Annika Hirvonen

Herr talman! Det finns en rödgrön majoritet i riksdagen. Svenska folket har röstat för en ny riktning, men i dag röstar riksdagen i stället om ett mittenalternativ som aldrig har varit realistiskt. Det saknas både ett gemensamt politiskt projekt, en värdegemenskap och en vilja hos de berörda partierna.

Miljöpartiet har sökt och fått ett starkt mandat av väljarna för en ny riktning för Sverige. Vi har hela tiden varit tydliga med att vi vill se en rödgrön majoritetsregering som sänker utsläppen, stärker välfärden, minskar arbetslösheten och bygger ihop vårt land igen. Vi har varken sökt eller fått ett mandat av våra väljare för ett högerlutande samarbete med Kristdemokraterna och Liberalerna, och deras avfärdanden av oss har varit minst lika tydliga när frågan kommit på tal.

Miljöpartiet vill se en rödgrön majoritetsregering med Magdalena Andersson som statsminister i vilken även Centerpartiet ingår. Vi hoppas snabbt kunna komma vidare och få den regeringen på plats. Av dessa skäl röstar Miljöpartiet nej i dag.

Herr talman! I morgon är det tio år sedan Parisavtalet trädde i kraft. Tiden går, och utsläppen fortsätter att öka. Det är bråttom att ställa om. Vi vet att klimatomställningen är helt nödvändig om vi ska ge våra barn en trygg framtid.

För bara ett par veckor sedan konstaterade FN:s miljöprogram att världen är på väg mot 2,8 graders uppvärmning om det fortsätter som nu. Det är långt över vad som är hållbart. Trots det allvar som vi står inför gav Tidöregeringen oss fyra förlorade år för klimatet. För första gången på 20 år har en svensk regering aktivt ökat utsläppen med sin politik, trots att vi är i ett läge där utsläppen hade behövt minska snabbare och snabbare.

Sverige har blivit ett av de länder som backar i stället för att driva på en förändring. På måndag börjar FN:s stora klimattoppmöte, COP 31, där Sverige brukade vara ett land som andra lyssnade på. Vi visade att vi var beredda att göra jobbet, och på så sätt blev Sverige, trots att vi är ett litet land, en stark röst med mycket inflytande. Det är dags att ta tillbaka det ledarskapet. Det är dags för en regering som tar klimatet på allvar.

Varje dag som Sverige väntar på en ny regering fortsätter klimatutsläppen på den katastrofalt höga nivå som är resultatet av Tidöpartiernas politik. För varje förlorad vecka blir det svårare att hinna med de systemförändringar som behövs.

Herr talman! Väljarna har gett oss ett mandat, och det mandatet ska vi förvalta. Efter fyra förlorade år med Tidö behöver Sverige en ny riktning. Det är våra fyra partier överens om, och det förväntar sig svenska folket.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mohamed Abdukani, Leila Ali Elmi, Janine Alm Ericson, Ajda Asgari, Gurgin Bakircioglu, Marcus Friberg, Camilla Hansén, Daniel Helldén, Rebecka Le Moine, Amanda Lind, Åsa Lindhagen, Hanna Lindqvist, Emma Nohrén, Jan Riise, Jacob Risberg, Nils Seye Larsen, Nila Vikhe Patil och Ulrika Westerlund (alla MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tror inte alls att svenska folket vill ha tonårsutvisningar. Alla opinionsundersökningar visar att en majoritet av väljarna i alla partier säger nej till det vansinnet. Ändå stoppade Tidöpartierna inte tonårsutvisningarna.

På min minut kommer jag inte att hinna beskriva alla hål i den så kallade ventilen. Den har stora hål som det viner luft genom och som människor faller ned i. Utvisningarna får fruktansvärda konsekvenser.

Ta till exempel att åldersgränsen för när man får stanna höjs från 18 till 21 år. Men lägg då till det nya försörjningskravet, som innebär att föräldrar med flera barn måste ha en skyhög lön för att en 19-åring ska få vara kvar.

Fru talman! I dag står vi i den nya riksdagens första riktiga kammardebatt om migration, och det låter lite likadant som före valet.

Någonting fundamentalt har dock förändrats: Majoriteten har skiftat – inte med många röster, men med tillräckligt många. Svenska folket har underkänt Tidöpartiernas vansinniga, samhällssplittrande utvisningspolitik. Man har sagt nej till tonårsutvisningar, nej till att utvisa våra medarbetare i sjukvården och äldreomsorgen och nej till att slita små barn från deras föräldrar. Det blåser varmare vindar nu.

