Fru talman! I sitt anförande påstår Nima Gholam Ali Pour att tusentals människor som vi inte vet vilka de är ska ha fått svenskt medborgarskap. Jag vill berätta vad som menas med att styrka sin identitet och vad det säger om vem man är.

För att du ska ha styrkt din identitet behöver du visa upp antingen ett giltigt hemlandspass eller ett nationellt id-kort. Det finns många människor, inte minst flyktingar, som inte får med sig dessa handlingar. Enligt rekommendationerna från FN:s flyktingorgan kan det faktum att du inte har hunnit samla ihop dessa viktiga papper i många fall till och med tala för att det faktiskt stämmer att du behövt ge dig av väldigt hastigt.

Det finns också de som har med sig sina pass men vars pass inte godkänns av svenska myndigheter för att styrka identitet. Det gäller ganska stora grupper. Till exempel blir en mycket stor del av dem som kommer från Afghanistan och har pass inte godkända därför att de passen inte anses tillräckligt svåra att förfalska. Samma sak gäller väldigt många som kommer från Somalia. Deras pass accepteras inte heller för att någon ska anses ha styrkt sin identitet.

Men att du inte har styrkt din identitet är inte samma sak som att ingen vet vem du är. Det kan betyda att du har levt större delen av ditt liv i Sverige och har andra typer av handlingar som visar vem du är. Du kanske till och med har en släkting som du kan visa släktskap med.

Påståendet att vi inte vet vilka dessa människor är stämmer helt enkelt inte.

Fru talman! Självklart ska vi alltid göra allt vi kan för att försöka ta reda på folks verkliga identitet. Men vissa människor har aldrig fått och kan aldrig få ett pass med den styrka som krävs för att man ska anses ha styrkt sin identitet i Migrationsverkets mening. Detta gäller till exempel nästan alla som har kommit till Sverige från Somalia och Afghanistan.

Men jag har en annan fråga till Nima Gholam Ali Pour. Det handlar om handläggningstiderna för medborgarskap, som Riksrevisionen nu har granskat. Tidigare under mandatperioden prickade KU ett antal ministrar för att de hade uttalat sig om att de ville påverka handläggningstiden för att förhindra att medborgarskap beviljas i enlighet med gällande lagstiftning. KU kritiserade detta väldigt skarpt.

När jag lyssnar på Nima Gholam Ali Pour får jag intrycket att han och Sverigedemokraterna tycker att det är bra att man på olika sätt har velat förhindra att beslut fattas med den hastighet som lagen faktiskt kräver. Många har väntat olagligt länge på beslut om medborgarskap. Vi pratar om fyra års väntan på ett beslut, när det normalt ska vara max sex månader. Jag undrar helt enkelt om jag har förstått detta rätt och Sverigedemokraterna tycker att det är bra att handläggningstiderna är långa.

Fru talman! Vi moderater tar till oss av den kritik som framförs i den här rapporten. Jag skulle dock säga att det framför allt är kritik mot den gamla tidens hantering av ytterligare en migrationsfråga. Det gör mig faktiskt ännu säkrare på att vår totala omläggning av migrationspolitiken i det här landet är helt rätt.

Det är en gedigen rapport som sätter fingret på något som under alldeles för lång tid har varit alldeles för slappt här i Sverige, nämligen det sätt vi delat ut medborgarskap på. Vi moderater vill tillsammans med våra kompisar i Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna få ordning även på denna del av vår migrationspolitik. Vi vill se ett slut på den tid då det var enklare att få ett svenskt medborgarskap än att bli medlem i en golfklubb – en tid då man inte behövde kunna ett enda ord svenska och till och med kunde mörda någon och ändå få medborgarskap några veckor senare, innan pistolen knappt hade hunnit svalna. Den tiden är förbi.

Nu kommer vi att införa ett språkkrav för den som vill kalla sig svensk. Nu inför vi krav på att man inte mördar, tjuvar, våldtar eller drar på sig en massa skulder om man vill bli svensk medborgare.

Vägen till en uppstyrd migration kommer inte alltid att vara spikrak. Den kommer säkert ofta att kantas av myndighetsaktivister men också av andra aktivister, inte minst här i kammaren. De kommer att göra allt de kan för att få tillbaka den omdömeslösa migrationspolitik som vi hade innan vår regering tillträdde. Jag tror dock att vi med Moderaterna vid ratten kan få ordning även på detta.

