Fru talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag avser att agera för att inte fler studieförbund ska gå samma väg som Kulturens Bildningsverksamhet och hur jag ska se till att medborgarna även i fortsättningen har tillgång till fri och frivillig bildning när nu studieförbundens verksamhet minskar i omfattning.

Jag har flera gånger sagt och vill igen understryka att folkbildningen är en viktig kraft i samhället.

Under de senaste åren har flera fall av fusk och felaktigheter upptäckts i studieförbundens verksamheter. Riksrevisionen har i en granskning av statsbidraget till studieförbunden konstaterat att det finns brister i alla led av kontrollen och uppföljningen av statsbidraget. I detta läge är det en självklarhet att uppföljningen och kontrollen av statsbidraget behöver stärkas och byggas ut, även om det innebär ökade administrativa kostnader. Detta gäller såväl inom varje studieförbund som inom Folkbildningsrådet och regeringen. I grund och botten handlar det om att säkra folkbildningens framtid genom att återupprätta samhällets förtroende för folkbildningens aktörer och statsbidraget.

I budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1) behöver regeringen göra hårda prioriteringar för att bekämpa inflationen och hantera inflationens effekter. Regeringen föreslår därför att nivån på statsbidraget till studieförbunden stegvis justeras till förmån för mer prioriterade åtgärder inom folkhögskolan och andra områden, till exempel inom utbildning.

Jag vill dock betona att regeringen sammantaget i budgetpropositionen för 2024 föreslår att ca 2,4 miljarder kronor fördelas i statsbidrag till folkhögskolor och att ca 1,7 miljarder kronor fördelas i statsbidrag till studieförbund för nästkommande år. Det statliga stödet till folkbildningen föreslås därmed även framöver vara omfattande. Detta kommer att möjliggöra mycket viktig bildningsverksamhet vid studieförbund och folkhögskolor.

Fru talman! Ingen i den här kammaren bestrider de insatser som flera av våra studieförbund historiskt har bidragit med. I den svenska demokratins barndom när enkla, fattiga medborgare inte hade tillgång till högre utbildning gav folkrörelsen en chans och möjlighet till kunskap, bildning och förståelse för demokratiska värden.

Men tiderna förändras. Vi ser alltmer i dag hur kriminella nätverk och antidemokratiska islamistiska krafter äter sig in i det offentliga samhället och lever på dess tillgångar. Välfärdsbrotten ger de kriminella nätverken större inkomster än vad droghandeln gör i dagens Sverige.

Fru talman! Tyvärr är inte våra studieförbund fredade när kriminella och islamistiska krafter har handen i syltburken.

Statsbidragen till studieförbunden uppgår till närmare 2 miljarder kronor årligen. Folkbildningens aktörer har fått ett stort förtroende från staten att själva förvalta och kontrollera dessa medel. Det är en märklig ordning. Organisationer som tar emot bidrag ska också administrera dem vid utdelning. Detta inbjuder till oegentligheter och rent fusk.

Det är också vad vi ser. Riksrevisionen konstaterar att så mycket som 44 procent av utbetalningarna är felaktiga eller går till saker som de inte är avsedda till - 44 procent av 2 miljarder. Det är minst sagt svindlande siffror.

Runt om i landet ser vi att man blåser upp antalet deltagare på kurser för att hämta in pengar. Ett anmärkningsvärt exempel är fusket bland de studieförbund som bedriver verksamhet i Järvaområdena i Stockholm. Statsbidrag delas ut till kurser som aldrig ägt rum för deltagare som inte ens existerar. I Botkyrka drev studieförbundet ABF fritidsgårdar där gängkriminella var anställda.

Fru talman! En större skamfläck är studieförbundet Ibn Rushd. Detta studieförbund har sedan starten 2005 inkasserat närapå en kvarts miljard. Det är en organisation med kopplingar till Muslimska brödraskapet som har en islamistisk och antidemokratisk agenda.

Studieförbundet Ibn Rushd har gång på gång ertappats med att bjuda in islamistiska hatpredikanter som spridit judehat, homofobi och kvinnoförakt. Senast nu i december avslöjades det att samma förbund lärt ut muslimska sharialagar till sjuåringar. Sjuåringar har fått lära sig att barnaga är helt okej och att homosexualitet är en synd samt handmatats med diverse antisemitiska konspirationsteorier - allt detta för skattebetalarnas pengar. Trots det ingår förbundet i Folkbildningsrådet och delar ut pengar till sig självt.

En enkel fråga till den socialdemokratiska ledamoten Linus Sköld: Anser ledamoten att studieförbundet Ibn Rushd bidrar till det demokratiska samhället och förtjänar generösa statsbidrag?

