Fru talman! Joar Forssells anförande var bra och trevligt.

Jag tror att de flesta i kammaren är överens om vilka utmaningarna är, men det finns några saker som Centerpartiet tycker är särskilt anmärkningsvärda med svensk skola och dess utveckling på senare tid. Sverige har flest obehöriga elever i hela EU och OECD, och under Tidö kommer det att slå svenskt rekord. Aldrig förr har så många elever lämnat svensk skola utan att kunna gå vidare och få en utbildning och ett yrke.

Vi har också störst andel lärare utan full lärarutbildning i hela EU och OECD. Som svar på det vill regeringen utbilda färre lärare. Vi har också flest elever som mår dåligt. Som svar på det vill regeringen ta bort rätten för elever att påverka sin skolgång. Jag har lite svårt att se att det här är rimliga, relevanta och effektiva svar på de enorma utmaningar som finns på riktigt. Det är unikt hur det ser ut i Sverige jämfört med i alla andra länder.

Jag förstår fortfarande inte varför regeringen vägrar öppna upp för möjligheten att låta exempelvis elever som har godkänt i genomsnitt få söka till yrkesprogram. Varför vill man utbilda färre lärare när det är lärare som behövs? Och varför vill man ta bort elevinflytandet från svensk skola när all vetenskap visar att det stärker lärandet? Detta skulle jag uppskatta att få svar på.

Fru talman! Jag och Joar Forssell är överens om det matematiska i att antalet lärare avgörs av hur många som kommer ut, inte hur många som kommer in. Regeringens egen utredning slår fast att det kommer att komma ut 1 000 färre lärare. Det är den siffran jag har som utgångspunkt. Det handlar alltså inte om antalet som kommer in utan om antalet som kommer ut.

Jag tror inte att det finns någon grundläggande fysisk omöjlighet när det gäller att satsa på att ge lärarutbildningarna bättre förutsättningar, utan att minska antalet. Man kan faktiskt ge mer pengar till lärarutbildningen utan att det kommer ut färre lärare. Man kan fortsätta att ha många lärare som kommer ut. Det går att kombinera de två sakerna, men det kostar mer. Det är vi överens om. Det går att få ut fler lärare samtidigt som de får en bättre utbildning, vilket vi är överens om att de ska ha.

Jag är helt med på att man inte kan vända ett skolsystem över en natt. Den utmaning jag ser är att ni vänder det åt fel håll, Joar Forssell. Det är fortfarande en utmaning, även om det inte kommer att ske över en natt, för ni vänder det så att det blir färre lärare som utbildas. Det tror jag inte är en bra vändning. Ni vänder det så att fler elever slås ut. Det tror jag inte är en bra utveckling. Ni vänder det så att eleverna förlorar sitt elevinflytande, som vetenskapligt har dokumenterats vara en förutsättning för bra lärande.

Jag förstår inte hur det här kan vara en bra vändning av skolan om vi vill få fler elever att klara skolan och få fler lärare.

Fru talman! Det finns så många frågor men så lite tid.

Det är valår – vi kan diska av den saken direkt, fru talman. Vi i Miljöpartiet tänker att vi kanske ska ha större inflytande efter valet. Vi får se vad Liberalerna gör efter valet och om vi möts här i kammaren då eller inte.

Jag vill prata lite om vad som gör ett yrke, till exempel läraryrket, attraktivt. När man frågar ungdomar vad som är viktigt när de väljer jobb pratar många om att de vill ha ett meningsfullt jobb som gör skillnad för människor. Jag har inte hört någon säga: ”Det är väldigt attraktivt för mig att det är ett legitimationsyrke. Därför kan jag bli sjuksköterska, lärare eller psykolog. Det spelar inte så stor roll vilket.”

Lärarutbildningarna är störst på våra lärosäten, så det är ett populärt yrke. Det ska vi komma ihåg. Det är bara inte tillräckligt populärt bland tillräckligt många med tillräckligt bra kunskaper. Jag skulle vilja att fler svarar ”lärare” när man frågar dem vad deras drömyrke är. Arbetsmiljön är dålig, arbetsförhållandena är dåliga, pressen är hög och man känner inte att man kan göra ett bra jobb gentemot sina elever. Det är typiskt oattraktivt för vilket jobb som helst om arbetsmiljön är dålig och risken för sjukskrivning är hög.

Nu går vi in i en tid – 5, 10 eller 15 år – med stora liberala reformer på utbildningsområdet. En del av dem kommer Miljöpartiet att stå bakom, men kanske inte alla. Min oro är att det här kommer att sätta en otrolig press på skolsystemet. Vi vet redan att det kommer att examineras färre lärare. Min oro är att vi inte tar tag i det som behöver tas tag i redan nu.

Det finns bra skolor nu som har bra resultat. Jag vill veta vad Liberalerna gör här och nu för att se till att skolan får tillräckliga resurser för sitt uppdrag.

Fru talman! Det är möjligen så att jag ställde många frågor, men jag tror inte att jag någonstans antydde att legitimationer skulle avskaffas. Däremot kommer vi att debattera en misslyckad liberal reform om lärarlegitimation som inte har lett till att yrket är mer attraktivt. Vi är inget revolutionärt parti, snarare ett grönt parti. Jag har heller inte hört någon som verkligen säger: Vad är mitt drömjobb? Vilket som helst, bara det är ett legitimationsyrke.

Joar Forssell glömde svara på det här: Var finns Liberalernas finansiering för en bra skola här och nu för eleverna som går i skolan fram tills de här reformerna är genomförda och får effekt? Vi pratar ju om 10, 15, 20 år tills man ser effekt av en förändrad lärarutbildning – en lärarutbildning som är förändrad i marginalen. Vad gör ni här och nu?

Min oro är också att ni sjösätter alla de här stora reformerna men är inte beredda att finansiera dem. Det svensk skola behöver är skickliga lärare som har tillräckligt med tid med sina elever. Får vi inte det kommer de här reformerna inte att spela någon roll. Då kommer de bara att vara en extra arbetsbörda, som också är en risk för svensk skola.

