Johanna Rantsi (M) svarade Mattias Ottosson i en replik om Sjöfartsfrågor i debatten ”Protokoll 2025/26:93 Torsdagen den 19 mars” den 19 mars 2026.
Mattias OttossonS· i en replikLedamoten Johanna Rantsi har berömt sig själv och regeringen för dess arbete under den gångna mandatperioden när det gäller svensk sjöfartspolitik. Jag ska också till viss del berömma regeringen för att det har hänt en…Fru talman! Jag vill inleda mitt anförande i den här debatten med att poängtera hur viktig sjöfarten är för oss i vårt samhälle. 90 procent av allt vi importerar och exporterar till och från Sverige har någon gång under sin fraktkedja fraktats med just sjöfart. Vi har nästan 270 000 öar i Sverige. Det är världsrekord. Vi har också en av Europas allra längsta kuster. 1,6 miljoner människor bor på en ö. Detta säger rätt mycket om hur beroende vi är av både sjöfart och båtar. Vi är beroende av sjöfart såväl i fredstid som i ofreds- och orostid. Det är något som alltid kommer att behöva finnas där vi bor.
Fru talman! Under sjöfartsdebatten här i kammaren 2025 sa jag att Sveriges handelsflotta hade minskat drastiskt de senaste 50 åren men att vi nu skulle bryta denna dystra trend under mandatperioden.
Vi vill ju se en konkurrenskraftig svensk sjöfart. Vi vill se fler svenskflaggade fartyg för fler arbetstillfällen, mer svenska skatteintäkter och en bättre försörjningsförmåga.
Vad har vi då gjort, fru talman, för att åstadkomma detta?
Den moderatledda regeringen har under mandatperioden inte bara sänkt stämpelskatten utan också slopat stämpelskatten för inteckning i skepp. Vi har infört ett nytt bareboatregister, Skeppslega, som förenklar ut- och inhyrning av obemannade skepp. Vi har alltså lyssnat på branschen och vad den efterfrågar.
Vi reformerar tonnageskattesystemet, vilket gör att fler olika typer av fartyg kommer att kunna ingå i detta. Vi ser också över var de får köra och utsättas för internationell konkurrens.
Kompetensförsörjningen är en stor fråga inom många infrastrukturområden, framför allt inom sjöfart. Den moderatledda regeringen ser till att vi får fler svenska studenter på World Maritime University. Vi har infört en flexiblare utbildning för att bli sjöbefäl klass VII. Söktrycket till dessa utbildningar ökar också nu, fru talman, vilket är glädjande. Vi ser också till att man ska kunna studera till matros som vuxen, vilket tidigare inte gick.
Regeringen har slutit flera sjöfartsavtal med andra länder utanför EU för att ömsesidigt godkänna olika behörigheter. Vi har förenklat myndighetskontakter och infört en inflaggningslots hos Transportstyrelsen, just för att underlätta inflaggning.
Sjöfartsbranschen välkomnar regeringens sjöfartsarbete. Flera rederier har nu valt att flagga in sina fartyg med svensk flagg.
Stena Bulk var först ut då de redan i april förra året meddelade att de planerade att flagga in upp till fem tankfartyg. Sirius Shipping sätter svensk flagg på samtliga sju fartyg som nu är under konstruktion. Furetank har med sina partner under de senaste två åren tagit leverans av hela nio fartyg, samtliga levererade till svensk flagg. Ytterligare fem fartyg ska levereras inom de kommande 14 månaderna, med intentionen att även de ska ha svensk flagg. Det nya bareboatregister vi infört har bidragit till två nya svenskflaggade fartyg.
De svenskflaggade fartygen ökar helt enkelt med den moderatledda regeringens flitiga arbete. Vi har alltså, fru talman, vänt den dystra trenden. Nu har vi över 100 fartyg med svensk flagg. Vi moderater säger som det är, och vi håller också vad vi har lovat.
Vi har inte bara arbetat med ekonomiska åtgärder för att stärka svensk sjöfart; vi har också vidtagit åtgärder för en stark inlandssjöfart. Vi har förlängt den nationella sjöfartssamordnarens uppdrag med fokus på sjöfartens omställning och överflyttning av gods till just sjöfart.
Vi prioriterar infrastruktur till och från våra hamnar. Ett exempel är Hjulstabron, som vi vill prioritera upp i nationell plan. Vi säger också blankt nej till en ny låg bro i Göteborg, som kraftigt skulle begränsa möjligheterna till sjöfart.
Vi har infört ett förbud mot utsläpp av skrubbervatten. Det är en bra miljöåtgärd för att minska utsläpp av farliga ämnen såsom svavel och tungmetaller.
Vi har räddat de viktiga järnvägsfärjorna i södra Sverige, som är våra flytande broar till kontinenten. Vi har sett till att Sverige är kvar i IMO och utövar ett internationellt inflytande över sjöfarten. Sjöfarten är ju ingenting som stannar inom Sveriges gränser, utan där måste vi ofta komma överens internationellt.