Fru talman! Det är dags att göra upp med ett system som inte fungerar. Därför påbörjar vi nu ett reformarbete när det gäller hur vi fördelar medel. Det är hög tid att städa upp efter den socialdemokratiska vanskötseln.

Herr talman! Jag vill också säga tack till Linus Sköld för att han återigen väcker den viktiga frågan om folkbildningen.

Jag studsade också när jag hörde svaret, framför allt det här: "Regeringen föreslår därför att nivån på statsbidraget till studieförbunden stegvis justeras till förmån för mer prioriterade åtgärder inom folkhögskolan och andra områden, till exempel inom utbildning."

Det kan man såklart tycka att man ska prioritera, men med tanke på det som Linus Sköld säger och det som Isak From precis sa måste jag ändå fundera på och ställa frågan till statsrådet om han över huvud taget är medveten om den betydelse som just studieförbunden har i varenda kommun i vårt land - till skillnad från all annan utbildningsverksamhet, som också folkhögskolan hör till.

Är statsrådet medveten om den skillnad som studieförbunden gör för föreningslivet i hela vårt land? Det är inte bara för föreningslivet inom studieförbunden utan för alla medlemmar och funktionärer som man utbildar. Inom olika idrottsföreningar, inom handikapprörelsen, mer eller mindre inom allting är det studieförbunden i alla våra kommuner som är med och utbildar.

Är statsrådet medveten om den betydelse som Isak From alldeles nyss nämnde, som handlar om landsbygden? Där är studieförbunden den mötesplats som finns på väldigt många orter. Det finns inga andra mötesplatser. Det är där man ses. Det är studiecirkeln som gör att man möter andra människor. Man gör det på bygdegården där man bor. Man gör det kanske till och med på äldreboendet där man bor om man bor långt från stan.

I dag finns det som jag sa studieförbund i alla kommuner. Det kommer det inte att göra i framtiden. Därför är frågan som lyfts fram här om skillnaden mellan stad och land oerhört viktig.

Studieförbunden är också viktiga för kulturen. På många ställen runt om i vårt land är det studieförbunden som är kulturen. Det finns inget annat. Möjligtvis finns det en bio som visar film någon gång då och då, men det som handlar om kultur i övrigt är det studieförbunden som kommer och gör.

För väldigt många av våra medmänniskor som har funktionsnedsättningar är studieförbunden också oerhört viktiga som mötesplatser och som möjliggörare att delta i samhällslivet.

Det här vill jag ställa en fråga om till statsrådet. Har statsrådet över huvud taget tänkt på alla dessa människor som nu har nämnts när man bestämt sig för att ta bort en tredjedel?

(Applåder)

Herr talman! Det är nästan så att mitt inlägg är lite överflödigt, men eftersom jag har anmält mig går jag ändå upp.

Studieförbund finns i alla Sveriges kommuner och samlar människor i alla åldrar som vill lära och utvecklas tillsammans, och de bidrar till ett starkt förenings- och kulturliv i hela landet. Precis som min kollega Isak From sa är det på många orter endast studieförbunden och de lokala föreningarna som ser till att det finns aktiviteter för invånarna och erbjuder en samlingsplats. Det är genom studieförbunden som band startas och som Sveriges föreningar får stöd att bilda sina medlemmar. Ofta har de den enda lokal man kan mötas i. Det är genom studieförbunden som kulturen når ända ut på landsbygden. Det är i studieförbundens regi som människor fritt och frivilligt kan mötas, växa och bilda sig.

I mitt hemlän Jönköping finns det genom studieförbunden bred verksamhet i alla kommuner. Det handlar om föräldrastöd, yrkessvenska, dans och musik för barn och unga, första hjälpen till psykisk hälsa och mängder av replokaler. Studieförbunden själva beskriver det som att de gör människor utbildningsbara och att deltagande i en studiecirkel många gånger kan vara ett första steg mot den ordinarie utbildningsverksamheten för att ta sig vidare i livet och yrkeslivet. Studieförbunden förebygger också ohälsa, skapar en infrastruktur för Kultursverige och ser till att vårt civilsamhälle fungerar.

När vi socialdemokratiska ledamöter i mitt hemlän förstod omfattningen av regeringens nedskärningar bjöd vi in samtliga studieförbund till samtal för att få veta vilka konsekvenser detta skulle få för vår del av landet. Beskedet var lika nedslående som tydligt: Med regeringens budget kommer Jönköpings län att få färre replokaler, mötesplatser, studiecirklar och kulturprogram. Studieförbunden varslar nu personal om uppsägning, och viktiga möteslokaler sägs upp. Bara hos ABF i Jönköpings län är en tredjedel av de anställda varslade, och två samlingslokaler i mindre kommuner stängs.

