Herr talman! Vi debatterar justitieutskottets betänkande om vapenfrågor. Det är ett betänkande som hanterar de motioner som inkom under den allmänna motionstiden, alltså hösten 2025, och är inte att förväxla med regeringens kommande proposition om en ny vapenlagstiftning, som förväntas lämnas till riksdagen om tre fyra veckor.

Detta betänkande behandlar ett antal motioner och innehåller även fyra reservationer. De handlar om översyn av lämplighetsprövningen i vapenlicensärenden, skjutvapens lämplighet för jakt och frågan om vapenamnesti.

Vapenutredningen har lagt fram förslag om nya regler för lämplighetsprövning, och dessa har hanterats av regeringen. Vi avvaktar helt enkelt lagrådsremissen och sedermera propositionen, som kommer att landa i utskottet i närtid. Frågan har även kommenterats av justitieministern i intervjuer, för dem som på förhand vill ta del av lite djupare resonemang i denna fråga.

Gällande skjutvapens lämplighet för jakt har regeringen fattat beslut om en förordningsändring som innebär att Polismyndigheten sedan augusti 2025 inte längre beviljar tillstånd för innehav av vissa halvautomatiska vapen för jakt och avlivning av fällfångade djur. Det finns även förslag som har remitterats till Lagrådet om att förbudet ska framgå av en ny vapenlag.

Med hänsyn till den beslutade förordningsändringen och det fortsatta arbete som pågår i frågan anser utskottet att det inte finns skäl att rikta något tillkännagivande till regeringen i de här frågorna.

Herr talman! Utskottet ser inte heller något akut skäl till att uppmana regeringen att införa en tidsbegränsad vapenamnesti. Skjutvapenvåldet i de kriminella miljöerna har nästan halverats de senaste åren. Regeringen går fortsatt fram med en mer offensiv politik för att komma åt de illegala vapnen – det är ju dessa vapen som egentligen utgör problemet ute i samhället – och framför allt komma åt de kriminella miljöer som drar nytta av ett sådant vapeninnehav.

Herr talman! Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Man får nästan följa den här frågan i någon form av kronologisk ordning. Detta beslut fattades ju av regeringen och SD mot bakgrund av det attentat som skedde för ungefär ett år sedan i Örebro. Då hänvisade man till att det här vapnet av en rad olika skäl inte ansågs vara lämpligt för jakt. Sedan fattade man beslut om att dessa vapen skulle återkallas från dem som fått licens för innehav.

Då kommer vi till principen att man ska kunna återkalla saker och ting. Om någon har fått licens för att inneha ett vapen kommer vi till en annan princip om man från statens sida ska kunna dra tillbaka ett sådant beslut. Regeringen och SD tyckte att det var en ganska komplicerad historia och kände sig inte helt bekväma med den biten.

Vad jag förstår kvarstår kritiken mot denna vapentyp. Man vill dock inte gå över till en princip som säger att man ska kunna återkalla vapen som människor en gång har fått licens för. Som jag har uppfattat det är detta orsaken till att man har landat i de olika slutsatserna.

Herr talman! Jag är beredd att hålla med. Det här är en komplicerad historia där man kanske gick fram lite för snabbt i början och blev tvungen att backa. Då blir det komplicerat att förstå de principiella resonemangen.

Jag tror egentligen inte att någon tycker att det här vapnet i sig är farligt, utan det finns andra skäl till att man inte anser att det är lämpligt för jakt.

Personligen tycker jag att det absolut kan vara lämpligt för jakt. Det är upp till var och en att själv välja vad man tycker är lämpligt för jakt. Jag tycker inte att vi ska förbjuda vapen för jakt på grund av utseendet. Utseendet har nämligen presenterats som ett av skälen till att inte längre bevilja tillstånd för detta vapen för jakt.

Jag förstår Centerpartiets invändningar. Jag tycker att det finns principiella problem i hela den här historien. Jag var också en av de ledamöter som uttryckte kritik ganska tidigt. Som riksdagsledamot har jag dock ett ansvar att hantera frågan utifrån de förutsättningar som finns.

Frågan ligger ytterst hos regeringen och, just nu, Regeringskansliet. Det kommer att komma en proposition med mer detaljerade inriktningar för just denna fråga att debattera närmare.

Herr talman! Jag har en fråga till ledamoten Löberg med anledning av att Socialdemokraterna har aviserat att de ställer sig bakom ett förbud av det halvautomatiska vapnet AR15.

När det är fråga om dödligt våld, mord och skjutningar är det alltid lite känsligt att samtidigt prata om pengar, men det går inte att förneka att inlösen av de ungefär 7 000 AR15-vapen som finns i landet skulle innebära en stor kostnad. Det handlar om att lösa in ett vapen som bevisligen inte används av de gängkriminella, som inte används vid kriminalitet och som inte heller användes i den fruktansvärda masskjutningen förra året.

