Håkan Svenneling

Herr talman! Sverige är ordförandeland i EU. På måndag ska utrikesminister Billström resa ned till Bryssel för utrikesministrarnas möte där. Iran är inte på dagordningen på måndag.

Trots det kommer det att hållas stora demonstrationer i Bryssel just till förmån för det iranska folket. Det visar tydligt på den dissonans och miss som finns från ledande europeiska politiker mot det iranska folket och också alla exiliranier som finns här.

Det är bra att Aron Emilsson fortfarande står kvar vid att ni vill terrorklassa. Sverigedemokraterna har väldigt tydligt ett val här. Antingen kommer ni att följa slottsavtalet och vara extremt lojala mot regeringen i dess utrikespolitik, eller så kommer ni att visa på att Sveriges riksdag formar utrikespolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det kan vi göra genom att det finns en majoritet i riksdagen för att terrorklassa revolutionsgardet. Låt oss då använda den. Jag förstår om ni vill vänta lite, men 2023 är ett långt år. Det kan fortsatt gå att terrorklassa.

Herr talman! Strax efter det svenska valet mördade den iranska moralpolisen Jina Mahsa Amini. Det ledde fram till stora folkliga protester i Iran, de största som setts på väldigt länge. Det ledde också till en stor debatt här i Sverige, vilket beror på att vi har väldigt många svenskiranier som är engagerade i den här frågan. Jag minns väl - vilket jag tror att talmannen också gör - när vi hade interpellationsdebatt en kall tisdagskväll i november och hela kammaren var fylld med åhörare. Detta var också utrikesministerns första debatt.

Sverigedemokraterna har länge haft ett ganska kraftfullt tonläge mot den iranska regimen. Många gånger har Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna riktat liknande kritik mot den förra S-ledda regeringen. Men nu när Sverigedemokraterna är en del av det nya regeringsunderlaget utifrån sitt slottsavtal tycker jag att skärpan och tydligheten om Iran verkar avta från SD:s sida, även om Aron Emilsson tog upp det i sitt anförande.

I december fanns det en möjlighet för riksdagen att säkerställa att Sveriges position skulle vara att det iranska revolutionsgardet, kallat IRGC, ska terrorstämplas. Det är en åsikt som Sverigedemokraterna flera gånger har sagt sig stå bakom. Men i stället för att forma en majoritet med oss i oppositionen backade Sverigedemokraterna lojalt in bakom regeringens betydligt mer otydliga ståndpunkt att regeringen ska undersöka förutsättningarna för en terrorlistning. Det har gjort att vi har hamnat i ett läge där Sverige nu väntar på alla andra EU-länder innan vi eventuellt kan tänka oss att terrorklassa revolutionsgardet. Det är en mycket svag och otydlig position, särskilt som den iranska regimen fortsätter att avrätta fredliga demonstranter. Är er lojalitet mot regeringen viktigare än det iranska folkets kamp för frihet? Vad krävs för att Sverigedemokraterna ska rösta för att terrorstämpla det iranska revolutionsgardet, IRGC?

Herr talman! Om Morgan Johansson vill läsa en budget om hur man lever upp till enprocentsmålet kan han läsa Vänsterpartiets eller Miljöpartiets budgetmotioner. Jag tror till och med att Centerpartiets budgetmotion har 1 procent. Det är bara Socialdemokraterna som först säger att de vill värna det men som sedan säger: Jamen 7 miljarder blev lite mycket. Vi hade bara 2.

Sluta siffertrixa! Ni klarar inte av att leva upp till enprocentsmålet. Ni har attackerat biståndet med avräkningar under lång tid. Ni har gömt er bakom OECD-Dac. Det ledde till att ni kallade världens länder till en miljökonferens som hette Stockholm + 50. Men veckan innan hade ni skurit ned i biståndet till de länder som dök upp där. Det här är effekten av er biståndspolitik.

Detta har gett de borgerliga partierna med framför allt Sverigedemokraterna i spetsen möjlighet att attackera biståndet, vilket gjort att en 50årig hörnsten i svensk utrikespolitik nu är borta. Det måste ni ta ansvar för. Sverige måste stå upp för biståndet.

Jag tycker att den retorik som jag hör från Socialdemokraterna är bra. Men visa den också i siffrorna och i pengarna på bordet! Läs de andra partiernas budgetmotioner så lär ni er hur man gör!

Herr talman! Morgan Johansson ger en bra beskrivning av en av de allvarligaste konsekvenserna av den nya högerregeringens politik, nämligen de enorma nedskärningarna i Sveriges biståndsbudget som gör att världens fattigaste nu får betala priset för den borgerliga politiken. En grundpelare i svensk biståndspolitik har varit att 1 procent av våra totala inkomster ska gå till världens fattigaste för att göra världen mer jämlik. Det målet har funnits i över 50 år, och nu tar högerregeringen bort det. Det är en del i en mycket dålig biståndspolitik som den nya M-ledda regeringen för. I detta är jag och Morgan Johansson överens om mycket.

