Johanna Haraldsson

Fru talman! Statsrådet säger att regeringen konkret jobbar med att skärpa arbetet mot arbetslivskriminalitet och stärka det myndighetsgemensamma arbetet. Man vill lägga fram frågan om sekretesshinder. Men vad hindrar statsrådet och regeringen från att skriva upp det förslaget på listan? Det är färdigberett. Det finns ju ett förslag som man skulle kunna lägga på riksdagens bord.

När det kommer till skyddsombuden lade vi faktiskt fram förslag om utökad tillträdesrätt för regionala skyddsombud som en del av lösningen för arbetsplatser som står utan skyddsombud. Det är ett sätt att lösa problemet.

Jag är positivt inställd om man kan se till att fler kan bli skyddsombud och att fler vill stanna som skyddsombud. Men jag tror att det handlar om att stärka skyddsombuden.

Regeringen och statsrådet hade kanske kunnat stävja kritiken som kom i samband med att man lade fram uppdraget till Arbetsmiljöverket genom att prata med parterna innan man lade fram ett sådant här förslag. Då hade man kunnat lugna dem och förklara vad det är man vill göra. Historien säger ju att det här är vad flera av regeringspartierna faktiskt vill göra. Det har man uttalat här i riksdagens kammare tidigare.

Jag hade givetvis önskat att jag hade mer tid och att vi hade haft en socialdemokratisk regering som kunnat fortsätta arbetet med strategin och de förslag som nu finns på bordet, men så är det inte. Det är jag den första att beklaga, men eftersom vi socialdemokrater menar att det är uppenbart att mer behöver göras för att förbättra arbetsmiljön på arbetsplatserna kommer vi förstås att fortsätta driva på regeringen. Det blir förmodligen fler sådana här debatter. Vi kommer att fortsätta kräva att regeringen agerar och att de lägger förslag på riksdagens bord. Svenska löntagare förtjänar en regering som tar problemet på allvar.

Fru talman! Jag börjar med att svara på frågorna, även om jag tycker att det är märkligt att statsrådet ställer frågor till interpellanterna. Men så får man givetvis göra.

Först och främst kom inte kritiken mot att regeringen gav Arbetsmiljöverket uppdraget från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller några andra politiker. Det var inom den samlade fackföreningsrörelsen som man blev enormt orolig och drog slutsatsen att det är första steget mot att vilja skilja alla skyddsombud från fackföreningsrörelsen och därmed göra dem svagare. Det skulle i förlängningen resultera i att arbetsmiljöarbetet på våra arbetsplatser skulle bli lidande. Det är upp till bevis för regeringen att visa att man inte tänker att man ska skilja skyddsombuden från fackföreningsrörelsen. Vi får avvakta och se vad regeringen kommer att göra i frågan.

Socialdemokraterna vill inte ändra på regelverket för skyddsombuden, men vi vill att man tittar på hur skyddsombuden på arbetsplatserna kan stärkas så att vi får bra skyddsombud som har stöd från en fackföreningsrörelse och som har den kunskap som krävs för uppdraget.

Statsrådet talar också om att höja ambitionerna i arbetet mot arbetslivskriminaliteten. Problemet är att man inte tillför resurser i den utsträckning som krävs för att kunna höja ambitionerna och växla upp arbetet. Det är positivt att man tog arbetet vidare med att inrätta a-krimcentren som vi påbörjade under vår regeringstid. Men det är upp till bevis. Om man pratar om höjda ambitioner måste man kanske också titta på hur man ska se till att det verkligen går att inspektera fler arbetsplatser och växla upp arbetet mot arbetslivskriminaliteten.

Som ett resultat av arbetsmiljöstrategin, som interpellationen handlar om, såg vi socialdemokrater under vår regeringsperiod till att utreda och titta på en hel del frågor. Det gäller bland annat det som statsrådet själv lyfter upp: hur man ur ett jämställdhetsperspektiv skulle kunna förändra och stärka reglerna för att se till att skyddet är lika starkt för män och kvinnor på arbetsmarknaden.

Nu har en mängd underlag och förslag från utredningarna presenterats. Dem skulle regeringen kunna gå vidare med och kunna stärka det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Det handlar om utökade möjligheter till sanktioner, som jag har talat om tidigare. De företag som inte sköter det systematiska, förebyggande arbetsmiljöarbetet och som inte jobbar med att förhindra att människor stressar och har hög arbetsbelastning på arbetsplatsen ska straffas för det och få ta konsekvenserna av att de inte sköter det de ska.

Vi vill också förstärka lagen om företagshälsovård. Det finns förslag på utökat rådighetsansvar. Det ska inte vara någon tvekan om vem som har ansvar för att skapa en trygg och säker arbetsplats. Det finns också förslag på sekretessbrytande regel, för att myndigheterna ska kunna samverka mycket bättre. Vi har också föreslagit utökad tillträdesrätt för regionala skyddsombud.

Förslag är det inte brist på. Men frågan är varför inte ett enda av dessa förslag finns med på listan över de lagförslag som regeringen planerar att lägga fram under året. Det kan givetvis vara så att man tycker att förslagen är dåliga. Men vad vill då regeringen göra?

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Vi är i mångt och mycket överens om vad vi behöver göra för att nå målet om att ingen ska behöva sätta livet till på grund av arbetet eller på arbetet.

Den strategi som vi ska debattera i dag är den strategi som den socialdemokratiska regeringen lämnade till riksdagen som en skrivelse i februari 2021. Den är väl förankrad och omfattande och låg då till grund för regeringens arbete med arbetsmiljöfrågorna. Precis som vi just hörde från Paulina Brandberg säger sig också den nuvarande regeringen jobba vidare efter strategin.

