Fru talman! Med den fullskaliga invasionen av Ukraina visar Putinregimen att Ryssland styrs av en regering som ljuger, förtrycker, mördar, invaderar, ockuperar och deporterar både vuxna och barn. Detta är ett oprovocerat och oförsvarbart krig som också bedrivs på ett olagligt och folkrättsvidrigt sätt. Ryssland angriper civila mål som saknar militära syften.

Med ett storkrig i Europa och den europeiska säkerhetsordningen allvarligt skadeskjuten befinner vi oss i de mest osäkra och farligaste tiderna sedan andra världskrigets slut. Rysslands agerande har resulterat i ett fundamentalt försämrat säkerhetsläge i vårt närområde som med all säkerhet kommer att bestå över en längre tid.

Försvarspolitik och totalförsvar

Fru talman! Vi står därför inför tre historiska uppgifter för vårt lands säkerhets- och försvarspolitik. För det första ska vi stödja Ukraina så att landet kan segra och återta sin fulla frihet och territoriella integritet. För det andra ska vi göra den största omläggningen av Sveriges säkerhets- och försvarspolitik i modern tid genom att framgångsrikt integrera Sverige i Nato. För det tredje ska vi genomföra den största upprustningen av vårt totalförsvar sedan 1950-talet.

Fru talman! Med ett starkt totalförsvar behövs både ett militärt försvar och ett starkt civilförsvar som spänner över många områden, inte minst det som berör var och en av oss. År 1961 formulerade och undertecknade dåvarande statsminister Tage Erlander, tidigare minister för civilt försvar, följande i broschyren Om kriget kommer: "Varje medborgare måste vara beredd att till det yttersta göra sin insats i det totala försvaret - inom krigsmakten, civilförsvaret, krigsproduktionen, folkförsörjningen, sjukvården, i hemmen. Var och en måste också veta hur man skyddar sig mot de faror, som ett nutida krig medför, och inse hur väsentligt det är att också i kritiska lägen bevara lugn och jämvikt."

Fru talman! Trots den tid som förflutit äger orden sin sanning och giltighet även i dag. Och trots det har, som vi alla vet, synen på det civila försvaret över tid varit mer än skiftande. Jämför vi oss med Finland har vi en hel del att jobba med. Att vara efterklok är enkelt men kan också vara dyrköpt. Något som är svårt är ett ord som faktiskt är min brors favoritord och som består av tretton bokstäver; jag talar inte om Systembolaget, utan jag talar om förtänksamhet.

Förtänksamhet är svårt, men rätt hanterat över tid är det mindre kostsamt. För om vi bestämmer oss, fru talman, för vilka de yttersta konsekvenserna är som vårt civila försvar ska klara av kanske det blir enklare för dem som kommer efter oss att inse att styrkan i det civila försvaret behöver vara lika beständig som Erlanders beskrivning av det civila försvarets uppdrag.

Fru talman! Det finns en länk mellan det civila försvaret som avvecklades och det som nu ska återuppbyggas: Det är de som aldrig slutade, de osjungna hjältarna som inte tog strategisk time out när vi politiker och det offentliga Sverige gjorde det. Några av dessa hjältar träffar jag som förbundsordförande i Försvarsutbildarna Norra Småland, och de är bara några av de 350 000 svenskar som är engagerade i våra frivilliga försvarsorganisationer.

Att säkerställa att dessa organisationer ges goda förutsättningar till utbildning och övning är centralt liksom att man har en tydlig och definierad roll gentemot det offentliga vid höjd beredskap. Här finns mer att göra. Att säkerställa detta är en av de saker som bygger upp vår ökade förmåga.

Fru talman! Förhoppningsvis kommer Sverige inom en snar framtid att, tillsammans med Finland, bli medlem i den försvarsallians som i över 70 år har varit den yttersta garanten för Europas säkerhet. Genom ett medlemskap blir Nato Sveriges viktigaste försvarspolitiska plattform.

