Ingemar Kihlström

Herr talman! Jag vill börja mitt anförande med att yrka bifall till utskottets majoritetsbeslut. Det innebär ett bifall till propositionen och avslag på motionerna gällande arbetsprövning i sjukförsäkringen med bibehållen sjukpenning.

Vi vet inget om vår morgondag, och livet kan innehålla situationer där man behöver stöd både från sjukvården och ekonomiskt. Vi bör alla ha möjlighet att känna trygghet i att det gemensamma bär och ger stöd när man av olika anledningar inte förmår att klara sig själv.

För oss kristdemokrater är det viktigt att statens stöd bidrar till ekonomisk trygghet oavsett var och när i livet man befinner sig. Samtidigt kan mer göras för att fler inte ska behöva bli sjuka och för att man ska kunna komma tillbaka till aktivitet och arbete efter en sjukdomsperiod.

Vi förespråkar ett trygghetssystem som ger ekonomisk trygghet genom livets olika skeden. Hur det här systemet är uppbyggt har stor betydelse såväl för människors trygghet som för människors beteenden och drivkrafter att arbeta.

Herr talman! All sjukdom går självfallet inte att undvika, men genom ett starkt förebyggande arbete kan den minskas. Då måste hälso- och sjukvården finnas där och erbjuda god, tillgänglig vård inom rimlig tid. Hälso och sjukvården ska hjälpa oss att må bra och ge vård när vi blir sjuka.

Man kan konstatera att vi fortfarande har oacceptabelt långa vårdköer. Det är viktigt att korta vårdköerna för att ge möjlighet till snabbare tillfrisknande och att efter sin förmåga fullt ut komma tillbaka till arbete. Det är positivt för varje människa och för vårt samhälle. Detta viktiga arbete ligger i fokus för den här regeringen, och vi jobbar med kraft för att komma till rätta med köerna.

Herr talman! Kristdemokraternas utgångspunkt är att sjukförsäkringen ska vara trygg för den som på grund av sjukdom har nedsatt arbetsförmåga. Den som helt eller delvis kan återfå arbetsförmågan – vilket ska vara huvudsyftet – ska få hjälp och gott stöd för att komma tillbaka i arbete. Allt annat är ett stort slöseri med både mänskliga och samhälleliga resurser.

Vi kristdemokrater ser vikten av att vi har ett system där man ser till människans möjligheter och hittar drivkrafter för att kunna ta till vara varje människas arbetsförmåga. Naturligtvis ska olika vägar tillbaka till arbete erbjudas. Den enskildes arbetsförmåga ska betonas, och därför behövs en möjlighet till större flexibilitet.

Herr talman! I dag debatterar vi ett av förslagen som kan öka denna flexibilitet. Det är en ändring som syftar till att sänka tröskeln för att komma tillbaka till arbete efter en sjukperiod. Detta ska möjliggöra för en försäkrad att ha rätt till hel sjukpenning och att i överenskommelse med sin arbetsgivare under begränsad tid få arbetspröva med bibehållen sjukpenning.

Det här är en ny möjlighet. Det är en ny åtgärd för att arbetstagare och arbetsgivare tillsammans ska hitta en väg tillbaka till hälsa och en möjlighet att gå tillbaka till arbete. Vi ser att det finns ett behov att skapa förutsättningar för att under enklare former undersöka om och när tidpunkten är lämplig för att hitta en väg tillbaka till arbete samt vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att detta ska vara möjligt.

Utrymme behöver skapas för att kunna pröva sig fram och för att utifrån både den försäkrades behov och ett arbetsgivarperspektiv justera arbetsuppgifter, arbetsplatsens utformning eller andra aspekter av arbetet. Naturligtvis ska arbetsgivare och försäkrade vara överens om arbetsprövningen, och prövningen får inte vara förknippad med krav på att den försäkrade ska prestera i en viss utsträckning.

Det är också viktigt att arbetsprövningen är omgärdad av tydliga tidsgränser för att det grundläggande villkoret att behålla sjukpenningen inte ska riskera att urholkas. I förslaget som har tagits fram finns tidsangivelser gällande både perioder och hur man lägger perioderna under ett år. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2026.

Herr talman! Som jag har sagt ger vi i Kristdemokraterna vårt stöd till utskottets förslag till beslut. Det är glädjande att förslaget har ett brett stöd bland de partier som arbetar i utskottet och som också ser behovet av förändringen.

Vi Tidöpartier har som regeringsbas enats om politiska handlingsprogram på många områden under den här mandatperioden. Det ger en ny inriktning, vilket gäller även inom detta område, där vi nu föreslår arbetsprövning med bibehållen sjukpenning. Detta ska ge ytterligare möjlighet för människor att hitta tillbaka till hälsa och arbete, och det utifrån både arbetsgivares och arbetstagares förutsättningar.

Det här är något som vi kristdemokrater välkomnar, och jag yrkar som sagt bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi medborgarskapsärenden. Medborgarskapet är inte ett administrativt avslut på en migrationsprocess utan ett betydande steg till ett inträde i den svenska gemenskapen. Det innebär rättigheter men också skyldigheter. Det innebär delaktighet, ansvar och en ömsesidig förpliktelse mellan individen och samhället.

Därför vill Kristdemokraterna, tillsammans med övriga Tidöpartier, uppvärdera det svenska medborgarskapet. Det ska betyda något att bli svensk medborgare. Det är rimligt och nödvändigt att ställa tydligare krav på kunskaper i svenska språket, kunskap om det svenska samhället, längre hemvisttid, egen försörjning och ett hederligt levnadssätt. Men, fru talman, höjda krav ställer också högre krav på staten. I ljuset av denna inriktning är det helt avgörande att processen för att bevilja medborgarskap fungerar rättssäkert, effektivt och korrekt.

Fru talman! Tyvärr visar Riksrevisionens rapport att processen historiskt inte har fungerat väl. Vi debatterar Riksrevisionens granskning av hur Migrationsverket hanterar medborgarskapsärenden. Det är, som man kan konstatera, ingen munter läsning. Granskningen avser perioden 2018−2023 och fokuserar på om Migrationsverket har arbetat effektivt för att säkerställa korrekta beslut som fattats utan onödiga dröjsmål. Den omfattar måluppfyllelse, resurseffektivitet samt de förutsättningar som regeringen har gett myndigheten, bland annat vad gäller informationsutbyte med andra myndigheter och konsekvenserna av möjligheterna att begära avgörande enligt förvaltningslagen.

Riksrevisionens övergripande bedömning är tydlig: Hanteringen av medborgarskapsärenden är inte effektiv under denna tidsperiod. Det finns brister när det gäller att säkerställa korrekta beslut, en risk för oenhetliga bedömningar och handläggningstider som i många fall är oskäligt långa. Därtill konstateras att de rättsliga förutsättningarna för informationsinhämtning från andra myndigheter har varit otillräckliga och att regeringen inte har vidtagit tillräckliga åtgärder med anledning av de negativa konsekvenserna av begäran av avgörande.

Det är en allvarlig situation som beskrivs, som med rätta leder till flera rekommendationer både till Migrationsverket och till regeringen.

Fru talman! Det är därför viktigt att konstatera att vi i dag, när vi står i den här kammaren, har en annan regering än den Sregering som faktiskt bär ansvaret för merparten av den granskade perioden. Redan innan Riksrevisionens rapport presenterades hade den nuvarande regeringen initierat uppdrag och åtgärder för att stärka kvaliteten och rättssäkerheten i medborgarskapsärendena, något som man kan konstatera att den tidigare socialdemokratiska regeringen uppenbart misslyckades med under sina åtta år vid makten.

Regeringen gav under 2024 och 2025 Migrationsverket flera uppdrag för att stärka myndighetens förutsättningar att fatta korrekta beslut. Det handlar om att förstärka kontrollen i medborgarskapsärenden, om identitetskontroller och om att tillsammans med andra myndigheter motverka identitetsmissbruk. Regeringen arbetar också för att öka effektiviteten genom till exempel digitalisering och förbättrat informationsutbyte, både internt och mellan myndigheterna.

Vidare har de rättsliga möjligheterna till informationsutbyte, både nationellt och internationellt, stärkts genom lagändringar. Krav på personlig inställelse vid ansökan om medborgarskap har införts, och flera utredningar har tillsatts för att säkerställa korrekta beslut, bland annat genom skärpta krav på hemvisttid, hederligt levnadssätt samt utökade möjligheter att lagra, behandla och dela biometriska uppgifter.

Fru talman! När det gäller de långa handläggningstiderna har Migrationsverket vidtagit flera åtgärder för att effektivisera processen. Det handlar bland annat om att tillföra resurser för att hantera äldre ärenden, att handlägga ärenden i turordning och att se över möjligheterna att förenkla och effektivisera handläggningen av ärenden om begäran av avgörande.

Fru talman! Man kan inte nog understryka vikten av att beslut i medborgarskapsärenden är korrekta och fattas inom rimlig tid. För den enskilde handlar det om trygghet, förtroende och rättssäkerhet. För samhället handlar det om att värna medborgarskapets värde.

Vi kristdemokrater ser därför positivt på regeringens redan vidtagna och kommande åtgärder, som innebär ny lagstiftning, förstärkt styrning och ökad effektivitet. Det här är tyvärr ytterligare ett område där stora ord från Socialdemokraterna inte blev till praktisk handling under åtta år vid makten. Nu har dock Sverige ett nytt regeringssamarbete som faktiskt både ser problemen och åtgärdar dem. Det är avgörande att denna inriktning består, så att vi inte efter nästa val återigen hamnar i ett rödgrönt kaos och ett politiskt icke-görande.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Herr talman! Vi diskuterar alltså vapenfrågor, och precis som flera av de föregående talarna har sagt debatterar vi nu de aktuella motionerna för riksdagsåret. Vi kommer inom en snar framtid att mötas i kammaren igen för att i talarstolen och i replikskiften diskutera den nya vapenlagen.

Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut, och det innebär avslag på samtliga motionsyrkanden.

Vapen är och förblir en fråga som väcker starka känslor och engagerar många. Det är inte svårt att förstå varför. Vi lever i ett samhälle där vi alltför ofta ser grovt våld på våra gator och torg, ofta i gängrelaterade uppgörelser där skjutvapen används för att skada och döda. Detta våld drabbar inte bara de direkt inblandade utan också helt oskyldiga människor. Vi kan alla ha oturen att befinna oss på fel plats vid fel tidpunkt.

Utvecklingen måste brytas. Tryggheten måste återupprättas. Den hänsynslöshet och den totala brist på respekt för människoliv som präglar det grova våldet i dagens samhälle måste mötas med kraftfulla åtgärder.

Herr talman! Vi har alla påverkats av det skjutvapenvåld som präglar vår tid. Många av oss bär fortfarande med oss i våra tankar det fruktansvärda dådet i Örebro, där unga människor som ville utbilda sig föll offer för ett ofattbart våldsdåd. En ensam gärningsman med vapen orsakade död, sorg och djup förtvivlan – inte bara i Örebro utan i hela vårt land.

Samtidigt vet vi att det finns många andra exempel där människor mister livet genom skjutvapen, och det är viktigt att säga att det i nästan samtliga fall är med illegala vapen. Alla dessa dåd skapar oro, rädsla och frustration. Mina tankar går i dag till alla som på något sätt har drabbats, oroats eller på annat sätt berörts av dessa fruktansvärda brott.

Herr talman! Trots det måste vi klara av att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi måste kunna föra en seriös och samlad diskussion om vapenfrågor utan överord och utan att ta till drastiska åtgärder där de inte behövs.

Vapen används i vårt samhälle på fullt legitima och ansvarsfulla sätt – av jägare, sportskyttar och naturligtvis av vårt försvar och vår polis. Dessa verksamheter är en viktig, naturlig och historisk del av vårt Sverige. I dagens debatt hör vi, inte minst från oppositionen, krav på generellt hårdare regler för alla vapenägare som svar på det ökade skjutvapenvåldet. Det är en förenklad väg, herr talman, och det är en felaktig väg. Den är dessutom kontraproduktiv.

Självklart måste fokus ligga på att göra det svårare för gängkriminella att begå våldsbrott med illegala vapen. Där råder det inga tveksamheter och inga skiljelinjer. Men när åtgärder i stället slår mot den svenska jakt- och skytterörelsen, vilket vi såg under den tidigare socialdemokratiska regeringen, då har man valt fel mål.

Kristdemokraterna anser att rättsväsendets alla delar måste ges kraftfulla verktyg för att komma åt kriminellas innehav av vapen och sprängmedel. Problemen utvecklas i en oroväckande riktning, med vapen från konfliktområden, ombyggda startpistoler och nu även 3D-printade vapen. Polisen måste ges ytterligare förutsättningar att möta detta, och straffen för grova vapenbrott behöver fortfarande skärpas. Men detta måste ske på ett sätt som inte skapar problem för laglydiga jägare och sportskyttar, det vill säga människor som hanterar sina vapen ansvarsfullt och förvarar dem säkert i godkända vapenskåp.

Herr talman! I Sverige finns i dag lite över 620 000 registrerade vapenägare. Dessa personer omfattas redan av omfattande och återkommande kontroller genom samhällets olika kontrollsystem. Det tål att upprepas: Det är inte de legala vapnen som huvudsakligen används i den grova kriminaliteten. De kriminella använder i stället vapen som smugglats in i landet och som aldrig har varit registrerade i Sverige. Denna illegala marknad måste bekämpas med full kraft – men utan att misstänkliggöra den som sköter sig.

Fakta är tydliga. För några år sedan konstaterades att i genomsnitt endast ett vapen per år från jakt- eller sportskytte förekom i grov brottslighet. Brottsförebyggande rådet visar att vapenvåldet har ökat kraftigt, men man har också visat att 98,5 procent av de vapen som beslagtas vid brott är insmugglade.

Efter dådet i Örebro visade Brås genomlysning att endast 19 av 307 fall av dödligt våld under åren 2014–2021 var kopplade till legala vapen. I dessa fall handlade det nästan enbart om närstående relationer, ofta i kombination med psykisk ohälsa eller ett kraftigt missbruk.

Detta pekar tydligt på att lösningen inte är att försvåra för alla utan att genom riktade insatser säkerställa att fel personer inte har tillgång till vapen. För oss kristdemokrater är det självklart att inte bunta ihop jägare och sportskyttar med samhällets värsta brottslingar. Att försvåra för laglydiga vapenägare stoppar inte skjutningarna på våra gator och torg. Därför är det viktigt att dela upp vapenlagstiftningen så att den tydligt skiljer mellan legala och illegala vapen och vapenägare.

Herr talman! Precis som har nämnts i tidigare inlägg riktade en stor och bred majoritet i riksdagen under förra mandatperioden, inbegripet partier som i dag är i opposition, flera tillkännagivanden till regeringen om behovet av förenklingar för laglydiga vapenägare. Det var en tydlig signal från en klar majoritet i denna kammare.

I Tidöavtalet slogs en ny inriktning fast även på detta område. Regeringens utredning, som har diskuterats i replikskiften, är nu i genomförandefas. Syftet är att förenkla vapenhanteringen för skötsamma jägare och sportskyttar, även om man inte går riktigt så långt som en del av oss har framfört i tillkännagivanden. Samtidigt måste fokus skärpas mot de kriminella.

Som har nämnts tidigare kommer propositionen att behandlas senare under våren. Vi fullföljer nu ett arbete som den tidigare regeringen fick uppmaningar om men valde att inte göra eftersom man saknade vilja eller kraft att genomföra arbetet.

Herr talman! Som en följd av dådet i Örebro har Polismyndigheten och Socialstyrelsen fått i uppdrag att ta fram förslag för att bättre fånga upp signaler när en person inte längre är lämplig att inneha vapen. Det kommer att ske en slutredovisning av uppdraget i år, och det är en nödvändig och klok åtgärd för att förebygga framtida tragedier.

Avslutningsvis, herr talman, visar debatten att det finns ett tydligt alternativ i vapenpolitiken. Det är vi som väljer en väg som värnar tryggheten utan att slå mot laglydiga människor. Den majoritet i kammaren som tidigare pekade ut denna riktning finns alltjämt. Vi kristdemokrater kommer att fortsätta argumentera och agera för att detta ska bli inriktningen, det vill säga hårdare tag mot den grova kriminaliteten i kombination med rimliga och ansvarsfulla regler för dem som sköter sig. Det ska gälla även för vapeninnehav.

Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga motionsyrkanden.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut, som i princip innebär avslag på motionerna inom detta område.

Kristdemokraternas politik inom det här området kan enkelt sammanfattas med att vi vill ha en bra pension för både dagens och framtidens pensionärer. Vi ser att pensionerna för vissa inte är tillräckliga, och det krävs åtgärder för att rätta till detta. Det är samtidigt viktigt att de förslag som genomförs också har ett långsiktigt perspektiv så att åtgärder här och nu inte hotar kommande generationers rätt till en bra pension. Stabiliteten och förutsägbarheten i pensionssystemet ska alltså bibehållas.

Kristdemokraterna värnar därför det pensionssystem som Sverige har. Det är i grunden ett bra system. Det gäller för de partier som är satta att förvalta pensionssystemet att justera bristerna så att de kan avföras samtidigt som stabiliteten bibehålls. Man bör också akta sig för att blanda ihop statsbudgeten med pensionssystemet. Det var en av de viktiga grundreglerna när man i början av 90talet sjösatte det pensionssystem vi nu har.

Fru talman! Att bygga ett seniorvänligt samhälle där alla kan åldras i trygghet och med värdighet är ett angeläget mål för Kristdemokraterna. Ett välfärdssamhälle kan i hög grad bedömas utifrån graden av respekt för, tillvaratagande av och omsorg om den äldre generationen. Som senior ska man kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag. Man ska kunna känna trygghet och bibehålla sitt oberoende, och man ska bemötas med respekt och ha tillgång till god vård och omsorg.

En sammanhållen politik med inriktning mot de äldre i samhället får och kan därför inte bara handla om vård och omsorg. Ett friskt åldrande, att se äldre som en resurs att ta till vara och att ha ett väl fungerande samspel mellan generationerna är lika viktiga beståndsdelar.

Att känna välbefinnande och meningsfullhet är viktigt för alla människor. I Sverige läggs stort fokus vid de fysiska behoven när man diskuterar välbefinnande. Det fysiska är självklart viktigt, men Kristdemokraterna oroar sig över att de lika viktiga sociala, själsliga och andliga behoven ofta glöms bort eller negligeras. Många äldre vittnar exempelvis om att de upplever en bister verklighet med påtvingad ensamhet och isolering.

Detta sker inte sällan när en livspartner eller vän inte finns kvar längre. Det är inte alltid man har en familj i närheten som kan bistå i livets olika skeden. Kristdemokraterna har därför under de senaste åren på olika sätt och genom olika företrädare särskilt lyft frågan om ofrivillig ensamhet. Vi har alla ett ansvar att forma ett samhälle där äldre ska känna trygghet, gemenskap, mänsklig värme och värdighet.

Fru talman! Det är inte heller ovanligt att de äldre oroar sig över ekonomin och om pengarna ska räcka ens till det nödvändigaste. Den ekonomiska tryggheten är viktig för alla men särskilt viktig för den som kan ha svårt att påverka situationen genom eget arbete.

