Camilla Brodin (KD) svarade Ulrika Heie i en replik om Förbudet mot utvinning av uran tas bort i debatten ”Protokoll 2025/26:27 Onsdagen den 5 november” den 5 nov 2025.
Ulrika HeieC· i en replikTack, Camilla Brodin, för anförandet! Jag tycker att det är alldeles utmärkt att vi får möjlighet att fördjupa resonemangen i replikskiften av olika slag, för det här är en viktig fråga. Som flera har varit inne på…Fru talman! I augusti 2018 togs beslutet om att införa ett förbud mot utvinning av uran, och i dag debatterar vi förslaget om att upphäva det förbudet.
Jag vill börja med att säga det som jag har sagt många gånger förut under den här mandatperioden. Alla beslut vi fattat i den här kammaren är beståndsdelar av en större framtidsvision för vårt land – en framtidsvision som vilar på sunt förnuft, etik och moral. Vi ser inte alltid resultaten med en gång, men trägen vinner.
Fru talman! I dag fattar vi beslut om att möjliggöra utvinning av uran. Redan här kommer vissa att börja vrida på sig i sina stolar. Det känns lite så där, lite läskigt.
Men då finns det några fundament som man behöver ha klara för sig:
Brytning av uranhaltiga ämnen är inte mer riskfylld än brytning av andra metaller och mineral.
Uran förekommer redan i dag vid annan gruvbrytning, men lagstiftningen gör att uranet deponeras, alltså slängs, i stället för att komma till nytta.
Uran blir radioaktivt först vid anrikningsprocessen. Den processen sker inte i Sverige.
Sverige är i behov av uran, inte minst för klimatomställningen. I dag importerar vi från Kanada, Australien, Namibia och Kazakstan.
Uran förekommer i fler bergarter än alunskiffer. Frågan bör därför inte blandas ihop med den oro som många känner inför just brytning i alunskiffer.
Sverige har en av världens mest rigida miljölagstiftningar, och jag har tilltro till att våra myndigheter faktiskt fattar beslut som inte skulle riskera vårt grund- eller dricksvatten.
Fru talman! Jag hänvisar dem som vill veta mer om detaljerna till att läsa hela propositionen och betänkandet. Jag vill i stället fokusera lite mer på det större dilemmat.
Jag har alltid tyckt att det är märkligt att vi i Sverige använder uran men att vi förbjuder oss själva att utvinna det. Vi vill gärna ha nyttan men inte ta ansvar för arbetet bakom – ett klassiskt ”not in my backyard”.
Vi kristdemokrater, liksom regeringen och EU, talar nu allt oftare om självförsörjning. Vi har behövt konstatera att vi befinner oss mitt bland makter som vill oss illa eller som åtminstone inte vill som vi. Det är makter som inte bryr sig särskilt mycket om djur och natur, mänskliga rättigheter eller demokrati.
Vi säger också ofta att Sverige är och ska förbli en stolt gruvnation. Det är inte en trend dit vinden blåser, utan det är en nödvändighet. För oss kristdemokrater är det något mer robust: en del av de grundläggande svenska värderingarna, som förvisso relativiserats av många.
För att Sverige och Europa inte ska slukas upp av illasinnade makter fungerar det inte att vi är beroende av dem. Frihandel är bra för internationella relationer, men strategiska och samhällskritiska produkter måste vi kunna förse oss själva med. Annars har vi ingen chans om krisen kommer.
Fru talman! Motståndarna till det förslag vi behandlar i dag har kanske svårt att se sitt eget klimatavtryck. Alla partier i den här kammaren står bakom ett mål om att ställa om vårt samhälle för klimatets skull och för den natur vi alla är en del av. Men många är fortfarande fast i symbolpolitiken. När det gäller möjligheten att utvinna uran vill man inte att det ska ske här i Sverige – det är ju farligt! Men så länge man själv får konsumera produkten är man samtidigt okej med att det sker i andra delar av världen.
Några partier i kammaren motsätter sig dock kärnkraft helt och hållet. Samma partier vill också att vår energiförsörjning ska bestå av vind- och solkraft, och då uppstår samma dilemma igen. Kina står för 90 procent av marknaden för sällsynta jordartsmetaller, som är nödvändiga även för dessa kraftslag, och utvinner dem under förhållanden vi aldrig skulle acceptera här. Är det verkligen okej att konsumera en produkt – till och med i stor skala – på bekostnad av ett annat lands miljö och grundläggande mänskliga rättigheter?
Fru talman! Jag tar inte upp det här för att moralisera. Vi är alla delaktiga i dessa komplexa avvägningar, varje dag. Ibland känns det som att hur man än gör blir det fel.
Jag finner ändå ro och stolthet i det faktum att vi i Sverige har några av världens strängaste miljöprövningar. Jag förstår verkligen den oro många känner. Vi vet att gruvbrytning medför risker. Men jag har tilltro till våra myndigheter och deras förmåga att göra rätt avvägningar.
Vi kommer inte att kunna vara självförsörjande på allt. Men när vi kan utgå från våra egna tillgångar tycker vi kristdemokrater att vi ska göra det. I Sverige ser vi nämligen till att det orsakar så lite skada som möjligt. Här väger vi olika intressen förnuftigt mot varandra.
Detta är våra värderingar, och dem ska vi vara stolta över. Genom att bära upp den stoltheten kan vi inspirera andra länder att följa efter.
Fru talman! Det förslag vi behandlar i dag är en pusselbit i en större framtidsvision om hur vårt hem, Sverige, ska se ut, ett Sverige där vi lever som vi lär. Hur man agerar i en fråga dikterar ju hur man agerar i alla frågor.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Fru talman! Tack, Camilla Brodin, för anförandet!
Kristdemokraterna tycks ha genomgått en politisk utveckling, i det här fallet kanske åt fel håll. Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch har varit väldigt tydlig. I valrörelsen 2022 var hon väldigt tydlig med att det kommunala vetot skulle vara kvar. Så sent som 2024 och även under 2025 har hon dock inte velat svara på vad hon tycker om det kommunala vetot.
Nu har man presenterat två inriktningar, dels den här propositionen, dels den promemoria om förändring i kärntekniklagen som är ute på remiss, där det kommunala vetot försvinner.
Camilla Brodin sa nu att det här är en liten pusselbit. Men det är ju en tvåstegs atomraket som faktiskt tar bort det lokala inflytandet. Kan Camilla Brodin förklara vad det är för process i Kristdemokraterna som har gjort att de lokala partiföreträdarna nu helt plötsligt ska känna sig överkörda av partiet centralt?
Fru talman! Tack, Isak From, för frågan, som jag uppfattar handlar om det kommunala vetot. Det är inte det vi beslutar om här i dag.
Det kommunala vetot tas bort endast för små mängder uran – mängder som framför allt förekommer som biprodukt vid brytning av andra metaller och mineral. Jag lämnar därför promemorian därhän; den är just nu ute på remiss, och vi får naturligtvis, precis som alla regeringar gör, lyssna in vad olika remissinstanser säger. Sedan kommer vi att ta ställning också till ett sådant beslut. Jag vill inte föregripa den processen.
Jag skulle vilja ställa en fråga tillbaka till ledamoten From. Vill man fortsätta att deponera det här uranet? Vad vill man göra i stället för förslaget i propositionen?
Fru talman! Som jag sa i mitt anförande är det beklagligt att regeringens proposition är så undermålig. Det har också väldigt tydligt beskrivits, inte minst från remissinstanserna, att det saknas en fullödig risk- och konsekvensanalys.
Vi tycker att det ska gå att utvinna uran som sekundär biprodukt. Vi tycker att de slagghögar med mera som finns vid befintliga gruvor ska kunna tas om hand och att vi ska kunna utvinna uran och andra strategiska mineral och metaller ur dem. Vi har också sagt att regeringen bör återkomma med en ny proposition med en risk- och konsekvensanalys av vad det här innebär. Det är ju dessa delar som gör att man blir väldigt orolig på lokal nivå.
I den här produkten kan vi också lyfta fram de remissvar som kommer från Naturvårdsverket och SGU, som i grund och botten är positiva till det här förslaget. De saknar en risk- och konsekvensanalys, och de saknar en analys av hur förändringarna i 17 kap. miljöbalken påverkar kommande prövningar.
Det är detta som fattas. Det är den här delen som är fel med regeringens förslag.
Fru talman! Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig an detta, men jag kan fortsätta med att poängtera att miljöprövningen är strikt. Kommunerna kommer även i fortsättningen att kunna yttra sig och påverka genom plan och bygglagstiftningen och vid samråd inför arbete med en miljökonsekvensbeskrivning. Man har också möjlighet att tala i tillståndsärenden.
Det kommunala vetot gäller ju inte annan gruvbrytning. Är det då logiskt att uran har särbehandlats? Om en gruva etableras men kommunen säger nej till uranbrytning, skulle då uranet hanteras som avfall och deponeras?
I en gruva med flera olika metaller och mineral går det inte att avstå från att plocka upp just uranet. Här finns en problematik, men vi ser nu till att öppna upp för att man ska kunna utvinna metaller och mineral och ha samma lagstiftning. Vi ska också se till att möjliggöra för oss att klara vår klimatomställning.
Fru talman! Kristdemokraterna, med Peter Kullgren i spetsen, talar ofta om att vi behöver öka vår livsmedelsproduktion. I det här fallet har LRF satt sig emot förslaget och protesterat väldigt mycket. Man är rädd för att vi med ökad brytning i bland annat alunskiffer kommer att förstöra många av våra matjordar framöver.
Jag skulle egentligen vilja höra: Anser Kristdemokraterna att LRF har fel och att man har fått någonting om bakfoten när man oroar sig för våra matjordar?
Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågan!
Jag tror att vi är många i den här kammaren som har blivit uppvaktade av både medborgare och LRF, som är oroade. Jag förstår att det finns en oro. Men vi ska inte välja uran framför livsmedel, utan här måste vi titta på helheten för att se hur vi kan göra detta på ett ansvarsfullt sätt. Hur ser vi till att bruka vår jord på bästa sätt?
Det finns en annan typ av problematik med detta, exempelvis med solparker på jordbruksmark. Det finns många olika intressen i dag när det gäller hur vi ska kunna ta oss an jorden och bruka den för vår livsmedelsförsörjning.
Vi har en miljölagstiftning, och vi har domstolar. Vi måste kunna tro på våra myndigheter så att vi ser till att det inte läcker ut någonstans. I sådana fall är det inte möjligt att öppna gruvan i fråga. Här behöver vi ta ett gemensamt ansvar både i det lilla och i det stora för att vi ska klara klimatomställningen på riktigt.
Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.
Det jag funderar över är egentligen den brytning som sker i alunskiffer. Detta ligger ju oftast i anslutning till eller under våra matjordar. Det gör att det är stor skillnad mellan brytning i alunskiffer och uppförande av solparker på jordbruksmark. Om man sätter upp solparker kan man också montera ned dem. Vi har sett många goda exempel där man till exempel har boskap under solpanelerna, som då får både skugga och bättre matförsörjning. Det är alltså mycket enklare att bedriva fortsatt jordbruk tillsammans med solparker än att göra detta i samband med att man påbörjar uranbrytning i alunskiffer.
Jag tycker ändå att Kristdemokraterna är svaret skyldiga. Hur ska man tänka, och vad ska man prioritera om man måste välja? Kommer Kristdemokraterna att prioritera matförsörjning och rent vatten, eller kommer de att prioritera självförsörjning av sällsynta jordartsmetaller eller uran i våra jordar?
Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågan!
Jag tror inte att någon av oss i den här kammaren kommer att behöva ställa uranet och våra jordbruksmarker mot varandra. Här måste vi se till att vi på ett ansvarsfullt sätt litar på den miljölagstiftning vi har i dag. Det finns möjligtvis någon annan tanke hos något annat parti om att man vill förändra detta i någon riktning för att kunna se till att vi klarar våra klimatmål. Ibland vet man inte riktigt vad som kommer från Miljöpartiet.
Att bedriva en klimatpolitik som gör skillnad på riktigt är inte att strunta i att ge förutsättningar för brytning och utvinning av olika typer av jordartsmetaller, sällsynta jordartsmetaller, mineral och uran.
Vi ska ge förutsättningar för detta på ett samlat sätt så att vi också tar ansvar för det vi konsumerar. Det ska vi göra i stället för att försöka se till att det känns lite gott i magen genom att ta in våra solpaneler och vindkraftsparker. Vi behöver väldigt mycket, för det är till elektrifieringen vi ska för att kunna klara klimatomställningen.
Men då måste vi ta vårt ansvar både i Sverige och i EU. Vi måste titta på det säkerhetspolitiska läget också in the bigger picture. Här någonstans behöver vi ta vårt ansvar för att möjliggöra detta, och det här kommer inte att stå i motsats till varandra.
Fru talman! Tack, Camilla Brodin, för anförandet!
Jag tycker att det är alldeles utmärkt att vi får möjlighet att fördjupa resonemangen i replikskiften av olika slag, för det här är en viktig fråga. Som flera har varit inne på tidigare i debatten handlar det om att skapa goda förutsättningar framåt. Många pratar om den gröna omställningen och så vidare.
Jag skulle bara vilja fördjupa resonemangen något tillsammans med Camilla Brodin. I slutet av anförandet säger hon att detta bara är en pusselbit i en större framtidsvision. Det låter nästan poetiskt! Samtidigt skulle jag vilja peka på att man i denna framtidsvision vill vrida ett antal verktyg ur händerna på till exempel kommunerna så att de inte längre ska ha möjlighet till det kommunala vetot. På vilket sätt ser framtidsvisionen ut för det nära samarbetet mellan näringsliv, kommunföreträdare och människor som finns överallt?
Jag blir lite fundersam över ledamotens vurm för vår starka miljölagstiftning, som vi väl till stor del står bakom. Men jag vet också att det finns en diskussion om att den borde förändras. På vilket sätt? Kan ledamoten ge ytterligare pusselbitar till framtidsvisionen kopplad till graden av självförsörjning, som ledamoten lyfte fram när det gäller att kunna bryta uran i Sverige?
Jag tycker att det finns en ganska stor diskrepans mellan Moderaternas och Kristdemokraternas företrädare i hur man ser på möjligheten till uranbrytning i Sverige.
Fru talman! Tack, Ulrika Heie, för möjligheten att diskutera och fördjupa oss i replikskiftena, precis som ledamoten sa tidigare!
Det är härligt att höra att du förvånas lite över min vurm för miljölagstiftningen. Jag har sagt vid ett flertal tillfällen här i dag att den är strikt i Sverige i dag, och det gäller både miljölagstiftningen och miljöbalken. Kommunerna kommer ändå fortsatt att kunna yttra sig och påverka, som jag sa i ett tidigare replikskifte. Det kan ske genom plan- och bygglagstiftningen, vid samråd inför arbete med en miljökonsekvensbeskrivning och genom kommunernas möjlighet att föra talan i tillståndsärenden.
I dagsläget har man inget kommunalt veto vid annan gruvbrytning; det är bara vid uranbrytning. Här ger vi förutsättningar för att utvinna sällsynta jordartsmetaller, metaller, mineral och allt det som hör därtill. Vi ska inte sätta käppar i hjulet genom ett förbud. Nu gör vi det möjligt för företagen och för Sverige att vara den gruvnation som har byggt vårt välstånd, tillsammans med skogen och stålet och allt det andra. Sverige ska fortsätta att vara den nationen; det är en del av framtidsvisionen.
Det handlar också om hur vi säkrar och kan koppla samman detta med den klimatomställning som hela samhället står inför. Vi ska även ta det säkerhetspolitiska arbetet i beaktande och tänka på de här sakerna parallellt. Jag tror att det är jätteviktigt – mycket viktigare än att vi plockar ut vissa delar.
Självklart ska kommuner kunna få vara med och tycka till. Men vi måste också se till att vi skapar goda förutsättningar. I betänkandet handlar det om att vi häver förbudet mot att utvinna uran. Förslaget om det kommunala vetot är ute på remiss just nu, och det kommer att komma i ett senare skede.
Fru talman! Tack, ledamoten, för svaren på mina frågor!
Svaren renderar några ytterligare frågor som jag skulle vilja ställa. Först och främst: När det gäller det kommunala vetot säger ledamoten att kommunerna kommer att kunna yttra sig och att de kommer att få tycka till. Men i dag har de faktiskt en beslutsmakt. På vilket sätt rimmar detta med Kristdemokraternas syn att beslut ska fattas så nära människan som möjligt? Nu vill ni ju ta bort den möjligheten och menar att kommunerna i stället ska få tycka till och yttra sig lite grann men inte få vara med och fatta beslut. Jag skulle vilja höra något ytterligare kopplat till detta.
Det var absolut inte meningen att låta förvånad över vurmen för miljön, för jag vet att det finns ett starkt engagemang för detta. Jag vill bara ställa en följdfråga: Vill Kristdemokraterna alltså inte förändra miljölagstiftningen?
Det var de frågorna jag framför allt tyckte var utestående.
Fru talman! Det var väldigt fint att få höra ledamoten från Centerpartiet tala om subsidiaritetsprincipen och om att vi ska fatta beslut på lägsta möjliga effektiva nivå. Det är just detta – att fatta beslut på lägsta möjliga effektiva nivå – som är politikernas ansvar.
Föräldrar ska själva få bestämma vem som ska vara hemma med barnen. Kristdemokraterna tycker att familjer ska få bestämma om sådant.
När det gäller klimat- och miljölagstiftning behöver besluten kanske inte fattas hemma vid varje köksbord, utan då behöver man gå samman för att kunna fatta kloka beslut. Miljön har ju inga gränser – den finns där, och vi har den gemensamt. Här behöver vi se till att beslut fattas där det är som mest effektivt.
I dag debatterar vi att ta bort ett förbud för att möjliggöra en omställning som vi kan lita på. Hela samhället går ändå ditåt, och vi är väldigt många i den här kammaren som jobbar aktivt för detta. Vi ser också möjligheten att utvinna uran i stället för att lägga det på deponi, som man gör i dag. Att nyttja de naturresurser vi har gemensamt är att ta ansvar för framtiden.