Jag är också väldigt glad över att sossarna äntligen har skärpt till sig och nu ofta är med oss i migrationsfrågan. Men problemet för Socialdemokraterna är att de partier de vill samarbeta med ofta inte är med oss. Tvärtom tror jag att både Miljöpartiet och Vänstern kommer att vilja ha en total kravlöshet på den som vill bli medborgare, om de får bilda regering och lägga om politiken. Jag tror att vi återigen kommer att få se en politik där varken språk eller brottslighet ska beaktas i någon större utsträckning. Om Socialdemokraterna på allvar menar att de kan samregera med den typen av partier utan att det får enorma konsekvenser för vårt land har de fel.

Fru talman! Vi behöver en omvald moderatregering för att ta oss framåt i migrationsfrågorna. Jag tror att det är vårt enda riktiga hopp när det gäller att få ordning på de här frågorna.

Jag tror på tuffare krav för att man ska kunna bli medborgare, och jag tycker att det är bra att vi snart också kommer att driva igenom möjligheten att ta tillbaka svenska medborgarskap från dem som verkligen inte förtjänar att ha dem. Det gäller både den som har fuskat sig till sitt medborgarskap och den som begår allvarliga brott och utgör ett hot mot svenska staten och oss andra som bor här i Sverige.

Fru talman! I dag kan man muta eller ljuga sig till ett medborgarskap utan risk för några som helst konsekvenser om det skulle upptäckas efter beslutet. Om det väl är bläck på papperet och beslutet är fattat spelar det ingen roll om man har stoppat pengar i fickan på en handläggare eller om man har ljugit ihop en berättelse om vem man är. Man får behålla sitt medborgarskap ändå. Det är så naivt och dumt att vi närmast uppmuntrar till fusk i vårt system.

Jag förstår inte hur Socialdemokraterna kunde låta bli att göra något åt detta när de styrde i åtta år. Det var åtta år då vi såg svenska medborgare dra till Mellanöstern och begå några av de mest fruktansvärda handlingar som vår generation har skådat. Människor som med blodvittring åkte för att våldta, mörda och terrorisera i islams namn fick ändå behålla sina svenska medborgarskap och fortsätta att kalla sig för svenskar. I min värld är de inte några svenskar, och de borde aldrig mer få kalla sig för svenskar.

Även om vissa partier här i kammaren tycker att alla som har satt sin fot i det här landet och fått uppehållstillstånd har rätt att kalla sig svenskar håller jag inte med om det: Har du bott här i bara några år, knappt pratar någon som helst svenska och dessutom får för dig att åka tillbaka till en terrorsekt för att hjälpa dem att våldta, mörda och förslava människor – då är du inte svensk. Du kommer aldrig någonsin att vara det i mina ögon även om du skulle ha lyckats plocka ut ett svenskt pass, kanske med hjälp av en skattefinansierad tolk. Du ska bli av med ditt medborgarskap, punkt slut!

Fru talman! Det är slut på den mjäkiga migrationspolitiken. Det är slut på den kravlösa migrationspolitiken. Tidötiden är här, och Moderaterna styr nu landet. Det kommer att bli ordning på saker och ting. Vi är inte klara, men vi är på god väg.

Vi moderater inför nu alltså ett antal nya krav för att man ska kunna bli svensk medborgare. Man ska ha bott här i Sverige i minst åtta år i stället för fem, som nu. Man ska ha en egen försörjning och inte leva på bidrag, som nu. Man ska klara prov både i svenska språket och om vårt samhälle, och man ska inte leva i ett parallellsamhälle.

Vi skärper också kraven på hederligt levnadssätt: Begår du ett brott ska du försvinna ut ur landet, och du ska inte bli medborgare, som det är i dag. Det sista skulle jag vilja upprepa: Är du här och begår brott kommer du inte att bli svensk. Du ska ha väldigt klart för dig att du kommer att bli utvisad. Detta är en central del i vår nya migrationspolitik, speciellt för dem som drömmer om att bli medborgare.

Vi tar tag i utvisningarna. Den fruktansvärda tid då en våldtäktsman inte utvisades för att våldtäkten inte pågick tillräckligt länge är förbi. Det är gryning för ett nytt och bättre Sverige – ett Sverige där vi faktiskt tycker att det finns ett vi och ett dom: ett vi för alla oss som är medborgare oavsett bakgrund och ett dom för alla som inte är det. Det är ett Sverige där medborgare tillåts ha en särställning för att vi är just medborgare.

Jag tycker inte att detta är konstigt över huvud taget. Vi medborgare äger det här landet, och alla som är gäster i landet ska bete sig. Samtidigt ska de veta om en sak: Är du här som gäst, sköter dig och betalar din skatt, lär dig svenska och visar att du vill vara en del av oss – då kommer i alla fall vi moderater alltid att stå upp för dig och bjuda in dig i vår gemenskap. Då kommer du att vara en av oss, alltså vi:et. Den dag då du blir en del av det kommer du också att få vara med och ställa krav på de andra som nyss har kommit hit.