Ett svenskt Natomedlemskap kommer också att förbättra förutsättningarna för att fördjupa vårt bilaterala försvarssamarbete med USA. Vi går från att vara nära partner till allierade i den internationella politiken. Detta innebär en stor omställning och inte minst ett helt annat mindset - vi pratar om en 360-gradig omställning. Avtalet kommer att beröra ett stort antal områden. Norge har redan ingått ett sådant avtal, och Danmark och Finland har inlett förhandlingar.

Vårt Natomedlemskap lägger också grunden för ett starkt nordiskt försvarssamarbete i fred, kris och krig. Hela Norden blir då en del av ordförandeskapet i Nordefco under 2023 och den nya vision för samarbetet som regeringen kommer att presentera till sommaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik och totalförsvar

Fru talman! Den nya regeringen har tillträtt i en svår tid präglad av kriser och krig i vårt närområde. Regeringen ska leda Sverige in i Nato, samtidigt som Sverige tog över ordförandeskapet i EU den 1 januari. Det blir ett ordförandeskap präglat av just krig och kris.

Den försvarsberedning som försvarsminister Pål Jonson tillsatte i december kommer inte att vara sysslolös. Det är en försvarsberedning som har en mycket viktig uppgift framför sig. Den ska staka ut kursen och komma med genomarbetade förslag för upprustningen av totalförsvaret och Sveriges integrering i Nato.

Försvarsberedningen med sin breda politiska sammansättning är en styrka och en garant för att skapa en långsiktig svensk försvarspolitik. Då dagens reservanter ingår i just Försvarsberedningen tar jag för givet att deras reservationer kommer att diskuteras där. Det finns många viktiga poänger att ta upp.

Fru talman! Trots reservationer görs nu, i bred politisk enighet, historiska satsningar på totalförsvaret. Detta bådar gott för framtiden.

Fru talman! Det var intressant att höra denna utläggning. Jag ser även alla de förberedelser som har gjorts inför Natomedlemskapet redan 2015. Det kändes som att ni hade någonting på gång, även om ni uttalade er väldigt negativt om Nato ända fram till veckan efter invasionen i Ukraina. Det är också glädjande att se den breda samsyn som vi har på försvarets uppbyggnad.

Men det är ett par saker som jag skulle vilja att Johan Andersson kommenterar. Redan nu känns det som att vi har bestämt oss för en fortsättning med Jas. Men då är frågan: Vad kommer den kommande Natoplaneringen att innebära? Kommer det att innebära att Nato efterfrågar Jas eller något annat stridsflygssystem? Det beror väldigt mycket på uppgifter och kapacitet om man jämför med F-35 och så vidare.

Ledamoten nämnde också ett regemente i Kiruna. Det går lite grann emot ÖB:s råd. Han har talat om att han inte vill ha nya administrativa enheter. Han vill hellre bygga utbildningsplatser för att kunna utbilda mer folk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik och totalförsvar

Slutningen när det gäller en beredskapsskatt. De bäst beställda, vilka är det? Det skulle jag vilja veta. Är det de som tjänar 200 000 kronor, 500 000 kronor och har inkomster eller förmögenheter på en viss nivå? Det är förmodligen rätt intressant för svenska folket att få veta.

Fru talman! Jas eller inte Jas samt export och pengar är nog så viktigt. Men återigen vill jag hävda att Natos planering är det som måste gå i första hand. Fördelarna med Jas är vi alla medvetna om. Man kan temporärt basera Jas på annat än riktiga flygplatser och så vidare. Men de har mycket begränsad vapenkapacitet om man jämför med andra stridsflygplanssystem. Därför vill jag nog ändå hålla dörren öppen där.

Vad gäller regementet i Kiruna är det återigen en fredsmässig utbildningsinstitution och inte en del i en försvarsplanering. Det går åt väldigt mycket folk för att administrera en organisationsenhet. Därför är det någonting som vi inte står bakom i första hand, utan vi vill i stället se till exempel utbildningsplatser där vi har ett minimalt deltagande från administrativ personal.

Beredskapsskatten är också intressant. Vi är naturligtvis väldigt intresserade av att vara med och diskutera den. I slutändan vill vi nog ha ett ord med i laget.

Jag tackar för svaren som har gett lite kött på benen.

