Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 38.

Sjukförsäkringen ska givetvis vara en trygghet för alla som jobbar. När livet vänder, när kroppen eller psyket säger ifrån, ska vi kunna lita på att samhället finns där. De borgerliga partierna valde en annan väg när de gjorde om sjukförsäkringen, en väg där sjuka misstänkliggjordes och pressades och där ekonomin många gånger till slut tvingade tillbaka människor i arbete innan de var redo. Det försökte vi steg för steg ändra på när vi hade regeringsmakten. Vi gjorde vad vi kunde, men det fanns inte majoritet i riksdagen för att göra sjukförsäkringen tillräckligt bra.

Herr ålderspresident! Vi socialdemokrater säger att det inte är människan det är fel på utan systemet. Vi vill att fokus flyttas från att pressa sjuka människor till att hjälpa människor tillbaka till arbetsförmåga. Det kräver att arbetsgivare, sjukvård och ibland även Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen tar ett större ansvar. Det är inte rimligt att den som är sjuk ska bära hela bördan själv.

Vi socialdemokrater har många förslag för att göra sjukförsäkringen mer rättvis, solidarisk och effektiv, men jag vill i dag lyfta fram tre delar.

För det första: Det orättvisa karensavdraget måste tas bort. Karensavdraget slår allra hårdast mot de arbetare som varje dag behöver finnas på sin arbetsplats för att ta hand om de gamla, köra bussen eller fortsätta bygget man jobbar på. En barnskötare som är sjuk två gånger på en månad, kanske för att hen har blivit smittad av sjuka barn, förlorar i dag 2 256 kronor i minskad lön på grund av karensavdrag. Det är väldigt mycket pengar för den som inte har en särskilt hög lön.

Herr ålderspresident! Hälften av LO-medlemmarna uppger att de det senaste året har gått till jobbet minst en gång fast de varit sjuka. Detta gäller 7 av 10 handelsanställda. Sverige är det enda landet i Skandinavien med dubbla, eller egentligen trippla, självrisker i sjukförsäkringen. Inget annat nordiskt land har karensavdrag. Ändå verkar de finska, danska och norska arbetsplatserna fungera alldeles utmärkt.

Trots det här vill SD-regeringen behålla systemet med karensavdrag. Det är kortsiktigt och orättvist. Vi menar att det inte bara är rätt för individen att ta bort det orättvisa karensavdraget utan också samhällsekonomiskt klokt. När sjuka har råd att stanna hemma för att bli friska minskar också smittspridning, och långvariga sjukskrivningar kan förebyggas.

För det andra: Garantiersättningen i sjukersättningen måste höjas. I dag är den på en så låg nivå att knappt någon kan leva på den en hel månad. Det är ett hån mot de människor som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning inte har arbetsförmåga. Med en höjd garantiersättning visar vi att samhället står bakom de här människorna och att vi värderar deras liv och deras insats. Det är en fråga om värdighet men också om jämlikhet.

För det tredje vill vi socialdemokrater bredda samverkan inom Finsam. Det handlar om att ge människor med komplexa behov, som kanske har varit sjukskrivna länge, som har psykisk ohälsa eller samsjuklighet, en verklig chans att hitta tillbaka till arbetslivet. Vi hörde nyss Caroline Högström beskriva den utmärkta verksamheten i samordningsförbundet i Surahammar. Det finns väldigt många fler runt om i landet.

Jag frågar mig varför SD-regeringen inte styr de statliga myndigheterna så att man använder verktyget Finsam på ett effektivt sätt. I dag faller tyvärr alldeles för många människor mellan stolarna. Vi läste senast i går i Arbetsvärlden om att Arbetsförmedlingen nu har ett projekt för att bli av med de jobbiga fallen i stället för att använda verktyget Finsam, som hade varit alldeles utmärkt för att hjälpa gruppen människor som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom.

När myndigheter går samman i gemensamma insatser kan förmåga byggas i trygghet och individen få stöd att försörja sig själv. Finsam har visat att samverkan funkar, men i dag når man inte tillräckligt många. Vi socialdemokrater vill alltså se en breddad lagstiftning som gör att fler grupper kan få samordnat stöd. Regeringen måste nu akut se till att styra Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen så att de redan i dag använder det superpotenta verktyget Finsam som det var tänkt.