Nedskärningarna är ett hårt slag mot kultur- och föreningslivet i hela landet, och risken är att man inte har resurser nog att stödja engagemang i de delar av landet som behöver det allra mest, nämligen i glesbygd och utsatta områden. På vilket sätt tänker regeringen kompensera för den minskade tillgången på kultur och bildningsverksamhet i dessa viktiga delar av landet?

(Applåder)

Herr talman! Mats Persson säger vid två tillfällen i sitt senaste inlägg att han prioriterar utbildning, utbildning och utbildning. Tittar man på hur det går när Mats Persson prioriterar en verksamhet ser man att det blir färre platser i vuxenutbildningen 2024 än 2023 och att det blir färre platser på folkhögskolorna 2024 än 2023. Det är så det går när Mats Persson prioriterar något, så jag skulle inte vilja vara prioriterad av Mats Persson.

Men Mats Persson och hans regering prioriterar en massa olika saker på riktigt. Man lägger 650 miljoner på att sänka priset på plastpåsar. Det hade man kunnat avstå från; då hade vi inte behövt dra ned på en tredjedel av verksamheten i studieförbunden. Då hade folk haft tillgång till bildning fritt och frivilligt, precis som sig bör i ett demokratiskt samhälle.

När det gäller Sverigedemokraternas deltagande i debatten och ledamoten Alftberg tycker jag att han mycket tydligt understryker min poäng. Mats Persson har upprepade gånger sagt att det var en väntad konsekvens att kulturens bildningsverksamhet lägger ned. Men jag tror inte att Mats Persson vill detta utan att han är tvingad av Sverigedemokraterna. Då kliver Anders Alftberg upp i talarstolen med en svavelosande svada om hur dåligt det är för folket med fri och frivillig bildning. Jag tänker att han som sagt understryker min poäng, och Mats Persson motsäger den inte, trots att han har alla möjligheter. Han svarar fortfarande inte på frågan om det är en avsedd konsekvens att fler studieförbund ska läggas ned. Om det inte är det, hur ska han då förebygga nedläggningarna?

Jag skulle vilja att Mats Persson säger som det är, antingen att han vill att fler studieförbund läggs ned eller att han vill förhindra att fler läggs ned och presenterar en lösning på hur det ska gå till.

(Applåder)

Herr talman! Pågår det någon konsekvensanalys i Regeringskansliet? Finns det någon landsbygdspolitik? Det verkar som att statsråden återigen blir oss svaret skyldiga. Det är en konsekvens av att regeringspartierna har låtit sig styras av Sverigedemokraterna. De låter sig återigen styras - hela vägen.

Det sägs att för varje krona vi satsar på folkbildningen och studieförbunden ges det sju igen, för det skapas kraft och mervärde på alla de kurser som genomförs varje dag och kväll ute i landet.

I små kommuner kommer det ingen annan och startar upp verksamheten på nytt. Om det möjligtvis kommer någon blir det väldigt mycket dyrare. Det är klart att studieförbunden kan välja att höja priset nu för att inte behöva lägga ned, som till exempel Kulturens Bildningsverksamhet. När plånboken avgör blir det en kategori människor som inte kommer att delta. Är det Liberalernas väg framåt, att höja avgifterna för att lösa det här?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill återknyta till mitt tidigare anförande och lyfta fram personer med funktionsnedsättningar. Jag tänkte kort berätta om ett samtal jag hade häromdagen med en kvinna. Jag kallar henne Anna.

Anna berättade för mig att hon hade varit hemmasittare på grund av att skolan inte fungerade för henne, av en massa olika skäl. Hon hade varit hemma ganska länge men så vågade hon sig iväg till ett studieförbund och gick en kurs. Det gav henne förnyat självförtroende, och på kuppen insåg hon att hon också var ganska bra på att måla. Hon fick alltså med sig både kultur och självförtroende på vägen in i utbildningen. Hon gick vidare till en folkhögskola, och nu är hon inte längre ensam. Hon har fått ut väldigt mycket av detta.

Jag tänker att det här bara är en av alla bilder av vikten av folkbildningen och att det inte går att ställa utbildning och folkbildning mot varandra. De är viktiga för att de fyller en funktion för alla.

Statsrådet pratar mycket om prioriteringar, och det är självklart viktigt. Det vi socialdemokrater gör är att prioritera utbildning i olika former men också till exempel välfärd. Det är väldigt viktigt för att hjälpa människor att hitta ut och att hitta sina bästa förmågor.

Jag vädjar än en gång till statsrådet om svar. Vad tänker statsrådet om människor med funktionsnedsättningar och hur de ska hitta in i samhället om så mycket av studieförbundens verksamhet läggs ned?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för den här debatten.

Regeringen prioriterar utbildning, utbildning, utbildning. Kommande år bygger vi ut, över hela vägen, yrkesutbildningar och högskoleutbildningar och också folkhögskolorna för att man ska kunna bedriva nyttig utbildning och för att människor i en tuff tid med lågkonjunktur ska få möjlighet att pröva sina vingar och utbilda sig till nya möjligheter, nya yrken och nya jobb.

Jag delar helt inte minst Eva Lindhs målande beskrivning av hur folkhögskolorna kan spela en väldigt viktig roll för människor som inte riktigt kommit till sin rätt i det ordinarie utbildningssystemet. Det ger möjligheten att läsa upp en allmän kurs på en folkhögskola eller att få läsa en yrkesinriktad utbildning i en miljö som är någonting annat än en traditionell utbildning. Jag delar helt uppfattningen att det är en viktig verksamhet. Det är också därför som regeringen skjuter till 100 miljoner kronor mer till folkhögskolorna i den budget som riksdagen har beslutat om. Jag noterar att Socialdemokraterna inte har mer pengar än regeringen när det gäller att satsa på folkhögskolorna.

Jag delar helt uppfattningen att folkhögskolorna spelar en viktig roll som en del av bildningsverksamheten men framför allt som en del av hur vi bygger ett väldigt starkt utbildningssystem och hur vi skapar fler vägar in i utbildningssystemet och med det också fler vägar in i samhället och till arbetsmarknaden.

Jag tycker att det var ett mycket målande och vackert exempel. Jag delar uppfattningen. Det är också därför som regeringen skjuter till mer pengar. Och jag noterar, som sagt, att Socialdemokraterna inte satsar mer pengar än regeringen. Ni verkar tycka att den satsning vi gör är till belåtenhet, eftersom ni själva köper vårt förslag.

Herr talman! Jag noterar också att det finns ett starkt engagemang för bildning och studieförbundens viktiga roll i det svenska samhället. Samtidigt kan man inte blunda för att vi de senaste åren har sett rapporter och exempel på bristande verksamhet i studieförbunden. Jag skulle tycka att det vore klädsamt om Socialdemokraterna kunde se den kritik som har förts fram och hur bristerna ätit sig in på sina håll, också i Socialdemokraternas eget bildningsförbund ABF, och att det naturligtvis är väldigt problematiskt.

Jag tror att man behöver se att bildning och studieförbund gör stora insatser. Samtidigt måste man erkänna att det finns problem med bristande kontroll och att det finns verksamheter som är mycket problematiska och inte lever upp till det som vi förväntar oss att studieförbunden ska bedriva.

(Applåder)

Herr talman! Tack alla debattörer för en mycket bra debatt!

Jag tycker att det är uppenbart att Socialdemokraterna är ett maktparti och att makt är det enda man bryr sig om. Hela den här debatten går ut på att försöka klistra på oss att de neddragningar och de prioriteringar som nu sker beror på att Sverigedemokraterna vill det och att regeringen inte vill det. Samtidigt erkänner man ju själv i debatten att Sverigedemokraterna vill dra ned på folkhögskolorna. Men det blev ingen neddragning i budgeten, utan tvärtom skjuter vi ju till nya pengar så att de har mer pengar nästa år än vad de hade året innan.

Det är helt uppenbart att detta i sak inte handlar om att regeringen har lagt sig för Sverigedemokraterna, utan det är en del av en talepunkt som riksdagsledamöterna i kammaren har fått utskickad från Sveavägen 68 att förhålla sig till. Sedan handlar hela debatten om att säga det i varje inlägg. Tydligare än så blir det inte att det är ett maktparti och ingenting annat, som är djupt involverat och insyltat i den verksamhet som sker i ABF. Man har inte förmågan att en enda gång i alla dessa debatter medge de brister som har funnits och finns i studieförbundens verksamhet och som inte minst har varit mycket uppmärksammade i ABF i Botkyrka de senaste åren. Det borde mana till en viss självkritik och eftertänksamhet. Är det verkligen rimligt att vi använder skattebetalarnas pengar på exakt samma sätt som vi alltid har gjort? Nej, det är det inte. Vi måste ha mer kontroll och uppföljning. Vi måste se till att pengarna går till det som de är avsedda att gå till och inte till vilken verksamhet som helst. Politik handlar också om att prioritera och inte blunda för verkligheten och att sätta verkligheten före makten. Det är skillnaden.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.