Annika Hirvonen

Herr talman! Situationen i Gaza är och har under en lång tid varit akut. Människor dör, och över en miljon löper risk för svält. Röda Korset beskriver situationen i Gaza som värre än helvetet på jorden. Trots detta har regeringen inte agerat med den tydlighet och handlingskraft som läget kräver.

Sverige fortsätter vapenhandeln med Israel trots medvetenhet om den israeliska statens allvarliga brott. Det är bra att regeringen äntligen skärpt tonen. Men det räcker inte. Det krävs att man omedelbart stoppar handeln med vapen och liknande produkter, att EU suspenderar associeringsavtalet och att man återupptar stödet till UNRWA.

Sverige har en skyldighet att förebygga folkmord. Då krävs det att vi börjar tala om att det är just folkmord det handlar om. Hur många fler barn ska behöva svälta ihjäl i rasmassorna i Gaza innan regeringen gör allt den kan?

Fru talman! Nu har vi hört en lång diskussion om vems förtjänst det mest är att det nu ska bli lättare att åka fast om man försöker ta ut stöldgods från Sverige.

Jag kan konstatera att alla partier är överens om förslagen i dag, och då kanske det är just vem som var först, vem som gjorde mest och vem som var snabb eller långsam som återstår att diskutera. Men jag vill ändå hålla ett litet högtidstal till den breda enigheten. Den finns nämligen ganska ofta i politiken, men när vi är helt överens blir det oftast inga högtidstal. Då prioriterar vi inte att komma hit och debattera.

I dag gör vi dock det, och det är ingen slump. I dag är det nämligen lite särskilt viktiga förslag vi är eniga om. Det låter kanske inte så spännande, Skärpta åtgärder mot utförsel av stöldgods. Det är flera ord i den titeln som min sjuåring inte hade förstått. Men vi kan i stället säga så här: Det ska bli lättare att ta fast dem som snodde din cykel när de försöker ta med den på båten ut från Sverige. Ja, då fattar till och med sjuåringen vad det handlar om.

Vi är ju tyvärr många som har drabbats av till exempel cykelstölder, och snart är det återigen den säsong då många vill cykla – och då många cyklar inte längre står kvar där man låste fast dem. Det är en av många typer av stölder som blir lite mindre lönsamma när vi nu inför de nya bestämmelserna. Nu ska tullen nämligen få i uppgift att faktiskt leta efter grejer som inbrottsligor eller cykeltjuvar har plockat på sig och sedan vill köra ut och sälja i något annat land.

Att göra det lättare för polisen eller tullen att upptäcka brott är faktiskt något av det smartaste vi kan göra om vi vill minska antalet brott. Just risken att åka fast påverkar inbrottstjuvar och andra kriminella mycket mer än till exempel långa fängelsestraff. Det är nämligen bara om du faktiskt tror att du riskerar att åka dit som det spelar någon roll vad det står i brottsbalkens straffkatalog. Om du tänker att det är helt lugnt eftersom ingen kommer att komma på dig spelar det ju ingen roll vad straffet skulle bli. Nu får tullen i uppgift att leta stöldgods också på vägen ut. Det är någonting positivt.

Samtidigt ser vi över straffskalan för narkotikasmuggling. Vi ger Tullverket bättre möjligheter att samarbeta med åklagare när det kommer till att självständigt förverka grejer som människor hanterar olagligt.

Det blir helt enkelt på olika sätt lite smidigare att hantera brottsbekämpningen när den rör sig över gränserna. Det är någonting som vi i Miljöpartiet tycker är bra.

Vi tycker att det är bra att vi är överens. Jag tänker inte ge mig in i vem som var snabbast, först och bäst, vem som kom på vilken idé och vem som jobbade hårdast för det här, fru talman, utan jag tycker faktiskt att vi kan glädjas åt att vi i dag är överens om att göra det svårare för inbrottstjuvar och cykeltjuvar att ta våra grejer och sälja dem någon annanstans.

Om ni inte vill applådera mig kan ni pausa och ändå ge en liten applåd till den här enigheten. Det tycker jag vore jättefint!

(Applåder)

Herr talman! Jag vill inleda med att instämma i Helena Vilhelmssons brandtal för slopad moms på bindor och tamponger. Det är något som jag själv har motionerat om, om än inte i år. Det vore en välkommen reform för att öka den ekonomiska jämställdheten i samhället. Flickor och kvinnor har stora kostnader för mensskydd. Det är enbart något man behöver på grund av sin kropp.