Fru talman! Försvarsutskottet debatterar i dag sitt första block av motioner. Vi är några som är här och gästspelar från andra utskott då möte i Försvarsberedningen pågår i detta nu.

Vänsterpartiet har inga egna motioner i detta betänkande, men vi vill såklart säga några ord om de viktiga frågor som tas upp här.

Jag kan börja med att konstatera att vi lever i mycket allvarliga tider. Ett fullskaligt krig i Ukraina har pågått i nästan ett år, men vi vet alla att invasionen påbörjades mycket tidigare än så. Invasionskriget är såklart fullständigt oacceptabelt och folkrättsvidrigt, och Ukraina ska få allt stöd som behövs för att Ryssland inte ska vinna detta krig och ta över Ukraina som land.

Sedan ett antal år tillbaka växer det svenska totalförsvaret igen. Vi har börjat få ett robustare totalförsvar som kan försvara Sverige i olika kriser och i värsta fall i krig. Vi vet att de civila hoten mot Sverige är stora. Det handlar om sådant som klimatförändringarna, olika typer av påverkanskampanjer och cyberattacker. Men det handlar också om att vårt samhälle blir mer och mer ojämlikt. Många människor känner inte att de tillhör samhället på grund av de klyftor som finns mellan människor.

Detta är allvarligt. Vi vet att jämlika samhällen är säkra och trygga samhällen. I en välfärd där personalen dessutom går på knäna redan i normalläge klarar man sällan av att växla upp tillräckligt mycket när en kris uppstår. Det civila försvaret är hela samhället. Alla samhällets delar - den offentliga, den privata och den ideella sektorn - måste vara förberedda för att hantera kriser och i värsta fall krig.

Fru talman! Vänsterpartiet vill se ett totalförsvar med mycket stor folkförankring. Alla ska delta i försvaret av Sverige på olika sätt. Det handlar om alltifrån att försvara landet militärt till att säkra mat och vatten, ta hand om äldre och yngre samt säkra kommunikationer och infrastruktur.

Här spelar de frivilliga försvarsorganisationerna och andra stora organisationer, som Röda korset, en mycket viktig roll. Vi har sett under det senaste årets krig i Ukraina att alla dessa delar är viktiga. Det är därför viktigt att förstärkningen av totalförsvaret fortsätter - att hela samhället övar och vidareutbildar sig samt att nedskärningar och privatiseringar upphör.

En stor del av vår samhällsviktiga infrastruktur ägs och drivs i dag av privata aktörer, ibland med ägare i andra länder. Vänsterpartiet ser detta som en stor risk. Vid stora kriser är det viktigt att samhället har rådighet över alla resurser och kan använda dessa på bästa sätt. Vi såg under pandemin hur mycket svårare det blev att hantera den allvarliga situationen när det var många olika aktörer involverade. Det är även ur säkerhetspolitisk synvinkel otroligt viktigt att den viktigaste infrastrukturen i samhället ägs av oss alla tillsammans och inte privatiseras eller säljs ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik och totalförsvar

Sverige är i dag ett väldigt digitaliserat samhälle. Det är på många sätt bra - digitaliseringen är en naturlig del av vårt samhälle. Men när så mycket av vår infrastruktur och våra system är digitaliserade måste vi vara noga med att ha säkra digitala system som står emot olika former av cyberattacker. Detta måste ha hög prioritet framöver, och det måste vara en kärnverksamhet för både företag och offentliga verksamheter.

Sveriges försvar står nu inför förändringar. Vänsterpartiet är emot ett svenskt Natomedlemskap, men det är viktigt att vi även när vi blir medlemmar i Nato fortsätter att ha egen kontroll över vårt eget totalförsvar. Våra intressen, önskemål, behov och kunskaper ska styra det svenska totalförsvarets utveckling. Vi politiker behöver vara noga med att lyssna på professionen gällande vad de önskar och behöver. Det ska inte vara en jakt på procentenheter av bnp utan en långsiktigt hållbar uppbyggnad av ett totalförsvar som kan försvara Sverige på bästa möjliga sätt.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga några ord om den fruktansvärda jordbävning som i måndags morse och förmiddag drabbade Turkiet och Syrien.