Samtidigt går det inte att komma ifrån Socialdemokraternas ansvar för att vi är där vi är när det gäller biståndspolitiken. Under flera år förde Socialdemokraterna en politik som bäddade för denna situation. I Socialdemokraternas egen skuggbudget i höstas levde man inte ens upp till enprocentsmålet, som man ju hävdar att man värnar.

Vad har då Socialdemokraterna gjort? Det stora problemet är avräkningarna av biståndet. Den dåvarande S-regeringen använde biståndet som en kassabok att ta pengar från för att möta ökande kostnader, framför allt för flyktingmottagande. När kriget i Ukraina bröt ut drogs biståndet snabbt ned för att finansiera mottagande av flyktingar - flyktingar som aldrig kom. Men trots beslut om återföring fick neddragningarna stora konsekvenser för det svenska biståndet under förra året.

Kristdemokraterna prioriterade till exempel att få till ett tak på avräkningarna på 8 procent snarare än en biståndsbudget på 1 procent. Det var en felprioritering, men fortfarande en prioritering - som inte hade behövts om Socialdemokraterna inte ägnat sig åt så stora avräkningar. Vilket ansvar har Socialdemokraterna för neddragningen av biståndsbudgeten, enligt Morgan Johansson?

Herr talman! När jag hör utrikesministerns försvar förstår jag varför jag KU-anmälde honom för hans uttalanden om Turkiet. De behöver verkligen granskas.

Utrikesministern har nu fastnat i skiten, och där sitter han fast. Han har misslyckats med det som hans statsminister har pekat ut som den viktigaste arbetsuppgiften.

Problemet för oss andra är att han spelar med Sveriges säkerhet. Jag vill påminna alla om vad jag lyfte på presskonferensen den 13 maj, nämligen frågan vad det innebär att ingå en militär allians med Ungern och Turkiet, där demokratin under lång tid har krympts.

En svensk utrikesminister ska inte delta som Erdogans valarbetare i den turkiska valrörelsen. Nu måste det bli ett slut på eftergiftspolitiken. Att lägga fram Natopropositionen i mars är att ge Erdogan mer makt. Han kan nu slå in en kil mellan Sverige och Finland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Sverige borde återgå till det som är ett svenskt signum: trovärdig diplomati. Visa lugn, och visa stabilitet - för Sveriges bästa!

Herr talman! Vi har ända sedan utrikesminister Tobias Billström tillträdde sett en utrikesminister som krupit för Turkiet. Tillsammans med statsministern och Natoförhandlaren Stenström har det i princip varit en tävling i vem som kan kröka ryggen mest för att få en bjudning i Ankara. Med emfas har de försökt få oss att tro att Turkiet är en demokrati. Men nio av tio svenskar anser inte att Turkiet är en demokrati, enligt en Novusundersökning som SVT beställt, vilket bättre stämmer överens med den verklighet som Erdogan har skapat genom att för många år sedan ha lämnat fredens och dialogens samtalsväg för att i stället krympa demokratin i Turkiet dag för dag.

Vi har sett hur Erdogans narrativ om att smutskasta kurder har letat sig in i den svenska regeringen och i Natoprocessen. Ann Linde skrev ett avtal om det, och Billström har lovat att fullfölja det. Det har varit avståndstagande, högt tonläge och skenavrättningar. När det inte funkade skickades den annars så ljusskygge Natoförhandlaren Stenström ut i medierna med testballongen om att det handlar om gängkriminalitet.

Vi var många som höjde på ögonbrynen. Nu har det visat sig att ingenting var sant. Ingen myndighet har belägg för kopplingen mellan den kurdiska rörelsen och gängkriminalitet. Frågan är nu om regeringen tar sina talepunkter från Ankara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det är en smutskastning av kurder som går igen och som många kurder minns. Vid mordet på Olof Palme smutskastades kurderna, förtrycktes och greps, och ingenting var sant. Det visade sig 2020 att Olof Palme sannolikt mördades av en vapenglad förortsmoderat.

Frågan är vilket pris som kurderna ska betala denna gång för att Sverige ska gå med i Nato, eller snarare för det haveri som regeringen driver när det kommer till Natoprocessen.

Varför ljuger regeringen om att Turkiet är en demokrati? Och varför smutskastar ni det kurdiska folket?

Fru talman! Jag uppskattar Niels Paarup-Petersens anslag om dialog och diskussion och om att hitta vägen framåt både när det gäller kopplingen till näringslivet och när det gäller det offentligas roll. Försvarsberedningen sitter just nu och sammanträder. Jag tycker att detta är en av de viktiga frågor som Försvarsberedningen behöver fundera på och diskutera.

Sverige hade någonting som kallades K-företag, om jag minns rätt. Företag som hade särskild betydelse för samhället vid en kris eller, i värsta fall, krig pekades ut. Vi kanske inte ska gå tillbaka till detta, men vi kan tydliggöra företagens roll, hur man kan möta staten och hur staten möter företagen. Detta tror jag skulle kunna vara bra.

Framför allt gäller det att man långsiktigt förstår att tyngdpunkten kanske behöver flyttas lite grann och att staten behöver äga kritisk infrastruktur i större utsträckning.

