Herr talman! Varje tid har sin frihetsfråga, och trygghet har blivit vår tids stora svenska frihetsfråga. Vi förstår det när gängkriminella nu begränsar hederliga medborgares frihet i många bostadsområden, vi förstår det när hot och utpressning drabbar många småföretagare i socialt utsatta områden och vi förstår det när den nya regeringen har gjort tryggheten till en helt avgörande politisk prioritering.

I Europa är det i stället säkerhet som har blivit vår tids stora frihetsfråga. Då kommer hoten inte främst från kriminella gäng utan från en kriminell regim. Rysslands olagliga och oprovocerade invasion av ett fredligt grannland har stulit friheten från miljoner ukrainare och kastat Europa tillbaka till historieböckernas allra dystraste kapitel.

Den österrikiske författaren Stefan Zweig skrev 1942 om hur första världskriget för hans generation hade bränt alla broar till ett fredligt Europa och till det han kallade världen av i går. Exakt 80 år senare kan vi alla med sorg konstatera att det Europa vi har känt sedan Berlinmurens fall nu tillhör gårdagen. Det är en förändring som är så stor att den är svår att ta till sig.

När jag vaknade i Helsingfors klockan 04.00 den 24 februari, bara timmarna efter ett samtal med Finlands president Sauli Niinistö om det krig som ännu inte hade startat, insåg jag två saker: Nu är det krig i Europa. Då kommer EU:s allra mest fundamentala roll att ställas på sitt yttersta prov, och Sveriges plats är självklart i EU men också lika självklart i Nato.

Vi lider alla av kriget, men Ukraina betalar det högsta priset. Många har stupat eller på annat sätt fallit offer för den ryska aggressionen. Många fler är flyktingar i sitt eget land eller i andra europeiska länder. Trots det fortsätter det heroiska försvaret på land, till havs och i luften. De ukrainska soldaterna kämpar inte bara för sin egen frihet; de kämpar bokstavligt talat för hela Europas frihet.

I denna omskakande tid tar Sverige över ordförandeskapet i Europeiska unionen. Det är mycket förpliktande. Den union som har blivit synonym med fred, frihet och frihandel är i dag granne med det krig som en gång skapade behovet av EU. Kriget kommer på ett avgörande sätt att påverka hela det svenska ordförandeskapet.

Herr talman! Till del vet vi nog exakt hur. Det handlar om att behålla den europeiska enigheten i stödet till Ukraina, utöka den ekonomiska, humanitära och militära hjälpen till Ukraina, fortsätta att samla länder och resurser för Ukrainas återuppbyggnad, värna folkrätten, säkerställa ansvarsutkrävande och noga följa Ukrainas framsteg som kandidatland till EU. I andra delar har vi dock ingen aning. Vad kommer att hända ett år efter invasionen? Vad kommer att hända till våren och sommaren 2023?

Sverige som ordförandeland kommer att vara förberett att agera snabbt och resolut. Vårt främsta uppdrag som ordförandeland blir alltså att bidra till att trygga Europas säkerhet genom att systematiskt stå upp för Ukraina men också genom att i en alltmer osäker värld understryka EU:s unika geopolitiska betydelse. Vid sidan om Nato måste EU ta ett större samlat ansvar för europeisk säkerhet. Sverige kommer att vara en pådrivande ordförande för att genomföra målen i EU:s strategiska kompass men också för att prioritera den inre säkerheten och kampen mot grov organiserad brottslighet i Europa.

Herr talman! Om kriget i Ukraina avgör Europas möjlighet till en framtid i fred kommer den europeiska konkurrenskraften att vara avgörande för vår ekonomiska framtid.

Låt oss ta den europeiska bilindustrin som ett exempel. Bilen föddes i Europa i en tid när europeisk innovationskraft var världsekonomins motor. Under drygt hundra år har bilen blivit en symbol för europeisk uppfinningsrikedom och industriell kapacitet men också för mångfald och mycket vänskaplig kommersiell rivalitet. Under efterkrigstiden blev Volkswagens bubbla symbolen för det västtyska undret, Citroëns padda symbolen för fransk design och Volvos fyrkantighet symbolen för säkrare bilar i och med svenska innovationer som trepunktsbältet.

Bilen gav också miljoner européer rörelsefrihet och chansen att enkelt besöka andra länder. Bilen blev till och med ett verb på svenska: att bila. Vi bilade, till exempel i Europa. Jag tror att i tiden som kommer mellan helt elektrifierade bilar och helt elektrifierat flyg kommer vi att bila igen.

Bilen är också ett av många exempel på hur fri konkurrens på världens enskilt största marknad skapar produkter som gör livet bättre för människor. Sverige är ett litet land med stora företag som jobbar på en mycket tuff exportmarknad. EU:s inre marknad är basen för vårt välstånd och vår välfärd, men den förutsätter just EU:s fyra friheter - fri rörlighet för varor, kapital, tjänster och människor - liksom rättvisa och lika spelregler för europeiska företag oavsett i vilket land man har sin bas.

