Annika Hirvonen

Fru talman! Så här års, när vi närmar oss jul, brukar många av civilsamhällets välgörenhetsorganisationer samla in pengar och presenter för att barn i fattiga familjer ska kunna få presenter och uppleva det där lite extra magiska runt jul.

De senaste åren har de här organisationerna larmat om att allt fler familjer inte bara ber om hjälp till det där lilla extra till julbordet utan om hjälp att över huvud taget kunna äta sig mätta i slutet av månaden. Det är inte längre en julklapp som föräldrarna ber om till sina barn. De ber om en vinteroverall så att barnet kan delta i leken på skolgården under rasten.

Klyftorna i Sverige har ökat, och allt fler barn är fattiga. Det är extremt påtagligt hos Kronofogdemyndigheten. Antalet skuldsatta har ökat, och storleken på skulderna har ökat. Det är också så att fler hamnar hos kronofogden för att de har behövt låna till det mest grundläggande, som till att köpa just mat.

Vräkningarna av barn har ökat kraftfullt, även i år. Få saker är så skadliga för ett barn som att vräkas från sitt hem. När man tvingas flytta långt bort betyder det i många fall också att man förlorar sina klasskompisar, att man behöver sluta i fotbollslaget och att man mister väldigt många trygga vuxna runt sig som hade kunnat stötta när föräldrarna hamnar i en kris. Vi vet till och med att vräkningar av barnfamiljer innebär en kraftigt ökad risk för att föräldrarna begår självmord.

När barnvräkningarna har ökat har regeringen valt att ta bort den höjning av bostadsbidraget som vi i Miljöpartiet, tillsammans med Socialdemokraterna, införde 2020, när vi såg att covid-19-pandemin innebar en ekonomisk kris för många familjer.

Vi såg hur många företag tvingades permittera eller säga upp sina anställda, och i många branscher slogs helt enkelt verksamheterna tillfälligt ut. Direkt inpå inträffade sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, med enorma effekter på kostnaderna, och inflationen sköt i höjden.

Vi är fortfarande kvar i kostnadskrisen. Kanske inte alla av oss, kanske inte de av oss med höga inkomster och kanske inte de som regeringen sänkte skatten för. Men för de barn och familjer som lever i fattigdom är det ett dråpslag att bli av med det ökade bostadsbidraget. Vi i Miljöpartiet föreslår i vår budget i stället att det ska permanentas tills man kan se över hela systemet med bostadsbidrag i grunden så att det uppnår det som det faktiskt var tänkt att uppnå.

Fru talman! Vad gäller utgiftsområde 3, som handlar om Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och Tullverket, är vi i Miljöpartiet överens med övriga partier om nivåerna på budgeten för dessa myndigheter. Men det är mycket annat i budgeten som vi inte är överens med övriga om. Vi tycker att det är fel att prioritera skattesänkningar för de som har mycket samtidigt som fler barn blir fattiga. Vi har därför föreslagit ökat barnbidrag och bostadsbidrag.

Vi är också mycket oroliga för att regeringen gör alldeles för lite för att motverka den ökade arbetslösheten. En del av politiken som vi tycker är olycklig när det kommer till hur man styr myndigheterna är att man har minskat myndigheternas närvaro ute i hela landet. Det riskerar att göra att tillgången till service blir ojämlik och i förlängningen även att medborgare inte har samma möjligheter att få den hjälp de behöver från till exempel Arbetsförmedlingen när servicekontoren inte finns på plats. Alla vi i skatteutskottet har blivit kontaktade, tror jag, av medarbetare i till exempel Simrishamn som blir av med sin verksamhet.

Vi i Miljöpartiet är också mycket oroliga för att det ska läggas uppgifter på de här myndigheterna som kraftigt riskerar att erodera ett högt förtroende. Ett av skälen till att vi motsätter oss angiverilagen – kanske det absolut viktigaste när det kommer till Skatteverket – är att om Skatteverket blir skyldigt att ägna sig åt angiveri av papperslösa ska man veta att det första som händer när ett barn har blivit säkert förlöst på BB är att barnet rapporteras in till just Skatteverket. Det sista vi vill är att mammor som är papperslösa ska välja bort en säker förlossning.

Fru talman! Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och Tullverket är viktiga myndigheter för samhällets brottsbekämpning. Tullverket är den myndighet som har möjlighet att stoppa insmuggling av narkotika, vapen, handgranater med mera. Tullverket har också fått i uppdrag att stoppa utförsel av till exempel stöldgods från inbrott. Det är reformer som vi i Sveriges riksdag har varit helt överens om.

Jag vill ägna en stund åt att reflektera över att det i den politiska debatten ofta uppfattas som om man har stora konflikter. Det har vi i vissa fall. Men jag tycker också att det är viktigt att uppmärksamma att vi i många frågor är överens. Det gäller inte minst synen på vikten av korrekta folkbokföringsuppgifter hos Skatteverket och att Tullverket får nya verktyg för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Jag hoppas att vi, även i de delar där vi ännu inte är överens, genom de här konstruktiva debatterna ska kunna nå större samsyn och kanske till nästa budget också bli överens om vikten av att bekämpa barnfattigdomen.

Miljöpartiets budgetförslag är en helhet, och det har fallit i beslutet om ramarna. Därför deltar vi inte i beslutet om utgiftsområde 3.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Fru talman! Tidöavtalet slöts på ett slott. Det märks. Under den här mandatperioden har de som redan lever med små ekonomiska marginaler fått mindre medan de välbemedlade har fått mer.