Detta tar jag med mig från denna diskussion.

I övrigt ska jag bli bättre på att uttala danska namn. Jag anser också att stora bönedagen ska bevaras.

Fru talman! Jag och Niels Peter Paarup kommer från lite olika delar av landet, och jag tror att vår bild av mobilnätet därför är lite olika. Riksdagen bytte från en stor, delvis statligt ägd, operatör till en annan, privat ägd, operatör, och jag kan säga att det under valrörelsen hände ett antal gånger att jag skrek i telefonen om hur dålig täckningen är i detta land. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att Sverige inte bara ser ut som i Stockholms innerstad.

Vi skulle kunna bygga upp samhället om vi hade en tydligare uppdelning mellan privat och offentlig sektor. Jag tror givetvis att de telefonabonnemang som Niels och jag skulle använda fortfarande skulle finnas hos en privat aktör, men det skulle kunna finnas en poäng i att staten även äger infrastruktur bakom den privata som vi som användare inte ser.

Vänsterpartiet föreslog att man när man nu byggde ut 5G-nätet i Sverige hade kunnat titta på en statlig modell där staten hade haft ett större ansvar och där företagen var en del i utbyggnaden. Det tycker vi hade lett till en mer stabil infrastruktur, men det var ett förslag som ingen annan riktigt nappade på.

Vi kan titta på en annan faktor som har väldigt stor betydelse för telekomnäten, och det är bredbandsutbyggnaden i Sverige. Det krävs i princip fiberkablar för att masterna ska ha en bra försörjning kopplat till mobilnätet. Där har staten i dag ägande i två eller tre olika bolag. Det är väldigt spretigt. Man äger vissa typer av kablar medan andra är privata. Detta skapar en viss förvirring och otydlighet på marknaden.

Ett ökat statligt ägande betyder inte att vi ska nationalisera de master som finns i dag utan snarare att vi ska tänka på framtiden. Vilka kablar behöver vara statliga? Vilka master behöver vara statliga? Var ska gränsen gå?

Hittills har vi trott för mycket på privatiseringens väg. Jag tror att vi behöver flytta tyngdpunkten. Jag tycker mig också höra detta från borgerligt håll, och det välkomnar jag.

Fru talman! Försvarsutskottet debatterar i dag sitt första block av motioner. Vi är några som är här och gästspelar från andra utskott då möte i Försvarsberedningen pågår i detta nu.

Vänsterpartiet har inga egna motioner i detta betänkande, men vi vill såklart säga några ord om de viktiga frågor som tas upp här.

Jag kan börja med att konstatera att vi lever i mycket allvarliga tider. Ett fullskaligt krig i Ukraina har pågått i nästan ett år, men vi vet alla att invasionen påbörjades mycket tidigare än så. Invasionskriget är såklart fullständigt oacceptabelt och folkrättsvidrigt, och Ukraina ska få allt stöd som behövs för att Ryssland inte ska vinna detta krig och ta över Ukraina som land.

Sedan ett antal år tillbaka växer det svenska totalförsvaret igen. Vi har börjat få ett robustare totalförsvar som kan försvara Sverige i olika kriser och i värsta fall i krig. Vi vet att de civila hoten mot Sverige är stora. Det handlar om sådant som klimatförändringarna, olika typer av påverkanskampanjer och cyberattacker. Men det handlar också om att vårt samhälle blir mer och mer ojämlikt. Många människor känner inte att de tillhör samhället på grund av de klyftor som finns mellan människor.

Detta är allvarligt. Vi vet att jämlika samhällen är säkra och trygga samhällen. I en välfärd där personalen dessutom går på knäna redan i normalläge klarar man sällan av att växla upp tillräckligt mycket när en kris uppstår. Det civila försvaret är hela samhället. Alla samhällets delar - den offentliga, den privata och den ideella sektorn - måste vara förberedda för att hantera kriser och i värsta fall krig.

Fru talman! Vänsterpartiet vill se ett totalförsvar med mycket stor folkförankring. Alla ska delta i försvaret av Sverige på olika sätt. Det handlar om alltifrån att försvara landet militärt till att säkra mat och vatten, ta hand om äldre och yngre samt säkra kommunikationer och infrastruktur.

Här spelar de frivilliga försvarsorganisationerna och andra stora organisationer, som Röda korset, en mycket viktig roll. Vi har sett under det senaste årets krig i Ukraina att alla dessa delar är viktiga. Det är därför viktigt att förstärkningen av totalförsvaret fortsätter - att hela samhället övar och vidareutbildar sig samt att nedskärningar och privatiseringar upphör.