Preliminära siffror uppskattar kostnaden för inlösen till över 200 miljoner kronor. Det är förvisso frivilligt, men det behöver budgeteras.

Min fråga är: Anser ledamoten att detta är en effektiv användning av skattepengar och av polisens tid och engagemang för att förebygga och motverka den grova organiserade brottslighet vi har i Sverige i dag? Är detta rätt väg att gå, eller skulle de 250 miljoner kronorna kunna användas på något mer effektivt sätt för att förebygga och förhindra brott?

Herr talman! Det här är en intressekonflikt. Ledamoten säger att det här är ett problem och hänvisar till internationella perspektiv, men i Sverige är detta ju inte ett problem, för vi har en annan ordning. Vi har de svenska jägarna.

Vi behöver ha respekt för de här vapnen och de negativa aspekter som skulle finnas vid ett användande. Men vi måste också ha respekt för att vi har en stark tradition av jakt och skytte i vårt land.

Vi är ett vapentätt land. Men antalet skjutningar i gängmiljöer, som har ökat drastiskt de senaste åren även om vi ser en viss förbättring, kan inte sättas i samband med de legala, licenspliktiga vapen som finns i många svenska hem. Det är dem vi pratar om.

Det krävs licens för AR15. I decennier har det i svenska hem funnits halvautomatiska vapen. De har inte använts vid gängskjutningar och andra skjutningar. Jag frågade själv rikspolischefen på gårdagens sammanträde i justitieutskottet om legala vapen använts i sådana sammanhang, och det har de inte. Gängen använder sig av illegala vapen.

Jag instämmer dock i det ledamoten tog upp vad gäller licenser. Det är viktigt. Men att förbjuda ett vapen som finns i många svenska hem och inte används felaktigt och att lägga närmare en kvarts miljard på att lösa in dem när de flesta anser att de inte är ett problem anser vi i nuläget inte är rätt sätt att använda pengar i det brottsförebyggande arbetet. Anser Socialdemokraterna det?

Herr talman! I dag behandlar vi ett motionsbetänkande från den allmänna motionstiden. Där finns 31 yrkanden. Justitieutskottet avstyrker samtliga yrkanden då det redan pågår arbete med att se över vapenlagstiftningen. Man kommer att genomföra några av riksdagens tidigare tillkännagivanden. Det som genomförts hittills är att man har implementerat EU:s vapendirektiv.

Tidöpartierna och Centerpartiet har under lång tid samarbetat för att underlätta för landets jägare, skyttar och samlare. Det har resulterat i cirka 30 gemensamma tillkännagivanden, som det fattats beslut om här i riksdagen. Det finns alltså ett mycket brett stöd för att underlätta för landets lagliga vapenägare. Tyvärr har både Socialdemokraterna och Miljöpartiet motarbetat alla dessa förslag och tillkännagivanden. Det syns även i betänkandet att socialdemokraterna och vänsterpartierna fortfarande vill försvåra ytterligare för landets vapenägare.

Herr talman! Vad har då hänt med alla dessa tidigare tillkännagivanden och med den utredning och den nya vapenlagstiftning som vi hänvisar till i betänkandet? Jo, en utredare fick i uppdrag att ta fram förslag på hur tillkännagivandena skulle genomföras. Till sin hjälp hade han en referensgrupp med en ledamot från varje parti.

Tidöpartiernas politiker, inklusive Centerns representant i referensgruppen, var eniga om hur ny lagstiftning borde utformas enligt tillkännagivandena. Utredaren noterade detta och fick alltså vid dessa möten både muntlig och skriftlig information om vad Tidöpartierna och Centerpartiet ansåg. Något missförstånd kunde inte komma i fråga.

Herr talman! Utredaren var fullt medveten om vad en stor majoritet här i riksdagen förväntade sig av utredningen. Ändå lämnades många av punkterna outredda. I stället utreddes andra förslag. Det föreslogs att AR15 skulle förbjudas, trots att det inte fanns med i utredningsdirektivet och att referensgruppen sagt att man inte ställde sig bakom detta. Det fanns nämligen inget uppdrag att förbjuda redan godkända jaktvapen.

Utredaren redovisade inte heller hur förslaget angående AR15 skulle lösas rent praktiskt eller tekniskt. En anledning till att det finns faktafel i utredningen var självklart att utredaren, som han själv erkände, inte hade särskilt stor vapenkunskap.

Herr talman! Jag är rätt övertygad om att utredningar som gäller vapen behöver göras av personer med kunskap om både juridik och vapen om det ska bli riktigt bra. Om man haft bättre vapenkunskap och lyssnat mer på referensgrupperna hade den här vapenutredningen blivit bättre. AR15 är ett vapen som används till både jakt och skytte i stora delar av Europa. Som exempel kan jag säga att i Finland får de som har ett AR15-vapen för skytte också jaga med det.