Europeiska biltillverkare blir vassare och bättre när de får lika villkor och får konkurrera med amerikanska eller asiatiska kollegor. EU ska tillvarata de dynamiska drivkrafter som bor i varje framgångsrikt företag, inte stjälpa dem med överreglering. Då kan europeiska företag fortsatt hävda sig i den tuffa globala konkurrensen. Därför är protektionism inte rätt väg att gå. Så var det inte i går, och så blir det heller inte i morgon, vare sig på denna sida eller på andra sidan av Atlanten.

Ett ekonomiskt starkt och konkurrenskraftigt EU är avgörande för unionens globala ställning. Vi vet att innovativa företag på en fri och öppen marknad inte bara bygger tillväxt och välfärd utan också leder den gröna och den digitala omställningen. Men sanningen är att EU nu faktiskt halkar efter. Därför behövs en tydlig konkurrenspolitik och bättre spelregler för europeisk industri.

Konkurrenskraft betyder också motståndskraft. Öppenhet får inte bli naivitet eller ensidigt beroende av vare sig rysk fossilenergi eller kinesiska mineraler. Därför måste EU sprida risken genom att slå vakt om en diversifierad och ömsesidigt fördjupad handel också med andra länder.

Att underlätta för digitala tjänster i nya handelsavtal liksom digitala tjänster på den inre marknaden är en viktig uppgift för det svenska ordförandeskapet, men också ökad egenproduktion för att säkra försörjningskedjor på strategiskt viktiga områden. Därför kommer Sverige som ordförande att leda det fortsatta arbetet med ett europeiskt ekosystem för halvledare. Detta låter tekniskt, och det är tekniskt avancerat. Men det är också helt avgörande om vi ska klara av elektrifieringen av till exempel hela Europas fordonsflotta.

Herr talman! Den inre marknaden är ett medel både för välstånd och för den gröna omställningen. Att EU ska minska utsläppen med 55 procent till år 2030 är centralt för hela världens klimatomställning. EU:s paket, som heter Fit for 55, kommer att spela en avgörande roll, och vår ambition är att ro förhandlingarna om detta i hamn.

EU är världsledande i klimatarbetet, och denna position vill Sverige att EU ska förstärka under vårt ordförandeskap. Att EU:s institutioner har enats om att fasa ut alla fossildrivna bilar till 2035 är ett stort kliv i rätt riktning.

Klimatomställningen börjar och slutar med energifrågan. Det gäller transporter, och det gäller industri. Dessutom har Rysslands invasion av Ukraina gjort utfasningen av fossila bränslen ännu mer akut och ännu mer angelägen. Att bli av med allt fossilt började på 70-talet som en ren prisfråga; olja blev dyrt. Sedan blev det på 80- och 90-talen också en miljö och klimatfråga, och nu har det dessutom blivit en stor säkerhetspolitisk fråga.

Under en kall vinter måste EU stå enat för att klara av både energiomställningen och uppgiften att värma upp europeiska hem. Därför kommer Sverige att prioritera arbetet med att påskynda EU:s elektrifiering, till exempel genom arbete med en ny batteriförordning och fortsatta förhandlingar om att öka den fossilfria energiproduktionen. Vi kommer att ta vidare arbetet med förslagen i gasmarknadspaketet för att ersätta rysk fossilenergi med andra koldioxidsnålare energikällor, samtidigt som de EUländer som själva vill fortsätter att ta ansvar genom att också bygga helt ny kärnkraft.

Herr talman! Sverige ska vara en pådrivande ordförande och erbjuda ett konstruktivt ledarskap för att fördjupa EU:s styrkor och finna kompromisser i Europeiska rådet. Vi kommer att se till det gemensamma europeiska intresset och visa ödmjukhet inför EU-medlemmarnas inneboende mångfald.

Precis som här hemma är den nya regeringens mål att samla, inte att splittra, att ena, inte att dela. Detta kommer att kräva att vi ibland lägger lite band på oss själva och medlar och mäklar lite mer än vi bara predikar för andra. Det kräver också ett mått av samling här hemma, herr talman. Precis som var fallet såväl 2001 som 2009 både hoppas och förväntar jag mig att hela riksdagen känner ansvar för Sveriges gemensamma ordförandeskap i EU.

I gengäld kommer regeringen att vara mycket aktiv med att söka mycket bred svensk enighet. Alla kommer naturligtvis inte att kunna enas om allt, men regeringen kommer att vilja diskutera med alla. Och jag hoppas att alla också kommer att vara beredda att diskutera med varandra. Då behövs både principfasthet och pragmatism, fasthet i värderingar och pragmatism i konkreta lösningar.