Strategin innehåller också en nollvision. Ingen ska behöva dö på grund av jobbet. Givetvis handlar det om att man inte ska behöva dö på jobbet, men också om att man inte ska behöva drabbas av ohälsa och dö i förtid på grund av arbetet.

Strategins mål är ett hållbart arbetsliv som gör att alla kan jobba ett helt arbetsliv, ett hälsosamt och tryggt arbetsliv där man inte ska riskera liv och hälsa på jobbet och en arbetsmarknad utan brott och fusk.

Detta kräver stora insatser från alla aktörer - från regeringen och myndigheter, från arbetsmarknadens parter, från arbetsgivarna och från de anställda och deras skyddsombud. Alla arbetsgivare har skyldighet att tillsammans med de anställda och deras företrädare kartlägga risker och göra allt de kan för att se till att arbetsmiljön är trygg och säker. Detta arbete måste vara ständigt pågående.

Förra årets många dödsolyckor på svenska arbetsplatser och det faktum att tusentals varje år dör i förtid på grund av arbetsrelaterad ohälsa visar att det förebyggande arbetet måste prioriteras ännu mer på våra arbetsplatser. Enligt Arbetsmiljöverket skulle de flesta arbetsplatsolyckor aldrig ha hänt om man hade gjort det man ska enligt lagen. Om man hade gjort riskbedömningar, satt in de åtgärder som krävts för att minimera de risker man upptäckt och jobbat systematiskt med arbetsmiljön hade olyckorna aldrig hänt.

Det kan också antas att färre hade blivit drabbade av ohälsa om man jobbat förebyggande och systematiskt med arbetsmiljön.

De här mest grundläggande reglerna om att man ska jobba systematiskt och förebyggande med arbetsmiljön har dock uppenbarligen inte tillräcklig tyngd hos arbetsgivarna. Kopplat till fysiska risker i arbetsmiljön kan arbetsgivaren få sanktionsavgifter utdömda om man inte uppfyller kraven. Gör man inte det man ska så ska man bli straffad ekonomiskt.

Detta vill vi socialdemokrater ändra på, men jag undrar om regeringen vill det. Det finns färdiga förslag som skulle öka motivationen hos arbetsgivare att faktiskt jobba systematiskt och förebyggande med arbetsmiljön. Statsrådet och jag är överens om att det är tydligt att ansvariga aktörer behöver göra mer för att stärka det förebyggande arbetet, precis som statsrådet sa alldeles nyss. En av de aktörerna är ju regeringen.

Vad är regeringen beredd att göra för att stärka det förebyggande arbetsmiljöarbetet? Vad är regeringen beredd att göra för att se till att riskbedömningarna blir bättre och att de som i dag inte blir gjorda faktiskt blir av?

(Applåder)

Herr talman! Det är viktigt att unga som får sitt första jobb har en grundläggande förståelse för arbetsmarknadens spelregler och för vad de har för rättigheter och skyldigheter på arbetsplatsen. Men i de nya ämnesplanerna för samhällskunskap i gymnasieskolan, som regeringen beslutade om strax före jul, har man valt att stryka de delar som innebär att eleverna skulle lära sig om arbetsmarknad, arbetsrätt och arbetsmiljö och om arbetsmarknadens parters olika roller och betydelse för samhällsutvecklingen.

På vilket sätt menar skolminister Lotta Edholm att unga människor ska få kunskap om sina rättigheter och skyldigheter på arbetsmarknaden när regeringen nu plockar bort arbetslivskunskap ur gymnasieskolans ämnesplan?

Herr talman! Jag noterar att statsrådet inte svarar på frågan jag ställde om hur man kompenserar för minskad tillgång till kultur och bildning på landsbygden och i utsatta områden. Han hänvisar till att man kan få stöd från kommuner och regioner samtidigt som regeringen inte skjuter till tillräckliga medel till just kommuner och regioner. Det riskerar i stället att sätta ytterligare press på utbildning, bildning och kultur runt om i landet.

Herr talman! I debatt efter debatt i den här kammaren har vi socialdemokrater beskrivit konsekvenserna av regeringens stora neddragningar på folkbildningen och särskilt studieförbunden. I debatt efter debatt lovordar ministern folkbildningens insatser, samtidigt som han ser till att montera ned den och steg för steg försvårar för civilsamhället att samla människor. Jag får inte ihop det.

Det spelar ingen roll hur många gånger ministern talar väl om verksamheten och betonar folkbildningens bidrag till Föreningssverige. Konsekvenserna av att Mats Persson och Liberalerna valt att vara Sverigedemokraternas marionetter är ett svagare föreningsliv och kulturliv, särskilt där det behövs som mest.

Ministern förstår precis vad det är han gör med de dramatiska neddragningarna. Men han verkar tycka att det är ett lågt pris att betala för att få vara utbildningsminister. Det är inte så problematiskt om man försvårar jämlik tillgång till kultur och bildning i hela landet så länge Liberalerna får ha ministerposten. Men jag vill fråga utbildningsministern: Är det värt det?

(Applåder)

Herr talman! Det är nästan så att mitt inlägg är lite överflödigt, men eftersom jag har anmält mig går jag ändå upp.