Vi har ju ändå det gemensamt att vi vill att svensk skola ska vara ett flaggskepp. Vi vill att den ska vara bäst i världen. Då måste vi ha större säkerhet kring vad som händer här och nu och att förändringarna verkligen får effekt. Där spelar pengarna en roll, så jag vill höra om Liberalernas planer för finansiering av alla de här reformerna.

Fru talman! Jag reagerade på några saker i Forssells anförande, bland annat att han talade om att skolan styrs på ideologiska grunder.

Jag vill säga att det i så fall är Liberalernas ideologiska grunder som är styrande i svensk skola. Det är trots allt ni som har varit ansvariga för alla de stora reformer som har genomförts i svensk skola de senaste decennierna. Om ni menar att vi i dag har en flumskola där eleverna har alldeles för mycket inflytande är det ju ni som har misslyckats med ert projekt. Jag vet ju att Jan Björklund talade om att flumskolan ska bort, men om ni menar att vi fortfarande är kvar i det är det ju Liberalerna som har misslyckats med det uppdraget.

Jag vill också säga att jag tycker att de reformer som kommer från Liberalerna och regeringen – ibland är det svårt att veta om det är Liberalerna eller regeringen som talar – är kraftigt ideologiskt styrda.

Ett exempel är när Simona Mohamsson säger att det behövs en kulturförändring i svensk skola där vi avskaffar elevinflytande. Det är knappast förankrat i vetenskap eller vad som efterfrågas av svenska lärare. Att det skulle vara ett problem att elever har inflytande i skolan är något som ni har hittat på. Självklart är det läraren som ska leda undervisningen; det är vi alla överens om. Men det finns noll forskningsstöd för att det skulle göra svensk skola bättre att eleverna inte får ha inflytande. Det finns noll forskningsstöd för att det skulle bli bättre om lärare får straffa elever eller om elever ska plocka skräp, som Simona Mohamsson sa.

Jag blir lite fundersam och undrar vad Forssell egentligen menar med ideologiskt styrd skola och varför ni tidigare har misslyckats så fatalt med att genomföra de reformer som ni menar krävs.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Forssell för erkännandet att jag till viss del kan ha rätt.

Jag vill återkomma till att det inte finns något forskningsstöd för att det skulle vara positivt att ta bort elevinflytandet. Jag vill understryka att det Mohamsson har sagt är att elevinflytandet bör avskaffas, men nu uppfattar jag det Forsell sa som att detta inte stämmer och att man faktiskt menar att det ändå ska finnas elevinflytande i svensk skola. Det är i så fall ett positivt besked.

Jag vill återgå till en annan fråga. Forssell talade i sitt anförande en del om legitimationssystemet. Det är ju så att det legitimationssystem vi har i dag är fullt av undantag, och detta är ett mycket stort problem. Undantagen utnyttjas också ganska systematiskt i olika skolformer. Bland annat har både friskolor och kommunala skolor som har undervisning på engelska undantag från kravet på svensk lärarlegitimation. Vi i oppositionen är eniga om att detta undantag bör tas bort.

Mohamsson sa den 25 september 2025 att det krävs en lagändring som tar bort detta undantag för skolor som undervisar på engelska. Vi har trots det inte sett några förslag från regeringen. Ni ställer er inte bakom det förslag som vi i oppositionen har lagt fram med anledning av den rapport i vilken Riksrevisionen pekar på att det är ohållbart att det finns så många undantag och att det inte leder till att vi får tillräckligt många behöriga lärare i svensk skola.

Jag undrar helt enkelt: Kommer regeringen att agera i den här frågan?

Fru talman! I dag debatterar vi UbU9 Lärare och elever. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 7, som handlar om elever med olika förutsättningar.

För oss socialdemokrater är detta inte bara ett betänkande bland andra. Det handlar om barnen i våra klassrum – om deras framtid, deras självkänsla och deras möjligheter i livet. Jag är själv socialdemokrat därför att jag tror på jämlikhet på riktigt, och det finns få platser där jämlikheten prövas så tydligt som i skolan.

Fru talman! Svensk skola har tyvärr blivit mer ojämlik. Skillnaden mellan skolor och mellan elever har ökat. Vi har samtidigt en omfattande lärarbrist. Detta har flera ledamöter tidigare varit inne på i sina anföranden.

Regeringen talar ofta om historiskt stora satsningar på skolan, men när man träffar kommunalråd och utbildningsansvariga politiker ute i kommunerna märker man att verkligheten ofta ser annorlunda ut. Kommunerna har under de senaste åren tvingats prioritera och spara.

Lärare vittnar om en arbetsbelastning som är svår att hantera, och elever som behöver stöd får ibland vänta, trots att skollagen är tydlig. Det räcker inte att – som regeringen gör – tala om satsningar. Politiken måste också säkerställa att resurserna faktiskt når själva klassrummet där eleverna befinner sig.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill göra andra prioriteringar. Till att börja med behöver vi fler utbildade lärare. Lärarbristen är som många tidigare har varit inne på en av skolans största utmaningar.

Vi vill göra lärarutbildningen mer flexibel så att personer med tidigare akademisk utbildning snabbare kan komplettera till lärare. Vi vill också införa läraraspiranter, alltså att obehöriga som redan arbetar i skolan kan utbilda sig samtidigt som de är kvar i yrket. Det är ett sätt att ta vara på den kompetens som redan finns i våra skolor.

Det handlar också om arbetsvillkoren. Ingen kan tala om en kunskapsskola om lärare saknar tid och resurser för sitt uppdrag.

