Fru talman! Jim Svensk Larm har frågat mig om jag avser att komma med en uppdatering av arbetsmiljöstrategin och när vi i så fall kan förvänta oss en uppdatering, vilka åtgärder jag avser att vidta för att få stopp på dödsolyckorna samt vilka konkreta förslag jag ser som de viktigaste för att få ned antalet som dör i förtid på grund av sjukdomar och skador till följd av jobbet.

Jag vill börja med att tacka Jim Svensk Larm för engagemanget i denna viktiga fråga. Ingen ska behöva dö till följd av sitt arbete. Varje dödsolycka är en tragedi för de inblandade och oacceptabel för ett modernt arbetsliv. För regeringen är detta en viktig fråga. Det är arbetsgivaren som har arbetsmiljöansvaret enligt arbetsmiljölagstiftningen. Med kunskap och ett systematiskt arbetsmiljöarbete kan de allra flesta av dödsolyckorna och arbetsrelaterade dödsfallen förebyggas. Arbetsmiljöverket har ett viktigt uppdrag att genomföra inspektioner på landets arbetsplatser för att bland annat se om det finns brister i arbetsmiljön. Myndigheten har fått stora tillskott på sitt anslag under de senaste åren. En förstärkning av Arbetsmiljöverkets inspektionsverksamhet bidrar till att skapa säkra och trygga arbetsplatser.

Vid Arbetsmiljöverkets inspektioner av dödsolyckor framgår ofta att det har funnits brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet och att riskbedömningarna för det arbetsmoment som skulle utföras saknats eller varit bristfälliga. Ofta har säkerhetsåtgärder saknats eller varit bristfälliga.

Arbetsgivare måste förebygga både dödsolyckor och de arbetsmiljörisker som leder till ohälsa på längre sikt. I detta arbete är kunskap om arbetsmiljö och om var riskerna finns, samt hur dessa kan förebyggas, mycket viktig.

För att hantera arbetsmiljöbrott finns ett strukturerat samarbete mellan Arbetsmiljöverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. Samverkan har bidragit till att utredningstiden avseende olyckor med dödlig utgång minskat och att antalet arbetsgivare och företag som lagförs för arbetsmiljöbrott ökat de senaste åren. I budgetpropositionen för 2023 gjordes stora satsningar på rättsväsendet, bland annat på fler poliser och åklagare.

Satsningen på myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet fortsätter och bidrar till att skapa ett tryggt arbetsliv där man inte behöver riskera liv och hälsa eller drabbas av brott och fusk.

Skyddsombuden har också en viktig roll i att skapa säkra och trygga arbetsplatser. Samverkan med skyddsombud är viktigt för att minska risken för allvarliga olyckor.

I arbetsmiljölagen regleras att olyckor och olycksfall i arbetet ska förebyggas samt att en god arbetsmiljö ska uppnås. I arbetsmiljöstrategin för 2021-2025 anges regeringens långsiktiga politiska inriktning för området. Genomförandet av arbetsmiljöstrategin, som togs fram av den tidigare regeringen och som vi nu arbetar vidare efter, är en viktig del i att stärka arbetet med att uppnå målet för arbetslivspolitiken. Hur nuvarande strategi ska utvärderas och eventuellt uppdateras och hur framtagandet av nästa strategi kommer att se ut får vi återkomma till. Strategin gäller som bekant fram till 2025.

I arbetsmiljöstrategin finner man en utvidgad nollvision. Ingen ska behöva dö på sitt arbete, men ingen ska heller behöva dö av sitt arbete. Det handlar om en nollvision mot arbetsplatsolyckor som leder till död men också mot arbetsrelaterad dödlighet på grund av till exempel längre tids sjukdom, cancer eller suicid. Inget annat än en nollvision kan gälla för dödsfall till följd av arbete.

Fru talman! Jag tackar både Jim Svensk Larm och statsrådet Brandberg för en mycket angelägen debatt. Vi hade en dyster utveckling under sommaren; det är till och med så att barn dött på sina arbetsplatser. Det är oerhört viktigt att vi i den lagstiftande församlingen diskuterar den här typen av frågor. Vi som politiker kan göra skillnad på många olika sätt.