Omvärlden måste nu omedelbart rycka ut till stöd för att hjälpa de drabbade i det område vi ofta kallar Kurdistan. I första hand handlar det om att rädda liv i rasmassorna, men det handlar också om att bygga skydd och boende i den pågående kalla vintern och om att sedan återuppbygga det som har raserats.

Jag hade i förra veckan förmånen att besöka myndigheten MSB:s stora krisberedskapslager i Kristinehamn hemma i Värmland. Där finns mycket av Sveriges beredskap vid kriser, men faktiskt också en del av EU:s lager. Även om aktiviteten var hög redan förra veckan tippar jag på att aktiviteten på lagret nu är febril. Sverige har nämligen mycket resurser som kan komma till användning: FN-godkända tält, mobila ledningscentraler och vattenreningsverk - allt förpackat i lådor redo att omgående skickas iväg till de behövande i Kurdistan.

Jag välkomnar de beslut om hjälp som regeringen nu har fattat. Det är bra att regeringen inser att det finns fler kriser än kriget i Ukraina och att de resurser som regeringen skar bort från biståndet nu saknas när behoven växer.

Samtidigt måste vi alla hålla ett vakande öga på Turkiets despotiske president Erdogan. Han har under alltför lång tid fört Turkiet i en auktoritär riktning och krympt det demokratiska utrymmet. När han nu inför undantagstillstånd i tre månader, ända fram till det turkiska valet, kan det leda till inte bara mobilisering av samhällets resurser utan även till att han använder tiden till att stärka sin egen presidentmakt. Vi ska hjälpa människorna i Kurdistan, inte auktoritära ledare.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag och Niels Peter Paarup kommer från lite olika delar av landet, och jag tror att vår bild av mobilnätet därför är lite olika. Riksdagen bytte från en stor, delvis statligt ägd, operatör till en annan, privat ägd, operatör, och jag kan säga att det under valrörelsen hände ett antal gånger att jag skrek i telefonen om hur dålig täckningen är i detta land. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att Sverige inte bara ser ut som i Stockholms innerstad.

Vi skulle kunna bygga upp samhället om vi hade en tydligare uppdelning mellan privat och offentlig sektor. Jag tror givetvis att de telefonabonnemang som Niels och jag skulle använda fortfarande skulle finnas hos en privat aktör, men det skulle kunna finnas en poäng i att staten även äger infrastruktur bakom den privata som vi som användare inte ser.

Vänsterpartiet föreslog att man när man nu byggde ut 5G-nätet i Sverige hade kunnat titta på en statlig modell där staten hade haft ett större ansvar och där företagen var en del i utbyggnaden. Det tycker vi hade lett till en mer stabil infrastruktur, men det var ett förslag som ingen annan riktigt nappade på.

Vi kan titta på en annan faktor som har väldigt stor betydelse för telekomnäten, och det är bredbandsutbyggnaden i Sverige. Det krävs i princip fiberkablar för att masterna ska ha en bra försörjning kopplat till mobilnätet. Där har staten i dag ägande i två eller tre olika bolag. Det är väldigt spretigt. Man äger vissa typer av kablar medan andra är privata. Detta skapar en viss förvirring och otydlighet på marknaden.

Ett ökat statligt ägande betyder inte att vi ska nationalisera de master som finns i dag utan snarare att vi ska tänka på framtiden. Vilka kablar behöver vara statliga? Vilka master behöver vara statliga? Var ska gränsen gå?

Hittills har vi trott för mycket på privatiseringens väg. Jag tror att vi behöver flytta tyngdpunkten. Jag tycker mig också höra detta från borgerligt håll, och det välkomnar jag.

Fru talman! Jag uppskattar Niels Paarup-Petersens anslag om dialog och diskussion och om att hitta vägen framåt både när det gäller kopplingen till näringslivet och när det gäller det offentligas roll. Försvarsberedningen sitter just nu och sammanträder. Jag tycker att detta är en av de viktiga frågor som Försvarsberedningen behöver fundera på och diskutera.