Du ska veta att vi inte gör dessa förändringar i lagstiftningen på grund av någon unken syn på vare sig hudfärg eller ursprung. Vi gör förändringarna för att alla som bor här ska ha ett bra och tryggt liv. Det handlar om att de som bor här ska löpa liten risk att bli utsatta för brott eller trakasserier och ha så stor chans som möjligt att få göra det bästa av sina liv.

Är man med på detta förstår man vår omställning och vår ombyggnad av migrationssystemet. Då förstår man också varför det vi gör är nödvändigt och efterlängtat av så många svenskar.

Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag. Jag känner mig trygg med att både Migrationsverket och vår regering kommer att ta till sig och hantera det som påpekas i rapporten.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska försöka hinna svara på två minuter.

Vad gäller vår skyldighet till det här var det alltså inte vi som styrde de åtta åren innan den här regeringen tillträdde. Under de åtta åren hände någonting som vi aldrig har sett förut i det här landet. Vi såg hundratusentals människor komma till det här landet, men vi såg också tyvärr ett antal människor åka tillbaka till sina gamla hemländer och begå fruktansvärda brott. De våldtog, förslavade och mördade barn, kvinnor, oskyldiga män och alla möjliga. Det var fruktansvärt.

Då ställde man inte som regeringsbärande parti om så att man kunde ta tillbaka någons medborgarskap. De kunde alltså åka och säga: Jag är förvisso svensk och har ett svenskt pass som kan vara bra ibland, men jag är också en anhängare av den här terrorsekten. Det är där jag har min hemvist.

Det hade väl varit bättre att bara ta deras medborgarskap? Vi borde ha börjat med detta för länge sedan. Vår regering började med det direkt när den satte sig på andra sidan vattnet här.

Sedan gäller det vårdbiträden. Vi har lagt om sättet för hur man söker jobb i Sverige. Man ska söka från sitt hemland. Vi avskaffar reglerna om spårbyte. Jag kan utveckla det lite mer i nästa replikskifte, hoppas jag. Jag har 45 sekunder på mig nu. Jag ska försöka göra det snabbt.

Spårbyte var i grund och botten en klok idé. Det var någonting som vi kunde använda när vi hade handläggningstider som var flera år på Migrationsverket och folk började jobba i väntan på beslut. Sedan såg vi att det missbrukades. Vi hade också en riksrevisionsrapport för ett par år sedan där man belyste just hur detta med spårbyten missbrukades. Vi bestämde oss för att avskaffa det regelverket. Många kom nämligen hit och belastade asylsystemet. Det är ett system som är till för de absolut svagaste i hela världen – inte i vårt samhälle utan i hela världen – som kommer och ber om att få skydd av svenska staten. De fick vänta för att det kom en massa folk från Uzbekistan och andra delar av jorden där man inte behöver skydd. De kom för att de såg att det gick snabbare att få ett arbetstillstånd genom att göra ett spårbyte. Vi var alltså tvungna att avskaffa det regelverket, och där står vi nu.

Fru talman! Vår grundinställning är som sagt att man ska söka arbetstillstånd från sitt hemland. Kan man inte åka tillbaka till sitt hemland av något skäl bör man söka asyl på nytt.

Som jag sa: Ett stort problem är att många av de människor som är här som spårbytare är här som en direkt konsekvens av att de har missbrukat ett regelverk. De har hittat en lucka i ett system som är till för att skydda de absolut svagaste. Det är faktiskt försvinnande få vårdbiträden eller busschaufförer som kommer att behöva lämna landet. Och hör man till dem och det är bristyrken hoppas jag verkligen att man kan komma tillbaka och jobba på ett riktigt sätt. Men det är klart att vi såg ett missbruk av det här systemet.

Hur ska vi annars hantera det här? Ska vi belöna de människor som har åkt hit för att de vill jobba inom kanske restaurangbranschen och som har sökt genom asylsystemet i stället för att göra på ett riktigt sätt? De flesta av dem som nu inte får förlängt uppehållstillstånd på grund av spårbyte är människor som har kommit hit de senaste åren och som har gjort medvetna val. Det är inte de få som vi läser om i medierna. Jag kan också tycka att det är sorgligt när man ser någon som har varit här i sju åtta år, som kanske gjorde ett spårbyte 2018 och som är kvar. Men vi var tvungna att lägga om det här systemet på grund av ett uppenbart missbruk.

