Riksflödet

Anförande 13

Herr talman! Det är något av en historisk dag i dag när vi nu ska debattera och besluta om hur samhällets stöd till personer med funktionsnedsättning ska vara utformat. Utifrån hur diskussionerna har förts i socialutskottet inför den här dagen kommer riksdagen i dag att skjuta en alldeles för passiv regering framför sig i arbetet för bättre levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning.

Men den här debatten handlar inte bara om konkreta insatser och stöd till en avgränsad grupp människor. Den handlar om hur vi som samhälle ska bete oss mot varandra, oavsett vilka vi är och vilka behov vi har. För ett samhälle, vårt samhälle, blir aldrig bättre, starkare eller varmare än den väv som vi tillsammans väver kring dem som behöver mer stöd än andra för att kunna leva livet fullt ut.

Samhällets stöd till personer med funktionsnedsättning handlar om en lång rad åtgärder fö…

Visa hela anförandet

Samhällets stöd till personer med funktionsnedsättning handlar om en lång rad åtgärder för att människor ska kunna vara del av samhällsgemenskapen oavsett deras kroppars funktionalitet. Inte alla perspektiv ryms inom ramen för socialutskottets arbete, och inte alla ryms inom ramen för LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Det krävs mycket mer än en lag för att skapa ett gott samhälle för alla. Men i år, när LSS firar 30 år, finns det anledning för oss som samhälle att utvärdera oss själva.

När lagen kom var det en stolt reform som gav personer med funktionsnedsättning rätten att leva ett så bra och självständigt liv som möjligt. Men de senaste årens utveckling har lett till allt större revor i det stöd som LSS-lagstiftningen var tänkt att ge.

Jag kommer i dag att belysa två perspektiv - de två perspektiv där socialutskottet går fram med förslag om tillkännagivanden till regeringen. Det handlar om rätten till ledsagning för personer med synnedsättning, och det handlar om en översyn av modellen för finansieringen av assistansersättningen.

Herr talman! Vi talar nu om stöd till personer med funktionsnedsättning. En av de mest självklara insatserna borde vara att den som inte själv kan se kan få en seende följeslagare ut i samhället. Men så är det inte i dag - inte längre.

På läktaren i dag har vi åhörare som lyssnar till debatten men som inte kan se den. De kan inte se den stora vackra gråa väven bakom mig, som består av en lång rad gråa nyanser av lin från Sveriges alla landskap. De kan inte se mig som talar just nu. Nu syntolkar jag lite grann. Jag kanske smälter in lite grann i den där gråa väven med mitt gråa hår och min linnekavaj.

Det hade kanske varit fler på läktaren i dag om fler hade haft den rätt till ledsagning som samhället borde ge dem.

Dessa personer kan berätta för oss om hur revorna i samhällets väv fungerar och om skillnaden mellan att ha en ledsagare och att inte ha en ledsagare, både vid livets viktigaste tillfällen och när det gäller livets alla vardagliga behov och önskemål.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen såg dessa revor. Den såg att allt färre beviljades ledsagning enligt LSS. Den dåvarande regeringen gav därför i juli 2022 Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga förändringarna. Kartläggningen visade med all önskvärd tydlighet att insatsen ledsagarservice enligt LSS minskat mycket kraftigt mellan åren 2010 och 2022, både sett till hur många som beviljats ledsagning och sett till omfattningen av den. Störst har försämringen varit för ungdomarna.

Vi har under det senaste året också kunnat ta del av flera rättsfall och av vittnesmål i medier om det utanförskap och den isolering som bristen på ledsagning leder till. Det gäller inte minst för gruppen dövblinda. Inte ens om man är både döv och blind har man i dag en självklar rätt till ledsagning. Vi har en lag som inte längre fungerar som det var tänkt att den skulle fungera.

Jag vill tacka för alla berättelser och underlag som vi politiker har fått ta del av, som ligger till grund för det beslut som riskdagen ska fatta i dag.

Förslaget är att regeringen ska se över förutsättningarna för avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning och att regeringen ska se över om inte ledsagningen bör regleras i en särskild lag.

Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna har i regeringsställning haft alla möjligheter att leva upp till sina tidigare vackra ord om vikten av människors frihet. Men friheten för dem som behöver ledsagning talar de tyst om.

Att inte rösta för en översyn av den lagstiftning vi har i dag kan inte sägas vara annat än ett svek mot dem som mer än de flesta behöver samhällets stöd för sin frihet och för att kunna leva livet fullt ut.

Herr talman! Frågan om utformningen av ersättningsnivåerna för den personliga assistansen är precis som frågan om ledsagning ett exempel på en reform som har urholkats över tid.

Personlig assistans handlar, precis som det låter som, om stöd till personer som behöver assistans för att klara sitt liv och sina grundläggande behov. Den assistansberättigade kan välja mellan att vara arbetsgivare för sina assistenter på egen hand eller att köpa assistans från en kommun, ett företag eller ett kooperativ som hen är medlem i. Det är bra att den enskilde har stort inflytande över vem som anställs som assistent, men det gör att frågan om finansieringen blir väldigt svår.

De senaste åren har vi sett hur allt fler, framför allt mindre utförare och enskilda familjer, har fått allt svårare att få assistansverksamheten att gå ihop eftersom ersättningsnivåerna inte har hängt med i kostnadsutvecklingen. Inflationen har grävt djupa hål i systemet. Det gör att det i dag är svårt att rekrytera och behålla kompetenta assistenter.

Samtidigt kan vi se hur stora företag, som har administrativa och bemanningsmässiga stordriftsfördelar, fortsätter göra mångmiljonvinster på den personliga assistansen. Vi ser fortfarande att skattepengar som var tänkta att gå till välfärd i stället går till aktieutdelningar. Därför är jag glad att en majoritet i socialutskottet nu sluter upp kring det som vi socialdemokrater har skrivit i vår kommittémotion om att dagens system inte längre är hållbart.

Jag hade kunnat säga att jag är förvånad över att vi inte har ett enigt socialutskott i denna fråga, med tanke på hur det lät från dagens regeringspartiers sida innan de blev regering. Men, som det har sagts från Tidöregeringens sida i andra sammanhang: Man säger en sak innan valet. Sedan blir det val, och sedan säger man någonting annat.

Nu åläggs regeringen enligt förslaget att tillsätta en utredning med målet att ta fram en långsiktigt hållbar finansieringsmodell för assistansersättningen som bättre tar hänsyn till olika utförares faktiska kostnader. Det är bra. Det är en förutsättning för att personer i behov av personlig assistans ska kunna fortsätta få detta i framtiden. Det är ett sätt att börja laga de revor som har uppstått i väven kring personer med funktionsnedsättning, och det är nödvändiga åtgärder för att denna väv inte ska trasas sönder helt.

Herr talman! Sammanfattningsvis står jag alltså bakom socialutskottets förslag om tillkännagivanden till regeringen. Jag står förstås bakom alla Socialdemokraternas reservationer, men jag vill särskilt yrka bifall till reservation 5 om att regeringen bör genomföra den så kallade Huvudmannaskapsutredningens förslag.

(Applåder)

Carina Ståhl HerrstedtSD

Anförande 14

Herr talman! I dagens betänkande behandlas en bredd av frågor. Det är inte helt förvånande att jag i dag tänker fokusera på de förslag och de frågor som faktiskt i dag samlar en majoritet. Låt mig börja med frågan om just ledsagning.

En fungerande ledsagarservice är superviktig för att de synskadade ska kunna leva ett aktivt och självständigt liv, ett liv som många av oss andra tar för givet. Det handlar om att gå till och från sitt arbete och till och från matbutiken och om att träffa vänner och bekanta. De allra flesta människor, oavsett om de kan se eller inte, mår helt enkelt dåligt av att vara ofrivilligt bundna till sitt hem utan möjlighet att träffa andra. Det är precis detta som nu håller på att hända.

