Emma Berginger

Herr talman! I dag debatterar vi samhällets krisberedskap, det vill säga vår förmåga att hantera kriser av alla de slag. Det handlar om stora skogsbränder, översvämningar, ras och skred, storskaliga strömavbrott, cyberangrepp, kemikalieolyckor eller, gud förbjude, härdsmältor i kärnkraftverken – allt vi kan föreställa oss och allt vi inte kan föreställa oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Det är turbulenta tider som vi lever i. Det säkerhetspolitiska läget med Rysslands alltjämt pågående olagliga invasionskrig mot Ukraina är väldigt allvarligt. Samtidigt står vi i ett skede där USA:s relation till Europa är under förändring, något som innebär nya utmaningar.

Herr talman! Även om vi har ett militärt, säkerhetspolitiskt problem som upptar mycket av vårt fokus behöver vi ha förmågan att se hela bredden av hot mot våra samhällen. När man lyssnar på regeringens företrädare kan man få uppfattningen att risken för krig är det enda vi ska fokusera på, men jag vill påminna om att klimatkrisen inte tar paus bara för att det pågår ett krig i vår närhet. Förlusten av biologisk mångfald upphör inte heller.

Klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald är inte bara miljöproblem. Det är två av vår tids största säkerhetspolitiska utmaningar.

När klimatet förändras drabbas Sverige på flera olika sätt, bland annat genom längre torrperioder och fler skyfall som kan leda till översvämningar, ras och skred. Vi ser även att värmeböljorna blir fler och längre. Det är något som drabbar människor, särskilt äldre och barn och dem som lider av sjukdomar. Men även vår livsmedelsförsörjning hotas av torka, och dricksvattenförsörjningen riskerar att påverkas när klimatet blir varmare.

Dessutom drabbas vi på sikt av de stigande havsnivåer som följer av smältande isar och uppvärmda hav. För att skydda människor och viktig infrastruktur behöver den fysiska planeringen anpassas till dessa effekter. Samhället måste byggas motståndskraftigt.

Räcker det då inte att vi rustar och förbereder oss för krig? Regeringens företrädare upprepar gång på gång att om vi dimensionerar för krig kommer vi också att klara fredstida kriser bättre. Ja, dimensionering är viktigt, men vi får inte enögt stirra på ett hot när det finns flera.

Här visar regeringen gång på gång att man varken vill förebygga klimatkrisen eller anpassa samhället på det sätt som krävs för att vi ska kunna hantera de förändringar som kommer att ske. Även om vi fortfarande har möjligheten och förmågan att minska och mildra klimatförändringarna ser vi hur världen fortsätter att rusa mot en klimatkatastrof.

För att Sverige ska kunna bedriva ett effektivt arbete med klimatanpassning måste ansvaret för olika aktörer – och dem emellan – förtydligas. Arbetet ska inte fördröjas på grund av en otydlig ansvarsfördelning. Länsstyrelser och kommuner är nyckelaktörer i klimatanpassningsarbetet, och de måste få tydligare ramar och de resurser som krävs. Vidare behöver myndigheternas arbete med att bistå med samordning och kunskapsspridning förstärkas.

Det breda perspektivet på säkerhet handlar inte bara om att ta höjd för klimatförändringar och andra naturkatastrofer. Det handlar lika mycket om att se och skapa förmåga att hantera hybrida hot, som cyberattacker, sabotage och påverkansoperationer. Det är någonting som har blivit alltmer frekvent. Det är någonting som ständigt pågår och som vi vet att vi måste kunna hantera.

Miljöpartiet vill att vi ska skapa ett robust och hållbart samhälle som står emot såväl kriser som krig – i värsta fall på samma gång.

I detta betänkande behandlas en rad viktiga yrkanden. Det är inte en styrka att regeringen vill avslå dem alla, som ledamoten Anstrell lade fram i sitt anförande. I stället borde man lyssna på de goda idéer och förslag som oppositionen framför och värna breda överenskommelser när det gäller viktiga frågor inom såväl försvarspolitik som krisberedskap och säkerhetspolitik generellt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Herr talman! För att stärka vår krisberedskapsförmåga är räddningstjänsten avgörande. Den är den viktigaste resursen för snabba insatser vid olyckor, bränder och översvämningar, men den är också central för totalförsvaret.

Miljöpartiet anser att räddningstjänsten behöver förstärkas och att förutsättningarna för att även på deltid arbeta för räddningstjänsten och i ideell verksamhet måste förbättras så att en god krisberedskap ska finnas i hela landet på ett likvärdigt sätt. Det ska inte spela någon roll var i landet man bor när det gäller om och hur man får hjälp. Räddningstjänstens tillgång till materiel behöver också förbättras för att den ska kunna verka vid höjd beredskap.

Som flera andra talare har påpekat ger frivilliga väldigt viktiga bidrag till vår krisberedskap och vårt civila försvar. Det handlar om föreningar och individer som på olika sätt kan bidra. Miljöpartiet anser därför att det borde finnas frivilliga resursgrupper i alla kommuner för att kunna ta vara på de bidrag som frivilliga står för i det civila försvaret och krisberedskapen.

Herr talman! Kustbevakningen har en särskilt viktig roll för miljöövervakning och för att skydda kusterna. Det senaste året har vi sett incidenter med sabotage av kablar och ledningar i Östersjön. Vi har i närtid också haft ett allvarligt oljeutsläpp med anledning av det grundstötta fartyget Marco Polo. Kustbevakningens miljöräddning och räddningstjänst till sjöss är viktigare än någonsin. Även Tullverket har en viktig roll för att bevara trygghet, motverka terrorism och i tid upptäcka faror.

Dessa två myndigheter är tillsammans med polisen beroende av varandras kompetens och insatser. Det är därför viktigt att Kustbevakningen och Tullverket får förstärkningar för att kunna samarbeta tätare i syfte att svara upp mot den breddade hotbilden mot Sverige. Miljöpartiet understryker att Kustbevakningen och Tullverket behöver förstärkningar.

Herr talman! I det betänkande vi nu behandlar, Samhällets krisberedskap, behandlas frågor om civilplikt. Miljöpartiets yrkande som rör civilförsvar, i partimotionen om försvar, behandlades redan i det tidigare betänkandet Totalförsvaret 2025–2030. Det framstår därför i det betänkande vi nu har för handen som att Miljöpartiet saknar ställningstagande i denna fråga. Jag vill därför hänvisa till att jag ställde mig bakom partiets tidigare yrkande om civilplikt, som gällde att vi vill att man ska utreda en ytterligare utökning av civilplikten för att kunna möta naturkatastrofer, konsekvenser av klimatförändringar och omfattande kriser inom vård och omsorg.

Detsamma gäller vårt yrkande om nordiskt samarbete inom ramen för civilt försvar och krisberedskap. Det har också behandlats i tidigare betänkande. Det ser därför i detta betänkande ut som att vi enbart fokuserar på samarbete inom EU, då det yrkandet behandlas i det här betänkandet. Jag vill understryka att Miljöpartiet vill se samarbete både med våra grannländer i Norden och inom EU när det gäller krisberedskap och civilt försvar. Detta har vi redogjort för i två särskilda yttranden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservation 17 om klimatförändringar och klimatanpassning för krisberedskapen. Jag vill också yrka bifall till reservation 31 om vattenförsörjning och avloppsrening.

Herr ålderspresident! Stödet till Ukraina, såväl det civila som det militära, är oerhört viktigt, inte minst i dessa tider då USA och Ryssland närmar sig varandra. Jag vill ändå understryka att det vore fel att förhandla över huvudet på Ukraina. För att en fred ska bli hållbar måste den förhandlas fram med Ukraina vid bordet och på deras villkor.