Fru talman! Skolan måste fungera för alla elever – även för dem som behöver mer stöd. I dag har ungefär 10 procent av eleverna en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Alltför många av dessa elever får inte det stöd de har rätt till enligt skollagen. Det innebär att barn hamnar i en skolmiljö som inte är anpassad för dem. Det leder till stress, oro och i många fall ökande skolfrånvaro. Vi socialdemokrater menar därför att staten måste ta ett större ansvar för likvärdigheten.

Vi vill ta fram och sprida evidensbaserade metoder för arbetet med NPF i hela landet. Vi vill säkerställa att alla skolor har tillgång till specialpedagogisk kompetens, och vi vill stärka uppföljningen så att skollagens rätt till stöd faktiskt följs.

I vår budget gjorde vi socialdemokrater en särskild satsning för att utveckla och sprida bästa arbetssätt kring NPF. Vi ser i dag att många skolor har kommit en bra bit på väg med arbetet runt barn med NPF, men om man tittar på hela Sverige råder det fortfarande stora brister. Vi behöver ta fram best practice för att kunna satsa på det som erfarenhet visar och som är beprövat. Vi behöver också stärka skoluppföljningen så att skollagens rätt till stöd faktiskt följs.

Fru talman! När vi talar om en skola för alla måste vi också tala om den anpassade skolan. Elever i anpassad skola är barn med intellektuell funktionsnedsättning. De behöver ofta mer individuellt stöd och mer specialiserad pedagogik samt en trygg och stabil skolmiljö. För dessa elever är lärarens kompetens helt avgörande. Det krävs speciallärare och specialpedagoger med rätt utbildning.

Vi vet att många kommuner har svårt att rekrytera personal med den kompetensen. Det riskerar att leda till att elever inte får den undervisning och det stöd de har rätt till. När det gäller anpassad skola är det ungefär 15 procent av personalen som har rätt utbildning. Det är alltså 85 procent som undervisar utan att ha rätt kompetens i utbildning och bakgrund.

Vi socialdemokrater vill stärka kompetensförsörjningen även i den anpassade skolan och säkerställa att elever där också har tillgång till lärare med rätt utbildning. För många av dessa barn är skolan helt avgörande för möjligheten att senare kunna leva ett mer självständigt liv.

Fru talman! Vi ser också en oroande utveckling när det gäller barns psykiska hälsa. Allt fler barn och unga beskriver stress, ångest och press kopplad till skolan. Detta ställer krav på oss som lagstiftare.

Vi socialdemokrater vill därför stärka elevhälsan och förbättra samverkan mellan skola, bup och socialtjänst. Vi behöver också ta fram ett nationellt kunskapsunderlag om orsakerna till den ökade psykiska ohälsan bland barn och unga. Skolan ska vara en plats för kunskap – det man är inne på är helt rätt – men det ska också vara en trygg miljö där barnen får växa.

Fru talman! Jag hör ofta berättelser från föräldrar vars barn hamnat mellan stolarna. De beskriver år av möten och utredningar och en kamp för att få det stöd som lagen säger att barnet har rätt till. Så ska det inte vara. Ett barns rätt till stöd ska inte bero på hur starka föräldrarna är i kontakten med kommunen eller skolan. Det ska vara en självklar rättighet.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill därför investera i fler utbildade lärare, göra det lättare för obehöriga att utbilda sig till lärare och stärka stödet till elever med NPF. Vi vill utveckla evidensbaserade arbetssätt i skolan, stärka elevhälsan och säkerställa att den anpassade skolan får rätt kompetens och resurser.

Framför allt vill vi återupprätta likvärdigheten i svensk skola. Skolan ska vara samhällets starkaste skyddsfaktor, inte en plats där barns möjligheter avgörs av postnummer eller kommunens ekonomi.

Det handlar om kunskap, det handlar om jämlikhet och det handlar om att varje barn ska få en verklig chans att lyckas.

(Applåder)

Fru talman! Jag och Jörgen Grubb har båda vår hemvist i Malmö och känner till de problem som finns i denna socialdemokratiska bastion, inte minst problemen med hedersförtryck.

Vi vet båda hur svårt det har varit att få upp detta ämne på agendan; jag kan säga att det är en kamp som jag har deltagit i under 15 år. Jag uppskattar att det har skett stora förändringar de senaste åren när man äntligen har börjat ta problemet på allvar. Jag uppskattar att det har hänt saker, för det har varit ett stort problem att vi inte har fått lov att lyfta de frågorna lokalt – eller göra någonting åt dem – under det styre som fanns.

Sedan kan jag väl även säga att jag hade uppskattat om Sverigedemokraterna inte fortsatte att utvisa elever till länder med hedersförtryck. Det hade så att säga också varit bra för de eleverna.

Jag skulle jättegärna vilja fråga Jörgen Grubb en sak. Våra partier är ju ganska starka på landsbygden, men flera satsningar från den här regeringen är extremt storstadsfokuserade. Pengarna går till storstäderna. De riktade statsbidragen söks primärt av stora skolor i städerna eller centralorterna, inte av skolor på landsbygd eller i glesbygd. Enligt skolpengsnormen ska Lomma satsa mycket mer pengar. Pajala, Gällivare och andra kommuner som har jättesvårt att få ihop skolorna ska få en tredjedel mindre, enligt regeringens syn på hur skolpengen ska fördelas och hur det borde se ut.

Hur hänger detta ihop med att få hela landet att leva och att få en bra skola i hela Sverige? Det är en fråga som jag jättegärna skulle vilja ha Sverigedemokraternas svar på.

Fru talman! Det är svårt för mig att riktigt förhålla mig till det här. Om Sverigedemokraternas representanter i utbildningsutskottet inte känner till att det finns ett delbetänkande från en utredning som heter Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning till skolan är det såklart problematiskt. Det är i så fall också en utmaning för regeringen att samarbetet inom dessa strukturer är så dåligt.

Jag talar alltså om ett delbetänkande från Utredningen om en nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet. Detta var med i Tidöavtalet. Det känns som att det borde finnas förutsättningar för ledamoten att känna till det här.