Rätten till ledsagning har successivt urholkats beroende på hur lagen tolkas. Vi har alltså än en gång en lag där tillämpningen över tid har förändrats till något he…

Visa hela anförandet

Rätten till ledsagning har successivt urholkats beroende på hur lagen tolkas. Vi har alltså än en gång en lag där tillämpningen över tid har förändrats till något helt annat än vad det från början var tänkt.

Vi ser nu hur personer som under många år beviljats insatsen ledsagning plötsligt får insatsen indragen, helt utan att något i personens situation har förändrats. Det enda som har förändrats är hur man tolkar lagen.

Allt färre synskadade beviljas alltså ledsagning enligt LSS. I stället blir synskadade ofta hänvisade till insatser enligt socialtjänstlagen, vilket inte sällan innebär färre timmar och mer begränsningar kring vad ledsagningen faktiskt får användas till.

Herr talman! Det är inte ovanligt att kommunen dessutom har en avgift som är på flera hundra kronor per timme. Stödet via socialtjänsten leder alltså inte bara till minskade möjligheter att själv påverka. Kostnaden i sig påverkar och begränsar såklart rent ekonomiskt. Insatser enligt LSS är däremot avgiftsfria.

Dessa försämringar och dessa förändringar påtalas inte minst i den rapport som Socialstyrelsen lämnade för drygt ett år sedan.

Jag och mitt parti har lagt fram förslag om att regeringen ska se över förutsättningarna för avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning och också se över förutsättningarna för att reglera ledsagning i en särskild lag. Miljöpartiet har lagt fram exakt samma förslag. Tillsammans med övriga oppositionspartier har vi nu lyckats samla en majoritet för ett förslag om tillkännagivande i frågan. Det är för oss en viktig fråga, som vi nu hoppas omhändertas på bästa sätt.

En annan sak som jag och mitt parti länge kämpat för är uppräkningen av assistansersättningen. Därför är jag också otroligt nöjd med att vi nu även i den frågan har samlat en majoritet.

Varje beviljad assistanstimme ersätts med ett schablonbelopp. Men jag har suttit i riksdagen som ledamot sedan 2010, herr talman, och inte i någon budget har det någonsin framgått hur denna ersättning har räknats fram. Övriga förslag i budgeten har under alla dessa år presenterats med långa texter, statistik och diagram som visar hur man har landat i den slutsats man har landat i. Men när det kommer till just assistansersättningen, herr talman, står det i princip att det enligt socialförsäkringsbalken varje år ska tas fram ett schablonbelopp för assistansersättning och att regeringen för nästkommande år fastställer att schablonbeloppet ska ökas med si eller så många procent. Det är allt - helt utan förklaring av vad beslutet baseras på.

Detta tycker vi är en stor brist som vi vill ändra på. Därför är det även här väldigt glädjande att ett förslag som Sverigedemokraterna varit ensamma om att lägga fram nu lyckats samla en majoritet. Detta är faktiskt ett rent sverigedemokratiskt förslag, och det tycker jag att vi ska vara ärliga med. Oavsett vad som skrivs på nätet av olika organisationer, oavsett vad enskilda ledamöter eller partier ger sken av att ha drivit, är det ett parti som har lagt fram detta förslag, och det är Sverigedemokraterna.

Men nog om det. Det viktigaste är att vi får till ett bra förslag.

Att timersättningen över tid har varit alldeles för låg och inte följt löneutvecklingen eller samhällets övriga kostnadsutveckling är i sig en sak, och det instämmer jag i. Men att år efter år stå och diskutera, debattera och förhandla fram timersättningen är näst intill galenskap. Det innebär att assistansbolagen inte får någon som helst möjlighet att planera långsiktigt. Det är svårt för dem att utlova någon form av lönehöjning. Det är svårt för dem att rekrytera ny personal. Det är svårt för dem att behålla befintlig personal. Det är en helt orimlig ordning.

Därför är det märkligt att ingen tidigare regering oavsett färg och konstellation har tagit tag i frågan om att indexreglera assistansersättningen så att man skapar långsiktiga förutsättningar för dem som bedriver assistans.

Detta är ytterligare en fråga som vi sedan en tid har drivit men inte fått gehör för. Det gläder mig att vi i dag tillsammans med Miljöpartiet och Socialdemokraterna i denna fråga har lyckats samla en majoritet för att utreda förutsättningarna för en långsiktigt hållbar finansieringsmodell som bättre tar hänsyn till olika utförares faktiska kostnader, det vill säga på något sätt indexeras mot utvecklingen i samhället.

Herr talman! Jag vill inte missa tillfället att även yrka bifall till reservation 17, som handlar om bilstöd. Jag har inte hunnit lyfta upp den frågan i dag, men kortfattat handlar den om att vi vill att regelverket för bilstöd utökas till att även omfatta personer som inte själva kör sin bil och att åldersgränsen för bilstöd tas bort.

Jag har i dag som sagt valt att fokusera på de frågor jag nu har lyft upp och som förhoppningsvis, om allt går som planerat, i eftermiddag också beslutas, det vill säga att det i dag lämnas två tillkännagivanden till regeringen med totalt fyra förslag - för det första att man ser över förutsättningarna för avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning, för det andra att man ser över förutsättningarna att reglera insatsen ledsagning i en särskild lag, för tredje att man framöver årligen ska redovisa hur man kommit fram till schablonbeloppet för assistans och för det fjärde, sist men inte minst, att man utreder förutsättningarna för en långsiktigt hållbar finansieringsmodell som bättre tar hänsyn till olika utförares faktiska kostnader.

Jag nöjer mig med detta, för jag ser att min talartid rinner ut. Jag yrkar som sagt bifall till reservation 17.

Christofer BergenblockCreplik

Anförande 15

Herr talman! Tack, ledamoten Carina Ståhl Herrstedt, för anförandet och för att vi i dag kan samla en majoritet i Sveriges riksdag bakom dessa två förslag till tillkännagivanden som du nämner! Inte minst det om ledsagning är oerhört viktigt. Sedan rapporten från Socialstyrelsen i juni förra året, där det svart på vitt visades hur ledsagningen har urholkats för människor med blindhet eller synnedsättning, har det efterfrågats initiativ i det här ärendet, och det känns väldigt bra att riksdagen nu gemensamt kan ta ett sådant initiativ, ge ett tillkännagivande till regeringen och sätta tryck i frågan. Det är väldigt bra.

Det är också bra med tillkännagivandet om uppräkning av assistansersättningen. Sedan landar det i slutändan alltid i en budgetfråga, naturligtvis, och där får vi hoppas att regeringen kan leverera en budget med en högre procentuell uppräkning än den som varit.

<…

Visa hela anförandet

Det finns dock ett stort antal områden där det egentligen behövs tillkännagivanden till den här regeringen. Det pratas nämligen mycket men händer väldigt lite inom socialtjänstens område, inte minst inom funktionshinderspolitiken.

Det finns ytterligare en reservation i betänkandet som handlar om 2020 års tolktjänstutredning och som Centerpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet står bakom. Hade Sverigedemokraterna stått bakom den hade vi haft ytterligare ett tillkännagivande i en väldigt viktig fråga för människor med dövhet, hörselskada eller dövblindhet.

Min fråga till ledamoten är: Varför ställer inte Sverigedemokraterna upp bakom den reservationen också och ger ännu mer styrka bakom riksdagen gentemot regeringen?

Carina Ståhl HerrstedtSDreplik

Anförande 16

Herr talman! Tack, Christofer Bergenblock, för frågan! Först och främst måste jag säga att jag instämmer i att det känns otroligt bra att vi åtminstone har kommit en bit på väg med de förslag till tillkännagivanden som vi i dag kan enas kring.