Den som betalar priset för regeringens och generaldirektörernas nonchalans är de sjuka och de arbetslösa, som får fortsätta ett liv i utanförskap. Det är skamligt.

Herr ålderspresident! Riksrevisionens rapport om användningen av övervägande skäl vid 180 dagars sjukskrivning, som också ingår i betänkandet, är en förändring av regelverket som Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjorde när vi hade regeringsmakten för att inte tvinga bort sjuka människor från yrken och arbetsplatser som de har utbildning och kompetens för.

Den rapporten visar något viktigt, nämligen att Försäkringskassan saknar beslutsstöd för hur övervägande skäl ska tolkas. Det skapar osäkerhet för handläggarna men framför allt för de människor som behöver stöd i en tuff livssituation. Att man blir uppsagd och kastas ut i arbetslöshet i stället för att få den rehabilitering, det stöd och kanske den anpassning som krävs för att komma tillbaka till det jobb man kan och de kollegor man känner ska givetvis undvikas när övervägande skäl talar för att det finns en väg tillbaka.

Jag är stolt över de förändringar av lagstiftningen vi gjorde. Vi socialdemokrater motsätter oss en skärpning av bedömningarna. Men i stället för att se till att handläggarna på Försäkringskassan får bättre verktyg och stöd för att göra rättssäkra och individuella bedömningar väljer regeringen att gå i en annan riktning. De vill se över hur begreppet används, och vi socialdemokrater befarar att det är ett sätt att ytterligare strama åt bedömningarna. Det är fel väg att gå, och därför har vi ett särskilt yttrande om det.

Herr ålderspresident! Sjukförsäkringen ska finnas där när människor inte klarar av att arbeta på grund av sjukdom. Den ska inte vara en kontrollmaskin där människor bollas runt utan ge trygghet medan arbetsförmågan tryter. Vi socialdemokrater menar att det måste finnas utrymme för individuella bedömningar. Alla sjukfall ser inte likadana ut. Människor är inte mallar. De är individer. De har olika möjligheter till återgång i arbete, och de ska få stöd att nå sin fulla arbetsförmåga så fort det bara går.

Vi vill ge Försäkringskassan i uppdrag att säkerställa att arbetsgivarna kommer in tidigare i rehabprocessen, att stödet ges snabbare, att insatser sätts in i tid och att fler får stöd att återfå sin arbetsförmåga i stället för att fastna i passivitet och utanförskap.

Vi socialdemokrater tror på en sjukförsäkring som både ger trygghet när man är sjuk och bidrar till att människor kommer tillbaka till arbete. Det är rättvist, humant och hållbart. Vi tror på ett samhälle där trygghet går hand i hand med ansvar, där ingen lämnas efter och där systemen byggs för människan – inte tvärtom.

Sverige ska ha en sjukförsäkring att lita på. Men det kräver politisk vilja. Det har vi tyvärr inte sett röken av från SD-regeringen. Vi socialdemokrater vill bygga en sjukförsäkring som håller i både motvind och medvind. Men för det krävs helt uppenbart en progressiv majoritet här i riksdagen, och det hoppas jag att väljarna röstar för om drygt ett år, för då blir det åka av.

(Applåder)

Herr ålderspresident! I kväll debatterar vi socialförsäkringsutskottets betänkande om socialförsäkringsfrågor. I betänkandet behandlar utskottet även regeringens skrivelse Riksrevisionens rapport om Försäkringskassans användning av övervägande skäl vid 180 dagars sjukskrivning.

Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 46 och även läsa upp vårt ställningstagande i anslutning till den specifika punkten.

”Regeringen bör verka för att öka kunskapen om effektiva rehabiliteringsinsatser och se över åtgärder för att utveckla rehabiliteringsinsatserna för sjukskrivna som lider av psykisk ohälsa. Regeringen bör i sitt arbete särskilt beakta behovet av insatser för att stärka kvinnors psykiska hälsa. Den psykiska ohälsan är ett jämställdhetsproblem. Kvinnor är sjukskrivna i nästan dubbelt så hög utsträckning som män.

Regeringen bör även utveckla arbetet med kunskapshöjande insatser för att öka medvetenheten om tidiga tecken på psykisk ohälsa och se över strukturer där tidiga tecken på psykisk ohälsa kan hanteras med snabba åtgärder som en del av ett systematiskt proaktivt arbete. Kunskapen bör även stärkas hos berörda aktörer.