Fru talman! Det första jag gjorde tillsammans med varenda ny kollega i Miljöpartiets riksdagsgrupp var att lämna in en motion om att stoppa tonårsutvisningarna på riktigt. På vårt första sammanträde i socialförsäkringsutskottet gick vi samman – socialdemokrater, centerpartister, vänsterpartister och miljöpartister – om ett gemensamt utskottsinitiativ för att snarast få på plats en stopplag, ett moratorium, för tonårsutvisningar. Och i går ställde sig alla partier bakom initiativet.

Detta, fru talman, är politik på riktigt. Redan innan regeringsförhandlingarna är färdiga har arbetet för att vända den här omänskliga och orimliga utvisningspolitiken börjat.

Det är många som förväntar sig att vi nu vänder migrationspolitiken också på andra områden. Min mejlkorg fylls av meddelanden från de människor som drabbades av Sverigedemokraternas kvittningsfusk och nu inte kan bli svenska medborgare. Jag får meddelanden från människor som har levt i Sverige länge men drabbats av brexitutvisningar.

Det finns även en oro för vad som ska hända med alla spårbytare. Det handlar om människor som har arbetat i Sverige – som har haft rätt att stanna här och arbeta – men som på grund av Tidöpartiernas utvisningspolitik fick beskedet: Tack, men nej tack! Du har bidragit. Du har arbetat, betalat skatt och gjort allting rätt, men nu ska du och din familj skickas härifrån.

Dessa människor väntar fortfarande på att regeringen ska uppfylla sitt löfte att stoppa de här utvisningarna. Det handlar om 4 700 människor som har gjort allt det där som Simona, Ulf med flera har sagt att man ska göra för att få stanna.

Fru talman! Det återstår mycket arbete innan vi har tagit itu med alla dessa problem. Men vi på den rödgröna sidan har en gemensam beslutsamhet om att byta riktning och stoppa de orimliga utvisningarna.

(Applåder)

Fru talman! Om Kristdemokraterna hade lyssnat på mig och andra som varnade för konsekvenserna av att stryka formuleringen om särskilt ömmande omständigheter i utlänningslagen 2023 hade vi inte sett alla de tonårsutvisningar vi nu har bevittnat. Om Kristdemokraterna hade lyssnat på våra varningar i augusti hade vi inte sett lika många utvisningar av ungdomar under 21 som vi nu riskerar att se den närmaste tiden. Vi hade heller aldrig ställt kvinnor som redan fått asyl i Sverige inför valet mellan utvisning och abort. Det är KD:s politik, och den ska det bli ett slut på.

Fru talman! ”Det handlar också om vad som händer när människor väl är här”, sa Ingemar Kihlström.

Ja, det handlar om huruvida mamman som har flytt krig ska tvingas uppfostra sina barn på länk för att KD har röstat igenom en familjesplittringslag eller om hennes barn ska få resa till tryggheten hos sin mor och få känna värmen av en riktig kram. Det handlar om huruvida unga kvinnor som Darya och Donya ska utvisas till kvinnoförtrycket i Iran medan resten av familjen lever kvar i Mölndal i skräck för vad som ska hända vid nästa bombanfall i Iran. Det handlar om huruvida mammor ska ställas inför valet utvisning eller abort på grund av att försörjningskrav för familjeåterförening tillämpas även på familjer som redan finns i Sverige.

Nu ska vi byta riktning.

Fru talman! Gång på gång hör vi Moderaterna dela upp invandrare i de som kom hit av rätt anledning – de som arbetar och gör rätt för sig – och de som begår brott och förstör. Den första gruppen ska få stanna, och den andra gruppen ska utvisas.

Men när vi tittar på verkligheten ser vi tonårsutvisningar, brexitutvisningar, utvisningar av medarbetare i vården, företagare som utvisas, trots att de inte bara arbetar utan också ger andra arbete. Åtta månader gamla bebisar utvisas när föräldrarna får stanna. Snart kommer vi att se ännu fler orimliga utvisningar; mammor som ställs inför valet om abort eller utvisning till följd av Tidös politik. Det är dags att sluta prata om att de som gör rätt för sig får stanna med Moderaternas migrations- och utvisningspolitik.