Regeringen har satsat på lägre skatter och bidrag för de redan rika så att de kan bygga ut sina altaner och få billigare oxfilé till fredagsmyset. Samtidigt har man nekat Sveriges barnfamiljer ett höjt barnbidrag, och 100 000 fler svenskar har hamnat i arbetslöshet. Vi har en kostnadskris och en lågkonjunktur som slår allra hårdast mot dem som redan kämpar.

Samtidigt överger regeringen klimatpolitiken på punkt efter punkt. De senaste veckorna har vi fått höra att det till och med finns partier i regeringen som helt vill kasta bort de svenska klimatmålen, mitt i en brinnande klimatkris.

Miljöpartiet tänker större om politiken. Vi vet att verkligheten varken har sin utgångspunkt i eller utspelar sig på ett drömlikt slott. Miljöpartiet vill höja skatterna på det som är skadligt för vår planet och sänka skatterna på det som gynnar klimatomställningen, samtidigt som vi ser till att ha en stark välfärd där ingen lämnas utanför – ett samhälle där barn inte går och lägger sig hungriga och där föräldrar har ett arbete att gå till. Vi presenterar en budget och en skattepolitik för en rättvis klimatomställning.

Fru talman! På grund av regeringens politik ser Sverige ut att missa samtliga klimatmål. Från att ha varit ett föregångsland inom klimatomställningen har vi efter bara tre år med Tidöpartiernas politik hamnat rejält på efterkälken. Detta är nonchalant mot svenska folket, där sju av tio oroar sig för hur klimatförändringarna ska påverka kommande generationer.

Lika många tycker att regeringen borde göra mer för att både begränsa klimatförändringarna och bevara och skydda natur i Sverige. Vad gör då regeringen? De gör ännu mindre. De för en politik som ökar utsläppen. De skickade inte ens en minister till förhandlingarna på klimattoppmötet i Brasilien.

Det här är oaktsamt med svenska folkets oro, och ärligt talat är det pinsamt, speciellt eftersom vi vet att det går att nå klimatmålen – med grön politik. Det är inte något som bara vi Miljöpartiet säger, utan det har faktiskt även Finansdepartementet, där Moderaternas Elisabeth Svantesson är chef, räknat ut. Efter att alla partier presenterat sina förslag till nästa års budget räknade Finansdepartementet ut att bara ett parti, Miljöpartiet, klarar klimatmålen med sin politik. Klimatmålen är alltså inte omöjliga att uppnå, utan det är regeringens politik som gör att vi missar dem.

Regeringens klimatskadliga politik syns tydligt i skattepolitiken. Flygresandet har lite av en gräddfil när det gäller beskattning. Regeringens beslut att ta bort flygskatten, som skulle jämna ut skevheten, beräknas öka utsläppen från svenska flygplatser med knappt 90 000 ton koldioxidekvivalenter. Det är lika mycket utsläpp som om vi skulle flyga 100 000 flygresor tur och retur till Mallorca, för att sätta det i perspektiv. Detta är fullständigt orimligt mitt i en klimatkris.

Miljöpartiet ser att vi måste återinföra och fördubbla flygskatten, och samtidigt måste vi göra något åt dem som ägnar sig åt att flyga privatjet mitt i klimatkrisen. Vi tycker att de borde ha en skatt på 20 000 kronor per flygning.

Samtidigt gör vi i Miljöpartiet alternativen bättre och billigare. Vi storsatsar på hållbart resande – tåg som går i tid och som trafikerar fler delar av Sveriges avlånga land samt nya tågbanor.

Vi satsar också på att det ska bli billigare med kollektivtrafik, genom ett Sverigekort där vuxna betalar 499 kronor per månad för att resa med all kollektivtrafik i hela Sverige. För barn, studenter och pensionärer blir priset hälften av det. Det här har införts i Tyskland, och det blev en succé. Nu är det dags att Sverige får ett Sverigekort.

Elektrifieringen av fordonsflottan, det vill säga att vi byter från fossila bränslen i bilarna till att bilarna framför allt ska gå på el, har också skjutits i sank med Tidöpartiernas politik. Man avskaffade bonusen för nya elbilar, och vi såg direkt effekt på nybilsförsäljningen.

Vi i Miljöpartiet föreslår i stället att vi ska se till att det blir billigare med bilar som går på fossilfri energi, alltså elbilar, och dyrare att köpa nya fossilbilar. År 2025 är det faktiskt dags att elektrifiera fordonsflottan.

Som en del i att uppnå klimatmålen och ställa om alla olika sektorer i Sverige vill vi ha ett nationellt utsläppshandelssystem, det vill säga på sikt gå bort från punktskatter och höjda koldioxidskatter på bensin och diesel till att i stället ha ett handelssystem som successivt minskar utrymmet för utsläpp. Men tills vi har kunnat fasa in det behöver vi faktiskt höja priset på koldioxid på bensin. Den här regeringen har kraftigt subventionerat fossila bränslen, vilket ökar utsläppen. Vi föreslår – faktiskt som enda parti – en realistisk klimatpolitik, som innebär att vi måste se till att utsläppen kostar pengar. Vår beräkning är att den kostnaden skulle landa på 2,2 kronor per liter.

Samtidigt måste klimatpolitiken vara rättvis. Alla har inte möjlighet att i morgon byta ut sin fossilbil till en elbil. Därför satsar vi också över 4 miljarder – som vi då får in genom höjd bensinskatt – till en grön utdelning till låg- och medelinkomsttagare som bor på landsbygd och i glesbygd, där man är beroende av bilen. För en ensamstående förälder med två barn handlar det om 5 800 kronor.