En stor del av vår samhällsviktiga infrastruktur ägs och drivs i dag av privata aktörer, ibland med ägare i andra länder. Vänsterpartiet ser detta som en stor risk. Vid stora kriser är det viktigt att samhället har rådighet över alla resurser och kan använda dessa på bästa sätt. Vi såg under pandemin hur mycket svårare det blev att hantera den allvarliga situationen när det var många olika aktörer involverade. Det är även ur säkerhetspolitisk synvinkel otroligt viktigt att den viktigaste infrastrukturen i samhället ägs av oss alla tillsammans och inte privatiseras eller säljs ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik och totalförsvar

Sverige är i dag ett väldigt digitaliserat samhälle. Det är på många sätt bra - digitaliseringen är en naturlig del av vårt samhälle. Men när så mycket av vår infrastruktur och våra system är digitaliserade måste vi vara noga med att ha säkra digitala system som står emot olika former av cyberattacker. Detta måste ha hög prioritet framöver, och det måste vara en kärnverksamhet för både företag och offentliga verksamheter.

Sveriges försvar står nu inför förändringar. Vänsterpartiet är emot ett svenskt Natomedlemskap, men det är viktigt att vi även när vi blir medlemmar i Nato fortsätter att ha egen kontroll över vårt eget totalförsvar. Våra intressen, önskemål, behov och kunskaper ska styra det svenska totalförsvarets utveckling. Vi politiker behöver vara noga med att lyssna på professionen gällande vad de önskar och behöver. Det ska inte vara en jakt på procentenheter av bnp utan en långsiktigt hållbar uppbyggnad av ett totalförsvar som kan försvara Sverige på bästa möjliga sätt.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga några ord om den fruktansvärda jordbävning som i måndags morse och förmiddag drabbade Turkiet och Syrien.

Omvärlden måste nu omedelbart rycka ut till stöd för att hjälpa de drabbade i det område vi ofta kallar Kurdistan. I första hand handlar det om att rädda liv i rasmassorna, men det handlar också om att bygga skydd och boende i den pågående kalla vintern och om att sedan återuppbygga det som har raserats.

Jag hade i förra veckan förmånen att besöka myndigheten MSB:s stora krisberedskapslager i Kristinehamn hemma i Värmland. Där finns mycket av Sveriges beredskap vid kriser, men faktiskt också en del av EU:s lager. Även om aktiviteten var hög redan förra veckan tippar jag på att aktiviteten på lagret nu är febril. Sverige har nämligen mycket resurser som kan komma till användning: FN-godkända tält, mobila ledningscentraler och vattenreningsverk - allt förpackat i lådor redo att omgående skickas iväg till de behövande i Kurdistan.

Jag välkomnar de beslut om hjälp som regeringen nu har fattat. Det är bra att regeringen inser att det finns fler kriser än kriget i Ukraina och att de resurser som regeringen skar bort från biståndet nu saknas när behoven växer.

Samtidigt måste vi alla hålla ett vakande öga på Turkiets despotiske president Erdogan. Han har under alltför lång tid fört Turkiet i en auktoritär riktning och krympt det demokratiska utrymmet. När han nu inför undantagstillstånd i tre månader, ända fram till det turkiska valet, kan det leda till inte bara mobilisering av samhällets resurser utan även till att han använder tiden till att stärka sin egen presidentmakt. Vi ska hjälpa människorna i Kurdistan, inte auktoritära ledare.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Kopplingar till IRGC finns i många riktningar. En sådan riktning är till Ryssland och det fruktansvärda krig som Ryssland för i Ukraina.

Jag tycker att det finns gott om bromsklossar i det här. En av dem heter utrikesminister Tobias Billström. I stället för att agera ägnar han sin tid åt att krypa för despoter. Det tog mer än tre månader innan han kallade upp Irans ambassadör efter att protesterna startade och efter mordet på Jina Mahsa Amini.

Herr talman! Det är dags att upprepa slagorden från Iran: Kvinna! Liv! Frihet!

Herr talman! I Iran protesterar folket mot en brutal och repressiv regim. Häromdagen dömdes ett par till tio års fängelse för att ha dansat offentligt utan att kvinnan hade hijab på sig.

Vi är många som vill öka pressen på den iranska regimen. Dagligen får jag mejl och meddelanden från personer som vill att vi ska terrorstämpla den brutalaste av regimens grupper, revolutionsgardet IRGC. Det tycker oppositionen här i Sverige, och det tycker Europaparlamentet. Vi hör också fler och fler borgerliga ledamöter säga detta i riksdagen, dock utan att stå upp mot sin regering. Utrikesminister Tobias Billström säger nämligen nej.

Enligt iranska - notera det - medieuppgifter ska utrikesministern i ett telefonsamtal den 20 januari ha lovat sin iranske motpart att revolutionsgardet inte ska terrorstämplas, att det skulle vara irrationellt. Jag undrar helt enkelt om det är sant.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 15 december

Herr talman! Statsministern argumenterar bra för den linje som jag har, det vill säga att vi ska behålla konsensusprincipen inom utrikespolitiken och inte börja införa kvalificerad majoritet i stället. Det är bra om det kan bli Moderaternas linje på nytt.