Herr talman! Svenska folket har röstat för en ny riktning. Vi har en rödgrön majoritet i riksdagen. Miljöpartiet gick till val på att genomföra en rättvis klimatomställning och bygga ihop ett Sverige som slitits isär av ökade klyftor, fattigdom och en växande främlingsfientlighet. Vi har fått ett tydligt mandat från väljarna att minska utsläppen, stärka jämlikheten, stoppa tonårsutvisningarna och satsa på välfärden i hela landet. Det mandatet ska vi göra verkstad av.

Parallellt med regeringsbildningen har vi fyra rödgröna majoritetspartier arbetat tillsammans här i riksdagen. Vi har gemensamt bildat en kartell som säkerställer en rödgrön majoritet i alla riksdagens utskott och i EU-nämnden. Vi har förhandlat om fördelning av presidieposter och andra uppdrag, och vi har redan börjat förändra Sveriges politik.

I socialförsäkringsutskottet har vi enats om att ta fram en stopplag för att stoppa de orimliga tonårsutvisningarna, en lag som ser till att ungdomar som kommit hit som barn med sina föräldrar inte utvisas från Sverige. I tisdags ställde sig samtliga riksdagens partier bakom att påbörja det arbetet när vi röstade i utskottet. Vi väntar inte, utan vi håller tempot så högt det bara går.

Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet har också förändrat Sveriges Israelpolitik när vi enats om att Sverige ska driva på för att frysa EU:s handelsavtal med Israel. Den nya rödgröna majoriteten har även stoppat Sverigedemokraternas försök till fossilsubventioner och skärpt Sveriges klimatpolitik i EU:s arbete med utsläppshandeln. Våra fyra rödgröna partier har tagit steg framåt tillsammans.

Vi har konstruktiva samtal. Miljöpartiet välkomnar det. Men det brådskar att ta tag i de samhällsutmaningar som Sverige står inför. Vi behöver så snart som möjligt se till att Sverige får på plats en ny regering som kan styra om politiken på riktigt.

Varje dag som Sverige väntar på en ny regering fortsätter klimatutsläppen på den katastrofala nivå som Tidöpartiernas politik har orsakat. Varje vecka som vi förlorar gör det svårare att hinna med de viktiga systemförändringar som behövs för att få ned utsläppen, minska arbetslösheten, stoppa artutrotningen, öka jämlikheten och stärka välfärden i hela landet.

Herr talman! I dag röstar riksdagen om Magdalena Andersson som statsminister, trots att vi alla på förhand vet att hon inte kommer att tolereras av riksdagen. Vi tolkar detta som ett sätt att sätta press på partierna för att komma framåt.

Magdalena Andersson är Miljöpartiets statsministerkandidat. Vårt mål är fortsatt att hon ska bli statsminister för en rödgrön regering. Däremot släpper vi såklart inte fram en regering som Miljöpartiet inte är en del av.

Magdalena Andersson har själv sagt att hon inte har sonderat för det förslag som nu ligger på bordet, nämligen en ren S-regering. Det finns inte heller någon framförhandlad regeringsöverenskommelse. I praktiken finns det alltså inte någon regering att rösta för, och Miljöpartiet kommer därför att trycka rött i dag.

Jag vill understryka att vi har en bra dialog med alla partier i den rödgröna majoriteten, och vi jobbar för att få en regering på plats. Miljöpartiet hade gärna sett att vi hade kommit längre i dag.

Herr talman! Väljarna har gett oss ett mandat, och det mandatet ska vi förvalta. Efter fyra förlorade år med Tidö behöver Sverige en ny riktning; det är våra fyra rödgröna partier överens om. Nu behöver vi snabbt forma ett gemensamt projekt och få en rödgrön majoritetsregering på plats som sänker utsläppen, stärker välfärden, minskar arbetslösheten och bygger ihop vårt land igen. Det förväntar sig svenska folket.

(Applåder)

I detta anförande instämde Leila Ali Elmi, Janine Alm Ericson, Ajda Asgari, Marcus Friberg, Camilla Hansén, Daniel Helldén, Rebecka Le Moine, Amanda Lind, Åsa Lindhagen, Hanna Lindqvist, Emma Nohrén, Jan Riise, Nils Seye Larsen, Nila Vikhe Patil och Ulrika Westerlund (alla MP.)

Herr ålderspresident! När nu den nya riksdagen samlas gör vi det med ett valresultat som gett oss en rödgrön majoritet. Svenska folket har röstat för förändring och en ny riktning. De har röstat nej till Tidö.

