Johanna Rantsi

Fru talman! Vad vore en infrastrukturpolitisk debatt utan ett inlägg om sjöfart? För utan shipping blir det heller ingen shopping. Vi vet, och jag kan inte nog betona hur fantastiskt det är, att hela 90 procent av allt som vi importerar och exporterar till och från Sverige går via just sjöfarten.

Det visar betydelsen av sjöfart för AB Sverige. Därför är det rimligt att sjöfarten får lite eget fokus här i dag för att inte försvinna bakom tåg- och vägsatsningar.

Fru talman! Jag fick nyligen frågan om vad jag var mest stolt över att ha åstadkommit under den här perioden i riksdagen. Svaret på den frågan var enkelt.

Jag är allra, allra stoltast över att ha satt sjöfart på den politiska dagordningen. Jag är stolt över att ha levererat en sjöfartspolitik med reform efter reform som ett helt trafikslag har efterfrågat i nästan tio års tid. Jag är stolt över vår sjöfartsvänliga regering.

Fru talman! Det betänkande vi debatterar här i dag behandlar relevanta frågor för sjöfartsnäringen. Bland annat konstaterar jag att den moderatledda regeringen fortsätter att satsa på nya isbrytare för att kunna hålla våra viktiga hamnar öppna året om.

Jag konstaterar att det görs viktiga satsningar på infrastruktur både till och från våra hamnar. Utan hamnar har vi ingen sjöfart, och utan sjöfart stannar Sverige.

Fru talman! Vi är nu på rätt väg. Under mandatperioden har den moderatledda regeringen levererat mycket för svensk sjöfart. Bland det viktigaste skulle jag säga är en slopad stämpelskatt för inteckning i skepp, ett nytt bareboatregister för sjöfarten och inte minst ett reformerat tonnageskattesystem, som vi röstade om här i riksdagen så sent som i förra veckan.

Detta beslut som vi fattade i riksdagen ledde till att Gotlandsbolaget bara någon dag senare meddelade att de avser att flytta hem hela avtalet och leda Gotlandstrafiken härifrån Sverige. Det är ett mycket glädjande besked för svensk sjöfart.

Fru talman! Den moderatledda regeringens sjöfartspolitik har gjort skillnad. Fler och fler rederier flaggar nu in sina fartyg och byter till svensk flagg, och många meddelar också att de kommer att sätta svensk flagg på sina nybyggen.

Det här är ett stort trendbrott för den svenska sjöfarten. Det har krävts en ansvarsfull politik som tar svenska intressen på allvar för att skapa fler arbetstillfällen och möjligheter inom just sjöfartsbranschen och ge den svenska sjöfartsnäringen de villkor den faktiskt förtjänar.

Hårt arbetande svenska rederier ska kunna lita på att staten tar deras viktiga arbete på allvar. Ansträngning ska löna sig, och sjöfarten förtjänar de villkor vi nu har gett den. Den svenska sjöfarten förtjänar detta.

Fru talman! Vi har goda möjligheter att göra Sverige till den världsledande sjöfartsnation som Sverige en gång var. Vi är inte framme riktigt än, fru talman, men nu är vi på rätt väg.

Den 13 september går svenska folket till vallokalerna. Oavsett valresultat den dagen, fru talman, vill jag uppmuntra den nya riksdag som då väljs att fortsätta den här utvecklingen för svensk sjöfart. Som sagt: Utan sjöfart stannar Sverige.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

Jag vill avsluta med att tacka mina kollegor i trafikutskottet för samarbetet under mandatperioden. Jag vill särskilt tacka ledamoten Mattias Ottosson från Socialdemokraterna, som dessvärre inte närvarar i kammaren just nu, för ett gott samarbete i att leda riksdagens maritima nätverk under mandatperioden.

Jag vill även tacka trafikutskottets kansli med personal för ett gediget arbete och avsluta med att önska talmannen med flera och alla åhörare en trevlig sommar med mycket båtliv och sjöfart i fokus.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Skärgårdsredarna har uttryckt i den här frågan att detta skulle vara en dödsstöt även för den lokala yrkestrafiken i Göteborgs hamn. Då ska vi komma ihåg att Göteborgs hamn inte bara är Sveriges största hamn utan också Nordens största hamn, så jag skulle jättegärna se att ledamoten lyfte också det nationella perspektivet i den här frågan – kanske med sina kollegor i Göteborg.

Jag upplever att frågan är större än att ta sig fram på cykel i Göteborg. Det här kommer även att påverka en stor del av resten av landet när det gäller både lokal yrkestrafik och stadens identitet och hela Sveriges sjöfart.

Fru talman! På måndag är det cykeldebatt här i kammaren, så vad kan vara en bättre övergång än att ställa sista frågan till ledamoten Lakso: Vad är viktigast, sjöfarten eller cykeln?

Fru talman! Tack till ledamoten för ett intressant anförande!

Jag uppskattar särskilt att ledamoten lyfter frågan om inlandssjöfarten. Det är något man också har lagt fram en del motioner om och har reservationer om i betänkandet. Man skriver att regeringen bör vidta åtgärder för att stärka och utveckla sjöfarten på inre vattenvägar och påskynda utvecklingen av densamma.

Vi i regeringspartierna vill också prioritera inlandssjöfarten. Vi satsar på att förlänga den nationella samordnarens uppdrag. Vi gör ett investeringsstöd för överflyttning av gods. Vi lyfter viktiga hamnar i Vänern och Mälaren, och vi moderater vill att samtliga hamnar i Vänern ska ha kvar sitt riksintresse, vilket Trafikverket bråkar lite om. Framför allt bygger vi nya slussar i Trollhättan, vilket har varit prioriterat länge och är ett stort steg i att utveckla just Vänersjöfarten.

Fru talman! Jag hyser däremot en stark oro när det gäller en ny, låg bro som planeras i Göteborg. Jag är fullt medveten om att ledamoten Lakso inte är kommunpolitiker i Göteborg, men det här är en satsning som drivs av styrande partier i Göteborg, där Linus Laksos parti ingår.

Detta skulle få förödande konsekvenser för hela Vänersjöfarten och då också en stor del av Sveriges inlandssjöfart, så jag undrar vad Miljöpartiet vill med inlandssjöfarten i Vänern. Ledamoten säger själv att sjöfarten och inlandssjöfarten har stor potential, men varför vill ni då begränsa den i Vänern?