Ska man söka ett arbetstillstånd ska man söka ett arbetstillstånd, och ska man söka asyl ska man faktiskt göra det för att man behöver asyl och inte för att man vill belasta ett system och sedan smita före i kön. Det är min uppfattning.

Sedan tror jag att ledamoten var inne på en fråga som precis har kommit från en utredare. Låt oss smälta det och återkomma i den frågan. Du kommer säkert att få svar i god tid före valet, precis som jag hoppas att alla andra ledamöter lämnar besked inför valet. Men detta är så färskt att jag inte kan kommentera det i dag.

Fru talman! Så är det även i mitt Sverige. Det är därför vi lägger om landets politik på så många områden, inte minst vad gäller brott och straff.

Jag tycker att det är en självklarhet att vi kan dela in i vi och dom. På samma sätt som en turist inte har rätt till samma saker i vårt samhälle som någon med uppehållstillstånd har måste ett medborgarskap och en medborgare alltid värderas högre än alla andra människor som befinner sig på Sveriges yta. Jag tycker inte att det är märkligt över huvud taget.

Om man är här som asylsökande eller som arbetskraftsinvandrare eller vad man än är kan man sträva efter att en dag bli medborgare, och det kommer man att kunna bli. Som jag sa i mitt anförande: I Moderaternas Sverige ser vi att alla människor som betalar skatt, gör rätt för sig och inte begår brott har rätt att bli en del av det här. Jag tycker inte att det är märkligt över huvud taget. Då måste vi ha ett ”vi” som är medborgare. Oavsett om man har sina rötter i Norge, i Kil i Värmland eller i Kazakstan så är man ”vi” om man är medborgare och ”dom” om man inte är det ännu.

Sedan kan den som har uppehållstillstånd ha fler rättigheter än den som är här en weekend för att gå på museum. Om jag är här som turist från USA kommer jag inte att ha samma rätt till sjukvård som vi som står i det här rummet har eller för den delen flyktingen som fick sitt uppehållstillstånd för två veckor sedan. Att dela in i ”vi” och ”dom” i Sverige, det gör vi hela tiden.

Fru talman! Jag börjar från slutet: Jag tycker att svensk myndighetsutövning alltid ska vara effektiv och rättssäker. Det som också framgår av rapporten är att vi har ett problem med den rättighet som man fick för ett antal år sedan och som innebär att man om det har gått mer än sex månader kan söka omedelbart avgörande. Det gör att många av dem som nämndes i tidigare replikskifte som har stått i kö i tre fyra år har fått stå orimligt länge i kö, eftersom människor som har ansökt om medborgarskap betydligt senare känner till den lagstiftningen och begär att få sin sak prövad direkt och därför går före.

Min uppfattning är att svensk myndighetsutövning alltid ska vara effektiv och rättssäker, och det var därför som jag både inledde och avslutade mitt anförande med att vi moderater tar till oss av kritiken i rapporten. Vi kommer såklart att göra allt vi kan för att få ordning på det. Det är inte meningen att myndighetsarbete ska vara ineffektivt.

Vad gäller det som du var inne på angående försörjningskrav för människor som kommer till det här landet var det så även tidigare. Vi har bara tagit bort den tremånadersregel som fanns tidigare. Även för ett antal år sedan, under Hirvonens regering, var den som inte hade fått tag på sin familj omedelbart efter att ha kommit hit tvungen att uppfylla de kriterierna. Det här är alltså inte någonting nytt. Vi har bara ändrat ramarna för det lite grann.

(TREDJE VICE TALMANNEN: I all ödmjukhet påminner jag kammaren om att samtliga talar via talmannen, varför ”du” och ”dig” inte brukar förekomma.)

Fru talman! Vi debatterar Riksrevisionens rapport om Migrationsverkets hantering av medborgarskapsärenden.

Förutom det uppdrag jag har som riksdagsledamot har jag också fått förmånen att sitta i Migrationsverkets insynsråd. Insynsrådet träffas ungefär fyra gånger per år. Vi träffar generaldirektören för att kunna ta del av hur Migrationsverket jobbar med olika frågor. En av de frågor som vi verkligen har följt noga är just de otroligt långa handläggningstiderna i medborgarskapsärenden. Vissa människor lämnade in sin ansökan före förra valet, alltså för fyra år sedan, och har fortfarande inte fått ett beslut.

Den som lyssnade när Sverigedemokraternas representant talade tidigare kunde kanske få intrycket att Migrationsverket suttit i fyra år och funderat och undrat över personens identitet och gjort olika kontroller. Men faktum är att väntetiderna beror på att ärendena legat på hög. I arbetet med att bevilja medborgarskap har man haft en alldeles för liten personalstyrka och inte jobbat tillräckligt effektivt. Det har lett till att handläggningstiderna fortsatt att vara väldigt långa. Som har nämnts i debatten är det numera många som efter de sex månader som man maximalt ska behöva vänta på beslut begär att få ett beslut i enlighet med förvaltningslagen. Då blir följden att den som inte gör en sådan begäran blir kvar längst ned i högen.