I delbetänkandet föreslås en allmän skolpengsnorm. Enligt den skulle till exempel Pajala eller Gällivare spara omkring 30 procent, eller få en skolpeng som är 30 procent lägre, vilket skulle betyda att de får lägga ned nästan alla sina skolor. Det kan man såklart tycka är bra om man är sverigedemokrat, men det tycker inte vi.

Nej, det är inget nytt att fördelningen ser ut så här. Därför har vi i vår politik en fördelning där gleshet är inkluderad i fördelningen av de nationella resurserna. Det har inte regeringen eller Sverigedemokraterna.

Vi säger att man ska kunna utbilda sig till lärare i hela landet, medan ni vill minska antalet lärarutbildningar. Vi säger att man ska ha ett sektorsbidrag så att de mindre skolorna och de mindre kommunerna kan använda pengarna utifrån sina förutsättningar i stället för att Mohamssons kontor här i Stockholm ska avgöra vad de ska lägga pengarna på. Vad tusan ska Pajala bygga upp en akutskola för? De har en elev vart femte år som ska gå där. Det kan de få pengar för, men om de ska lösa problemet på något annat sätt kan de inte få någon hjälp från staten eller Sverigedemokraterna.

Är det bara här i Stockholm som man vet hur saker och ting ska göras i Pajala eller i Malmö? Det är ju absurt. Varför står Sverigedemokraterna bakom denna Stockholmsfokusering och centralisering? Det är det jag undrar.

Vi har även lagt fram förslag om sektorsbidrag.

Jag uppskattar att vi kan ha en debatt, men jag tycker att det är relevant att läsa på om andra partiers förslag innan man kritiserar vad de står för.

Fru talman! Jag har några frågor till Jörgen Grubb efter hans anförande nyss.

Han talade om politiska beslut som har försämrat svensk skola. Jag undrar om Grubb missade att nämna det kanske största misslyckandet i svensk skola under de senaste decennierna, nämligen friskolereformen. Vi ser nu hur aktiebolag gör väldigt stora vinster på svenska skattebetalares pengar. Pengar som egentligen skulle gå till lärare och elever går i stället rakt ned i aktieägarnas fickor.

Grubb och hans parti verkar inte tycka att detta är något problem. Tvärtom har jag många gånger hört Sverigedemokraterna försvara det här systemet i valfrihetens namn. De menar att det är kanonbra att systemet tillåter att svenska skattepengar går till aktiebolags vinster.

Jag tycker att detta är ett av de största misslyckanden vi kan se i svensk skola i dag. Pengar som ska gå till lärare och elever ska stanna i skolan och inte gå till vinster.

Den fråga jag egentligen vill ställa till Grubb handlar om de undantag från krav på lärarlegitimation som finns med i de betänkanden vi diskuterar i dag. Riksrevisionens rapport pekar på att det finns alltför många undantag från kravet på lärarlegitimation. Vi har sett hur detta systematiskt utnyttjas av friskolor. Till exempel har de väldigt ofta undervisning på engelska, för då behöver de inte ha lärare med svensk lärarlegitimation.

Joar Forssell nämnde tidigare att det kan vara svårt att sitta i regering och förhandla med andra partier. Jag undrar därför: Är det Jörgen Grubbs parti som bromsar det här, eller är det någon annan? Hur ser Sverigedemokraterna på att ta bort undantagen från kravet på lärarlegitimation?

Fru talman! Jag ska svara på Grubbs påstående om att vi skulle vilja stänga skolor för 400 000 elever. Det gör det ju väldigt tydligt att det är driftsformen som skulle vara avgörande för om dessa skolor skulle hålla öppet eller inte.

Det vi säger är att man inte ska få bedriva skolverksamhet i aktiebolagsform. Man ska inte få ta ut vinst från svensk skola. Det är en självklarhet. De allra flesta svenskar – och de allra flesta lärare – håller med om detta. Om man enbart bedriver skolverksamhet för att göra vinst tycker jag att man är på fel plats.

Det här handlar alltså inte om att man skulle stänga ned alla fristående skolor. Det vi säger är att man inte ska få bedriva dem som aktiebolag.

Sverige är unikt. Det är enbart i Sverige som det är fritt fram att göra vinst på skattebetalares pengar inom skolan. Detta system finns inte i något annat land. Jörgen Grubb får det att låta som att det vi föreslår skulle vara kommunism eller något sådant. I så fall är ju alla andra världens länder kommunistiska. Det är enbart i Sverige som det här extremt märkliga systemet finns.

Detta måste vi göra upp med, och det gör mig beklämd att Sverigedemokraterna och andra partier på den borgerliga sidan inte vill det. Det är också därför ingenting har hänt. Till exempel hände ingenting under förra mandatperioden. Vi har lagt fram förslag om det här tidigare, men ni röstar ju nej, Grubb. Hur ska vi kunna få majoritet när det finns partier som blockerar att vi går vidare och stryper det här?

Jag vill fortfarande höra svaret från Grubb på frågan: Hur ser ni på undantaget från krav på lärarlegitimation?

Fru talman! Jag vill fråga ledamoten lite grann om ordning och reda i skolan, som Sverigedemokraterna ofta pratar om. Jag anser också att det är jätteviktigt med ordning i skolan, men ordning skapas inte bara genom regler utan också genom stöd till de elever som har svårast att klara skolmiljön.

I dag har vi en skola där var tionde elev har neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Rapporter visar att stödet till dessa elever är mycket ojämlikt från skola till skola och ofta är beroende av skolans resurser. Erfarenheterna visar att när skolan inte fungerar för elever med NPF blir effekten ofta att de får svårt att koncentrera sig, pratar och har svårt att sitta still.

Med de stora klasser som vi nu har i Sverige – de tenderar dessutom att öka i storlek – hamnar elever med NPF ofta i svårigheter både kunskapsmässigt och socialt. Man kan till exempel riskera att bli utkastad eller utvisad från lektionerna. Med en skola som inte kan hantera elever med NPF riskerar vi att fler slås ut, enligt min och Socialdemokraternas uppfattning.