Anledningen till att de går att enas kring är att de är formulerade på ett sådant sätt att de handlar om att utreda, se över förutsättningar och så vidare. Som ledamoten känner till har vi ett budgetsamarbete med regeringen, vilket gör att jag inte kan stå bakom förslag som innebär kostnader eller på annat sätt påverkar budgeten här och nu. När det handlar om att utreda frågor kan jag göra det.

Visa hela anförandet

Detta svarar egentligen också på frågan om 2020 års tolktjänstutredning, där jag i sak instämmer med ledamoten. Jag vet att regeringen tittar på frågan, men det svaret kan man ju inte återkomma med år efter år. Här måste det verkligen hända någonting. Det är en viktig fråga som jag i sak önskar att jag kunde stå bakom, men som läget är kan jag inte det. Det skulle innebära kostnader, och de finns inte med i den budget som är presenterad.

Christofer BergenblockCreplik

Anförande 17

Herr talman! Det är naturligtvis en svaghet att vi inte kan enas i den frågan. Det är ett område där det verkligen också hade behövts ett tillkännagivande. 2020 års tolktjänstutredning var klar i mars 2022, och remissbehandlingen var färdig i september 2022. När den nya regeringen tillträdde låg detta på Socialdepartementets bord, och där har det blivit liggande sedan dess. Såvitt känt har det inte hänt särskilt mycket.

Det är i grunden väldigt viktiga reformer som tas upp i tolktjänstutredningen. Detta handlar också om människor som inte får det stöd och den hjälp de behöver för att komma ut i samhället och kunna vara en del i arbetslivet, inte minst, vilket är en av de viktiga frågor som tas upp i utredningen. Det handlar om att införa en nationell funktion för tolktjänsten, tillskapa en ny tolktjänstlag och särskilja vardagstolkning från arbetslivstolkning.

Just detta ä…

Visa hela anförandet

Just detta är en av de brinnande punkter som gör att många i denna grupp inte kan komma ut i arbetslivet. I dag ligger ansvaret helt och hållet på arbetsgivaren, och i tolktjänstutredningen finns ett skarpt förslag om att staten ska ta ansvaret för tolktjänst också i arbetslivet. Det är naturligtvis förknippat med en kostnad, men det är också en stor möjlighet för staten att öka sina intäkter när fler människor kommer ut i arbetslivet.

Även om det inte blir ett tillkännagivande i frågan i dag hoppas jag att riksdagen kan driva på regeringen ordentligt för att få någonting att hända även för tolktjänsten, där regeringen tyvärr är alltför passiv i dessa frågor.

Carina Ståhl HerrstedtSDreplik

Anförande 18

Herr talman! Jag tackar Christofer Bergenblock för en bra redogörelse för uppdraget.

Jag instämmer i att det här är viktiga frågor. Det fanns ett nästan färdigt förslag, precis som ledamoten anför. Jag instämmer också i att det är en brist att arbetet inte har kommit längre. Men de förslag som ledamoten tar upp kostar pengar, och där är mina händer bundna. Det är förslag som kostar pengar, och det är fråga om budgetprioriteringar. Det är bara att beklaga att de inte har varit prioriterade så här långt, och jag hoppas att vi framöver även i de här frågorna kan skjuta regeringen framför oss så att vi kommer till skott.

Det händer mycket på området på Socialdepartementet, och jag hoppas att man verkligen kan ta tag i denna specifika fråga. Den är viktig så att folk kan komma ut i arbetslivet och vara en del av samhället, och jag hoppas att vi kan putta regeringen framför oss …

Visa hela anförandet

Herr talman! Jag tackar Christofer Bergenblock för en bra redogörelse för uppdraget.

Malin HöglundM

Anförande 19

Herr talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande 13, Stöd till personer med funktionsnedsättning. Ämnet engagerar många, och det finns cirka 90 yrkanden från allmänna motionstiden. Jag yrkar bifall till reservationerna 9 och 10, och i övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

Herr talman! Det här är ett brett område där motionsyrkanden bland annat handlar om rättigheter och levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning, tolktjänst och bilstöd.

Herr talman! I regeringsförklaringen den 18 oktober 2022 anförde statsminister Ulf Kristersson följande:

"Personer med funktionsnedsättning ska kunna vara fullt delaktiga i samhället utan att utsättas för diskriminering. Att integrera funktionsrättsperspektivet i fler politik- och samhällsområden fortsätter att vara i fokus."

Herr talman! Funktionshinderspolitike…

Visa hela anförandet

Herr talman! Det här är ett brett område där motionsyrkanden bland annat handlar om rättigheter och levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning, tolktjänst och bilstöd.

Herr talman! I regeringsförklaringen den 18 oktober 2022 anförde statsminister Ulf Kristersson följande:

Herr talman! Funktionshinderspolitiken i Sverige har under de senaste åren varit en viktig fråga, och den fortsätter att vara det för oss moderater. Det finns mer som behöver göras för att säkerställa full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättning i samhället. En av de största utmaningarna för funktionshinderspolitiken i Sverige är att säkerställa tillgänglighet och tillgängliga kommunikationsmedel inom samhällsområdena. Det är avgörande för att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta fullt ut i samhället. Vi behöver se till att alla offentliga byggnader, transportmedel och digitala plattformar är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Vi behöver också öka medvetenheten bland allmänheten om vikten av tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

Herr talman! En annan viktig fråga är att främja rätten till arbete och utbildning för personer med en funktionsnedsättning. För att åstadkomma det behöver vi se till att arbetsgivare och utbildningsinstitutioner tar hänsyn till personer med en funktionsnedsättning och skapar arbetsplatser och utbildningsmiljöer som är tillgängliga för alla.

Vid den här tiden på året för ett år sedan träffade jag Mimi. Hon arbetade i en klädaffär och prismärkte kläder. Mimi har en funktionsnedsättning. Till en början var butiksinnehavaren rätt skeptisk: Hur ska det här gå, och hur ska vi kommunicera med varandra? Men i dag är hon glad att hon tog emot Mimi eftersom Mimi gör ett arbete som hon slipper göra, och Mimi är inkluderad i en gemenskap med arbetskamrater.

Vi behöver satsa på en bred och tillgänglig arbetsmarknad där personer med funktionsnedsättning har möjlighet att delta och bidra till samhället utifrån sin förmåga.

Herr talman! Under maj månad har jag tagit emot praktikanter från Organisationen Jag. Det har varit en eller två varje vecka. Vi har haft samtal om daglig verksamhet, boende, tillgänglighet och att få utföra ett arbete. Det har varit mycket lärorikt, och det är något jag tänker fortsätta med till hösten. På så sätt kan jag skapa mig en bättre bild och bli en bättre politiker så att jag kan fatta rätt beslut framöver.

Moderaterna anser att det är viktigt att stärka samarbetet mellan olika aktörer på funktionshindersområdet, inklusive organisationer, myndigheter och näringsliv. Genom att arbeta tillsammans kan vi skapa en mer inkluderande och tillgänglig samhällsmiljö för personer med funktionsnedsättning.

Herr talman! Moderaterna anser att det är viktigt att personer med funktionsnedsättning har tillgång till hjälpmedel och habilitering för att underlätta vardagen och öka självständigheten. Det ska vara fokus på individens behov för att klara vardagen bäst. I dag är tillgången till hjälpmedel lite grann som ett postkodlotteri. Det spelar alltså roll var någonstans du bor i Sverige för vilken tillgång till hjälpmedel du får.

Herr talman! Vi behöver se en ökning av tillgången till hjälpmedel, och forskningen och utvecklingen av nya tekniska lösningar måste fortsätta. Förra året besökte jag Samhall i Dalarna, som har ett ansvar att sköta rekonditioneringen av hjälpmedel. Varje hjälpmedel rengörs, och behöver någon del bytas ut finns reservdelar. Bland annat sköter de rullatorer, sängar och permobiler.