Fru talman! Miljöpartiets svar på detta har varit att i varje budget tillföra mer pengar till Migrationsverket för att man ska kunna rekrytera fler handläggare, så att man med bibehållen rättssäkerhet ska kunna hantera fler ärenden. Det är den enda vägen att komma åt det här problemet. Migrationsverket har nu gjort en förstärkning, men tyvärr är den alldeles för liten och kommer inte att lösa problemen. Det är bra med de rekommendationer som har kommit från Riksrevisionen om hur man kan jobba bättre med målstyrning, hur man kan samarbeta mellan avdelningar för att utbyta erfarenheter etcetera. Men i grund och botten kvarstår problemet: Man har inte lagt tillräckligt mycket resurser och inte prioriterat att anställa tillräckligt många personer för att kunna handlägga de här ärendena på rimlig tid.

Att vänta på sitt medborgarskap i flera år innebär ett antal konsekvenser för människor utöver osäkerheten. Jag har blivit kontaktad av personer som har lämnat in passet till Migrationsverket och måste hämta passet där varje gång de ska på arbetsresa till utlandet, för att sedan skicka tillbaka det till myndigheten igen utan att veta hur det kommer att gå. Det är också så att själva osäkerheten i sig påverkar människor.

I grund och botten är Sverige inget u-land. Vi är faktiskt ett land som ska klara av en sådan här byråkratisk ansträngning. Medborgarskapet är inte bara något slags belöning. Medborgarskapet är också biljetten in i demokratin. Det är bara svenska medborgare som har rätt att rösta i riksdagsvalet.

Det är viktigt att de här ärendena handläggs noggrant och att man gör en ordentlig prövning innan någon beviljas medborgarskap. Men det ska inte dra ut på tiden onödigt länge på grund av att ärendena ligger på hög och för få personer handlägger dem.

Fru talman! Den här regeringen har inte ansträngt sig för att korta handläggningstiderna. Man har tvärtom ansträngt sig för att förlänga handläggningstiderna. Det har man gjort med det uttalade syftet att de som nu väntar på sina medborgarskap, som de kanske ansökte om för ett, två, tre eller fyra år sedan, inte ska få beslut enligt de lagar som gäller i Sverige i dag. Tidöpartierna vill ändra lagarna – det har vi hört om i den här debatten. Men när en person får sitt beslut ska det baseras på de lagar som gäller i dag.

Enligt grundlagen ska man handlägga ärenden effektivt, och regeringen får inte styra hur en myndighet agerar i ett enskilt fall. När regeringen gjorde de här uttalandena anmälde jag och en kollega flera ministrar till konstitutionsutskottet, som också riktade allvarlig kritik mot dessa ministrars agerande.

Jag kan notera att vi i kammaren här i dag har hört å ena sidan Sverigedemokraterna, som tycker att det är bra att människor väntar olagligt länge på beslut, och å andra sidan Moderaterna, som menar att det är ett problem när myndigheter har olagligt långa handläggningstider och ineffektiva beslutsprocesser.

Vi i Miljöpartiet tycker att det är viktigt att Migrationsverket får de resurser som behövs för att människor inte ska bli kvar år efter år i väntan på beslut. Det är mycket möjligt att sittande regering vill ändra lagarna framåt i tiden, men det är aldrig okej att försöka fördröja beslut för att de som borde få sina beslut enligt nu gällande lag inte ska få det.

Fru talman! I den här debatten har vi också hört om en önskan att dela upp oss som bor i det här landet i vi och dom. Jag vill även från den här talarstolen kraftfullt ta avstånd från den typen av retorik. Jag tror att den är skadlig. Jag tror att det gör någonting med en ung människa att växa upp med stämpeln ”dom” och ses som någon annan, någon som inte hör till, bara för att hon eller han ännu inte blivit svensk medborgare.

Jag tycker att vi ska ha en gemensam ambition: att de som kommer till vårt land ska kunna bli medborgare och delta fullt ut i demokratin. Jag tycker att vi från dag ett ska se varje människa som en del av det ”vi” som ska bygga det här landet till ett bättre land. Även de som ännu inte har fått sitt svenska medborgarskap ska behandlas med respekt och människovärde. Vi ska inte kasta ut de människor som redan har gjort Sverige till sitt hemland – de som arbetar och betalar skatt, de med barn som går i skolan, de som har startat företag här, de som har köpt hus och byggt sina liv. De har byggt Sverige och orterna de bor på starkare.