Studieförbund finns i alla Sveriges kommuner och samlar människor i alla åldrar som vill lära och utvecklas tillsammans, och de bidrar till ett starkt förenings- och kulturliv i hela landet. Precis som min kollega Isak From sa är det på många orter endast studieförbunden och de lokala föreningarna som ser till att det finns aktiviteter för invånarna och erbjuder en samlingsplats. Det är genom studieförbunden som band startas och som Sveriges föreningar får stöd att bilda sina medlemmar. Ofta har de den enda lokal man kan mötas i. Det är genom studieförbunden som kulturen når ända ut på landsbygden. Det är i studieförbundens regi som människor fritt och frivilligt kan mötas, växa och bilda sig.

I mitt hemlän Jönköping finns det genom studieförbunden bred verksamhet i alla kommuner. Det handlar om föräldrastöd, yrkessvenska, dans och musik för barn och unga, första hjälpen till psykisk hälsa och mängder av replokaler. Studieförbunden själva beskriver det som att de gör människor utbildningsbara och att deltagande i en studiecirkel många gånger kan vara ett första steg mot den ordinarie utbildningsverksamheten för att ta sig vidare i livet och yrkeslivet. Studieförbunden förebygger också ohälsa, skapar en infrastruktur för Kultursverige och ser till att vårt civilsamhälle fungerar.

När vi socialdemokratiska ledamöter i mitt hemlän förstod omfattningen av regeringens nedskärningar bjöd vi in samtliga studieförbund till samtal för att få veta vilka konsekvenser detta skulle få för vår del av landet. Beskedet var lika nedslående som tydligt: Med regeringens budget kommer Jönköpings län att få färre replokaler, mötesplatser, studiecirklar och kulturprogram. Studieförbunden varslar nu personal om uppsägning, och viktiga möteslokaler sägs upp. Bara hos ABF i Jönköpings län är en tredjedel av de anställda varslade, och två samlingslokaler i mindre kommuner stängs.

Nedskärningarna är ett hårt slag mot kultur- och föreningslivet i hela landet, och risken är att man inte har resurser nog att stödja engagemang i de delar av landet som behöver det allra mest, nämligen i glesbygd och utsatta områden. På vilket sätt tänker regeringen kompensera för den minskade tillgången på kultur och bildningsverksamhet i dessa viktiga delar av landet?

(Applåder)

Fru talman! Jag håller fast vid att inte kommentera enskilda förbunds beslut. Jag vill också poängtera att Socialdemokraterna är en organisation. Alla olika fackförbund runt om i Sverige är egna organisationer och fattar egna beslut på sina kongresser.

Om Magnus Persson menar allvar med att han brinner för arbetsmiljöfrågor borde han sluta driva denna fråga. Det är ju en personlig vendetta han driver. Det är ett antal kränkta personer han företräder här. Han företräder inte svenska löntagare i denna debatt, utan han företräder ett antal ganska kränkta individer som inte har kvar sina uppdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Med tanke på hur försvagade skyddsombuden skulle bli utan det fackliga stödet är det lätt att tro att Magnus Persson, på grund av att han själv är lite bitter mot fackföreningsrörelsen, helt har ställt sig på arbetsgivarsidan.

(Applåder)

Fru talman! Jag tänker inte ta ställning till om enskilda fackförbund har fattat rätt beslut. Det jag däremot kan säga är att det är viktigt att de som är skyddsombud har en bra uppbackning från sitt fackförbund för att kunna vara bra företrädare för sina arbetskamrater i arbetsmiljöfrågor. Det handlar, som jag har sagt upprepade gånger i denna debatt, om att man ska kunna få det stöd och den kunskap som behövs och också ha möjlighet att ha någon som företräder en om man blir hindrad i sitt arbete.

Jag vill inte ha en situation där skyddsombud står helt ensamma om de blir hindrade av sin arbetsgivare att utföra sitt uppdrag. Jag vill inte att vi ska vara beroende av den enskilda arbetsgivarens goda vilja för att kunna genomföra arbetsmiljöåtgärder på våra arbetsplatser. Jag vill att vi ska ha starka skyddsombud, och starka skyddsombud är skyddsombud som företräder sina arbetskamrater och har en fackförening i ryggen som kan företräda dem.

(Applåder)

Fru talman! Hissen störtade 20 meter, och fem personer dödades. Olyckan på en byggarbetsplats i måndags är den värsta på svensk arbetsmarknad på decennier. Den yttersta konsekvensen av dålig arbetsmiljö på våra arbetsplatser är att människor dör. År 2023 kommer att bli det dödligaste året sedan 2011. Varje fall är en tragedi.

På Arbetsmiljöverket menar man att de flesta arbetsplatsolyckor beror på bristfälliga riskanalyser och riskbedömningar - att de inte görs eller att de inte görs tillräckligt ofta. De flesta av dessa dödsfall hade kunnat förebyggas om arbetsgivaren hade uppfyllt sina skyldigheter enligt lagen.

Det här gör att det blir uppenbart att det förebyggande arbetsmiljöarbetet måste stärkas på våra arbetsplatser. Det måste straffa sig att inte göra riskbedömningar och att inte följa lag och föreskrifter om det förebyggande och systematiska arbetsmiljöarbetet.

Utredningar pågår, och det är givetvis för tidigt att säga något om orsak och ansvar vid måndagens olycka. Men statistiken över dödsolyckorna visar att de allra farligaste arbetsplatserna finns inom byggbranschen. Därför behöver ett helhetsgrepp tas om arbetsmiljön, riskerna och det förebyggande arbetet just i byggbranschen.