Herr talman! Brandtalet som jag har förberett handlar som så ofta här i skatteutskottet om omställningen till ett hållbart samhälle, klimatomställningen och omställningen till en cirkulär ekonomi. För oss i Miljöpartiet är det en helt central fråga, och skattesystemet är viktigt för att klara omställningen. Vi måste använda våra ekonomiska styrmedel så att det som är bra för miljön också blir det billiga alternativet och att de som förorenar och släpper ut betalar. Därför föreslår Miljöpartiet en skattereform där man även tittar på momssatserna.

Mervärdesskatt

Vi lyfter i reservation 6 frågan om återbruk inom byggsektorn. När vi bygger går det åt otroliga mängder material, och när husen sedan rivs används väldigt lite av materialet på nytt trots att det vore både möjligt och miljövänligt. Betong är något som man skulle kunna återanvända mycket mer av när hus rivs och ska bytas ut. Att till exempel momsbefria eller sänka momsen på återbrukat byggmaterial kan vara en mycket betydande åtgärd för att öka återvinningen av byggmaterial. Det är ett av många exempel som illustrerar hur den ekonomiska politiken och skattepolitiken kan bidra till att det blir mer lönsamt att göra det som också är hållbart.

Mervärdesskatt

Herr talman! I betänkandet lyfter vi också upp frågan om idrottsrörelsens förutsättningar. Momsregelverken missgynnar i dag tyvärr ideella föreningar, som tvingas betala moms på ett sätt som förmodligen inte något parti här i riksdagen tycker är bra. Helena Vilhelmsson talade väl om de här frågorna i sitt anförande, och jag ska inte förlänga debatten. Men skattepolitiken är väldigt viktig på flera sätt för att stärka föreningslivet.

Nu pratar vi om moms, men i skatteutskottet hanterar vi också frågan om sponsring. Vi missgynnar de lokala idrottsföreningarna som den lokala Icahandlaren kanske vill sponsra. Det handlar om dem som inte sänder sina matcher i betalkanaler på tv och om barn som har föräldrar som vecka efter vecka skjutsar barnen till träningen. De är en viktig och värdefull del av lokalsamhällena. Ärligt talat tror jag att vi är många som gärna handlar hos de företag som stöttar det lokala knattelaget i fotboll.

Herr talman! Jag står bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 6.

I detta anförande instämde Jan Riise (MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 8 maj.)

Fru talman! I dag debatterar vi punktskatt. Det kan låta torrt och tråkigt, men bakom rubriken döljer sig några av de hetaste politiska frågorna i Sverige.

Vi talar om skatten på bensin och diesel. Vi talar om flygskatten. Vi talar också om skatten på energi och el, trängselskatten, kemikalieskatten och skatten på alkohol och tobak – liksom den viktiga frågan om antibiotikaresistens i form av Miljöpartiets förslag om en antibiotikaskatt på kött som är producerad med hjälp av hög antibiotikaanvändning.

Fru talman! Det finns många stora och viktiga frågor, men något som Miljöpartiets förslag om punktskatter har gemensamt är att det handlar om att beskatta sådant som är dåligt för människa och miljö. Syftet är att på det sättet se till att priset för miljön genom den miljöförstöring som orsakas av till exempel användningen av fossila bränslen ska betalas av den som använder bränslet. På det sättet får man in samhällskostnaden i prislappen för den som faktiskt använder det som är dåligt för miljön.

Vi har sett dramatiska effekter när punktskatter har träffat mitt i prick. När vi till exempel införde en skatt på eldningsolja för villor minskade användningen av olja för att värma upp småhus snabbt. Gamla oljepannor slängdes ut till förmån för mycket mer miljövänliga alternativ. Många gladdes åt att de hade installerat till exempel bergvärme, inte minst när elpriserna i Europa skenade när fossila bränslen blev dyra efter Rysslands invasion av Ukraina.

På samma sätt anser vi i Miljöpartiet att det behövs styrmedel som innebär att den som förorenar också betalar för miljökonsekvenserna. Den akuta klimatkrisen som vi står inför kräver att vi vidtar kraftfulla åtgärder för att styra bort från fossila bränslen. I dag är Sveriges största utmaning transportsektorn när det kommer till klimatutsläpp. Fortfarande körs en stor del av Sveriges persontransporter och godstransporter på fossila bränslen, och det behövs en rad åtgärder för att ändra på det.

Låt oss börja med godstrafiken. Det är ett jättestort problem att regeringen har gjort det ännu dyrare, ännu mindre förmånligt, för företagen att transportera gods på järnväg, som ju är det mest klimatvänliga sättet att transportera gods.