Nej, den här regeringens splittrande politik, dess vi-och-dom-politik, är vi emot. Jag ser fram emot att efter valet den 13 september i år se en annan retorik från Sveriges tyngsta tjänstepersoner och ministrar – en retorik som handlar om oss alla, en gemenskap, ett vi.

Fru talman! Det är sant att jag är mycket engagerad i dessa frågor. Det här är viktigt på riktigt. Det handlar om riktiga människors liv.

I vårt tidigare replikskifte ställdes en fråga som jag inte fick möjlighet att svara på. Magnus Resare avslutade med att prata om att regeringen egentligen inte alls har förändrat reglerna för vilka som får återförenas som familj. Man har bara ändrat lite tekniskt i ramarna och tagit bort en liten tremånadersgräns. Men tremånadersgränsen är skillnaden för om ett barn i flera år ska få växa upp med sin mamma på länk eller om en mamma ska få hålla om sin dotter. Den är skillnaden för de allra flesta familjer.

Vi i Miljöpartiet tycker att den mänskliga rättigheten för ett litet barn att växa upp med sina föräldrar är absolut. En förälder ska inte behöva oroa sig för hur barnen har det i flyktinglägret i Jordanien medan man försöker lära sig svensk grammatik och söker jobb. Barnen ska få komma till Sverige så fort föräldrarna har fått uppehållstillstånd. Föräldrar ska inte sättas i det dilemma som nu råder när de till exempel flyr över Medelhavet.

Jag vet mammor som säger att de ångrar att de inte tog med sina barn på den livsfarliga flykten. Om de vetat att det skulle ta åtta år innan de fick krama sitt barn igen hade de kanske hellre riskerat livet tillsammans. Och det är ingen teknikalitet; det är någonting att engagera sig i och någonting att bry sig om. Det handlar om människors liv på riktigt.

Fru talman! Ett kort svar på den frågan, fru talman, är att det inte är jag som bestämmer vilka ministerportföljer som Miljöpartiet kommer att prioritera vid en sådan förhandling. Det görs av dem som är ett snäpp högre i rang.

Jag vill stanna upp vid resonemanget om att det inte är någon skillnad nu. Även förut fanns det människor som inte kunde ansöka om att återförenas med sin familj inom tre månader, och därför skulle det inte vara någon skillnad att alla nu berövas möjligheten att återförenas med sina familjer så fort som möjligt. Men det är en jättestor skillnad.

För mig som miljöpartist är den rimliga slutsatsen av att vissa människor på grund av tremånadersregeln behöver vänta väldigt länge på att få krama sina barn igen att vi bör se till att alla, oavsett hur lång tid det tar att lokalisera familjemedlemmar, har rätt att direkt återförenas med sina barn, sin mamma eller sin make. Det är bättre för integrationen.

Familjer integreras snabbare än ensamstående vuxna. Om man som barn får komma till Sverige när man är sju år har man lättare att klara den svenska skolan än om man måste vänta två, tre eller fyra år på att mamma eller pappa får fast jobb och lägenhet och kommer till Sverige när man är elva. Det är alltså bra för integrationen att familjen hålls ihop.

Det här står inte emot satsningar på jobb eller bostäder. Man kan göra både och. Det är den polletten som skulle behöva trilla ned hos Moderaterna, som ändå pratar om att de vill ha integration. Den här politiken, som splittrar familjer, försämrar integrationen.

Fru talman! Socialdemokraterna lyfter i ett särskilt yttrande fram att de liksom Miljöpartiet anser att handläggningen av medborgarskapsärenden går för långsamt.

Den rapport som behandlas i dag visar att handläggningen egentligen borde ha varit mer grundlig så att man kunde ta reda på vilka utlänningar som egentligen får medborgarskap i Sverige. När nästan en tredjedel av beviljade medborgarskapsansökningar har gällt personer som inte har kunnat styrka sin identitet har medborgarskapsprocessen gått för fort. Det har inte gjorts nog med kontroller, och man har inte tagit reda på vem man beviljar medborgarskap. Detta skedde när Socialdemokraterna satt i regeringen.

Frågan är varför den socialdemokratiska ledamoten har så bråttom att dela ut medborgarskap till utlänningar. Är det inte viktigare att vi vet vilka som faktiskt blir medborgare i stället för att skynda på medborgarskapsprocessen? Är det inte bättre att det tar sin tid att bli svensk medborgare i stället för att de som alltför snabbt blir svenska medborgare varken hyser lojalitet gentemot Sverige eller känner sig som en del av en svensk gemenskap?