Fru talman! Jag fastnade framför allt i två av de frågor som ledamoten ställde. Det jag vill börja med att svara på är det som ledamoten nämnde kort på slutet om språkkrav på våra fartyg. Jag delar inte riktigt ledamotens åsikt att svenska kanske ska vara ett krav för alltid. Vi ser ju att engelska blir vanligare och vanligare och är någonting vi lever med i vardagen i hela vårt samhälle. Vi har också väldigt lika nordiska språk. Det är fullt möjligt för någon som pratar norska och någon som pratar svenska att förstå varandra, liksom för någon som pratar skånska och någon som pratar danska. Jag och vår sida i politiken är öppna för att se över det här och i alla fall göra en analys av vad det skulle innebära. Jag vill inte stänga den dörren helt.

Ledamoten pratade också om kompetensförsörjningen. Jag skulle vilja lyfta frågan om att få våra studenter att stanna i yrket. När jag besöker våra sjöfartshögskolor, till exempel i Kalmar, träffar jag studenter som vittnar om att många av deras äldre studentkamrater som utbildat sig inom sjöfarten går i land och jobbar med helt andra saker än sjöfart. Energibranschen tar många av dem som är utbildade, då det är liknande arbetsuppgifter. Men studenterna själva vittnar om att de utbildar sig för att de vill jobba på svenskflaggade fartyg.

Det här går hand i hand. Utan svenskflaggade fartyg får vi inte studenter som går vidare för att jobba inom branschen. Utan studenter som ska in i branschen får vi inte svenskflaggade fartyg.

Jag tror att vi ska sitta still i båten en liten stund och se hur det här utvecklar sig. Men jag delar ledamotens oro över kompetensförsörjningen. Det är en av de största utmaningarna framöver.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en mycket angelägen fråga.

Jag delar ledamotens oro om att vi behöver mer av svenskt sjöfolk i Sverige. En av de största utmaningarna för att fartyg och rederier ska kunna flagga svenskt är just kompetensförsörjningen.

Vi har varit inne på frågan, och som jag sa i mitt anförande har vi vidtagit vissa åtgärder, men mycket återstår att göra. Vi anser att det behövs fler utbildningsvägar in i sjöfartsyrket. På ett fartyg jobbar fler än befäl. Det finns många yrken på ett fartyg, och vi ser gärna fler utbildningsvägar in.

Precis som jag nämnde kort i mitt anförande kan man i dag läsa till matros som vuxen. Det kunde man inte för bara ett eller två år sedan. Då var det en grundläggande gymnasieutbildning där vuxna inte tilläts läsa. Det är inte alla som vet när de är 15–16 år om de vill bli matros eller inte.

Vi arbetar med att ta bort hinder för utbildning till sjöyrken. Jag ser gärna att vi utvecklar ett starkare samarbete med marinen. Det hänger tätt ihop med det ledamoten var inne på i sitt anförande om försvarsförmåga. Många unga arbetar inom marinen och kör båtar där. De får en god sjöfartsutbildning inom det militära, vilket de inte riktigt kan tillgodoräkna sig i andra utbildningssystem i dag. Jag ser gärna att vi bättre tar till vara den kompetens som finns inom marinen. Där vet jag att branschen har ett tätt samarbete, vilket har utökats de senaste åren. Man syns på varandras mässor och träffar varandra.

Vi har självklart ett ansvar som politiker att ta bort lagstadgade hinder i förordningar, men branschen har tillika ett stort ansvar att synas.

Fru talman! Jag vill inleda mitt anförande i den här debatten med att poängtera hur viktig sjöfarten är för oss i vårt samhälle. 90 procent av allt vi importerar och exporterar till och från Sverige har någon gång under sin fraktkedja fraktats med just sjöfart. Vi har nästan 270 000 öar i Sverige. Det är världsrekord. Vi har också en av Europas allra längsta kuster. 1,6 miljoner människor bor på en ö. Detta säger rätt mycket om hur beroende vi är av både sjöfart och båtar. Vi är beroende av sjöfart såväl i fredstid som i ofreds- och orostid. Det är något som alltid kommer att behöva finnas där vi bor.

Fru talman! Under sjöfartsdebatten här i kammaren 2025 sa jag att Sveriges handelsflotta hade minskat drastiskt de senaste 50 åren men att vi nu skulle bryta denna dystra trend under mandatperioden.

Vi vill ju se en konkurrenskraftig svensk sjöfart. Vi vill se fler svenskflaggade fartyg för fler arbetstillfällen, mer svenska skatteintäkter och en bättre försörjningsförmåga.

Vad har vi då gjort, fru talman, för att åstadkomma detta?

Den moderatledda regeringen har under mandatperioden inte bara sänkt stämpelskatten utan också slopat stämpelskatten för inteckning i skepp. Vi har infört ett nytt bareboatregister, Skeppslega, som förenklar ut- och inhyrning av obemannade skepp. Vi har alltså lyssnat på branschen och vad den efterfrågar.

Vi reformerar tonnageskattesystemet, vilket gör att fler olika typer av fartyg kommer att kunna ingå i detta. Vi ser också över var de får köra och utsättas för internationell konkurrens.

Kompetensförsörjningen är en stor fråga inom många infrastrukturområden, framför allt inom sjöfart. Den moderatledda regeringen ser till att vi får fler svenska studenter på World Maritime University. Vi har infört en flexiblare utbildning för att bli sjöbefäl klass VII. Söktrycket till dessa utbildningar ökar också nu, fru talman, vilket är glädjande. Vi ser också till att man ska kunna studera till matros som vuxen, vilket tidigare inte gick.

Regeringen har slutit flera sjöfartsavtal med andra länder utanför EU för att ömsesidigt godkänna olika behörigheter. Vi har förenklat myndighetskontakter och infört en inflaggningslots hos Transportstyrelsen, just för att underlätta inflaggning.

Sjöfartsbranschen välkomnar regeringens sjöfartsarbete. Flera rederier har nu valt att flagga in sina fartyg med svensk flagg.

Stena Bulk var först ut då de redan i april förra året meddelade att de planerade att flagga in upp till fem tankfartyg. Sirius Shipping sätter svensk flagg på samtliga sju fartyg som nu är under konstruktion. Furetank har med sina partner under de senaste två åren tagit leverans av hela nio fartyg, samtliga levererade till svensk flagg. Ytterligare fem fartyg ska levereras inom de kommande 14 månaderna, med intentionen att även de ska ha svensk flagg. Det nya bareboatregister vi infört har bidragit till två nya svenskflaggade fartyg.