Vi från Miljöpartiet föreslår att man sänker kostnaden för företag som väljer att transportera gods på järnväg och att man ser till att de som transporterar gods med lastbilstrafik, inte minst de utländska åkarna, också börjar betala för det slitage som de orsakar på de svenska vägarna. För mig är det obegripligt att Tidöpartierna fortfarande är motståndare till en sådan rättvis vägtrafikbeskattning, och dessutom missgynnar man godstransporter på järnväg.

När det kommer till persontrafiken har vi i Miljöpartiet en lång rad förslag. En del av dem handlar om skatten på fossila drivmedel. Regeringens svar på klimatkrisen har varit att göra det billigare att bränna bensin och diesel. Miljöpartiets svar är en rättvis klimatomställning där vi ser till att styra bort från det fossila, göra det billigt och enkelt att byta till elbil och slutligen att man kan åka kollektivtrafik med Sverigekortet i hela landet för 500 kronor i månaden. Men det handlar också om att införa ett utsläppshandelssystem där de som fortsätter att bränna fossilt får en högre kostnad och där pengarna som betalas in kan användas för att stödja de hushåll som fortfarande behöver bil. Vi har pratat om de grupper som lever på landsbygden, men det finns också grupper i städerna med låga inkomster, till exempel ensamstående föräldrar, som behöver bilen för att klara livspusslet. De grupperna ska få en större utdelning från systemet.

Fru talman! Vi har också talat om flygskatten. Flyget står i dag inte för sina egna klimatkostnader. Det är bra att mycket har gjorts på EU-nivå, men i Sverige har vi en regering som återigen blundar för klimatkrisen och gör det billigare med fossila utsläpp. Det är inte ansvarsfullt. Flygskatten är dessutom uppskattad av svenska folket. Det är ganska oväntat att en skatt har så starkt stöd som flygskatten har. Men som en ung person en gång sa om flygskatten: Jag vet att det här inte är bra, så det behövs att någon markerar och säger ifrån.

För egen del tycker jag dessutom att det är otroligt beklämmande att den här regeringen subventionerar människor som har råd med privatflygplan genom att just nu hålla Bromma flygplats öppen enbart för dem. Det sker dessutom på allas vår gemensamma bekostnad, eftersom Bromma flygplats är en total förlustaffär.

Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga reservationer från Miljöpartiet, men för att vinna tid vid voteringen väljer jag att yrka bifall enbart till reservation 6.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 7.)

Fru talman! Vi vill inte förbjuda människor att åka bil. Men lika lite som människor kan välja själva hur mycket de betalar för bussen kan de själva välja hur mycket skatt de betalar. Det bestäms gemensamt.

Det finns de som behöver bilen. Det gäller till exempel de som är hantverkare och behöver frakta mycket verktyg eller maskiner, de som är funktionsnedsatta och behöver färdtjänst eller för den delen de som är ensamstående med många barn som ska skjutsas till allt möjligt samma eftermiddag. Då blir det mycket bättre när de som inte måste ta bilen väljer att åka buss i stället.

Då slipper man stå i köerna, som jag inte känner någon enda människa som egentligen väljer och längtar till. Det är därför som trängselskatten i Stockholm har blivit så uppskattad inte bara av cyklister och kollektivtrafikresenärer utan faktiskt av bilister. Det är bilister som slipper sitta fast lika länge i köerna.

Ju smartare vi ser till att fördela resenärerna i städerna på ett sätt som tar mindre plats i vägnätet, desto snabbare kommer det att gå både för dem som får fler bussturer när vi har mer pengar som vi kan lägga på kollektivtrafiken och för dem som måste ta bilen. Det är kanske framför allt de som gynnas av mindre trängsel.

Fru talman! Vi hörde precis Erik Hellsborn tala om att han vill ta bort alla Sveriges trängselskatter. I Stockholms stad genomfördes en folkomröstning om trängselskatten där stockholmarna sa: Det här vill vi ha.

När trängselskatten sedan infördes blev den en succé. Framkomligheten för dem som måste ta bilen inne i staden blev bättre eftersom trafiken minskade. De som inte behövde köra sin bil in i Stockholm gjorde inte det. Ytterligare fördelar med detta var bättre luft. Det blev en trevligare stad för alla som rör sig till fots eller med cykel eller som vill sitta på en uteservering.

Trängselskatterna har dessutom dragit in stora summor som har kunnat användas för att investera i ny infrastruktur och inte minst kollektivtrafik. Vi i Miljöpartiet tycker att fler städer ska få bestämma själva. De ska ha möjlighet att själva besluta om att införa trängselskatt där de tycker att det behövs.

Pengarna ska sedan kunna användas för att till exempel bygga ut kollektivtrafiken och järnvägen för att göra det enklare för människor att resa när det fungerar att resa utan bil.

Min fråga till Erik Hellsborn är: Menar han att till exempel stockholmarna inte ska få välja själva och behålla sin trängselskatt?