Detta vapen uppskattas av många funktionsnedsatta då det kan anpassas bättre än andra så att de kan fortsätta jaga och träna skytte, vilket självklart är mycket bra.

Av utredningen kan man tydligt utläsa att polisens önskemål och förslag har värderats högt trots tydliga direktiv och trots riksdagens beslut och tillkännagivande om att underlätta för landets lagliga vapenägare. Det är självklart anmärkningsvärt.

Herr talman! Denna utredning, som skulle ge svar på riksdagens alla tillkännagivanden angående vapen har nu använts för att skriva ny lagstiftning. Det är den vi väntar på. Det är den vi hänvisar till. Departementet har gjort ett omfattande arbete med att ta fram en lagrådsremiss. Därefter ska det skrivas en proposition, och det arbetet pågår.

Herr talman! Polisen ska jaga gängkriminella och andra brottslingar. Det blir fel när man blandar ihop landets lagliga vapenägare med landets grova brottslingar. Sveriges jägare, skyttar och samlare gör dagligen goda gärningar inom både viltvård och skyttetävlingar, och de vårdar och bevarar även vårt kulturarv inom vapen.

Herr talman! Jag måste återigen påminna om att Sverige sammantaget har bland de absolut hårdaste kraven i Europa för att man ska få skaffa och använda vapen. Det ställs krav på kunskap, provresultat, förvaring och lämplighet. Dessutom kontrolleras Sveriges vapenägare dagligen via misstanke- och belastningsregistret. Den som gör något fel och samtidigt är vapenägare förlorar sina vapen.

Jag vill korrigera Socialdemokraternas ledamot som sa att vi har sådan oerhörd kontroll på bilarna här i landet. De ska besiktigas varje eller vartannat år. Veteranbilar besiktigas inte alls efter 50 år. Men kontrollen av vapenägare i Sverige är faktiskt ännu hårdare. De kontrolleras dagligen via brottsregistret. Det är en helt annan kontroll än vad man har när det gäller bilar här i Sverige. Det argumentet kanske inte var det bästa från den socialdemokratiska ledamoten.

Herr talman! När polisen och en otydlig lagstiftning försvårade för landets lagliga vapenägare tog vi politiker fram dessa 30 tillkännagivanden för att underlätta för dem. Kunskapen hos Polismyndigheten när det gäller lagliga vapen har vid flera tillfällen synats, och den måste bli bättre. Men det är inte konstigt att den brister när Polismyndigheten inte ens ställer kravet att den som ska anställas för att jobba med vapenfrågor har vapenkunskap. Det borde självklart vara ett grundkrav.

Att vapenfrågorna under lång tid inte heller har varit en prioriterad fråga för polisen är också tydligt. Polisen har fullt upp med att bekämpa den grova brottsligheten och dessutom alla våra vardagsbrott här i Sverige.

Herr talman! Skjutbanor som inte hinner besiktigas och godkännas av polisen i tid står i dag utan verksamhet, samtidigt som vi har ett krig i vårt närområde. Detta är självklart inte acceptabelt.

Som jämförelse kan jag berätta att man i Finland nu bygger 300 nya skjutbanor och subventionerar jägare och skyttar som byter ut sina äldre vapen mot modernare vapen. Finland har varit i krig och vet att jägare och skyttar är en stor tillgång om Ryssland kommer. Här har Sverige mycket kvar att lära.

Herr talman! Vi vet att polisen är överbelastad med arbete, och vi måste få ned brottsligheten i landet. Därför utreder vi också möjligheten att avlasta polisen uppgifter med bland annat vapenlicenser och tillsyn av skjutbanor. Detta bereds på departementet. Vi har sedan tidigare tre tillkännagivanden om att flytta denna verksamhet till en ny viltmyndighet.

Herr talman! Det betänkande vi debatterar i dag handlar bland annat om att Socialdemokraterna sedan lång tid tillbaka vill förbjuda vissa vapentyper helt. Det gäller halvautomatiska vapen. Det skulle innebära att cirka 100 000 av landets jägare skulle behöva återlämna sina vapen.

Det är ett jaktvapen som vi har haft i Sverige i över 40 års tid, och det har fungerat bra. Det gäller inte minst för våra funktionshindrade, som har det lättare att kunna både jaga och att ägna sig åt skytte.

Vi har en skytterörelse i Sverige som använder AR-15 och andra halvautomatiska vapen. Men när just jägare har detta vapen blir de så oerhört mycket farligare i Socialdemokraternas värld, vilket är lite förbluffande.

