Mikael Dahlqvist (S) om (forts. från § 5) Det schabloniserade föräldraavdraget (forts. SoU26)

Herr talman! Det mesta är redan sagt i den här frågan. Lagen som skulle ge fler - framför allt barn - möjlighet till assistans blev inte riktigt som det var tänkt. Det kan vi konstatera.

Vi kan också konstatera att trots lagändringen fortsätter Försäkringskassan att bedöma de grundläggande behoven med hänsyn till barnets ålder samtidigt som de tillämpar det nya föräldraavdraget. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna var de partier som när förslaget lades fram varnade för att just detta skulle kunna ske. Vi såg en risk för att barn med omfattande funktionsnedsättningar skulle hamna under 20-timmarsgränsen om föräldraavdraget gjordes utan att man beaktade barnets helhetsbehov. Vi kan med smärta säga att det är där vi är i dag.

Det finns flera exempel på hur fel detta har blivit. Tidigt kom det varningssignaler, vilket många har varit inne på här, om att Försäkringskassan just gör dubbla avdrag. En lag som skulle möjliggöra assistans för fler barn slog nu i stället undan benen för detta. Sverigedemokraterna valde därför att redan under allmänna motionstiden i oktober lägga fram ett förslag om att regeringen skulle ta initiativ till att ändra i förordningen till Försäkringskassan, vilket är ett av de förslag vi har att ta ställning till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det schabloniserade föräldraavdraget

Nu är vi i läget att regeringen redan har tagit initiativ till att åtgärda detta, och därför finns det ingen anledning för Sverigedemokraterna att stå fast vid just det specifika förslaget. Det innebär inte att vi inte längre driver frågan, vilket vissa vill ge sken av, utan det är precis tvärtom: Vi driver den ännu hårdare, och vi driver den där den drivs bäst - det vill säga i diskussioner med regeringen.

Jag kan också konstatera att det finns lite olika uppfattningar om vad som är det snabbaste sättet att hantera frågan och uppnå resultat. Det finns i dag en möjlighet att föreslå ett tillkännagivande om att regeringen redan nu ska vidta konkreta åtgärder när det gäller föräldraavdraget, vilket är precis det vi anser att man nu har gjort. Men i detta måste vi också ha med oss att regeringen i praktiken kan hantera tillkännagivanden precis som den vill; det är egentligen ingenting som förpliktar.

Det vi gör nu är i stället att säkerställa att regeringen faktiskt agerar. Det är tydligt i utskottets text att det inte finns tid att vänta på Försäkringskassans rapport - en rapport som helt missar hur det ser ut i kommunerna. Nu har det alltså tillsatts en analysgrupp som ska analysera detta och ta fram förslag på åtgärder, vilket är ett uppdrag som Försäkringskassan inte har. Hur det ser ut i kommunerna kommer att bli en avgörande sak att titta på.

Även om det hade blivit ett tillkännagivande hade regeringen fått göra någon form av analys av läget för att komma fram till om rätt åtgärder vidtas och säkerställa att de får önskad effekt. Det vi gör nu är alltså i stället att vi tillsammans, på riktigt, säkerställer att regeringen faktiskt agerar. Det arbetet är dessutom redan påbörjat, och det är ett arbete som det annars skulle kunna vara upp till regeringens goda vilja att genomföra eller inte genomföra, helt utan någon tidsram. Att ett tillkännagivande skulle vara det snabbaste sättet är med andra ord inte korrekt. Att påstå att detta är något som förhalar processen är lite grann ett sätt att knipa några billiga politiska poäng.

Vi kan också konstatera att det finns ett visst fokus kring skrivningen att analysera "om" utfallet ligger i linje med lagstiftarens intentioner och "vid behov" ta fram förslag. Jag ska vara ärlig och säga att jag studsade på detta först, men vad jag har förstått kan man inte be någon att analysera något om man redan på förhand vet vad de ska komma fram till. Detta måste analyseras noga, så att vi landar i ett bra resultat.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

I detta anförande instämde Leonid Yurkovskiy (SD).

Herr talman! Jag tackar Christofer Bergenblock för frågorna.

Det är kul att ledamoten tycker att jag har varit tydlig. Det var nämligen min ambition, och jag verkar i alla fall ha lyckats med den biten.

Som jag sa i mitt anförande studsade jag själv på de ord som Christofer nämner - just att det står att det ska utredas "om" utfallet ligger i linje med lagstiftarens intentioner och "vid behov" tas fram förslag. Men det blir ju en ganska naturlig och korrekt ordning, för även om Christofer, jag och alla andra vet hur det ligger till kan man ju inte be någon att analysera någonting och redan på förhand säga vad de ska komma fram till. Det blir ju en märklig ordning.

Det är dock så man gör i alla utredningar: Trots att man egentligen vet hur landet ligger ber man någon utreda eller analysera det. Då blir det sådana här vaga skrivningar till en utredning eller analysgrupp. Med det sagt är det ingen som ifrågasätter att detta behövs och att det ska göras.

När jag i mitt tidigare replikskifte i dag sa att detta i någon mening redan är uppfyllt är det ju så här, om vi ska vara ärliga: Mitt yrkande handlade om att regeringen skulle ta initiativ till att ändra i förordningen. Jag menar att regeringen nu har tagit det initiativet, det vill säga till att titta på om det är i förordningen man ska ändra eller om det kanske är bäst att ändra i lagstiftningen - eller om man behöver göra både och. Det är precis det som ska analyseras.

Jag tänker att detta är ett viktigt arbete att göra. Det är också tydligt att vi inte kan invänta den rapport som kommer i september utan att detta är ett brådskande arbete. Med det anser jag inte heller att vi förhalar någonting.