Precis som den tidigare talaren, ledamoten Ståhl, lyfte i talarstolen har vi också infört sju nya gränsövergångar, alltså övergångar där man kan mönstra av och mönstra på olika fartyg. Det är för sjöfolkets skull, så att de kan komma hem till familjen. Vi är inte klara i och med att nya gränsövergångar har införts, utan vi behöver också se till att polisen utökar sina öppettider så att gränsövergångarna håller öppet.
Transportstyrelsen har fått i uppdrag att underlätta för omställning till elektrifierad sjöfart, med fokus på konvertering av fartyg till eldrift.
När det gäller våra kära fritidsbåtar, som vi har gott om i landet, jobbar vi med att stoppa stölder av dessa genom att ge nya befogenheter för tullpersonal som ska motverka att sådant stöldgods förs ut ur landet.
Fru talman! Det händer minst sagt mycket inom sjöfarten, men det finns också mer kvar att göra. Ett område som behöver stärkas ännu mer är just kompetensförsörjningen för att se till att det finns kunnig personal till våra fartyg.
Jag har en framtidstro när det kommer till sjöfarten. Det handlar om grön omställning och innovation. Det finns framträdande rederier på området, och jag tror på morot i stället för straffskatter och piska.
Vi har mycket att tacka sjöfarten för. Det gäller både export och import, som jag nämnde tidigare. Det handlar om transport av både varor och människor. Sedan får inte minst turismen glömmas bort.
Enligt statistik från Sjöfartsverket reste hela 20,5 miljoner passagerare med färjor inom, till eller från Sverige under förra året. 20,5 miljoner passagerare! Färjetrafiken är inte bara viktig för inrikes resor utan är också en betydande transportväg för utländska turister.
Turismen i Sverige omsätter enligt Svensk Turism 419 miljarder kronor, och den genererar 70 miljarder i skatteintäkter. Våra passagerarrederier sprider turismen till hamnstäder över hela landet, och många resenärer fortsätter sedan till mindre orter och mer avlägsna destinationer. På så sätt främjar färjetrafiken regional utveckling, stärker lokal besöksnäring och skapar tillväxtmöjligheter även utanför storstäderna. Sjöfarten är viktig för hela Sverige.
Vi i den moderatledda regeringen ställer inga trafikslag mot varandra, utan alla trafikslag behövs utifrån sitt eget syfte. Men en sak är säker, fru talman: Utan sjöfart stannar Sverige. Regeringen har levererat konkreta åtgärder: Stämpelskatten för inteckning av skepp är avskaffad, regelverket för in- och uthyrning av obemannade fartyg har förändrats och vi ser nu ett trendbrott, nämligen att fler svenska fartyg har flaggats in. Det här är resultatet av en aktiv näringspolitik, inte av statliga detaljstyrningsstrategier. Vi har ambitionen att få fram fler svenskflaggade fartyg, och vägen dit går genom konkurrenskraftiga villkor, inte genom mer byråkrati.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
Fru talman! Ledamoten Johanna Rantsi har berömt sig själv och regeringen för dess arbete under den gångna mandatperioden när det gäller svensk sjöfartspolitik. Jag ska också till viss del berömma regeringen för att det har hänt en del saker, till exempel en uppdatering av tonnageskattesystemet och bareboatregistret. Det finns en hel del som är bra.
När jag lyssnade på ledamotens anförande tänkte jag till lite. Ledamoten talade om ofred, krigstider och vikten av svenskt sjöfolk på inflaggade fartyg. Det stämmer som ledamoten säger att det flaggades in ett antal fartyg under 2025, inte mindre än 13 fartyg. Det är bra. Nu har nio av fartygen fått en fastställd säkerhetsbemanning från Transportstyrelsen, det vill säga vilka som ska tjänstgöra. Det innebär 236 heltidstjänster på fartygen. Det är jättebra.
Men det lilla problemet är att 196 av tjänsterna gick till utländska sjömän. Endast 17 procent gick till svenska sjömän. Det var väl inte riktigt det vi hade tänkt oss. Om det blir ofred behöver vi för att försörja landet svenska sjömän på våra fartyg. Annars är risken att de åker hem till Asien och lämnar fartygen.
Jag har följande fråga till ledamoten: Hur ska vi ta frågan vidare så att svenskar ska börja jobba på fartygen? Där är jag lite orolig.
Fru talman! Jag tackar ledamoten för en mycket angelägen fråga.
Jag delar ledamotens oro om att vi behöver mer av svenskt sjöfolk i Sverige. En av de största utmaningarna för att fartyg och rederier ska kunna flagga svenskt är just kompetensförsörjningen.
Vi har varit inne på frågan, och som jag sa i mitt anförande har vi vidtagit vissa åtgärder, men mycket återstår att göra. Vi anser att det behövs fler utbildningsvägar in i sjöfartsyrket. På ett fartyg jobbar fler än befäl. Det finns många yrken på ett fartyg, och vi ser gärna fler utbildningsvägar in.