Varför ser Socialdemokraterna landets jägare som farliga, medan man blundar för att gängkriminaliteten har fått växa under deras åtta år vid makten? Dessutom lämnade man efter sig en psykiatrivård som inte fungerar och där en mängd människor står i kö för att få vård. S lösning på brottsligheten är tydligen att i stället fortsätta att jaga landets jägare och skyttar.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på alla reservationer. Polisen ska jaga brottslingar och inte landets lagliga jägare, skyttar och samlare.

För att polisen lättare ska kunna hinna med sina uppgifter och den grova brottsligheten måste vi hjälpa till att flytta bort uppgifter från polisen som en annan myndighet kan utföra i stället.

Jag vill också passa på att tacka Tidöpartierna och Centerpartiet för ett mycket gott samarbete i dessa vapenfrågor.

Herr talman! Tack för inlägget, Petter Löberg! Nej, allt var inte dåligt. Det kan jag lugnt hålla med om. Det fanns en hel del som var bra i den delen. Men det var också en rad grejor där vi nu får sitta och diskutera hur man löser de frågorna.

I direktivet stod att vi skulle dela upp det i vapenlagstiftningen. Vi skulle underlätta för dem som bytte vapen över disk. Vi skulle också titta över om mynningsladdare från 1890 skulle vara licensfria eller inte. Det fanns tillkännagivanden om detta.

Du kan läsa i utredningen och se om du ser någonting av detta. De bitarna har man hoppat över i utredningen, och man har i stället utrett saker som man inte hade direktiv till. Jag tycker att det förtjänar kritik.

Det här är en så pass viktig fråga. Det finns en stor majoritet i Sveriges riksdag, över 60 procent, som anser att vi ska förbättra och underlätta för landets jägare och skyttar utifrån de förutsättningar som finns.

Då behöver man lägga fram förslag som fullt ut går i riktningen mot att underlätta. Annars avstår man i så fall att skriva i den delen om man inte klarar av att underlätta det hela.

Herr talman! Tack, Emma Nohrén, för frågorna!

Låt mig börja med att säga att jag accepterar Tidöpartiernas förslag till beslut. Däremot delar jag själv inte uppfattningen när det gäller beskrivningen av AR-15. Jag vet inte hur många mejl jag fick under den period då vi diskuterade förslaget att förbjuda AR-15. Det var mejl från tjejer, kvinnor och andra människor som ville ha ett vapen som bättre kunde anpassas till både träning och jakt. Det var också mejl från funktionsnedsatta, som kan ställa om hela vapnet och använda det till jakt och skytte. Detta visar hur viktigt det är att kunna anpassa ett vapen till den individ som äger det, och där fyller AR-15 en stor funktion.

Dessutom tycker jag inte att det är utseendet som ska avgöra vilka vapen vi jagar med, utan det är upp till varje jägare att avgöra.

Är nästa steg från Miljöpartiet och Socialdemokraterna att gå in och förbjuda AR-15, som vi har haft i 40 år, även för alla skyttar som är verksamma i Sverige? De har ju också dessa vapen, ibland flera stycken, när de tävlar i olika grenar.

Är vapnet så farligt som Socialdemokraterna och Miljöpartiet säger? Är utseendet så extremt? Tänker man ta steget att gå vidare med att förbjuda även skyttevapnen? Är det enligt Socialdemokraterna och Miljöpartiet okej att skyttar har dessa vapen, medan jägarna absolut inte klarar av att hantera dem? Där tycker jag att hela argumentationen brister.

I sak kan jag dock acceptera detta, och jag tycker att det är bra att regeringen har backat så att vi inte återkallar vapen som redan är utlämnade. Men vi måste föra diskussionen framåt. Vapenutvecklingen går hela tiden vidare, och vapnen får allt bättre funktion. Detta måste vi hantera, och vi kan inte stoppa utvecklingen. Alla våra gamla jaktvapen kom en gång i tiden från militära vapen.

Herr talman! Tack, Emma Nohrén, för frågan!

Vad som händer i framtiden får kommande ledamöter och regeringar titta vidare på. Nu är vi där vi är nu, och det är därifrån vi tar den här vapenlagstiftningen.

Jag vill bemöta Emma Nohrén när hon säger att alla expertmyndigheter talade om detta. Läs då vad remissinstanserna Naturvårdsverket och Försvarsmakten skrev i sina svar! De är inte alls så positiva som polisen i detta läge, och det är viktigt.

Jag tycker att detta vapen har blivit föremål för en extremt stor diskussion, för vi har ju en mängd vapen som är nära angränsande och liknar AR-15. Vi kan inte gå en egen väg här i Sverige. Vi har inga problem med vare sig jakt, skytte- eller samlarvapen i Sverige. Dessa vapen används över hela Europa till både skytte och jakt. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att just jägarna i Sverige skulle vara så extremt farliga att de inte kan hantera detta vapen medan jägarna i resten av Europa kan göra det.