De svenskflaggade fartygen ökar helt enkelt med den moderatledda regeringens flitiga arbete. Vi har alltså, fru talman, vänt den dystra trenden. Nu har vi över 100 fartyg med svensk flagg. Vi moderater säger som det är, och vi håller också vad vi har lovat.

Vi har inte bara arbetat med ekonomiska åtgärder för att stärka svensk sjöfart; vi har också vidtagit åtgärder för en stark inlandssjöfart. Vi har förlängt den nationella sjöfartssamordnarens uppdrag med fokus på sjöfartens omställning och överflyttning av gods till just sjöfart.

Vi prioriterar infrastruktur till och från våra hamnar. Ett exempel är Hjulstabron, som vi vill prioritera upp i nationell plan. Vi säger också blankt nej till en ny låg bro i Göteborg, som kraftigt skulle begränsa möjligheterna till sjöfart.

Vi har infört ett förbud mot utsläpp av skrubbervatten. Det är en bra miljöåtgärd för att minska utsläpp av farliga ämnen såsom svavel och tungmetaller.

Vi har räddat de viktiga järnvägsfärjorna i södra Sverige, som är våra flytande broar till kontinenten. Vi har sett till att Sverige är kvar i IMO och utövar ett internationellt inflytande över sjöfarten. Sjöfarten är ju ingenting som stannar inom Sveriges gränser, utan där måste vi ofta komma överens internationellt.

Precis som den tidigare talaren, ledamoten Ståhl, lyfte i talarstolen har vi också infört sju nya gränsövergångar, alltså övergångar där man kan mönstra av och mönstra på olika fartyg. Det är för sjöfolkets skull, så att de kan komma hem till familjen. Vi är inte klara i och med att nya gränsövergångar har införts, utan vi behöver också se till att polisen utökar sina öppettider så att gränsövergångarna håller öppet.

Transportstyrelsen har fått i uppdrag att underlätta för omställning till elektrifierad sjöfart, med fokus på konvertering av fartyg till eldrift.

När det gäller våra kära fritidsbåtar, som vi har gott om i landet, jobbar vi med att stoppa stölder av dessa genom att ge nya befogenheter för tullpersonal som ska motverka att sådant stöldgods förs ut ur landet.

Fru talman! Det händer minst sagt mycket inom sjöfarten, men det finns också mer kvar att göra. Ett område som behöver stärkas ännu mer är just kompetensförsörjningen för att se till att det finns kunnig personal till våra fartyg.

Jag har en framtidstro när det kommer till sjöfarten. Det handlar om grön omställning och innovation. Det finns framträdande rederier på området, och jag tror på morot i stället för straffskatter och piska.

Vi har mycket att tacka sjöfarten för. Det gäller både export och import, som jag nämnde tidigare. Det handlar om transport av både varor och människor. Sedan får inte minst turismen glömmas bort.

Enligt statistik från Sjöfartsverket reste hela 20,5 miljoner passagerare med färjor inom, till eller från Sverige under förra året. 20,5 miljoner passagerare! Färjetrafiken är inte bara viktig för inrikes resor utan är också en betydande transportväg för utländska turister.

Turismen i Sverige omsätter enligt Svensk Turism 419 miljarder kronor, och den genererar 70 miljarder i skatteintäkter. Våra passagerarrederier sprider turismen till hamnstäder över hela landet, och många resenärer fortsätter sedan till mindre orter och mer avlägsna destinationer. På så sätt främjar färjetrafiken regional utveckling, stärker lokal besöksnäring och skapar tillväxtmöjligheter även utanför storstäderna. Sjöfarten är viktig för hela Sverige.

Vi i den moderatledda regeringen ställer inga trafikslag mot varandra, utan alla trafikslag behövs utifrån sitt eget syfte. Men en sak är säker, fru talman: Utan sjöfart stannar Sverige. Regeringen har levererat konkreta åtgärder: Stämpelskatten för inteckning av skepp är avskaffad, regelverket för in- och uthyrning av obemannade fartyg har förändrats och vi ser nu ett trendbrott, nämligen att fler svenska fartyg har flaggats in. Det här är resultatet av en aktiv näringspolitik, inte av statliga detaljstyrningsstrategier. Vi har ambitionen att få fram fler svenskflaggade fartyg, och vägen dit går genom konkurrenskraftiga villkor, inte genom mer byråkrati.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag vet inte riktigt om ledamoten hänger med i resonemanget, men om lärare får göra det de är utbildade för lyfter man också av en stor del andra uppgifter som lärare gör i dag. Då får lärarna ägna sig åt det de är utbildade för, det de vill göra, och de behöver inte ägna tid åt kringuppgifter.

Vi kommer att renodla lärarrollen. Fler kommer att vilja stanna i yrket, och vi behöver inte lika många i och med att lärare inte längre lägger två timmar i veckan på att kopiera upp stenciler. Det ska vara fokus på kärnuppdraget.

När det gäller statsbidragen kan jag till viss del instämma i din uppfattning. Nu slår vi ihop många av statsbidragen så att kommuner inte behöver söka ett statsbidrag för speciallärare, ett statsbidrag för skolsociala team och ett statsbidrag för lärarassistenter. Ju fler bidrag vi slår ihop, desto mindre blir den byråkratiska bördan för kommunerna.

Sedan tror jag att vi kan slå ihop fler bidrag. Jag ser gärna att vi rör oss mot än mer generella statsbidrag till skolorna. Utmaningarna är olika i Piteå, Malmö, Lund och Göteborg. Jag ser gärna att vi riktar statsbidragen lite mer generellt till skolorna, och sedan får skolorna välja vad som är viktigt.

Jag anser inte att det finns någon motsättning i att kommunerna samarbetar. Måste varje kommun ha en akutskola? Det är helt orimligt att bygga en akutskola för en elev här, noll elever i en annan kommun och tre elever där. Här handlar det om att kommuner ska slå sig ihop och samarbeta och samordna sina resurser så att de kan utnyttjas på bästa sätt. Då utnyttjar vi också lärarnas kompetens på bästa sätt.

Jag tackar ledamoten för trevliga frågor, och jag önskar er alla en trevlig helg.

Fru talman! Ledamoten har rätt i att jag är en av de utbildade lärare som just nu inte befinner sig i skolan. Om det kan glädja ledamoten kan jag meddela att jag är tjänstledig, har kvar min tjänst och ämnar komma tillbaka och fortsätta mitt arbete.

Är det något jag saknar är det just dessa ungdomar, vår fantastiska framtid här i Sverige.