I Dalarna har vi det bra med hjälpmedel, men så ser det faktiskt inte ut i resten av landet. Problem kan uppstå när en person som har hjälpmedel vill flytta till en annan del av Sverige. Personen kan i värsta fall få lämna ifrån sig sina hjälpmedel och behöva ansöka om nya dit personen flyttar. Du kan alltså behöva ställa dina saker vid länsgränsen, och så kan vi inte ha det.

Herr talman! Jag vill avsluta där jag började med citat från regeringsförklaringen den 18 oktober 2022:

Det är ett sådant Sverige vi ska ha.

Karin SundinSreplik

Anförande 20

Herr talman! Jag har en fråga till ledamoten Höglund som företrädare för det parti som också har regeringsansvaret för funktionshinderspolitiken. Jag, liksom många med mig, undrar vad som egentligen händer på Socialdepartementet. Det finns en lång rad färdiga utredningar som väntar på att bli propositioner till riksdagen. Ledamoten Bergenblock lyfte precis fram tolktjänstutredningen i diskussionen.

Med koppling till dagens debatt vill jag fråga Moderaterna om en annan utredning. Vad händer egentligen med Huvudmannaskapsutredningen, det vill säga den som föreslog att all personlig assistans ska samlas under statligt styre och inte som i dag vara delad mellan kommunal assistans för en del och statlig för andra? Jag har uppfattat att det finns en bred politisk enighet kring vikten av den reformen. Det behövs en ökad likvärdighet och ökad förutsägbarhet för assistansanvändarna.

<…

Visa hela anförandet

När frågan ställs till ansvarigt statsråd är svaret alltid att arbete pågår. Jag vet att ledamoten Höglund tycker att frågan om den personliga assistansen är viktig. Därför vill jag fråga om hon verkligen är trygg med och säker på att arbetet verkligen pågår på Socialdepartementet. Ur riksdagens perspektiv verkar det inte pågå så särdeles mycket arbete i frågan i departementet.

Malin HöglundMreplik

Anförande 21

Herr talman! Tack till ledamoten Sundin för frågan!

Huvudmannaskapsutredningen är väldigt viktig. Det tycker jag med. Jag tycker att man ska samla assistansen. Ledamoten lyfter upp att det är ett pågående arbete, och det är precis det som är mitt svar: Det är ett pågående arbete i Regeringskansliet. Betänkandet har remissbehandlats, och det bereds inom Regeringskansliet.

Frågan är viktig för att det ska bli en lika bedömning av assistansen över Sverige. Därför behöver vi ha ett statligt huvudmannaskap. Det bereds som sagt inom Regeringskansliet.

Karin SundinSreplik

Anförande 22

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Vi är helt överens om att frågan är viktig, så nästa fråga är: När kommer den? Utredningen presenterades den 1 mars 2023. Remisstiden gick ut för ganska jämnt ett år sedan. När kommer den? Är det inte dags att åtminstone presentera någon sorts tidsplan för när regeringen tänker sig vara klar med frågan?

Malin HöglundMreplik

Anförande 23

Herr talman! Tack till ledamoten för frågan!

Jag känner mig trygg i den här frågan. Den kommer att komma. När kan jag inte svara på; som jag svarade tidigare bereds det inom Regeringskansliet. Det har remissbehandlats och så vidare, så jag känner mig trygg i frågan.

Det gläder mig att vi båda är lika engagerade i den här frågan.

Christofer BergenblockCreplik

Anförande 24

Herr talman! Tack till ledamoten Malin Höglund för anförandet!

Det kommer i dag att riktas ett tillkännagivande till regeringen angående ledsagning. Anledningen till att riksdagen riktar detta tillkännagivande är att leveransen från regeringen och regeringspartierna är för dålig.

Just vad gäller ledsagning är det tveksamt om det över huvud taget pågår någon form av beredning av den rapport som kom från Socialstyrelsen för ett år sedan. Det står visserligen att så görs i den reservation som Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna har lämnat, där man säger nej till att rikta det här tillkännagivandet till regeringen. Men det finns väldigt lite som tyder på att den här rapporten faktiskt håller på att beredas, och det som ingår i rapporten är förslaget att ta fram ny lagstiftning just för insatsen ledsagning.

Däremot pågår ett arbete hos Socialstyrelsen med att t…

Visa hela anförandet

Herr talman! Tack till ledamoten Malin Höglund för anförandet!

Däremot pågår ett arbete hos Socialstyrelsen med att ta fram stödmaterial till kommunerna och ta fram en handbok för hur man ska göra bedömningar. Men det kommer ju inte att förändra den praxis som har etablerats i Sverige under de senaste tio åren, där person efter person efter person blir av med sin ledsagning och där allt färre får den här rättigheten.

För dem som har stöd i enlighet med LSS och tillhör personkrets 3 har det skett en neddragning med nästan 70 procent de senaste tio åren för dem som egentligen borde ha haft rätt till ledsagning.

Min fråga till ledamoten och till Moderaterna är: Varför ställde sig inte även Moderaterna bakom det tillkännagivande som i dag ändå kommer att riktas till regeringen om ledsagningen?

Malin HöglundMreplik

Anförande 25

Herr talman! Tack så mycket till ledamoten Bergenblock för frågan!

Svaret jag ger är att det pågår ett arbete inom Regeringskansliet. Det känns tråkigt att behöva säga det, men svaret när det gäller en rad olika saker som vi kunnat ta del av i det här betänkandet är att det pågår en rad olika arbeten inom Regeringskansliet. Vissa tar naturligtvis längre tid att komma fram till.

Jag tycker också att det här är viktigt. Ledsagningen är en väldigt viktig fråga; det är den. Det är viktigt att människor kommer ut i arbete, kommer ut i aktiviteter och så vidare. Men det korta svaret som jag också nämnde tidigare är att det pågår arbeten. Därför ställer vi oss inte bakom tillkännagivandet.

Christofer BergenblockCreplik

Anförande 26

Herr talman! Då frågar man sig ju om Moderaterna är nöjda med den tid det tar för regeringen att komma till rätta med de här frågorna.

Från att regeringen tillträdde för drygt ett och ett halvt år sedan har leveransen inom det funktionshinderspolitiska området varit extremt låg trots att det har funnits utredning på utredning på utredning med förslag. Svaret är hela tiden att det bereds inom Regeringskansliet. Ja, men man kan bereda frågor väldigt länge utan att komma fram till någonting. I slutänden är det handling som räknas.

Det här var nyss en fråga om Huvudmannaskapsutredningen. Den bereds i Regeringskansliet.

Här finns en rapport från Trafikanalys om att förändra färdtjänsten. Den bereds i Regeringskansliet.

Vi har 2020 års tolktjänstutredning, som låg helt färdig och remissbehandlad när den här regeringen tillträdde. Den bereds i Regeringskansliet.

Visa hela anförandet

Herr talman! Då frågar man sig ju om Moderaterna är nöjda med den tid det tar för regeringen att komma till rätta med de här frågorna.

Det här var nyss en fråga om Huvudmannaskapsutredningen. Den bereds i Regeringskansliet.

Här finns en rapport från Trafikanalys om att förändra färdtjänsten. Den bereds i Regeringskansliet.

Vi har 2020 års tolktjänstutredning, som låg helt färdig och remissbehandlad när den här regeringen tillträdde. Den bereds i Regeringskansliet.

Vi behöver göra en förändring av det schabloniserade föräldraavdraget, och det är akut att göra den förändringen. Det bereds i Regeringskansliet.

Ledsagning, som är en väldigt viktig fråga för många med blindhet eller grav synnedsättning, bereds i Regeringskansliet.

Det är väl gott så, ärenden måste beredas, men det som räknas i slutänden är leverans. Regeringen levererar inte, och det finns tyvärr väldigt lite som tyder på att man har tänkt leverera inom området ledsagning mer än möjligen i form av ytterligare kunskapsstöd.