Kristdemokraterna är med i Pensionsgruppen. Det har vi varit sedan starten. Det är en blocköverskridande arbetsgrupp som består av företrädare för partier som står bakom pensionsöverenskommelsen. Från början ingick fem partier, och nu ingår riksdagens alla åtta partier. Det är åtta partier som ställer upp på det långsiktiga arbete och på de långsiktiga förutsättningar för stabilitet som behövs för att pensionssystemet ska gälla under lång tid framåt.

Sverige har i dag ett pensionssystem som är långsiktigt hållbart, och det vill Kristdemokraterna fortsätta att värna. När det gäller tjänstepensioner och privat pensionssparande måste det egna ansvaret uppvärderas. Vi har sedan länge argumenterat och arbetat för att skatten för pensionärer ska vara på samma nivå som för löntagare. Vi har också argumenterat för att förändringar gällande riktålder ska vara rättvisa. Det råkade ske misstag i samband med att man genomförde ändringar gällande skatten för dem som fötts 1957. Efter mycket arbete av min kollega Hans Eklind förändrades detta så att det nu är ett rättvist system.

Vi har i Pensionsgruppen också arbetat hårt för att det inte bara ska finnas en broms i pensionssystemet när ekonomin inte tillåter för stora höjningar, utan också en gas – det vill säga att mer pengar avsätts när det finns ett överskott och ett utrymme för att skapa en verklig höjning av pensionerna. Nu har det vi sedan länge argumenterat för blivit verklighet. Mer pengar ur överskottet – en gas – införs, men det görs med en bibehållen säkring av framtidens pensioner.

Vi kristdemokrater har historiskt sett verkat för att pensionärer ska få det bättre på många områden – inte minst det ekonomiska. Det kommer vi att fortsätta med.

Fru talman! I den proposition vi nu debatterar finns viktiga delar för att skapa en tryggare ekonomisk situation för äldre. Det gäller de skattefinansierade grundskyddsförmånerna, alltså förmåner som bidrar till att förbättra den ekonomiska situationen för pensionärer med låg eller ingen allmän inkomstgrundad pension. Det gäller till exempel garantipension, bostadstillägg och inkomstpensionstillägg.

Samtidigt är det viktigt att det arbete som nu initierats av Pensionsgruppen för att skapa ett enklare och mer sammanhållet system får resultat snarast möjligt. Arbetet startade i juli 2025, och i juni i år ska förslag presenteras på inriktning för ett reformerat grundskydd och vilka grupper det ska riktas till. Vi ska också ta fram mål för ett grundskydd som så långt som möjligt är träffsäkert, kostnadseffektivt och enkelt att förstå. Dessa åtgärder är viktiga för att skapa ett mer sammanhållet system som är enkelt att förstå.

Fru talman! Kristdemokraterna ger som sagt sitt stöd till utskottets förslag till beslut inom området pensioner. Våra äldre är värda ett samhälle som ger ekonomisk trygghet, ett skydd mot brottslighet och ett stöd till insatser för att bryta ensamhet. Kristdemokraterna är tillsammans med övriga regeringspartier redo att fortsätta och utveckla detta viktiga arbete.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson.

Skolan ska vara en plats där man får kunskap och utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. För att det ska vara möjligt bör skolan vara en trygg plats där ingen elev ska utsättas för hot och trakasserier. Dock har Skolverket och Diskrimineringsombudsmannen nyligen presenterat rapporter som visar att antisemitism förekommer på olika sätt i Sveriges skolor. I skolorna utsätts judiska elever för både hot och trakasserier. Man vet också att unga judar döljer sina judiska symboler för att undvika påhopp.

Det här är allvarligt. Vi måste bekämpa och bemöta denna otäcka trend i vårt samhälle.

Herr talman! Mina frågor är därför: Hur ser ministern på denna oroväckande situation och utveckling vad gäller antisemitism inom skolan? Och vilka möjliga åtgärder ser ministern för att säkerställa alla elevers, speciellt de judiska elevernas, trygghet när det gäller hot och trakasserier?

Fru talman! Vi kan konstatera att det för en framgångsrik och rak kurs efter ett val är bra att före valet tala om vad som gäller. Vi gjorde faktiskt det på Tidösidan. Vi sa att vi ville verka samman. Vi sa vilken politik vi ville föra. Vi fick väljarnas förtroende.

Men här rör vi oss in i det dimmiga landskapet, där det lyser lite olika lyktor i vilket väderstreck som helst. Vi kan konstatera att Socialdemokraterna ställer upp på migrationspolitikens alla förändringar, inklusive spårbytet, medan Vänstern och Miljöpartiet sätter sin fyr i absolut motsatt riktning och säger att vi ska gå åt det hållet i stället.

Att säga att man kommer överens efter valet är inte att visa respekt för väljarna. Att visa respekt är att säga vad man vill göra tillsammans. Vi kan konstatera att de frågor som vi har ställt till de olika representanterna i replikskiftena har fått tomma svar. Vad gäller spårbytet kan man tänka sig att det kommer att införas en amnesti eller att vår linje kommer att hållas. Man kan tänka sig att kvotflyktingnivån kommer att vara låg eller att den kommer att vara hög. Vi vet inte, och det är ingen som vet.

Jag tog i mitt huvudanförande upp lapptäcket. Det har inte blivit tätare. Det har snarare bara blivit en ram kvar. Man säger att man vill vara emot någonting. Men det vore relevant att säga vad man vill vara för tillsammans. Det är faktiskt väljarna värda att få veta. Jag hoppas att Annika Hirvonen kan lyfta fram tre punkter som är måsten för Miljöpartiet för att ingå i regering med Socialdemokraterna. Tre punkter – det vore väldigt relevant.

Fru talman! Jag kan konstatera att leden tunnas ut här i kammaren. Tyvärr verkar inte alla, trots att de har deltagit i debatten, orka härda ut tills turen kommit till migrationsministern, som har suttit här och lyssnat hela tiden. Det är lite anmärkningsvärt att till exempel Socialdemokraterna återigen lämnar en debatt. Heder åt ledamöterna från Miljöpartiet och övriga som sitter kvar och deltar.

Jag skulle vilja följa upp mitt och ledamoten Hirvonens förra replikskifte. Vi är många som från talarstolen och i replikskiftena har efterfrågat en linje för det tänkta regeringsalternativet. I vårt senaste replikskifte svarade ledamoten Hirvonen: Kristdemokraterna får ta replik på Miljöpartiet.

Man kan konstatera att Socialdemokraterna under den här mandatperioden har röstat ja till i princip allt, medan Miljöpartiet och Vänstern nästan alltid har röstat nej, oavsett om det har gällt migration, förvar eller arbetskraftsinvandring.

Man kan också fråga sig varför Miljöpartiet valde att inte ställa någon fråga om spårbytet till Socialdemokraterna. Det var ju faktiskt så att Socialdemokraterna ställde upp på den förändringen och till och med argumenterade för den. Kan det vara så att Miljöpartiet och Socialdemokraterna har gjort upp i den frågan redan, så att det finns ett beslut? Det hade ju varit relevant att fråga även Ola Möller om de 4 700, men den frågan ställdes aldrig.

Frågorna är högst relevanta: Vilka röda linjer finns? Vad finns det för krav? Vilka förändringar ska rivas upp? Vilka poster ska tilldelas? Är det kanske så att den röda linjen för Miljöpartiet handlar om att – till allas förskräckelse – få migrationsministerposten av Socialdemokraterna? Vilka är de röda linjerna framöver?

Fru talman! Jag konstaterar att Annika Hirvonen under åtta år med en S-regering inte på något sätt lyckades föra frågan om konvertiter närmare en bättre situation. Men efter tre år med ett litet parti som Kristdemokraterna i en stor regeringskoalition har vi tagit ett avgörande steg för att förbättra just för sådana familjer. Vi kan naturligtvis inte diskutera ett enskilt fall, men om vi ser till de kristna konvertiternas rättssäkerhet har utredning efter utredning konstaterat att rättssäkerheten inte var säkrad under de föregående mandatperioderna.

Annika Hirvonen frågar nu vad vi har gjort. Vi har tillsammans med övriga regeringspartier sett till att Statskontoret har tagit fram en rapport som visar att det inte fanns någon rättssäkerhet. Vi har genom regleringsbrevet också ställt tydliga krav på Migrationsverket, vilket har följts upp av en rapport som kom för bara några veckor sedan. Det finns även ett fortsatt arbete.

Vi ser till dem som har behov av rättssäkerhet så att det hela prövas, för att de som till exempel konverterar ska få en rättssäker behandling. Det har vi sett till. Det lyckades inte Miljöpartiet göra under sina sju plus ett år som stödparti för en S-regering.

Jag kan konstatera att vi ser till att möta dem som har de största behoven. Sedan kan vi konstatera att den politik som Miljöpartiet var med och stödde har lett till en integrationsskuld. Den behöver vi nu ta hand om, och därför har vi skärpt kraven. Det handlar om relevanta krav, såsom att man ska kunna försörja sig och ha en bostad för att ta hit sin familj.

Vad gäller 18-åringarna får vi se hur vi hanterar det; det finns tankar om det i den utredning om skärpt anhöriginvandring som har kommit.

Fru talman! Den bild som Annika Hirvonen ger av oss som parti stämmer inte med hur vi själva upplever oss. Det kan vi säkert vara oense om, men det ska vi inte debattera här.

Annika Hirvonens parti var en del av den regeringskoalition som styrde tillsammans i sju år, med ett delvis aktivt stöd det åttonde året. Mycket av det som nämns av Annika Hirvonen här i inlägget visar att det är skillnad på politik när man är i opposition jämfört med när man är del av ett regeringsunderlag. Det skedde åtstramningar även under Miljöpartiets tid i regeringen.