Jag tror att statsministern kommer att ha sex intensiva månader under ordförandeskapet i EU. Det kommer att finnas många utmaningar. Jag tror att man ska hålla ögonen på till exempel ledare som Dodik, som väldigt tydligt markerade att han ville att Bosnien och Hercegovina skulle bli kandidatland men samtidigt avvisade alla former av direktiv från EU, som jag tror att han uttryckte det. Det handlar helt enkelt om att han vill värna sin nationalism och den ökade splittring som den kan innebära på Balkan. Detta kan fortfarande resultera i ett nytt krig på Balkan. Det måste vi hålla ögonen på.

Jag hoppas att statsministern kan återkomma till krisberedskapsfrågorna. Jag tycker att det är bra att det här är en del av det svenska ordförandeskapet och att det eventuellt kommer att fattas ett beslut under den tiden.

Herr talman! Även jag vill börja med att poängtera vikten av enighet kring vårt stöd till Ukraina. Jag välkomnar det nionde sanktionspaketet mot Ryssland. Det är imponerande att vi har kunnat leverera ett sanktionspaket näst intill varje månad sedan Rysslands oförlåtliga krig startade.

Det är bra att Iran berördes på statsministrarnas möte. Det är en viktig markering, men det är inte tillräckligt. Jag hoppas att statsministern ser till att Irans ambassadör i Sverige kallas upp innan han går på julledighet. Efter julledigheten får ni gärna se till att terrorstämpla revolutionsgardet. Vi har i varje fall tillfälligt fått stopp på de avrättningar som begås i Iran. Jag tror att mycket av det politiska sponsorskap som många riksdagsledamöter ställt sig bakom har varit en viktig förklaring till det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 15 december

Jag kommer i dag med två frågor till statsministern. Den ena berör Bosnien och Hercegovina, som nu får kandidatlandsstatus, vilket är välkommet med tanke på var andra kandidatländer befinner sig i processen. Samtidigt präglas landet fortfarande av stor intern splittring och framför allt av att en serbisk ledare som heter Dodik bedriver mycket kraftig nationalism. I går beviljades hans delrepublik av Bosnien och Hercegovina lån från Ungern. Det är uppenbart att han har stöd hos både Orbán och Putin. Jag undrar hur statsministern ser på de här utmaningarna med Bosnien och Hercegovina och hur han tänker stödja landets utveckling under ordförandetiden.

Den andra frågan handlar om den nya civilpakten, som ska tas fram under Sveriges ordförandeskap och uppdateras till maj 2023. På vilket sätt kan den här pakten göra nytta för Sverige? Sverige har viktiga funktioner i dag, med krisberedskapslagret för EU i Kristinehamn som ett tydligt exempel. Där jag kommer ifrån finns världens bästa myndighet: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Vad kan Sverige bidra med?

Herr talman! Rysslands oförlåtliga krig mot Ukraina och ifrågasättande av den europeiska säkerhetsordningen skapar politisk oro och utmaningar i vårt närområde. Det ukrainska folket har de senaste nio månaderna visat att det vägrar att låta sig underkuvas av despotens Putins imperialistiska ambitioner. Med stöd från omvärlden har det heroiskt stått upp och försvarat sitt land mot en hänsynslös och brutal angripare som inte drar sig för att dagligen begå krigsbrott som nu kan räknas i tusental.

Omfattande sanktioner mot Ryssland tillsammans med vårt militära stöd har varit viktigt för den ukrainska militärens framgångar, såsom återtagandet av staden Cherson. Men nu avgörs långsiktigheten i vårt stöd. Nu krävs det mer än militära resurser för att klara den kalla vintern, särskilt som den ryska militären medvetet siktar in sig på civila mål som energiförsörjning. Därför är enighet i både Sverige och EU viktigt för det ukrainska folket. I Sverige upplever jag att enigheten är stor samtidigt som vi ser flera tecken på att den vacklar inom EU.

Herr talman! Det är därför jag så starkt ogillar statsministerns upprepade attacker på Vänsterpartiet om det militära stödet till Ukraina. Alla partier var för det militära stödet. Skillnaden fanns i formerna. Innan den nye statsministern blev vald var det viktigt att framhålla enigheten hos svenska politiker i stödet. Det gjorde vi till exempel i de säkerhetspolitiska överläggningarna mellan riksdagens alla partier.

Det måste vi fortsätta att göra. Det är viktigt att göra det. Det ukrainska motståndet blir inte starkare av oenighet i vare sig Sverige eller EU. Jag var glad för statsministerns ord tidigare i dag och även i EU-nämnden i går som nu signalerar ett annat tonläge från vår statsminister.

I augusti 2020 hävdade Alexandr Lukasjenko att han vunnit det så kallade valet i Belarus. Det hade han inte. Det belarusiska folket reste sig i miljontal och demonstrerade. Men Lukasjenko skydde inga medel och kuvade folket genom brutal repression mot allt och alla. Men framför allt sitter han kvar tack vare stöd från sin diktatorkompis Putin.

Europa och västvärlden gjorde många fel inför valet, och efter valet tog det alltför lång tid innan sanktioner kom på plats. Men striden om demokratin i Belarus är långt ifrån över. I förra veckan besökte Lukasjenkos utmanare Svetlana Tichanovskaja ännu en gång Sverige. Ett av hennes budskap var att stödet till oppositionen som befinner sig i bland annat Litauen, Polen och Sverige måste fortsätta men framför allt öka i ekonomiska tal. I över två år har aktivister på frivillig basis kämpat för demokratin i Belarus. Nu måste vårt stöd till dem bli mer långsiktigt och hållbart så att deras kraft inte falnar.