Vi i Miljöpartiet gick till val på att genomföra en rättvis klimatomställning och bygga ihop ett Sverige som slitits isär av klyftor, en växande fattigdom och främlingsfientlighet. Vi har fått ett tydligt mandat från väljarna att minska utsläppen, stärka jämlikheten och välfärden, stoppa de orimliga tonårsutvisningarna och satsa på välfärden i hela landet.

Vi har alltså en rödgrön majoritet i Sveriges riksdag, och väljarna har sagt att det behövs en ny regering som kan ta landet i en ny riktning. Att Vänsterpartiet nu har deklarerat att man röstar för en moderat talman underlättar inte det arbetet utan gör faktiskt att vi står längre från att få en rödgrön regering på plats. Det är olyckligt, för vi har bråttom. Vi befinner oss i ett klimatnödläge. Utsläppen måste minska mycket och fort.

För var dag som går minskar tiden och möjligheterna för nästa regering att genomföra de stora och viktiga reformer som Sverige behöver.

Redan innan vi i den nya riksdagen ens hade samlats påmindes jag av många medborgare som hörde av sig och sa: Visst ser ni till att de ungdomar vars så kallade tonårsutvisningar inte alls har pausats eller stoppats faktiskt får stanna nu? Vi i Miljöpartiet kommer att fortsätta att göra allt vi kan för att se till att vi snarast lyckas med det och att vi snarast en rödgrön regering får på plats.

Efter valet har vi fortsatt att arbeta konstruktivt för att våra fyra partier ska sitta ned tillsammans och bygga de kommande fyra årens politiska projekt. Vi har konsekvent arbetat för att den regering som tillträder också ska vara en rödgrön majoritetsregering som har muskler att inte bara komma överens utan också få igenom sin politik i riksdagen.

I talmansvalet finns en praxis för hur vi röstar som innebär att talmansposten ska tillfalla det största partiet, alltså Socialdemokraterna. Därför står vi bakom Socialdemokraternas nominering. Jag tror att även många väljare i dag delar vår stora besvikelse över att Vänsterpartiet i stället har gjort upp med Moderaterna och Tidö i en central fråga som kommer att påverka regeringsbildningen och förutsättningarna för att snabbt få på plats den rödgröna regering som väljarna har önskat i valet och som kan ta sig an de stora utmaningar som vårt land behöver ta ansvar för.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(forts.)

Fru talman! Nu talade jag inte om fri invandring. Jag talar aldrig om fri invandring eftersom det inte är vår politik. Nu talade jag om det här förslaget. Familjer som har fått återförenas i Sverige men som sedan drabbas av arbetslöshet eller föder fler barn kommer med det här nya förslaget att splittras. Delar av familjen kommer att dras isär.

Johan Forssell använder själv ordet grymt. Jag håller nog med om att det är väldigt grymt att ha en politik som innebär att om en förälder får cancer och inte längre kan arbeta och ha den höga inkomst den har haft behöver delar av familjen lämna landet. Jag tycker nog att det är en särskild sorts grymhet att en person ska drabbas på det sättet på grund av sjukdom. Jag tycker också att det är en särskild sorts grymhet att acceptera att en kvinna som råkar bli gravid ställs inför valet att göra abort eller att bli utvisad om hon är anhöriginvandrare och familjens inkomst inte kan öka med ungefär 9 000 kronor i samband med att barnet föds.

Det är förstås en billig poäng att förenkla debatten genom att påstå att några vill ha fri invandring och att alla andra vill ha någonting rimligt. Då kommer man undan att prata om de riktiga konsekvenserna av de faktiska förslag som ligger på bordet. Men det är inte att ta ansvar för den politik som man bedriver.

Jag tycker att Johan Forssell i stället skulle kunna förklara varför han tycker att det här är en rimlig politik och varför han tycker att det är rätt att en förälder som blir arbetslös kan straffas med att delar av familjen skickas härifrån.

Fru talman! Med de lagförslag som regeringen nu lägger fram kommer vi om några år att hamna i en situation där en familj som fått återförenas i Sverige efter att ha splittrats, till exempel i samband med krig, riskerar att dras isär för att en förälder blir arbetslös eller blir oplanerat gravid och lönen inte automatiskt höjs med tusentals kronor eller för att det föds ett tredje barn och det bara finns ett barnrum.