Det som behövs här är att utreda ny lagstiftning. Det i sin tur kommer att ta tid, men man måste ju komma till skott och förstå att det är den vägen vi måste gå.

Jag efterfrågar större leverans från regeringen och från regeringspartierna i de olika frågorna inom funktionshinderspolitiken. Men om just ledsagningen kommer det i alla fall ett tillkännagivande till regeringen i dag.

Malin HöglundMreplik

Anförande 27

Herr talman! Tack till ledamoten Bergenblock för summeringen av olika saker!

Jag känner mig faktiskt rätt trygg i det arbete som pågår i Regeringskansliet. Ledamoten Bergenblock hade sagt exakt samma sak om han hade stått i mina skor, för så är det. Det pågår massor av arbete som bereds inom Regeringskansliet. Saker tar tid, och det måste de också göra ibland. Men jag känner mig trygg i det. Det är viktiga frågor, och det är vi faktiskt överens om.

Nadja AwadV

Anförande 28

Herr talman! I dag debatterar vi en rad olika men väldigt fundamentala funktionsrättspolitiska frågor.

För Vänsterpartiets del lägger vi stor tyngd på förslaget om att förverkliga Huvudmannaskapsutredningens slutsatser om att flytta över ansvaret för beslut om och finansiering av personlig assistans till staten.

Denna utredning blev till som ett led av Vänsterpartiets utskottsinitiativ hösten 2020, och vi är väldigt stolta över att vi då lyckades få en majoritet att ställa sig bakom utredningens genomförande.

Visa hela anförandet

Herr talman! I dag debatterar vi en rad olika men väldigt fundamentala funktionsrättspolitiska frågor.

I dag är huvudmannaskapet för personlig assistans delat mellan stat och kommun, och den ansvarsuppdelningen har inneburit flera olika problem. Kommunen och staten har i vissa fall gjort helt olika bedömningar när det gäller en persons rätt till personlig assistans respektive assistansersättning. Bedömningarna har framstått som rättsosäkra, och de olika utfallen har skapat oro hos de sökande samt misstro mot systemet. Dessutom har de senare årens striktare rättspraxis medfört att allt färre personer kvalificeras för den statliga assistansersättningen. Fler har därmed blivit hänvisade till kommunal assistans.

Många kommuner har absolut en hög ambitionsnivå samt goda resurser och kan på så sätt lösa situationen på bästa möjliga sätt. Men andra, framför allt mindre, kommuner har en snävare ekonomi, vilket medför en risk att grupper ställs mot varandra. Risken är då hög att kommunens budget och inte personens behov styr beslutet om assistans. Det här urholkar intentionen med rättighetslagstiftningen LSS.

Med staten som ensam huvudman skulle förutsättningarna för likvärdiga bedömningar i hela landet öka. Däremot vill Vänsterpartiet tydliggöra en sak: att förstatligandet av assistansen endast bör ske om det säkerställs att människors nuvarande assistans inte luckras upp, omprövas eller resulterar i återkrav. Vänsterpartiet vill inte se människor med funktionsnedsättningar bli av med sin assistans bara för att den har blivit statlig.

Den 1 mars 2023 presenterade utredningen betänkandet Ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans. Det sägs att betänkandet bereds inom Regeringskansliet, men likt många intresseorganisationer, assistansanordnare och assistansberättigade anser vi att det har tagit alldeles för lång tid för regeringen att presentera en proposition.

Herr talman! Ett annat förslag som vi betonar starkt är att regeringen ska ge Socialstyrelsen i uppdrag att identifiera andelen personer som har insatsen daglig verksamhet och som kan vara aktuella för en anställning med lönebidrag men också kartlägga vilka hinder som finns för kommunerna att årligen pröva möjligheten till arbete eller praktikplats samt ta fram stödmaterial som vägledning för kommunerna vid inhämtandet av nödvändigt statistiskt underlag.

Av förarbetena till LSS framgår att målet för den dagliga verksamheten bör vara att utveckla människors möjligheter till förvärvsarbete på kortare eller längre sikt. Trots detta har ingen ordentlig kartläggning gjorts med syfte att ta fram tillförlitlig statistik om hur många personer med insatsen daglig verksamhet som kan vara aktuella för till exempel en anställning med lönebidrag. I olika sammanhang har man dock kunnat utläsa att det handlar om allt från 10 till 30 procent av deltagarna.

I dag har ungefär 40 000 personer insatsen daglig verksamhet enligt LSS, vilket innebär att mellan 4 000 och 12 000 personer skulle kunna klara av en anställning under förutsättning att rätt stöd ges.

Trots förarbetena om målet för insatsen daglig verksamhet och trots att bristen på tillförlitlig statistik är välkänd saknas ett systematiskt arbete i kommunerna med målet att öka antalet övergångar från daglig verksamhet till anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. Därför yrkar Vänsterpartiet bifall till reservation 11 om att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att identifiera andelen personer som har insatsen daglig verksamhet och som kan vara aktuella för en anställning med lönebidrag.

Herr talman! För många döva, hörselskadade och personer med dövblindhet är tolktjänst en livsviktig samhällstjänst som är helt avgörande för deras möjlighet att delta i samhällslivet.

Tolktjänsten har länge haft allvarliga brister, särskilt inom arbetslivet. Dagens system är oförutsägbart och godtyckligt och hindrar ofta tolkanvändare från att arbeta. Dels råder oklarhet om vem som ska ha huvudansvaret för finansieringen, dels är diskrimineringsskyddet för personer som behöver tolk i arbetslivet bristfälligt.

Sammantaget påverkar detta vardagen för personer med hörselnedsättning negativt, i synnerhet dessa personers möjligheter att få anställning och att kunna utföra sina arbetsuppgifter på samma villkor som arbetstagare utan hörselnedsättning. Frågan har utretts vid ett flertal tillfällen, men hittills har inga reformer genomförts. Under tiden har tusentals döva, hörselskadade och personer med dövblindhet förlorat jobb, missat karriärmöjligheter och till och med slagits ut från arbetslivet.

Våren 2019 biföll riksdagen Vänsterpartiets motion om att tillsätta en tolktjänstutredning. I mars 2022 presenterade utredningen sitt betänkande.

Funktionsrättsrörelsen har definitivt synpunkter på vissa av utredningens förslag, men sammantaget anser de att de flesta förslagen i betänkandet är ett stort steg i rätt riktning för en positiv utveckling av tolktjänsten och för att öka hörselskadades delaktighet i samhället. Enligt utredningens förslag ska det allmännas stöd till tolk i arbetslivet samlas hos Arbetsförmedlingen inom ramen för en särskild insats om bidrag till tolk för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet.

Någon proposition har regeringen inte aviserat. Regeringen bör skyndsamt genomföra förslagen i betänkandet.

Slutligen, herr talman, tycker Vänsterpartiet att det är positivt att socialutskottet har samlat en majoritet för att föreslå två tillkännagivanden som handlar om avgiftsfri ledsagning och systemet för uppräkning av assistansersättning.

Däremot har jag några korta tillägg till förslagen.

Under den senaste tioårsperioden har antalet personer som kommunerna beviljat ledsagning minskat kraftigt. På tolv år, mellan 2010 och 2022, har ledsagarservice enligt LSS för den grupp där synskadade ingår minskat med 68 procent i landet, enligt Socialstyrelsen.

Det har också under de senaste 20 åren blivit vanligare att kommunerna tar ut avgifter för ledsagning. Därför är det viktigt att säkerställa rätten till avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning men också att de över huvud taget får det. För många synskadade är pandemin inte över. Allt fler nekas ledsagning, och konsekvensen är att människor isoleras i sina hem. Rätt till ledsagning innebär att synskadade ska ha samma rätt att röra oss i samhället som alla andra har. Lagen måste återställas till vad den en gång var.