Till de fasta europeiska värderingarna hör respekten för demokratin, de individuella fri- och rättigheterna och rättsstatens principer. Oroande rapporter visar nu hur graden av demokrati har minskat i olika EU-länder. Men när jag samtidigt ser hur den blågula EU-flaggan är en frihetssymbol bredvid den blågula ukrainska flaggan övertygas jag om att ett blågult svenskt ordförandeskap har en viktig uppgift i att upprätthålla dessa värden i hela Europa. Därför kommer Sverige under ordförandeskapet att på ett konstruktivt sätt föra rådets arbete vidare i artikel 7-förfaranden och stå upp för EU:s rätt att villkora utbetalningar av gemensamma medel med rättsstatliga principer.

Herr talman! Sverige tar nu i januari vid med sitt tredje ordförandeskap sedan vi själva blev EU-medlemmar. Svenska statsråd och svenska tjänstemän kommer att leda ett par tusen olika möten i Bryssel och Luxemburg. Många fler tusen europeiska kollegor, politiker, experter, journalister och nyfikna medborgare kommer att besöka Sverige för de drygt 150 möten som ordnas i vårt land. Av dessa möten kommer 55 att äga rum över hela landet, från Malmö i söder till Kiruna i norr. Låt oss alla som möter dessa inresande européer visa upp vår nyfikenhet, vår uppriktighet och vår vilja att nästan alltid kunna hitta goda kompromisser. Det är precis vad EU behöver just nu.

Vi kommer att börja i januari i det lite bistra men mycket vackra mörkret vid Ishotellet i Jukkasjärvi, och vi slutar i juni när försommargrönskan övergår i de ljusa sommarnätterna. Båda sakerna är rätt exotiska för många människor. Och för första gången på många år ligger det inte ett europeiskt toppmöte på midsommarafton.

Både Frankrike och Tjeckien har som ordförande på ett föredömligt sätt arbetat för att möta Europas multipla kriser, först pandemin och nedstängningen och sedan kriget, energikrisen och inflationen. Nu tar Sverige vid med respekt och stor ödmjukhet inför alla de svårigheter som möter inte främst ett ordförandeskap, utan främst Europa, men också med beslutsamhet. Sverige är med och tar ansvar när det är svårt i Europa.

Hela min regering kommer att jobba hårt med detta, med stark tillit till den samlande förmåga som finns i andra EU-länder och i alla EU:s institutioner. Vi kommer att vara en konstruktiv förhandlingspart för både kommissionen och EU-parlamentet, som vi träffade i Stockholm för bara en vecka sedan.

Vi är olika länder. Vi har ibland lite olika perspektiv. Men jag tror att denna mångfald i grund och botten är en styrka. Tillsammans kan vi övervinna kriserna. Tillsammans kan vi bygga ett bättre Europa. Men vi kan bara göra det tillsammans och bara om vi i Sverige nu drar vårt strå till stacken.

(Applåder)

Herr talman! Jag vet att Socialdemokraterna är lite besatta av Sverigedemokraterna och i varje fråga, vad den än handlar om, alltid vill prata om Sverigedemokraterna. Jag tänkte uppehålla mig vid det svenska ordförandeskapet och gemensamma europeiska problem. Jag tar gärna en inrikesdebatt med Socialdemokraterna om deras favoritmotståndare varje dag, men jag hade inte tänkt att göra det i första hand just i dag.

Ytterst kommer regeringen och regeringens mandat att följa precis den lagstiftning som vi har i Sverige. Regeringen får sitt mandat i EU-nämnden. Jag ser mycket goda förutsättningar för hela Sveriges riksdag att enas om i stort sett allting i fråga om detta. Jag ser mycket få anledningar till att vi skulle vara oeniga om dessa fyra prioriteringar. Vad skulle vi vara oeniga om i kampen för att hjälpa Ukraina? Vad skulle vi vara oeniga om i kampen för en gemensam europeisk klimatpolitik som gör nytta på riktigt, i att värna rättsstatens principer och i att öka europeisk konkurrenskraft? Det finns många saker som man kan diskutera här. Men jag tror att det finns en grundläggande bred svensk enighet om det mesta av detta.

Regeringen kommer att ha ett mycket öppet sinne. Vi inser att vår uppgift nu är att göra europeisk nytta och se till att EU kan enas så att vi kan få någonting gjort i Europa. Det är ordförandeskapets uppgift. Vi kommer inte att gå in i detta för att gräla i Sveriges riksdag om enskildheter. Det är inte min ambition, och det kommer inte heller att vara mina statsråds ambition. Kan vi enas brett är det väldigt bra. Skulle EU-nämndens majoritet bestämma sig för en annan linje än den som regeringen vill driva som ordförande kommer regeringen självklart att respektera denna majoritet.