Den här familjesplittringspolitiken kommer att leda till inhumana och orimliga konsekvenser. Abort eller utvisning? Det blir en riktig fråga som kvinnor kommer att behöva ställa sig på grund av den lag som regeringen nu lägger fram förslag om.

Vi i Miljöpartiet och resten av oppositionen har samlat oss för att säga nej till att familjer som redan lever i Sverige ska kunna slitas isär om någon förlorar jobbet eller får sänkt inkomst på grund av sjukdom eller får ett till barn. Försörjningskraven ska inte tillämpas i de här förlängningssituationerna.

Johan Forssell har när det gäller förslagen om tonårsutvisningar visat att han är beredd att ibland backa. Det har han gjort när den politik han har genomfört har lett till orimliga, familjesplittrande tonårsutvisningar. Är Johan Forssell beredd att backa också när det handlar om att skilja små barn från deras föräldrar?

Herr talman! Det som händer är ju att människor fattar beslutet att inte utbilda sig. Jag har träffat människor som har tackat nej till en plats på läkarutbildningen för att i stället ta jobb som städare på grund av det migrationsregelverk som riksdagen har beslutat om. Det är ju detta som händer – man väljer bort att vidareutbilda sig för att i stället uppfylla olika typer av lönekrav för permanent uppehållstillstånd, när det fanns, eller familjeåterförening.

Även om det står i propositionen att sjukpenning räknas in menar jag att problemet är att sjukpenningen kan bli så låg att familjer splittras. Det leder till att den som drabbas av till exempel cancer behöver vara orolig inte bara för sin hälsa och för huruvida man har råd att betala räkningarna utan också för att barnen kan utvisas från Sverige.

Regeringen har dessutom tagit bort rätten till föräldrapenning för invandrare. Låt oss till exempel tänka oss att någon återförenas med sin fru och sina två barn och att det handlar om en person som behöver vara föräldraledig. Ersättningarna blir då inte tillräckligt höga. Det är dessutom inte alla som har den rätten, eftersom de bosättningsbaserade socialförsäkringsförmånerna inte längre gäller alla som är bosatta i Sverige.

Om man hade velat att alla som drabbas av cancer ska ha rätt att fortsätta leva med sin familj hade man i propositionen lämnat utrymme för ett generellt undantag från försörjningskravet vid sjukdom. Det har man inte gjort, och det är ett jättestort problem.

Herr talman! Jag hoppas verkligen att Migrationsverket kommer att göra den generösa tolkning vad gäller utbildning som Ludvig Aspling redogör för. Jag ska se till att skicka länken till det här anförandet till dem, för det vore ju mycket bra om personer som väljer att vidareutbilda sig och under ett par år har en lägre inkomst inte förlorade sin familj. Det hade varit det rimliga. Det framgår dock inte tydligt av propositionen att det är huvudregeln.

Vad gäller sjukpenning är det ju så att den bara är en andel av din lön. Låt säga att du har två barn och en make som du försörjer. Då behöver du ha en lön före skatt på 52 000, och det får du inte med sjukpenning. Problemet är alltså att den inkomsten, även om den räknas in, är så låg att delar av din familj inte får vara kvar hos dig.

Vi vet också redan i dag vilka enorma problem som just många som får cancer drabbas av – och att det handlar om fattigdom. Det är en fattigdom som många redan i dag drabbas av. För en person med en familj som har kommit som anhöriginvandrare innebär sjukdomen inte bara oro för fattigdom utan också oro för att familjen splittras.

Vi tycker att det här är helt inhumant. Om regeringen hade velat förhindra detta skulle man ha ett generellt undantag som säger att försörjningskravet inte gäller om en person blir sjuk och att personens barn, man eller fru inte kommer att utvisas om personen inte kan arbeta. Det hade varit det hederliga, om det nu är detta man menar.

Herr talman! Vi debatterar nu en proposition som heter Skärpta villkor för anhöriginvandring. Det är en proposition som kommer att leda till att det i flera fall blir omöjligt för människor som har flytt krig att alls återförenas med sina barn.

Man inför helt orimliga lönekrav för familjer som vill återförenas. Enligt den presentation som regeringen själv hade på sin pressträff måste en förälder ha en lön på över 52 000 kronor före skatt för att kunna återförenas med sin partner och sina två barn – 52 000 kronor! Det är en lön som ligger långt över vad de flesta svenska familjer försörjer sig på.