Jag är glad att det i Sveriges riksdag finns ett brett stöd för Ukraina, och jag vill betona att Miljöpartiet har stått bakom samtliga stödpaket till Ukraina. Försvaret av Ukraina påverkar inte bara Ukrainas framtid, utan det påverkar i allra högsta grad vår och Europas säkerhet. Det gäller även synen på folkrätten; något som påverkar många konflikter världen över.

Sverige och Europa behöver göra mer för att både stötta Ukraina och sätta press på USA att fortsätta att stödja Ukraina och inte minst att stoppa importen av rysk olja och gas, vilket bidrar till finansieringen och upprätthållandet av kriget.

Herr ålderspresident! För att stödet ska nå fram till Ukraina behövs transporter och logistik. En viktig nod i sammanhanget finns i Polen. Av förklarliga skäl finns en hotbild mot denna nod. Därför blir skyddet av noden en naturlig uppgift för Nato både för att Polen är allierad och för att Nato har tagit ett allt större ansvar för att koordinera stödet till Ukraina.

När nu Sverige har fått förfrågan om att bidra till denna operation är det bra att vi kan stå enade i att bidra. Bidraget ska i detta fall handla om en väpnad styrka bestående av högst åtta stridsflygplan och tillhörande personal om 150 personer, vilket inkluderar stridsledning och stödenheter. Därutöver planerar regeringen att delta med flygburen luft- och sjöövervakningsförmåga och flygburen transportförmåga. Dessa bidrag är också viktiga, men de utgör inte en del av den väpnade styrkan som vi ska fatta beslut om.

Den folkrättsliga grunden för insatsen vilar på det samtycke som Polen har gett. Villkoren för våldsanvändning baseras på eventuella begränsningar som ställs av värdlandet, tillämpliga insatsregler och vad som i övrigt följer av folkrätten, inklusive de mänskliga rättigheterna och i tillämpliga fall internationell humanitär rätt.

Jag vill yrka bifall till utskottets förslag och därmed också till propositionen. Men, herr ålderspresident, jag vill också understryka att det är viktigt att det är riksdagen som fattar beslut om insättandet av väpnade styrkor eftersom det innebär en risk för svenska mäns och kvinnors liv och för att det ytterst innebär en risk för att Sverige kan bli indraget i en väpnad konflikt. Sådana beslut bör fattas av riksdagen.

Trots att regeringen i propositionen om Sveriges medlemskap i Nato gjorde bedömningen att det saknades skäl att införa en regel i lag som bemyndigar regeringen att utan riksdagens godkännande fatta beslut om att sätta in svenska väpnade styrkor inom ramen för Nato, har vi förstått att regeringen överväger att gå fram med ett sådant förslag. Miljöpartiet vill inte att regeringen ska få ett utökat mandat att skicka väpnade styrkor utomlands. Tvärtom är det särskilt viktigt att det är riksdagen som behåller detta mandat. Regeringen har argumenterat för att man vill ha mandat för att beslutsfattandet ska gå snabbt. Men detta ärende, herr ålderspresident, visar tydligt att riksdagen kan agera snabbt när det behövs. Därför tror jag att riksdagen även framgent kan fatta den typen av viktiga beslut.

(Applåder)

I detta anförande instämde Emma Nohrén och Jacob Risberg (båda MP).

Fru talman! Jag tycker att cykeln på många sätt är ett fantastiskt transportmedel. Det är snabbt och smidigt, och det ger både frisk luft och motion. Att cykla är inte bara bra för individen. Det är samhällsekonomiskt fördelaktigt. Det gynnar samhället genom att miljön blir bättre, och det bidrar också till bättre folkhälsa.

Trots detta har cykling under decennier minskat, om man bortser från städer och större tätorter. Inte minst har cyklandet minskat bland barn och unga. En bidragande orsak till denna trend är att vägnätet i allt mindre utsträckning lämpar sig för cykling. Bredare fordon och högre hastigheter på vägar där vägrenen är minimal eller helt saknas gör det ibland direkt farligt att använda cykeln som vardagstransportmedel på landsbygden. Vägutrymmet räcker inte längre till.

De trafiksäkerhetshöjande åtgärder som satts in för biltrafiken i form av sidoräcken och två-plus-ett-vägar har ställt till det ytterligare för de oskyddade trafikanterna. Det lilla utrymme som fanns kvar har helt enkelt ätits upp. Detta hämmar cyklingen på ett väldigt olyckligt sätt.

Det behöver finnas möjlighet för gående och cyklister att färdas på samma villkor som motorfordonstrafiken. Miljöpartiet vill därför införa ett landsbygdsmiljöavtal för att förbättra för cykling på landsbygden.

Fru talman! Cyklandet i hela Sverige behöver öka för både hälsans och miljöns skull. För att detta ska kunna ske måste förutsättningarna för cykling förbättras avsevärt. Cyklande är en central pusselbit i arbetet med att få till ett hållbart transportsystem. En trygg, säker och gen cykelinfrastruktur är avgörande för att öka cykeltrafiken. Det ska vara lätt, smidigt, tryggt och säkert att cykla.

Många kommuner runt om i Sverige arbetar aktivt för att underlätta för cyklister. Cykelbanor byggs, cykelgarage färdigställs på centrala platser, företag ordnar lämpliga utrymmen för dusch och ombyte, bostadshus får mobilitetsutrymmen, förmånscyklar blir vanligare och cyklingen ökar kraftigt. Det finns tydliga mål om cyklingens andel i det lokala transportsystemet, och cykelns roll är i många fall integrerad på lokal nivå i planeringen.

På nationell nivå i Sverige behandlas cykeln däremot illa, fru talman. Trafikverket, som har huvudansvaret för Sveriges transporter, fokuserar på annat, framför allt på bilen. Det möjliga vägnätet för cykling krymper drastiskt, och tillskotten är försumbara. Transportstyrelsen, som sätter regelverken på myndighetsnivå, vill inte ändra reglerna till cykelns fördel. Det blir hela tiden halvmesyrer som ställer till det för kommunerna när de vill ge cykling en mer central roll.

Man kan fråga sig varför. Svaret är att vi har en regering som inte tycker att cykling är en nationell fråga; det har ju blivit tydligt under denna debatt. Från början hade jag tänkt säga att vi har en regering som inte tycker att cykling är en prioriterad fråga, men den här regeringen tycker ju inte ens att det är en nationell fråga, om jag ska vara krass.

Det finns inga nationella mål när det gäller cykling. Det finns generella målsättningar om ökad cykling, men det finns inga konkreta mål för just cykling. Vi vet så väl att vi förlorar drivkraften hos våra institutioner och myndigheter när det saknas mål. Vi behöver konkreta nationella mål för hur cykeltrafiken ska öka. Då kanske vi kan få lite fart på Myndighetssverige och på dess prioriteringar och bedömningar.

Väg- och transportforskningsinstitutet, VTI, har på uppdrag av den tidigare regeringen tagit fram ett förslag för 2035 som innebär en fördubbling av cyklingen jämfört med i dag. Jag tycker att detta bör fastställas som ett mål av riksdagen. Därför yrkar jag bifall till reservation 3 från Miljöpartiet.

Ett mål behöver såklart också följas upp med tillräckliga resurser. Flera olika platser där cyklingen är framstående har nämnts i debatten, och även jag vill lyfta fram några. Länder som Nederländerna, Irland och Österrike, som verkligen satsar på ökad cykling, avsätter ungefär 10 procent av budgeten för infrastruktur till just cykling. Sverige ligger på cirka 1 procent, och andelen i länsplanerna ökar inte.

Dessutom har den här regeringen beslutat om aktiva försämringar. Bland annat tar man bort stadsmiljöavtalen, som har varit ett stöd till kommuner som vill förbättra för cyklister. Man stoppade även förslaget på ett färdmedelsneutralt reseavdrag, som sju partier i Sveriges riksdag från början var överens om.

Fru talman! Några viktiga förbättringar som skulle behövas och som vi skulle vilja genomföra – förutom ett tydligt mål – lyfts fram i detta betänkande. En sådan är att ändra väglagen för att säkerställa att markåtkomsten för cykelvägar är likvärdig med markåtkomsten för vägar för motorfordonstrafik. På det viset skulle det bli lättare att bygga ut ett cykelvägnät.

Vi skulle vilja se en hänsynsregel vid cykling som betyder att ett avstånd på en och en halv meter ska tillämpas vid omkörning av cyklister för att man ska kunna känna sig trygg när man cyklar. Vi skulle också vilja att det inrättas så kallade skolzoner i närheten av skolor, med en hastighetsgräns på 30 kilometer i timmen, för att säkerställa att barn och unga kan ta cykeln till skolan. Föräldrar ska också kunna känna sig trygga med att barnen tar sig fram utan att bli skadade av medtrafikanter.

Vi skulle dessutom vilja se att man förenklar och underlättar för cyklister genom att exempelvis tillåta högersväng mot rött och cykling mot enkelriktat.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet anser såklart att samtliga våra förslag i detta betänkande skulle behöva genomföras, även om jag yrkar bifall endast till reservation 3. Det behöver bli lätt, smidigt, tryggt och säkert att cykla. Då behövs satsningar på alla nivåer – även den nationella – för sammanhängande cykelvägar och förbättrade trafikregler. Då får människor verkligen möjlighet att själva välja transportslag i stället för att, som Tidöregeringen vill, tvingas ta den bil som blir det enda valbara alternativet om man inte satsar på cykel.

Herr talman! Jag vill korrigera ledamoten Jacobsson. Den regering som Miljöpartiet var en del av avsatte stora resurser och gjorde historiskt stora satsningar på järnvägen och på att förbättra underhållet. Om ledamoten Jacobsson tror att de små men väldigt effektiva resurser som skulle kunna satsas på att öka cyklingen skulle kunna omfördelas för att komma i kapp med underhållet på vägsidan tror jag att han misstar sig.

Bilen har trots allt blivit norm i samhället, och Jacobsson vill bejaka bilnormen. Men den innebär också att biltrafiken gynnas på bekostnad av andra trafikslag. Just därför är det viktigt att våga sätta upp mål och avsätta resurser för att skapa förutsättningar för en ökad cykeltrafik. Det är trots allt den infrastruktur vi har som skapar den miljö som krävs för att man ska känna sig trygg och säker och för att det ska vara smidigt och lätt att ta cykeln.

Precis som ledamoten Jacobsson var inne på finns det en relation mellan kollektivtrafik och cykel. Om man satsar på cykeltrafiken kan man avlasta kollektivtrafiken, vilket är viktigt i våra städer, där kollektivtrafiken ofta är hårt belastad. Det är också kostnadseffektivt; det är inte särskilt dyrt att investera i cykelinfrastruktur. Man behöver inte ha samma bärighet eller samma bredder.

I dagens trafikmiljö är tempot hetsigare än förr i tiden. Vi har större och längre fordon. Det är klart att detta påverkar både barns och vuxnas möjligheter att på ett tryggt och säkert sätt ta sig fram på cykel. Just därför behöver vi underlätta för kommuner och regioner som har en hårt ansträngd ekonomi att vidta de nödvändiga åtgärderna för att skapa bättre och tryggare cykelinfrastruktur.

Herr talman! Ledamoten Magnus Jacobsson pratade i sitt anförande nästan mer om andra trafikslag än om cykel trots att detta är en cykeldebatt. Han var noga med att understryka att bilen är en frihetsreform. Men jag skulle vilja lyfta fram att även cykeln är en frihetsreform, som gör det möjligt för barn och unga att nå sina kompisar och fritidsaktiviteter och för vuxna att kombinera nytta med nöje i sin vardagspendling. Inte minst är det en frihetsreform som minskar våra klimatutsläpp och gör det möjligt för oss att nå våra klimatmål.

När man leder och styr i offentlig verksamhet är mål viktiga för att uppnå resultat. Men ambitiösa mål och resurser för att uppnå dem är något som den här regeringen saknar. Detta speglar egentligen, herr talman, deras brist på vilja och på engagemang för att åstadkomma något.

När vi från Miljöpartiet satt i regering tog vi viktiga steg för ökad cykling genom bland annat stadsmiljöavtal, cykelpott och nationell cykelstrategi. Vi från Miljöpartiet var inte nöjda; vi ville gå framåt ännu mer. Men vi tog viktiga steg. Vad händer nu? Ingenting.

Cykel handlar om utrymme i staden. Det handlar om miljö, resurseffektivitet och folkhälsa men också om samhällsekonomi. Där har cykeln stor potential, om man vågar satsa på cyklingen.

Herr talman! Hoten mot Sverige och andra demokratier kommer från många olika organisationer och från stater över hela världen. Detta gör att det är viktigt med samarbete mellan de svenska myndigheterna och myndigheter i andra länder. Jag vill därför understryka vikten av att vi har en tydlig reglering för breda samarbeten på dessa områden och att de inte i sig ska vara ett hot mot integritet och mänskliga rättigheter.

Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelse-verksamhet

För att inleda samarbeten är det viktigt att det finns möjlighet till oberoende granskning även om granskningen i sig antagligen måste utföras under sekretess.

Det internationella samarbetet är viktigt för att bekämpa terrorism. Utgångspunkten för den svenska underrättelseverksamheten måste vara att värna och skydda det öppna demokratiska samhället, den fria åsiktsbildningen samt Sveriges frihet och oberoende. Det är avgörande att den svenska underrättelseverksamheten är tydligt reglerad, avgränsad, effektiv och ändamålsenlig för att kunna avslöja och motverka destabiliserande verksamhet från främmande makt och hot från terrorister.

Regeringen bör verka för en ändamålsenlig underrättelseverksamhet i enlighet med vad jag har anfört. Det är också vad Miljöpartiet har skrivit i sin reservation i detta ärende, och den vill jag yrka bifall till.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Fru talman! Världen står inför enorma utmaningar. Krig, klimatkris och auktoritära krafter hotar den internationella ordningen, mänskliga rättigheter och vår gemensamma säkerhet. Men mitt i detta mörker finns också en väg framåt - en väg som bygger på samarbete, solidaritet och respekt för folkrätten. Vi behöver samarbeta med likasinnade demokratiska länder och stå upp mot auktoritära krafter oavsett var de finns.

Fru talman! Det har snart gått tre år sedan Ryssland inledde sin fruktansvärda, olagliga, fullskaliga invasion av Ukraina i ett krig som skördar dödsoffer och lemlästar och skadar både soldater och civila. Krigets lidande och trauman kommer att ta generationer att läka.

Kriget är inte bara ett angrepp på Ukraina utan på folkrätten, på demokratin och på den europeiska säkerhetsordningen. Det har avgörande betydelse för synen på folkrätten om Putins brott får löna sig - om han får ta land med militärt våld. Det är något som riskerar att påverka väldigt många konflikter världen över. Därför måste regeringen fortsätta verka för att EU håller samman i stödet till Ukraina och sätta press på USA att fortsätta bidra. Sanktioner behöver skärpas och Rysslands intäkter från export av olja och gas strypas.

Att vi hjälper Ukraina att försvara sig är viktigt för hela Europas säkerhet, demokrati och frihet. Sverige behöver vara berett att tillsammans med andra öka stödet och satsa långsiktigt i Ukraina. Regeringens treåriga ram för stöd behöver förlängas och även omfatta stöd för att bygga upp Ukraina.

Sverige ska vara en stark röst för att stärka Ukrainas försvar men också för att säkerställa ansvarsutkrävande för ryska krigsbrott och förbereda för en rättvis återuppbyggnad av landet.

Fru talman! Vi lever i en tid där demokratin är på tillbakagång i världen, där auktoritära makter är på frammarsch och där folkrätten och den regelbaserade världsordningen baserad på FN-stadgan utmanas. Men vi vet att den enda vägen framåt är genom samarbete. Ingen stat kan ensam lösa klimatkrisen, hantera konflikter eller möta framtidens säkerhetshot.

EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena, som har sagts här, och genom EU-samarbetet kan vi påverka. Genom EU kan vi stå starka mot auktoritära regimer, och genom EU kan vi leda den gröna omställningen. Miljöpartiet vill se ett mer ambitiöst och handlingskraftigt EU där klimat, demokrati och mänskliga rättigheter står i centrum.

Vi måste också stärka FN. Vi ser hur stormakter underminerar FN:s arbete och ignorerar resolutioner. Trots detta får vi inte ge upp den regelbaserade världsordningen baserad på FN-stadgan.

Regeringen har minskat Sveriges kärnstöd till FN, vilket är fel väg att gå i denna tid när vi behöver stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter och främja fred och avspänning.

Fru talman! USA har varit och är en viktig samarbetspartner för Sverige och Europa. Men den nya presidentadministrationen med den oberäknelige president Trump i täten för USA i en farlig riktning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det är fullkomligt oacceptabelt att uttrycka sig på det expansionistiska sätt som USA:s nya president gör när han pratar om Grönland, Kanada och Panamakanalen. Att USA hotar allierade gällande territorium är fullkomligt orimligt och oförsvarbart. Det är något som vi måste markera tydligt mot. Danmark och Grönland bestämmer över sig själva, och att använda hot och våld för att rita om landsgränser är sådant som auktoritära ledare som Putin sysslar med.

Även Trumps uttalanden om Gaza är fullkomligt oacceptabla. När nu en bräcklig vapenvila har uppnåtts riskerar han att återstarta dödandet och ytterligare förvärra den humanitära katastrofen. En tvåstatslösning där både israeler och palestinier kan leva i fred och säkerhet är den enda rimliga lösningen, och då måste Israels ockupation upphöra. Att USA:s president säger sig vilja ta över Gaza och fördriva palestinierna för att skapa en riviera är horribelt och skulle kunna utgöra ett brott mot mänskligheten.

Det världen behöver just nu är samarbete och sammanhållning mellan demokratiska stater. Europa behöver USA, men USA behöver också Europa. Det är hög tid att president Trump övar lite på att samarbeta med andra länder.

Sverige måste vara en självständig röst i utrikespolitiken som tydligt säger ifrån även när den som gör fel är en stormakt vi är allierade med. Vi behöver också bygga en mer självständig och hållbar säkerhets- och utrikespolitik och minska vårt beroende.

Även gentemot Kina behöver vi minska vårt beroende. Vi ser hur Kina ökar sin globala påverkan, och Kina är en auktoritär stat som utmanar den globala säkerheten och den regelbaserade världsordningen. Man har fortsatt ett nära samarbete med Ryssland under det pågående kriget i Ukraina. Som så många auktoritära stater utövar man också intern repression och förtryck av minoriteter såsom uigurer.

Sverige måste tillsammans med EU stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter. Vi måste minska vårt ekonomiska beroende av Kina och stärka banden med Taiwan och andra demokratiska stater i regionen.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att Sverige kan och måste vara en global kraft för demokrati, mänskliga rättigheter, fred och klimaträttvisa. Det kräver att vi vågar stå upp mot auktoritära regimer och att vi investerar i samarbete och sätter klimat och jämställdhet i centrum för vår utrikespolitik.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Jag kan inte uppfatta det ledamoten Eriksson säger på något annat sätt än att hon är relativt överslätande när det gäller vad USA gör med biståndet just nu, vad president Trump gör mot fattiga människor runt om i världen och de konsekvenser detta får.

Jag tycker att det krävs ett rejält avståndstagande från den politik som USA just nu bedriver när det gäller biståndet. Jag tycker att det hade varit smakligt av Eriksson om hon hade varit tydlig på den punkten och inte beskrivit det som en paus och ett rejält omtag, som för tanken till att detta är en önskvärd reform. Det här är faktiskt någonting som får oerhört stora konsekvenser, och i alla fall jag är orolig över att detta är något som har inspirerat regeringen och Sverigedemokraterna när det gäller fortsatta minskningar av biståndet.

Herr talman! Jag hörde ledamoten Eriksson beskriva USA:s omläggning av biståndspolitiken som ett rejält omtag. Det får man väl ändå säga är årets underdrift. Eriksson nämnde också att man pausar biståndet. Men det som USA gör just nu får faktiskt fruktansvärda konsekvenser runt om i världen. När en stormakt med en stor ekonomi stryper sitt bistånd och lägger ned USAID får det konsekvenser för människor. Det handlar om fattiga människor som behöver hjälp och om barn som behöver vaccinationer.

Är det rimligt med en paus? Ser Sverigedemokraterna en modell i Trumps agerande som man skulle vilja använda som modell för Sverige? Eller vad är egentligen Erikssons analys av situationen?

Fru talman! Miljöpartiet har länge drivit vikten av att stärka det civila försvaret och har därför såklart varit positivt till den inriktning som kommer med totalförsvarsbeslutet där det civila försvaret stärks. Men vi har i Försvarsberedningen också tydligt markerat att vi inte vill ändra de mål som både Försvarsberedningens majoritet och regeringen vill förändra.

Vi förstår faktiskt inte varför man ska klumpa ihop målen på ett sådant sätt att fokus förloras. Precis som ministern säger; de döljer sig i de nya målen. Varför ska vi dölja viktiga mål med det civila försvaret? Då måste man ändå ha en avsikt när man gör en sådan förändring av målen. Nej, det blir inte mer stringent - för att använda ord som har förekommit tidigare i debatten - utan det här blir ett sätt att verkligen dölja verksamheterna.

När man flyttar mål till brödtexten, vilket Försvarsberedningen gjorde, blir det olika saker. När verksamheterna sedan tittar på hur de ska leva upp till målen är det målen de tittar på, inte brödtexten. Om mål döljs riskerar de att missas.

Vad har regeringen emot målet om att värna och skydda civilbefolkningen, som nu halkar ned från plats 1 till plats 3? Varför göra denna justering av ordningen, om det ändå inte finns någon inbördes ordning mellan målen, som det tidigare sagts? Vad är det man tycker är så problematiskt med att fokusera på skyddet av civilbefolkningen?

Fru talman! Alla vi som har varit politiker ett tag vet att det är på framför allt två sätt vi styr våra verksamheter och myndigheter. Det ena är budgeten, pengapåsen, och det andra är mål. Så fungerar det på kommunal nivå, och så fungerar det även på nationell nivå.

Här har debatterats en del om pengapåsen, nämligen att finansieringen för totalförsvarspropositionen inte är löst. Vi behöver hitta sätt att finansiera den, antingen genom en beredskapsskatt eller på andra sätt som riskerar att i värsta fall slå undan benen för de verksamheter som är en viktig del av totalförsvaret.

Fru talman! Jag tänkte uppehålla mig lite vid målen i stället. Regeringen föreslår i propositionen att ett antal mål för det civila försvaret ska tas bort. Det handlar om målet att upprätthålla nödvändig försörjning, målet att bidra till att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fredstid samt målet att med tillgängliga resurser bidra till förmågan att delta i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.

Jag undrar vad regeringen egentligen har emot dessa mål. Vad har man emot att upprätthålla en nödvändig försörjning? Varför ska det målet utgå? Vad har man emot att bidra till att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fredstid? Både krisberedskapen och det civila försvaret hänger ihop. Även om det militära försvaret ska fokusera på sina uppgifter bör det civila försvaret kunna lösa uppgifter även i fredstid när det handlar om stora kriser.

Varför vill man inte bidra till förmågan att delta i internationella fredsfrämjande humanitära insatser? Det är något som är jätteviktigt för den globala säkerheten och för att skapa erfarenheter av kriser och andra händelser utomlands. Varför vill man inte ha kvar dessa mål?

Fru talman! Visst är klimathotet ett långsiktigt hot, men det är också ett hot som kräver att vi agerar här och nu för att det inte ska bli det där fruktansvärda existentiella hotet i framtiden. Jag vill därför fråga försvarsministern hur han anser att Försvarsmakten ska kunna vara en bidragande faktor när det gäller klimatomställningen men också kunna hantera att existera i ett samhälle som har ställt om, till exempel ett samhälle där vi har elektrifierat stora delar av våra transporter. Hur ska Försvarsmakten kunna anpassa sig, och varför är det svårt för regeringen att säga att Försvarsmakten ska anpassa sig? Det är detta vi från Miljöpartiets sida har velat få fram i både Försvarsberedningen och propositionen: en enkel formulering om att Försvarsmakten ska ta klimathotet i beaktande och anpassa sig. Det handlar inte om hur eller om någon detaljstyrning utan om att man ska göra detta. Varför är det svårt för regeringen?

Sedan vill jag återkomma till frågan om PFAS-föroreningar, som vi har sett blivit en konsekvens av Försvarsmaktens verksamhet på en rad områden i Sverige. Detta är farliga kemikalier som lever kvar länge både i naturen och i våra kroppar och kan vara hälsoskadliga på olika sätt; de orsakar exempelvis cancer. Därför är det viktigt att vi säkerställer att Försvarsmaktens verksamhet inte hotar det vi vill skydda - inte hotar människors hälsa eller vår miljö. Samtidigt vill regeringen göra det lättare för Försvarsmakten att få undantag när det gäller miljötillstånd. Processerna kanske behöver gå snabbare, men jag undrar hur man ska säkerställa att vi inte drabbas av ytterligare skandaler. Och hur ska man hantera de föroreningar som redan i dag existerar runt om i vårt land?

Fru talman! Jag skulle vilja be försvarsministern utveckla lite hur han ser på klimatfrågan. Som jag konstaterade under mitt anförande är klimatkrisen här, och vi kommer att behöva hantera den, vare sig vi vill eller inte. Men vi kan påverka klimatkrisens förlopp genom att minska Sveriges utsläpp av växthusgaser och genom att bidra till en internationellt ansvarstagande klimatpolitik.

Här brister dock regeringen. Detta är inte enbart försvarsministerns ansvar utan regeringens kollektiva ansvar. Men Försvarsmakten måste hantera detta, och därför tycker jag att det är märkligt att det såväl i Försvarsberedningen som i propositionen har varit svårt för regeringen att säga att Försvarsmakten måste hantera klimatfrågan - att Försvarsmakten måste anpassa sig, både när det gäller utsläppen och för att kunna fungera i en värld som har ställt om.

Vi ser nu också frågan om samexistens med andra verksamheter - jag tänker framför allt på vindkraften. Regeringen har avslagit 13 vindkraftverk på ett bräde, med hänvisning till säkerhetsaspekter. Vi har utifrån ett totalförsvarsperspektiv ett behov av att säkerställa att vi har en hållbar elförsörjning. Därför är detta väldigt olyckligt, om man inte samtidigt säger hur man ska gå vidare för att lösa en hållbar elförsörjning för Sverige.

Regeringen har också sagt att man ska göra det lättare för Försvarsmakten att få undantag när det gäller miljötillstånd. Jag undrar därför hur regeringen ska säkerställa att vi inte drabbas av ytterligare PFAS-skandaler i spåren av att man ska underlätta Försvarsmaktens verksamheter. Hur ska vi säkerställa att vi inte hotar det vi vill skydda?

Fru talman! Jag kan med glädje säga att jag tror att vi är relativt överens om de här frågorna, jag och ledamoten Berglund.

Vi skriver att försvaret ska vara defensivt till sin karaktär och uppbyggnad. Det hänger ihop med att försvaret tar sin grund i folkrättens självförsvarsprincip. Det är just därför vi uttrycker oss på det sättet. Jag tror inte att det egentligen skiljer någonting mellan hur jag ser på den här frågan och hur ledamoten Berglund ser på frågan.

Vi har en försvarsmakt för att försvara Sverige om vi blir angripna. Men vi har inte ett försvar för att hota eller på annat sätt attackera andra länder. Vårt försvar finns till i händelse av att vi blir angripna. Därför ska försvaret vara defensivt till sin karaktär och uppbyggnad.

Vi understryker samarbetet inom Norden och Baltikum. Det har vi också hört flera andra talare göra här under dagen. Det är våra närmaste grannländer. Det är länder som delar vår militära geografi, där vi vet att vi har ungefär samma förutsättningar och syn på saker och ting.

Vi vet att vi kan bidra med vår försvarsförmåga för att ge skydd. Vi vet att vi har ett långsiktigt samarbete som har pågått under lång tid. Nordefco har till exempel nämnts.

Vi ser att det är väldigt positivt om vi kan arbeta nära med våra nordiska grannländer och med de baltiska grannländerna. Vi kan i vårt bidrag till Nato bidra i just det här området.

Vi hade i förra veckan en debatt om Sveriges bidrag till Natos avskräckning och försvar i det euroatlantiska området. Även där kom det till uttryck att det är framför allt i det området som vi vill att Sverige bidrar till Nato.

Fru talman! I dag debatterar vi det totalförsvarsbeslut som lägger grunden för försvarets utveckling åren 2025-2030. Försvarsbeslut är fleråriga, och tillväxt inom försvaret tar tid. Men det säkerhetspolitiska läget kan förändras snabbt.

Den 24 februari 2022 förändrades säkerhetsläget i Europa drastiskt vid Rysslands olagliga och fullskaliga invasion av sitt grannland Ukraina. Det påminde oss om att fred, frihet och demokrati inte är något vi kan ta för givet och att krig som syftar till att ockupera ett annat lands territorium, med tusentals dödade och skadade, i allra högsta grad fortsatt förekommer, även i vår del av världen.

Fru talman! Det beslut vi debatterar i dag har sin grund i Försvarsberedningens tre rapporter: Allvarstid, Kraftsamling och Stärkt försvarsförmåga. Arbetet med Försvarsberedningen har gett förutsättningen för att vi i dag har en bred samsyn om de viktigaste dragen i säkerhets- och försvarspolitiken. Jag vill tacka mina kollegor i beredningen, särskilt ordförande Hans Wallmark, för gott samarbete.

Miljöpartiet står bakom huvuddragen i rapporterna, men vi har också haft ett antal avvikande ståndpunkter, bland annat om den breda synen på försvaret. Vi tycker att man måste vara klarsynt och väga in de olika typer av hot som samhället står inför. Vi har också varit tydliga med att vi hade velat satsa ännu mer på det civila försvarets uppbyggnad.

Miljöpartiet står bakom att totalförsvaret ska byggas så att det avhåller andra länder från försök att kontrollera eller på annat sätt utnyttja svenskt territorium, skada det svenska samhället eller utöva hot och utpressning mot Sverige. Genom att öka beredskapen, både civilt och militärt, kan vi påverka risken att det blir krig.

Här vill vi i Miljöpartiet understryka vikten av att nå en balans inom totalförsvaret. För att ett samhälle ska klara påfrestningarna av ett krig behövs ett civilt försvar som skyddar befolkningen, får viktiga samhällsfunktioner att fungera och stöttar den militära försvarsinsatsen. Därför menar Miljöpartiet att det är viktigt med de satsningar på det civila försvaret som genomförs nu med anledning av försvarsbeslutet.

Samtidigt är det också tydligt att det inte har gått att få gehör för en mer långsiktig satsning där Sverige successivt närmar sig de nivåer på anslag som MSB har pekat på behövs. I stället växer det civila försvaret bara till och med år 2028, då det landar på en omslutning på 15 miljarder. Därefter ges inga besked om fortsatt tillväxt för det civila försvaret. Däremot fortsätter det militära försvaret att växa. Därmed fortsätter obalansen, och försvaret blir totalt sett svagare.

Fru talman! Majoriteten i Försvarsberedningen har också valt att föreslå ändrade mål för det civila försvaret, vilket vi i Miljöpartiet tycker är märkligt och olyckligt. Ett mål anger en tydlig prioritering och inriktning. Målen är ett viktigt sätt att styra myndigheternas verksamhet. Riksdagsbundna mål följs också upp årligen i samband med budgeten, vilket ger politiken en möjlighet att följa utvecklingen och föreslå förändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Totalförsvaret 2025-2030

När majoriteten nu tar bort målen om att upprätthålla nödvändig försörjning, bidra till att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fredstid och med tillgängliga resurser bidra till förmågan att delta i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser får det konsekvenser för myndigheternas arbete med det civila försvaret.

Det här är en tydlig markering av att regeringen, dessvärre med stöd av Socialdemokraterna och Centerpartiet, inte vill att försörjningsberedskap, krisberedskap eller internationella insatser ska vara viktiga uppgifter för det civila försvaret.

Man flyttar också ned målet om att värna eller skydda civilbefolkningen till plats tre. Man gör denna omprioritering trots att man hävdar att målen inte är inbördes prioriterade. Det går inte att tolka på något annat sätt än att majoriteten inte tycker att skyddet av civilbefolkningen är lika viktigt som det övergripande målet om samhällsfunktioner. Miljöpartiet vill att målen för det civila försvaret ska kvarstå så som de stod i försvarsbeslutet 2020.

Fru talman! Vi menar att det civila försvaret och krisberedskapen hör ihop. Att stärka det civila försvaret för att det ska vara dimensionerat att möta krigets krav innebär även att krisberedskapen stärks, åtminstone om man inte separerar dessa två viktiga funktioner. I stället behöver man se krisberedskapen och det civila försvaret som en helhet som kan möta och hantera kriser i hela hotskalan, från mindre och större kriser i fredstid till de förhållanden som råder under höjd beredskap och ytterst krig. Det finns nu en tendens att helt vilja förbise krisberedskapen. Men vi behöver förmågan att stå emot såväl kriser som krig.

Fru talman! En annan brist med beslutet i dag är att finansieringen av beslutet inte är löst utan skjuts på framtiden. Den stora utökningen av anslagen sker egentligen först i början av nästa mandatperiod, men redan nu kan vi konstatera att det med så stora satsningar på försvaret finns stor risk för att andra satsningar får stå tillbaka. Därför har vi i Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sagt att vi vill se en beredskapsskatt som kan bidra till finansieringen av försvarssatsningarna.

Utbyggnaden av svenskt försvar får inte ske på bekostnad av andra samhällsfunktioner som har bäring på svensk totalförsvarsförmåga. Ett fungerande samhälle och en fungerande välfärd och infrastruktur i fred är grunden för att vi ska kunna hantera kriser och krig.

Fru talman! Samtidigt vill jag understryka vikten av att ha en beredskap för att kunna hantera antagonistiska handlingar såväl under som över gränsen för väpnat angrepp. Miljöpartiet står bakom Försvarsberedningens bedömning att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas samt att det inte heller kan uteslutas att militära maktmedel eller ytterligare hot om sådana kan komma att användas mot Sverige.

Även om Sverige i nuläget inte står inför ett omedelbart krigshot behöver vi ha beredskap för att kunna hantera händelseutvecklingar som skulle kunna få allvarliga konsekvenser om de inträffar. Men hybrida aktiviteter såsom cyberattacker, sabotage och påverkansoperationer inträffar redan i dag. Frågan är inte om vi behöver möta dessa hot, utan var, när och hur.

Samhället måste därför byggas motståndskraftigt. Den snabba digitaliseringen gör frågor om sårbarhet i våra samhällssystem alltmer aktuella. Många viktiga samhällsfunktioner är beroende av de digitala systemen och elförsörjning, vilket gör dem känsliga för både dataintrång och andra störningar. Påverkas dessa system får det stora konsekvenser för alla delar av samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Totalförsvaret 2025-2030

Fru talman! Även energiförsörjning i bredare bemärkelse - det vill säga ökad och mer decentraliserad elproduktion, vilket behövs - samt livsmedelsförsörjning, sjukvård och många andra delar av det moderna samhället är sårbara. Det är sårbarheter som vi behöver kunna hantera och förebygga. Det är viktigt att hitta en samexistens och kunna bedöma helheten i totalförsvarsperspektivet. Sverige behöver snabba på arbetet med att öka försörjningsberedskapen för att säkerställa rent dricksvatten och matproduktion.

Miljöpartiet menar att en ökad ekologisk produktion av livsmedel ger bättre förutsättningar att kunna producera livsmedel i händelse av kris eller krig, då den ekologiska produktionen inte är beroende av insatsvaror som konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel på det sätt som konventionellt lantbruk är.

Fru talman! Allra tydligast är kanske ändå vår sårbarhet och utsatthet på kommunikationsområdet. Påverkanskampanjer och desinformation når oss på flera olika sätt, inte minst via sociala medier. Genom tillämpandet av artificiell intelligens kommer troligen både mängden påverkanskampanjer och deras träffsäkerhet att öka. Det här är ett hot mot demokratin.

Det psykologiska försvaret handlar om att bygga upp motståndskraften i samhället mot desinformation och påverkanskampanjer. Det innebär bland annat att höja förmågan hos befolkningen att skilja på pålitliga och opålitliga källor och att skilja på vad som är sant och vad som är falskt. Det är i dag svårt att veta var desinformationskampanjer kommer ifrån. Nationella och internationella aktörer, individer, politiska organisationer och organiserad brottslighet rör sig i samma digitala rum. Vi behöver stärka medie- och informationskunnigheten hos befolkningen, vilket inkluderar både text och bild.

Försvaret av demokratin mot både utrikes makt och interna hot är en avgörande säkerhetsfråga. Det blir i dag allt svårare att skilja på främmande makt och inrikes hotaktörer, när exempelvis utrikes aktörer anlitar gängkriminella för att genomföra hot och våldsdåd.

Fru talman! Sverige är sedan den 7 mars en del av försvarsalliansen Nato. På det viset blir detta ett historiskt försvarsbeslut. Miljöpartiet står bakom att ett starkt svenskt totalförsvar med en trovärdig försvarsförmåga verkar krigsavhållande och därmed fredsbevarande och bidrar till Natos samlade avskräckningsförmåga. Vi vill att Nato ska fokusera på sin kärnuppgift: försvar av de allierade.

Men, fru talman, Nato har också den nukleära avskräckningen, som är en bärande del av alliansen. Kärnvapen är fruktansvärda massförstörelsevapen som skulle få katastrofala konsekvenser om de användes. Miljöpartiet står därför fast vid att kärnvapen aldrig ska få finnas på svenskt territorium i vare sig fredstid eller krigstid. Vi anser att Sverige bör införa en lagstiftning som förbjuder införsel av kärnvapen på svenskt territorium.

Vi anser att det är viktigt att vårt Natomedlemskap inte bidrar till ökad kärnvapenspridning. Därför anser vi att Sverige i Nato ska verka för ömsesidig kärnvapennedrustning. Världen behöver färre kärnvapen, inte fler. I Nato menar vi också att Sverige ska verka för ovillkorlig respekt för folkrätten och för de grundläggande mänskliga rättigheterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Totalförsvaret 2025-2030

Överlag tycker jag att vi behöver bli bättre på att stå upp för den internationella humanitära rätten - krigets lagar. Dessa syftar till att begränsa det lidande som väpnade konflikter orsakar för såväl civila som stridande och reglerar vilka stridsmetoder och stridsmedel som får användas. Krigets lagar behöver integreras i totalförsvarsplaneringen. För att uppfylla internationella åtaganden, hantera krigsbrott och främja en mer human värld behöver vi stärka kunskapen om krigets lagar inom hela totalförsvaret. Detta känns viktigt att påpeka, inte minst med tanke på den debatt om säkerhetspolitiken som vi hade förra veckan.

Fru talman! Jag vill tacka mina kollegor i beredningen för att vi har kunnat mötas i en bred överenskommelse. Jag vill också tacka försvarsministern för att han har lyssnat in och tagit hänsyn till i alla fall större delen av Försvarsberedningens arbete och förslag.

Det är dock olyckligt att regeringen inte har hörsammat Försvarsberedningens förslag om en värnpliktsmusikkår i Norrland. Vi får fortsätta att arbeta för att regeringen, och kanske även försvarsmaktsledningen, ska förstå kulturens vikt för totalförsvaret. Inte bara skyddet av kulturarvet utan också den samtida kulturen har en viktig roll att bidra med, bland annat för meningsskapande och samhörighet, vilket är viktigt för vår försvarsvilja och försvarsförmåga.

Fru talman! Framöver tror jag också att vi kommer att behöva återkomma till hur vi skyddar vår befolkning. Miljöpartiet menar att Sverige bör ha en bred syn på säkerhet som tar i beaktande militära hot såväl som andra hot, exempelvis klimatförändringar, pandemier och naturkatastrofer. Det handlar om mänsklig säkerhet. Genom att stärka vår beredskap och skapa ett robust samhälle skapar vi förutsättningar för att hantera samtidens och framtidens utmaningar för att skydda såväl människor i vårt land som vår miljö.

Klimatkrisen kommer att innebära att vi även i Sverige drabbas av fler extrema värmeböljor och skyfallsliknande regn. Torka, bränder, översvämningar, ökad risk för skred och erosion, förstörda skördar och kontaminerat dricksvatten är några av de konsekvenser som många svenskar kommer att få uppleva. Vi måste därför säkerställa vår beredskap för konsekvenserna av klimatförändringarna och satsa betydligt mer på att klimatanpassa vårt samhälle. Tyvärr tar inte regeringen klimathotet på tillräckligt stort allvar för att leverera en politik som minskar utsläppen och anpassar samhället till ett förändrat klimat.

Skyddet av befolkningen kommer också att behöva ta sig uttryck i hur vi skyddar oss mot väpnade angrepp. Därför kommer frågan om ökad luftvärnsförmåga att behöva hanteras i kommande försvarsbeslut, liksom hur vår marin kan utvecklas och bidra till försvaret av Östersjön. För att försvarsbeslutet ska kunna genomföras behövs goda villkor för våra soldater, sjömän, officerare och värnpliktiga, och våra frivilliga försvarsorganisationer behöver involveras.

Jag vill till sist understryka att vi är överens om mycket i Försvarsberedningen. Jag yrkar ändå bifall till reservation 40 om målen för det civila försvaret, reservation 28 om klimatet och reservation 4 om breddad hotbild.

Herr talman! Regeringen anser alltså att jämställdhetsfrågor är så självklara att de kan negligeras och har därför inte brytt sig om att ta upp frågan i styrande dokument. Jag tycker att det är väldigt olyckligt, för det visar på att regeringen inte tar de här frågorna på allvar.

Jag tycker att det är positivt att höra utrikesministern tala om att man ändå har en avsikt att fortsätta med nedrustning och rustningskontroll. Det är också positivt att hon lyfter fram det positiva i att Nobels fredspris har tilldelats en organisation som arbetar för en kärnvapenfri värld.

Men min fråga gäller hur regeringen jobbar för en värld utan kärnvapen. Också jag erkänner att det är väldigt oroväckande med Rysslands kärnvapenhot och kärnvapenskrammel, som sker kontinuerligt. Det gör frågorna väldigt komplexa och svåra att arbeta med och driva. Men om man har för avsikt att verkligen jobba med de här frågorna och hålla i det arbetet även i tider när det är svårt måste man också kunna svara på frågan om hur man arbetar med detta.

Det kan inte bara vara ett par meningar som står på en hemsida eller en talepunkt som man kan upprepa, utan man måste också kunna konkretisera. Hur har regeringen för avsikt att arbeta med de här frågorna för att den dag det faktiskt blir möjligt att få till en ömsesidig kärnvapennedrustning stå redo och kunna vara drivande och ledande i det arbetet?

Herr talman! Också jag vill börja med att tacka både utrikesministern och försvarsministern för visad närvaro här i debatten. Det är viktigt för beslutslegitimitet och för att vi ska kunna ha en öppen och bra dialog och diskussion om de här frågorna.

Som jag sa i mitt anförande ställer sig Miljöpartiet bakom den reservation som handlar om att vi hade velat se att regeringen i propositionen adresserade frågan om kvinnor, fred och säkerhet. Det har också diskuterats här i kammaren i tidigare replikskifte.

Då sa utrikesministern att agendan för kvinnor, fred och säkerhet ska integreras i alla Natos aktiviteter och strukturer enligt policy. Jag blir då frågande inför varför regeringen inte har hörsammat den integrationen och varför man har valt att inte nämna det och ta upp frågan i propositionen.

Är det ett förbiseende? Kan man erkänna att det är ett misstag från regeringens sida att man har valt att inte nämna det? Det handlar trots allt om att göra ett arbete ute i fält. Men det handlar också om att vi ska berätta, tala om vad vi gör och få med de viktiga frågorna i relevanta styrdokument.

Då måste man ändå säga att propositionen i det här läget är det viktigaste styrdokumentet för insatsen. Just därför vill jag ändå fråga varför man har förbisett den här frågan.

Jag vill också fråga utrikesministern hur hon ser på ömsesidig kärnvapennedrustning och hur arbetet med att ta Stockholmsinitiativet går vidare inom Regeringskansliet.

Herr talman! Vi debatterar i dag propositionen om svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar. Det är ett historiskt beslut att ställa en väpnad styrka till förfogande som kan bidra till såväl det samlade avskräckande uppdraget som vid behov försvar.

Bakgrunden till detta är det allvarliga säkerhetspolitiska läget efter Rysslands olagliga och fullskaliga invasion av Ukraina. Det är ett läge som påverkar hela Europa på ett påtagligt sätt men allra mest dem av våra grannar som gränsar till Ryssland, och när de önskar vår närvaro ställer vi upp. Vi ser hybrida aktiviteter och tar dessa hot på allvar. Genom våra bidrag vill vi visa vår vilja och förmåga att försvara oss och därigenom påverka risken för krig. Vårt mål är att bevara freden, demokratin och friheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025

Sedan den 7 mars i år är Sverige en del av försvarsalliansen Nato. Även om Miljöpartiet röstade mot den svenska ansökan om Natomedlemskap har vi beslutat att respektera riksdagens beslut om medlemskapet och driver därmed inte något utträde ur alliansen.

Miljöpartiet står bakom att ett starkt svenskt totalförsvar med en trovärdig försvarsförmåga verkar krigsavhållande och därmed fredsbevarande och att vi på så vis bidrar till Natos samlade avskräckningsförmåga. Vi vill att Nato ska kunna fokusera på sin kärnuppgift: försvar av de allierade. Därför står vi också bakom det vi ska fatta beslut om i dag, det vill säga att Sverige ska bidra till den multinationella basen i Lettland, till Natos stående marina styrkor, till Natos luftövervakning och incidentberedskap, det så kallade Nato Air Policing, och till ytterligare fredstida operationer.

Att skicka svenska militärer utomlands är ett viktigt och tungt beslut. Det är ett beslut om att svenska kvinnor och män ska anta ett uppdrag att försvara oss och våra allierade, i yttersta fall med livet som insats. Just därför är det också viktigt att beslut som dessa fattas av riksdagen.

Riksdagens beslut ger stark legitimitet och folklig förankring och är inget som bör föras över till regeringen. Vi förstår att ändrade förutsättningar för våra insatser kan kräva snabba beslut, och riksdagen har vid flera tillfällen de senaste åren visat prov på snabbt agerande och beslutsfattande. Krav på ett skyndsamt beslutsförfarande kan enligt oss därmed inte motivera förslag om att riksdagen ska bemyndiga regeringen att sätta in svenska väpnade styrkor inom ramen för Nato utan riksdagens medgivande i det särskilda fallet.

Det är också av mycket stor betydelse att regeringen även framöver håller riksdagens utskott kontinuerligt informerade och uppdaterade om Sveriges arbete, ställningstaganden och insatser inom Nato, både det bidrag som denna proposition gäller och övriga diskussioner och ställningstaganden. På så sätt säkras riksdagens inflytande över Sveriges arbete inom Nato.

Jag vill understryka vikten av att hitta en bred samsyn i dessa frågor och välkomnar den dialog som vi hittills har haft på området.

När svenska män och kvinnor nu skickas ut för att bidra till Natos avskräckning och försvar men även andra uppdrag inom Nato är det viktigt att säkerställa att villkoren är goda för både den som reser ut och eventuella medföljande eller den familj som stannar hemma. Jag förväntar mig att regeringen tar initiativ till att säkerställa att villkoren, som i dag i stora delar är förlegade, uppdateras. Miljöpartiet ser detta som mycket viktigt för att de som vi skickar ut ska kunna göra ett bra och trovärdigt jobb och vara motiverade i sina uppgifter.

Jag vill liksom övriga talare tacka alla er som nu kommer att delta i de insatser som vi nu beslutar om och era närstående som också är viktiga för att era insatser ska vara möjliga.

Herr talman! Det har talats om kärnvapen i dag, och även jag vill adressera frågan.

Natos nukleära avskräckning, kärnvapen, är en bärande del av alliansen. Kärnvapen är dock fruktansvärda massförstörelsevapen som skulle få katastrofala konsekvenser om de användes. Miljöpartiet står därför tydligt fast vid att kärnvapen aldrig ska finnas på svenskt territorium, varken i freds- eller krigstid. Sverige bör införa en lagstiftning som förbjuder införsel av kärnvapen på svenskt territorium.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025

Enligt oss är det viktigt att Sveriges Natomedlemskap inte bidrar till ökad kärnvapenspridning. Därför anser vi att Sverige i Nato ska verka för ömsesidig kärnvapennedrustning. Världen behöver färre kärnvapen, inte fler. I Nato ska Sverige också verka för ovillkorlig respekt för folkrätten och grundläggande mänskliga rättigheter.

Herr talman! Miljöpartiet vill även att Sverige ska driva principen om no first use inom Nato. I nuläget tillämpar Nato inte principen, vilket tillåter alliansen att som första aktör i en konflikt introducera kärnvapen. Det finns de som tycker att detta är rimligt, men det tycker inte jag och mitt parti. Kärnvapen har en sådan förödande konsekvens om de används att det är något man måste undvika i det yttersta. Just därför finns det ingenting som motiverar att kärnvapen används om det inte handlar om att svara på en kärnvapenattack.

Den princip som Nato har i dag försvårar globala nedrustningsinitiativ eftersom den medför att ett överhängande hot om kärnvapen alltid kvarstår.

Vi har markerat våra ståndpunkter om kärnvapen i andra sammanhang men har valt att inte göra det i samband med denna proposition, som handlar om svenskt bidrag till den multinationella basen i Lettland, till stående marina styrkor och till air policing.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 2 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att riksdagen genom ett tillkännagivande kräver att regeringen säkerställer att agendan för kvinnor, fred och säkerhet genomsyrar det svenska bidraget. Kvinnor och flickor drabbas hårt av konflikter och krig. Att tillämpa och integrera jämställdhetsperspektiv i alla verksamheter i vårt försvar är viktigt, inte minst när vi nu ska delta i Natos insatser. Här har Sverige goda möjligheter att bidra.

Om man anser att detta är ett viktigt förhållningssätt är det märkligt att det inte fanns med i propositionen redan från början. Det visar att man har förbisett frågan.

I övrigt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Jag tackar så mycket för beskedet från försvarsministern att man ändå har för avsikt att Sverige ska kunna delta i internationella insatser. Det är viktigt att det kan genomföras trots att vi har ett försämrat säkerhetsläge här i vårt närområde, för säkerhetsläget globalt har inte heller direkt förbättrats på sistone.

Jag skulle också vilja passa på att ställa frågan till försvarsministern hur han ser på Natos nukleära avskräckning och Sveriges deltagande i den. Det gäller även frågan om permanenta baser, som jag ser att ministerns partikollegor i kammaren har engagerat sig för. Tidöregeringens representanter här i kammaren har ju engagerat sig för både kärnvapen, kärnvapenavskräckning och permanenta baser. Jag skulle alltså gärna vilja höra hur försvarsministern och regeringen ser på det här, för jag tyckte i alla fall att försvarsministerns anförande var betryggande jämfört med de inlägg vi har fått från andra ledamöter här i kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetspolitisk inriktning - Total-försvaret 2025-2030

Slutligen skulle jag vilja ta tillfället i akt att fråga försvarsministern hur han ser på totalförsvarsaspekten när vi pratar säkerhetspolitik. Vi har ju både en energiförsörjning och en infrastruktur som behöver fungera i Sverige, och vi behöver faktiskt öka vår produktion av el i närtid. Samtidigt som regeringen satsar på att någon gång långt in i framtiden bygga kärnkraft väljer den att på ett bräde avslå 13 havsvindparker och med det lägga en död hand över Östersjön. Har regeringen för avsikt att gå fram med några som helst konkreta förslag för att möjliggöra utbyggnad av havsvindkraft i Östersjön, till exempel teknikförutsättningar eller anvisade områden?