Herr talman! Jag tror att de som lyssnade på mitt anförande noterade precis vad vi kommer att göra inom de fyra olika prioriteringar som jag beskrev. Jag tror att det var rätt uppenbart. Och i fråga om klimatpolitiken är det alldeles solklart.

När det gäller Fit for 55 kommer flera saker i bästa fall att vara färdiga för att drivas vidare under svenskt ordförandeskap. Det är precis det som vi kommer att göra.

Om EU-frågan är bredare hade jag skäl att diskutera med några av EU-parlamentets gruppledare när de var här. Då påpekade jag att åtta av Sveriges åtta riksdagspartier numera är för EU-medlemskapet. Rätt länge var det lite svajigt på den punkten. Man kan nog säga att det var fem partier som var för och tre som var emot. Numera är alla åtta för. Två av de gamla var på er sida i politiken. Ett av de gamla är numera på vår sida i politiken. Låt oss i stället välkomna att åtta av åtta partier ser värden i att Sverige samarbetar i Europa.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska börja med den första delen. Krishantering har vi lärt oss från pandemin och kriget. Det är en absolut kärnkompetens för EU. Klarar man inte av kriser klarar man inte av någonting. Men krishantering räcker inte, utan vi måste göra det riktigt svåra. Vi måste ha ett öga stadigt på kriserna och stadigt på Ukraina men också ha ett öga på långsiktiga konkurrenskraftsfrågor, sådana saker som vi vet kommer att ta mycket lång tid för Europa självt att omvandla. Där finns det i grund och botten olika synsätt i Europa, där det är viktigt att våra synsätt när det gäller fri konkurrens, fri handel och öppenhet hela tiden får plats.

Detta kommer att vara svårt, för alla som någon gång har jobbat med kriser vet att kriser - på goda grunder - uppslukar en. Men vi kan inte bli helt uppslukade, utan vi måste ha dubbelt fullt fokus både på Ukraina och på långsiktiga ekonomiska frågor.

Sedan är det precis som Martin Kinnunen säger svårt när man ska vara ordförande, leda förhandlingar i många olika råd och mäkla fram det bästa som EU kan åstadkomma. Låt oss då tala klartext och säga som det är: Vi kommer att lägga ned mycket arbete på att nå fram så att de resultat som kan förverkligas blir så bra som möjligt. Det är en nödvändig ordförandeuppgift.

Det betyder naturligtvis inte att man lämnar sina egna ståndpunkter. Vi har ju väl kända sådana; det finns inte ett europeiskt land som inte vet vad Sverige numera tycker i skogsfrågan. Det kanske var lite svajigt ett tag - det håller jag med om - men nu tror jag att det är väldigt tydligt vad vi tycker i skogsfrågan. Ordförandeskapet betyder dock att andra länder som delar vår uppfattning nog får driva på lite hårdare, medan vi försöker samla ihop detta så bra som möjligt.

Där finns en likhet med inrikespolitik: Det är bara om man kan enas som man får någonting gjort. Alternativet är oenighet och att inte få någonting gjort.

Herr talman! Jag börjar med Ungern. Nästan varje gång ett enskilt land bestämmer sig för att blockera ett beslut som skulle kunna vara enhälligt med en helt annan fråga väcker det, helt naturligt, ett mått av misstycke hos andra länder.

Det är formellt helt korrekt att göra på det sättet, och det kommer säkert att hända igen. Vi såg för en tid sedan att Cypern blockerade en helt annan fråga - det gällde en sanktion mot Belarus - för att man ville ha framgångar i ytterligare en annan fråga. Det nämns kanske inte lika ofta som Ungerns blockering, av någon anledning.

Jag tror att detta kommer att hända igen, eftersom det går att göra så. Jag tycker precis som frågeställaren att det i grund och botten är olyckligt att det sker. Alternativet hade dock varit att inte ha enhällighet utan att majoriteten alltid kan bestämma, och det tror jag skulle vara ett mycket sämre läge för många länder - inklusive Sverige. Man får alltså räkna med att sådant här händer, men ju färre gånger det händer desto bättre.

Jag står fullt ut upp för den uppgörelse som gjordes. Vi såg till att Ukraina får det ekonomiska stöd de behöver. Ibland måste man också bestämma sig för vad som är viktigast på riktigt just nu, och där kunde 27 länder enas.

När det gäller klimatet delar jag över huvud taget inte den bild som målas upp här. EU är världsledande, av det enkla skälet att vi kan fatta gemensamma beslut över en hel kontinent. Tänk om andra hade haft samma utsläppshandelssystem som EU har! Tänk om EU kunde förhandla med USA, Indien och Kina om snarlika system! EU är en förebild i detta.