Jag vill nämna en annan dimension som visserligen kanske inte leder till att folk dör på sitt jobb men som påverkar hälsan oerhört negativt och som kan leda till att människor till slut dör på grund av sitt jobb. Det är fråga om stress i arbetslivet. Häromdagen kom det nämligen siffror från Försäkringskassan som visar att rekordmånga sjukskriver sig för stress. Det är såklart kvinnor som drabbas i störst utsträckning. Försäkringskassan bekräftar också det som de flesta av oss förmodligen redan visste, nämligen att det är kvinnor i välfärdsyrkena som drabbas i störst utsträckning.

Fru talman! Stress i arbetslivet orsakad av jobbet är som en dimma som ligger tät på ganska många arbetsplatser i det här landet: på äldreboendena, på skolorna och på kontoren. Tjänstemän är på många sätt privilegierade. I få fall arbetar du som tjänsteman med en stor maskin som kan hugga armen av dig eller avsluta ditt liv på några sekunder. Men stressen, fru talman, är mycket påtaglig för många tjänstemän.

Jag har själv en yrkesbakgrund från statsförvaltningen. Ständiga effektiviseringskrav, new public management och ett starkt fokus på diverse mättal drev människor in i en stressdimma. De fysiska symtomen fanns ganska ofta, och i vissa fall gick det så långt som till sjukskrivning.

Statstjänstemannaförbundet ST beskriver exempelvis i rapporten Otillräcklig stat - När myndigheternas uppdrag och förutsättningar inte går ihop hur det så kallade produktivitetsavdraget pressar anställda inom staten och är ett tydligt arbetsmiljöproblem. För de här människorna, mina kollegor, som ofta är mycket lojala statstjänstemän, leder stressen till ohälsa, psykisk såväl som fysisk, och försämrar kvaliteten i det så viktiga arbete som statsförvaltningen ägnar sig åt. Den sliter ut människor i förtid och gör att arbetsglädjen tynar bort. Fritiden tar ofta stryk när jobb tas med hem eller stora delar av fritiden går åt till att fundera över arbetsuppgifter.

Fru talman! Jag tror att statsrådet känner igen den här beskrivningen, för hon har också jobbat inom statsförvaltningen. Både jag och statsrådet är jurister. Jag är säker på att hon precis som jag sett vänner och studiekamrater lida hårt av stress och kanske till och med bli utbrända. Det är inte så vi skapar ett hållbart arbetsliv.

För mina studiekamrater, vänner och kollegor och för alla dem som sliter i statsförvaltningen och lever med en känsla av stress orsakad av arbetslivet finns det inte jättemycket att be för just nu. Regeringen ska ju spara in ytterligare pengar på landets myndigheter. 1,1 miljarder kronor ska sparas in nästa år. I en statsbudget som omfattar väldigt mycket mer kan det uppfattas som väldigt lite. Men jag tror att det är många statstjänstemän där ute som inte skulle hålla med om det när de får de där fem ärendena på fredagen av sin gruppchef och sedan ligger på söndagskvällen och funderar på hur de ska hinna med dem till tisdag eftermiddag. Dessutom verkar regeringen vara inne på att lägga ned Myndigheten för arbetsmiljökunskap, vilket också är bekymmersamt.

Vi ska inte behöva ha det så här i den svenska statsförvaltningen, i den svenska tjänstemannakåren och på landets arbetsplatser. Jag förväntar mig mer av en regering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi återkommer till hur viktiga skyddsombuden är. I våras hade jag en interpellationsdebatt med Paulina Brandberg om just dödsolyckor i arbetslivet. Det finns säkert de som tror att folk inte lyssnar på debatter här i riksdagen, men så är det verkligen inte. Jag har fått ganska mycket respons, både via telefonsamtal och mejl, från personer som är anhöriga till människor som har förolyckats på jobbet. Ofta har det berott på stress eller slarv på arbetsplatserna, det vill säga att man hade kunnat förutse jättemånga av olyckorna.