Att schablonersättningen motsvarar den allmänna löneutvecklingen är också viktigt, främst för små assistansanordnare. Assistansberättigade personer och deras anhöriga vittnar om att det blir allt svårare att rekrytera assistenter på grund av att schablonen för timersättningen under flera år har varit lägre än de kollektivavtalade löneökningarna.

För att möjliggöra kompetensutveckling, goda arbetsvillkor och avtalsenliga löneökningar för det kvalificerade arbete som personlig assistans är vill Vänsterpartiet höja nivån på schablonen för timersättningen med 2,2 procent per år.

Christofer BergenblockC

Anförande 29

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 15 under punkt 14 om tolktjänstutredningen.

Herr talman! Alla människors rätt till delaktighet i samhället på likvärdiga villkor måste vara en utgångspunkt för den svenska funktionshinderspolitiken. Likväl ser vi i utredning efter utredning och exempel efter exempel att så inte är fallet. När rättigheterna för funktionsnedsatta borde stärkas ser vi i stället att rättigheterna försvagas.

Så sent som i mars kom FN:s övervakningskommitté för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning med skarp kritik mot hur Sverige lever upp till funktionsrättskonventionen och levererade en lång rad rekommendationer för hur vi ska komma till rätta med problemen.

Vad händer då i Sverige 2024 för att komma till rätta med detta? Tyvärr händer det alldeles för lite. Det är inte så att det saknas kunskap…

Visa hela anförandet

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 15 under punkt 14 om tolktjänstutredningen.

Vad händer då i Sverige 2024 för att komma till rätta med detta? Tyvärr händer det alldeles för lite. Det är inte så att det saknas kunskap om sakernas natur. Det är heller inte så att det saknas förslag på åtgärder. Det som däremot saknas är initiativkraft och handlingskraft från regeringens sida. Det är för all del mycket prat och många vackra ord, men det är försvinnande lite verkstad. Av just den anledningen kommer det i dag att riktas två stycken tillkännagivanden till regeringen, men de borde egentligen ha varit många fler.

Herr talman! I mars 2022 var handlingsplanen för en långsiktig utveckling av tolktjänsten för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet färdig. Ett halvår senare var den även remissbehandlad och landade på regeringens bord. Utredningen innehåller ett flertal viktiga förslag om hur rätten till tolk kan stärkas i allmänhet och i arbetslivet i synnerhet. Bland annat föreslås en helt ny lag om tolktjänst.

Så sent som för en månad sedan hade jag en interpellationsdebatt med socialtjänstministern om tolktjänstutredningen, men någon tidsplan för när innehållet i utredningen kan komma att förverkligas gick inte att presentera.

I början av 2023 landade Huvudmannaskapsutredningens betänkande om personlig assistans på regeringens bord. Betänkandet handlar om att flytta huvudmannaskapet för personlig assistans från kommun till stat i syfte att skapa en större likvärdighet över landet och undvika att människor kommer i kläm mellan kommunen och Försäkringskassan. Det här är en reform som funktionsrättsrörelsen har väntat på länge och som samtliga partier i Sveriges riksdag säger sig stå bakom.

I utredningen föreslogs ett införande med start i januari 2026, och eftersom Försäkringskassan sagt sig behöva två år för implementering hade riksdagen behövt fatta ett beslut före jul förra året. Så blev det inte. I stället verkar även den här reformen ha fastnat hos socialtjänstministern, och någon tidsplan är såvitt jag vet inte känd.

Fru talman! Våren 2023 lades även en rapport från Trafikanalys på regeringens bord. I rapporten konstaterades att rätten till färdtjänst minskat drastiskt under de senaste tio åren, vilket inte minst har drabbat personer med funktionsnedsättningar. Särskilt utsatta förefaller personer med synnedsättning vara eftersom de ofta blir nekade färdtjänst med hänvisning till ordinarie kollektivtrafik, som ofta kan vara svårtillgänglig - om man inte har tillgång till ledsagare, vill säga.

Trafikanalys lämnar ett antal förslag på förändringar i lagstiftningen för att återställa rätten till färdtjänst och tydliggöra att tillståndet ska prövas utifrån den enskildes förmåga att förflytta och orientera sig längs hela resekedjan, det vill säga från dörr till dörr. Vad händer då med dessa förslag? Ja, tyvärr förefaller rapporten ha fastnat i en byrålåda hos infrastrukturministern.

Detta leder mig vidare till den rapport om ledsagning som Socialstyrelsen lade på regeringens bord i juni 2023. I denna rapport slås det fast att rätten till ledsagning har kringskurits kraftigt under de senaste tio åren, vilket leder till att många personer med blindhet eller synnedsättning blir isolerade i sina hem, alternativt helt beroende av anhöriga.

Rapporterna om hur enskilda personer har drabbats har duggat tätt under de senaste åren. Mellan 2010 och 2022 har beslut om ledsagning för personkrets 3 i LSS minskat med 68 procent. I stället blir man hänvisad till bistånd via socialtjänstlagen, som enbart ger rätt till skälig levnadsnivå och dessutom oftast är avgiftsbelagd.

Vad har då hänt efter att rapporten presenterades för ett år sedan? Ja, såvitt känt ingenting - rapporten samlar i stället damm på Socialdepartementet. Av den anledningen kommer riksdagen i eftermiddag att rikta ett tillkännagivande till regeringen om att utreda en ny lagstiftning för insatsen ledsagning och om att ledsagningen dessutom ska vara avgiftsfri. Detta är en så pass allvarlig fråga att riksdagen inte bara kan sitta och se på.

Ytterligare ett område där det hade behövts ett tillkännagivande gäller förändringen av det schabloniserade föräldraavdraget inom personlig assistans. Detta har vi redan debatterat i ett separat utskottsbetänkande, men det tål att upprepas. Även där väntar vi på leverans från regeringens sida.

Fru talman! Problemet med den här regeringen är inte att den saknar ambitioner eller att den har brist på vackra ord. Problemet är att det inte blir någon leverans. Utredning staplas på utredning, men i slutändan är det inte antalet utredningar som räknas utan antalet genomförda reformer.

Därför måste man fråga sig: När kommer förslaget om att genomföra innehållet i 2020 års tolktjänstutredning? När kommer förslaget om ett samlat huvudmannaskap för personlig assistans? När kommer förslaget om att förtydliga och förstärka rätten till färdtjänst? När kommer förslaget om att återställa rätten till ledsagning? Och när kommer förslaget om att rätta till det schabloniserade föräldraavdraget inom personlig assistans?

På läktaren i dag sitter många representanter från funktionsrättsrörelsen, och framför tv-apparater och datorskärmar sitter ännu fler. De förtjänar alla att få reda på vad som är regeringspartiernas plan för de här frågorna. Från Centerpartiets sida kan jag i alla fall lova att vi kommer att fortsätta att driva på i de här frågorna, för allas rätt till full delaktighet i samhället. Det är bara praktiska, faktiska reformer som räknas i slutändan.

Dan HovskärKD

Anförande 30

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 9 och 10 av Kristdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet, det vill säga avslag på övriga motioner.

Vi debatterar i dag viktiga frågor om rättigheter och levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning men även frågor rörande tolktjänst och bilstöd.

Den kristdemokratiska politiken är förankrad i en människosyn som utgår från att människan har ett okränkbart värde och att alla människor är olika. Utifrån sina egna villkor har alla rätt att delta fullt ut i samhället. Målet med funktionshinderspolitiken är att personer med funktionsnedsättning ska ha samma förutsättningar som andra har. Politiken ska fokusera på att förbättra tillgänglighet, utbildningsmöjligheter och förankring på arbetsmarknaden.

Kristdemokraterna vill ha ett s…

Visa hela anförandet

Vi debatterar i dag viktiga frågor om rättigheter och levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning men även frågor rörande tolktjänst och bilstöd.