Precis som jag nämnde kort i mitt anförande kan man i dag läsa till matros som vuxen. Det kunde man inte för bara ett eller två år sedan. Då var det en grundläggande gymnasieutbildning där vuxna inte tilläts läsa. Det är inte alla som vet när de är 15–16 år om de vill bli matros eller inte.
Vi arbetar med att ta bort hinder för utbildning till sjöyrken. Jag ser gärna att vi utvecklar ett starkare samarbete med marinen. Det hänger tätt ihop med det ledamoten var inne på i sitt anförande om försvarsförmåga. Många unga arbetar inom marinen och kör båtar där. De får en god sjöfartsutbildning inom det militära, vilket de inte riktigt kan tillgodoräkna sig i andra utbildningssystem i dag. Jag ser gärna att vi bättre tar till vara den kompetens som finns inom marinen. Där vet jag att branschen har ett tätt samarbete, vilket har utökats de senaste åren. Man syns på varandras mässor och träffar varandra.
Vi har självklart ett ansvar som politiker att ta bort lagstadgade hinder i förordningar, men branschen har tillika ett stort ansvar att synas.
Fru talman! Jag tackar Johanna Rantsi för svaret.
Jag är kanske inte helt nöjd med svaret, och jag anser att det finns problem även i fortsättningen. Vi har jobbat med dessa frågor politiskt sett tillsammans med Blå Tillväxt, det vill säga branschen på både den fackliga sidan och arbetsgivarsidan.
Men jag känner att vi inte riktigt kommer fram. Jag vill fortfarande lägga lite vikt vid inflaggningen. Ledamoten själv lyfte upp Stenas inflaggning av de tre stora tankfartygen. Jag sa det inte tidigare, men jag kan säga det nu, nämligen att det var noll svenskar på dem. Det är naturligtvis inte bra när Sveriges största rederi hanterar frågan på det sättet.
Då blir svaret att man tittar på att förkorta utbildningen. Jag är inte säker på att det blir helt rätt när det går så fort. Vad blir konsekvenserna? Hur är konsekvensanalysen av detta, det vill säga att se över arbetet med att snabba upp utbildningen i sjösäkerhet? Det känns som att detta mer handlar om ekonomi, administration och korta processer. Är det säkert att det blir bättre sjösäkerhet ute på fartygen? Jag är inte övertygad om det.
Jag är inte heller övertygad om att den här uppsnabbningen av vuxenutbildningen är helt perfekt. Den innebär ju att möjligheterna till vidareutbildning begränsas eftersom man inte får högskolebehörighet. Det är klart att det finns ett behov hos sjöfolket av att kunna utvidga detta, så att man kan bli andrestyrman eller befälhavare. Då försvårar naturligtvis det här, och då kanske det blir så att ungdomar och andra som är intresserade av att jobba till sjöss väljer någonting annat.
Det senaste förslag som har kommit från arbetsgivarnas sida är att engelska ska vara språket inom svensk sjöfart. Jag tycker att man ska prata svenska också. Annars tror jag inte att vi kommer att ha svenska sjömän på våra färjor i framtiden utan utländska även där.
Fru talman! Jag fastnade framför allt i två av de frågor som ledamoten ställde. Det jag vill börja med att svara på är det som ledamoten nämnde kort på slutet om språkkrav på våra fartyg. Jag delar inte riktigt ledamotens åsikt att svenska kanske ska vara ett krav för alltid. Vi ser ju att engelska blir vanligare och vanligare och är någonting vi lever med i vardagen i hela vårt samhälle. Vi har också väldigt lika nordiska språk. Det är fullt möjligt för någon som pratar norska och någon som pratar svenska att förstå varandra, liksom för någon som pratar skånska och någon som pratar danska. Jag och vår sida i politiken är öppna för att se över det här och i alla fall göra en analys av vad det skulle innebära. Jag vill inte stänga den dörren helt.
Ledamoten pratade också om kompetensförsörjningen. Jag skulle vilja lyfta frågan om att få våra studenter att stanna i yrket. När jag besöker våra sjöfartshögskolor, till exempel i Kalmar, träffar jag studenter som vittnar om att många av deras äldre studentkamrater som utbildat sig inom sjöfarten går i land och jobbar med helt andra saker än sjöfart. Energibranschen tar många av dem som är utbildade, då det är liknande arbetsuppgifter. Men studenterna själva vittnar om att de utbildar sig för att de vill jobba på svenskflaggade fartyg.
Det här går hand i hand. Utan svenskflaggade fartyg får vi inte studenter som går vidare för att jobba inom branschen. Utan studenter som ska in i branschen får vi inte svenskflaggade fartyg.
Jag tror att vi ska sitta still i båten en liten stund och se hur det här utvecklar sig. Men jag delar ledamotens oro över kompetensförsörjningen. Det är en av de största utmaningarna framöver.