Jag delar ledamotens uppfattning om att det är oerhört viktigt med behöriga lärare. Utbildade lärare ska både vara behöriga legitimationsmässigt, det vill säga utbildade för att undervisa som lärare, och vara behöriga i sitt ämne. Det är en sak vi pratar ganska lite om, det vill säga att man kan vara legitimerad lärare och även undervisa i andra ämnen än dem man är behörig i. Där har framför allt skolan och rektorerna ett stort uppdrag i arbetsfördelningen.

Det är oerhört viktigt att vi stärker rektorernas roll, det vill säga rektorernas möjlighet att vara goda pedagogiska ledare. Rektorsutredningen presenterades för inte så länge sedan, och den har inte behandlats politiskt än. Men jag kan meddela redan nu att vi moderater tycker att det är viktigt att man i den trycker på rektorers pedagogiska ledaruppdrag. En roll är att kunna arbetsleda och se till att rätt lärare finns på rätt plats.

Det som är viktigt är att lärare får göra det lärare är utbildade för. Det satsar vi och regeringen mycket på, bland annat med statsbidragen för personalförstärkning, även till andra grupper i skolan. Vi satsar på statsbidrag för skolsociala team för att avlasta lärare sådana uppgifter som andra yrkeskategorier i skolan kan genomföra. Det kan vara allt från frånvarorapportering till att skicka brev och prata med andra myndigheter.

Jag upplever att det viktigaste är att renodla läraryrket och se till att lärarna får göra det de faktiskt är bäst på.

Fru talman! Svensk skola står inför stora utmaningar. Under lång tid har kunskapsresultaten gått nedåt. Ordningen i klassrummet har försämrats, och läraryrket har tappat i attraktivitet. Sådana problem uppstår inte över en natt, och de försvinner inte heller av sig själva. Moderaternas utgångspunkt är tydlig: Skolan ska åter bli en kunskapsskola. Det betyder att fokus ska ligga på undervisning, på lärarnas profession och på elevernas faktiska kunskaper.

Fru talman! En av de viktigaste frågorna i dagens betänkanden handlar om läraryrket. Det är helt avgörande att vi beslutsfattare ger lärare rätt förutsättningar att vara just bra lärare. En skicklig och engagerad lärare är helt avgörande för elevers kunskapsutveckling.

Jag tror att alla är överens om att vi behöver fler lärare. Men lösningen är inte att sänka kraven eller att blunda för kvalitetsproblemen, tvärtom. Vi behöver stärka läraryrkets professionalitet. Det är därför regeringen reformerar lärarutbildningen, höjer kraven i lärarutbildningen och ger lärarna bättre möjligheter till fortbildning genom hela yrkeslivet. Man ska under lärarutbildningen få ägna mer tid åt att studera hur elever lär sig och att få pröva evidensbaserade metoder.

Samtidigt minskar vi administrationen för lärarna och tydliggör vad som faktiskt ingår i lärarnas uppdrag. Jag undrar, fru talman, om någon bland alla som känner någon som arbetar som lärare känner någon som valde yrket på grund av administrationen. Jag känner många lärare, men alla jag känner valde att bli lärare för att utbilda elever och rusta dem för framtiden. Lärare ska inte drunkna i dokumentation. De ska undervisa.

Nästan 40 000 utbildade lärare har i dag valt bort läraryrket. Vi pratar om att det behöver bli fler som går utbildningen, men vi måste definitivt också se till att de som är lärare i dag stannar i yrket. Att de väljer bort läraryrket trots att de är utbildade är allvarligt. Lärare måste få vara lärare.

Regeringen har infört ett samlat statsbidrag för personalförstärkningar som samlar de befintliga statsbidragen för exempelvis lärarassistenter, speciallärare, lärare i särskilda undervisningsgrupper och elevhälsa. Bidraget uppgår i år till 1 350 miljoner kronor och ytterligare 200 miljoner för personal inom elevhälsan. Det är ytterligare ett steg i att se till att lärare kan ägna sig åt kärnuppdraget och inte kringuppgifter som andra yrkesgrupper kan utföra.

Fru talman! I betänkande UbUl6, som vi också debatterar här i dag, behandlas lärarlegitimationssystemet.

Tanken med legitimationen var god: att stärka kvaliteten i undervisningen och tydliggöra professionens ansvar. Men vi måste också konstatera att systemet inte har fungerat fullt ut. Undantagen har blivit många, och kontrollerna är otillräckliga. I dag finns det också lärare i skolan som helt står utanför systemet för disciplinpåföljder. Det är inte rimligt.

Moderaterna menar därför att lärarlegitimationen måste stärkas. Kontrollerna av lärares behörigheter måste skärpas, och tillsynen bör omfatta även lärare utan legitimation. Elever och föräldrar måste kunna lita på att den som står där framme i klassrummet är både kompetent och lämplig att vara lärare.

Vi välkomnar Riksrevisionens rapport. Den ger ett bra underlag som vi nu arbetar vidare med både inom partiet och i Regeringskansliet.

Fru talman! En annan fråga som återkommer i betänkandet är elevernas stöd och förutsättningar i skolan. Det är viktigt, men vi måste också vara ärliga: Svensk skola har alltför länge satt in stöd alltför sent. När problemen väl upptäcks har elever redan hunnit hamna efter.

Därför genomför regeringen nu reformer för tidigare kunskapstester, tydligare stödinsatser och stärkt elevhälsa. Vi moderater vill även se särskilda insatser för särskilt begåvade elever som behöver ännu mer utmaningar i skolan.

Vi stärker också samarbetet mellan skola, socialtjänst och polis eftersom skolan ibland möter problem som den inte kan lösa ensam. Jag har under mina år som lärare upplevt det som helt befängt när myndigheter inte fått lov att prata med varandra – inte ens för barnens bästa. Detta ändrar vi nu på.

Fru talman! Det finns också en fråga som alldeles för länge har varit politiskt känslig att tala klarspråk om: tryggheten och studieron i skolan. Utan ordning i klassrummet blir det inte heller någon undervisning. Det är grundläggande.

Regeringen genomför nu reformer som stärker rektorers och lärares befogenheter, inför mobilfri skoldag och ger skolor bättre möjligheter att agera när elever stör undervisningen. Det är reformer som många lärare har efterfrågat under lång tid. Även om de på vissa skolor kanske inte behövs – där är redan ordning och reda – har ändå jag som lärare saknat lagstöd, riktlinjer och stöd i att kunna hålla ordning i mitt eget klassrum. Det kan jag vara ärlig med. Detta är alltså efterlängtade reformer i lärarkåren.