Annika Hirvonen gör en analys och konstaterar att många av de exempel som lyfts upp skulle ha varit annorlunda om Miljöpartiet hade haft regeringsmakt. Då kan vi blicka framåt: Vad kommer att hända om det mot förmodan och mot mitt eget önskemål skulle bli en annan typ av rödgrön röra efter 2026? Kommer Annika Hirvonen att ha röda linjer som tillgodoser de behov som lyftes fram här?

Jag tolkade det som Ola Möller från Socialdemokraterna sa som att det var en skarp utfästelse; politiken ska fortsätta i samma hjulspår. Kan Annika Hirvonen svara på om det finns krav för att ingå i en regering tillsammans med Socialdemokraterna? Kommer spårbytet att komma tillbaka? Kommer de krav som vi nu har ställt för att åstadkomma en god integration att rivas upp om Miljöpartiet ska ge sitt stöd till Magdalena Andersson? Det vore bra med ett klargörande på den fronten.

Fru talman! Jag börjar med det självklara. Kristdemokraterna yrkar bifall till regeringens föreslagna budget för utgiftsområdet migration.

Fru talman! Om det är något vårt land behöver är det långsiktighet, rättssäkerhet och ansvar. Det är tre ord som under många av åren före denna mandatperiod lyst med sin frånvaro i svensk migrationspolitik.

Låt oss vara ärliga. Under mitten av 2010-talet tog Sverige emot fler asylsökande än vad som var möjligt att integrera när det gäller språk, arbete, bostad och samhällsgemenskap. Samtidigt gjordes inte tillräckligt för att stoppa utnyttjandet av asylsystemet. Det var en politik som ledde till parallellsamhällen och lade grunden till den segregation vi fortfarande brottas med. Det är därför Kristdemokraterna håller fast vid behovet av en stram, långsiktig och ansvarsfull migrationspolitik.

Migrationen måste ligga på en fortsatt låg nivå. Det är rimligt, realistiskt och helt nödvändigt. Något som ibland glöms bort är att vi måste prioritera de mest utsatta, alltså de människor som verkligen behöver skydd.

Fru talman! Asylrätten ska värnas, men för att värna den måste vi också värna systemen runt omkring. Att man ska söka skydd i första säkra land är grunden. Att vi behöver stärka kontrollen vid EU:s yttre gräns är en självklarhet. Att liv ska räddas genom att stoppa irreguljär migration och människosmuggling är en moralisk plikt.

EU:s migrationsöverenskommelse är ett stort steg framåt, men vi kristdemokrater nöjer oss inte där. Vi vill se en migrationspakt 2.0 där asyl söks i center utanför EU och där ländernas ansvar bestäms av deras kapacitet att integrera, inte av vem som råkar befinna sig närmast en gräns.

Fru talman! Medan vi står här i kammaren och debatterar budgeten gällande migration pågår ett brutalt anfallskrig i vårt närområde. Rysslands övergrepp mot Ukraina måste fortsatt fördömas lika tydligt och kraftfullt som första dagen.

Miljontals ukrainare har tvingats fly. Massflyktsdirektivet har gjort det möjligt att erbjuda skydd snabbt. Regeringen har sett till att de som kommer hit får tillgång till arbete, utbildning, sjukvård och stöd. Ukrainas sak är och förblir vår. Sverige står vid Ukrainas sida även fortsättningsvis.

Fru talman! Låt oss tala klarspråk. Den migrationspolitik som fördes i Sverige under tidigare regering var inte långsiktigt hållbar. Det vet vi. Det vet svenska folket, och numera medger även Socialdemokraterna det själva. Skillnaden är att vi i Tidösamarbetet gör något åt problemen. Regeringen, stödd av överenskommelsen i Tidöavtalet, har tagit fram en tydlig kursändring.

Där den tidigare regeringen fastnade i kompromisser med Vänstern, Miljöpartiet och Centern levererar den nuvarande regeringen reformer. ”Vi gjorde också saker”, säger Socialdemokraterna. Det stämmer, fru talman, men inte i närheten av tillräckligt – inte ens enligt dem själva, senast manifesterat i Lawen Redars analys.

Fru talman! Sedan regeringsskiftet har följande blivit verklighet: Antalet asylsökande har minskat kraftigt och handläggningstiderna har förkortats. Nej betyder verkligen nej. Skuggsamhället har pressats tillbaka. Fler som har fått avslag lämnar landet. Personer som begår brott riskerar nu utvisning i betydligt större utsträckning. Arbetskraftsinvandringen styrs bort från låglönejobb som kan tas av arbetslösa i Sverige och inriktas mot behövd kompetens. Det är så ansvarstagande politik ser ut. Det är så ett land kommer på rätt köl igen.

Fru talman! Kristdemokraterna har länge drivit frågan att konvertiters ärenden måste bedömas mer rättssäkert. Många olika rapporter visar på brister, men den tidigare regeringen valde att titta bort. Den här regeringen gör tvärtom. Vi agerar. Förslagen i Statskontorets rapport genomfördes som en direkt följd av Tidöavtalet. Tydligare krav har ställts på Migrationsverket genom regleringsbrev och också krav på återrapport. Arbetet ger resultat, men vi i KD kommer att fortsätta hålla i tills rättssäkerheten är fullt ut garanterad.

Fru talman! Oppositionen – den eviga gåtan. Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill tillbaka till en politik med lägre krav och öppna gränser. Centerpartiet nickar oftast med. Socialdemokraterna säger, som senast här i kammaren, att de stöder regeringens stramare linjer samtidigt som de tänkta samarbetspartierna vill göra tvärtom.

Det är inte en linje eller ett alternativ, utan det är ett lapptäcke med så stora luckor att man kan se rakt igenom det, inte minst om man ställer de olika partiernas politik bredvid varandra. Om det skulle bli ett regeringsskifte 2026 – det sänder kalla kårar längs min rygg – vet ingen vad som gäller – inte vi i Tidögänget, inte väljarna och allra minst de som är i opposition nu.

Socialdemokraterna står här i talarstolen och talar om en stram migrationspolitik med ordning och reda, men inte ens Ola Möller kan säga vilken linje det blir efter valet. Det blir med säkerhet inte den strama linje som förordas. Det räcker med att höra vad Vänsterpartiet sa nyss här. Makten är viktigast. Vi får se vad som händer.

Fru talman! Kristdemokraterna står för en migrationspolitik som är både stram och medmänsklig. Vi i Kristdemokraterna kommer tillsammans med det övriga regeringsunderlaget att fortsätta leverera. Utredningarna blir till propositioner i aldrig skådad omfattning eller takt. Reform för reform är på väg nästa år. Vi tar nämligen ansvar. Vi sätter rättssäkerhet och mänsklig värdighet i centrum. Vi vet att ett land som tar emot människor måste ge dem en verklig chans att bli en del av samhället.

Fru talman! Vi står upp för en ansvarsfull, rättssäker och medmänsklig migrationspolitik. Det är en politik som håller, inte bara i dag utan även i morgon. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag och till regeringens budget för migrationsområdet.

(Applåder)

Fru talman! Jag inleder med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och därmed till regeringens proposition Skärpta regler för villkorlig frigivning.

Fru talman! Sverige befinner sig i ett av de allvarligaste lägena i modern tid. Gängkriminalitet, grovt våld och återfallsbrottslighet visar sig på olika sätt i vårt samhälle. Människor begränsar sina liv, föräldrar oroar sig och äldre känner sig osäkra i sin egen vardag.

Medan polis och åklagare kämpar i frontlinjen måste Kriminalvården stå för det sista skyddet, skyddet mot brottets återkomst, mot dem som gång på gång visar att de är beredda att skada andra för egen vinning.

Men, fru talman, vår straffrätt har inte hängt med verkligheten. Alltför ofta har fokus tidigare legat på rådande praxis i stället för på samhällsskydd och på förmildrande omständigheter i stället för på brottsoffrens behov av trygghet och upprättelse. Givetvis förtjänar alla en andra chans, men vi kan inte ha ett system där alla får samma fördelar oavsett om de är förstagångsförbrytare eller livsstilskriminella.

Kristdemokraterna har länge varit tydliga: Den automatiska frigivningen måste bort. Den som inte deltar i behandling, utbildning eller missbruksvård ska inte släppas ut i förtid.

Fru talman! För två år sedan gav regeringen tydliga tilläggsdirektiv till utredningen om ett förstärkt samhällsskydd. Det var nödvändigt. Ursprungligen startades utredningen efter påtryckningar från oss som var i opposition under förra mandatperioden.

Betänkandet Ett ändamålsenligt samhällsskydd presenterades förra sommaren, och det lade grunden för det regeringen nu går vidare med att genomföra. Man går vidare för att verkligheten kräver det, för att brottsoffren kräver det och för att svenska folket förtjänar det.

Fru talman! Propositionen är en del av en större omläggning. Regeringen lägger tillsammans med Sverigedemokraterna om kriminalpolitiken i grunden. Detta sker utifrån ett enkelt men avgörande perspektivskifte: samhällsskyddet först, brottsoffren först, tryggheten först. Det ska inte längre vara gärningsmannen som är utgångspunkten utan de människor som drabbas. Det ska vara barnen som rekryteras till gäng, kvinnorna som utsätts för våld, de äldre som luras på sina besparingar och alla de som varje dag oroar sig när de i medierna ser och hör om skjutningar, sprängningar och andra grova brott.