Herr talman! Inte nog med att man höjer dessa krav bortom rimlighetens gränser. Man inför också en väntetid. Utöver den tid du redan måste vänta på att få ditt asylbeslut och den tid du måste vänta för att få beslut om att dina små barn ska få komma till dig i Sverige lägger man på två extra år. Det är två år av att uppfostra, trösta och hålla om dina barn genom kramar på Zoom, hjärtsymboler och tummar upp.

Det är något särskilt grymt över en politik som agerar för att splittra små barn och deras föräldrar på det sättet. Man motiverar detta med att det skulle förbättra integrationen, men det håller inte några remissinstanser med om. I stället påpekar remissinstans efter remissinstans att det snarare försämrar integrationen.

Om detta vittnar också många människor som redan i dag har drabbats av konsekvenserna av dagens lägre försörjningskrav. En förälder beskriver det så här: När jag väntade på beslut om familjeåterförening var min hälsa mycket dålig på grund av stress och ångest. Jag kunde inte koncentrera mig på att lära mig svenska, uppnå mina mål eller integreras i samhället. Nu är mina barn här, och vi har ett fint umgänge med andra familjer. Jag undervisar i skolan, och mina barn går i skola och förskola. De pratar flytande svenska. Jag är stolt över dem.

Man kan ju föreställa sig detta själv. Tänk dig att dina barn befinner sig i ett flyktingläger. Ni separerades under en kaotisk flykt, och du lyckades ta dig i säkerhet. Nu ska du lära dig ett nytt språk, men hur lätt är det att sova om nätterna när oron mal: Hur ska mina barn ha det i morgon? Får de den mat de behöver? Är de trygga i flyktinglägret? Hur blir det med deras möjlighet att utbilda sig?

I Sverige är kraven höga för att man över huvud taget ska få återförenas. Tre barn får inte dela sovrum, och som jag nämnde är det höga krav på inkomst. Det räcker inte att du har denna inkomst, utan du ska visa att du troligen har den också under en tid framåt. I praktiken krävs alltså fast anställning och bostad i ett land med extremt långa bostadsköer och 100 000 fler arbetslösa än när Tidöregeringen tillträdde.

Människor som får leva tillsammans med sin familj integreras snabbare än ensamstående vuxna. Det vet vi också från forskningen, så motiveringen att detta skulle vara bra för integrationen är nog inte helt sann. Jag tror att sanningen egentligen är att man i detta strävar efter att göra livet så jävligt som möjligt för dem som flyr till Sverige så att ingen annan ska vilja fly hit. Det handlar om så lite mänskliga rättigheter som möjligt för flyktingar och för deras barn. Miniminivå är enligt regeringen ett egenvärde.

Herr talman! Detta är oanständigt. Ett land som stred för att barnkonventionen alls skulle skrivas och som gjort barnkonventionen till lag sviker dessa barn å det grövsta. Inte nog med att det ska bli svårare att få återförenas. Det mest cyniska i regeringens förslag är kanske att en familj som en gång fått återförenas åter kan slitas isär om en förälder blir arbetslös eller om det föds en lillebror. Då skjuter ju kraven på inkomst i höjden, och du kan dessutom behöva hitta en större lägenhet – och det fort! Lyckas du inte får inte hela familjen vara kvar på grund av den nya regeln om att försörjningskraven också ska gälla vid omprövning.

Tidöpartiernas ledamöter tyckte att vi var drastiska när vi påpekade att det här ju leder till att en kvinna som blir gravid ställs inför valet att göra abort eller drabbas av utvisning, men det är exakt det som kvinnor kommer att ställas inför med de här nya reglerna.

Vi måste varna för de orimliga konsekvenserna av regeringens lagförslag på samma sätt som vi en gång, 2023, varnade för en våg av tonårsutvisningar om regeringen gick vidare med att ta bort den regel om särskilt ömmande omständigheter som vi i Miljöpartiet införde 2021. Vi införde den just för att undvika orimliga utvisningar av ungdomar som vuxit upp i Sverige, blivit 18 år och inte hunnit få permanent uppehållstillstånd.

Då lyssnade man inte på oss. Man lyssnade inte heller på oss när vi tog upp hur orimligt det vore att avskaffa möjligheten till spårbyte och samtidigt alla rättigheter för de 4 700 människor som redan levde här via spårbyte.