Samma sak gäller alla ryssar som nu vänder sin rygg mot diktatorn Putin. De kämpar för ett annat Ryssland, ett demokratiskt Ryssland. Om vi stöder dem stöder vi också möjligheten till ett säkrare närområde.

Under Putins tid vid makten i Ryssland har landet gått från en begynnande demokrati tillbaka till en diktatur. I dag ser vi ett reaktionärt, konservativt och patriarkalt styre som förtrycker oppositionella och människorättsförsvarare samt agerar aggressivt mot sina grannländer och spelar en destabiliserande roll i världspolitiken.

Den auktoritära utvecklingen kulminerade i och med Rysslands orättfärdiga anfallskrig den 24 februari i år. Ryssland har därmed visat att det är ett reellt säkerhetspolitiskt hot för sin omgivning. Men Putins regim är även ett hot mot alla de invånare som motsätter sig styret eller som inte passar in i det samhälle som Putin vill bygga.

Den ryska oppositionen, bestående av modiga hbtq-aktivister, feminister, människorättsförsvarare och miljökämpar, behöver stöd från omvärlden. Att stödja dem är att stödja en demokratisk utveckling i Ryssland och att förbättra säkerheten både för dem och för Rysslands grannländer.

Det är mot denna bakgrund som Vänsterpartiet avsätter 10 miljoner i stöd till rysk och belarusisk opposition för 2023. Vi hoppas sedan att stödet kan trappas upp ytterligare 2024 och 2025 till 30 miljoner.

Under årets allmänna motionstid har Vänsterpartiet också skrivit en ny motion om sin politik som handlar om den auktoritära utvecklingen i Ryssland. Jag hoppas att fler partier i riksdagen uppmärksammar behovet av stöd till den ryska och belarusiska oppositionen och att vi i framtiden kan få se dessa förslag bli verklighet. Jag vet att det till exempel bedrivs ett viktigt och bra arbete i riksdagens Belarusnätverk.

Herr talman! Detta betänkande handlar också om de utbetalningar vi gör till internationella organisationer. Få internationella organisationer globalt är så viktiga som FN och FN-systemet med dess olika underorganisationer. Det är ett viktigt stöd från Sverige som bidrar till en bättre värld.

Det är därför det är så oroväckande att regeringen nu signalerar en nedprioritering av FN, framför allt genom att svenskt bistånd sänks till FN:s organisationer och i förlängningen till världens fattigaste. Detta är dock inte inom ramen för det här utgiftsområdet, utan det kommer att debatteras i nästa vecka i den biståndsdebatt vi då ska ha.

Få organisationer verkar på så många platser i världen som FN:s organisationer. De är kvar på plats i länder som andra organisationer lämnar, till exempel i Afghanistan. De skapar dock ibland ett beroende till regimer för att kunna verka i länder som Burma och Iran. I och med att alla FN-chefer inte är svenska puritaner kan det leda till att de agerar svagt gentemot de regimer de har kontakt med.

Så är nu tyvärr fallet med Iran. Den iranska regimen begår dagligen brott mot mänskliga rättigheter, något som har intensifierats sedan mordet på Jina Mahsa Amini i september och som har lett till gripanden, misshandel, tortyr, dödande och avrättningar av demonstranter. Många av dem är unga som kämpar för sin frihet och för sina mänskliga rättigheter. Därför är det viktigt att FN-systemet inte viker ned sig mot regimen utan står upp mot och kritiserar regimer oavsett var mänskliga rättigheter kränks.

FN-systemet har också visat handlingskraft när nu FN:s råd för mänskliga rättigheter inlett en granskning av Iran. Regimen har såklart svarat med att inte tillåta FN att komma till landet, men i en digital värld där videoklipp sprids i sociala medier har detta mindre betydelse. Granskningen kommer att ske ändå, och förhoppningsvis leder den till att de ansvariga en dag ska straffas. För straffrihet ska inte råda. En dag ska dessa mördare dömas.

Med det vill jag säga att Vänsterpartiet ser budgeten som en helhet. Vi kommer inte att delta i beslutet vid dagens votering, men vi står bakom vår motion och vårt särskilda yttrande med anledning av utgiftsområde 5 Internationell samverkan.

Herr talman! Tack, Margareta Cederfelt, för att du tänker fortsätta, och grattis till det fina priset!

Den rapportering som vi har sett om Nato under våren handlade väldigt mycket om hur många centimeter som Sverige har kommit närmare ett Natomedlemskap varje dag fram till det att regeringen ansökte. Tittar man på den rapportering som vi har sett under hösten kan man konstatera att det snarare handlar om hur många mänskliga rättigheter vi har gett upp i dag för att få komma med i Natomedlemskapet. Det är vad som oroar mig som kurdvän och jag hoppas också Margareta Cederfelt som kurdvän. Man ser hur Erdogan nyttjar den svenska ansökan för att bekämpa kurder och inte terrorister.