Att bli svensk medborgare innebär en ovillkorlig rätt att vistas i Sverige. Anser inte ledamoten att medborgarskapsprocessen borde ta längre tid i stället för att politiker verkar för att påskynda denna process, så som Socialdemokraterna gör genom sitt särskilda yttrande?

Fru talman! Socialdemokraterna var mycket effektiva när det gällde att dela ut svenska medborgarskap. Det ska man inte glömma. Jag förstår därför att ledamoten från Socialdemokraterna anser att det går för långsamt nu. Under Magdalena Anderssons sista år som statsminister fick cirka 89 000 utlänningar svenskt medborgarskap. År 2025 landade antalet beviljade medborgarskap på omkring 38 000. Tidöpartierna har alltså mer än halverat antalet beviljade medborgarskap, och när de höjda kraven för medborgarskap är på plats kommer det att bli ännu en halvering.

Vad är Socialdemokraternas svar på detta? Jo, de vill att medborgarskapsprocessen ska gå snabbare så att fler utlänningar kan få medborgarskap, vilket är precis vad Miljöpartiet vill. Det är samma politik som Socialdemokraterna förde tidigare men med ett nytt språk.

Men vi ska inte gå tillbaka till en politik där medborgarskap delades ut till höger och vänster utan att man ställde några krav över huvud taget och utan att man gjorde några kontroller. Det är nämligen exakt den politiken som har lett oss hit – en politik där tempo prioriterades framför kontroll och där volym gick före ansvar.

Den tiden är nu över. Den här regeringen och Sverigedemokraterna kommer inte att återgå till en ordning där medborgarskap delas ut snabbt, slarvigt och utan krav. Medborgarskap ska inte delas ut; det ska förtjänas.

Fru talman! Jag hälsar ledamoten välkommen till den migrationspolitiska debatten. Det var länge sedan vi hade socialdemokratiska företrädare med i den, och det var ännu längre sedan vi hade en utskottsetta från Socialdemokraterna med i den. Senast var det i november för lite mer än två år sedan. Det är därför roligt att Socialdemokraterna börjar delta i en debatt som vi andra partier tycker är oerhört viktig, nämligen just den om migrationspolitik.

Jag såg häromdagen att Vänsterpartiet har skapat en grupp som ska ägna sig åt regeringsförhandling inför ett eventuellt maktskifte efter valet. Jag hoppas att det inte blir så, men väljarna har sista ordet. Jag förstår av det man då kommunicerade att man inte tänker medverka till en regering man inte får sitta i. Det verkar som att den gamla dörrmattan har gått och blivit dörrvakt för Socialdemokraterna.

Min fråga påminner därför om den jag ställde till Annika Hirvonen – men nu med socialdemokratiskt perspektiv: Kan ledamoten utesluta att en miljöpartist eller en vänsterpartist blir migrationsminister vid ett regeringsskifte?

Fru talman! Det framstår kanske som att vi moderater har en hang-up när det gäller hur Socialdemokraterna tänker bilda regering, men på allvar handlar det faktiskt om att vi företräder svenska folket.

Jag tror också genuint att svenska folket vill veta ungefär hur tankebanorna går om de nu ska lägga sin röst på Socialdemokraterna. Är Socialdemokraterna ett parti som är berett att ge bort migrationsministerportföljen till Miljöpartiet eller Vänsterpartiet? Allt jag bad om var ett svar på om vi kan utesluta att så blir fallet. Jag kan säga så här: Jag utesluter att Vänsterpartiet får en migrationsministerportfölj i en moderatledd regering efter nästa val. Det är ett löfte till väljarna. Jag kanske får äta upp det, men jag har svårt att tro det. Det var därför jag ställde frågan.

Jag delar ledamotens uppfattning. Det är klart att vi ska kroka arm mer och driva politik ihop. Det gör vi hela tiden i migrationsfrågorna. Ni socialdemokrater är med oss i varenda fråga. Ni har knappt röstat nej till någonting som vi har lagt fram under de tre år som gått, och vad jag vet har ni inte tänkt säga nej till särskilt mycket annat som kommer heller. Det är jättebra.

Problemet är bara att Miljöpartiet och Vänsterpartiet konsekvent röstar emot det vi gör för att få ordning på migrationspolitiken i det här landet. Därför tycker jag, trots att vi kanske är lite tjatiga och trots att Ola Möller från ledamotens parti tidigare beskrev oss som papegojor och allt vad det var, att det är en seriös fråga och viktig väljarinformation. Kan man tänka sig att ge bort migrationsministerportföljen till partier som vill återgå till 2015 års migrationspolitik?