Detta är någonting som tyvärr ofta återkommer. Det är unga personer, man var inte redo för uppgiften, man skarvade, man hade bråttom, uppdragsgivaren ville att arbetet skulle bli klart på utsatt tid - annars skulle företaget riskera vite, och så vidare. Det där måste man på riktigt komma åt. Det kan inte vara så att profit och pengar är viktigare än att människor ska kunna utföra farliga jobb utan att riskera att inte komma hem dagen efter.

Det fantastiska året 1974 skrev Dan Berglund en låt som heter De mördades fria republik. Jag tar ett litet citat: "Vi mördades i den svenska industrin. Vi är femhundra per år som blir slaktade som svin." Det var kanske inte riktigt 500 personer per år som dog i den svenska industrin, men närapå. Det som händer i mitten av 70-talet, förutom allt annat, är att många av våra rättighetslagar kommer. Vi får arbetsmiljölagar, förtroendemannalagar och så vidare.

Sedan man tog tag i detta arbete har också dödsolyckorna minskat. De har minskat stadigt under lång tid, men hittills i år är det orimligt många personer som har dött på arbetsplatsen. Jag minns inte exakt, men jag tror att det under en vecka i augusti var tre personer som dog på sina arbetsplatser. Så kan man såklart inte ha det.

Som tidigare talare har sagt är det svårt att väcka åtal och svårt att komma åt detta. Det är arbetsgivaren som har ansvaret. Men det är alltså jättesvårt att komma åt det här, för det finns underleverantörer och sidoleverantörer. Det är därför svårt att veta precis vem det är som har ansvaret.

Vänsterpartiet har tidigare, ganska länge, sagt att man borde ha statliga kriskommissioner varje gång någon dör på jobbet för att verkligen gå till botten med varför någon dog på en arbetsplats och hur man kan förhindra att det någonsin sker igen.

Fru talman! Till att börja med vill jag bekräfta att vi delar problembilden. Även om det inte varit just ledamoten Amlohs pappa som förolyckats har det varit någon annans pappa eller bror. Varje sådan dödsolycka är en fullständig tragedi.

Vi vet att större delen av de dödsolyckor som inträffar på våra arbetsplatser i Sverige hade kunnat undvikas om man hade haft ett systematiskt arbetsmiljöarbete och sett de säkerhetsrisker som finns. Det är otroligt viktigt med ordentliga riskbedömningar och ett gediget säkerhetsarbete på våra arbetsplatser.

Innan den här interpellationsdebatten hade vi en debatt om skyddsombud. Här vill jag också betona de lokala skyddsombudens jätteviktiga roll i det dagliga arbetsmiljöarbete som sker på våra arbetsplatser. Jag är därför väldigt nöjd med att regeringen har gett ett uppdrag till Arbetsmiljöverket för att vi ska kunna få fler skyddsombud att engagera sig på våra arbetsplatser.

Även rättsväsendets roll togs upp här. Om någon dör på sitt jobb är det naturligtvis viktigt att reda ut ansvarsfrågan. Det är väldigt viktigt för anhöriga att få upprättelse. Det här är jättekomplicerade utredningar. Det är speciella poliser och också speciella åklagare som arbetar med just de här brotten. Vi har en särskild enhet inom Åklagarmyndigheten, Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, som jobbar med dessa utredningar just eftersom de är väldigt komplicerade. Detta kräver resurser.

Jag är väldigt glad att den här regeringen har satsat rejält på rättsväsendet. Vi har en situation i Sverige med många parallella kriser, och den situationen är jag orolig att hela vår samhällsstruktur och vårt rättsväsen inte kommer att mäkta med. Vi har koranbränningar, gängkriminalitet och stora säkerhetskriser. Samtidigt måste den här brottsligheten, som fortsätter år efter år, också prioriteras. Vad gör vi när allt måste prioriteras? Vi måste föra till resurser, och det är jag glad att den här regeringen har gjort i sin budget.