Fru talman! Det är mycket riktigt så att EU inte tillåter att vi inför en skatt bara på importerat kött för att skydda svenskt kött. Jag delar dock inte Cecilia Engströms uppfattning att det skulle strida mot EU-reglerna att införa en skatt på allt kött som har producerats med överanvändning av antibiotika, oavsett vilket land det kommer ifrån.

Det här är en otroligt viktig fråga. Det är en av de största globala hälsoutmaningar som världen står inför. Då behöver man våga pröva. Man behöver våga använda de verktyg som faktiskt skulle kunna göra skillnad. Det är förstås sant att en antibiotikaskatt på kött skulle gynna svenska bönder, eftersom de inte överanvänder antibiotika. De använder inte antibiotika i förebyggande syfte och ger det alltså inte till friska djur. I världen generellt, och i EU, ges faktiskt majoriteten av all antibiotika just till friska djur. Bara cirka 30 procent ges till sjuka människor.

Sverige bör driva på för lösningar när det gäller denna utmaning. Vi vet att pengar talar – om det blir dyrare att köpa en produkt som är dålig för hälsan minskar konsumtionen av produkten. Det skulle få effekt. En positiv bieffekt skulle vara att det skulle gynna svenska bönder, vilket jag och Miljöpartiet tycker vore positivt. Detta behöver dock inte utformas på ett sätt som strider mot EU:s diskrimineringsförbud.

Fru talman! Precis som Cecilia Engström tycker vi i Miljöpartiet att det är klokt att ha punktskatt på vissa varor för att främja folkhälsan.

Det finns ett gigantiskt folkhälsoproblem som vi måste adressera: antibiotikaresistensen. Antibiotikaresistens innebär att bakterier utvecklar motståndskraft mot de antibiotika som i dag används för att behandla allvarliga infektioner. Antibiotikan är nödvändig för att personer ska klara av stora operationer, till exempel canceroperationer, men också överleva lunginflammationer och sepsis. Ju mer antibiotikaresistensen utvecklas och sprids, desto större är risken att fler kommer att dö framöver av sådant som man i dag kan bota.

Antibiotikaresistens är något som Sverige har jobbat med länge. Vi var till exempel det första landet som redan 1986 beslutade att förbjuda användning av antibiotika i foder som ges till djur. Det används helt enkelt för att det gör att djuren växer snabbare. Det bidrar också till att djur kan behandlas mycket sämre och ha sämre villkor. Men ju mer antibiotika som ges till både människor och djur, desto högre är risken för att antibiotikaresistens utvecklas och sprids.

Miljöpartiet har därför tagit fram ett förslag om en punktskatt på antibiotika som har överanvänts i kött. Den skulle framför allt slå mot utländskt kött där man använder för mycket antibiotika. Hur ser Kristdemokraterna på en antibiotikaskatt?

Fru talman! Jag måste ändå fråga Boriana Åberg om hon inte tror på forskarnas larmrapporter om klimatutsläppens konsekvenser.

Vi ser ju de konsekvenserna nu. Med massblekning av världens korallrev finns det risk att ekosystemen i haven, som är en grund inte bara för fiskerinäringen som många människor livnär sig på, förändras och att många bestånd totalt kollapsar.

Tror Boriana Åberg inte på kopplingen till extremväder som leder till översvämningar, ökad risk för skogsbränder och andra miljökatastrofer som vi har sett konsekvenserna av även i vårt land – i städer och inte minst i glesbygden?

Det vi behöver göra nu är att minska utsläppen. Samtidigt ska de hushåll som är beroende av bil, till exempel för att de bor på landsbygden, ha ekonomiska förutsättningar att antingen ställa om genom politik som främjar elbilar – leasingcheck, till exempel – eller klara ekonomin medan vi ställer om för alla som faktiskt kan byta bort det fossila.

Ju snabbare vi hjälper de svenska hushållen att bli fria från diesel och andra fossila bränslen, desto mer robust kommer vårt samhälle att vara i framtiden och desto mindre beroende kommer Sverige att vara av fossila drivmedel från skurkstater och diktaturer.

Fru talman! Världen befinner sig i ett klimatnödläge. I dag kan vi läsa att över 80 procent av världens korallrev har drabbats av massblekning som en följd av att haven tagit upp alltför mycket av den koldioxid som människor släppt ut genom att bränna fossila bränslen.

För några veckor sedan kom larmrapporter om att Sverige kommer att misslyckas med alla klimatmål på grund av regeringens politik.