Fru talman! Moderaternas skolpolitik handlar i grunden om tre saker: mer kunskap, starkare lärarprofession och tryggare klassrum. När undervisningen fungerar, när lärarna har rätt förutsättningar och när studiero råder kan också eleverna lyckas. Och det är ytterst det som skolpolitiken måste handla om.

Fru talman! Dagens riksdagsdebatt har titeln ”Lärare och elever”. Med anledning av det skulle jag vilja dela med mig av en kortare historia om en av mina elever.

Innan jag kom in i riksdagen arbetade jag under åtta år som gymnasielärare på Angeredsgymnasiet i nordöstra Göteborg, en skola som ligger mitt i flera av stadens utsatta områden. Skolan samlar elever från hela Göteborg, många med tuffa hemförhållanden. Det kompensatoriska uppdraget är väldigt stort.

För flera år sedan hade jag en elev på samhällsprogrammet. Jag tror att han vid tillfället gick i årskurs 3. Eleven var knappt i skolan. Här pratar vi inte om frånvaro från vissa lektioner utan snarare om närvaro under vissa få lektioner. Hur kunde en så smart kille slösa bort sin tid, undrade jag.

Jag och en närstående kollega, Josefin, bestämde oss: Nu tar vi detta i egna händer. Efter arbetsdagens slut hoppade vi in i min lilla bil och körde i ilfart till Hjällbo. En liten stund senare ringer det på dörren hemma hos familjen. Ett syskon öppnar dörren och undrar: Vilka är det här? Det visar sig alltså vara brorsans lärare som kommer på oväntat besök.

Eleven har i efterhand berättat för mig att han trodde att hans syskon drev med honom när de försökte väcka honom klockan fem på eftermiddagen och sa att hans fröknar var där. Men så var det inte. Där stod vi i dörren.

Eleven kom till skolan dagen därpå och några dagar därefter. Han kom inte på alla lektioner men på betydligt fler. Han klarade betyg i flera ämnen, om än inte alla. Ett par år efter gymnasiet bestämde han sig: Han skulle gå på folkhögskola. I dag har han läst in sin gymnasieexamen.

Fru talman! Den här eleven hälsade på mig i riksdagen häromveckan. Han berättade då för mig hur ofta han tänkt på det här tillfället, hur många gånger under hans liv det har betytt något för honom att det fanns vuxna som trodde på honom.

I dag har eleven sökt in till Stockholms universitet. Jag hoppas kunna få fira hans examen om ett par år, för jag tror fortfarande på honom.

Fru talman! Det finns inget viktigare för elevers kunskapsutveckling än skickliga och engagerade lärare. Det är helt avgörande att vi som beslutsfattare ger lärare rätt förutsättningar att vara just bra lärare och få fokusera på kunskap, utlärning och engagemang.

Lärare runt om i Sverige gör ett fantastiskt jobb för otroligt många elever. Med den här historien vill jag påminna om det, för det är inte alltid man ser det själv. Många gånger kan lärare förändra liv.

Avslutningsvis: Stort tack till alla lärare där ute som gör skillnad!

Fru talman! Jag vill också passa på att yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Förskolan är mer än bara lek och omsorg. Den är en startpunkt för drömmar, språk och lärande. Där får barn möjlighet att upptäcka världen, möta nya vänner och utveckla färdigheter som bär dem genom hela livet – och som ger Sverige en stark framtid.

Det är därför förskolan är så viktig. Det är där grunden läggs för språket, för nyfikenheten och för barnets fortsatta lärande. En stark förskola kan ge barn både bättre förutsättningar i skolan och bättre möjligheter senare i livet. Vi moderater tycker också att det är av största vikt att föräldrar fortsatt ska kunna välja den förskola, eventuellt en med speciell pedagogisk inriktning, som passar dem allra bäst. Det avgör nämligen föräldrar bättre än vad vi politiker gör.

Den svenska förskolan har under lång tid varit något att vara väldigt stolt över. Den har gett generationer av barn en trygg start och gjort det möjligt för föräldrar att kombinera familjeliv och arbete. Men förskolan är mer än bara en omsorgsverksamhet. Den är en del av utbildningssystemet och har ett tydligt uppdrag, nämligen att stimulera barns utveckling, väcka lust att lära och förbereda barnen inför skolstarten. För många barn, inte minst i områden där svenska inte talas i hemmet, är förskolan den första kontakten med det svenska språket och det svenska samhället. Därför måste kvaliteten i förskolan vara hög i hela vårt land.

Herr talman! Samtidigt vet vi att förskolan står inför flera utmaningar. På många håll är barngrupperna stora, vilket många har återkommit till här i dag. Det kan vara svårt att rekrytera utbildade förskollärare. Vi ser också att alltför många barn börjar skolan utan att ha fått den språkliga grund de behöver. Det här är utmaningar som måste tas på allvar. Regeringen genomför därför en rad reformer för att stärka kvaliteten i förskolan och ge personalen bättre förutsättningar för dess viktiga arbete.

En central del handlar om kompetens i verksamheten. När utbildade förskollärare finns nära barnen ökar möjligheterna att arbeta systematiskt med språk, lek och lärande. Därför förstärker regeringen statsbidraget för kvalitetshöjande åtgärder i förskolan med 500 miljoner kronor för år 2026. Det ger kommuner bättre möjligheter att anställa fler utbildade förskollärare och skapa bättre villkor i förskoleverksamheterna.

Kommuner och huvudmän behöver därtill bli bättre på att våga arbetsfördela mellan olika yrkesgrupper inom förskoleverksamheten. Det är inte rimligt att utbildade förskollärare lägger sin pedagogiska planeringstid på att dammsuga en soffa för att det inte ingår i städpersonalens uppgifter. Utbildade förskollärare ska göra det de är bäst på: utbilda våra barn.

Herr talman! För att stärka professionen reformeras förskollärarutbildningen. Antagningskraven höjs, och utbildningen utvecklas så att den i högre grad fokuserar på barns lärande, språkutveckling och metoder som vilar på vetenskaplig grund. Det ska vara en kvalificerad utbildning som rustar för ett kvalificerat yrke.

Samtidigt har vi också, för att förstärka förskolläraryrket och göra det mer attraktivt, infört ett nationellt professionsprogram. Det gör det möjligt för förskollärare att fortsätta utveckla sin yrkesroll under hela arbetslivet. Skickliga pedagoger ska ha möjlighet att fördjupa sin kompetens och ta nya steg i sitt yrke.