Herr talman! Jag tackar för ytterligare frågor.

Christofer Bergenblock är helt plötsligt lite orolig för att analysen skulle komma fram till att det inte är ett problem. Det blir en märklig vurpa i debatten. Det kommer såklart inte att hända.

Vi vet allihop att det är ett problem. Samtidigt får vi lite olika signaler. Försäkringskassan tycker att det är tydligt som det står i lagen i dag medan ISF tycker någonting annat. Det är precis det som man ska analysera.

Det handlar inte om huruvida det ska göras utan om hur vi gör det på bästa sätt. Om vi säger att vi ska nolla föräldraavdraget är vi tillbaka till det förslag som vi hade från början. Det fanns en anledning till att vi med bred enighet fattade beslut i den här frågan.

Det är ingen som vill tillbaka till hur vi hade det innan med det gamla föräldraansvaret. Inte minst har Malin Danielsson på ett väldigt bra sätt redogjort för att det är farligt om vi landar där.

Man säger att vi vill nolla det. Det kanske alla på något vis skulle vilja säga. Men vi måste också stanna upp och tänka. Är det bästa att nolla det? Är det bästa att sänka det? Är det bästa att ändra det? Vi lade fram förslag om att det inte skulle vara så högt och att vissa åldersgrupper skulle undantas när förslaget lades fram. Det har varit otydligheter i den här frågan.

Att ta fram förslag på åtgärder är precis det man ska göra nu. Vi måste titta på det och analysera. Hur gör vi det på bästa sätt? Det är ingen som är nöjd med hur det har gjorts hittills. Det är heller ingen som tar ansvar för att det har blivit så. Nu måste det rättas till. Vi tycker allihop att det ska rättas till. Vi har bara olika vägar dit.

Herr talman! Tack för frågorna, Mikael Dahlqvist! Det var ett helt batteri. Jag ska försöka att komma ihåg dem.

Hade det inte varit enklare att ställa sig bakom utskottsinitiativet som föreslogs i december? Det innebar att nolla föräldraavdraget. Kan Mikael Dahlqvist säga här och nu att han vet exakt hur ett sådant beslut skulle landa? Jag kan inte göra det. Jag vet inte hur det till exempel skulle slå ute i kommunerna.

Jag vet inte hur kommunerna hanterar den här frågan. Det är det ingen som vet, och det är vad vi ska analysera. Vi har tidigare hört andra ledamöter säga att kommunerna förmodligen följer efter. Det gör de förmodligen, men det är det ingen som vet. Det är precis det som vi nu ska analysera. Vi ska få med oss hur Försäkringskassan bedömer det och hur de bedömer det ute i kommunerna.

Det ställdes en fråga om varför vi inte står bakom vårt eget förslag. Vårt eget förslag säger att vi vill att regeringen ska ta initiativ till att ändra i förordningen. Som jag sa i mitt anförande och i tidigare replikskiften är det precis det som vi nu tycker att man gör. Man tar ett initiativ.

Det var tyvärr inte hårdare skrivet än så. Det har jag suttit och beklagat mig över på utskottets sammanträden. Vårt förslag var för vagt formulerat för att ta ett initiativ till att ändra på detta. Därför har vi valt att inte stödja det.

Den sista frågan handlade om att det hade varit enklare för oss att säga ja till Socialdemokraternas och oppositionens reservation. I den står det: "Vi anser emellertid att regeringen redan nu bör vidta konkreta åtgärder när det gäller det schabloniserade föräldraavdraget. Regeringen bör skyndsamt fatta beslut om att ändra föräldraavdragets omfattning."

Det är där vi skiljer oss lite. Jag menar att det är precis det vi tittar på att göra nu. Att det är skyndsamt står i utskottstexten. Det står tydligt att vi inte har tid att vänta på Försäkringskassans rapport. Detta måste ske innan. Vi har också drivit på för att det ska ske tidigare. Det blir skyndsamt.

Herr talman! Tack, ledamoten, för ytterligare frågor!

Frågan gällde varför vi inte fortsatt stöder förslaget. Hur ska vi ändra det? När vi talar om att ändra i förordningen, talar vi då om att nolla det? Talar vi om att sänka det? Om vi talar om att sänka det, hur mycket ska vi sänka det utan att det slår fel? Om vi talar om att nolla det, hur slår det för de barn som redan har fått besked eller är på väg in i systemet?

Det finns alldeles för många hur-frågor i detta för att vi bara ska kunna trycka på en knapp och nollställa eller sänka. Det är vad vi måste titta på så att vi nu gör rätt och inte gör samma misstag. Det var absolut inga medvetna misstag som gjordes när det skrevs fram. Det var små ord som gjorde att vi står här i dag. Man valde att tala om grundläggande behov i stället för det totala hjälpbehovet.

Det är små ord som har betydelse. Det är just sådant vi måste analysera så att vi gör rätt den här gången. Det är ingen som gynnas av att vi hastar och att det blir fel igen. Jag tror att det ändå är ganska tydligt vad Sverigedemokraterna tycker och vill.

Jag kan försäkra ledamoten om att det har varit otaliga diskussioner om detta med regeringsunderlaget. Jag kan tryggt säga att jag inte har fått någon annan uppfattning än att alla står bakom att det är någonting som måste åtgärdas, men vi är fortfarande på frågan hur vi kan göra det på bästa sätt. Detta är ett ärvt problem som någon nu måste rätta till, och det är precis det vi försöker att göra.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 mars.)

Det schabloniserade föräldraavdraget