Med Miljöpartiet får Sverige en rättvis klimatomställning där de som har det svårast att ställa om får stöd och hjälp. Vi inför leasingstöd för att fler ska ha råd att leasa en elbil. Vi inför Sverigekortet för dem som reser med kollektivtrafik och en återbäring för dem som har det allra tuffast.

Fru talman! Det som påverkar klimatet behöver kosta, och det som är bra för klimatet ska vi gynna ekonomiskt. Därför vill vi se till att de som producerar förnybar el från solceller på taket ska få tillbaka den så kallade 60-öringen, alltså skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el, som regeringen tog bort. Vi föreslår även att det gröna avdraget höjs igen och att den så kallade 500 kilowatt-gränsen för egenanvänd el slopas för att fler tak ska kunna användas för att producera förnybar el.

I den gröna omställningen behöver jordbruket också finnas med. Vi behöver byta ut avdraget som går till dem som använder diesel i jordbruket till ett jordbruksavdrag som går till alla jordbrukare. På så sätt gynnar vi omställningen bort från fossila drivmedel och missgynnar inte de jordbrukare som faktiskt har ställt om.

Samtidigt som vi rör oss bort från det fossila behöver vi också gå ifrån slit-och-släng-samhället. I år inföll Sveriges overshoot day, alltså den dag då vårt land förbrukat sin rättvisa del av jordens förnybara resurser för året, redan den 3 april. Sverige lever alltså som om vi hade fyra jordklot. Det är inte hållbart.

Många svenskar gör vad de kan för att vända utvecklingen trots att regeringen gjort det svårare. Fler handlar secondhandkläder och begagnade prylar i stället för att köpa nya. Fler försöker också få sina kläder och prylar lagade. I budgeten för 2023 tog regeringen bort den halverade momsen på vissa reparationer, vilket är helt obegripligt. Jag får nog räkna in det på kulturkrigskontot mot allt som är klimat- och miljöpolitik. Vi behöver gynna reparationer, och vi i Miljöpartiet står fast vid halverad moms på reparationer av cyklar, hushållsapparater, skor, lädervaror, kläder och hushållslinne.

Fru talman! De ekonomiska medel som staten får in ska användas för att göra vårt samhälle bättre och starkare. Vi föreslår höjt barnbidrag och förstärkt bostadsbidrag för barnfamiljer med små ekonomiska marginaler för att inte ett enda barn och inte en enda mamma ska gå hungrig i slutet av månaden.

Det är tyvärr fullt reella och smärtsamma konsekvenser som vi har sett av regeringens politik. Alla har inte ens råd med vinterkläder till sina barn nu när det blivit kallt. Barnfattigdomen har skenat. I sista stund försöker regeringen hafsa ihop något slags tillfällig valfläskpolitik för att på något sätt verka bry sig om dem som har det sämst ställt.

Vi i Miljöpartiet riktar våra satsningar till just dem som behöver det mest för att samhället ska hålla ihop. De ekonomiska klyftorna måste minska. I stället för ytterligare ett jobbskatteavdrag och skatteavdrag för dem som tjänar mest tycker vi att vi ska satsa på dem som har det tuffast.

Fru talman! Kejsaren är naken, och Miljöpartiet lever inte i Tidöslottets sagovärld. Vår politik är inte utmejslad på något slott, och det märks. Med Miljöpartiets politik klarar vi klimatmålen samtidigt som vi ser till att Sveriges medborgare får ett bättre och mer drägligt liv, där det finns ständigt framtidshopp i stället för oro för hur man ska klara av att ge barnen mat när räkningarna är betalda.

Vår politik erbjuder hopp om att Sverige kan klara klimatmålen, och vi ser till att använda statens resurser effektivt för människors och planetens bästa. Vi tänker större om politiken, utanför slottens murar.

Jag vill därför yrka bifall till Miljöpartiets reservationer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Fru talman! Det var kanske olyckligt att Boriana Åberg inte hann slutföra sitt resonemang. Jag förstår nämligen inte hur Moderaterna, som alltid har haft frågan om att det ska löna sig att arbeta i centrum, nu har bestämt sig för att kasta ut tusentals människor som inte gjort annat än att arbeta, betala skatt och bidra till Sverige.

Vi kan jämföra med dem som 2015 kom till Sverige genom att födas här, som min egen son. De har inte gjort många knop, och ännu har de inte betalat in någon skattekrona. På sin höjd har de lyckats samla några hundra kottar från gräsmattan och tjänat ihop till lite lördagsgodis.

De som kom när de redan var arbetsföra har verkligen ekonomiskt varit en otrolig plusaffär för Sverige. De har arbetat från dag ett, utan att vi först har behövt betala för barnomsorg, utbildning etcetera. De människorna kastas nu ut.

Det är total idioti att säga: Åk tillbaka till Afghanistan! Sök ditt jobb i hemtjänsten i Boden från Afghanistan! För det första lever de i otrolig ovisshet och osäkerhet i det talibanstyrda Afghanistan. För det andra lider de gamla i äldreomsorgen i väntan på att få tillbaka sin personal – om personalen ens kan komma tillbaka med tanke på att regeringen nu har höjt lönekraven så mycket att vanliga medarbetare i äldreomsorgen faktiskt får svårt att få tillstånd att jobba där, trots att det i stora delar av Sverige råder brist på människor som vill och kan ta hand om äldre på ett bra och värdigt sätt. För mig går detta inte ihop med Moderaternas vurm för folk som jobbar.