Nu har man som sagt ändå gjort denna överenskommelse, och den får gälla. Nästa steg är att titta vidare på hur vi löser Vapenutredningen på ett bra sätt så att vi får positiva effekter som kan underlätta. Tidöpartierna och Centerpartiet står bakom många av våra tillkännagivanden, och till och med Vänstern har varit med på vissa frågor och stöttat upp när det gäller att underlätta för landets jägare och skyttar. Det är egentligen bara Miljöpartiet och Socialdemokraterna som har ställt sig på en egen front och tyckt att vi ska klämma åt jägarna lite hårdare.

Delar Emma Nohrén Socialdemokraternas uppfattning att vi ska förbjuda alla halvautomatiska vapen för jakt? Det är en retorisk fråga, men du får ta den nästa gång.

Herr talman! Amnesti låter behjärtansvärt – här kommer det in massor av vapen som försvinner bort från den kriminella världen. Nu är det ju inte riktigt så. Grejen är att polisen får in en massa vapen som inte alls har med den kriminella världen att göra. Det handlar om gamla mynningsladdare från 1800-talet, leksakspistoler och en mängd annat.

Som Gudrun Nordborg själv sa är det enstaka vapen som kan hänvisas till den kriminella världen. Samtidigt får man ta hand om kanske 20 000 eller 30 000 andra vapen.

Om jag ska ha något kreativt förslag i detta kan jag undra: Varför ska man lägga upp dessa amnestier som att det bara är just nu du kan lämna in vapen? Varför kan vi inte i stället göra så att polisen kan ta emot vapnen när som helst så att vi blir av med dem?

Faktum är att den här änkan som hittar ett vapen på ladugårdsrännet, i stallet eller någon annanstans, ett vapen som stått där i 50 år sedan maken dött, har gjort sig skyldig till ett brott genom att ha haft ett olagligt vapen hemma hos sig under den tiden. Varför ska hon behöva göra det när hon kunde ha fått lämna in det direkt om ordningen varit en annan?

Amnesti med de tidsbegränsningar som Vänstern föreslår låter fint och godhjärtat, men det skulle kunna gå att ordna på ett bättre sätt att få in dessa vapen till polisen. Samtidigt kunde vi med information se till att vi slapp få in alla dessa leksakspistoler.

Herr talman! Jag tackar Gudrun Nordborg för inlägget.

Av de vapen som kommer in till polisen går alltihop till skrot. En aspekt som tas upp när jag är ute och pratar med vapensamlare och andra runt om i landet är att det kan komma in vapen från exempelvis den här änkan som har ett högt samlarvärde som hon inte hade en aning om. I dag går dessa vapen till skrot. Det är också en grej vi behöver titta på: Ska polisen skrota allt som kommer in, eller ska man titta igenom det för att konstatera vad det är för vapen? Är det ett sällsynt vapen som kan ingå i en samling hos någon där ute kanske det finns ett värde i att sälja det eller gå vidare med det hellre än att bara skrota det.

Det finns många aspekter på detta. Nu har dock polisen skrotat så här många vapen. Många av dem vet jag har varit leksakspistoler. Några få har varit med i den gängkriminella miljön.

De som stals från Regeringskansliet under den socialdemokratiska regeringen har dock inte kommit in till polisen för amnesti än. Vi får se när de kommer.

Herr talman! Vi diskuterar alltså vapenfrågor, och precis som flera av de föregående talarna har sagt debatterar vi nu de aktuella motionerna för riksdagsåret. Vi kommer inom en snar framtid att mötas i kammaren igen för att i talarstolen och i replikskiften diskutera den nya vapenlagen.

Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut, och det innebär avslag på samtliga motionsyrkanden.

Vapen är och förblir en fråga som väcker starka känslor och engagerar många. Det är inte svårt att förstå varför. Vi lever i ett samhälle där vi alltför ofta ser grovt våld på våra gator och torg, ofta i gängrelaterade uppgörelser där skjutvapen används för att skada och döda. Detta våld drabbar inte bara de direkt inblandade utan också helt oskyldiga människor. Vi kan alla ha oturen att befinna oss på fel plats vid fel tidpunkt.

Utvecklingen måste brytas. Tryggheten måste återupprättas. Den hänsynslöshet och den totala brist på respekt för människoliv som präglar det grova våldet i dagens samhälle måste mötas med kraftfulla åtgärder.

Herr talman! Vi har alla påverkats av det skjutvapenvåld som präglar vår tid. Många av oss bär fortfarande med oss i våra tankar det fruktansvärda dådet i Örebro, där unga människor som ville utbilda sig föll offer för ett ofattbart våldsdåd. En ensam gärningsman med vapen orsakade död, sorg och djup förtvivlan – inte bara i Örebro utan i hela vårt land.