Sverige hade någonting som kallades K-företag, om jag minns rätt. Företag som hade särskild betydelse för samhället vid en kris eller, i värsta fall, krig pekades ut. Vi kanske inte ska gå tillbaka till detta, men vi kan tydliggöra företagens roll, hur man kan möta staten och hur staten möter företagen. Detta tror jag skulle kunna vara bra.

Framför allt gäller det att man långsiktigt förstår att tyngdpunkten kanske behöver flyttas lite grann och att staten behöver äga kritisk infrastruktur i större utsträckning.

Detta tar jag med mig från denna diskussion.

I övrigt ska jag bli bättre på att uttala danska namn. Jag anser också att stora bönedagen ska bevaras.

Fru talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande nummer 6 Försvarspolitik och totalförsvar. Låt mig först yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet och avslag på reservationerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik och totalförsvar

Vänner, ni som sitter på läktaren, ni som följer debatten via tv:n och kollegor här i kammaren! Det pågår ett ryskt erövringskrig i Europa. Om två veckor är det ett år sedan Ryssland gick in med trupper i sitt grannland. Vi ser en obeskrivlig brutalitet. Sådana scener har vi inte sett i Europa sedan Hitlers och Stalins tid.

Det är av yttersta vikt att vi fortsätter stödja Ukraina med vapen. Vi ser att svensktillverkade vapen som vi skickar, som Carl Gustaf, NLAW, pansarskott och stridsfordon 90, har stor betydelse. Tanken är att vi så småningom kommer att skicka också Archer.

När det gäller oss måste vi se att det är ett krig som pågår i Europa. Det är ett skärpt säkerhetspolitiskt läge. Det är ingen luftgrop, inte något tillfälligt, utan det kommer sannolikt att vara under överskådlig framtid. Vi måste nu se till att stärka vårt försvar. Vår svenska försvarsmakt är bra, men den är för liten. Den behöver utvecklas.

Försvarsberedningen sammanträder just nu - jag gick ifrån för att vara med i den här debatten - och har en viktig uppgift: att titta på framtiden på både kortare sikt och längre sikt. En viktig del är att satsa de pengar som krävs. Det har slarvats med det historiskt sett. Det är egentligen lika enkelt att förstå som när det gäller ett hus där man slarvar med underhållet i 20 år. Då kommer det till slut en räkning. På samma sätt är det med vår försvarsmakt. Det har slarvats under lång tid. Nu måste vi satsa pengarna.

Vi måste enas om den organisation vi behöver ha för att kunna försvara oss och för att bidra som Natomedlem. Det måste vara styrande. Natos generalsekreterare har påpekat gång efter annan att 2 procent inte är ett tak; det är ett golv. Sannolikt kommer vi i vissa perioder att behöva satsa mer. Men vi måste först enas om vilken organisation som krävs. Sedan får vi lägga till pengarna.

Det är lite som i ett hushåll. Man har tänkt på en fantastisk resa. Men om man har problem med en vattenskada i husgrunden måste man satsa på den. Nu har vi en situation i vårt land där vi måste göra speciella satsningar för att återuppbygga vårt försvar. Om vi gör det är det fina att risken minskar för att vi behöver använda det. Därför är det så viktigt att satsa på det här.

När det gäller vår försvarsmakt kommer vi som Natomedlem, som vi förhoppningsvis blir så småningom, sannolikt att få ett ökat ansvar för att hålla vägarna öppna på vattnet och i Östersjön. För det kommer det troligen att krävas mer ytstridsfartyg.

Vi behöver också satsa på och utöka vårt flygvapen. Vi behöver sannolikt gå från sex till åtta divisioner.

Vi behöver också satsa på och utöka vår armé. I dag har vi egentligen bara två och en halv brigad, men vi ska upp till tre och en halv. Vi behöver troligen öka upp till åtminstone ytterligare en brigad. Sverige är ett stort land. Vi måste vara beredda att hjälpa till norröver, kanske på Nordkalotten, men också med att försvara Baltikum.