Fru talman! Det är också en bransch som är hårt pressad av arbetslivskriminalitet och av oseriösa och direkt kriminella aktörer som inte följer kollektivavtal, som systematiskt bryter mot arbetsmiljölagen och som gör sig skyldiga till ekonomisk brottslighet och människohandel. De gör det näst intill omöjligt för företag som vill göra rätt för sig att konkurrera. Det sätter press nedåt på villkor och arbetsmiljö i hela branschen.

Arbetslivskriminaliteten har dock inte stannat innanför grindarna på byggarbetsplatserna. Den är ett utbrett problem på svensk arbetsmarknad.

År 2018 gav den socialdemokratiska regeringen i uppdrag till flera myndigheter att samverka för att bekämpa arbetslivskriminaliteten. Sedan dess har polisen, Arbetsmiljöverket, Skatteverket och ytterligare sex myndigheter gjort gemensamma kontroller och utvecklat arbetet med att bekämpa arbetslivskriminaliteten.

År 2022 inrättades de första a-krimcentren i Sverige, och samma år tog den socialdemokratiska regeringen fram en nationell strategi mot arbetslivskriminalitet. Det är 45 åtgärder som ska göra att det blir svårt att fuska, enkelt att åka fast och kännbart att bli straffad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Att få stopp på brottslighet och illojal konkurrens på arbetsmarknaden kommer att kräva mycket av samhället, och arbetet behöver stärkas ytterligare. Därför prioriterar vi socialdemokrater i vår budgetmotion att höja anslaget till Arbetsmiljöverket med ytterligare 50 miljoner. På det sättet kan man klara av att bemanna alla a-krimcenter och förstärka arbetet mot arbetslivskriminalitet, men utan att myndighetens inspektionsverksamhet påverkas och drabbas av besparingar.

I Sverige har vi en oerhört bra arbetsmiljölagstiftning som, om den följdes till punkt och pricka, skulle ge alla löntagare en bra och hälsosam arbetsmiljö. Ingen skulle behöva dö eller bli sjuk av sitt arbete. Ändå dör en person varje vecka på jobbet. Tusentals arbetsskador anmäls varje år, och antalet sjukskrivna med stressrelaterad ohälsa ökar. Kvinnor i välfärdsyrken är särskilt drabbade av stressrelaterad ohälsa. Arbetssituationen är för många ohållbar, och obalansen mellan krav och resurser gör människor sjuka.

Socialsekreterare, undersköterskor, barnskötare och lärare behöver fler kollegor, inte färre, för att kunna se varje barn, ta hand om våra äldre och ge god vård. Tillräckliga resurser till kommuner och regioner är avgörande, inte enbart för välfärden i sig utan också för att göra det möjligt att skapa en bra arbetsmiljö för de anställda.

Regeringen skapar nu genom underfinansiering av regionerna en sjukvårdskris som minskar människors tillgång till vård och riskerar att öka vårdköerna. Men den riskerar också att leda till ökad ohälsa bland de anställda som blir kvar när kollegor nu sägs upp. Vi socialdemokrater prioriterar därför i vår budgetmotion över 10 miljarder mer i tillskott till välfärden.

Resurser är viktigt för att inte fler ska bli sjuka av stress, men arbetsgivarna behöver också växla upp det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Enligt föreskriften om social och organisatorisk arbetsmiljö ska arbetsgivaren "se till att de arbetsuppgifter och befogenheter som tilldelas arbetstagarna inte ger upphov till ohälsosam arbetsbelastning. Det innebär att resurserna ska anpassas till kraven i arbetet."

Om man verkligen hade följt kraven i OSA-föreskriften och åtgärdat brister i arbetsmiljön, såsom hög arbetsbelastning, är jag övertygad om att den stressrelaterade ohälsan hade minskat.

Människor dör i förtid av stressrelaterad ohälsa. Nollvisionen utökades 2020 från att enbart handla om att ingen ska dö på jobbet till att även handla om att ingen ska dö av jobbet. Detta kräver att arbetsgivare tar den organisatoriska och sociala arbetsmiljön på minst lika stort allvar som den fysiska. Det är också därför vi socialdemokrater vill att Arbetsmiljöverket ska ha möjlighet att utdöma sanktionsavgifter även för arbetsgivare som inte följer OSA-föreskrifterna eller som inte jobbar systematiskt med arbetsmiljön.

Fru talman! Som jag tidigare har sagt har vi en arbetsmiljölag och tillhörande föreskrifter som är oerhört tydliga och som sätter människan i första rummet. Arbetsgivaren har hela ansvaret och ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren drabbas av ohälsa eller olycksfall.

Men för att vi ska vara säkra på att lagar och regler följs krävs uppföljning och kontroll. Arbetsmiljöverkets inspektioner spelar stor roll för att upprätthålla det livsviktiga arbetsmiljöarbetet på våra arbetsplatser. Men inspektörerna besöker endast en bråkdel av alla arbetsplatser under ett år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

För att arbetsmiljöarbetet ska fungera bra krävs lokalt engagemang på arbetsplatsen, från både arbetsgivare och arbetstagare. Här spelar skyddsombuden en livsviktig roll som företrädare för sina arbetskamrater. De har till och med möjlighet att stoppa arbetet på sin arbetsplats om det finns risk för att människor blir sjuka eller skadar sig.

Att vara skyddsombud innebär dock att man måste våga vara lite obekväm, kunna ifrågasätta chefens beslut och vara en stark röst för bättre arbetsmiljö. Det är en position som kräver kunskap, erfarenhet och stöd för att man ska kunna göra ett bra jobb och stå på sig även om man blir utsatt för påtryckningar eller riskerar repressalier. Fackföreningsrörelsen ger detta stöd genom utbildning och rådgivning och kan företräda skyddsombudet om hon hindras i sitt arbete.