I det här nödläget väljer regeringen att blunda. Man prioriterar att sänka skatten på sprit och diesel, som om det inte fanns någon morgondag. Kanske tänker man som sin före detta partiledare att om 50 år är vi alla döda. Men verkligheten för alla oss som har barn, alla oss som drömmer om deras framtid och trygghet, är att några av dem som lever nu kommer att få ta konsekvenserna av den politik som bedrivs av regeringar som inte tar klimatfrågan på allvar.

Boriana Åberg pratar om att det blir billigare att köra barnen i dieselbil. Det är sant. Men regeringen kunde ha valt en annan väg – en väg som möjliggör för föräldrar att få ihop sina livspussel utan att misslyckas med den viktigaste utmaningen som regeringen har att hantera, nämligen klimatomställningen.

Vi i Miljöpartiet har presenterat ett nationellt utsläppshandelssystem med utdelning för de mest utsatta som ett svar på den här utmaningen.

Migrationsfrågor

Fru talman! Någonstans måste det ändå finnas en bortre anständighetens gräns för hur länge människor ska tvingas leva i ett skuggsamhälle utan rättigheter. Det är människor som har varit i Sverige kanske hela sitt liv eller en väldigt stor del av sitt liv och som inte kan återvända till sina hemländer, trots att Migrationsverket från början har tänkt att de ska kunna det. Det tänker jag att till och med Sverigedemokraterna en dag kommer att landa i. Det har till exempel hänt i Australien, som införde några av de striktaste migrationslagarna. Man inser någonstans ibland att världen är mer komplicerad än vad man ville tro, att allting inte är svart eller vitt, att ett nej inte alltid innebär att det är praktiskt möjligt att resa tillbaka till hemlandet. Jag känner många som lever i den situationen. Det är för att det är praktiskt omöjligt att återvända. De lever i limbo. Jag har träffat familjer som levt hela sina liv här, aldrig gömt sig för Migrationsverket eller hållit sig undan men som inte kunnat återvända. Murhaf Hamid, den kända majblommeförsäljaren, var som sagt ett barn i en sådan familj.

Migrationsfrågor

Någonstans måste man kunna konstatera att det får vara nog, att det är dags för barn och även deras föräldrar att få starta ett normalt liv, arbeta och försörja sig själva. Barnen ska få rätt att plugga vidare och kunna åka med kompisarna på klassresa till Åland eller vart man nu har samlat in pengar för att åka. Det där som för alla oss andra är självklart.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Fru talman! Vår vision är att inga människor ska tvingas fly. Hur många människor som flyr och hur många av dem som kommer till Sverige beror på väldigt många olika faktorer.

Sverigedemokraternas inriktning är att behandla flyktingar som kommer till Sverige så dåligt som möjligt och ge dem så lite rättigheter som möjligt så att de inte ska välja att komma hit. Miljöpartiet vill i stället stärka barns rättigheter och se till att människor får goda möjligheter att integreras.

Där har vi också många faktorer vi kan jobba med som kommer att påverka hur många som faktiskt kan komma till Sverige och bli en del av vårt samhälle. När vi hade det som kallades för flyktingkrisen 2015 kom vi med en lång rad förslag för att stärka Sveriges möjlighet att ta emot människor på flykt och se till att de kunde etablera sig i Sverige.

Det är vårt svar på att vi har en värld där människor behöver skydd. Vår vision är också att människor som flyr inte ska behöva anlita människosmugglare som tar dem över Medelhavet i rangliga båtar. Vi vet att runt var femtionde flykting är drunknad eller försvunnen.

Därför behövs det alternativ som är säkra och lagliga. Asylrätten funkar ju så att du har rätt att söka men inte rätt att få asyl. Alla människor har därför alltid en rätt att söka asyl, och de som har skyddsskäl har rätt att stanna.

Fru talman! Jag diskuterar gärna Miljöpartiets politik, och det är inte det som Fredrik Malm nu påstår.

Det stämmer inte att alla som gömmer sig när de har fått ett nej sedan skulle få ett ja med Miljöpartiets politik. Det som stämmer är att om ett barn är fött i Sverige och uppvuxet här är det rimligt att man förr eller senare faktiskt får stanna.

Vi har en massa situationer där människor får nej men där utvisningen inte kan verkställas. Migrationsverket kan alltså inte skicka dem tillbaka ens med tvång. De här människorna kanske inte kan få ett pass, deras hemländer kanske inte vill ha dem tillbaka eller så finns det andra omständigheter som gör det praktiskt omöjligt. Då ska inte barn tvingas leva ett helt liv i limbo. Någonstans måste man faktiskt sätta en rimlighetens bortre gräns för hur länge människors liv ska sättas på paus. Vi måste se verkligheten.