Samtidigt vet vi att det finns många andra exempel där människor mister livet genom skjutvapen, och det är viktigt att säga att det i nästan samtliga fall är med illegala vapen. Alla dessa dåd skapar oro, rädsla och frustration. Mina tankar går i dag till alla som på något sätt har drabbats, oroats eller på annat sätt berörts av dessa fruktansvärda brott.

Herr talman! Trots det måste vi klara av att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi måste kunna föra en seriös och samlad diskussion om vapenfrågor utan överord och utan att ta till drastiska åtgärder där de inte behövs.

Vapen används i vårt samhälle på fullt legitima och ansvarsfulla sätt – av jägare, sportskyttar och naturligtvis av vårt försvar och vår polis. Dessa verksamheter är en viktig, naturlig och historisk del av vårt Sverige. I dagens debatt hör vi, inte minst från oppositionen, krav på generellt hårdare regler för alla vapenägare som svar på det ökade skjutvapenvåldet. Det är en förenklad väg, herr talman, och det är en felaktig väg. Den är dessutom kontraproduktiv.

Självklart måste fokus ligga på att göra det svårare för gängkriminella att begå våldsbrott med illegala vapen. Där råder det inga tveksamheter och inga skiljelinjer. Men när åtgärder i stället slår mot den svenska jakt- och skytterörelsen, vilket vi såg under den tidigare socialdemokratiska regeringen, då har man valt fel mål.

Kristdemokraterna anser att rättsväsendets alla delar måste ges kraftfulla verktyg för att komma åt kriminellas innehav av vapen och sprängmedel. Problemen utvecklas i en oroväckande riktning, med vapen från konfliktområden, ombyggda startpistoler och nu även 3D-printade vapen. Polisen måste ges ytterligare förutsättningar att möta detta, och straffen för grova vapenbrott behöver fortfarande skärpas. Men detta måste ske på ett sätt som inte skapar problem för laglydiga jägare och sportskyttar, det vill säga människor som hanterar sina vapen ansvarsfullt och förvarar dem säkert i godkända vapenskåp.

Herr talman! I Sverige finns i dag lite över 620 000 registrerade vapenägare. Dessa personer omfattas redan av omfattande och återkommande kontroller genom samhällets olika kontrollsystem. Det tål att upprepas: Det är inte de legala vapnen som huvudsakligen används i den grova kriminaliteten. De kriminella använder i stället vapen som smugglats in i landet och som aldrig har varit registrerade i Sverige. Denna illegala marknad måste bekämpas med full kraft – men utan att misstänkliggöra den som sköter sig.

Fakta är tydliga. För några år sedan konstaterades att i genomsnitt endast ett vapen per år från jakt- eller sportskytte förekom i grov brottslighet. Brottsförebyggande rådet visar att vapenvåldet har ökat kraftigt, men man har också visat att 98,5 procent av de vapen som beslagtas vid brott är insmugglade.

Efter dådet i Örebro visade Brås genomlysning att endast 19 av 307 fall av dödligt våld under åren 2014–2021 var kopplade till legala vapen. I dessa fall handlade det nästan enbart om närstående relationer, ofta i kombination med psykisk ohälsa eller ett kraftigt missbruk.

Detta pekar tydligt på att lösningen inte är att försvåra för alla utan att genom riktade insatser säkerställa att fel personer inte har tillgång till vapen. För oss kristdemokrater är det självklart att inte bunta ihop jägare och sportskyttar med samhällets värsta brottslingar. Att försvåra för laglydiga vapenägare stoppar inte skjutningarna på våra gator och torg. Därför är det viktigt att dela upp vapenlagstiftningen så att den tydligt skiljer mellan legala och illegala vapen och vapenägare.

Herr talman! Precis som har nämnts i tidigare inlägg riktade en stor och bred majoritet i riksdagen under förra mandatperioden, inbegripet partier som i dag är i opposition, flera tillkännagivanden till regeringen om behovet av förenklingar för laglydiga vapenägare. Det var en tydlig signal från en klar majoritet i denna kammare.

I Tidöavtalet slogs en ny inriktning fast även på detta område. Regeringens utredning, som har diskuterats i replikskiften, är nu i genomförandefas. Syftet är att förenkla vapenhanteringen för skötsamma jägare och sportskyttar, även om man inte går riktigt så långt som en del av oss har framfört i tillkännagivanden. Samtidigt måste fokus skärpas mot de kriminella.

Som har nämnts tidigare kommer propositionen att behandlas senare under våren. Vi fullföljer nu ett arbete som den tidigare regeringen fick uppmaningar om men valde att inte göra eftersom man saknade vilja eller kraft att genomföra arbetet.