(Applåder)

Fru talman! Det var verkligen ett brandtal från Boriana Åberg om att det ska löna sig att arbeta och att ha arbetat. Ibland, inte minst när man lyssnar på Boriana Åberg, kan man nog tänka att det där är en av Moderaternas hjärtefrågor och att det verkligen gäller alla – det ska alltid löna sig att arbeta.

Men så är tyvärr inte fallet för tusentals arbetande människor som nu i stället på ett bräde kommer att utvisas ur Sverige. Regeringen uppskattade själv att 4 700 personer och deras familjer skulle omfattas av att möjligheten till fortsatt arbetstillstånd genom det så kallade spårbytet avskaffades av regeringen i år.

Spårbyte var en möjlighet för den som kom som asylsökande och fick jobb att byta spår från asylsökande till arbetskraftsinvandrare. Dessa 4 700 människor, varav en person faktiskt är i riksdagen nu för att besöka oss riksdagsledamöter, har under sin tid i Sverige betalat skatt, bidragit till vår gemensamma välfärd och i många fall faktiskt också arbetat just i välfärden, i den äldreomsorg som inte minst i norra Sverige har otroligt svårt att hitta personal.

Min fråga till Boriana Åberg är helt enkelt: Varför fick det inte löna sig för dessa människor att arbeta och att ha arbetat i Sverige under i princip hela sin vistelse?

Herr talman! Man blir alltid glad när man får tala om Miljöpartiets miljö- och klimatpolitik. Jag noterar att SD inte ville tala om sin. Det finns säkert skäl till det.

Låt oss tala om Miljöpartiets klimatpolitik. Det är en politik som skulle leda till att de svenska företagen skulle kunna få mer el i närtid med ny havsbaserad vindkraft. I stället lägger regeringen en våt filt över den. Nästan alla projekt fick nej. Den skulle vara redo att leverera ny el i närtid, jämfört med den önskedrömda kärnkraften som kanske kommer någonstans långt i framtiden.

Sverige riskerar att ha tappat otroligt mycket konkurrenskraft om den vindkraftsfientliga politiken fortsätter. Miljöpartiets klimatpolitik hade gett också svenska storföretag en möjlighet att fortsätta att vara ledande i Europa. Om vi inte hade gett efter när andra länder ville bromsa EU:s klimatpolitik skulle Volvo ha haft en fördel.

Svenska företag håller på att ställa om. Takten har saktat ned på grund av regeringens politik. Det de ber om är långsiktiga och tydliga spelregler och en offensiv klimatpolitik. Man gör det nu från Tidöpartiernas sida svårare för vårt näringsliv att fortsätta i den riktning det är på väg.

Det är dåligt för Sverige. Det är dåligt för svenska företag. Det är dåligt för svensk tillväxt. Jag förstår inte varför Sverigedemokraterna jublar när det händer. Jag undrar om det är så att man är fast i sitt kulturkrig mot klimatet.

Herr talman! Det är inte varje gång man hör en sverigedemokrat säga någonting som handlar om att minska utsläppen och öka elektrifieringen. Jag skönjde en liten mening om det i Eric Westroths anförande. Det är ändå ett litet myrsteg framåt.

Tittar man på helheten och zoomar ut har Tidösamarbetet totalkraschat Sveriges klimatpolitik. Sverige har gått från att ha varit topprankat bland länder i världen för sin ambitiösa klimatpolitik.

Vi har gått från att vi skulle nå svenska klimatmål och ha stora företag som med framtidstro satsade på framtidens teknik. Den skulle tillverkas i Sverige och inte bara köpas in från Kina. Nu rasar vi i de internationella klimatrankningarna och missar alla svenska klimatmål.

När det går dåligt för svenska företag har vi snarare hört jublande uttalanden från sverigedemokrater. Det har varit uttalanden från Sverigedemokraternas näringspolitiske talesperson om att vi i Sverige inte ska bygga battericeller, utan fängelseceller.

Herr talman! Fängelseceller skapar inte tillväxt och konkurrenskraft. Om Sverige ska vara ett konkurrenskraftigt exportland även i framtiden måste vi satsa på framtidens teknik. Jag undrar varför Sverigedemokraterna är så nöjda när det går dåligt för svenska storföretags satsningar.

Herr talman! I dag ska vi besluta om riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken för nästa år. Vi i Miljöpartiet har lagt fram en offensiv politik som förenar klimatomställning med en rättvis ekonomisk politik, där de som har det allra tuffast faktiskt får det som behövs för att ekonomin ska gå ihop.

Många har haft det tufft de senaste åren. En rapport från bland annat Majblomman visar att ensamstående föräldrar, trots att de arbetar, inte alltid har haft råd att ställa mat på bordet åt sig själva. De har prioriterat barnen. Samtidigt kommer rapporter som visar att vi har rekordmånga konkurser och en arbetslöshet som stiger. Nu är den uppe på 10 procent. Den ekonomiska utvecklingen är inte särskilt ljus, och klimatutsläppen ökar mer än de har gjort under 15 års tid.

I tre år har vi nu sett hur Tidöpartierna har styrt Sverige i just den här riktningen. Jag har svårt att tro att många är nöjda. Vi ser ju också att opinionssiffrorna är riktigt dåliga för regeringsunderlaget. Jag tror att de flesta känner att det här inte blev bättre. Det blev inte bättre för mig, det blev inte bättre för samhällets mest utsatta och det blev inte bättre för svensk ekonomi. Framför allt tror jag att vi är många som är besvikna på att Sverige har tagit av sig ledartröjan i det globala klimatarbetet. Sveriges röst för fred och för världens mest utsatta har också blivit allt svagare.