I dag släpps en dömd person i regel ut efter två tredjedelar av straffet, oavsett om personen är motiverad eller farlig eller har vägrat delta i behandling. Det är ett stort misslyckande. Det är inte rimligt att återfallsrisken, som är central för samhällsskyddet, inte ens får beaktas. Det är inte rimligt att någon som bedöms som farlig för andra ska släppas ut i förtid. Det är inte heller rimligt att misskötsamhet måste vara av särskilt allvarlig karaktär för att få konsekvenser. Därför föreslår regeringen skärpningar, och Kristdemokraterna står helhjärtat bakom dem.

Fru talman! Kärnan i propositionen är att man ska avtjäna tre fjärdedelar av strafftiden i fängelse i stället för som nu två tredjedelar. Det innebär att den som dömts för allvarliga brott sitter längre tid på anstalt – längre tid utan möjlighet att begå nya brott, längre tid utan möjlighet att rekrytera unga och längre tid då samhället är skyddat. Det handlar om konsekvens. Det handlar om trovärdighet. Ett straff ska faktiskt avtjänas.

Införandet sker stegvis, först för straff om sex år eller mer, därefter för straff om tre år och till slut för samtliga straff, när Kriminalvårdens kapacitet tillåter det. Det är klokt, det är realistiskt och det är nödvändigt.

Vi föreslår dessutom att prövotiden efter frigivning ska förlängas till minst två år och att villkorlig frigivning som huvudregel ska vara förenad med övervakning. Det gör att samhället kan följa upp, ställa krav och reagera på återfallsbeteende.

Fru talman! Misskötsamhet på anstalt ska få konsekvenser. Det ska inte längre krävas särskilda skäl för att skjuta upp en villkorlig frigivning, utan det ska räcka med att skäl finns. För dem som är mest samhällsfarliga – personer dömda för grova våldsbrott eller brott i organiserad form – ska villkorlig frigivning kunna skjutas upp sex månader åt gången om det finns en konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet.

Det är kraftfulla verktyg, men framför allt är det nödvändiga verktyg.

Fru talman! Vi måste våga säga det som länge varit självklart för svenska folket: Det är orimligt att farliga personer släpps ut för tidigt. Det är orimligt att brottsoffren lämnas i otrygghet. Det är orimligt att samhället ska bära riskerna när lagstiftningen inte gör det.

Det här är en reform som förflyttar fokus från gärningsmannen till den som drabbas. Den stärker brottsoffrens ställning. Den stärker samhällsskyddet. Den stärker tryggheten.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari, och delar som rör kvotdelen vid ett senare datum. Vi står redo att ta kommande steg när Kriminalvårdens kapacitet finns på plats.

Fru talman! Sammanfattningsvis ställer sig Kristdemokraterna bakom propositionen därför att den är nödvändig – nödvändig för tryggheten, nödvändig för brottsoffren och nödvändig för att bibehålla förtroendet för rättsstaten.

Jag kan konstatera att den nuvarande regeringen nu verkställer en nödvändig förändring som de tidigare Sledda regeringarna inte lyckades göra under sina åtta år. Nu blir det verkliga förslag som finner ett stort och brett stöd i denna kammare. Det är glädjande, och det är nödvändigt.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och till regeringens proposition.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut – ett bifall till propositionen om utökade möjligheter att använda elektronisk övervakning, det vill säga fotboja, som ett alternativ till fängelsestraff.

Sverige befinner sig i ett allvarligt läge. Den grova brottsligheten, gängvåldet och de ständiga återfallen i brott utgör ett hot mot vårt samhälles grundläggande trygghet. Medan polis och åklagare står i frontlinjen bör Kriminalvården vara vår främsta insats mot brottets återkomst. Kriminalvården har ett dubbelt och viktigt uppdrag: att skydda samhället genom att hålla frihetsberövade personer under kontroll men också att bidra till att de som begår och begått brott får en verklig möjlighet att förändra sitt liv och därigenom minska risken för återfall.

Fru talman! Kriminalvården har dock under lång tid stått inför stora utmaningar. Den tidigare regeringen bär ett tungt ansvar för den situation som uppstått med växande beläggning, brist på platser och ett försvårat återfallsförebyggande arbete. Den grova organiserade brottsligheten har vuxit fram, i kombination med för små resurser till Kriminalvården. Konsekvenserna är tydliga. Det handlar om överbeläggning och en ansträngd arbetsmiljö, och viktiga rehabiliterande program som tolvstegsprogrammet och klosterverksamheten har tvingats lägga ned.

Men vi kristdemokrater har tillsammans med våra samarbetspartner tagit ansvar. Under den här mandatperioden har Kriminalvården fått kraftigt ökade resurser, och arbetet med att bygga fler fängelser har påskyndats. Som nämnts tidigare pågår ett femtiotal byggprojekt runt om i landet, och antalet platser beräknas tredubblas över en tioårsperiod. Därtill har regeringen både utrett och nu också föreslagit hyra av fängelseplatser utomlands, något som vi kristdemokrater efterfrågat sedan 2019.

Fru talman! Det är dock ett viktigt komplement till dessa satsningar som vi debatterar i dag, när vi föreslår att möjligheten att avtjäna fängelsestraff med elektronisk övervakning utvecklas. Som anges i propositionen är erfarenheterna av elektronisk övervakning positiva, både i Sverige och internationellt. Det finns starka belägg för att denna verkställighetsform kan bidra till att minska återfallen i brott, samtidigt som den är samhällsekonomiskt fördelaktig och kan avlasta Kriminalvårdens mycket ansträngda beläggningssituation.

Europeiska unionens råd har också rekommenderat medlemsstaterna att utveckla alternativ till fängelsestraff i anstalt. Sverige följer nu fortsatt den linjen, som många andra länder redan gått före med. Det är en linje som både stärker rättssäkerheten och effektiviserar verkställigheten.

Fru talman! I propositionen föreslås att även fängelsestraff längre än sex månader, upp till ett år och sex månader, ska verkställas genom elektronisk övervakning. För de längre strafftiderna ska en fördjupad lämplighetsprövning göras. Denna prövning är viktig för att avgöra om det är möjligt att verkställa ett straff med elektronisk övervakning. Naturligtvis sker prövningen ur ett brottsofferperspektiv, men den behöver även göras ur ett trygghetsperspektiv med avseende på vilken brottslighet straffet gäller och risken för återfall.

En ny verkställighetsform föreslås, elektronisk övervakning i kontrollerat boende, som utgör ett mellanting mellan anstalt och hemverkställighet. Under denna form får den dömde endast lämna boendet på angivna tider och för särskilda ändamål. Kriminalvården ska ansvara för verkställigheten och för driften av de kontrollerade boendena. Det är viktigt att den dömde vid misskötsamhet som inte är av mindre betydelse ska tas in i kriminalvårdsanstalt för att avtjäna den resterande delen av strafftiden där.

Fru talman! Som nämnts i flera inlägg är det positivt att alla partier ställt sig bakom förslaget; det råder enighet i utskottet. Vi genomför den här förändringen med stort stöd i denna kammare. Även vi kristdemokrater delar både utskottets och regeringens bedömning. Vi ser att utökade möjligheter till verkställighet med elektronisk övervakning kan bidra till minskad återfallsrisk, mer effektiv kriminalvård och ett bättre resursutnyttjande. Alla åtgärder som kan bryta ett destruktivt livsmönster och underlätta vägen bort från kriminalitet är positiva. Det ser vi, och det måste vi stärka.

Detta är också en reform som stärker rättssystemets kapacitet utan att det tummas på rättssäkerheten. Den är ansvarsfull, väl avvägd och i linje med internationella rekommendationer.

Fru talman! Sammanfattningsvis ställer jag mig som tidigare bakom regeringens lagförslag. Det är ett viktigt steg i arbetet med att stärka tryggheten i vårt samhälle och att säkerställa att Kriminalvården har både de resurser och de verktyg som krävs för att möta de ökade behoven i vårt samhälle. Med detta yrkar jag som sagt bifall till utskottets förslag till beslut och regeringens proposition.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

I diskussionen om onödiga hinder för avverkning har det uppgetts att fågeldirektivet har blivit felöversatt. Detta har i så fall förhindrat eller försvårat ett aktivt brukande av skogen, eftersom begränsningar har gjorts i alltför stor omfattning.

Hur arbetar regeringen för att komma till rätta med eventuella språkliga fel i fågeldirektivet och samtidigt se till att direktivet kombinerar ett aktivt bruk av skogsresursen med ett hanterbart miljöperspektiv?

Fru talman! Jag vill rikta min fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren.

Skogen utgör en stor del av Sveriges yta och har genom åren varit en ekonomisk tillgång för vårt land. De som i dag äger och brukar denna viktiga resurs är allt från enmansägare till stora skogsbolag.

Hur skogen brukas har väckt och väcker debatt. Det regleras av olika regler, och avverkning ska prövas före genomförandet. Nyligen såg vi dock att flera aktivister tog sig friheten att förhindra en avverkning utanför Arjeplog genom att kedja fast sig i skogsmaskinerna, trots att man före start hade gjort de inventeringar som krävs gällande naturvärden. Denna aktivism väcker oro bland skogsägare i vårt land.

Hur ser landsbygdsministern på möjligheten och förutsättningarna att bedriva ett aktivt skogsbruk i Sverige i ljuset av att aktivister tar lagen i egna händer trots att nödvändiga åtgärder vidtagits av skogsägare och entreprenörer före avverkningens start?

Herr talman! Vi kan konstatera att våra verklighetsuppfattningar skiljer sig åt. Vi kan konstatera att det finns problem med vapen, narkotika och otrygghet på förvaren. Vi kan också konstatera att vi har ett stort skuggsamhälle. Människor har fått ett beslut men har – till skillnad från andra, som inställer sig och följer besluten – valt att vara kvar i vårt samhälle. Därav ökar behoven bland annat på förvar.

Vi kan också konstatera – som det anges i propositionen och i utskottets beslut – att regeringens förslag innebär en stärkt rättssäkerhet för barn. Vi skriver tydligt in proportionalitetsprincipen och anger tydligt att det vid varje beslut som fattas ska göras en individuell bedömning utifrån situationen.

Jag upprepar: Glasrutebesöken är den absolut bortersta gränsen. Det finns stor möjlighet för besök och kommunikation – och en kram – även med de nya reglerna. Men vi ger verktygen till dem som efterfrågat det, för att skapa en trygghet för de familjer som finns på förvaren och för dem som tas in. Vi gör det för att se till att miljön så långt det går är narkotikafri, för att se till att vapen inte kommer in och för att i kombination med den ökade rättssäkerheten öka tryggheten.

Jag kan också konstatera att det står skrivet i de berömda stjärnorna vad vi får efter ett eventuellt val. Vi ser att Socialdemokraterna till stora delar ställer upp på det vi nu beslutar, medan andra delar av vänsteroppositionen säger blankt nej. För att få en trygghet behövs ett Tidösamarbete. Vi verkställer det som borde ha varit verkställt för åtta år sedan. Nu sker det. Det är så vi upprätthåller tryggheten på förvaren.

Herr talman och Annika Hirvonen! Vi kan konstatera att Migrationsverket redan 2017 hade analyserat situationen. De riktade sig till regeringen och sa: Vi kan inte säkerställa tryggheten på förvaren.

På förvaren finns personer, familjer och barn. Barnperspektivet måste innebära att det finns en trygghet på förvaren. Vi i Tidögänget har sett till att lyssna till Migrationsverket och utreda detta ganska grundligt. Utredningen har tagit sin tid, och nu presenterar vi ett förslag på en åtgärdstrappa, där man vid varje enskilt tillfälle fattar beslut utifrån situationen.

Vi kan konstatera att det i dag finns narkotika, narkotikapåverkade personer och vapen på förvaren. Vi hör att personalen säger sig sakna verktygen för att försöka upprätthålla ordningen.

Mitt barnperspektiv är att de barn som finns på förvaren och som hälsar på där ska ha en trygghet. För mig är det rättssäkert att proportionalitetsprincipen ger möjligheten att som yttersta åtgärd, när man har gått igenom åtgärdstrappan, ändå tillåta ett besök där en glasskiva skiljer personerna åt. Naturligtvis kan det i undantagsfall även inbegripa barn, men samtidigt finns barnperspektivet och proportionalitetsprincipen med i propositionen.

Jag ser till alla barns trygghet. Jag ser att de problem vi har behöver åtgärdas. Jag kör inte huvudet i sanden och låter bli att se problemen. Jag ser problemen, och vi åtgärdar dem. Jag är trygg med att det kommer att vara en rättssäker och barnfokuserad behandling.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill starta med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och därigenom ge stöd till regeringens proposition, och då blir följden att jag yrkar avslag på reservationerna.

Att förbättra ordningen och säkerheten på våra förvar är inte bara en fråga om myndighetsutövning, utan det är en fråga om trygghet och rättssäkerhet.

Regeringens proposition är ett viktigt steg för att skapa en mer fungerande och ansvarsfull förvarsverksamhet. Som kristdemokrat vill jag uttrycka mitt stöd för dessa reformer.

Sverige är ett land som präglas av öppenhet, medkänsla och ansvarstagande, men för att denna öppenhet ska kunna bestå måste det finnas ordning och tydlighet. Den som får skydd i Sverige ska känna trygghet, men den som får ett rättsligt beslut om att återvända ska också göra det. För att upprätthålla den reglerade invandringen är det en förutsättning att den som får ett utvisningsbeslut också lämnar landet. Det är en hörnsten i en ansvarsfull och fungerande migrationspolitik.

Herr talman! Förra året hade Sverige det lägsta antalet asylsökande sedan 1996. Antalet asylsökande har minskat med 42 procent sedan regeringen tillträdde, trots att den har ökat i övriga Europa. Men faktum är att trots den lägre ansökningsgraden bedöms tre av fyra asylsökande inte ha skyddsskäl. Det är en väldigt hög andel. De ska alltså återvända hem. En del gör det – återvändandet har vänt uppåt under den här mandatperioden – men alldeles för många följer inte återvändandebesluten utan väljer att trots allt vara kvar i Sverige.

Vi ser i dag att det finns ett skuggsamhälle. Tiotusentals och kanske upp mot hundra tusen människor lever här i vårt land utan tillstånd, ofta under ovärdiga och rättslösa förhållanden. Detta är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Det är inte rätt mot någon – inte mot dem som lever så, inte mot det civila samhället som försöker hjälpa dem, inte mot dem som följer lagen och inte heller mot dem som arbetar inom våra myndigheter. Det undergräver också förtroendet för den reglerade invandringen. Därför måste återvändandeverksamheten fungera, och förvar är ett verktyg i detta arbete.

Förvar används bland annat för att säkerställa att en person är tillgänglig för myndigheterna så att ett beslut om utvisning kan verkställas. Ett välfungerande system för förvar är alltså en viktig komponent i arbetet med att bekämpa skuggsamhället och öka återvändandet för dem som har fått ett utvisningsbeslut. Regeringen genomför just nu genomgripande reformer som syftar till att förbättra och effektivisera förvarsverksamheten på en rad olika sätt.

Herr talman! Det handlar om tre viktiga steg, där en viktig del är att öka antalet förvarsplatser. Planen är att det ska finnas 1 000 förvarsplatser senast 2029. Nyligen överlämnades också slutbetänkandet från 2023 års förvarsutredning. Betänkandet innehåller en rad viktiga förslag och är nu ute på remiss. Och så har vi det som vi debatterar i dag och som bygger på förvarsutredningens delbetänkande. Det är alltså många förändringar på gång för förvarsverksamheten.

Herr talman! Förvar handlar inte om att straffa, utan det handlar om att säkerställa att beslut efterlevs, på ett humant, rättssäkert och tryggt sätt. Förvar ska inte vara en plats för rädsla, hot eller otrygghet, vare sig för dem som vistas där eller för dem som arbetar där, men tyvärr ser vi att ordningen på förvaren har urholkats.

Det förekommer att narkotika och vapen förs in. Personer påverkade av droger vistas tillsammans med andra förvarstagna, ibland även barnfamiljer. Det förekommer försäljning av narkotika. Personal vittnar om en tuff arbetsmiljö, bristande resurser och otillräckliga befogenheter. Personalen har i dag alltför begränsade möjligheter att till exempel visitera förvarstagna eller gå igenom paket som skickats till förvaret. De saknar också i många fall möjligheter att leta igenom de förvarstagnas rum.

Kombinationen av att det förs in narkotika och vapen på förvaren och att personalen inte har rätt befogenheter skapar en otrygg situation för personalen och för de förvarstagna. Det är inte värdigt, och det är inte hållbart. Man kan konstatera att en majoritet i utskottet till stor del delar denna syn.

Som har sagts i debatten efterfrågade Migrationsverket redan 2017 utökade möjligheter att visitera, söka igenom rum och hantera säkerheten på ett professionellt sätt. Det är alltså verkligen hög tid att lyssna till myndigheten.

I propositionen föreslås ett antal åtgärder som var och en för sig, men framför allt sammantaget, ger Migrationsverket betydligt bättre förutsättningar för att komma till rätta med problemen och på ett effektivt sätt kunna upprätthålla ordningen och säkerheten på förvaren.

Herr talman! Det är många förändringar på gång, och flera av dem har nu räknats upp av tidigare talare. Det handlar om större möjligheter till kroppsvisitation. Det ska kunna genomföras vid lägre misstankegrad än i dag. Det ska vara möjligt med rumsvisitation för att skapa trygghet på boendena. Det ska finnas möjlighet till säkerhetskontroller. Besök ska kunna ske i säkrade rum, vid behov även med glasruta. Man får rätt att införa allmän inpasseringskontroll och att använda auktoriserade väktare för transporter och bevakning av förvarstagna tillsammans med Migrationsverkets personal.

Allt detta bygger på viktiga grundprinciper. Det ska användas rättssäkert, proportionerligt och med respekt för människovärdet. Därför är det också viktigt att propositionen uttryckligen lagfäster proportionalitetsprincipen i utlänningslagen. En åtgärd får bara vidtas om den är rimlig i förhållande till syftet, och mindre ingripande alternativ ska alltid övervägas först. Detta är rättsstatens hjärta. Det är också i linje med den kristdemokratiska övertygelsen att makt alltid ska utövas med ansvar och medkänsla.

Herr talman! Jag vill också säga något om arbetsmiljön på våra förvar. Vi har i Sverige en offentlig förvaltning som präglas av professionalism och omsorg. Men vi kan inte kräva att våra tjänstemän ska ta ansvar för ordning och trygghet om vi inte ger dem rätt verktyg. Dagens proposition handlar till stor del om att stärka arbetsmiljön för de anställda. Det handlar om deras trygghet och deras förutsättningar att göra ett gott arbete.

Herr talman! Sammantaget är detta en nödvändig reform. Den är väl underbyggd, efterfrågad av myndigheterna och fullt förenlig med både rättsstatens principer och vår moraliska kompass. Det är inte åtgärder som syftar till att straffa utan till att återupprätta ordning, ansvar och trygghet. Lagändringarna föreslås träda i kraft i augusti 2025.

Man kan beklaga att dessa steg inte har tagits av tidigare regeringar. Under åtta år av socialdemokratiskt styre fanns möjligheten, men inte viljan eller handlingskraften. Nu står vi här i dag, till stor del med stöd av S och C medan Miljöpartiet och Vänstern som vanligt duckar för problemen och helst vill fortsätta med den hantering som vi alltid har haft.