Erdogan slänger sig med det begreppet hela tiden. Han har till exempel inte varit intresserad av en oberoende granskning av den bomb som tragiskt nog smälldes i Istanbul när man krävde det. Han har redan bestämt vem det är som är förövaren och därigenom bombat och hotat nordöstra Syrien, ett område som kallas för Rojava.

Sverige har nu öppnat för vapenexport till Turkiet. Det gör att vi de facto, om Erdogan gör verklighet av hotet att attackera området Rojava, också blir medansvariga för hans möjligheter att attackera. Det kommer att bli ett fullständigt kurdiskt blodbad när kurderna tänker försvara sig till sista person i det området.

Det gör också att man är orolig för alla kurder här i Sverige som riskerar utvisning. Vi har sett hur Turkiet och turkiska medier varje gång det sker gör en grej av det. Man kan absolut som Margareta Cederfelt vilja gå med i Nato. Men ska man vara en kurdisk förkämpe måste man också klara av att stå upp mot despoten Erdogan.

Då är avtalet och framför allt konsekvenserna av avtalet som vi nu har diskuterat sedan i juni väldigt allvarliga. Jag hoppas att Margareta Cederfelts röst kommer att vara stark internt i Moderaterna och i regeringssamarbetet just för att stå upp för de kurdiska rättigheterna som Margareta tidigare har gjort.

Fru talman! Margareta Cederfelt har gjort sig känd som en förkämpe för kurdernas rättigheter. Det är intressant att vara det som moderat i en tid när man ansöker om svenskt Natomedlemskap och Erdogan har lyckats sätta krokben för den svenska ansökan. Han har fått in Sverige i ett avtal i Madrid och sedan de facto fått allting att handla om kurder i Sverige i stället för om svensk säkerhet.

Jag är själv förkämpe för kurdernas rättigheter, i Sverige, i Turkiet och i andra delar av världen, och undrar hur andra förkämpar tänker. Jag undrar hur Margareta Cederfelt ser på de utvisningar som nu sker från svensk sida. Ett ökat samarbete mellan säkerhetstjänster leder till att man från kurdisk sida upplever att man blir jagad igen på samma sätt som man en gång blev i och med det så kallade PKK-spåret i Palmeutredningen. Framför allt har Erdogan med sin bristande demokratisyn krympt det demokratiska utrymmet i Turkiet och i sina grannländer under de senaste åren. Jag undrar helt enkelt hur Margareta Cederfelt ser på denna situation.

Fru talman! Jag stod många gånger i denna kammare under den förra mandatperioden och kritiserade Socialdemokraterna för att de gled mot Nato. Då sa de flera gånger att Sverige aldrig skulle gå med. Peter Hultqvist, dåvarande försvarsministern, sa det så sent som i november på en partikongress. Men i stället ändrade de sig om Nato väldigt snabbt, och de frågade aldrig svenska folket vad man tyckte. De var tvungna att göra detta före valet i stället för att ha en diskussion och låta folket säga sitt. De avfärdade krav på folkomröstning.

Socialdemokraterna frågade inte heller kurderna, de som nu ännu en gång får betala priset i utrikespolitiken när olika stormakter ska göra upp om sina intressen. I de nya och hemliga dokument som precis har publicerats i svenska medier listas nu vilket antal kurder som ska utvisas till Turkiet.

Morgan Johansson säger nu att man ger fullt stöd till regeringens arbete. Det innebär också fullt stöd till att kurderna ska betala priset och offras för det svenska Natomedlemskapet.

Den dåvarande svenska socialdemokratiska utrikesministern sa i denna kammare att det var ett fullt deltagande i Nato som man såg framför sig, inklusive de delar som handlar om kärnvapen.

Det är med dessa ögon som Socialdemokraterna har klivit in i Natosamarbetet. Det har aldrig funnits en tanke om att inte delta i den nukleära planering som finns i till exempel NPG-gruppen. Vi diskuterade också i de säkerhetspolitiska samtalen att man här, likt Frankrike, skulle kunna göra ett undantag. Men det var aldrig aktuellt för Socialdemokraterna. Och nu när de förlorade makten får de också betala priset, alltså att handslaget med Moderaterna inte var värt någonting och att Moderaterna älskar Nato ännu lite mer än Socialdemokraterna och därför absolut inte vill stänga några dörrar vare sig för utländska baser i Sverige eller för kärnvapen på svenskt territorium.

Fru talman! Det är mycket av den kritik som Morgan Johansson riktar mot regeringen i sitt långa anförande som jag måste hålla med om. Det är verkligen allvarligt hur den nya svenska regeringen förändrar bilden av Sverige internationellt. Det är jag och Morgan Johansson eniga om och kommer att ta upp många gånger i denna kammare under mandatperioden.