Sverige ska göra att EU fungerar bättre i det som är gränsöverskridande. Det är mycket viktigare än att Sverige straffbeskattar bort bilism genom att höja bensinpriserna med 9 kronor litern - mycket, mycket viktigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Information från rege-ringen om regeringens prioriteringar och arbetsprogram inför ordförandeskapet i Europeiska unionens råd våren 2023

(Applåder)

Herr talman! Jag börjar bakifrån: Jag nämnde uttryckligen kampen mot organiserad brottslighet i mitt anförande - uttryckligen. Det är en del av den inre och den yttre säkerheten. Just nu kanske vårt gemensamma fokus ligger mycket på Ukraina, men den organiserade brottsligheten hör definitivt till säkerhetsfrågorna eftersom den är gränsöverskridande.

Mitt tal handlade om EU, och jag är här för att diskutera EU. Jag tar gärna en diskussion om svensk inrikespolitik vilken dag som helst, men det var inte där mitt fokus låg i dag.

Varje gång jag träffar europeiska kollegor uppfattar jag att Sverige har ett mycket gott anseende som en drivande part i gemensamma europeiska lösningar, inte minst inom klimatpolitiken, och så ska det förbli. Vi ska även förbli en kraftfull part när det gäller rättsstatens principer; jag hade som en av mina fyra prioriteringar att vi driver vidare precis det arbete som pågår just nu, inklusive artikel 7-förfarandena. Men vi konstaterar också att det är bra när man kan nå enighet trots oenighet på andra områden.

Herr talman! I grund och botten delar jag helt Malin Björks beskrivning av situationen, inklusive de rätt många risker som finns i detta. Jag har egentligen inga reservationer alls mot beskrivningen.

Vi får se hur mycket av detta som landar på vårt ordförandeskap, men att det kommer att tangeras i diskussionerna råder det ingen tvekan om; jag skulle tro att det tangeras redan i morgon, när Europeiska rådet träffas igen. Jag ska dock säga några ord om detta, som inte är alldeles okomplicerat.

Precis som Malin Björk säger är det väldigt bra att USA är tillbaka på banan när det gäller en gemensam klimatpolitik och ett klimatengagemang. Det svajade betänkligt under flera år i USA, så det tycker jag att vi har starka skäl att välkomna. Vi uppskattar att USA vill samarbeta om detta i olika former, på samma sätt som vi uppskattar ett transatlantiskt samarbete i säkerhetsfrågor och gällande hjälpen till Ukraina.

Men om det här betyder nya handelshinder eller ny protektionism - och det finns utan tvekan inslag i detta som bär den sortens signum - kan det bli ett riktigt stort problem. Då får man också värdesätta att ett slags högnivåsamtal nu har kommit igång mellan EU och USA för att diskutera implementeringen. Europa kommer att varna för riskerna för att detta blir en protektionistisk politik, som i värsta fall startar en våg av europeisk protektionism där de länder som har råd vill göra samma sak i Europa eller - i värsta fall - där hela Europa vill bygga murar omkring sig. Det vore dåligt för alla.

Det vore också dåligt att hamna i långvariga WTO-diskussioner med USA om detta. Ju mer vi kan hitta samsyn om det goda och begränsa skadorna av det dåliga, desto bättre tror jag att det är.

Jag tror kanske inte att vi kommer att komma i skarpt läge när det gäller detta under det svenska ordförandeskapet. Sverige kommer dock, som ett av de ganska många länder i Europa som värdesätter frihandel, fri konkurrens och stark konkurrenskraft, att driva dessa frågor, med respekt för att det görs tillsammans med andra länder som vill gå i ungefär samma riktning under Sveriges ordförandeskap.

Herr talman! Tiden begränsade mitt förra svar, men nu fick jag en ny chans - det uppskattar jag verkligen!

Det gäller bland annat att jobba vidare med uppenbara saker som redan finns. En sådan sak är att få den inre marknaden att fungera fullt ut som det var tänkt; det finns mycket mer att göra på detta område. Andra sådana saker är den inre marknaden för tjänster och digitala tjänster.

Nu ska jag inte bara tala om svenska intressen. Det är uppenbart - och alla vet - att det finns stora svenska techföretag som skulle ha stor glädje av mycket större europeisk konkurrens vad gäller digitala tjänster, men det skulle andra företag i Europa också ha. Jag är rädd för en utveckling där techindustrin alltmer domineras av den amerikanska västkusten och den kinesiska östkusten och där Europa blir en plats i mitten som får allt mindre betydelse. Den sortens konkurrenskraftsfrågor tror jag är viktiga.

Det handlar också om utbildning, forskning och utveckling samt om infrastruktur för långsiktig innovation. Där ligger Europa efter i dag.

Herr talman! Jag håller inte på någon punkt med om Per Bolunds eländesbeskrivning av Sverige. Det finns ett slags bitterhet och butterhet över att ha förlorat ett val som gör att Sverige nu på punkt efter punkt beskrivs som ett land som inte klarar någonting. Det tycker jag är en felsyn. Jag tar gärna debatten om svensk inrikespolitik vilken dag som helst, men det var inte därför jag kom hit just i dag.