Nu ser vi Ebba Busch och andra förfäras när konsekvenserna av detta blir verklighet och föräldrar får besked om att deras åtta månader gamla bebis har fått ett utvisningsbeslut medan föräldrarna har rätt att vara kvar. Vi såg också hur förfärade många politiker blev när tonårsutvisningarna väckte ramaskri i deras egna partier. Politiker som inte brydde sig när vi varnade för konsekvenserna började bry sig när pressen blev för stor.

Herr talman! Jag hoppas att vi stoppar de här familjesplittringsreglerna vid morgondagens omröstning. Oppositionen är enad om att de här kraven inte ska tillämpas när man söker förlängning för en familj som redan lever ihop i Sverige, eftersom det leder till att en familj kan splittras.

Det leder också till att alla familjer hela tiden kommer att känna en oro: Vad ska hända? Vad händer om min arbetsgivare säger upp mig? Vad händer om jag säger nej till försök att utnyttja mig? Man blir beroende av sin arbetsgivare och tvingas leva med den oron ända tills familjemedlemmarna blir svenska medborgare. Det kan handla om tio år.

Oppositionen är dock enad: Vi ska inte ha något försörjningskrav för familjer som söker förlängning när de redan bor här. Vi ska inte heller ha den tvååriga väntetiden. Och det räcker att två riksdagsledamöter som inte valdes in för oppositionspartierna ställer sig bakom våra reservationer för att vi ska stoppa dessa familjesplittrande regler.

Herr talman! Regeringen lade till slut fram ett förslag som de säger stoppar tonårsutvisningarna, och i någon mån kanske det är sant. Man säger nämligen att ungdomarna utvisas först efter att de fyllt 21, då de inte längre är tonåringar. Men många utvisas redan innan dess, trots den här lagändringen. Ett exempel är Bader, som inte alls omfattas av regeringens så kallade stopp för tonårsutvisningar.

Det här är inte en riktig lösning. Även om jag är väldigt stolt och glad över att regeringen pressades att göra någonting kan vi inte nöja oss med en lagstiftning som fortfarande kommer att leda till att unga vuxna som har Sverige som sitt hemland och vars familj får stanna här ska utvisas ensamma till Iran och andra länder som de inte längre har en relation till.

De ungdomar som har utvisats från Sverige på grund av dessa regler, som regeringen aktivt har beslutat om, behöver få en möjlighet att komma hem igen. Jag har fortfarande inte fått beskedet från någon politiker i Tidöpartierna att de håller med mig om det. Men Darya och Donya, Nardine, Bader och de andra borde få komma tillbaka, och så fort vi vinner valet kommer vi att se till att få på plats en riktig lösning som stoppar dessa orimliga utvisningar.

Herr talman! Vi har många gemensamma reservationer i det här betänkandet, och detta är viktiga frågor. Jag vill därför yrka bifall både till reservation 11 och reservation 15.

Den sistnämnda handlar just om vad som behöver göras när Tidöpartierna förlorar valet. Vi måste ta ett helhetsgrepp om migrationspolitiken. Det hafsverk som de har ställt till med under dessa år har fått enormt förödande konsekvenser. Det är inte rättssäkert, och det är inte sammanhållet.

Vi behöver en human migrationspolitik där vi står upp för mänskliga rättigheter, asylrätten och barnkonventionen och ser till att stoppa dessa orimliga utvisningar som splittrar familjer, sliter kollegor från äldreboenden och sjukhus och helt enkelt splittrar hela vårt samhälle.

Herr talman! Det blir väldigt tydligt att man från Liberalernas sida inte har satt sig in i den här frågan.

Man säger att man inte kan styra hur gamla barnen är när de kommer hit. Men om man säger att alla barn måste vänta två extra år innan de kommer hit, då styr man ju i alla fall mot att alla kommer att vara två år äldre än utan den här lagen. Det är väldigt enkel matematik. Det blir konsekvensen för alla barn, oavsett hur gamla de är när en förälder ansöker om att de ska få återförenas i Sverige. Om man sätter en väntetid på två år blir barnen ju alltid två år äldre. Och det har alltså negativa konsekvenser för de här barnens möjligheter att klara skolan, för då är de äldre när de börjar skolan.

Det är väldigt sällsynt att ett förslag inte får någon kritik; det är helt rätt. Det är nog ännu mer sällsynt att ett förslag får så här mycket kritik, som regeringen skiter i.