Morgan Johansson tar också upp den egna socialdemokratiska omsvängningen om Nato och nämner, med rätta, den historiska dimensionen - det vill säga 200 år av alliansfrihet - och konstaterar att det sedan skedde en snabb omsvängning. Även om han beskriver processen som gedigen tror jag att det är många svenskar som undrar hur det kunde gå så fort. Det kändes som att det var några Zoommöten inom Socialdemokraterna snarare än en gedigen process med en folkomröstning som vi brukar ha om stora och avgörande frågor. Frågan är varför Socialdemokraterna hade så bråttom när det ändå visade sig att Erdogan lade ett rejält krokben och vi nu hade haft ganska gott om tid på oss att diskutera dessa frågor om det hade varit en annan tidtabell.

Före den socialdemokratiska omsvängningen skedde det säkerhetspolitiska samtal mellan riksdagens alla partier. Jag deltog själv i dessa samtal. En av de saker som diskuterades var just detta med förbehåll. Men det avfärdade Socialdemokraterna och gick i stället på handslaget mellan S och M.

En annan sak som togs upp under dessa samtal var riskerna med Turkiet och att det fanns risk för att Turkiet skulle lägga krokben.

Jag undrar hur Morgan Johansson i dag ser på det krypande som vi nu ser från den svenska regeringen inför Turkiet för att blidka dem med anledning av Natoansökan. Jag undrar också om han ångrar att man faktiskt inte gjorde ett formellt förbehåll i maj när vi satt i säkerhetspolitiska samtal med tanke på att regeringen nu drar iväg och öppnar upp för kärnvapen och utländska baser.

Herr talman! Jag brukar få sista ordet. Det är jag alltid glad för. Nu blir det statsministern som får det.

Jag vill börja med att tacka statsministern för det tydliga stödet till Ukraina och framhålla värdet av den enighet som både statsministern och EU-nämndens ordförande pekar på när det gäller Ukraina.

Det är otroligt viktigt att vi förstår - och det ser vi nu också under vintern - att det behövs militärt stöd. Men motståndskraft byggs med mer än militärt stöd.

Därför är det otroligt viktigt att vi finansiellt står upp för Ukraina så att ekonomin inte kollapsar. Deras välfärd behöver också fungera genom ekonomiskt och humanitärt stöd. Det är så vi bygger motståndskraft, och det är så ukrainarna klarar av att stå emot Ryssland oförlåtliga invasion och krig.

Statsministern spekulerar också i sitt anförande om vad som är nästa kris eller händelse som kommer att påverka ordförandeskapet. Jag tänkte ta den tanken vidare.

Det är uppenbart att Putin är despot och i princip diktator som gör oväntade saker. En sak som han sitter på är världens största lager av kärnvapen. Det gör att risken för kärnvapenkrig tyvärr kanske aldrig har varit så nära som den är nu.

Skulle Putin i sin kanske brutala desperation över att han förlorar kriget ta till kärnvapen kommer det att få otroliga humanitära konsekvenser för vår samtid men, som Japan visar, också för många generationer framöver.

Jag undrar därför över de kanske inte så enkla frågorna: Hur förbereder sig Sverige och Europa för en sådan kris? Hur kan vi på bästa sätt motverka att Putin använder kärnvapen? Hur kan vi bidra till en fredligare värld i förlängningen?

Hur kan vi stödja det ukrainska folket så att det har motståndskraft och resiliens att stå emot drönare från Iran men också i värsta fall en kärnvapenattack?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tror att det är viktigt att påpeka att det finns andra Natoländer som fortfarande har ett förbud mot export av vapen till Turkiet efter 2019.

Det var inte bara Sverige och Finland som införde förbudet, men det är genom den svenska Natoansökan som Erdogan har fått några länder som han kan pressa och få att gå i hans riktning. Det är därför vi har hamnat i situationen att Sverige nu börjar exportera vapen på nytt.

Det var på gång ett embargo hösten 2019. För att återknyta till den tidigare debatten vi hade här i kväll nåddes inte EU-enighet om ett embargo, men Sverige och Finland och en hel del andra länder försökte få till ett embargo mot Turkiet redan då. Det var det tydliga ställningstagande som riksdagen gjorde, men man nådde inte hela vägen fram därför att EU inte var enigt.

Då, 2019, skämdes företaget Scania för tidigare export som man hade genomfört. Frågan är vilka svenska företag vi ska skämmas för den här gången som nu exporterar vapen som eventuellt kommer att användas av Turkiet i kommande krig och invasioner. Regeringen borde i stället signalera restriktivitet av just den anledningen. Även om man öppnar dörren behöver man inte slänga iväg allt till Turkiet. Dessutom har vi en vapenindustri som de facto går på högvarv. Det kan knappast vara prio nummer ett att exportera just till den tveksamma demokratin Turkiet.

Vi har sett ett krypande för Turkiet och dess despot Erdogan under ganska lång tid. Inte ens i regeringens egen rapport om mänskliga rättigheter kallas Turkiet en demokrati. Man säger att landet har gått från parlamentarisk demokrati till presidentstyre, tror jag är ordet man använder. Det visar på hur bristande regeringen faktiskt ser att demokratin i Turkiet är.