Det är först nu, med nuvarande regering och genom Tidöavtalet, som nödvändiga reformer faktiskt börjar genomföras på många områden. Nu görs det när det gäller förvar. Den handlingskraften ser människor, och det skapar framtidstro.

Herr talman! Jag yrkar som sagt bifall till propositionen och utskottets förslag till beslut.

Sverige ska vara ett tryggt land, ett rättssäkert land och ett land som hjälper den som behöver skydd men som också upprätthåller lagar och beslut. Det är så vi skapar förtroende för vår migrationspolitik, för våra institutioner och för samhällsgemenskapen. De reformer vi beslutar om i dag är ett viktigt steg på vägen. Tidöpartierna ser till Sveriges bästa och verkställer förändring. Det förväntar sig Sveriges invånare, och det arbetet är nu under genomförande.

Så här i avslutningstider önskar jag talmannen och talmannens tjänstemän, utskottskollegor och även de tappra och engagerade medborgare som lyssnar på debatten en trevlig sommar.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja denna debatt med att yrka bifall till regeringens proposition och till utskottets förslag till beslut.

För att medborgarna ska ha tilltro till socialförsäkringssystemen krävs att vi har ett system där de som behöver få stöd får det och där man undantas från att få stödet när det inte är relevant – det vill säga en hantering efter sunt förnuft. Det handlar den nu föreslagna ändringen om.

I socialförsäkringsbalken finns bestämmelser om social trygghet genom de sociala försäkringar vi har i vårt land. Där finns också bestämmelser om när en ersättning enligt balken inte ska lämnas. Det kan gälla när någon som är försäkrad vistas på institution på det allmännas bekostnad. Bestämmelserna infördes för att undvika inslag av överkompensation, alltså där en försäkrad skulle kunna få socialförsäkringsförmåner samtidigt som hans eller hennes levnadsomkostnader täcks av det allmänna genom institutionsvistelsen.

I propositionen Indragna eller minskade socialförsäkringsförmåner för den som undanhåller sig verkställighet av häktning eller frihetsberövande påföljd föreslår regeringen att en socialförsäkringsförmån på samma sätt som för den som är intagen på ett häkte ska begränsas till sitt belopp, eller inte lämnas alls, för en försäkrad som är häktad i sin utevaro.

Herr talman! Regeringen och jag konstaterar att lagstiftaren vid den senaste större förändringen av regelverket bedömde att förmånen inte ska reduceras förrän den försäkrade har påbörjat sin institutionsvistelse. En konsekvens av detta är att den försäkrade, som rätteligen skulle ha fått sin ersättning från försäkringen minskad eller indragen på grund av häktning eller frihetsberövande påföljd, får behålla sin ersättning endast av skälet att han eller hon inte påbörjat institutionsvistelsen. Det finns därför en svårmotiverad skillnad mellan dem som påbörjat sin institutionsvistelse och dem som undanhållit sig detta.

Mot bakgrund av den samhällsutveckling som har skett, och regeringens ambitioner för att möta organiserad brottslighet, är det här inte en rimlig och rättvis ordning. Jag kan se att det såväl i det enskilda fallet som för att upprätthålla socialförsäkringssystemets legitimitet är viktigt att regelverkets samordnade syfte inte får som konsekvens att förmåner kan underlätta ekonomiskt för den som är misstänkt eller dömd för ett allvarligt brott. Det finns därför, som jag ser det, starka skäl att föreslå att socialförsäkringsförmåner ska dras in eller minskas för häktade i utevaro och för dömda som inte inställer sig för verkställighet.

Herr talman! Det är en tydlig markering från samhället att man förlorar sin rätt till socialförsäkringsförmåner om man håller sig undan häktning eller straff. Detta är i linje med det som gäller för dem som sitter häktade eller frihetsberövade. Det är också i linje med det allmänna rättsmedvetandet.

Man kan också fråga sig varför den tidigare S-regeringen inte tog detta steg när vi nu kan konstatera att de tillsammans med hela oppositionen ställer sig bakom förändringen. Det här visar att vi Tidöpartier som regeringsbas har enats om ett politiskt handlingsprogram som inom många områden ger en ny inriktning för Sverige och verkligen tar tag i de problem som gäller. Detta gäller också för området socialförsäkringsfrågor. Det är en förändring som sker och som är nödvändig för att åtgärda de brister vi efter åtta år med S-regering kan se i vårt land.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets majoritetsbeslut. Det innebär också avslag på alla motioner inom området socialförsäkringsfrågor.

Vi vet inte något om vår egen morgondag. Livet kan innehålla situationer som innebär att vi behöver stöd från sjukvården och även ekonomiskt stöd. Vi bör alla ha möjligheten att känna trygghet och att det gemensamma bär och ger stöd när man av olika anledningar inte förmår göra det man önskar.

För oss kristdemokrater är det viktigt att socialförsäkringarna bidrar till ekonomisk trygghet oavsett var och när i livet du befinner dig. Samtidigt kan fortfarande mycket mer göras för att fler inte ska behöva bli sjuka samt för att fler ska komma tillbaka till aktivitet och arbete efter en sjukdomsperiod. Vi kristdemokrater förespråkar ett trygghetssystem som ger ekonomisk trygghet genom livets olika skeden. Hur systemet är uppbyggt har stor betydelse för såväl människors trygghet som människors beteende och drivkraft att arbeta.

Herr ålderspresident! Trygghetssystemet behöver ha en inriktning och modell som gör att varje person får motivation att delta i åtgärder som leder tillbaka till god hälsa. Målet bör också vara att varje individ kommer tillbaka till arbetsliv och aktivitet så snart som möjligt, naturligtvis utifrån den förmåga och kapacitet personen har eller på sikt kan nå. Här är det viktigt att samhälle och arbetsgivare samverkar med god rehabilitering utifrån varje enskilt fall.

För att minska sjukskrivningstalet långsiktigt är även det förebyggande arbetet centralt. Vi kristdemokrater vill betona att detta förebyggande arbete måste ses i ett brett perspektiv. Det räcker inte att fokusera på arbetsplatsen och de problem som kan uppstå där. Livets olika delar måste vara möjliga att förena.

Det måste finnas möjlighet till individuella val, inte minst för familjerna. Basen för detta är en politik som brett bidrar till att minska stressen och som skapar goda förutsättningar för förbättrad folkhälsa. Möjligheterna för var och en att få ihop sitt livspussel påverkas av den förda politiken inom många olika områden.

Vi anser att politiken i möjligaste mån ska undvika att styra och ställa i människors liv. I stället bör den vara inriktad på att kontinuerligt skapa bättre förutsättningar för enskilda och familjer att få ihop sin vardag. Vi vill ge människor makt över sin vardag, och det ska finnas möjlighet till valfrihet. Tyvärr har vi under de gångna åren sett hur den S-ledda regeringen gått i motsatt riktning och velat styra enskildas och barnfamiljers vardag mer.

Vi vill genomföra ett tydligt skifte inom familjepolitiken, där makt och inflytande över den egna vardagen flyttas från politiken till den enskilda familjen. På så sätt kan dagens stressade föräldrar och barn få mer tid med varandra samtidigt som kombinerandet av föräldraskap och arbetsliv underlättas.

Herr ålderspresident! All sjukdom går självklart inte att undvika genom ett starkt förebyggande arbete. Hälso- och sjukvården måste kunna erbjuda god, tillgänglig vård inom rimlig tid. Hälso- och sjukvården ska hjälpa oss att må bra och ge vård när vi blir sjuka. Den behöver ha ett hälsofrämjande och vårdande uppdrag. De hälsofrämjande insatserna behöver få större fokus. Varje person har ett eget ansvar, men fler samhällssektorer måste bidra för att alla människor ska ha en god psykisk hälsa och för att preventiva insatser ska fungera.

Utgångspunkten för sjukförsäkringen är att den ska vara trygg för den som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Den som kan återfå arbetsförmågan, helt eller delvis, ska naturligtvis få hjälp och gott stöd för att åter komma i arbete. Allt annat vore ett stort slöseri med både mänskliga och samhälleliga resurser.

Vi vill att sjukförsäkringssystemet ska se till människors möjlighet, och det är viktigt att systemet ger drivkrafter för att ta till vara varje persons arbetsförmåga och erbjuda olika vägar tillbaka till arbete. Den enskildes arbetsförmåga ska betonas, och därför behövs en möjlighet till större flexibilitet.

I dag är systemet ganska stelbent. Vi har länge argumenterat för att de fasta stegen i sjukförsäkringen, som i dag är 25, 50, 75 eller 100 procent, bör förändras. Vi anser att den enskilda personen fulla förmåga och möjlighet till arbetsinsats inte tillvaratas i dagens system. Vi fortsätter att förespråka och argumentera för större flexibilitet genom en personanpassad procentsats mellan 20 och 100 procent, utan fasta steg.

Ett ytterligare skäl för ett sådant system är att det skulle vara mer tillåtande mot människor som till exempel har förlorat en närstående. I dag sjukskriver sig många på grund av sorg. Det finns visserligen en möjlighet för den som arbetar i ett företag med kollektivavtal att få viss ledighet i samband med ett dödsfall. Men därefter är systemets trubbighet något som försvårar för människor som har förlorat någon att komma tillbaka i normal arbetsförmåga i rätt takt.

Herr ålderspresident! Vårdköerna är fortfarande oacceptabelt långa. Vi har länge argumenterat för åtgärder som ska komma till rätta med det. För oss framstår det som står i Tidöavtalet om en ökad statlig styrning som ett gott steg. Kortare vårdköer ger möjlighet till snabbare tillfrisknande och till att komma tillbaka fullt ut och efter egen förmåga till arbete. Det är positivt för varje människa men också för vårt samhälle.

