Men vi har också sett hur man har dragit tillbaka stimulansåtgärder och så vidare som hade behövts. Jag skulle gärna höra hur ledamoten ser på bilpooler, det regelverk som finns kopplat till sådana och möjligheten till delad mobilitet.

Vi vet ju att de flesta bilar står stilla cirka 97 procent av tiden. Det innebär att det finns en resurs som man verkligen skulle kunna optimera användningen av för att ge möjlighet till ökade trafikrörelser. Det förstod jag att ledamoten också var inne på. Hur ser ledamoten på möjligheten för bilpooler att bli del av den delade mobiliteten och att utveckla dem för klimatets och mobilitetens skull?

Fru talman! Jag uppskattar verkligen ledamoten Gellermans inställning i frågan. Man kan säga: Är det så mycket? För varje enskilt företag är det en ganska stor del om det skulle kosta uppemot 50 000 kronor plus kostnader för stillastående fordon.

Vi behöver också ha en blick för de mindre företagens möjligheter att kunna verka i gränsbygder. Jag nämnde gränsen mellan Sverige och Finland och också hela den långa gränsen mellan Sverige och Norge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Yrkestrafik och taxi

Ledamoten nämner också de stängningar av gränsen som har skett i närtid och hur det har försvårat för människor att i sina företag kunna bedriva en vettig verksamhet. Jag vill tacka för den inställning som ledamoten har till att lyfta frågan vidare till dem som särskilt arbetar med det.

Här finns också Svinesundskommittén. Det är också ett samverkansorgan som jobbar med gränsöverskridande frågor. Det finns flera sådana kommittéer utmed hela gränsen.

Det är viktigt, precis som ledamoten är inne på, att det blir en del av den nordiska samlade småföretagarpolitiken så att det blir möjligt att vara småföretagare också i gränsbygd.

Det gäller att vi inte lägger på dem olika pålagor som gör det svårt. Detta är bara ett enskilt exempel. Det finns många exempel på när man gör olika former av regelförändringar där administrationen ökar för småföretagen.

Jag hoppas att ledamoten också tar med sig de delarna, att hela tiden göra allt som står i ens makt för att minska regelbördan inte minst för de små företagen.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Gellerman för anförandet och skulle vilja ställa en fråga. Jag har ställt en liknande fråga i ett tidigare replikskifte. Ledamoten nämnde övergången till färdskrivare 2.0 och att kravet börjar gälla i augusti efter alla övergångsregler. Jag vet också att ledamoten är starkt engagerad i nordiska frågor. Då blir gränshindersfrågorna väldigt viktiga att ta upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Yrkestrafik och taxi

Jag delar ledamotens syn på att det givetvis är oerhört viktigt att vi skapar smidiga system för långa internationella transporter. Jag nämnde tidigare gränshindersproblematiken när ett företag på ena sidan gränsen får ett uppdrag i grannkommunen på andra sidan gränsen. Det kan gälla mellan Sverige och Finland eller mellan Sverige och Norge.

Det blir en ganska stor investering. Man har redan i dag fungerande färdskrivare. Det är ingenting som man egentligen fuskar med. Transportstyrelsen säger att det i genomsnitt kostar 20 000 kronor att byta. Har man en lite äldre lastbil kan det komma kostnader för ytterligare kablage och kosta uppemot 50 000 kronor, plus kostnader för att ha lastbilen stående still på verkstaden medan man gör de olika delarna.

Jag vill fråga ledamoten: På vilket sätt tycker ledamoten att man bör lyfta fram gränshindersfrågorna som också drabbar sektorn? Man är mån om att lösa ett problem. Men man har inte tagit hänsyn till inte minst de små åkarnas situation utmed gränserna. Vad kan man göra? Vad avser ledamoten att lyfta fram i olika nordiska sammanhang för att komma till rätta med det?

Fru talman! Det låter ändå som att politiken åtminstone har relativt höga ambitioner på området, även om man inte får saker att hända. Både den gröna omställningen och inte minst beredskapsfrågorna gör ju det verkligen angeläget att detta utreds skyndsamt och på ett bra sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Yrkestrafik och taxi

Jag vill ställa en avslutande fråga till ledamoten. Han företräder ju också Fyrbodal, som angränsar mot Norge. Den fråga vi tar upp i vårt särskilda yttrande handlar om att man i gränskommuner nu behöver göra ganska stora investeringar i sina kranbilar, till exempel, om man inte har den senaste versionen av färdskrivare.

Det har sagts att en sådan inte kostar mer än 10 000–12 000 kronor. Men så hade jag ett samtal med Transportstyrelsen, som säger att det kostar 20 000 kronor. Behöver man dessutom byta kablaget kan det komma att kosta betydligt mer. Detta handlar ju många gånger om småföretagare som till exempel anlitas i grannkommunen. Det kan vara mellan Strömstad och Halden eller längre upp längs den värmländska gränsen. Jag har också förstått att detta faktiskt är ett problem för lokal trafik mellan Sverige och Finland, över till grannkommunen.

På vilket sätt är ledamoten inställd på att titta på just gränshindersproblematiken och lyfta de frågorna tillsammans med myndigheterna men också med våra grannländer?