Regeringen bör dessutom överväga att inkludera ett suicidpreventivt fokus i det fortsatta arbetet med sjukförsäkringen, beakta behovet av en översyn och analys av Försäkringskassans förändringsarbete med särskilt fokus på sjukfrånvaro vid psykiatriska diagnoser, överväga möjligheten att införa krav på medicinska suicidriskbedömningar i det försäkringsmedicinska beslutsstödet och beakta behovet av att rikta in det samlade nationella arbetet med suicidprevention på sjukförsäkringens problemområden. Kunskapen om och förståelsen för innebörden av psykiatriska tillstånd och psykisk ohälsa behöver vidareutvecklas.

Regeringen bör också verka för behovsanpassad myndighetskommunikation genom att ge berörda myndigheter i uppdrag att se över sin kommunikation med den målgrupp som har stressrelaterad psykisk ohälsa.”

Herr ålderspresident! Trots det faktum att psykiatriska diagnoser är den vanligaste orsaken bakom sjukskrivningar är Sverigedemokraterna ganska ensamma om att prata om faktiska åtgärder för att hantera detta, inte minst i den kontext som rör sjukskrivningar. Därför är jag glad att Moderaterna, med Caroline Högström i spetsen, också lyfter fram detta viktiga område i kammaren i kväll. Jag kommer att fortsätta att särskilt ta upp området i dagens debatt eftersom frågan helt klart behöver bli mer uppmärksammad.

Att kvinnor i betydligt större utsträckning blir sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa och är sjukskrivna längre är inget nytt. Det har vi vetat om ett tag. Det är tyvärr återkommande när det gäller frågor som rör kvinnors hälsa. Både vård och forskning på området har länge varit eftersatt. Sverigedemokraterna har under lång tid drivit på för att kunskapen måste öka om sjukdomar och tillstånd som främst drabbar kvinnor och flickor. För oss är det här en helt avgörande fråga om grundläggande jämställdhet.

Herr ålderspresident! Jag är därför särskilt stolt över att Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen presenterat den största forsknings- och innovationspropositionen någonsin, med ett riktat fokus på att stärka forskningen om kvinnors hälsa och sjukdomar. Det är en satsning som ska fokusera på sjukdomar och tillstånd som är unika för eller vanligare bland kvinnor.

När det gäller psykisk ohälsa utifrån ett sjukförsäkringsperspektiv är vi i väldigt stort behov av ökade kunskaper. Vi behöver ta reda på vilka faktorer som leder fram till den psykiska ohälsan, vilka konsekvenser den får och vilken behandling som är mest effektiv, inte minst beträffande återgång i arbete.

Vi vet att psykiatriska diagnoser, exempelvis depression och ångest, i många fall leder till långtidssjukskrivningar. En sjukskrivning i sig är ingen behandlande åtgärd, och en alltför långvarig sjukskrivning kan i sin tur förvärra den psykiska sjukdomen. Därför är rätt insatser tidigt i sjukskrivningsprocessen helt avgörande för både individen och samhället.

Vi kan därmed också konstatera att vi behöver fortsätta i samma riktning som den sittande regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har påbörjat, det vill säga ett stärkt fokus på forskning om kvinnors hälsa och sjukdomar som drabbar kvinnor.

Vi behöver också bli bättre på att ta till oss av den nya forskningen och göra det både snabbare och mer effektivt, inte minst för att säkerställa att det finns ett vetenskapligt stöd bakom de insatser som sätts in vid långtidssjukskrivningar på grund av psykiatriska diagnoser. Vi behöver säkerställa insatser som gör skillnad på riktigt, som hjälper, behandlar och förändrar liv.

Herr ålderspresident! Jag vill också nämna Sverigedemokraternas och regeringens arbete med tidiga insatser och vårdmodeller som kan möta olika former av psykisk ohälsa snabbt och på ett ändamålsenligt sätt utifrån individuella behov. Det är helt avgörande i sammanhanget. Det är otroligt viktigt att vi stärker primärvårdens arbete mot psykisk ohälsa. Detta är faktiskt den första riktade satsning som någonsin genomförts vad gäller primärvårdens arbete med psykisk hälsa.

Arbetet med att motverka och förebygga psykisk ohälsa i Sverige fortsätter att vara en av Sverigedemokraternas och regeringens viktigaste prioriteringar. Med ett långsiktigt fokus och satsningar som står i proportion till det faktum att psykisk ohälsa och suicid är en av vår tids stora hälso och samhällsutmaningar kommer vi att göra skillnad.

I vårändringsbudgeten för 2025 finns en förstärkt satsning på den specialiserade psykiatriska vården som innebär att ytterligare 500 miljoner kronor avsätts under 2025 med syftet att öka antalet vårdplatser inom vuxenpsykiatrin samt öka antalet platser för självvald inläggning på avdelning. Detta visar ännu en gång att vi tillsammans med regeringen tar denna fråga på väldigt stort allvar.

Herr ålderspresident! Jag skulle kunna stå här och prata väldigt länge om våra många och banbrytande satsningar på området psykisk hälsa, fast jag inser att jag behöver begränsa mig något då timmen är sen. Sammanfattningsvis kan vi alla konstatera att förutsättningarna att minska antalet långtidssjukskrivningar till följd av psykiatriska diagnoser ökar med de mångfasetterade insatser som jag har redogjort för i mitt anförande, och vi kommer att fortsätta detta arbete.

Herr ålderspresident! Jag nämnde inledningsvis regeringens skrivelse gällande Riksrevisionens rapport om Försäkringskassans användning av övervägande skäl vid 180 dagars sjukskrivning. Jag vill också framföra att Sverigedemokraterna står bakom analysen i regeringens skrivelse då vi ser att det finns ett behov av att Försäkringskassan vidtar åtgärder för att öka likformigheten och träffsäkerheten i användningen av bestämmelsen om övervägande skäl, utifrån vad som framgår av Riksrevisionens iakttagelser och dess rekommendationer till myndigheten.

För oss är det viktigt att säkerställa det vi menar att uppdraget också innebär: att vi får en likformig och träffsäker tillämpning genom att Försäkringskassan rättar till befintliga brister i sina riktlinjer om hur regeländringen ska tillämpas. Med detta sagt kommer Sverigedemokraterna att följa Försäkringskassans arbete noga för att se till att uppdraget inte leder till en alltför strikt bedömning. Det är enligt oss inte syftet med uppdraget.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Man ska kunna känna sig trygg med att trygghetssystemen finns där om man blir sjuk. Tyvärr funkar det inte alltid så. Vi har hört otaliga historier om människor som trots att läkare bedömt dem som för sjuka för att arbeta förlorar sin sjukpenning från Försäkringskassan med hänvisning till att de kan ta ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete.

Situationen förbättrades dock 2021 när Vänsterpartiets mandat behövdes i förhandlingar med Socialdemokraterna. Då fick vi igenom förbättringar i sjukförsäkringen som innebär att fler får sjukskrivning efter dag 180. Detta verkade dock störa regeringen och Sverigedemokraterna en aning, och de tillsatte en utredning som skulle utvärdera de nya reglerna i sjukförsäkringen. Slutsatsen i utredningen var att man borde slopa de nya reglerna som gör att fler nu faktiskt får möjlighet att bli friska och återgå till sina arbeten.

En liten klapp på axeln kan regeringen kanske få för att man inte genomför utredningens förslag. Men det man också gjorde när man tillsatte den utredningen var att man lade ned en annan utredning som skulle titta på ytterligare förbättringar i sjukförsäkringen.

Detta säger lite om regeringen och de ambitioner den har eller inte har, för det finns mycket som behöver förbättras i sjukförsäkringen.

Huvudmålet för sjukförsäkringen måste vara att människor ska bli friska, återfå sin arbetsförmåga och återgå i arbete eller kunna söka nytt arbete – inte att sjukskrivningstalen ska vara så låga som möjligt. Sifferpolitiken i sjukförsäkringen har alltför länge fått vara styrande. Det måste också vara ett mål att man ska få ekonomisk trygghet under tiden.

Herr ålderspresident! Jag ska säga några ord om karensavdraget också. Karensavdraget innebär en stor ekonomisk börda för dem som arbetar i klassiska arbetaryrken, särskilt för dem som är extra utsatta för smitta eller arbetar i en bransch där man behöver undvika att smitta andra, till exempel i förskola och vård.

Sverige är unikt i Norden med att ha en dubbel självrisk i sjukförsäkringen – vi har ett karensavdrag samtidigt som vi inte ger hundraprocentig ersättning de efterföljande dagarna. Inga andra nordiska länder har det systemet.

Regeringspartierna varnar för måndagssjukan om karensavdraget tas bort. Det är märkligt att den sjukdomen bara verkar förekomma i Sverige. Tusen kronor mindre i lön för att man blir sjuk en månad är en kostnad som många LO-arbetare inte har råd att ta. Därför går många till arbetet trots att de är sjuka, med risk för att smitta andra och samtidigt slita på sin egen hälsa. Det är dags att Sverige likt andra nordiska länder skrotar karensavdraget.

Med detta yrkar jag bifall till reservation 39.

Herr ålderspresident! I den föregående debatten om ekonomisk familjepolitik pratade jag om den trygghet som det svenska välfärdssystemet finns till för att skapa och om hur vi som riksdagsledamöter har ett ansvar att laga de revor i välfärden som vi vet finns i dag.

Jag vill fortsätta den här debatten i samma anda, för precis som barnbidraget och föräldraförsäkringen finns till för att skapa trygghet för barnfamiljer finns sjukförsäkringen för att skapa trygghet för alla när de blir sjuka – för att säkerställa att ingen ska behöva leva i fattigdom och utanförskap på grund av sin sjukdom eller sin funktionsnedsättning.

När man vill men inte kan arbeta på grund av sjukdom ska man ha rätt till ersättning för att klara sitt uppehälle och till stöd och hjälp för att komma tillbaka till hälsa, arbete, studier eller annan sysselsättning.

Sedan länge fungerar det dock inte alltid så. Alltför många människor blir utförsäkrade i förtid eller helt nekade sjukpenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning. Sjuka och utslitna människor tvingas söka jobb de inte kan få eller genomföra. I slutändan tvingas många att med mössan i hand be socialtjänsten om försörjningsstöd – med höga krav och låga ersättningar.

Enligt siffror från Socialstyrelsen var 14 procent av alla som fick försörjningsstöd 2022 människor som var sjukskrivna med läkarintyg men som inte fick sjukpenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning från Försäkringskassan. Ytterligare 3 procent var människor som fick en så låg sjukersättning eller aktivitetsersättning att de behövde försörjningsstöd för att uppnå en skälig levnadsstandard. I över 25 kommuner i Sverige uppgår andelen sjukskrivna bland dem med ekonomiskt bistånd till över en fjärdedel. I vissa kommuner är det så många som 40 procent.

Kommunerna tar kostnaderna för statens misslyckande, och människor tvingas ut i fattigdom och otrygghet. Systemet har gått sönder.

Herr ålderspresident! Det går att lösa det här problemet. Miljöpartiet vill införa en gemensam försäkring för sjukdom och arbetslöshet – ett sömlöst och heltäckande trygghetssystem under en enda myndighet, som är tydligt och som omfattar alla. I Miljöpartiets Sverige ska det helt enkelt inte gå att bli utförsäkrad, att bli bollad mellan myndigheter som inte vill ta ansvar eller att få en så låg ersättning att försörjningsstöd är den enda utvägen.

Som ett steg mot denna arbetslivstrygghet vill vi reparera rådande system. Människor som är sjuka måste få en ersättning som det går att leva på. Stödet ska vara individanpassat. Fokuset måste ligga på rehabilitering och återhämtning för de drabbade, inte på att hetsa människor tillbaka till arbete.

Karensavdraget måste avskaffas. De hårda tidsgränser som finns i försäkringen i dag vill vi ersätta med kontinuerliga avstämningar så att individen får rätt insatser när det gäller rehabilitering och stöd. Reglerna för att arbeta ideellt med bibehållen ersättning och för att prova på att arbeta och studera utan att riskera att förlora sin ersättning måste bli mer flexibla. Och fler människor måste inkluderas i systemet redan från början.

Studenter behöver ges möjlighet att sjukskriva sig på deltid, precis som vanliga lönearbetare. I dag tvingas studenter som blir sjuka en lite längre tid att välja mellan att fortsätta att plugga på heltid och riskera att bränna ut sig, att bli sjukskrivna på heltid och då behålla sina studiemedel men hamna långt efter i sina studier eller att hoppa av studierna helt, vilket tusentals studenter väljer att göra varje år.

Det finns ett färdigt utredningsbetänkande på regeringens bord – utredningen tillsattes av en tidigare, rödgrön regering – med förslag för att möjliggöra deltidssjukskrivning för studenter. Det skulle stärka studenternas hälsa och ekonomiska situation och minska avhoppen från utbildningarna med mer än 2 000 studenter varje år. Regeringen har än så länge inte visat något intresse för att genomföra utredningens förslag. Det är dags att man nu gör det.

Herr ålderspresident! Det är inte bara studenternas ställning i socialförsäkringarna som behöver stärkas. Det gäller även kulturarbetare, idrottare, gigarbetare, behovsanställda, företagare och frilansare. Det är grupper som bidrar enormt till det svenska samhället, till kulturen och till ekonomin men som i ett oerhört stelbent socialförsäkringssystem inte får åtnjuta samma trygghet som vi andra.

Även här finns det i dag färdiga utredningsförslag på regeringens bord – utredningarna är tillsatta av en rödgrön regering. Det är förslag om hur dessa gruppers ställning kan stärkas. Det handlar till exempel om att beräkna sjukpenninggrundande inkomst på historiska inkomster i stället för på antagna framtida inkomster. Detta skulle göra att nämnda grupper kan få en SGI som motsvarar vad de faktiskt betalat in till sjukförsäkringssystemen. Men om det är mer fördelaktigt ska det fortsätta att finnas möjlighet att få sin SGI beräknad på förväntade inkomster. Det finns också förslag om att statliga konstnärspolitiska stipendier ska ingå i SGI, vilket skulle ge konstnärer en bättre och tryggare ekonomisk situation vid sjukdom och arbetslöshet.

Det har gått två år sedan utredningen Ett trygghetssystem för alla presenterades. Men varje gång regeringspartierna får frågan om när en proposition kommer svarar de att frågan bereds i Regeringskansliet. Då undrar man: Varför dröjer det?

Jag kanske är naiv, men jag tycker verkligen inte att det ska behöva ta två år för regeringspartierna och Sverigedemokraterna att läsa ett utredningsbetänkande och komma fram till vilka förslag som de vill genomföra. Det är hög tid att utredningarna om trygghetssystemen omvandlas till propositioner med syfte att stärka kulturarbetarnas och andras arbetslivstrygghet.

Herr ålderspresident! Även den som är arbetslös kan få cancer. I lagstiftningen hanteras ofta grupper som separata. Men i verkligheten kan en person tampas med en rad olika utmaningar samtidigt. I dag nollas den sjukpenninggrundande inkomsten om man som arbetslös får en sanktion från Arbetsförmedlingen. I stunden är sanktionen framför allt att a-kassan dras in under fem dagar. Men de långsiktiga konsekvenserna är desto mer drastiska.

När en arbetslös blir sjukskriven utan att ha kommit i arbete efter en sådan sanktion nekas den personen sjukpenning. En cancersjuk person kan därför stå utan sjukpenning och utan möjlighet att vara tillgänglig på arbetsmarknaden. I sin sjukdom kan personen samtidigt behöva söka försörjningsstöd för att klara sig.

Det är inte orimligt med sanktioner om man missköter sitt arbetssökande, men det är orimligt att misstag ska kunna drabba en svårt sjuk människa flera år senare. Miljöpartiet anser därför att SGI måste skyddas vid sanktioner från Arbetsförmedlingen och att regeringen omedelbart borde återkomma med ett förslag om detta.

Fru talman! Alla människor har rätt att leva sina liv i trygghet. Vi kan ge dem den tryggheten. Genom att laga revorna i våra socialförsäkringar kan vi se till att människor som blir sjuka i Sverige får den hjälp de behöver, oavsett om det gäller ett par dagar för en lönearbetare med feber eller resten av livet för en företagare med kroniskt trötthetssyndrom. Om Tidöpartierna inte är villiga att göra det den här mandatperioden är Miljöpartiet redo att göra det i regeringsställning nästa mandatperiod.

Jag yrkar bifall till reservation 25 och reservation 36.