För bara något år sedan fick över tusen människor som hade fått nej ett ja för att saker förändrades. Den förenklade beskrivningen att ett nej alltid ska vara ett nej och ett ja alltid ett ja stämmer inte riktigt med hur det ser ut i verkligheten. Det finns flera utredningar som har visat detta, bland annat utredningen om praktiska verkställighetshinder som har väldigt rimliga förslag för att lösa en hel del orimliga situationer som människor hamnar i.

Vill man motverka den kriminalitet som har brett ut sig måste man faktiskt på allvar ställa sig frågan om det är rimligt att människor som har fått avslag men där utvisningen inte har kunnat verkställas ska stå utan inkomst och vara beroende av antingen välgörenhet eller kriminella gäng.

Fru talman! Det Magnus Resare beskriver är antagligen både min och många andra föräldrars största skräck. Jag lät också mina barn ganska nyligen åka buss själva för första gången. Det är den där typen av rädslor som man försöker hantera.

Jag tycker att det är helt oacceptabelt att sådant ska kunna hända. Personer som begår grova brott ska kunna utvisas ur Sverige, och våldtäkt är ett sådant grovt brott.

Vi hade nyligen en debatt – jag och migrationsministern – där vi pratade om bristande vandel och om att man också ska utvisas för saker som inte är brott. Jag sa bland annat att jag tror att det finns flera situationer, i alla fall enskilda fall, där man har gjort bedömningar som jag inte håller med om. Så är det exempelvis när en pappa som har dömts för allvarliga brott mot sitt eget barn eller barnets mamma inte utvisas just på grund av att han har barn i Sverige. Det blir lite skevt.

Sedan finns det vissa absoluta förbud – att utvisa till döden – som gäller alla länder, oavsett hur hemska gärningar man har begått.

Jag vet inte vad som hände i just det fall som Magnus Resare beskrev, men han får gärna berätta mer.

Herr talman! Det har varit en lång debatt. Vi har talat om en lång rad frågor som rör människor på flykt. Vi har kunnat lyssna till företrädare för Tidöpartierna som har skyllt sin egen ovilja att fatta bra beslut på oss. Vi har hört påståenden om att Sverige inte haft någon integrationspolitik och andra överdrifter eller rena felaktigheter.

Från Miljöpartiets sida tycker vi att man, även om man inte håller med varandra, ska hålla sig till saken och sanningen, inte misstolka varandra så mycket man kan. Det påstods bland annat att vi vill att alla ska flytta till Sverige – det vill vi inte.

Herr talman! Vi vill ha en human och rättssäker flyktingpolitik. Vi vill stå upp för asylrätten. Vi vill se till att barnkonventionen får genomslag i utlänningsärenden.

Vi vill att människor som har fått jobb i Sverige ska kunna få stanna här – inte tvingas till sina ursprungsländer och på nytt ansöka om sitt jobb från talibanernas Afghanistan. Vi vill att familjer ska få leva tillsammans, inte splittrat. Och vi vill att EU skapar säkra och lagliga vägar så att människor på flykt inte har som enda alternativ att riskera sina liv i händerna på människosmugglare i rangliga båtar över Medelhavet.

Herr talman! Det regeringen gör med migrationspolitiken när man säger att man vill att den ska ligga på miniminivå är att säga att de människor som flyr till Sverige ska ha så få mänskliga rättigheter som bara är möjligt – de ska ha så lite av mänskliga rättigheter som resten av världen är beredd att acceptera från Sverige.

Även när man siktar på miniminivån kan vi se hur Sverige döms i FN:s tortyrkommitté för att Sverige utvisar kristna till talibanernas Afghanistan.

Läget för mänskliga rättigheter utmanas runt om i världen. Vi ser hur hbtqi-personers rättigheter och kvinnors tillgång till aborter inskränks i många olika länder. I Sverige är det framför allt flyktingars rättigheter som hotas. För särskilt utsatta grupper, till exempel barn, är läget väldigt problematiskt.

Regeringen har gjort det svårare för svårt sjuka barn som behöver vård att få stanna i Sverige. Man har också gjort det svårare, eller i vissa fall helt omöjligt, för många barn som föds i Sverige utan uppehållstillstånd att senare få uppehållstillstånd här. Det är barn som majblommeförsäljaren Murhaf Hamid, som hela Sverige blev bekant med för några år sedan när han slog rekord i insamlade pengar till Majblomman. Han var född i Sverige och var tolv år gammal. Hela sitt liv hade han bott på Migrationsverkets boenden, från Kiruna i norra Sverige till Skåne i södra Sverige. Det hade aldrig varit möjligt för hans familj att resa tillbaka till föräldrarnas hemland. När han var tolv år gammal hade de fortfarande inte fått uppehållstillstånd.