Vilka konkreta reformer vill SD genomföra för att skolan ska fungera bättre för elever med NPF?

Fru talman! Jag tackar Jörgen Grubb för svaret.

Andelen NPF-elever är minst 10 procent. Attention och andra föreningar och organisationer som jobbar med de frågorna har undersökt detta ganska länge. Det här fanns på vår tid också, men då pratade man inte om diagnoser på samma sätt.

Skolan behöver givetvis trygghet och studiero, precis som ledamoten är inne på. Man kan åstadkomma det på många olika sätt. Om man straffar ut elever från skolan finns det risk för att det är de här eleverna som kommer att ha svårast att hantera situationen. Som jag var inne på har de svårt att sitta still, och koncentrationssvårigheterna blir större i stora grupper och stora klasser.

Därför är det jätteviktigt att det finns resurser ute i Sveriges kommuner och Sveriges skolor så att man kan göra mindre grupper och ge särskilt stöd till de elever som behöver det. De resurserna riskerar att inte finnas om vi dränerar Sveriges kommuner på pengar.

Jag och vi socialdemokrater tror att om en elev med NPF inte får rätt stöd i skolan riskerar det ofta att yttra sig i oro och koncentrationssvårigheter, som jag har pratat om. Då hamnar lätt fokus på disciplinåtgärder i stället för stöd, har vi sett.

Mina frågor till ledamoten Jörgen Grubb blir: Hur vill Sverigedemokraterna säkerställa att elever med NPF får rätt stöd i klassrummet så att ordning i skolan skapas genom bättre förutsättningar och inte genom att elever behöver slängas ut från undervisningen? Vad vill SD göra för att stödet ska fungera för elever med NPF?

Fru talman och ledamoten! För två år sedan var utbildningsutskottet på en studieresa till min hemkommun Örebro. Det var riktigt trevligt. Vi åt bland annat lunch på en av Sveriges bästa skolrestauranger.

Skolmaten har debatterats ganska yvigt de senaste veckorna i medierna och på sociala medier. Det talas om näringsbrist, järnbrist och hungriga barn. De är hungriga när de kommer hem från skolan. Jag tänker mig att en del av oss som åt lunch före 12.00 också kommer att vara hungriga när den här arbetsdagen är slut.

Det låter i debatten som att svenska skolor har börjat servera undermålig mat. Om man nu verkligen bryr sig om barns kostvanor kan man börja med vad Livsmedelsverket säger.

Barn äter ungefär 250 gram frukt och grönt om dagen. Rekommendationen är 500 gram. Färre än en av tio skolelever når upp till den nivån. De flesta äter lite grönsaker varje dag men bara runt 150 gram om dagen.

Samtidigt vet vi att en välplanerad vegetarisk kost fungerar för barn i alla åldrar. Det säger Livsmedelsverket och de nordiska näringsrekommendationerna.

Dessutom är skolmåltider näringsberäknade. De planeras av professionella kostchefer och kockar med ansvar för att barnen får i sig tillräckligt med energi, protein, järn och andra näringsämnen.

Att framställa vegetarisk skolmat eller vegetariska dagar som något slags hot mot barns hälsa finns det helt enkelt inget stöd för.

Självklart ska skolmat vara vällagad och god. Den ska vara tillagad av skickliga kockar. Det ska vara bra miljö i matsalarna så att man verkligen får matro.

Min fråga är: Ska vi inte ha en kunskapsbaserad skolmat i Sverige?

Fru talman! Jag tolkar svaret på min fråga om de offentliga måltiderna i Sverige ska bygga på kunskap som ett nej. De ska bygga på Sverigedemokraternas personliga preferenser att äta för lite grönsaker och för mycket kött, något som är en risk för folkhälsan.

Det tycker jag låter som en dålig idé när vi ska använda våra gemensamma offentliga pengar. Det är stora pengar som går till de offentliga måltiderna i Sverige.

Det är självklart att det ska vara gott, näringsriktigt, ekonomiskt och hållbart. Jag förstår inte varför man skulle ha någon annan grund för att spendera våra offentliga pengar när det gäller skolmaten.

Vi vet att vi äter för mycket kött i Sverige, både för den personliga hälsan och när det gäller de utsläpp som animalieproduktionen står för.

Det är klart att det finns en ekonomisk dimension i detta. Baljväxter är mer ekonomiska proteinkällor än vad kött är. Det spelar ändå roll om man ska hantera skattepengar.

Det handlar inte om att förbjuda kött. Skolmaten ska stå för 30 procent av energi- och näringsintaget per dag. Den resterande delen står man själv eller ens familj för.

Skolmåltiden ska såklart vara en viktig del i vårt folkhälsoarbete. Vi kan inte använda skattepengar för att erbjuda ohälsosam kost till barn, ungdomar, äldre och de som är inlagda på sjukhus, som får del av offentliga måltider.

Det är ett verktyg för att sätta goda matvanor för livet. Det är ett verktyg som gör att barn oavsett bakgrund får vanan att äta hälsosam mat även om de inte får den hemifrån.

Det är ingen som säger att man inte skulle få servera kött i skolan. Men det ska såklart vara bra kött från svenska ekologiska gårdar som man äter i lagom mängd för vars och ens hälsa. Ska vi verkligen inte lyssna på den kunskap som finns om hälsosam mat?

Fru talman! Till att börja med vill jag säga att jag tycker att det är ganska låg nivå på debatten. Vi har ägnat ett helt replikskifte åt att diskutera skolmat i en debatt som ska handla om lärare och elever. Man brukar annars raljant prata lite om att skolmat är det som vårdnadshavare och också elever är mest intresserade av och har mest åsikter om.