Herr talman! Som en följd av dådet i Örebro har Polismyndigheten och Socialstyrelsen fått i uppdrag att ta fram förslag för att bättre fånga upp signaler när en person inte längre är lämplig att inneha vapen. Det kommer att ske en slutredovisning av uppdraget i år, och det är en nödvändig och klok åtgärd för att förebygga framtida tragedier.

Avslutningsvis, herr talman, visar debatten att det finns ett tydligt alternativ i vapenpolitiken. Det är vi som väljer en väg som värnar tryggheten utan att slå mot laglydiga människor. Den majoritet i kammaren som tidigare pekade ut denna riktning finns alltjämt. Vi kristdemokrater kommer att fortsätta argumentera och agera för att detta ska bli inriktningen, det vill säga hårdare tag mot den grova kriminaliteten i kombination med rimliga och ansvarsfulla regler för dem som sköter sig. Det ska gälla även för vapeninnehav.

Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga motionsyrkanden.

Herr talman! Vi är här i dag för att debattera vapenfrågor. Men i år gäller förenklad beredning, vilket gör att de flesta av de här frågorna har bäring på jakt. Det är också min ingång i frågan i dag.

Vi har tre reservationer. En handlar om lämplighetsprövning när det gäller vapenlicenser. Där ser vi att det skulle behövas ett mer samordnat system, så att det går att flagga också inför framtida delar. Det finns till exempel inget förbud mot att ljuga för sin läkare om man skulle få en fråga om något som kanske skulle behöva fångas upp, exempelvis psykisk instabilitet som inte vore lämplig när det gäller vapeninnehav i framtiden.

Vi har också en reservation om skjutvapnens lämpligheter vid jakt som jag kommer att återkomma till. Och vi har en reservation om vapenamnesti, som Vänsterpartiet förtjänstfullt redogjorde för och som vi står bakom.

För tids vinnande kommer jag att yrka bifall endast till reservation 1.

Herr talman! Jag är jägare och vapeninnehavare i Sverige, som är ett land där det jämfört med andra länder finns väldigt många jägare och väldigt många vapeninnehavare. Vi har en traditionell allmogejakt, som inte finns i många andra länder, och vi har en allemansrätt, som ger allmänheten tillgång till nästan all natur i vårt land.

I Sverige har vi en hög acceptans för jakt. Den står också ut om jämfört med andra länder. Och vi har ett högt förtroende för vår jägarkår. Men ett förtroende kan raseras ganska snabbt.

År 2023 ändrade Naturvårdsverket sina föreskrifter och gjorde så att det gick att få licens för halvautomatiska vapen med militärt utseende. Man tyckte att det var för svårt att utverka vad som var militärt utseende eller inte. Det rasslade direkt till med fler licensansökningar, framför allt om sådana vapen som har varit uppe i debatten, som AR-15 eller med större kaliber som AR-10, men också andra.

De vapnen ser verkligen militära ut. Det gjorde att jag blev uppmärksammad på frågan och även fick frågan: ”Ska jägarna ha det? Det vill vi inte möta i skogen.” Det blev en liten debatt. Jag blev tillfrågad av medierna att kommentera. Men ofta blev det inget, eftersom ingen på den andra sidan i politiken ville stå upp för de vapnen. Då fanns ingen att debattera med. Till slut skrev Svenska Dagbladet en artikel där jag och en företrädare för Sverigedemokraterna pratade om vapnet från olika håll. Förra året skrev jag också en motion, som togs upp förra året, om att återinföra förbudet. Frågan puttrade på.

Sedan hände det fruktansvärda dådet i Örebro, för ganska exakt ett år sedan. Frågan tog fart, trots att det inte var ett sådant vapen som användes. Men man ser att skolskyttar, ensamvargar som begår våldsdåd, har en fäbless för just de här vapnen. AR-15 är det absolut vanligaste vapnet vid skolskjutningar. Det användes i Christchurch i Nya Zeeland. Magarörelsen har också föreslagit att det ska bli nationalvapen i USA. Det har ett symbolvärde.

Det är inte farligare än andra vapen, förutom att det snabbt kan laddas om. Om man sätter in ett större magasin kan man skjuta många skott samtidigt. Men om man ska jaga med det är det inte farligare än något annat. Men det har ett signalvärde och ett utseende som jag och mitt parti anser att vi inte ska gynna och inte ha ute i samhället.

Det är helt okej att det finns i sportskyttevärlden. Där finns det tävlingar, ordnade former och andra licensförfaranden. Men det har ingenting i skogen att göra. Om du är ute och plockar svamp eller är ute med din hund och möter en jägare ska du inte behöva bli rädd utan kunna fråga: Åt vilket håll ska jag gå? Jägaren ska stå med brutet vapen. Men om någon kommer med ett vapen som ser ut som något från ett tv-spel tror jag att de allra flesta ryggmärgsreflexmässigt blir rädda eller känner obehag.