Det är väl känt att åsikterna om kärnkraft är olika - vi är för; ni är emot. Åsikterna är olika när det gäller svensk skogsindustri - vi är för; ni är emot. Åsikterna är olika om att människor ska kunna flyga. Vi är för att flyga, men vi är emot utsläppen. Ni verkar vara emot att människor ska kunna flyga.

Vi tycker olika om detta - låt oss acceptera det! Det är inte detta som det svenska ordförandeskapet handlar om över huvud taget, utan det handlar om hur Sverige ska samla Europa till att få någonting gjort, bland annat när det gäller den gröna omställningen.

Jag delar heller inte alls uppfattningen att klimatomställningen inte skulle börja och sluta med energin. Jag tycker att det är självklart. Om vi inte blir av med fossil energi finns det ingen klimatomställning att prata om. Det är A och O; den börjar och slutar där, ungefär på samma sätt som den geografiskt börjar och slutar i de riktigt stora utsläpparländerna.

Allt som Europa gemensamt kan göra för att se till att andra stora utsläppare minskar sina utsläpp genom gemensamma spelregler har ett värde av omätbar storlek. Ta bara en sådan enkel sak som att vi nu gemensamt i hela EU förbjuder fossildrivna fordon från 2035. Detta hade aldrig fungerat om ett enskilt land hade gjort det. Det hade fungerat för att stoppa just det landets bilindustri, men det är inte min ambition. Min ambition är att åstadkomma resultat.

Tänk om vi kan hjälpa Polen att bli av med kolet! Det skulle ha ett enormt värde för Europas samlade klimatpolitik.

Jag delar inte alls den dysterkvistinställning som Per Bolund visar upp här.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan inte tvinga Per Bolund att vilja tro att Sverige ska kunna göra nytta i de stora europeiska frågorna; vill man inte det så vill man inte det. Min regering kommer dock att göra allt för att göra denna nytta.

Jag träffar Europeiska rådets ledare regelbundet. Det finns ingen som helst oro för Sveriges förmåga att leda arbetet eller för Sveriges klimatambitioner. Än mindre finns det någon oro för Sveriges förmåga att ena Europas länder i mycket svåra förhandlingar, där länder tycker olika och har olika beroenden.

Det räcker att titta på gasförhandlingarna, som i går strandade en gång till eftersom länderna är så olika beroende av gas. Detta skulle inte få mig att fördöma vare sig Tyskland eller Belgien, för de har sin situation.

Ju mer vi kan enas om gemensamma ståndpunkter, desto mer får vi gjort. Man är antingen med i detta arbete eller står bredvid och gnäller.

Herr talman! Det är bra att Hans Wallmark understryker hoppfullhet i en svår tid. Ingenting är lättare för oss som enskilda människor, som land eller som kontinent än att dras ned i en upplevelse av att det som sker är så förfärligt att man blir uppgiven. Jag tycker att Europa hittills har demonstrerat att vi inte är uppgivna. Vi är bekymrade - det är en underdrift - men vi är inte uppgivna.

Det leder också tanken mer rätt. Det leder tanken till att se till det som förenar och kan leda till gemensam handling snarare än till att bli förblindad av det som inte förenar och därför inte leder till gemensam handling. Det är fundamentalt för mig. Jag vet inte hur många procent Sverige har i det samlade Europa, men det är inte jättemånga. Men om man sitter på sin egen kammare med sina egna procent och bestämmer sig för att vi ska göra antingen på vårt sätt eller ingenting alls - det finns de i den här kammaren som tycker på det sättet också - får man ingenting gjort.

Om man däremot ser att vi kan förenas och åstadkomma någonting, som inte löser alla problem men som löser några problem och tar oss en bit på vägen under vår korta tid, inte här på jorden men som ordförande, kan vi åstadkomma någonting som andra sedan kan bygga vidare på. Vi ärver någonting från Tjeckien och från Frankrike, och vi lämnar vidare. Jag tycker att man ska se det på det sättet. Jag säger det inte för att det är enkelt. Tvärtom kommer även vi att uppleva att det är jättekomplicerat. Det kommer att konsumera enorma mängder tid, min och många andras. Men låt oss då verkligen göra det värt den tiden, så att vi lämnar efter oss ett EU i lite bättre skick än det vi fick.

Slutligen - det är uppenbart att den kalla vintern mycket väl kan riskera det varma hjärtat. Nu är alla i Europa engagerade i Ukrainas sak. Men en riktigt kall vinter med svindyra priser kan riskera mycket. Låt oss hålla den enigheten!