Herr talman! Miljön i förskolan spelar också en stor roll för barns utveckling. Barn lär sig genom lek, samtal, högläsning och kreativt utforskande. Det är i mötet med böcker, berättelser och språk som läslusten väcks. Forskning visar samtidigt att mycket skärmanvändning i tidiga åldrar kan påverka barns koncentration och sömn och framför allt deras psykiska mående.

Därför har regeringen tagit bort kravet på att förskolan ska använda digitala lärverktyg. I stället prioriteras läsning och språk. Detta är en prioritering som är nödvändig för att tidigt lägga grunden för läsförståelse och inlärningsintresse och ge kontakt med längre texter i tidig ålder. Regeringen genomför satsningar på fler böcker i förskolan, så att fler barn får möjlighet att möta litteratur och utveckla sitt språk redan i tidig ålder.

Herr talman! Förskolan ska också vara en trygg plats där alla barn möts av samma grundläggande värderingar. Den ska präglas av jämställdhet, barns fri- och rättigheter och respekt för alla människors lika värde. Barn ska inte möta förtryck eller könssegregering i förskolan, utan utbildningen ska vila på demokratiska värderingar och ge barnen en stabil grund att stå på i det svenska samhället. Alla former av förtryck ska motverkas med kraft och i ett nära samarbete med socialtjänsten. Detta kommer att bli ännu tydligare i och med att regeringen nu river sekretesshinder mellan olika myndigheter. Allt det här sker för barnens bästa.

Herr talman! Förskolan har också en stor betydelse för integrationen. Barn som får möjlighet att utveckla det svenska språket tidigt får bättre förutsättningar att klara skolan, att ta del av undervisningen och att senare etablera sig i samhället. Därför har vi beslutat att kommunerna ska arbeta uppsökande och aktivt ta kontakt med vårdnadshavare till barn som inte går i förskolan. Kommunerna ska också erbjuda och reservera platser för dem. Syftet med det här är tydligt: att nå de barn som behöver förskolan allra mest.

Regeringen utreder dessutom obligatorisk språkförskola för barn som inte exponeras tillräckligt för svenska i hemmet och som visar tydliga brister i sin språkutveckling. Utredningen ska även lämna förslag om barngruppers storlek, personaltäthet och tydligare språkkrav för personal inom förskolan. Att personalen kan prata relevant svenska är grunden för att barnen också ska lära sig det.

Herr talman! Förskolan är en viktig del av vardagen för väldigt många familjer. För att kvinnor och män ska kunna arbeta på lika villkor behövs en barnomsorg som fungerar och är tillgänglig. Vi moderater står på de hårt arbetande människornas sida. Därför sänker regeringen avgifterna i skolan och fritidshemmet med särskilt fokus på hushåll med lägre inkomster. Statsbidraget för maxtaxa förstärks med 1 miljard kronor innevarande år, 2026. Det här innebär lägre avgifter i förskolan och på fritidshemmet, särskilt för hushåll med lägre inkomster. Det gör det lättare för fler familjer att ta del av förskolans verksamhet – återigen: för barnens skull.

Herr talman! En stark förskola är en investering i framtiden. När barn får möta engagerade pedagoger, utveckla sitt språk och växa i en trygg miljö lägger det grunden för bättre skolresultat och större möjligheter även senare i livet. Den moderatledda regeringen väljer att stärka kvaliteten i förskolan. Vi väljer att värna professionen och att sätta barnens lärande i centrum. Det handlar ytterst om att varje barn i Sverige ska få en bra start i livet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till gymnasie, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm. Frågan handlar om AI och utbildning.

Det har rapporterats mycket om det AI-fusk som sker ute på våra lärosäten. De senaste siffrorna visar på en fördubbling av antalet avstängningar sedan 2023. Hela 770 studenter har blivit avstängda sedan dess.

Samtidigt är AI ett otroligt viktigt verktyg för framtidens arbetsliv. AI används redan i dag inom allt från forskning och vård till industri, offentlig förvaltning och utbildning. Förmågan att förstå, använda och förhålla sig kritisk till AI kommer att vara avgörande för studenters framtida anställbarhet och samhällets konkurrenskraft.

Jag undrar, herr talman: Hur arbetar regeringen för att komma till rätta med fusket samtidigt som vi säkerställer att studenter lär sig använda AI på ett konstruktivt sätt?

Herr talman! I veckan presenterade Skolverket en ny uppföljande Timss-studie. Även den här studien pekar, liksom många före den, på sambandet mellan bristande studiero och sämre kunskapsresultat. Elever som upplever sämre trygghet och studiero presterar också sämre i de ämnen som Timss mäter, vilket är naturvetenskap och matematik. Jag vet som lärare att trygghet och studiero är helt avgörande för resultat. Jag vet också att det är en prioriterad fråga för den moderatledda regeringen.

Herr talman! Jag vill ta tillfället i akt att fråga om statsrådet Mohamsson ytterligare kan redogöra för vad regeringen gör för att stärka trygghet och studiero, så att alla elever ges möjlighet att klara sina studier.

Herr talman! I dag debatterar vi ett så kallat bareboatregister för sjöfarten. Det har bearbetats länge. Redan 1987 – det var innan jag föddes – föreslogs ett bareboatregister. Förslaget ledde emellertid inte till någon lagstiftning under den dåvarande socialdemokratiska regeringen.

Den 20 januari 2014, under den moderatledda regeringen, beställdes en utredning om regelförenklingar inom sjöfarten. Inte heller den blev till någon skeppslega när den under 2015 presenterades för den socialdemokratiska regeringen Löfven som hade tillträtt.

Nu, år 2025, är vi äntligen här. Den moderatledda regeringen tror på en konkurrenskraftig svensk sjöfart och levererar ett bareboatregister för fler svenskflaggade fartyg. När regeringen Kristersson tillträdde hade vi under många års tid sett fler och fler fartyg flagga ut och färre och färre fartyg flagga hem. Antalet svenskflaggade fartyg minskade i rasande fart. Den socialdemokratiska regeringen stod bredvid och tittade på, och branschen talade för döva öron. Den dåvarande regeringen sa att sjöfarten var viktig men gjorde ingenting för att visa det.

När den nuvarande, sjöfartsvänliga, regeringen tillträdde gjorde vi det vi sagt i många år, för vi håller vad vi lovar och ser vikten av svensk sjöfart. Vi levererar vad vi lovat sjöfarten: en slopad stämpelskatt, ett reformerat tonnageskattesystem och ett bareboatregister.