Många orsaker till sjukdom har sin grund i psykisk ohälsa. Regeringen har sedan den tillträdde och i sina senaste budgetar ökat satsningarna för att stödja arbetet att möta den psykiska ohälsan. Under en kristdemokratisk minister görs nu ett betydande arbete för att förbättra denna livsviktiga vård. Det är också en viktig pusselbit för att minska sjukskrivningarna och öka folkhälsan.

Det behövs naturligtvis också fokus på rehabilitering och att åtgärder sätts in för att motverka ohälsa. Ett reformarbete behövs för att öka arbetsutbudet. En förbättrad rehabilitering och arbete utifrån den förmåga man har ger förutsättningar för att möta de ökade sjukskrivningarna.

Herr ålderspresident! Kristdemokraterna ger som sagt sitt stöd till utskottets förslag. Detta motionsområde visar dock, likt många andra områden, att det inte finns en samlad politik inom oppositionen. Reservationerna görs till stor del enskilt, och man kan undra vad den gemensamma linjen är, om det mot förmodan och min egen förhoppning blir en annan regering efter nästa val. Men det är nog en fråga som vi inte får svar på i denna debatt.

Tidöpartierna har som regeringsbas enats om ett politiskt handlingsprogram inom många områden, så även inom socialförsäkringsområdet. Vi håller på att sjösätta politiken, och vi återkommer med fler förslag.

(Applåder)

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi vapenfrågor, och jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och därmed avslag till detta ärendes motionsyrkanden.

Att vapen är något som skapar debatt och väcker åsikter är en verklighet i vårt samhälle. Fortfarande ser vi ett omfattande våld utövas på våra gator i uppgörelser, ofta gängrelaterade, där olika typer av skjutvapen används för att skada och döda. Våldet drabbar många både direkt och indirekt, och vi kan alla vara på fel plats vid fel tidpunkt och riskera att bli skadade eller till och med dödade av ett vapen som avfyras i en konflikt.

Denna trend måste brytas. Tryggheten måste återskapas, och uppvisningen i våld, hänsynslöshet och total avsaknad av respekt för både människoliv och våra värderingar behöver fortsatt bemötas med kraftfulla åtgärder från vårt samhälle.

Alla har vi berörts och förfasats över det fruktansvärda dådet i Örebro, där elever som endast var på plats för att utbilda sig blev offer för ett fruktansvärt dåd där en ensam gärningsman med sina vapen orsakade död och skapade sorg och förtvivlan hos människor i Örebro men också skakade om alla i vårt land. Mina tankar går därför i denna debatt till alla som på något sätt drabbades av detta fruktansvärda dåd.

Herr ålderspresident! Trots dessa våldsdåd måste vi kunna hålla två tankar och inriktningar i vårt huvud samtidigt i en seriös diskussion. Vapen och vapens hantering är en viktig fråga som bör kunna diskuteras utan överord och utan att ta till drastiska åtgärder där de inte behövs. Vapen används i dag i vårt samhälle på ett ansvarsfullt sätt av jägare, sportskyttar och naturligtvis också av försvaret och polisen

I denna debatt behandlar vi vapenfrågor, och då kan det vara lätt, speciellt för vissa delar av dagens opposition, att ropa på hårdare regler för alla vapenägare för att möta ökningen av skjutvapenvåld. Men denna förenklade väg är både kontraproduktiv och felaktig.

Vi måste naturligtvis fortsatt ha ett fokus på att göra det svårare för gängkriminella att begå våldsdåd med illegala vapen – det råder det ingen tveksamhet om. Men om man i syfte att verka handlingskraftig riktar insatserna så att de främst slår mot den svenska jakt- och skytterörelsen, vilket varit ett faktum när Socialdemokraterna varit i regeringsställning under tidigare mandatperioder, är detta ett förenklat och felaktigt sätt.

Vi kristdemokrater anser naturligtvis att det behövs insatser från rättsväsendets alla delar och även nödvändiga lagändringar för att komma åt kriminellas innehav av vapen och sprängmedel. Problemen utvecklar sig på ett oroväckande sätt, med en ökad användning av vapen från konfliktområden i vår omvärld. Men det sker också ombyggnation av till exempel startpistoler eller 3D-printade vapen. Vi måste ge polisen verktyg för att möta detta och också fortsätta att skärpa straffen för dessa olika vapenbrott, men det måste genomföras på ett sätt som inte skapar problem för vanliga jägare och sportskyttar som faktiskt både hanterar sina vapen ansvarsfullt och har dem säkert förvarade i godkända vapenskåp.

Herr ålderspresident! Vi har i dag i Sverige ett stort antal registrerade vapenägare, troligtvis ungefär 620 000. Redan i dag följs de upp genom samhällets olika kontrollfunktioner, som innebär att den som äger ett vapen kontrolleras regelbundet, ofta dagligen.

Jag har sagt det tidigare i debatten, men det är ändå nödvändigt att upprepa, verkar det som: Det är inte legala vapen som huvudsakligen är i fokus för kriminella eller används vid de skjutningar och andra grova brott som vi ser i Sverige. Man använder i stället, som jag nämnde, vapen som kommer in i Sverige på illegal väg. Denna väg måste bekämpas med alla medel som finns, men det måste ske utan att det skapar problem för de vapenägare som sköter både vapen och hantering klanderfritt.

För några år sedan konstaterade man att det endast var ungefär ett vapen per år från jakt eller sportskytte som användes vid grov brottslighet – alltså en mycket liten, marginell del. Enligt Brå, Brottsförebyggande rådet, har vapenvåldet ökat med 200 procent på tio år, och man anger att 98,5 procent av de vapen som beslagtas vid brott är insmugglade och aldrig varit registrerade i Sverige.

Efter dådet i Örebro gjorde Brå, som nämnts av tidigare talare, en genomlysning av utvecklingen vad gäller legala vapen vid dödligt våld. Det är fortfarande väldigt få legala vapen som är involverade i det dödliga våldet. Under 2014–2021 var vapnet legalt i endast 19 av 307 fall. I merparten av dessa fall var offret en närstående, och ofta förekom en drog och/eller psykisk ohälsa hos förövaren. Det handlar alltså mer om att samhället genom riktade insatser bör säkerställa att inte fel personer har tillgång till och hanterar ett vapen – i stället för att försvåra för alla laglydiga och ansvarsfulla vapenägare.

Det är viktigt att säga att det i de flesta av dessa fall är vanliga jaktvapen som använts och inte AR-15 eller AR-10, som sagts tidigare i debatten.

För oss kristdemokrater är det därför självklart att inte bunta ihop jägare och sportskyttar med dem som beter sig allra värst i samhället. Att försvåra för laglydiga vapenägare är inte metoden för att få stopp på det ökade antal skjutningar som sker på gator och torg. Hårdare tag mot gängbrottsligheten kräver kraftfulla åtgärder, och ett viktigt steg är till exempel att dela upp vapenlagen så att den skiljer på legala och illegala vapenägare.

Som debatten har visat gjordes det under tidigare mandatperioder ett stort antal tillkännagivanden. Det var Tidöpartierna, Centern och i många fall också Vänsterpartiet som med en tydlig majoritet gällande vapenägare och hantering sade att man skulle göra på ett annat sätt. Det var en tydlig signal från riksdagen till den dåvarande regeringen om att det fanns förslag om att möta jägares och sportskyttars önskemål.

Den förra regeringen hade inte viljan och förmågan att genomföra detta. Men jag är glad över att det nya ledarskapet för Sverige nu har processer igång för att genomföra förenklingar för de vapenägare som sköter sig. Det är hög tid att föra den här processen i mål.

Herr ålderspresident! I Tidöavtalet nämns bland annat ett antal förändringar och en ny väg när det gäller vapenfrågor. Efter utredning är detta nu under beredning. Det ska ge möjlighet till en enklare vapenhantering för laglydiga jägare och sportskyttar.

Som en ytterligare åtgärd efter dådet i Örebro har nu Polismyndigheten och Socialstyrelsen fått i uppdrag att presentera förslag för att säkerställa att samhället på ett bättre sätt ska fånga upp när det finns signaler om att personer är olämplig att ha tillgång till vapen som de tidigare har fått licens för. Uppdraget ska delrapporteras under hösten i år och slutrapporteras nästa år. Jag ser det som en nödvändig åtgärd för att se till att vi i högre grad kan förebygga framtida dåd med legala skjutvapen.

Det är också viktigt att vi inte går längre än vad som är nödvändigt. Petter Löberg ser i sitt anförande problem och resonerar ur ett utländskt perspektiv som inte inbegriper de jägare och skyttar som sköter sig. Inte med ett ord nämner han hur de ska hantera sina vapen och att det inte är där som problemen ligger.

Tyvärr visar också Petter Löberg i replikskiftet en okunnighet om vapentyper, för det är ett faktum att det inte var en AR-10 eller en AR-15 som användes i Örebro. Det var ett vanligt halvautomatiskt vapen – en typ av vapen som har varit tillåten i över 40 år. Men Socialdemokraterna agerar som vanligt för att förbjuda och försvåra.

Herr ålderspresident! Den här debatten visar att det finns en skillnad. Det går att välja en annan inriktning vad gäller vapenägande för laglydiga och skötsamma vapenägare än den väg som den tidigare S-regeringen argumenterade för. De många tillkännagivandena under tidigare år visar att det finns en majoritet i Sveriges riksdag som vill gå en annan väg. Vi har fått ett regeringsunderlag som nu genomför den vägen.

Jag yrkar som sagt bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motionsyrkanden.

(Applåder)