Herr talman! Jag vill säga två korta saker. Det första gäller det jag sa i min inledning. Regeringen kommer att med öppet sinne vilja prata med alla i Sveriges riksdag och därmed med alla i EU-nämnden om de här frågorna. Min förhoppning är att alla i den här kammaren är beredda att prata med alla. Om man bestämmer sig för att det är någon som man inte kan prata med blir det svårt att hitta enighet. Men om man bestämmer sig för att sakfrågan är det viktiga finns det utomordentligt goda förutsättningar.

Om regeringen vid något tillfälle skulle vara i minoritet och EU-nämndens majoritet vill något annat kommer regeringen att ha respekt för det också.

Det andra jag vill nämna är kandidatstatuslandet Ukraina. Om det finns förutsättningar för Sverige att uppmärksamma och vara med och bekräfta framgångar som Ukraina har gjort redan under vårt ordförandeskap ska vi självklart ta fasta på den möjligheten.

Herr talman! Jag börjar med enigheten och farhågorna i Ukrainafrågan. Jag delar helt uppfattningen att enigheten har varit en fundamental styrka. Jag tillhörde de många som var oroliga för den i början. Jag satt och pratade med ledare i Finland om det dagen före kriget: Om det här inträffar, kommer vi att kunna hålla ihop Europas länder, och kommer EU att hålla ihop med USA?

Hittills har vi bevisat att vi har den förmågan. Det ska vi vara glada över. Men vi ska inte inteckna den och tro att det kommer att ske automatiskt, oavsett vilka prövningar vi utsätts för, bara för att det har varit så hittills. Jag vill verkligen ha ett fokus på detta. Jag tror att det är viktigt, utan att misstänkliggöra någon - tvärtom.

Det svenska näringslivet är, precis som frågeställaren säger, en central del. Vi förstår att om inte näringslivet är med på resan blir det ingenting. Konsumenter ska vara med, investerare ska vara med och näringsliv ska vara med.

Politiken har en jätteviktig uppgift: att sätta bra förutsättningar, långvariga och trovärdiga spelregler, och garantera fundamentala förutsättningar, som energiproduktion. För mig är det en gåta att ett land och en regering kan abdikera från landets samlade energiförsörjning. Den kan man inte begära att enskilda företag tar ansvar för. Företagen vill veta vad som gäller på lång sikt. De vill ha rättvisa, rimliga spelregler och konkurrensneutralitet. Allt detta vill företagen ha. Resten är de bra på själva. Där ska vi hålla våra tassar borta.

Ju mer av det synsättet vi kan få också i Europa, desto bättre är det, med respekt för att länder som sagt har otroligt olika förutsättningar. Om man kommer från nästan enbart kärnkraft, nästan enbart kolkraft eller nästan enbart rysk gas har man helt olika förutsättningar. Men det är ett otroligt viktigt perspektiv.

Fossilfritt Sverige samlar just nu 22 branscher som visar vägen till fullständig fossilfrihet. De är makalöst goda föredömen för andra länder och andra industrier.

Herr talman! Våra ambitioner kommer att vara lite högre än "lagom", men annars tror jag att jag förstår vad frågeställaren menar. Det är klart att EU ska göra rätt saker.

EU ska inte vara blygt där man gör rätt saker. I det som är gränsöverskridande ska EU vara frimodigt och framåtlutat. Ska vi lösa klimatkrisen i världen måste vi ha internationellt samarbete där alla länder gör ungefär likadant, som alla förstår. EU är en god förebild på det området. Ska vi lösa migrationskrisen måste vi ha kontroll på våra gemensamma gränser för att kunna ha öppna interna gränser. Ska vi hantera organiserad kriminalitet måste polis samarbeta så lika som möjligt. Det är uppenbart.

På många andra områden behövs inte EU-lagstiftning utan minskar tvärtom legitimiteten för samarbetet. Om allt detta tycker olika institutioner lite olika. Sverige kommer att förbli en tydlig röst för att EU ska göra rätt saker på rätt ställe.

Herr talman! Jag delar helt Elin Nilssons beskrivning att det kommer att bli svårt - inte i första hand för oss utan för Ukraina. Men när det är svårt för ett land i vår omedelbara närhet och vi ska behålla enighet i stödet är det också en svår uppgift, även om vi pratar om olika dimensioner på svårighetsgraden. Kriget kommer att vara definierande för ordförandeskapet, även om vi som sagt kommer att prata om andra viktiga saker också.

För min föräldrageneration var det självklart att EU var ett projekt grundat på krigets fasor. Det fanns en intuitiv legitimitet i detta - aldrig mer krig. Sedan har åren gått och EU blivit bra på många andra saker. Man har skapat fri rörlighet, frihet från roamingavgifter - alla möjliga stora och små saker. Nu återväcks vi på något sätt. Vi påminns igen om att det ytterst handlar om liv och död. Det tror jag har varit grundförutsättningen för den stora enighet som har funnits under den här tiden. Vi hade naturligtvis önskat att det inte behövts, men när EU prövas på riktigt består EU proven. Det tycker jag är viktigt att ha med sig.