Herr talman! Redan nu ser vi resultat av detta. Fler fartyg väljer att flagga hem – att flagga med svensk flagg. Det är viktigt för Sveriges försvarsförmåga, ekonomi och näringsliv, bland mycket annat.

I dag diskuterar vi ett bareboatregister. Det kommer att underlätta för svenska rederier. Det kommer att öka den affärsmässiga flexibiliteten och göra det lättare för rederierna att anpassa sin verksamhet efter rådande marknad. Inrättandet av registret bedöms också kunna stärka de svenska rederiernas konkurrenssituation gentemot de länder som redan har infört ett sådant. Det tydliggör även ansvaret för tillsyn av sjösäkerhets- och arbetsmiljöfrågor, vilket är väldigt viktigt.

Herr talman! Sjöfarten är avgörande för ett fungerande Sverige. Sjöfarten är Sveriges blodomlopp. Nu ger vi fler fartyg möjlighet att bära svensk flagg. Med det vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Jag berättade i vårt förra replikskifte ganska utförligt hur regeringen har jobbat med den här frågan och varför det har tagit längre tid än önskat. Vi vill anpassa det mer efter branschens behov för att det ska bli så bra som möjligt.

Moderaterna i trafikutskottet driver på mot departementet och vår infrastrukturminister Andreas Carlson. Vi jobbar hårt med detta. Jag delar Ottossons mening att det är en viktig fråga som behöver snabbas på. Jag gör också som Ottosson. Jag håller båda mina tummar för att det nu händer någonting.

Jag får be Ottosson att ställa frågan till vår ministers partikollega, som eventuellt har mer information än vad jag har. Jag har här i dag delgett min uppfattning om det och hur mycket jag vet i frågan i dagsläget.

Jag tackar Ottosson för en trevlig debatt och ett bra replikskifte om aktuella och viktiga frågor.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Ottosson för en mycket angelägen och aktuell fråga.

Jag är glad att vi har kunnat leverera när det gäller slopad stämpelskatt, vilket träder i kraft om ett par dagar. Jag hade gärna sett att detta trätt i kraft redan vid årsskiftet, men bättre sent än aldrig. Nu är det här, sex månader senare.

Förra året debatterade kammaren utredningen om tonnageskattesystemet. När utredningen kom insåg vi att vi delade mycket av det som stod i den men inte allt. Vi ville gå steget längre. Utredningen remitterades till berörda remissinstanser, och bland andra Svensk Sjöfart uttalade sig tydligt.

Vi vill se till branschens bästa och är inte beredda att genomföra förslag som inte gynnar branschen tillräckligt mycket. Det har tagit tid att få till det så bra som möjligt för branschen och att säkerställa att vi får de effekter vi är ute efter med ett förändrat tonnageskattesystem.

Även om utredningen och hanteringen har gått snabbt har det tagit längre tid än vi ville. Men det har gått betydligt snabbare under våra tre år än det gjorde under de åtta år Socialdemokraterna styrde och inte åstadkom något.

Förslaget ligger just nu hos Finansdepartementet. Såvitt jag vet kommer det före midsommar, men som ledamoten väl vet är det inte många dagar kvar till dess. Det ska ligga i pipeline, men jag har dessvärre inget närmare besked att ge här i dag. Jag har dock goda förhoppningar om att vi ska få veta mer under veckan.

Herr talman! För bara några månader sedan debatterade kammaren olika regleringar av EU-krav som skulle införas i Sverige, och både jag och ledamoten Heie deltog i den debatten. Det händer alltså mycket även på det europeiska området, och vi tror att det kan hända ännu mer inom både EU och IMO. Jag är övertygad om att Sverige inte ska ha några specialkrav, utan detta behöver regleras internationellt.

Sverige är här en relativt liten aktör. Det är viktigt att vi går före och vågar, men vi behöver också driva på det internationella arbetet så att bestämmelserna för grön sjöfart blir lika bra internationellt som i Sverige. Jag tror att det är den vägen vi behöver gå för att få fler att ställa om och ta efter goda svenska exempel.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Heie för relevanta frågor.

Trafikutskottet hade ett fantastiskt bra seminarium i torsdags. Vi ägnade då en hel förmiddag åt att lyssna till föredrag om och diskutera inlandssjöfarten. Jag valde att inte ta upp det i mitt anförande eftersom de flesta ledamöter som är i kammaren nu också var med på seminariet. Det kom då fram goda förslag på hur man på både enkla och svårare sätt kan underlätta för inlandssjöfarten, och mycket av det tog vi självfallet med oss.

Regeringen träffar ministern kontinuerligt, och vi kommer att träffa ministern eller åtminstone företrädare för departementet under morgondagen. Flera av de förslag som framkom under seminariet kommer jag och mina kollegor att diskutera med ministern och departementet.

Herr talman! Jag vill börja den här sjöfartsdebatten med att ta oss tillbaka till 1994.

År 1994 bodde jag, som fyraåring, ute på Donsö i Göteborgs södra skärgård. Jag drömde om att en vacker dag bli prinsessa. Om det var kalas med cowboytema kom jag som cowboyprinsessa. Om det var rymdtema var jag rymdprinsessa. Det var min stora dröm.

Jag hade ytterligare en dröm som barn. Det var att få jobba på bensinstationen på Donsö. Något av det roligaste jag visste var att få vara med min pappa och stå i fören och hålla i tampen till vår lilla utombordare när han tankade vår båt.

Herr talman! Jag har fortfarande inte blivit prinsessa, och jag har fortfarande inte jobbat på Donsös bensinstation. Men det är en ära att få stå här i riksdagens kammare i dag och debattera sjöfartspolitik.

Lite längre fram i tiden, 1997, gick jag i första klass. Jag lärde mig skriva. Jag kan inte påstå att det var snyggt, men jag kunde i alla fall skriva. Då gjorde jag min första politiska gärning. Jag skrev en insändare till GT, Göteborgs-Tidningen. Den var handskriven, för det här var före datorernas tid.

Jag skrev inte bara en insändare, herr talman, utan jag gjorde också en namninsamling. Min bästa vän Emelie, åtta år, skrev under. Min kusin Jonas, som var sex år, skrev sitt namn bak och fram.

Det här var min första politiska gärning. Jag skrev till GT för att få kungen att läsa min insändare och kanske ändra på detta. Jag skrev att jag tyckte att det var korkat att barn skulle behöva betala på båten när de åkte till gymnastik på en annan ö eller för att besöka sina vänner.