Skattepolitiken, som vi jobbar med i skatteutskottet, omfattar väldigt mycket. Den handlar om att vi ska beskatta rättvist mellan dem som jobbar, dem som har gått i pension och dem som på grund av en funktionsnedsättning aldrig mer kommer att kunna försörja sig själva genom arbete. Det handlar om en jämlik politik som minskar klyftorna mellan dem som äger mest och dem som tjänar allra minst. Det handlar om att det ska löna sig att arbeta. Det handlar om en skattepolitik som minskar utsläppen i stället för att göra det mycket billigare att släppa ut.

Jag häpnar när jag betraktar Tidöpartiernas politik. På klimatområdet framstår det som att man är emot exakt allt som har bidragit till att minska utsläppen, i alla fall om vi tittar på skattesidan.

När man vill stödja hushåll finns det många sätt. Man kan höja barnbidraget eller stödet till dem på landsbygden. En del kanske hellre sänker skatten för dem med låga inkomster. Men regeringens politik har varit att sänka skatten för dem som äger mest och tjänar mest och skatten på utsläpp från fossila bränslen. Det är en politik som ökar utsläppen och de ekonomiska klyftorna.

Nyligen remitterade regeringen ett mycket anmärkningsvärt skattesänkningsförslag för en liten grupp människor som handlar med riskkapital. Några få personer skulle få miljonbelopp om den här skattepolitiken gick igenom, samtidigt som vi nu snart ser hur de mest utsatta barnfamiljerna blir ännu fattigare när tillägget i bostadsbidraget tas bort.

Men, herr talman, hyrorna har inte blivit billigare. Maten är fortfarande riktigt dyr. Alla som kan glädjas åt räntesänkningen i dag för att man äger sitt boende får en lättnad just i dag, men för dem som hyr blir det nu mindre kvar i plånboken.

Sommarlovet står för dörren, och för många barn är det den bästa tiden på året. När jag besökte en skola i Alvesta träffade jag en rektor som berättade om elevrådet på hennes skola, där över 60 procent av barnen lever i ekonomisk utsatthet – barnfattigdom. Elevrådet hade fått önska vad de ville att man skulle satsa lite extra på, och då sa de: Skulle vi kanske kunna få lunch också på skolavslutningen så att vi inte behöver vara hungriga just den dagen? Rektorn såg till att det blev korv med bröd två gånger om året, på skolavslutningarna.

Det finns många barnfamiljer där ute som inte blir mätta när skollunchen försvinner under sommarlovet – och detta i ett av världens mest fantastiska länder och ett av världens rikaste länder. Det är ett land där regeringen har haft råd att sänka skatten för dem som har högst inkomster och ett land där man har sänkt skatten på klimatutsläpp.

Skattepolitik handlar ytterst om vad vi väljer av allt vi vill och allt vi skulle önska. Ekonomi är läran om att hushålla med begränsade resurser. Vi från Miljöpartiets sida förstår att man kan vilja ha sänkt skatt även när man har ganska höga inkomster. Men nu behöver vi prioritera de barnfamiljer där barnen önskar att rektorn kan servera lunch på skolavslutningen för att de ska slippa gå hungriga.

När vi förenar en skattepolitik för jämlikhet med en klimatpolitik där vi också satsar på de hushåll som behöver stöd för att ställa om, bort från beroendet av fossila bränslen, kan vi också se till att Sverige tar sig tillbaka till en ledarposition i klimatomställningen. Vi kan satsa på att människor har råd att leasa en elbil, även i glesbygden. Vi kan se till att göra kollektivtrafiken billigare med ett Sverigekort.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservation.

Jag vill också önska oss alla en glad sommar. Vi ska komma ihåg vilket fantastiskt privilegium det är för många av oss som har råd med det som många barnfamiljer i Sverige saknar den här sommaren.

(Applåder)

I detta anförande instämde Emma Berginger, Camilla Hansén, Katarina Luhr, Jan Riise, Jacob Risberg, Nils Seye Larsen, Malte Tängmark Roos och Ulrika Westerlund (alla MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Herr talman! Miljöpartiet hade genomfört en annan politik för att stödja hushållen när oljepriserna sköt i höjden efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Miljöpartiet hade sett till att hjälpa hushållen på landsbygden att ställa om bort från fossilberoende genom satsningar på till exempel elbilar och leasingcheck också för hushåll med lägre inkomster.

Ju snabbare vi ser till att människor i hela Sverige blir av med beroendet av fossila bränslen, desto bättre kommer de att klara nästa gång det blir ett världsläge där oljepriserna skjuter i höjden.

Vi ska komma ihåg att det inte bara är Putin som sitter och tjänar pengar på vårt beroende av fossila bränslen. Det gör också ledarna i Iran, Venezuela och Saudiarabien. Det är inte så mysiga killar, sammanfattningsvis.

Det är viktigt för hushållen i Sverige men också för den globala säkerheten att vi gör oss oberoende av fossila bränslen. Det är strategiskt viktigt.

Sverige kan ligga i framkant. Sverige kan återigen visa att vi kan ta ledartröjan i klimatomställningen. Vi kan visa att det går att förena ekonomisk utveckling och konkurrenskraftiga företag med grön omställning. Då kan vi verkligen ta hem de största vinsterna för vårt eget land och också för världen.

Vi står inför enorma utmaningar när klimatet blir varmare. Det har konsekvenser långt utöver de kriser vi ser i dag.

Herr talman! Om vi håller oss kvar på spåret, så att säga, vill jag ställa samma fråga till Anders Ekegren som han själv nyss ställde till Centerpartiet. Vart är ni på väg?

Liberalerna har nu haft ansvar för Sveriges klimatpolitik i tre år. Vi är på väg mot ökade utsläpp. År 2024 ökade utsläppen mer än vad de ökat på 15 år. Vi är också på väg mot ökad arbetslöshet. Ekonomin står och stampar. Konkurserna är rekordmånga.

Liberalerna lägger i dessa dagar mycket tid och kraft på att fundera över sin egen framtid och vilka som Liberalerna kan ingå i en regering med. Jag bekymrar mig över att man inte lägger fokus på att nå Sveriges klimatmål.

Alla de miljarder som man lagt på att öka utsläppen hade i stället kunnat gå till att stödja utsatta hushåll. Det handlar om barnfamiljer, pensionärer, personer som är för sjuka för att arbeta, människor i glesbygd och bönder som vi behöver stärka för att stärka Sveriges självförsörjning av livsmedel.

I stället genomför nu Liberalerna ett slags kulturkrig mot klimatpolitiken. Samtidigt har de fattigaste barnfamiljerna inte råd att sätta mat på bordet varje dag i månaden också till de vuxna i familjen.

Min fråga är: Vart är ni på väg? Ska vi fortsätta i Liberalernas riktning?

Herr talman! Som ledare för ett land kan man inte kapitulera och säga att det inte finns något stöd för att klara av klimatmålen. Som ledare måste man arbeta för att skapa folklig förankring. Som ledare måste man visa vilken riktning man är på väg i och anstränga sig för att få folk med sig, inte stoppa huvudet i sanden och låtsas att vi inte behöver vidta åtgärder. Vi måste nämligen ställa om.

Det finns alternativ. Vill man stödja barnfamiljer kan man höja barnbidraget, som Miljöpartiet föreslår, i stället för att sänka priset på just fossila bränslen. Man kan höja bostadstillägget i stället för att ta bort det, som Kristdemokraterna nu gör. Vill man stödja människor i glesbygd kan man satsa på sänkt skatt för dem som bor i glesbygd. Vill man stötta pensionärer med låga inkomster kan man satsa mer pengar på de grupperna.

De miljarder som regeringen har satsat på billigare fossila bränslen hade man kunnat dela ut på många andra sätt till människor. Man hade till och med kunnat sänka skatten för dem med lägst inkomster med lika mycket som man i stället valde att lägga på sänkta priser på just det fossila. Det är här regeringen missar chansen att ställa om – att göra klimatomställningen nu – och samtidigt stödja hushållen i en kostnadskris. Det går att välja, men i stället har man startat ett kulturkrig mot klimatpolitiken.

Herr talman! I dag får vi larmrapporter om att de svenska klimatutsläppen ökar mer än på 15 år. Samtidigt går den svenska ekonomin riktigt knackigt.

Från att Sverige har haft på sig ledartröjan i de internationella klimatförhandlingarna och visat hur man kan förena en blomstrande ekonomi och konkurrenskraftiga företag med en offensiv klimatpolitik där utsläppen går ned, och från att vi var på väg att nå de klimatmål som Sverige har skrivit under på genom Parisavtalet, har vi nu satt oss i baksätet – i skämshörnan. Våra utsläpp ökar samtidigt som ekonomin går riktigt dåligt. Vi har alltså rekordmycket konkurser i Sverige, och arbetslösheten ligger på 10 procent.

Regeringens politik handlar om att med kirurgisk precision göra det billigare att släppa ut fossila bränslen samtidigt som man inte tar tag i den ökande arbetslösheten. Man sänker visserligen skatter för dem som har allra mest, men i kristid – när det är kris både för klimatet och för hushållen, där låginkomsttagare inte har råd att ställa mat på bordet varje dag i månaden – och i ett världsläge som detta behövs en annan politik.

Kristdemokraterna behöver ta ansvar för den historiska uppgift som åligger vår generation, nämligen klimatet.

Fru talman! Personligen längtar jag inte tillbaka till tiden när vi alla kanske drömde om att friskolereformen skulle bidra till fler föräldrakooperativ på landsbygden. Vi ser ju verkligheten nu: Det är stora börsbolag som handlar med barnens skola och skor sig på skattemedel i stället för att se till att man har tillräckligt många elevassistenter i klassrummen som gör att alla barn kan lära sig läsa, skriva och räkna som de behöver. Jag väntar på dagen då Moderaterna sällar sig till majoriteten av sina egna väljare och svenska folket, som inser att det är dags att kasta ut de här människorna som jagar pengar i stället för att ha fokus på utbildning i svenskt skolsystem. Men, fru talman, kanske var det Boriana Åbergs icke-svar på mina påståenden och frågor.

Jag försökte visa på kontrasten. Man säger att man vill satsa på jobb och att det är viktigt att folk ska komma i jobb, men i stället lägger man flera miljarder i skattesänkning på fossila bränslen som man kunde ha satsat på att få fler människor i jobb. Det tycker jag är intressant.

Boriana Åberg missförstår medvetet och låtsas att hon har hört att vi påstår att det finns väldigt få civilingenjörer i Sverige. Nej, det var inte det jag sa. Jag kritiserade att regeringen vill göra mångmiljardskattesänkningar för ett fåtal individer som jobbar med att handla med riskkapital. Man vill ändra det så kallade carried interest-regelverket så att några av de absolut mest välbetalda ska få ännu mer.

I stället för att medvetet missförstå och i stället för att skylla alla problem på invandrare tycker jag att regeringen borde fokusera på att bekämpa arbetslösheten och se till att vanligt folk har råd med det nödvändiga.

Fru talman! Miljöpartiet och Moderaterna har ju olika prioriteringar på många områden i den ekonomiska politiken. Men en aspekt av det som Boriana Åberg tryckte på i sitt anförande är vi överens om, och det är att det är värdefullt att människor har möjlighet att arbeta.

Jag förvånades ändå över att vi kunde lyssna på ett anförande som huvudsakligen handlade om värdet av arbete utan att det någon gång nämndes att vi nu är uppe i en arbetslöshet på 10 procent.

Arbetslösheten ökar samtidigt som regeringen gör väldigt stora skattesänkningar, som uppenbarligen inte får den effekt som regeringen själv rimligen borde önska. Till exempel gick 17,5 miljarder rakt till sänkta skatter på fossila drivmedel – sänkt skatt på fossilt mitt i en klimatkris – samtidigt som arbetslösheten i Sverige ökar. Det finns en lång rad andra åtgärder som man hade kunnat vidta för att satsa på att fler ska komma i arbete. Men regeringen valde att inte prioritera det.

Tittar vi på vad man har lovat framöver ser vi att man utlovar gigantiska skattesänkningar för folk som handlar med olika grejer i riskkapitalbolag, alltså miljonskattesänkningar till ett fåtal riktigt rika människor. Regeringens prioriteringar och Borianas tal hänger inte ihop.

Herr talman! Vår uppfattning är att allmänna inpasseringskontroller även måste omfatta alla som arbetar på förvaren för att bli effektiva. Har man tillräckligt effektiva inpasseringskontroller är det inte nödvändigt med så långtgående mandat att i så många fall kroppsvisitera människor och gå igenom människors boendeutrymmen.

Det är mycket bättre att man fokuserar på att i entréerna få fatt i narkotika, knivar eller annat som inte får förekomma vid förvaren. Där bör krutet läggas. De andra åtgärderna, exempelvis glasrutor mellan besökare och intagen som på ett otroligt ingripande sätt påverkar människors integritet och grundläggande rättigheter inne på förvaren, är inte proportionerliga om man åtgärdar problemet vid dörren.

Herr talman! Vi talar i dag om förbättrad ordning och säkerhet vid förvar. Låt mig börja med att säga något om vad förvar innebär. På ett förvar förvaras människor i väntan på att utvisning ska verkställas. Det kan vara asylsökande som har fått avslag på sin asylansökan. De flesta av dem som förvaras på förvar är inte där på grund av att de har begått något brott. Majoriteten har alltså inte gjort det.

Hur är det då att vara på ett förvar? Ja, på många sätt liknar det faktiskt ett fängelse. Man är inlåst, och man har redan i dag olika typer av restriktioner. Man kan placeras i enskildhet, och man kan bli utsatt för kroppsvisitationer.

Nu vill regeringen införa ännu fler möjligheter till den här typen av kontroller. Det handlar om kroppsvisitation, om att bostadsrummet man bor i gås igenom och om kontroller kopplade till besök. Ytterst ska man kunna sätta upp en glasskiva mellan den som är förvarstagen och en besökare. Detta gäller även om det är en förälder som får besök av ett litet barn.

På förvar kan man sitta på obestämd tid med en yttersta tidsgräns. Många kan sitta i ett års tid. Det är tyvärr väldigt vanligt att utvisningar av olika skäl inte kan verkställas och att man därför blir kvar väldigt länge.

Vi i Miljöpartiet tycker att det är viktigt att människor som frihetsberövas behandlas med värdighet och respekt. Människor som låses in på förvar har precis som alla människor rätt till exempelvis personlig integritet. Den ska inte inskränkas mer än vad som är absolut nödvändigt. Det behöver finnas rimliga krav på effektivitet och proportionalitet när man inskränker människors integritet. Detta gäller även om de redan är inlåsta – kanske särskilt när man redan är inlåst. Flera av de här förslagen lever inte upp till det.

Vi i Miljöpartiet är kritiska till att det redan i dag förekommer brister i rättssäkerheten för människor som är tagna i förvar. Jag har själv hört vittnesmål från både advokater och forskare som menar att man rutinmässigt vidtar åtgärder som man inte får vidta rutinmässigt, till exempel kroppsvisitation. Nu ges ökade möjligheter att vidta de åtgärderna samtidigt som majoriteten i kammaren röstar nej till Miljöpartiets krav på ökad rättssäkerhet.

Några av de mest långtgående åtgärderna handlar om att förvägra människor möjligheten att ha fysisk kontakt med besökare. Det kan handla om nära familjemedlemmar och som sagt även små barn som besöker en mamma eller en pappa. Det kan per definition inte vara proportionerligt att förhindra ett barn att krama sin förälder. Andra åtgärder måste vidtas i stället.

En viktig åtgärd som man borde vidta i stället för regeringens förslag är att se till att kontrollera all inpassering på förvaren. Vill man komma åt att någon till exempel tar med sig en fällkniv eller narkotika in på förvaret måste man ju lägga fokus på just inpasseringen. Det är där man kan fånga upp de här föremålen, och då kan man inte göra skillnad på vem det är som passerar in.

Herr talman! För mig är det här det kanske tydligaste exemplet på när man går väldigt långt i retoriken och talar om invandrare och asylsökande som om de var kriminella. Låt oss därför återigen komma ihåg att de allra flesta som sitter i förvar inte har begått något brott. Med det här förslaget går regeringen längre än vad man gör på svenska fängelser, där glasrutebesök i princip inte förekommer. Jag tycker inte att regeringen lever upp till den paragraf om proportionalitet som den själv vill skriva in i utlänningslagen.

Vi i Miljöpartiet tycker dock att det är bra att tydligt skriva in proportionalitetsprincipen i lagen, och därför yrkar vi inte avslag på hela regeringens förslag till lagändring.

Herr talman! Jag står givetvis bakom alla Miljöpartiets förslag i det här betänkandet, men för tids vinning röstar jag bifall endast till reservation 2.

Herr talman! Jag tror att man måste ha blundat för kritiken för att känna sig så övertygad som Ingemar Kihlström ger uttryck för att han gör. När till och med det oberoende MR-institutet, som ligger under regeringen, i sin remisskritik påtalar att underlaget inte är tillräckligt väl genomarbetat kan man rimligen inte stå här och hävda motsatsen.

Hur kan man lita till rättssäkerheten när både advokater och forskare och även JO har påtalat att man redan med nuvarande regler går längre med åtgärder som kroppsvisitation med mera än vad lagen ger utrymme för? Hur kan man då säga att man är trygg med rättssäkerheten?

Jag tycker att Kristdemokraterna i stället borde rösta ja till Miljöpartiets förslag om att stärka rättssäkerheten. Det blir ännu viktigare nu när de här extremt långtgående åtgärderna införs. Det här är åtgärder som vi i normalfallet aldrig ser ens på svenska fängelser, och nu talar vi alltså om människor som inte sitter inlåsta för att de har begått brott.

Jag tycker att det här förslaget måste göras om. Ja, det finns åtgärder att vidta för att öka säkerheten, men jag säger nej till dessa glasrutor mellan barn och deras mammor.

Herr talman! Ingemar Kihlström talar om att makt alltid ska utövas med medkänsla. Om man vill utöva makt med medkänsla borde man aldrig skriva fram en lag som säger att personer som låsts in trots att de inte har begått brott dessutom ska förhindras med en glasruta att krama sina barn när de kommer på besök.

Den möjligheten inför Ingemar Kihlström här i dag. Jag kan inte se någonting som är längre bort från den medkänslans maktutövning som Kristdemokraterna talar om. Det är inte proportionerligt. Det borde inte gå in i lagen från första början.

Herr talman! Det finns många åtgärder som man kan vidta för att öka säkerheten och ordningen vid förvar som ändå upprätthåller en grundläggande mänsklig värdighet. Det här med glasrutor mellan föräldrar och besökande barn gör inte det.

Herr talman! Jag måste säga att jag är ganska trött på de här retoriska knepen där man medvetet missförstår, låtsas att man inte har lyssnat och sedan kammar hem en applåd. Kan vi ha en seriös debatt om de förslag som faktiskt ligger på bordet, Viktor Wärnick?

Viktor Wärnick vet ju vad vi föreslår eftersom han har läst Miljöpartiets konkreta förslag, som jag dessutom redogjorde för precis innan Viktor Wärnick fick ordet. Det är två förslag som står emot varandra. Vi i Miljöpartiet föreslår inpasseringskontroller som träffar alla. Låtsas då inte att det handlar om en kram! Men det kramen handlar om är att Moderaterna vill sätta upp glasbarriärer mellan förvarstagna och besökare – kanske till och med mellan mamma och barn. Det kan inte anses proportionerligt i något fall.

Vill man komma åt problemet att det finns vapen eller narkotika på förvar måste man se till att vapen och narkotika inte kommer in från första början. Det räcker inte att bara gå på de förvarstagna, för vi vet ju att det förekommer att även andra personer för in saker som är otillåtna på förvar. Då måste det finnas inpasseringskontroller som träffar alla som rör sig här emellan.

Vi kan inte vara naiva och tro att till exempel narkotikahandeln inte också har möjlighet att nästla sig in bland anställda. Där tycker jag att regeringen missar målet helt och inte gör det som är proportionerligt och effektivt. I stället väljer de repression mot redan utsatta förvarstagna som enda lösning.

Herr talman! Trygghet och säkerhet på förvar är såklart jätteviktigt. Inte minst för de människor som av samhället har blivit frihetsberövade och satta i förvar är det av största vikt att det inte förekommer olika typer av incidenter och våld på förvaren. Det är dock ganska anmärkningsvärt att regeringen föreslår insatser som handlar om integritetsinskränkningar för de förvarstagna snarare än att gå på kärnproblemet genom att införa inpasseringskontroller. Då kan man hitta om någon håller på att ta med sig till exempel en kniv eller narkotika in på förvaret, oavsett om det är en besökare, en förvarstagen eller till och med en anställd.

Vi från Miljöpartiet förordar en lösning med ordentliga inpasseringskontroller som täcker alla som passerar in på förvaret snarare än att sätta upp barriärer mellan barn och föräldrar eller vänner; när man är isolerad och frihetsberövad kanske man mer än någonting annat behöver något så enkelt som en kram.

Det är trots allt så att majoriteten av de människor som blir förvarstagna inte har begått något brott alls. De är inlåsta på obestämd tid. Att då inte ens få den grundläggande integriteten i sitt bostadsrum respekterad eller möjligheten att krama en besökare tycker vi är en helt oproportionerlig åtgärd när man i stället borde gå på problemets kärna genom att införa inpasseringskontroller.