Då kan man fråga sig vad som kommer att hända mer under vårt ordförandeskap. Jag tycker att det är svårt. En del saker vet vi kommer att inträffa. I andra fall kommer vi att vara så pass väl förberedda att vi kan improvisera. Att stödja Ukraina handlar delvis om att enskilda länder som Sverige föregår med gott exempel. Det måste man göra i de här fallen, för det är uppenbart att EU finansiellt har en ganska liten gemensam kapacitet nu. Det finns mycket stora resurser, men när det gäller vapen är det enskilda länder som bidrar. Där föregår vi med gott exempel.

Herr talman! Som jag sa för en liten stund sedan är det uppenbart att vi inrikes tycker väldigt olika i fundamentala frågor, och jag har all respekt för det. Är svenskt skogsbruk hållbart eller tvärtom en styggelse som närmast borde avvecklas? Vi tycker olika om detta. Jag skäms inte ett ögonblick. Jag står upp för det svenska skogsbruket fullt ut. Vi har betydligt mer skog nu än när vi började med storskalig skogsindustri. Vi har i det svenska skogsbruket världens modernaste metoder, ett brett ägande och en bred förankring. I många länder är detta svårförståeligt. De ser skogen antingen som en park eller som en plantage. Så ser vi inte på den. Vi har respekt för att andra länder tycker annorlunda. Jag kommer inte att håna andra länder för detta. Jag kommer inte att säga att de är mot Sverige. Men som svensk statsminister kommer jag att stå upp för svenska intressen i viktiga frågor. Att vi inrikespolitiskt tycker olika i de här frågorna accepterar jag.

Samma sak gäller energiförsörjningen. Vi tycker olika om den. Jag är för vattenkraft, kärnkraft, vindkraft och solkraft. Utan vattenkraft och kärnkraft har vi för lite planerbar kraft. Andra länder - för att komma tillbaka till EU - har en annan energimix. För dem är det kol eller rysk gas som står för den planerbara energin. Jag moraliserar inte över de här länderna. Jag förstår att de sitter i en tuff situation. De gör vad de nu kan för att komma ur beroendet inte bara av Ryssland utan också av fossila energikällor. Kan vi hjälpas åt där, till exempel med mer svensk grön bioenergi, vore det bara bra.

Skälet till att vi stoppar prövningen av vattenkraft är att det i det extrema läge som Sverige nu befinner sig i är oansvarigt att avsiktligt lägga ned svensk vattendriven elproduktion.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att vi har lite oenighet i den här salen. Jag delar helt Håkan Svennelings uppfattning. Jag skulle gärna ge Håkan Svenneling sista ordet i just den här debatten, men kanske inte i alla debatter. Det är inget allmänt frikort för framtiden. Jag delar helt och hållet både beskrivningen och farhågorna,

Det är helt rätt att det inte bara handlar om militärt stöd. Det är också därför EU:s gemensamma ekonomiska stödpaket nu är så vitalt. Då förstår alla att det kräver en del kompromisser. Det var vad som skedde just i går för att få total enighet om detta. Jag står helt och fullt bakom det. Det tror jag att väldigt många européer också gör,

Det politiska stödet är ovärderligt. Kan vi komma längre med Ukraina som kandidatstatusland vore det en stor framgång. Vi har alla respekt för att det finns spelregler för detta. Det finns inga genvägar. Men det har stor betydelse att vi i EU lever upp till vårt eget uttryckta löfte.

De som lever upp till det och vill in i gemenskapen är välkomna. Kan vi bekräfta stora eller små framsteg under det svenska ordförandeskapet eller annars under 2023 vore det väldigt värdefullt för Ukraina.

Innan jag kommer till kärnvapnen vill jag till sist säga att det också handlar mycket om det bredare civilsamarbetet. Hela den strategiska kompassen handlar inte så mycket om militärt samarbete. Det har vi Nato till i huvudsak. Det handlar om civilt försvarssamarbete och att på olika sätt stärka vår motståndskraft gemensamt. Där finns det gemensamma europeiska uppgifter.

Så slutligen till frågan om kärnvapen. Vi hade några veckor när det stod ännu mer på sin högkant. Det säger jag inte för att nu tona ned riskerna. Det är ingen mer än Putin som vet vad han är beredd att göra. Men jag delar helt bilden att närmare en kärnvapenkatastrof än vad vi är just nu har vi nog inte varit på många decennier.

Man kan värdera olika världskända händelser. Men det är mycket allvarligt. Det är klart att det handlar om att se till att tröskeln blir så hög för Putin att det helt enkelt inte är värt de konsekvenserna. Det är det bästa som Europa och Nato gemensamt kan göra.

(Applåder)

Informationen var härmed avslutad.