Allt detta gör att vi behöver öka antalet värnpliktiga. Nu har vi ungefär 5 000. Men vi behöver gå upp till 10 000, sannolikt 12 000, för att fullt ut kunna fylla upp förbanden. När vi har uppfyllda förband kan vi öva på det som ger effekt. Därför är det viktigt att se till att ha en försvarsmakt som fungerar fullt ut och är uppfylld med personal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik och totalförsvar

I detta betänkande tar vi också upp civilt försvar. Det är jätteviktigt. En kedja är inte starkare än dess svagaste länk. Om vi har problem och utmaningar när det gäller det militära försvaret har vi än större utmaningar när det gäller det civila försvaret. Här har vi mycket att lära av Finland. De brukar ibland säga att de lärde sig om civilt försvar av Sverige, men de var förståndiga nog att inte lägga ned det.

Försvarsberedningen lade redan 2017 fram sitt betänkande om det civila försvaret på 250 sidor med konkreta förslag. Inte mycket har hänt. Nu har vi en speciell minister och satsar på det civila försvaret. Men mycket kan vi ta från Finland. Försvarsberedningen var där för en dryg vecka sedan. Det är imponerande att se att man i samarbete med näringslivet har beredskapslager så att man kan klara sig i upp till ett halvår när det gäller exempelvis drivmedel. Man lagrar också mediciner och ingredienser för livsmedelsproduktion. Vi har mycket att lära av Finland för att snabba på den processen.

I betänkandet tas också cyberförsvaret upp. Vi i kammaren vet att det ökar i omfattning. För några år sedan berättade MSB och FRA att antalet cyberattacker från utländsk makt var 10 000 per månad. Sedan dess har man inte velat följa upp exakt hur det utvecklas. Men man har sagt att det är fler och värre, och det är utländska aktörer och länder som står bakom.

Gentemot det måste vi nu stärka upp. Vi gör satsningar. Kristdemokraterna har under lång tid varit en förkämpe för att stärka upp cyberförsvaret. Nu finns Nationellt cybersäkerhetscenter. Vår uppfattning är att det har tagit för lång tid att bygga upp. Nu ska det göras en utvärdering. Vi tror att det vore bättre med en myndighet i stället för fyra myndigheter, som det är i dag. Det vore bättre med en myndighet som får huvudansvaret, som det är i exempelvis Storbritannien. Vi tycker att FRA skulle kunna få ett sådant huvudansvar.

Sammanfattningsvis har vi ett allvarligt läge. Nu är det viktigt att snabba på processen, så att vi kan få ett starkare försvar både civilt och militärt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik och totalförsvar

Herr talman! Tack för frågan, Johan Andersson!

Det är viktigt när det gäller all politik, inte minst försvarspolitik, att inte lämna springnotor. Gång efter annan har vi i den här kammaren fått bevittna glädjekalkyler och att det inte anslagits tillräckligt med pengar. Så kan vi inte ha det när det handlar om något så viktigt som vårt försvar. Vi måste se till att svara upp!

Johan Anderssons parti har förut varit motståndare till medlemskap i Nato, men efter krigets utbrott och det att Finland snabbt velat ansluta sig - eftersom det inte längre går att lita på den ryska grannen - har man ändrat sig. Det är bra att vi nu har samsyn. Sverige kan inte försvara sig på egen hand. Det vet vi. Vi behöver samarbete i allmänhet och med Nato i synnerhet.

Om man vill gå med i Nato är ju detta med 2 procent något som slogs fast redan under Barack Obamas tid, vilket ledamoten vet. Hittills har Amerika stått för en väldigt stor andel av kostnaden, men de säger nu att de även har andra saker att tänka på och att de har svårt att motivera detta. De säger att den som har problem med säkerheten och utmaningarna i Europa måste se sig i spegeln och minnas solidaritetstanken med 2 procent av bnp.

Vi kristdemokrater menar att man först och främst måste se över landets organisation, sannolikt på samma sätt som man gjort historiskt sett. Under kalla krigets dagar satsade Sverige betydligt mer än 2 procent av bnp på försvaret. Det ska dock inte införas någon speciell utbildningsskatt eller försvarsskatt, utan det här handlar om prioriteringar som behöver göras.