På arbetsplatser där facket har medlemmar men det inte finns någon skyddskommitté kan ett regionalt skyddsombud utses. Det handlar om personer med lång erfarenhet av arbetsmiljöarbete på andra, ofta liknande arbetsplatser. De regionala skyddsombuden har enligt arbetsmiljölagen samma befogenheter som lokala skyddsombud.

Många små arbetsplatser, fler otrygga anställningar och lägre organisationsgrad får effekter på arbetsmiljöarbetet. Allt fler arbetsplatser är små och har inte ett lika väl fungerande skyddsarbete som många av de större arbetsplatserna. Här spelar de regionala skyddsombuden en avgörande roll.

Vi socialdemokrater vill att man ska ge de regionala skyddsombuden möjlighet att besöka fler arbetsplatser för att stödja arbetsmiljöarbetet. Efter att verksamheten utvärderats på initiativ av riksdagen konstateras att den regionala skyddsombudsverksamheten är kostnadseffektiv och bidrar till bättre arbetsmiljö, särskilt på små arbetsplatser.

Därför föreslår vi socialdemokrater återigen utökad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden till alla arbetsplatser med kollektivavtal, samtidigt som vi i vårt budgetförslag skjuter till 20 miljoner för verksamheten.

Mer behöver göras för att förbättra arbetsmiljön på våra arbetsplatser. Vi socialdemokrater har flera förslag på skärpta regler och vill stärka skyddsombudens roll. Vi vill också öka kontrollen på arbetsplatserna med fler arbetsmiljöinspektörer och med de regionala skyddsombuden.

Engagemanget för arbetsmiljöfrågorna verkar det inte vara något fel på i denna debatt eller från regeringspartiernas sida. Men man behöver göra mer än bara prata. Det är dags att börja leverera på arbetsmiljöområdet för att förhindra att löntagare blir sjuka eller dör av jobbet.

(Applåder)

Fru talman! Det är väldigt tydligt för Socialdemokraterna att utvecklingen av fler otrygga anställningar, många små arbetsplatser och så vidare har gjort att fackföreningsrörelsen har haft svårt att rekrytera fler skyddsombud. Det var också en av anledningarna till att vi ville se till att de regionala skyddsombuden skulle kunna komma in på fler arbetsplatser.

Vi behöver kanske se över hur vi ska stärka möjligheterna också för de lokala skyddsombuden. Det sätter jag mig inte emot över huvud taget. Men i stället för att svara på mina frågor om hur det märks att man följer arbetsmiljöstrategin vecklade Saila Quicklund in sig i svaret på en fråga som jag inte hade ställt, om de lokala skyddsombuden.

Jag återkommer därför till min fråga: Hur märks det att den här regeringen följer den arbetsmiljöstrategi som man säger sig följa och som Socialdemokraterna satte i sjön? Med anledning av strategin tillsatte Socialdemokraterna ett antal utredningar som nu har levererat förslag. Det finns nu förslag på utökat rådighetsansvar, utökad tillträdesrätt för regionala skyddsombud - det har vi redan pratat om - och förstärkning av lagen om företagshälsovård.

Senast vi debatterade arbetsmiljöfrågor här i kammaren, jag och Saila Quicklund, försäkrade hon mig att Moderaterna och regeringen hade uppfattningen att utökade möjligheter till sanktionsavgifter var ett förslag som man skulle gå vidare med.

Min fråga är: När kommer dessa förslag? När kan vi förvänta oss att regeringen kommer att lägga fram förslag som bidrar till förstärkt arbetsmiljö på våra arbetsplatser?

Fru talman! Trots att vi i Sverige har en stark lagstiftning på arbetsmiljöområdet blir folk sjuka av arbetet. Dödsolyckorna ökar nu olyckligtvis också. Det är tydligt för alla att det förebyggande arbetsmiljöarbetet behöver stärkas. Ändå planeras inte en enda proposition på arbetsmiljöområdet - och det trots att det på ministerns bord ligger flera färdigutredda förslag som skulle bidra till förstärkt arbetsmiljöarbete på Sveriges arbetsplatser.

Saila Quicklund säger här i debatten - och ministern har också sagt det - att man arbetar vidare efter den arbetsmiljöstrategi och den nollvision som togs fram av den socialdemokratiska regeringen. Jag vill fråga på vilket sätt det märks att arbetet pågår och vilka åtgärder för att stärka det förebyggande arbetsmiljöarbetet som regeringen planerar att vidta i enlighet med strategin som man säger sig följa.

Saila Quicklund lyfte fram att man ser över de regionala skyddsombudens verksamhet. Den utredningen är ju redan klar och har presenterat sina slutsatser och förslag om utökad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden. Jag blev lite förvirrad av Saila Quicklunds inlägg i debatten och vill fråga om regeringen har startat en ny utredning om de regionala skyddsombuden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Herr talman! Ja, vi behöver verkligen bli bättre när det gäller arbetsmiljön på våra arbetsplatser. Det är därför Socialdemokraterna har velat att de regionala skyddsombuden ska få tillträde till fler arbetsplatser för att kunna göra det arbete som Magnus Jacobsson vill att de ska göra.

Det finns många små arbetsplatser där det är svårt att få någon att vilja bli skyddsombud. Det är ett väldigt tufft läge, och man är väldigt pressad. Organisationen kanske är slimmad, och man kanske jobbar precis bredvid sin arbetsgivare. Det är väldigt få som är beredda att ta på sig det uppdraget, och då behövs andra som stiger in. Den rollen spelar de regionala skyddsombuden. Det är problematiskt att Kristdemokraterna inte backar upp oss när vi här i riksdagens kammare driver frågan om att de ska få tillträde till fler arbetsplatser.

När det gäller ren arbetslivskriminalitet och arbetsgivare som absolut inte sköter sig och som utnyttjar människor på arbetsmarknaden har vi växlat upp arbetet. Jag är väldigt tacksam för att denna regering fortsätter att driva på det arbetet, men det behövs mer resurser på detta område.

När man är skyddsombud måste man kunna ifrågasätta och ställa hårda krav på sin arbetsgivare. Har man inte uppbackning från en fackförening behöver arbetsgivaren egentligen inte lyssna. Det blir inga repressalier om arbetsgivaren inte gör det, mer än att Arbetsmiljöverket kanske inspekterar och inser att de har gjort bort sig.

Fler skyddsombud låter ju ganska bra när Magnus Jacobsson säger det, men om de inte har kraft att genomföra sitt uppdrag spelar det absolut ingen roll.

Herr talman! Jag vill ställa några frågor till Magnus Jacobsson med anledning av hans inlägg. Det handlar främst om skyddsombudsuppdraget, särskilt det uppdrag som getts till Arbetsmiljöverket för att utvärdera och se över hur det fungerar med skyddsombuden och hur vi kan få fler skyddsombud.

När beslut fattades om att ge uppdraget till Arbetsmiljöverket reagerade den samlade fackföreningsrörelsen hårt. Man såg det som ett första steg i att skilja skyddsombuden från fackföreningsrörelsen. Svaret på denna reaktion från den biträdande arbetsmarknadsministern har varit tydligt, både här i kammaren och medialt: Uppdraget ska absolut inte leda till några regelförändringar på området när det kommer till hur skyddsombud organiseras i Sverige. Jag undrar: Tycker Magnus Jacobsson att det borde leda till sådana förändringar?

Det är klart att det är synd om det finns folk som vill vara skyddsombud och göra en insats i skyddsarbetet men som inte kan eller får göra det, men det krävs också styrka för att vara skyddsombud.

Det är ju precis det som fackföreningsrörelsen bidrar med till sina skyddsombud. Man ger kunskap och rådgivning, och man kan företräda skyddsombudet i en förhandlingssituation eller en situation där skyddsombudet blir pressat. Utan den uppbackningen kan inte ett skyddsombud vara speciellt kaxigt på en arbetsplats.

Herr talman! Ja, det är viktigare för Socialdemokraterna att arbetstagarna har något att säga till om när det kommer till deras arbetsmiljö på arbetsplatserna. Därför har vi velat stärka skyddsombuden och utöka tillträdesrätten.

Sverigedemokraterna och Magnus Persson vet mycket väl vad ett avskaffande av de regionala skyddsombuden - det är faktiskt det som han föreslår - skulle få för konsekvenser på svenska arbetsplatser, kanske särskilt på byggarbetsplatser, som Magnus Persson själv har erfarenhet av att jobba på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Det stämmer inte att regeringen och Sverigedemokraterna satsar tillräckligt på Arbetsmiljöverket. Varför behövde de i så fall stoppa de rekryteringar som de hade aviserat under förra året? Och de anslag som man ger i år kommer inte att ge dem möjlighet att återuppta de rekryteringarna. Man kompenserar myndigheten i tider av inflation för ökade kostnader och löner, men när det väl är klart och den generella besparingen på alla myndigheter har slagit ut finns det inga pengar kvar för att göra dessa rekryteringar.

Det räcker inte med ord. Man behöver backa upp orden med handling och, när det handlar om budgetpropositioner, med pengar.

Regeringen är helt beroende av Sverigedemokraternas stöd för att kunna regera, och det är oerhört tydligt på vissa politikområden. Det är ibland svårt att se en skymt av regeringspartiernas politik för att Sverigedemokraterna dominerar så starkt. Men på arbetsmiljöområdet syns inte Magnus Perssons engagemang alls.

Finns det någon annan förklaring till att Magnus Perssons engagemang för arbetsmiljöfrågorna inte syns i regeringens budgetproposition? Eller är detta inte så viktigt för Sverigedemokraterna när det väl kommer till kritan?

(Applåder)

Herr talman! Det låter väldigt ofta från Magnus Persson och Sverigedemokraterna som att de har höga ambitioner på arbetsmiljöområdet, men när de äntligen får möjlighet att påverka budgeten på området får detta inte riktigt genomslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Arbetsmiljöverket får inte tillräckliga resurser för att bygga ut inspektionsverksamhet i den takt som behövs för att möta situationen på arbetsmarknaden, med ökat antal dödsolyckor och sjukskrivna på grund av stress.

Myndigheten har sedan 2014 utökat antalet inspektörer och har en ambition om att ytterligare utöka antalet för att förstärka kontrollen på svenska arbetsplatser och bemanna a-krimcenter. Men så sent som i våras stoppades planerade rekryteringar av nya inspektörer. Regeringens och Sverigedemokraternas anslag räckte helt enkelt inte till.

Sverigedemokraterna vill heller inte använda den resurs som de regionala skyddsombuden är på flera arbetsplatser. Samtidigt nedprioriterar man forskning och kunskapsspridning om bättre arbetsmiljö genom en förtäckt nedläggning av Myndigheten för arbetsmiljökunskap.

Jag vill fråga Magnus Persson på vilket sätt han menar att de resurser som regeringens budgetproposition innehåller ska kunna bidra till bättre och hälsosammare arbetsplatser.

Herr talman! Ja, det är ett viktigt arbete. Man ska samverka på arbetsplatsen. Alla har vi viktiga roller i arbetsmiljöarbetet, både skyddsombud, arbetstagare och arbetsgivare. Det är ju självklarheter, som statsrådet säger.

Det är precis lika självklart som att högermajoriteten i riksdagen röstade ned detta förslag tidigare på grund av att man ville ha en utvärdering. Det var i alla fall vad man hävdade. Nu har man en utvärdering på plats, och nu börjar man ifrågasätta utvärderingen. Jag skulle uppskatta om statsrådet och hennes kamrater i regeringen faktiskt var ärliga med vad de tycker och tänker i stället för att lyfta fram en massa svepskäl.

Bristen på svar från statsrådet tvingar mig att leta svar på annat håll. Senaste gången jag hörde en liberal tala om denna fråga var i riksdagsdebatten om arbetsmiljö i våras. Då var svaret att Liberalerna inte ville ha några regionala skyddsombud alls. Det svaret skulle, om det blev verklighet, innebära att fackliga regionala skyddsombud inte längre skulle få utföra sitt livsviktiga arbete, inte ens på de arbetsplatser som de i dag har tillträde till.

Är detta beskedet även från statsrådet, eller har hon något annat besked att lämna i dag? Hur tycker statsrådet att ett sådant förslag rimmar med sättet som vi har valt att organisera arbetsmarknaden på i Sverige, där parterna på arbetsmarknaden reglerar villkoren?

Det finns en väl fungerande organisation för arbetsmiljöarbetet på våra arbetsplatser med lokala och regionala skyddsombud. Vill statsrådet bygga vidare på den modellen och förstärka skyddsarbetet, eller vill statsrådet likt sin partikamrat avskaffa de regionala skyddsombuden och slå sönder en väl fungerande organisation som det har tagit årtionden att bygga upp?

Herr talman! Jag tänkte fortsätta med att betona vilken viktig roll de regionala skyddsombuden spelar för både arbetsgivare och arbetstagare på mindre arbetsplatser med få anställda. Här ska ett fåtal personer ansvara för det som man på större arbetsplatser har flera specialister anställda för att sköta. Små företag har mindre resurser, ofta bristande kunskap och begränsad tid för arbetsmiljöfrågor. Många arbetsgivare vittnar om att de regionala skyddsombuden är en viktig tillgång i det lokala arbetsmiljöarbetet. De gör varje dag livsviktiga insatser på våra arbetsplatser för att förebygga olyckor och ohälsa.

Jag reagerar när statsrådet säger att det är svar nog att säga att det bereds i Regeringskansliet. Jag tycker att det kan vara dags för statsrådet att bestämma sig för vad hon tycker. Är detta något vi ska ta vidare eller inte?

Statsrådet tar upp den kritik som har framkommit, men det finns egentligen ingen grund för den. Det är olika partsinlagor där man i grunden kanske inte är så positiv till sakfrågan och därför kritiserar utredningens arbetssätt. Den som har utrett frågan och utvärderat de regionala skyddsombudens verksamhet har en lång forskarbakgrund och inga lojalitetsband till några parter på arbetsmarknaden eller liknande. Det har inte heller framkommit något som visar att det finns en grund för den kritik statsrådet tar upp.

Svar på interpellationer

Om nu statsrådet tycker som hon säger här i kammaren att det är viktigt att väga in kritiken - hur grundlös jag än menar att den är - vad betyder det? Kommer hon att tillsätta en ny utredning? Eller är det bara ytterligare ett svepskäl för att inte ta ställning i frågan? Vad tycker statsrådet egentligen? Är de regionala skyddsombudens verksamhet viktig? Vad tycker hon om förslagen? När kan vi förvänta oss ett beslut om framtiden? Jag tycker fortfarande att jag inte har fått svar på frågorna. Det är inte ett svar att säga att detta bereds. Ni har haft möjlighet att bereda det i ett års tid ungefär.

Frågan kvarstår: Accepterar statsrådet slutsatsen från utvärderingen - att de regionala skyddsombuden spelar en viktig roll för ett fungerande arbetsmiljöarbete på våra arbetsplatser - och vad hindrar i så fall statsrådet från att ta ställning till förslaget om utökad tillträdesrätt? Varför vill inte statsrådet att fler ska ta del av det ökade skydd som de regionala skyddsombuden bidrar till?

Herr talman! Det pågår just nu en konflikt på svensk arbetsmarknad på grund av att Teslas dotterbolag vägrar teckna avtal med IF Metall.

Vi socialdemokrater stöder givetvis svenska löntagares kamp för trygga och sjysta arbetsvillkor och för vårt sätt att reglera arbetsmarknaden i Sverige. Men från högerhåll har det kommit ett antal anmärkningsvärda uttalanden med udden riktad mot den svenska modellen.

På sociala medier-plattformen X frågar en moderat riksdagsledamot om vi socialdemokrater stöttar elektrifieringen av Sverige eller strejken mot Tesla - som om det över huvud taget fanns någon motsättning. En regeringstjänsteman beskriver på samma plattform fackens användande av konfliktåtgärder som galenskap samt uppmanar det moderata studentförbundet att starta en gul fackförening och teckna ett tomt avtal med Tesla.

Vad tycker egentligen statsrådet Paulina Brandberg om dessa uttalanden? Är det något som regeringen står bakom, eller står man upp för den svenska modellen, där parterna reglerar villkoren på arbetsmarknaden genom kollektivavtal?

Herr talman! Det är lokalt i samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagarna och deras skyddsombud som arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna sker. Regionala skyddsombud stöttar både anställda och arbetsgivare i arbetet med och för en bättre arbetsmiljö. De spelar en stor roll för arbetsmiljöarbetet, särskilt på mindre arbetsplatser.

Precis som statsrådet konstaterar i sitt svar har små företag ofta begränsade resurser och behov av stöd i sitt arbetsmiljöarbete. De över 1 500 regionala skyddsombuden har gemensamt en bredd av kompetens och erfarenhet av skyddsarbete som skulle vara omöjlig att ersätta. De regionala skyddsombuden har i genomsnitt haft sitt uppdrag i åtta år. De har erfarenhet av skyddsarbete på liknande arbetsplatser och kunskap om särskilda risker i de branscher där de verkar. De utses av facken, vilket gör att de har bra stöd och utbildning för uppdraget.

Vi socialdemokrater vill ge de regionala skyddsombuden tillträdesrätt till fler arbetsplatser än i dag för att stärka skyddsarbetet på fler små arbetsplatser. I en tid när fler arbetsplatser är små och anställningarna i större utsträckning är osäkra spelar dessa skyddsombud en allt viktigare roll. I dagsläget har man rätt att besöka arbetsplatser där facket har medlemmar men där man inte har en skyddskommitté.

Våren 2020 lade den socialdemokratiska regeringen fram förslaget om att de regionala skyddsombuden skulle få tillträde till fler arbetsplatser. Hade förslaget blivit verklighet skulle de ha fått rätt att komma in på arbetsplatser där fackföreningen har kollektivavtal även om man inte skulle ha medlemmar där. Detta röstades ned av högern i Sveriges riksdag med förevändningen att man ville utvärdera verksamheten innan man utökade den. Man ville veta om verksamheten verkligen hade avsedd effekt.

Riksdagen avslog alltså vårt förslag om ändring i arbetsmiljölagen som skulle ha gett utökad tillträdesrätt. I stället beslutade riksdagen att de regionala skyddsombudens verksamhet skulle utvärderas.

Den dåvarande socialdemokratiska regeringen mötte riksdagens krav och tillsatte en utredning som fick i uppdrag att utvärdera de regionala skyddsombudens verksamhet. Man fick också i uppdrag att titta på hur man skulle kunna ge bättre förutsättningar för skyddsombuden.

Svar på interpellationer

När utredningen lämnade sitt betänkande konstaterades det att verksamheten fungerar bra och till en rimlig kostnad. Utredaren menar att de regionala skyddsombudens verksamhet bidrar till bättre arbetsmiljö. I tider då både antalet lokala skyddsombud sjunker och de fackliga organisationerna har svårare att rekrytera medlemmar fungerar de regionala skyddsombuden som ett bra stöd i det lokala arbetsmiljöarbetet. Detta är utredningens slutsats.

De partier som menade att man var tvungen att utvärdera verksamheten innan man kunde ta ställning till förslaget har nu fått sin utvärdering, en utvärdering som kommer fram till att det är en bra, kostnadseffektiv verksamhet som bidrar till bättre arbetsmiljö, särskilt på mindre arbetsplatser.

Utredningen föreslår också likt tidigare utredningar att de regionala skyddsombuden borde få möjlighet att verka på fler arbetsplatser.

Svar på interpellationer

Jag upplevde inte att jag fick svar på min fråga, så jag ställer den igen: Vad drar statsrådet för slutsatser av utvärderingen av de regionala skyddsombudens verksamhet som presenteras i utredningen?

Nu när alla frågetecken borde ha rätats ut och det inte längre är osäkert om verksamheten är effektiv, kommer regeringen eller kommer regeringen inte att ta vidare frågan om de regionala skyddsombudens tillträdesrätt?

(forts. § 12)

Fru talman! Enligt Arbetsmiljöverket beror de flesta arbetsplatsolyckor på bristfälliga riskbedömningar eller på att sådana inte görs alls. Om riskbedömningar hade gjorts hade fler eller alla arbetstagare levt i dag.

Bristande eller obefintligt förebyggande arbetsmiljöarbete kan få oerhörda konsekvenser för arbetstagarna. Men konsekvenserna för den som inte följer reglerna om det förebyggande och systematiska arbetsmiljöarbetet uteblir ofta helt.

Jag har många gånger hört ministern prata om hur viktigt det förebyggande arbetsmiljöarbetet är för att förhindra olyckor och ohälsa på jobbet. Men om jag ska vara ärlig verkar det vara mest prat. Jag har nämligen inte noterat några initiativ från ministern. Och på listan över de förslag som regeringen planerar att lägga fram för riksdagen är det ödsligt tomt; inte ett enda lagförslag på arbetsmiljöområdet planeras från ministern.

Ända sedan ministern tillträdde har det funnits förslag på hennes bord. Om de skulle genomföras skulle de faktiskt kunna lägga tyngd bakom orden. Förslagen är ett resultat av den arbetsmiljöstrategi som ministern säger sig vilja följa. Ett år har ministern haft på sig att ta ställning till om man ska införa till exempel fler sanktionsavgifter och konsekvenser för arbetsgivare som inte jobbar systematiskt med arbetsmiljöarbetet. Det är ett av förslagen som just nu mest verkar samla damm på ministerns skrivbord.

Det duger inte längre att skjuta det framför sig. Det är på sin plats att ministern tar ställning till förslagen och säger vad hon vill.