Vi behöver ha den här debatten på en högre nivå än så. Det finns de som är professionella i att laga skolmat till våra barn. Låt dem hålla på med det.

Jag tycker ändå att det finns en väldig diskrepans mellan hur det låter från regeringspartierna när man pratar om att elever ska sköta sig och göra som de blir tillsagda och när det sedan kommer till skolmaten – då ska de plötsligt få bestämma själva. I övrigt ska de vara lydiga. Jag tycker att det är intressant, och det är någonting jag har reflekterat över.

Fru talman! Jag ska hålla mig till betänkandet. Lärarna är det mest betydelsefulla vi har i svensk skola. De har möjlighet att göra stor skillnad för elever. De har kunskap om vad som fungerar bäst i klassrummet, och de vet hur man bäst får elever att hålla fokus och lära sig det som står i kursplanen. Ändå vill politiker – som knappast vet bäst – peta i hur det ska fungera i klassrummet.

Liberalerna kör popcornutspel om att lärare ska få straffa elever som inte sköter sig, kanske med att svabba matsalen. Det är en åtgärd som jag som politiker aldrig blivit tillfrågad om, vare sig när jag var utbildningspolitiker i Sundsvall eller som utbildningspolitisk talesperson här i riksdagen. Det lärare efterfrågar, vad jag har hört, är fler kollegor och mindre klasser samt att politiker ska sluta peta alltför mycket i deras arbete.

Undervisningen blir även som bäst när elever får ha inflytande. Självklart ska lärare styra i klassrummet, men när elever får vara med och bestämma om sin skola funkar den som bäst.

Fru talman! Svenska elever förtjänar skickliga lärare över hela landet. I dag är skillnaderna avseende behöriga lärare mycket stora i landet och mellan skolor. Övertorneå har lägst andel behöriga lärare i hela landet. Bara 44 procent av lärarna har legitimation och behörighet. Andelen behöriga lärare är lägre i glesbygd, i socioekonomiskt utsatta områden och på friskolor.

Jag menar inte att det är hjärnkirurgi att undervisa barn. Obehöriga lärare kan i många fall vara skickliga, men vi har ändå bestämt att svenska elever ska undervisas av utbildade lärare. Då kan man fråga sig varför vi tillåter så många undantag från det krav på lärarlegitimation som infördes 2011. Syftet var ju att höja kvaliteten på lärarna, öka rättssäkerheten för eleverna och öka läraryrkets attraktivitet. Men 14 år senare kan vi läsa i Riksrevisionens rapport att de inte finner några indikationer på att dessa ambitioner är nådda. Antalet lärare med examen har legat kvar på samma nivå som tidigare samtidigt som många undervisar i ämnen de inte är behöriga i.

Legitimationssystemet är så fullt av undantag att det inte vidtas tillräckligt med åtgärder för att elever ska undervisas av behöriga lärare. Undantaget som gäller krav på lärarlegitimation för vissa privata skolverksamheter måste tas bort. Det gäller till exempel Waldorfskolor och skolor som bedriver undervisning på engelska. Det är ett undantag som systematiskt utnyttjas av aktiebolagsskolor.

Det är inte en slump att många fristående skolor väljer att ha undervisning på engelska. Det är ett sätt att få undantag från kravet på att anställa lärare med svensk lärarlegitimation och därmed kunna anställa billigare lärare. Enligt en artikel i DN skiljer det 3 000 kronor i lön mellan anställda på en kommunal skola och på Internationella Engelska Skolan.

I höstas kom en rapport från Skolinspektionen som visar att engelska användes oreflekterat och utan pedagogisk eftertanke i undervisningen på den här typen av skolor. Eleverna har ibland svårt att förstå frågor och prov på grund av att de är på engelska. Lärarna kan heller inte alltid svenska, vilket har lett till situationer där elever behövt rycka in och tolka. Det är helt oseriöst att bedriva svensk skola på det sättet.

Vi har också fått många larm om oskickliga och i vissa fall grovt olämpliga lärare som jobbar i svensk skola. De värsta exemplen är såklart lärare som brukar våld mot elever eller sexuellt utnyttjar barn. För att motverka risken för missförhållanden är det nödvändigt att skärpa regelverket så att huvudmän blir skyldiga att anmäla olämpliga och oskickliga lärare.

Skolan ska vara en trygg plats. Elever och föräldrar ska kunna vara säkra på det. Det finns tyvärr alltför många exempel på att olämpliga lärare fått sluta på en skola och sedan fått ny tjänst på en annan skola utan att något rapporterats till Skolinspektionen. Det har också förekommit att skolor aktivt tystat ned sådana här händelser för att inte skada skolans rykte. När det gäller aktiebolagsskolor är det inte konstigt, för de riskerar ju att tappa vinster. De vill skydda sin lönsamhet. Därför behöver huvudmän bli skyldiga att anmäla olämpliga och oskickliga lärare, både med och utan legitimation, till Skolinspektionen.

Skolverket bör få möjlighet att kontrollera belastningsregistret och även misstankeregistret i samband med att en person söker jobb på förskola eller skola. Disciplinpåföljder för lärare behöver gälla både legitimerade och olegitimerade lärare, särskilt eftersom många olegitimerade lärare undervisar i dag.

Andelen legitimerade lärare behöver såklart öka. Det behöver göras en utredning av hur det ska kunna uppnås och hur legitimationssystemet behöver förändras. Man bör särskilt se över de undantag som nu finns. Det måste finnas starkare incitament för huvudmän att se till att outbildade eller delvis utbildade lärare blir legitimerade.

Fru talman! Alla barn omfattas av skolplikt. Därför är det en självklarhet att skolan måste fungera för alla elever. Allt fler elever klarar inte av att vara i skolans miljö och blir hemmasittare. Allt fler unga mår psykiskt dåligt. Allt fler elever har diagnoser och får inte rätt stöd i skolan.