Det är viktigt att vi pratar brett om arbetsmiljöfrågorna. Därför är jag väldigt glad att ledamoten Magnusson tar upp frågan om stress. Det är lätt att stirra på de fruktansvärda dödssiffrorna, men dels är det bara toppen av ett isberg av alla fysiska skador som sker på våra arbetsplatser, dels är det bara en del av problematiken.

Stress är en otroligt viktig fråga som inte syns på ytan och som också har ett viktigt jämställdhetsfokus. Vi vet att det är män som dör på jobbet, men samtidigt ser vi väldigt många kvinnor som drabbas oerhört mycket av stress på ett sätt som till och med ibland också tar deras liv.

Jag ser nu att min talartid snart löper ut, så jag kommer att hålla mig kort och förhoppningsvis fortsätta prata om stress i nästa anförande.

När det gäller stress är det viktigt att vi inte bara har tydliga riktlinjer för vår fysiska arbetsmiljö utan också att vi i vår strategi ser till de risker som gör att människor blir sönderstressade och sjukskrivna från sina arbetsplatser. Jag kommer att återkomma till den frågan.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Precis som statsrådet var inne på har jag valt ett kanske lite annat perspektiv än vad mina kamrater gjort. Jag tyckte att det var viktigt, för jag har sett människor, både från min studietid och på min gamla arbetsplats, förändras på ett sätt som jag inte tycker att man ska behöva förändras på när man är i 20-årsåldern - på grund av stress, på grund av att man har orimliga krav på sig, på grund av ständiga effektiviseringskrav, på grund av ständigt tillkommande arbetsuppgifter och så vidare. Det är en fråga som behöver lyftas upp i den här typen av församlingar. Jag uppskattar verkligen statsrådets positiva inställning till att denna problematik lyfts upp.

Det är viktigt med reformer och att vi tar fram reformer för att minska stressen. Det är viktigt att vi ger myndigheterna de resurser som krävs. Det är viktigt att vi ser till att myndigheter och välfärd fungerar. Men jag tror inte att man ska underskatta vikten av att lyfta upp den här typen av frågor och att visa människor ute i landet att vi i alla fall försöker förstå deras vardag, att vi försöker förstå deras problem i vardagen.

Precis som statsrådet var inne på och som jag också anförde är det ofta kvinnor som drabbas. Det är ofta kvinnor som har varit anställda på en myndighet i många år som drabbas av stress, också sent i arbetslivet. Även det måste vi försöka komma ifrån. Det är inte värdigt.

Jag ser fram emot mer diskussion om frågan. Jag är säker på att vi kommer att återkomma till den. Jag ser också fram emot att ta del av de förslag i frågan som jag hoppas kommer från regeringen. Annars får vi väl återigen diskutera det här i kammaren.

Fru talman! Den här regeringen pratar väldigt ofta om att vi måste ta tag i kriminaliteten och att det är viktigt att skärpa straffen för dem som begår brott. Då har jag några få tips. Jag och Vänsterpartiet tror nämligen att det skulle vara bra att införa en arbetsmiljöbalk, där man samlar olika arbetsmiljöbrott, och att till exempel göra en översyn av bland annat företagsböter.

På en mattfabrik förolyckades en ung kvinna för två år sedan när hon jobbade ensam under ett nattskift. Det påtalades olika brister som orsakat olyckan. Men företaget vidtog inte alla åtgärder som behövdes. Det beror helt enkelt på att den bot som man får om man bryter mot reglerna är så pass mycket lägre än vad själva produktionen ger när maskinerna är igång dygnet runt. Det är ju väldigt skevt.

Jag tänker därför att regeringen, som ofta pratar om att de vill bekämpa kriminaliteten, verkligen måste skärpa olika lagkrav och försöka göra allt för att uppnå nollvisionen; ingen ska behöva dö på jobbet.

Fru talman! När det gäller att det är viktigt att ha regelbundna samtal om de här frågorna vill jag poängtera att regeringen fortsätter med de arbetsmiljöforum som har pågått under strategiperioden 2021-2025. Det är ett forum där både tidigare och pågående planerade åtgärder inom ramen för arbetsmiljöstrategin diskuteras tillsammans med arbetsmarknadens parter, Arbetsmiljöverket och Myndigheten för arbetsmiljökunskap. Det är ett forum för de åtgärderna och något som regeringen fortsätter med.