Kristdemokraterna vill ha ett samhälle som ser, bejakar och inkluderar alla människor. Därför måste även kunskapen om dolda funktionsnedsättningar öka, och situationen för personer med neuropsykiatrisk eller intellektuell funktionsnedsättning måste stärkas.

Fru talman! När det gäller de förslag till tillkännagivanden som har lagts fram yrkar jag alltså bifall till vår reservation 9, som handlar om insatsen ledsagning. Där redogör vi kristdemokrater, i en gemensam reservation från regeringspartierna, för vår syn på förslaget till ett tillkännagivande om ledsagning.

Som nämns i reservationen fick Socialstyrelsen i juli 2022 uppdraget att kartlägga och analysera förändringar av insatsen ledsagning. I juni 2023 redovisades uppdraget i rapporten Förändringar av ledsagning över tid - rapport till regeringen som svar på uppdrag. Vi konstaterar att Socialstyrelsen i rapporten föreslår att förutsättningarna för att reglera insatsen ledsagning i en särskild lag bör utredas. Rapporten bereds nu inom Regeringskansliet.

Kartläggningen visar att det finns ett behov av att öka kunskapen i kommunerna om ledsagning. Socialstyrelsen har därför aviserat att myndigheten avser att ta fram ett stödmaterial till kommunerna. Socialstyrelsens bedömning är att ett stödmaterial skulle kunna bidra till ökad likvärdighet mellan kommunerna. I väntan på det pågående arbetet anser vi inte att riksdagen behöver rikta ett tillkännagivande till regeringen. Bollen är nämligen redan i rullning, och det här är den snabbaste vägen för att få en förändring.

Jag går över till nästa förslag till tillkännagivande, fru talman. Jag yrkar här bifall till reservation 10 under punkt 7, där vi i Kristdemokraterna redogör för hur vi ser på förslaget om ett tillkännagivande om uppräkning av assistansersättningen.

Nivån på schablonersättningen har betydelse för möjligheten att säkerställa goda arbetsvillkor för personliga assistenter. Regeringen fastställer årligen schablonen, som används som grund för beräkning av ersättningen för personlig assistans. Vi noterar i detta sammanhang att Huvudmannaskapsutredningen har föreslagit förändringar i schablonersättningen vid en eventuell övergång till ett statligt huvudmannaskap, då arbetsgivarna skulle få ansvar för sjuklönekostnaderna för de personliga assistenterna.

Betänkandet bereds nu inom Regeringskansliet. Vi anser inte att riksdagen behöver rikta ett tillkännagivande till regeringen. Även här är bollen i rullning. Detta är den snabbaste vägen, som jag tidigare var inne på.

Fru talman! Kristdemokraterna anser att de frågor om assistansersättningens nivå och schablonbeloppen som nu bereds är väldigt viktiga. Vi kristdemokrater anser att staten ensam borde ha ansvaret för den personliga assistansen. Det skulle kunna ge en tydlig koppling till personen och dess behov av assistans i stället för en folkbokföringsadress. Därtill skulle förutsättningarna för en likvärdig och rättssäker bedömning i hela landet förbättras.

Vi är glada över utredningen om statligt huvudmannaskap, som har många bra förslag. De bereds nu, och därför är det mycket som är på gång i Regeringskansliet.

Karin SundinSreplik

Anförande 31

Fru talman! Jag har en fråga till den kristdemokratiske ledamoten Hovskär, som företräder det parti som har huvudansvaret för socialpolitiken i regeringen och som har en partivän, Jakob Forssmed, som departementschef. Det är samma fråga som jag ställde till ledamoten Höglund för en stund sedan: Vad händer egentligen på Socialdepartementet?

Jag vill också fråga ledamoten Dan Hovskär om Kristdemokraterna verkligen är nöjda med hur Socialdepartementet levererar i frågan om ett samlat huvudmannaskap för den personliga assistansen. Det finns en bred politisk enighet om att detta är alldeles nödvändigt för att vi ska få en ökad likvärdighet och en ökad förutsägbarhet för dem som är i behov av personlig assistans. Är ni nöjda med leveransen?

Dan HovskärKDreplik

Anförande 32

Fru talman! Jag tackar Karin Sundin för frågan.

Detta är en viktig fråga. Det är en stor utredning, och vi kristdemokrater har länge drivit på för att få till den. Beredning pågår inom Regeringskansliet. Utredningen föreslår bland annat förstatligande av assistansen, vilket skulle kunna säkerställa bättre förutsättningar för likvärdighet, långsiktighet och kvalitet. Detta ser vi som något positivt.

När man bereder sådant som rör ny lagstiftning gäller det att göra det grundligt och att få till en bra lagstiftning. Jag känner mig tillfreds med att processen är igång och att vi kommer att få se ett bra lagförslag framöver.

Detta bereds inom Regeringskansliet, och jag är övertygad om att vi snart får se leverans.

Karin SundinSreplik

Anförande 33

Fru talman! Vi har under denna debatt hört en lång uppräkning av olika utredningar som samlats på hög inom funktionshinderspolitikens område på Socialdepartementet. Jag håller med om att frågan är viktig, men vi har hört länge nog att detta bereds. Det gäller såväl huvudmannaskapsutredningen som andra utredningar som nu ligger på departementet och väntar.

Hur länge ska beredningen pågå? Hur kan man som ledamot i socialutskottet vara tillfreds, som ledamoten Hovskär säger sig vara? Är det inte dags att Kristdemokraterna, som är ansvariga för socialpolitiken och för det departement som har till uppgift att lägga propositioner på riksdagens bord, kräver åtminstone en tidsplan av det ansvariga statsrådet Camilla Waltersson Grönvall? Är det inte rimligt att vi i alla fall får en tidsplan för när det kan tänkas komma förslag till riksdagens bord?

Dan HovskärKDreplik

Anförande 34

Fru talman! Man vill ju alltid ha snabb leverans. Det är dock viktigt att det också görs gediget och grundligt, så att man får långsiktigt bra förslag.

När det gäller minutjakten inom assistansen behöver vi titta på förutsättningarna för att förbättra likvärdigheten och få ett bra slutförslag. Det är viktigt att man får en slutprodukt som är långsiktigt bra. Jag ser med tillförsikt fram emot att vi i närtid kommer att få ett bra förslag från Socialdepartementet. Regeringen jobbar på i den här frågan. Jag känner mig trygg med det.

Christofer BergenblockCreplik

Anförande 35

Fru talman! Jag tackar ledamoten Dan Hovskär för inlägget.

Ledamoten och jag anordnade gemensamt ett seminarium tillsammans med Synskadades Riksförbund den 11 april i år under temat ledsagning och bristerna i ledsagning. Det var ett väldigt intressant seminarium. Vi hade bjudit in representanter från Socialstyrelsen som redogjorde för den rapport som det har refererats till flera gånger under debatten. Den visar tydligt hur rätten till ledsagning har urholkats och hur möjligheterna till ledsagning har försämrats för dem som har behov av sådan på grund av synnedsättning eller blindhet.

Vid seminariet fick vi också tydliga och konkreta exempel på enskilda personer som drabbats i detta samhälle - personer som blivit isolerade i sina hem eftersom de inte fått tillgång till ledsagning, som inte kan ta bussen eftersom de varken får ledsagning eller färdtjänst och som inte kan åk…

Visa hela anförandet

Fru talman! Jag tackar ledamoten Dan Hovskär för inlägget.

Dan Hovskär hänvisade till den reservation som Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna står bakom i betänkandet gällande varför de säger nej till ett tillkännagivande om ledsagning. Ledamoten menade att de där redogör för sin syn på denna fråga.

Min fråga, utifrån det seminarium vi hade, utifrån vad Socialstyrelsen har föreslagit och utifrån vad organisationen önskar, är om Kristdemokraterna vill utreda en ny lagstiftning om rätten till ledsagning.

Dan HovskärKDreplik

Anförande 36

Fru talman! Detta är en viktig fråga. Under det seminarium som Christofer Bergenblock nämnde fick vi höra hur ledsagningen försämrades under den förra regeringens tid och hur den har fortsatt att urholkas. Därför är det viktigt att nu se hur man kan komma fram med nya förslag som gör att det blir något långsiktigt hållbart. Det är ju inte meningen att människor ska behöva lämna sitt arbete på grund av att de inte får ledsagning, vilket faktiskt är fallet i dag.

Vi måste hitta en långsiktig lösning som får reell inverkan framöver. Nu pågår detta arbete, och jag ser med tillförsikt fram emot att vi får fram ett förslag när det gäller dessa bitar och på så sätt också kan få en helhet i denna fråga.

Christofer BergenblockCreplik

Anförande 37

Fru talman! Det är viktigt att hitta en långsiktigt hållbar lösning, säger ledamoten, och det är precis vad det är. Därför efterfrågar jag Kristdemokraternas inställning till en långsiktigt hållbar lösning. Det Socialstyrelsen har föreslagit är att en ny lagstiftning om just insatsen ledsagning ska utredas eftersom man konstaterar att det inte fungerar med den nuvarande lagstiftningen och att rättspraxis har förflyttats under de senaste tio åren. Det kommer inte att gå att backa bara för att det kommer förtydliganden eller en ny handbok från Socialstyrelsen, utan här behövs reformer.

Jag förstår att man hänvisar till att det pågår ett arbete i Regeringskansliet - om det nu pågår ett arbete i Regeringskansliet. Men det jag efterfrågar är Kristdemokraternas inställning i frågan. Hur ställer sig Kristdemokraterna till att utreda en ny lagstiftning för insatsen ledsagning? Det skull…

Visa hela anförandet

För att svara på denna fråga kan man bara utgå från vad Kristdemokraterna själva vill. Man behöver inte hänvisa till att det pågår ett arbete i Regeringskansliet. Så återigen: Vad är Kristdemokraternas syn på att utreda en ny lagstiftning för insatsen ledsagning?

Dan HovskärKDreplik

Anförande 38

Fru talman! Jag tackar Christofer Bergenblock för frågan.

Ledsagning är viktigt för att personer med synnedsättning ska kunna ha ett vanligt liv och kunna delta i samhället. Därför är detta en jätteviktig fråga. Vi kristdemokrater säger att målet för funktionshinderspolitiken är att personer med funktionsnedsättning ska ha likvärdiga levnadsförhållanden som övriga befolkningen. Här krävs att olika delar förankras och förtydligas så att dessa personer ska kunna fortsätta att leva ett vanligt liv. Vi kristdemokrater tycker att detta är en viktig fråga.

Rättspraxis utvecklas över tid när olika domar med mera kommer. Man kan titta på lagstiftarens ursprungliga intentioner och sedan se vilka förändringar som kan göras för att förbättra situationen. Jag känner tillförsikt och är trygg med att vi och regeringen jobbar på med frågorna och att vi tillsammans ska hitta en bra lösnin…

Visa hela anförandet

Fru talman! Jag tackar Christofer Bergenblock för frågan.

Ulrika WesterlundMPreplik

Anförande 39

Fru talman! Jag tar lite vid där Christofer Bergenblock just avslutade. Inför debatten har vi i socialutskottet fått ganska mycket underlag från organisationer som arbetar med frågor som berör människor med synnedsättning, bland annat från Synskadades Riksförbund.

Riksförbundet har skickat ett underlag till oss allihop där man berättar varför det som står i reservationen från M, L och KD inte håller. Man skriver bland annat att man träffade ansvarig minister så sent som den 3 maj men att man inte fått några indikationer på att Socialstyrelsens förslag om att utreda en lag på allvar bereds på departementet så som hävdas och att det enda besked man har fått från socialtjänstministern är att regeringen vill avvakta ett kunskapsmaterial som Socialstyrelsen ska ta fram till kommunerna om tillämpningen av LSS. Det är också det svar ministern har gett på en skriftlig fråga i riksdagen.…

Visa hela anförandet

För några dagar sedan träffade jag de konstnärer som står bakom den skelettkonst vi just nu kan se precis utanför ingången till Riksdagshuset. Väldigt kreativ aktivism! De berättade målande att en ny lag är nödvändig på grund av att rättspraxis har urholkats mer och mer under lång tid och att man nu nått vägs ände.

Även jag är väldigt nyfiken på vad just Kristdemokraterna anser om behovet av en ny lag.

Dan HovskärKDreplik

Anförande 40

Fru talman! Jag tackar Ulrika Westerlund för frågan.

Som jag nämnde i mitt anförande är det en viktig fråga, och vi jobbar på med detta i regeringssamarbetet. Kristdemokraterna tycker att detta är en ytterst viktig fråga och ser att flera saker är på gång.

Tillkännagivandet handlar om att utreda förutsättningarna, men det håller vi ju redan på med. Därför blir tillkännagivandet ett slag i luften. Vi håller på att se över hur vi kan förbättra situationen för dem som behöver ledsagning. Den kartläggning Socialstyrelsen gör är ett steg på vägen, men den löser inte helheten. Mycket är på gång, och det är en viktig fråga.

Ulrika WesterlundMPreplik

Anförande 41

Fru talman! Jag tolkar detta som att det inte går att få ett svar på vad Kristdemokraterna anser om behovet av en lag. Vi vet att tillkännagivanden är formulerade så att det "ges i uppdrag till", att man ska "titta särskilt på" och så vidare, men partier kan ändå ha en uppfattning i en viss fråga även om det är något som ska utredas eller om det pågår arbete på Regeringskansliet.

Jag fortsätter att titta i de underlag som generöst har skickats till oss från bland annat Synskadades Riksförbund. Väldigt pedagogiskt beskriver man att det arbete som pågår på Socialstyrelsen är att ta fram en handbok för kommuner vid bedömning av LSS-ärenden, där ledsagning enligt LSS är en av insatserna. Det aktuella rättsläget ska även beskrivas.

I detta sammanhang kan man notera att förskjutningen av rättspraxis har lett till att synskadade och dövblinda inte längre anses tillhöra personkre…

Visa hela anförandet

I detta sammanhang kan man notera att förskjutningen av rättspraxis har lett till att synskadade och dövblinda inte längre anses tillhöra personkretsen för LSS och alltså inte kan få sådana insatser. I klartext betyder detta att det kunskapsmaterial regeringen hänvisar till inte kommer att ha någon betydelse för synskadade och andra som i dag konsekvent ställs utanför LSS. Det kommer inte att vara till någon som helst nytta för alla dem som i dag i stället hänvisas till att söka ledsagning enligt socialtjänstlagen. Alla de väldokumenterade problemen kommer alltså att finnas kvar.

Jag frågar igen: Har Kristdemokraterna någon egen uppfattning i frågan om behovet av en lag?

Dan HovskärKDreplik

Anförande 42

Fru talman! Som jag var inne på tidigare har Kristdemokraterna ett stort engagemang i dessa frågor, och vi jobbar stenhårt på att försöka hitta en bra lösning. Vi ser att rättspraxis har förändrats och att vi måste titta på nya sätt: Hur ska man kunna vara delaktig i arbetsliv och fritidsliv och få ett normalt liv? Här måste vi se över vad som är det bästa för dem som behöver detta stöd. Därför jobbar regeringspartierna på för att hitta lösningar. Vi bedriver inte bara plakatpolitik, utan vi vill försöka få till en förändring för dessa personer. Kristdemokraterna lyfter fram dessa frågor, och vi brinner för att försöka hitta en långsiktig lösning. Jag känner mig trygg med att saker och ting är på gång.

Ulrika WesterlundMP

Anförande 43

Fru talman! