Emma Berginger (MP) svarade Magnus Jacobsson i en replik om Cykelfrågor i debatten ”Protokoll 2024/25:86 Onsdagen den 19 mars” den 19 mars 2025.
Magnus JacobssonKD· i en replikJag tror inte att det är någon hemlighet vare sig för kammaren eller för eventuella åhörare att det finns en stor politisk skillnad mellan Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Det är helt riktigt att Miljöpartiet när man…Herr talman! Jag vill börja mitt inlägg med att yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på alla motioner.
Det finns en del intressanta fenomen när vi pratar infrastruktur generellt sett. Det är att vi på olika sätt sätter upp mål och pratar om mål. När det gäller cykelområdet finns det mål. Man kan diskutera om de är bra eller dåliga, men det finns i alla fall mål. Inom kollektivtrafiken sätts det upp mål, liksom för sjöfart och järnväg. Det som är gemensamt för de absolut flesta målen, herr talman, är att helst ska ingen åka bil. Helst ska alla göra något annat. Det är väl en politisk inriktning man kan ha, men den typen av mål har väldigt svårt att få förankring i verkligheten.
Människor använder de transportsystem de behöver, på det sätt de behöver, utifrån de förutsättningar de har. Det gör att jag tycker att det ibland snarare vore klokt om man diskuterade och satte upp mål som handlade om mobilitet och samverkan och om att ha rätt fordon vid rätt tillfälle och så vidare.
I diskussionen om exempelvis cyklar upplever jag ofta att man glömmer att bilen är en frihetsreform. Vi gick eller använde häst, sjöfart, cykel och järnväg ungefär samtidigt som bilen kom. Hela den teknikutvecklingen har lett till ekonomisk tillväxt. Man kan betrakta cykeln som ett viktigt instrument utan att ställa den i relation till andra trafikslag. Att cykla har ju ett egenvärde. Många av oss gör säkert så ibland att vi helt enkelt tar cykeln, tar med oss familjen – och för min del jakthunden – och njuter av att få cykla en stund.
Min upplevelse när det gäller cyklande är att det har blivit enklare. Det finns fler cykelvägar än när jag var ung och cyklade till skolan. Däremot är det färre barn som cyklar till skolan i dag, trots att infrastrukturen har blivit bättre. Jag har varit skolpolitiker tidigare, och det var en av de saker vi diskuterade rätt mycket. Vad är det som gör att föräldrarna inte låter barnen cykla till skolan? Det hade varit bättre för barnen. De hade varit betydligt piggare under klasslektionerna. En av anledningarna är att föräldrarna själva tycker att det ofta är en väldigt kaotisk trafiksituation vid skolan. Men varför är trafiksituationen kaotisk vid skolan? Jo, för att föräldrarna kör bil till en skola som inte är förberedd för det. Många av våra skolor byggdes ju på en tid när man faktiskt cyklade eller gick till skolan.
Många frågor som handlar om att uppmuntra till cykling ligger såklart på det kommunala ansvaret. Det gör att en debatt här i kammaren om cykling av naturliga skäl blir lite rumphuggen. Väldigt mycket av ansvaret för cyklandet ligger egentligen hos kommunerna. Ungefär 80 procent av alla gång- och cykelvägar hanteras av kommunerna. Det är givetvis ändå bra att lyfta frågan i kammaren. Det är bra att vi också har en diskussion. Men då blir det mer på den övergripande nivån. Hur ska eventuella lagar se ut? Finns det förordningar? Det kan handla om standarder för olika varianter av gång- och cykelvägar och olika former av cykelleder. Jag tycker, herr talman, att det har kommit in väldigt många bra motioner som pekar på vad man kan göra.
Vi alla i det här rummet känner väl till hur ordningen är. Det är alltså klart att vi har tittat på motioner, yrkat avslag och hänvisat till det som sker i regeringen. Men det hindrar inte att det ändå finns ett bra samtal om cykel. Internt i KD har vi jobbat en del med funderingar kring om man ska kunna ha olika standard på gång- och cykelvägar och ändå få söka statliga medel.
I dag är det huvudsakligen för en variant av standard som man kan få stöd. Den diskussionen tror jag att vi kommer att få återkomma till. Måste gång- och cykelvägar följa andra vägar, eller kan man hitta nya sätt att dra dem? I betänkandet ser man att det redan i dag är möjligt att göra på annat sätt, men då får vi andra intressekonflikter. Vem ska exempelvis släppa till den mark som krävs för att bygga en ny gång- och cykelväg? Vi kommer tillbaka till att detta faktiskt är ett kommunalt ansvar.
Ett område som har blivit bättre är kollektivtrafiken, även om många tycker att det kan bli ytterligare lite bättre. När jag åkte hit till Stockholm i går morse såg jag en man som tog med sig cykeln först på Västtrafik och sedan på SJ:s tåg. Att man har möjlighet att ta med sig cykeln underlättar givetvis mobiliteten.
Det är detta jag menar när jag talar om vilka mål vi ska ha. Jag skulle vilja ha ett ökat mobilitetsmål, det vill säga ett mål som gör att olika trafikslag kan samverka. Jag blev faktiskt glad när jag såg den där mannen göra sitt val, utan att för den skull känna att jag som politiker måste få alla att göra samma val.
I betänkandet behandlas även elsparkcyklar, något man kan fundera en hel del på. De flesta motionerna är i någon form av begränsande karaktär. Utskottets svar i betänkandet är också av begränsande karaktär. Jag kunde inte låta bli att dra lite på munnen när jag läste det. Vi är nog ett ganska tråkigt gäng. Vi ser elsparkcyklar som enbart ett problem.
Ute i den verkliga verkligheten har det blivit mycket bättre på området. Flera av oss minns säkert hur det såg ut i Stockholm för bara fyra fem år sedan när elsparkcyklar slängdes mer eller mindre överallt. Nu har kommunerna vidtagit åtgärder och fått fram parkeringszoner och strypt elen på vissa ställen, exempelvis inne i Gamla stan. Där är det mycket svårare att köra än förut.
Elsparkcykeln har nog kommit för att stanna, och även den ger oss ökad mobilitet. Men som flera motionärer lyfter fram har den också gett oss anledning att fundera över säkerhet, hjälmtvång och liknande. Jag delar dock än så länge utskottets bedömning och står bakom förslaget i betänkandet, men det här var ett intressant område att läsa om. Vi såg det mer som ett problem än en möjlighet – jag säger ”vi” för att det står samma sak i vår egen text.
Teknikutvecklingen utgör en möjlighet för människor att röra sig mer. Det innebär att när fler tar en elsparkcykel är det antagligen ändå någon av dem som avstår från att köra bil. Återigen kommer vi in på mobilitetstänket.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.
Herr talman! Jag blev uppriktigt sagt bekymrad över kristdemokraten Magnus Jacobssons brist på entusiasm över cyklandets möjligheter. Han nämnde möjligen att cykling har ett egenvärde om man ska ut och motionera sin hund, men annars fanns ingen större entusiasm över hur man kan arbeta med detta.
Ledamoten var inne på att sätta mobilitetsmål, och det tror jag kan vara en viktig del. Därför kan man fråga sig varför mobilitetsmålen inte lyfts fram på ett annat sätt i betänkandet, när det nu finns möjlighet att göra det.
Ledamoten nämnde också att det var bättre förr när man var ung och det gick att cykla till skolan. Nu har bilarna har tagit över. Här vill jag komma till kärnan. Ser ledamoten att cykling som kopplas till ett mobilitetsmål kan vara viktigt för både stads- och landsbygdsutveckling? Det sägs att med ett avstånd på upp till fem kilometer är det möjligt att under stora delar av året, om än inte hela året, använda cykeln som färdmedel. Det skulle på många sätt underlätta trafiken.
Om ledamoten säger att man visserligen kan sätta upp mål men att målen skulle handla om att ingen helst ska åka bil låter det väldigt defensivt. Ett mobilitetsmål borde väl vara mer effektivt och utvecklande? Jag blev lite bekymrad, eftersom det ju finns förutsättningar att se cykling som mer än en fritidssysselsättning. Man skulle kunna använda sig av denna mobilitet.
Jag blev glad över det som ledamoten sa om cykelvägar och att utveckla olika regelverk, men var finns utvecklingsmöjligheterna i fråga om cyklandet?
Herr talman! Jag tror att ledamoten Heie och jag tar oss an frågan utifrån två olika perspektiv. Det är helt uppenbart att det i många kommuner och i vissa politiska partier finns en oerhörd iver att styra medborgarna. Det görs genom zoner där man inte får köra bil eller genom tider då man inte får köra bil. Det sker också när nya fastigheter byggs utan några parkeringsnormer. I grunden är det en ideologisk inställning när man menar att samhället i någon mening ska trycka undan bilen som fordon.
Min grundinställning är att medborgarna själva har full förmåga att bedöma vilket transportmedel som är lämpligt. Och frågan om bilens miljöpåverkan handlar framför allt om bränsle och inte om att det finns ett fordon i sig.
Något annat som skiljer oss åt är att jag tycker att det här, ur statligt perspektiv, är en liten fråga. Det är framför allt kommunerna som har ansvar för gång- och cykelvägar, och de jobbar jättemycket med det. Jag försökte beskriva att vi över tid har byggt fler gång- och cykelvägar. Ändå visas i betänkandet att andelen som cyklar går ned. Vi har gjort det mycket enklare att använda cykeln, men andelen som cyklar blir mindre. Det kan man ha olika uppfattning om, men antagligen beror det på att medborgarna själva tycker att det finns andra sätt att röra på sig.
Ett av de trafikslag som utgör störst konkurrens till cykel är kollektivtrafiken. När man bygger ut kollektivtrafiken så att den blir bra kommer färre att cykla. Det finns alltså även sådana samband, vilket man ibland glömmer.
I detta sammanhang handlar frågan om skolan framför allt om attityd. Mina föräldrar lät mig cykla. Själv var jag sämre på att låta mina barn cykla. Troligtvis beror detta på oro.
Herr talman! Jag tackar ledamoten Jacobsson för svaren på frågorna.
Jag hoppas att ledamoten inte menade att jag som centerpartist och mitt parti specifikt skulle ha ett behov av att styra medborgarna i dessa frågor. Man kan tycka att cykeln är viktig för möjligheten till mobilitet utan att det för den skull är ett sätt att försöka styra medborgarna och säga att de inte får använda bilen. Bilen är en viktig del i transportsystemet, men det är balansen jag talar om. Om ledamoten däremot diskuterar mobilitetsfrågorna borde cykel och bil kunna verka bättre tillsammans. Jag blev lite förvånad över det som sades.
Ledamoten nämnde också att det är kommunerna som bygger ut detta. Men politiken på den nationella nivån har på ett annat sätt ansvar över att ge förutsättningar. Det var det jag efterfrågade. På vilket sätt vill Kristdemokraterna, som också har ministerposten, ge förutsättningar för att man ska kunna bygga samman cykelvägsnäten? Det är ju dessa man pekar på när man nämner bristerna i helheten. Man skulle behöva sammanhängande cykelnät på ett annat sätt för att cykeln ska kunna bli ett alternativ till andra färdsätt. Ge förutsättningar för det! Ledamoten, som ändå tillhör samma parti som ministern, borde lyfta dessa frågor.
Om man tycker att det är ett problem att barn och unga inte rör sig i tillräcklig utsträckning är cykeln en möjlighet. Hur ser ledamoten på att jobba mer med beteendeförändringar och med trafiksäkerhetshöjande men också kunskapshöjande delar för att öka kunskapen hos unga och deras föräldrar?
Herr talman! Jag försöker vara tydlig med att vi nog aldrig har haft så mycket gång- och cykelväg som nu. Mig veterligen jobbar de flesta kommuner med utbildning av eleverna i skolan etcetera. Ändå ser vi att cyklingen just för tillfället går ned.
Jag tycker att kommunerna gör rätt och gör det bra, men jag tror att det vi ser, att exempelvis cyklandet i skolan går ned, nog i grunden handlar mer om en föräldraoro. Man är orolig för att barnen är ute i trafiken, trots att trafiken många gånger har blivit bättre än den var när vi själva var unga. Det är en attitydfråga som man givetvis kan jobba med.
När det gäller vad vi kan göra som stat tycker jag ändå att betänkandet är tydligt med att det i flera av de frågor som tidigare lyfts och som nu även lyfts i motionen redan är möjligt enligt lagstiftningen att gå fram på andra sätt och andra vägar. Jag är nöjd med skrivningarna där, men jag tycker också att man i verkligheten ska använda sig mer av den lagstiftning och de möjligheter som finns.
Första gången jag själv hade anledning att fundera lite mer över mobilitetsfrågan och gå och grubbla lite på den var under förra mandatperioden när jag satt i trafikutskottet. Vi var då i Kalifornien och träffade Uber. Det råkade vara Uber, så det handlar inte om att göra reklam för det företaget. Det finns en massa andra problem med Uber som man kan förhålla sig till. Just i det här fallet råkade det vara på deras huvudkontor vi gjorde ett studiebesök. Den vision de beskrev var att om du vill ta dig från Stockholm till New York ska din app i princip berätta att här har du en hyrcykel, och här kan du ta en hyrbil. Du tar det här flyget, och när du landar finns det en hyrcykel och så vidare. De tänkte sig mobilitet genom hela kedjan.
Jag tror faktiskt att det är så rätt så mycket av framtidens mobilitet kommer att vara. Jag ser bara på mig själv. Ibland hyr jag en Voi eller liknande därför att jag behöver röra mig snabbt och inte är sugen på att ta en bil. Jag tror helt enkelt att mobilitet är det vi borde fokusera på.
Herr talman! Ledamoten Magnus Jacobsson pratade i sitt anförande nästan mer om andra trafikslag än om cykel trots att detta är en cykeldebatt. Han var noga med att understryka att bilen är en frihetsreform. Men jag skulle vilja lyfta fram att även cykeln är en frihetsreform, som gör det möjligt för barn och unga att nå sina kompisar och fritidsaktiviteter och för vuxna att kombinera nytta med nöje i sin vardagspendling. Inte minst är det en frihetsreform som minskar våra klimatutsläpp och gör det möjligt för oss att nå våra klimatmål.
När man leder och styr i offentlig verksamhet är mål viktiga för att uppnå resultat. Men ambitiösa mål och resurser för att uppnå dem är något som den här regeringen saknar. Detta speglar egentligen, herr talman, deras brist på vilja och på engagemang för att åstadkomma något.
När vi från Miljöpartiet satt i regering tog vi viktiga steg för ökad cykling genom bland annat stadsmiljöavtal, cykelpott och nationell cykelstrategi. Vi från Miljöpartiet var inte nöjda; vi ville gå framåt ännu mer. Men vi tog viktiga steg. Vad händer nu? Ingenting.
Cykel handlar om utrymme i staden. Det handlar om miljö, resurseffektivitet och folkhälsa men också om samhällsekonomi. Där har cykeln stor potential, om man vågar satsa på cyklingen.
Herr talman! Jag tror inte att det är någon hemlighet vare sig för kammaren eller för eventuella åhörare att det finns en stor politisk skillnad mellan Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Det är helt riktigt att Miljöpartiet när man satt i regering gjorde stora satsningar på cyklingen. Man satte upp stora mål och så vidare, samtidigt som man lät både järnvägen och vägen förfalla underhållsmässigt.
Det är ingen hemlighet att den här regeringen gick till val på att man skulle ta tag i det bristande underhåll som har funnits bland annat på vägsidan och på järnvägssidan. Det är klart att vi har resurser och fördelar dem, och det är ingen hemlighet att det finns en ideologisk och politisk skillnad där. Vi fokuserar på att få ordning på det stora trafiksystemet medan Miljöpartiet ofta har fokuserat på den mindre delen av trafiken, vilket cyklingen trots allt är om man pratar om pengar.
Oaktat detta är cyklingen viktig. Men den är i första hand ett kommunalt ansvar, för det är i kommunerna den används. Det har byggts väldigt få cykelvägar mellan kommuner. Man kan ha diskussioner om det. Man kan också ha en diskussion om exempelvis så kallade cykelmotorvägar mellan kommuner. Skulle detta vara lönsamt i relation till kostnaderna med tanke på hur många som skulle använda dem?
Vi vet att cykling på samma sätt som kollektivtrafik och järnväg framför allt används i arbetsmarknadsregionen, alltså i den egna sfären, när man tar sig till och från jobbet eller om man cyklar på fritiden. Man måste alltså också ställa sig frågan om detta är det område där staten ska lägga de största resurserna. Eller ska vi våga erkänna att detta ansvarsområde är kommunalt och att kommunerna redan gör väldigt mycket för att utveckla cyklingen? Min bild är att de gör det, och det tycker jag är bra.
Herr talman! Jag vill korrigera ledamoten Jacobsson. Den regering som Miljöpartiet var en del av avsatte stora resurser och gjorde historiskt stora satsningar på järnvägen och på att förbättra underhållet. Om ledamoten Jacobsson tror att de små men väldigt effektiva resurser som skulle kunna satsas på att öka cyklingen skulle kunna omfördelas för att komma i kapp med underhållet på vägsidan tror jag att han misstar sig.
Bilen har trots allt blivit norm i samhället, och Jacobsson vill bejaka bilnormen. Men den innebär också att biltrafiken gynnas på bekostnad av andra trafikslag. Just därför är det viktigt att våga sätta upp mål och avsätta resurser för att skapa förutsättningar för en ökad cykeltrafik. Det är trots allt den infrastruktur vi har som skapar den miljö som krävs för att man ska känna sig trygg och säker och för att det ska vara smidigt och lätt att ta cykeln.
Precis som ledamoten Jacobsson var inne på finns det en relation mellan kollektivtrafik och cykel. Om man satsar på cykeltrafiken kan man avlasta kollektivtrafiken, vilket är viktigt i våra städer, där kollektivtrafiken ofta är hårt belastad. Det är också kostnadseffektivt; det är inte särskilt dyrt att investera i cykelinfrastruktur. Man behöver inte ha samma bärighet eller samma bredder.
I dagens trafikmiljö är tempot hetsigare än förr i tiden. Vi har större och längre fordon. Det är klart att detta påverkar både barns och vuxnas möjligheter att på ett tryggt och säkert sätt ta sig fram på cykel. Just därför behöver vi underlätta för kommuner och regioner som har en hårt ansträngd ekonomi att vidta de nödvändiga åtgärderna för att skapa bättre och tryggare cykelinfrastruktur.
Herr talman! Jag vill göra en liten försiktig rättelse gällande föregående regerings budget. Den var så svag att Trafikverket själva konstaterade att när planperioden i fråga var över skulle underhållet på både väg och järnväg vara sämre. Vi får vara lite noggranna med fakta här i kammaren.
När det sedan gäller cykelfrågan är det helt korrekt att cykling fungerar väldigt väl i tätorter och på sträckor på upp till fem kilometer. Min bild av Sveriges kommuner är att man jobbar med detta. Min bild är att framför allt kommuner som har extra goda förutsättningar, till exempel Lund, Umeå och andra, har jobbat jättemycket med att förstärka cykelnätverken. Det tycker jag är bra. Haken är bara att vi står här i kammaren och ska ha en cykeldebatt om något som till 80 procent hanteras av kommunerna.
I betänkandet är det väldigt tydligt i svaren på de olika motionerna: Det är antigen redan tillåtet, pågår redan eller hanteras av kommunerna. Det är klart att det då blir våldsamt svårt att ha en hård, tydlig debatt, när vi egentligen kanske skulle stå i kommunfullmäktige och diskutera den egna strategin.
När det gäller det övergripande målet jobbar även den här regeringen med att förbättra och underlätta för cyklande. Det tycker jag är bra. Men jag tycker också att det är bra att debatten tydliggör att det finns en ideologisk skillnad. En del partier vill styra människor medan andra partier, som Kristdemokraterna, tycker att vi ska se till mobiliteten som helhet.