Herr talman! Min första politiska gärning handlade alltså om just sjöfart. Sjöfart är en otroligt viktig fråga både för människor i Sverige och för Sverige som land. Ungefär 1,6 miljoner människor i Sverige bor på en ö. Vi har ungefär 270 000 öar och en av Europas längsta kuster.

Sjöfarten är viktig såväl för oss människor som för Sverige AB. 90 procent av det Sverige importerar eller exporterar går någon gång i fraktkedjan via sjöfart. Sjöfarten är viktig i fredstid, för att få människors vardag att fungera, men den är också otroligt viktig i orostid. Vi behöver komma ihåg att vi endast har en fast förbindelse söderut mot kontinenten. Vi är väldigt beroende av en fungerande sjöfart.

Dessvärre har Sveriges handelsflotta minskat drastiskt de senaste 50 åren. De senaste 20 åren har flottan halverats. Men denna dystra trend, herr talman, ska den moderatledda regeringen nu bryta. Den moderatledda regeringen står för leverans efter leverans på sjöfartsområdet. Vi har räddat de viktiga järnvägsfärjorna från Trelleborgs hamn. Vi har sett till att Sverige är kvar i IMO för att ha internationellt inflytande. Sjöfarten stannar ju inte vid Sveriges gränser, utan detta är en fråga där vi verkligen behöver jobba internationellt.

Den moderatledda regeringen har också lyssnat på branschen. Vi har haft samtal med branschen för att få höra vad man behöver för att flagga fler fartyg svenskt.

Nyligen beslutade vi här i kammaren att inte bara sänka stämpelskatten för inteckning i skepp utan slopa den helt.

Vi ser också över tonnageskattesystemet. Det är ett system som behöver – och kommer att – reformeras för att fler ska kunna ingå i detta.

Regeringen levererar dessutom en proposition om ett nytt register som ska förenkla inhyrning av obemannade skepp, så kallad skeppslega. På engelska kallas det bareboatcharter.

Det här är sådant som har efterfrågats av branschen under många år.

För att sjöfarten i Sverige ska fungera behöver vi både svenska fartyg och svenskt sjöfolk. Den moderatledda regeringen ser till att det nu blir fler svenska studenter på World Maritime University i Malmö. Vi har sett till att fixa en flexiblare utbildning för att bli sjöbefäl klass VII. Glädjande nog kan vi se att söktrycket till sjöfartsutbildningar nu ökar.

Sverige behöver både svenskflaggade fartyg och svenskt sjöfolk. Vi behöver också göra myndighetskontakter enklare, och vi inför därför en inflaggningslots hos Transportstyrelsen. Vi har också sett till att sjöfartsavtal med länder utanför EU har kommit till för att ömsesidigt kunna godkänna behörigheter.

Glädjande nog, herr talman, välkomnar sjöfartsbranschen de här satsningarna. Sjöfartsbranschen välkomnar regeringens arbete, och flera rederier har meddelat att de avser att flagga in fartyg under 2025. Stena Bulk meddelade i april att man planerar att flagga in upp till fem tankfartyg på grund av regeringens sjöfartsvänliga politik. Vi förväntar oss att handelsflottan ökar under 2025 och 2026, vilket skulle innebära ett trendbrott i statistiken.

Jag har framtidstro när det gäller svensk sjöfart. Jag tror på grön omställning och på våra svenska rederier, som är världsledande inom grön teknik. Jag tror på innovation och forskning för en ännu bättre och mer miljövänlig sjöfart. Jag tror på morot i stället för straffskatter och piska.

Jag tror att vi i Sverige behöver införa en maritim strategi som kan se till att hela det maritima klustret ska leva. Sjöfarten är mer än bara handelsfartyg. Sjöfarten är våra varv, som ska serva våra båtar. Den är våra hamnar, som är viktiga för att sjöfarten över huvud taget ska kunna ta sig in i vårt land.

Jag tror alltså att Sverige behöver en maritim strategi. Jag tror också att vi behöver en hamnstrategi för att se till att sjöfarten fungerar.

Vi ser alla trafikslag, för alla trafikslag behövs – även sjöfarten.

Den moderatledda regeringen ställer inga trafikslag mot varandra, för alla trafikslag behövs.

Den förra regeringen lämnade en underhållsskuld i världsklass efter sig. Vi håller nu på att reparera dessa skador, och vi prioriterar alla trafikslag.

Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut. Jag tar också tillfället i akt att tacka alla medarbetare i riksdagen för arbetet under året och att önska herr talmannen en riktigt fin sommar.

(Applåder)

Herr talman! Nu i veckan tog riksdagen ett för sjöfarten historiskt beslut. Vi valde inte att bara sänka stämpelskatten. Vi valde att helt slopa densamma. Den skatten har tidigare bestraffat investeringar i miljövänlig teknik vid just fartygsbyggen, något som har motverkat en grön omställning.

Den moderatledda regeringen är sjöfartsvänlig. Vi arbetar mycket aktivt för att stärka svensk sjöfart och dess konkurrenskraft. Bland annat har vi gjort en utredning om reformen av tonnageskatten, något som den tidigare regeringen inte alls ville göra.

Men, herr talman, vi vill se mer svensk sjöfart i Sverige. Därför vill jag tacka finansminister Elisabeth Svantesson för det arbete som hon har gjort med att avskaffa stämpelskatten. Jag vill också ta tillfället i akt att fråga hur det går med arbetet för att reformera tonnageskatten och vad regeringen mer gör för sjöfartsnäringen.

Fru talman! Moderaternas valkampanjer hör kanske till en annan debatt.

Jag anser att den nuvarande moderatledda regeringen är den första regering som tar ansvar i de här frågorna. Vi har bidragit till en sänkt inflation. Vi stärker Sveriges ekonomi. Vi ska få ordning på svensk skola, alltifrån förskola till vuxenutbildning. Vi stärker språket. Vi stärker villkoren för vår förskolepersonal och skolpersonal genom satsningarna på bland annat professionsprogram – en av de större satsningarna på den här professionen i modern tid.

Jag tycker också att det är viktigt att ta ansvar för att barnkullarnas storlek kan variera i skolan. Ibland är det så att det föds färre barn, och då behöver vi ta ansvar för att sköta skolan på rätt sätt utifrån olika förutsättningar i olika kommuner.

Jag delar inte ledamotens uppfattning här, och det kan vi väl vara överens om. Jag hoppas att den här debatten får fortsätta vid senare tillfällen.

(Applåder)