Med regeringens politik vill man göra det omöjligt att fatta rimliga, humana beslut som respekterar barns egna rättigheter. Det handlar om att ge barn som är födda och uppvuxna här uppehållstillstånd och en trygghet i Sverige. Vi ser också hur det slår väldigt orimligt när det gäller barn som har blivit tvångsomhändertagna.

Vi har den senaste tiden sett många fall i nyheterna som handlat om barn som socialtjänsten och svenska myndigheter har sagt behöver skyddas från sina föräldrar. Men Migrationsverket utvisar dem och låter dem resa tillbaka till hemlandet med samma föräldrar som socialtjänsten tagit dem ifrån.

Om barns rättigheter ska få fullt genomslag i migrationsprocessen måste de bedömas för sig och i första rummet. Så sker inte i dag. Väldigt ofta blir det i stället som vi hörde i några av Tidöpartiernas företrädares resonemang – att man bara bedömer föräldern och sätter barnets rättigheter i andra hand.

Herr talman! Miljöpartiet gjorde barnkonventionen till svensk lag. Nästa steg är att se till att barn kan klaga till FN när deras rättigheter enligt barnkonventionen inte följs. Vi måste också se till att barnkonventionen och barns rättigheter inte kommer i andra hand i förhållande till exempelvis utlänningslagen.

Barn har också rätt att växa upp med sina föräldrar. Om en förälder kommer till Sverige som flykting och får asyl här kan det med dagens regelverk dröja många år innan barnen, om de är kvar i ett flyktingläger, får komma till sin mamma eller pappa i Sverige. Först måste nämligen föräldern stå i bostadskö, få en tillräckligt stor lägenhet och dessutom få ett jobb – i praktiken ett jobb med fast anställning. Detta, vet vi, kan ta lång tid, inte minst i vissa delar av Sverige där det råder bostadsbrist.

Medan åren går blir barnen äldre. De får börja i svensk skola mycket senare, och framför allt måste föräldrarna leva med en konstant oro för barnens säkerhet. Vi har läst om föräldrar som försökt förklara för sina barn varför de inte får komma till mammans etta i Sverige. Migrationsverket tyckte att lägenheten var för liten eller att den låg för långt från jobbet. Barnet frågar sin mamma: Älskar du mig inte? Barnet kan inte ta in att den frågan väger tyngre än att barnet ska få leva med sin mamma.

Det finns mycket som är orimligt i den så kallade strama migrationspolitiken och som inte har stöd hos svenska folket. De flesta svenskar tycker att svårt sjuka barn ska få stanna i Sverige och att små barn ska få återförenas med sina föräldrar. Det är också det bästa för familjernas, både föräldrarnas och barnens, möjligheter att integreras i Sverige.

Det har pratats en del om integration i den här debatten. Migrationspolitik hänger ihop med integration. Flera förslag i migrationspolitiken som Tidöpartierna och Socialdemokraterna lägger fram försvårar människors integration när de har flytt och fått skydd i Sverige. All internationell erfarenhet visar att människor integreras snabbare och bättre när de får en permanent trygghet i det nya landet. Det gäller i alla länder som människor flyr till.

När du vet att du får stanna i Sverige länge kan du rota dig. Då kan du fokusera på att lära dig den svenska grammatiken och bygga en solid grund här.

Herr talman! Många har gjort just detta. Många har etablerat sig här. Många har skaffat sig arbete och blivit en del av det svenska samhället. De gjorde allt det som statsministern sade att de skulle behöva göra för att få stanna här, och ändå står de nu inför risken att utvisas. Inte ens de som klarat alla de krav som Tidöpartierna sade att de skulle – lära sig svenska, skaffa sig ett jobb, sköta sig och bli en del av samhället – kan känna sig trygga.

Nyligen ryckte regeringen undan mattan för alla dem som hade fått uppehållstillstånd genom spårbyte just för att de hade skaffat sig ett arbete. De har svårt att förstå hur det här hänger ihop: Vad ska det här vara bra för? Vem vinner på att Sverige kastar ut människor som aldrig gjort annat än att arbeta och sköta sig? Flera av dem jobbar dessutom i bristyrken och inom äldreomsorgen, där vi vet att personalbehoven är jättestora, inte minst i norra Sverige. Regeringens migrationspolitik har hittills lett till att över 50 medarbetare bara i Umeås äldreomsorg har mist möjligheten att vara kvar här.

Herr talman! Migrationspolitiken behöver bli rimlig igen. Den behöver bli human, och barns rättigheter måste respekteras.

Jag står naturligtvis bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för att spara tid yrkar jag bifall bara till reservationerna 10 och 32.