Den här propositionen har verkligen sågats jäms med fotknölarna. MR-institutet, Röda Korset, Advokatsamfundet och även näringslivsorganisationer, organisation efter organisation och myndighet efter myndighet har kritiserat det här.

Det är klart att folkvalda har olika hänsyn att ta. I Liberalernas fall kanske man har tagit hänsyn till att man håller på att åka ur riksdagen och vill fiska stödröster från Jimmie Åkesson. Vem vet? Jag kanske borde avsluta med att tacka även Patrik Karlson för hans tid i riksdagen, med tanke på Liberalernas opinionssiffror. Men vi får väl se hur det går.

Herr talman! Liberalerna lägger nu fram en lag som innebär att familjer som har återförenats efter att ha separerats under flykt kan tvingas att skiljas åt om en förälder blir av med jobbet.

Man inför en väntetid så att små barn som till exempel befinner sig i ett flyktingläger utanför Sverige får växa upp med mamma eller pappa på Zoom, i praktiken i fyra års tid, innan de kan krama om sin förälder igen.

Det motiv som anges i propositionen är att det här skulle förbättra integrationen. Då vill jag fråga Liberalerna, som ofta pratar om hur viktigt det är med skolan, om man är medveten om följderna av en sådan här fördröjning med flera år av när barn börjar i svensk skola. Utöver de humanitära skadliga effekterna som det får på ett barn att inte kunna leva med sin förälder får det också direkt negativa konsekvenser för barnens möjlighet att klara skolan, helt enkelt för att de börjar i svensk skola när de är flera år äldre.

Barn som flyttar till Sverige och börjar ettan här har lika goda chanser att klara gymnasiet som barn som föds i Sverige. Men om de kommer senare under skolgången minskar den chansen.

Remissinstans efter remissinstans har påpekat att regeringens familjesplittringslag försämrar integrationen, inte förbättrar den. Jag tänker att Liberalerna är ett parti som ansvarar för det här med högre utbildning, forskning och kunskap. Hur förhåller man sig till detta som liberal när de som kan saker säger att regeringens förslag kommer att ha motsatt effekt och inte alls leda till det som man hoppas på?

Herr talman! Det är viktigt att barn får se sina föräldrar vara en del av samhället. Det är ännu viktigare att barn får se sina föräldrar över huvud taget. Nu inför Kristdemokraterna en lag som gör att familjer, som har flytt krig, splittrats under flykten och fått återförenas i Sverige, kan slitas isär igen.

Då menar jag att Kristdemokraterna splittrar familjer. Häromdagen gick Ebba Busch ut och sa att mammor som föder barn – om de är svenska mammor – ska få pensionspengar från studenterna. Nu för Kristdemokraterna fram en lag som innebär att en anhöriginvandrad mamma som väntar barn får välja mellan abort och utvisning. Vi hörde Sverigedemokraternas förslag på lösning: Använd preventivmedel!

Är det också Kristdemokraternas svar till familjer som har splittrats på grund av flykt, fått en fristad i Sverige och fått återförenas här? Är det verkligen till denna otroligt cyniska nivå som Kristdemokraternas familjepolitik har sjunkit?

Herr talman! Ingemar Kihlström sa: Vi måste fråga oss vad som ger människor bäst möjlighet att komma in i samhället.

Frågar man Röda Korset håller de med om att människor behöver lära sig svenska och få jobb. Men precis som remissinstans efter remissinstans pekar de på att människor också behöver en grundläggande trygghet. Att få leva med sin familj är en förutsättning för integration.

Röda Korset har publicerat en debattartikel i Aftonbladet med ett citat från en människa som beskrev väntan så här: ”När jag väntade på beslut om familjeåterförening var min hälsa mycket dålig på grund av stress och ångest. Jag kunde inte koncentrera mig på att lära mig svenska, uppnå mina mål eller integreras i samhället. Nu är mina barn här och vi har ett fint umgänge med andra familjer. Jag undervisar i skolan och mina barn går i skola och förskola. De pratar flytande svenska. Jag är så stolt över dem.”

Remissinstans efter remissinstans pekar på att regeringens mål och skälet till familjesplittringslagen, nämligen att man vill förbättra integration, i själva verket inte kommer att uppnås. Det är tvärtom så att när man sliter isär familjer och gör det svårare eller till och med omöjligt för familjer att återförenas får invandrare sämre integration.

Kristdemokraterna brukade vara ett parti som stod upp för familjer. I dag splittrar Kristdemokraterna familjer.