Vi måste skapa en skola som klarar av att möta upp och stötta alla elever. I dag får lärare slita ensamma i klasser med 30 elever med olika behov av anpassningar. Det är inte konstigt att det inte fungerar. För stora klasser gör uppdraget mycket svårare, och när andra delar av skolan samtidigt är nedbantade blir det ännu svårare. Varken elevhälsan eller andra typer av kringresurser fungerar som de ska i dag.

Vi kan inte bara se på och låta våra elever misslyckas. En lärare som intervjuades i Kalibers granskning av skolan som släpptes i måndags sa – förlåt, fru talman – att vi ger våra barn F som i fuck you. Han jämförde med hur det såg ut tidigare, när skolan kunde vara kompensatorisk. Han menade också att vi kan ge alla elever möjlighet att lyckas, bara vi vill och satsar – och det behöver vi göra.

Att klara skolan är en nyckelfaktor för ett fungerande vuxenliv. Kompetensen om psykisk ohälsa hos personal som arbetar i skolan och arbetet med att främja skolnärvaro och fullständiga betyg behöver stärkas. Elevhälsan behöver kraftigt förstärkas, och det har vi prioriterat i vår budget.

Vi måste gå ifrån en skola där politiker år efter år ser mellan fingrarna med att så många elever går ut skolan utan behörighet till gymnasiet. För att vända trenden behövs mer resurser till skolan. Klasserna ska vara rimligt stora, eleverna ska undervisas av utbildade lärare och stöd ska sättas in där behoven finns.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 4 i UBU9 och till reservation 1 i UBU16.

(Applåder)

Fru talman! Jag noterar att ledamoten är en av de lärare som inte jobbar i skolan. Det kan finnas många olika skäl till det, men jag hoppas också att fler kan komma tillbaka till det arbetet i sin egen takt och när de så önskar.

Det var ett utmärkt anförande. Jag ska göra mitt bästa att återge en mening korrekt: Utan ordning och reda blir det ingen undervisning. Det är sant. Steget innan är att utan behöriga lärare blir det ingen ordning och reda, och då blir det ingen undervisning.

Jag tror att vi egentligen är överens, men utmaningen är att regeringen vill utbilda färre lärare. Det finns inte någon som helst tillstymmelse till att stötta våra förslag att obehöriga lärare ska få stöd till att utbilda sig till behöriga lärare. Det innebär att skolor särskilt i utanförskapsområden och glesbygden får färre behöriga lärare. Och då blir skolresultaten sämre. Det är bland annat för att det blir sämre studiero eftersom det också är en konsekvens av att inte ha behöriga lärare.

Vi delar uppfattningen om hur viktiga dessa frågor är. Men återigen säger jag att regeringen inte gör något. Jo, det finns en förhoppning om att folk ska komma tillbaka till skolan. Jag delar den förhoppningen, och jag hoppas att det blir så. Delar av det regeringen gör kan bidra, men jag tror att delar av den klåfingrighet som vissa ministrar ägnar sig åt kan leda till motsatsen. Så länge fler lärare inte utbildas och så länge vi inte ser till att finansiera skolreformer framlagda av regeringen, vilket inte sker i dagsläget, kommer dock det samlade paketet att innebära att lärarna sannolikt får sämre villkor på grund av att varje lärare ska lyfta en tyngre börda. Det enda sättet blir att varje lärare ska undervisa mindre. Då blir det fler obehöriga lärare, om vi inte vill utbilda fler behöriga lärare. Jag tror inte att det är rätt väg för svensk skola.

Hur tänker Moderaterna att de ska göra för att utbilda fler behöriga lärare när regeringen just nu går åt andra hållet?

Fru talman! Jag instämmer i den sista delen av Johanna Rantsis replik, nämligen att det är viktigt att lärarna kan fokusera på det de är utbildade för. Men hon återkommer också till något som hon även tog upp i sitt huvudanförande, nämligen diverse statsbidrag.

Flera ledamöter i salen här i dag kommer från olika delar av landet och har noterat det här med de riktade statsbidragen. Man sitter inne på ministerns kontor och pratar om skolsociala team. Hur ser det ut i de små kommunerna i Dalarna? Har alla skolor möjlighet att inrätta skolsociala team? Går det att öppna en akutskola i Malung-Sälen? Är det här det mest relevanta sättet att använda pengarna för de kommunerna? Nej, det är inte det.

I Gällivare kommun har ungefär 50 procent av lärarna behörighet. Sedan kommer regeringen och säger att de ska bygga en akutskola eller inrätta skolsociala team, men de får definitivt inte använda pengarna till fler lärare och löner som kan konkurrera med gruvlönerna.

Det här är inte svaret på hur Sveriges elever får fler lärare som kan sin grej. Den konkreta frågan är: Hur tänker Moderaterna att vi ska få fler utbildade behöriga lärare, när regeringens politik är att utbilda färre – samtidigt som man säger nej till Centerpartiets förslag att finansiera utbildning av obehöriga lärare som redan finns i skolans verksamhet?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2 i UbU9 och reservation 4 i UbU16.

Det är roligt att så många pratade om skolmaten. Jag noterade att man tydligen ska starta med att säga: ”När jag var barn …”

Jag kommer från ett land där skolmat inte ens fanns. Vi hade äckliga mackor med oss hemifrån som låg i en varm väska under hela skoldagen till dess att man skulle äta dem. Rågbröd med spegepølse – gott, men inte efter tre timmar i en varm skolväska.

Vegetarisk mat är en välsignelse i jämförelse. Sedan tycker jag att folk ska kunna välja själva. Där är jag kanske inte riktigt på Miljöpartiets linje.

Men det här är inte ett skolmatsbetänkande, utan det här betänkandet heter Lärare och elever. Det är där vi ska fokusera dagens debatt, även om vi har pratat om mycket annat.

Jag vill börja med eleverna. Om folk har glömt det så är det dem skolan är till för, inte för diverse idéer om skolmat.