Jag vill gå tillbaka till där jag slutade mitt förra anförande. Vi vet att det på de arbetsplatser där det i dag sker dödsolyckor ofta beror på slarv, som någon av debattörerna var inne på. Det handlar inte om medvetna avvikelser eller risker. Det beror på slarv och på att det går fort. Detta hänger såklart ihop med det vi pratade om när det gäller stress.

När man tittar på de här frågorna tror jag att det är viktigt att inte fastna i stuprör. Vi måste lyfta blicken. Vi kan absolut ha strategier. Det är jätteviktigt att ha strategier för att hantera även den psykosociala arbetsmiljön. Men vi måste också se på de bakomliggande orsakerna.

Något som bekymrar mig mycket är den kompetensbrist vi har i Sverige. Inom många yrken är det otroligt svårt att få tillräckligt många anställda för att kunna klara av jobbet.

Samtidigt har vi i Sverige en enorm outnyttjad resurs i form av människor som kommit hit från andra länder men som står långt från den svenska arbetsmarknaden, inte för att de inte har kompetens eller för att de inte skulle klara av att utföra ett arbete utan för att de inte har blivit insläppta. De har inte blivit integrerade och inte blivit insläppta i det svenska samhället och på den svenska arbetsmarknaden.

Ska vi lösa de problem vi pratar om här kan vi inte titta i det smala stupröret, utan vi måste se på vårt samhälle i stort och se hur vi använder den resursen för att få ut kompetent och bra arbetskraft på vår arbetsmarknad som en åtgärd för att komma åt den här problematiken.

Jag vill också vara tydlig med att även om det är så att de flesta arbetsgivare vill göra rätt finns det också de som inte vill det. Det finns de som tar genvägar på bekostnad av arbetstagarnas hälsa och välmående och ibland även liv. Detta är något som vi måste ta på oerhört stort allvar inom vårt arbete med arbetslivskriminaliteten.

Jag ser också att vissa branscher är mer drabbade än andra. Jag har bland annat i medierna pratat om bärplockarbranschen, där jag har sett att vi i stora delar faktiskt har en modern form av slaveri.

Jag kan försäkra debattörerna att det finns ett intensivt pågående arbete på Regeringskansliet med de här frågorna. Vi kommer i närtid att gå fram med det arbetet med full fart samtidigt som vi fortsätter arbetet med att upprätta a-krimcenter i flera delar av Sverige.

Fru talman! Till att börja med vill jag bemöta påståendet att jag inte har haft någon kontakt med arbetsmarknadens parter. Det är inte korrekt. Jag har haft flera möten med de centrala organisationerna vid ett flertal tillfällen. Så sent som förra veckan besökte jag Unionens kongress, och jag har tidigare träffat Unionen, Saco, LO, TCO och flera andra fackförbund. Det har jag gjort vid ett flertal tillfällen. Den informationen är alltså inte korrekt.

Jag uppskattar som sagt den här debatten, och jag delar interpellantens uppfattning att det här är frågor som borde få mer fokus i vårt samhälle, inte minst mediefokus, för att människor ska få upp ögonen för dessa frågor. Det är tyvärr inte något jag styr över. Jag styr över regeringens åtgärder på området, och jag kan försäkra både interpellanten och övriga debattörer om att det pågår ett aktivt arbete på Regeringskansliet som vi så småningom kommer att se resultatet av.

Det viktiga är att vi hittar rätt åtgärder - att det blir rätt åtgärder, evidensbaserade åtgärder, som verkligen får effekt. Det är bättre att det blir rätt än att det går fort, och det kommer att bli tydligt för både interpellanten och övriga debattörer att arbetet pågår.

Slutligen vill jag tacka interpellanten och debattörerna för denna viktiga debatt. Jag är säker på att vi kommer att fortsätta diskutera de här frågorna här i kammaren vid fler tillfällen framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.