Jag förstår att en regering måste vara enig i en fråga, men väljarna bör få reda på hur det ligger till och om den ansvariga ministern har grundinställningen att man ska gå tillbaka till hur det var 2015. Vi har ju gemensamt över partigränserna i Sveriges riksdag gjort vad vi har kunnat för att aldrig återgå till det.

Fru talman! Det ska bli spännande att se om jag får några frågor om regeringsbildningen här. Det kan jag ta, även om betänkandet inte handlade om det.

Vi behandlar Riksrevisionens rapport om Migrationsverkets hantering av medborgarskapsärenden fram till 2023. Som nämnts flera gånger här i kväll har folk stått flera år i kö och gör det fortfarande. Det finns problem med rättssäkerheten. Det är för lite kontroll. Alla dessa tre delar är ett problem. Jag tycker att vi ska ta med oss detta och försöka göra något åt det. Vi kan konstatera att regeringen svarade på detta problem med sparkrav på Migrationsverket 2024 och också besparingar framgent. Det gjorde det sannolikt inte bättre, utan handläggningstiderna förlängdes.

Nu står vi i en situation där detta ligger bakom oss, men vad händer framgent? Av Tidöavtalet framgår att permanenta uppehållstillstånd ska omvandlas till tillfälliga uppehållstillstånd. Detta har utretts och ska enligt Migrationsverket kosta 6 miljarder kronor och skapa 187 000 nya personfall, varav den största delen ska utredas. Det lär inte korta handläggningstiderna eller skapa bättre hantering av medborgarfall. Det kommer det inte att göra – det tror jag ändå att vi kan säga.

Det roliga med det här är att syftet, enligt Liberalerna och Moderaterna, är att fler ska bli medborgare. Det säger Forssell. Jag förstår att det finns de som sitter och skrattar lite här, bland andra Nima Gholam Ali Pour. Om man lyssnade på Sverigedemokraternas representant tidigare här i debatten hörde man nämligen att han inte direkt tycker att fler ska bli medborgare.

Det är ändå lite intressant att ministern, Liberalerna och företrädare här i kammaren säger att fler ska bli medborgare med den här politiken. Sverigedemokraterna säger att alla ska ut, att ingen ska bli medborgare och att det är bra att ingenting händer och att handläggningstiderna är långa så att folk inte blir medborgare.

Det är något som inte riktigt håller här. Det hade varit intressant att höra från till exempel Kristdemokraterna, som efterfrågade rättssäkerhet, hur det här påverkar rättssäkerheten. Hur påverkas den av hela den här okunskapen om vad som ska hända i de 187 000 nya fallen? Tidöavtalet finns ju, så vi förväntar oss att utredningen ska bli till politik. Men det kan också hända att det inte blir så.

Sedan har till exempel Domstolsverket sagt att det sannolikt inte går att göra inom lagens ramar, men man vet ju aldrig. Det är inte så att det i dagsläget riktigt går att förutspå allt vad Tidöavtalet leder till.

Vad skulle hända med dessa människor – vårdbiträden, busschaufförer, undersköterskor etcetera? Av undersköterskorna i Sverige tjänar 90 procent mindre än lönegolvet i det förslag som ligger på riksdagens bord i dagsläget. Det är verkligheten. Alla arbetskraftsinvandrare som bor och jobbar här i dagsläget – de är inte nya – kommer att åka ut.

Hur ska man annars hantera det, frågade Magnus Resare från Moderaterna. Jo, man borde haft en övergångsperiod för spårbytet, man borde inte ha höjt nivån till 90 procent av medianlönen och man borde ha haft kollektivavtalsenliga löner i stället. Då hade man löst det. Svenskt Näringsliv håller med. Vi hör gång på gång här från talarstolen att de som sköter sig, bidrar och följer reglerna är välkomna – de som gör rätt för sig, med Magnus Resares ord.

Nu ska jag gå över till Omni och historia nummer fem, tror jag att det är, om Jomana som ska utvisas till Egypten utan sin mamma och pappa som bor och jobbar här. Lillebror har medborgarskap, men hon ska utvisas. Hon är ju 18 år och har fått det i födelsedagspresent av Tidöregeringen. Det är den politik som förs just nu.

Man pratar om rättssäkerhet och att de som sköter sig är välkomna, men det är så här verkligheten ser ut. Det som man pratar om i talarstolen stämmer inte med verkligheten. Den politik som genomförs leder till detta. Det är SD:s politik. Det är verkligheten, och jag tycker att medborgarna har rätt att få veta den sanna historien.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annika Hirvonen (MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 januari.)