(Applåder)

I detta anförande instämde Katarina Luhr (MP).

Herr talman! Självklart tycker jag att samhället ska se till att barnfamiljer har tillräckligt stora bostäder även om de är flyktingar och oavsett om man är så traumatiserad att man kan jobba från dag ett eller inte.

Men vad leder där här reglerna till? Jag tar ett exempel: Alam från Eritrea. Hon hade en son som hon inte vågade ta med på den farliga flykten från hemlandet. Hon var rädd att han, och hon, riskerade att dödas av dem som förföljde henne, så han blev kvar hos släktingar.

Hon kom till Sverige, fick asyl och bodde i en etta. Migrationsverket sa: Nej, din son får inte komma till dig, för du bor i en etta. Tiden gick. Hennes son förstod inte varför han inte skulle få komma och bo hos sin mamma, som bodde i en fin lägenhet jämfört med hur han bodde hos släktingarna. Han frågade henne: Älskar du mig inte? Hon ifrågasatte om det med facit i hand kanske hade varit bättre att ta med honom på den livsfarliga flykten.

Den här typen av situationer blir verklighet med de krav som Liberalerna har ställt i lagen.

Från Miljöpartiets sida tycker vi att barns rätt att återförenas med sina föräldrar är otroligt central. Kunskap visar också att barn som får komma till Sverige i tidig ålder och börja skolan redan i lågstadiet har mycket bättre chanser att klara grundskolan och gå vidare till gymnasiet. Det verkar Liberalerna helt bortse från när de säger att föräldrarna först ska stå i bostadskö i flera år och sedan hitta ett fast jobb.

Allt det här går snabbare när man är trygg ihop med sin familj.

Herr talman! Jag håller med Fredrik Malm i flera delar – om att integration och migration hänger ihop och om att det är viktigt att bekämpa brottslighet och förtryck oavsett var de sker. Men det som nu händer i migrationspolitiken är inte att man kraftigt stärker de åtgärder som bidrar till integration. Tvärtom genomför man åtgärder som försämrar invandrares möjlighet att integrera sig. Man gör det svårare att återförenas med sin familj, vilket leder till att barn kommer senare, i en högre ålder, till den svenska skolan. Då blir det svårare att klara skolan. Det orsakar också att föräldrarnas integration blir sämre. Ensamstående integreras långsammare än familjer.

Detta var ett exempel. Ett annat är utmönstringen av permanenta uppehållstillstånd. Vi vet att det är när människor känner trygghet – här får jag stanna länge – som man rotar sig.

Om detta vittnade inte minst den ukrainska läkare som jag mötte på Röda Korsets matutdelning för ett tag sedan. Hon sa: Det tar två år att valideras så att man kan jobba som läkare i Sverige. Jag får bara vara här ett år i taget.

Herr talman! Man skulle också ha kunnat tänka sig att Fredrik Malm hade satsat mycket på andra insatser som bidrar till integrationen. I vårbudgeten ser vi i stället en storsatsning på att rika människor ska kunna renovera sina kök genom ett generöst rotavdrag. Jag får inte ihop ord och verkstad.

Herr talman! Det var intressant att Sverigedemokraterna tycker att det är Miljöpartiets fel att Sverigedemokraterna inte vill ta hit flyktingar.

Jag trodde nog att Sverigedemokraterna inte ville ta hit flyktingar långt innan partiet ens började existera, och att någonstans där nynazisterna bildade Sverigedemokraterna hade man redan bestämt sig för att man inte ville ta hit flyktingar. Men vad vet jag om hur Sverigedemokraterna bestämmer sin politik.

För egen del tycker jag att man måste ta ansvar för dessa människor. I det här fallet talar vi om 50 individer och deras familjer. De har slagits sida vid sida med svenska soldater under svensk flagga i Afghanistan mot talibanerna, och de är nu kvar där sedan Sverige lämnade landet.

Man lämnar inte kvar någon på det sättet. Det är människor som var helt centrala för att våra soldater skulle kunna utföra sitt jobb och vara säkra. Det är människor som till exempel jobbade som tolkar och som kunde engelska och dari. De såg till att de svenska soldaterna kunde förstå och göra sig förstådda på plats.

För mig är det helt obegripligt att den svenska regeringen inte har agerat. Pål Jonson och andra ministrar har sagt att man vill, men ingenting händer. En tanke som slår mig är om det just beror på att regeringens koalitionsparti Sverigedemokraterna, som till och med är större än Moderaterna, blockerar den här frågan.

Nu hör vi att Nima Gholam Ali Pour inte vill att de här tolkarna i praktiken ska kunna komma ut. Frågan är om det är SD som blockerar.