Eleverna förtjänar en skolgång som främst handlar om dem. De förtjänar politiker som bryr sig om att den skola de möter är den bästa möjliga som bygger på kunskap, evidens och en profession, inte på dagens känsla hos ministrar. Det är viktigt, och det är den vägen vi måste vandra.

För att eleverna ska ha bästa möjliga skolgång behöver vi också försvara elevinflytandet, som under den här regeringen är under konstant attack trots att det av allting i svensk skola är den kanske svenskaste värderingen. Det är det som har byggt svensk skola sedan 50-talet. Det är det som gör att svensk skola står ut och att vi fortfarande har en skola som faktiskt är bättre än typ alla andra länders, i alla fall om man tittar på de elever som är födda i Sverige.

Vi är också bättre på att ta hand om många av dem som har kommit utifrån, men vi har väldigt många som har kommit utifrån. Det har gjort att de allmänna resultaten har blivit svagare och att utmaningarna har varit större – definitivt.

Om man bryr sig om eleverna måste man också kunna säga att alldeles för många elever inte klarar skolan i dag. Under Tidöregeringen slås rekord. Aldrig förr i svensk historia har så många lämnat svensk skola utan att klara den och kunna komma vidare till gymnasiet som under Tidöregeringen.

Vi frågar då regeringen: Ska inte de här eleverna, om de har ett genomsnitt som är godkänt, få lov att kunna komma in på yrkesprogrammen, så som ni tycker att det ska fungera om kanske fem sex år, med ett nytt betygssystem etcetera? Då är svaret nej. Det är 100 000 elever till som kommer att hinna gå ut ur svensk skola till dess att detta är på plats.

Vi säger att det finns lösningar som skulle kunna ändra på detta nu. De som har godkänt och som ni tycker ska få lov att gå i skolan om fem år skulle kunna få lov att göra det redan nästa år. Men regeringen säger nej. Det är faktiskt inte att bry sig om eleverna och deras bästa. Det är värdet för mig.

Sedan handlar det om lärarna. Jag tror att vi alla är överens om att det är lärarna som skapar förutsättningar för att eleverna sedan klarar skolan och får ut något av att vara där, utöver kompisar.

Där måste det bygga mycket mer på tillit och förtroende till professionen än i dag, utan diverse pekpinnar när det gäller hur man undervisar. Vi ska definitivt inte i riksdagens kammare definiera vad som är rätt metod. Tänk om man via vetenskapen kommer fram till andra metoder om några år. Då ska vi gå igenom en tre- eller fyraårig lagstiftningsprocess med utredningar för att komma fram till att det nu är ny vetenskap som gäller. Så kan vi inte styra. Det är inte ett lämpligt sätt att styra en skolverksamhet. Även om vi är överens om att det är rätt metoder som tillämpas är det inte vi som ska definiera vetenskap. Jag kan, inte minst efter den här debatten, säga att det är väldigt många som är långt ifrån att veta vad det innebär.

Vill man ha bättre och fler lärare är det faktiskt dags att satsa på skolan. Regeringen säger att den satsar på skolan, men det är bara genom att räkna in alla möjliga subventioner till barnfamiljer som regeringen ens kommer i närheten av att satsa på skolan. Alla partier utanför regeringen satsar mer. Centerpartiet använder faktiskt totalt sett 10 miljarder mindre i budgeten, för vi tycker i motsats till regeringen, Socialdemokraterna och andra partier att man ska ta ansvar för svensk ekonomi. Ändå lyckas vi satsa mer på skolan. Det tycker jag att man kan ta med sig. Det är möjligt att satsa på skolan.

Det betyder också att man måste utbilda dem som är obehöriga så att de blir behöriga. Och det betyder att vi måste ställa krav på att alla lärare ska vara behöriga. Detta är möjligt att göra. Men regeringen säger nej. Varför? För att de i grunden tycker att annat är viktigare. Vad är det då de tycker är viktigare? Jo, straff, skoluniformer och fina byggnader är tydligen mycket viktigare än lärare för skolresultaten i svensk skola.

Jag är skeptisk, men det är inte för att vi inte tror på att vackra byggnader är viktiga. Jag håller helt med. Det finns en anledning till att man har byggt Sveriges riksdag fint; det är för att man vill visa att det vi gör här är viktigt och den demokratiska grunden för det svenska samhället.

Verkligheten är att Sverige har flest obehöriga elever i hela EU och OECD, och antalet utgör också svenskt rekord just nu. Vi har störst andel lärare i hela OECD och EU som inte är fullt utbildade – och man vill utbilda färre lärare. Vi har flest elever som mår dåligt – och man vill ta bort deras inflytande över sin vardag.

Då tycker jag och Centerpartiet att det är vansinnigt att gå ut och säga att vi nu ska satsa på hur skolan ser ut, alltså inte på de lärare som finns i klassrummet utan på den ingång man går in genom. Jag vill säga så tydligt det bara går att det inte är detta som gör skillnad.

Ja, fru talman och Liberalerna, självklart ska skolbyggnader vara fina, gärna praktfulla rent av, när de byggs. Men problemet just nu är att skolor läggs ned runt om i hela landet. Det är det riktiga problemet. Vackra byggnader löser faktiskt inte lärarbristen. Högt i tak kompenserar inte för låga löner. Och en pampig entré hjälper över huvud taget inte den elev som inte får lämna skolan med godkända betyg och gå vidare till gymnasiet.

Därför blir jag och många andra, även bland lärarna, irriterade när vi hör en regering som på det här sättet sparar på skolan, underminerar förtroendet för lärarna och går runt och petar i alla möjliga detaljer gå ut och säga att vi i stället för att satsa på lärarna och se till att det blir fler behöriga lärare ska satsa och fokusera på hur ytan ser ut. Det tror jag irriterar många på grund av att det definierar själva utmaningen med regeringens politik: Den är ytlig. Det är det som är problemet.

(Applåder)

(forts. § 9)