Det kletar i sin tur ned jägarkåren, anser jag, och vi kanske inte får det där förtroendet. Det blir en annan syn på vem som ska ha vapen och inte. Redan här ser man motsättningarna när det gäller vad de här vapnen åstadkommer.

För min del är det självklart att ett sådant vapen hör hemma på en skyttebana eller bland dem som har de behoven, men inte i jägarkåren. Därför vill vi se till att förbudet kommer till stånd. Jag trodde nog i min enfald att vi redan skulle ha förbjudit det efter förra året, då alla partier utom Centerpartiet var överens om att det skulle förbjudas. Nu inser vi att det blir ytterligare en debatt innan det kommer till. Och de vapen som redan är i bruk och som skulle lösas in får tydligen vara kvar ute i samhället. Jag är inte så rädd för att de ska hamna i kriminella kretsar, men de 7 000 licenser som är ute och de vapen som finns ute i skog och mark tror jag kan fläcka ned jägarkåren och minska allmänhetens förtroende för vapenägare.

Med detta, herr talman, skulle jag återigen vilja yrka bifall till både reservation 1 och reservation 2.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Jag tror att jag har fått med alla tre.

Ja, vi tror nog fortfarande att Naturvårdsverket ska ha den uppgiften, men de ska ju följa de lagar och förordningar som finns. Det borde alltså inte bli någon skillnad om uppgiften övergick till polisen, utan det skulle vara samma förordningar och samma lagstöd som man använde sig av. När man tar fram lagar, regler och förordningar har man ofta remissrundor och hör med de expertmyndigheter som är inne i detta. Så som det är nu tror jag är en bra ordning, men det borde inte bli någon förändring om det var polisen som hade uppgiften. De skulle ha samma bakgrund att ta ställning till.

När det gäller funktionshindrade jägare finns det redan vissa anpassningar man ibland får göra när det gäller motorfordon och annat. Det skulle kanske kunna finnas möjlighet till vissa specialtillstånd för vapen. Men jag kan inte se att detta skulle vara ett skäl för att ge ett allmänt tillstånd – att det med tanke på den gruppen borde bli tillgängligt för alla. Det skulle eventuellt kunna finnas möjlighet att få ett undantag gällande vissa delar. Man har väl också specialanpassade kolvar, stöd och annat, om jag inte missminner mig.

Är Sveriges svampplockare mer rädda? Nej, det tror jag inte. Men jag tycker att vi som samhälle har ett ansvar att se till att våra medborgare känner sig så trygga som möjligt. Jag tycker också att vi har ett ansvar när det gäller symbolvärdet, som jag ser det, hos dessa vapen; de har inte i samhället att göra. Vi har en allmogejakt som är ganska lik den i Finland, men i övriga Europa ser det ofta ut på ett annat sätt – man möter kanske inte allmänheten på samma sätt när man jagar. Jag ser ingen anledning för dem heller att använda detta vapen, men vi kan bara styra över Sverige. Det är det jag kan uttala mig om.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Detta är en intressant diskussion – jag ser fram emot betänkandet, när det kommer. Jag sitter egentligen inte i det här utskottet, så jag är inte lika insatt i de senaste turerna. Det blir spännande.

Egentligen är det inte svampplockarna jag är rädd om, utan jag är faktiskt rädd om jägarkårens anseende och det höga förtroende man har för dem. Om jägarna börjar se ut som någon paramilitär organisation när de är ute tror jag nog att det kan minska förtroendet för all jakt. Det är det jag ser som det stora.

Det finns andra delar och andra vapen att tillgå, som inte har det här utseendet. De eventuella fördelar som finns överväger inte. Det har ingenting med jakten att göra; det är bara att ta bort dem från jaktsammanhang.

När det gäller andra halvautomatiska vapen har vi, som ledamoten själv säger, haft sådana i 40–50 år. Det var visserligen ett sådant som användes vid skolskjutningen i Örebro, men jag ser ingen anledning till att vi ska förbjuda alla halvautomatiska vapen över en natt. Däremot ska vi nog se till att de vapen som är ute är ändamålsenliga och avsedda för jaktbruk så att vi inte börjar blanda ihop precisionsskytte och sportskytte med jaktskytte. Vi har jaktvapen som fungerar för eftersöksjägare och andra.

Ledamoten säger att det ofta är ensamjägare som använder dessa vapen vid pyrschjakt och sådant. Jag skulle säga att de flesta nog blir ännu mer rädda om de ser en ensam person med ett sådant här vapen som står alldeles tyst vid en vägkant. Det är väl inget bra argument.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)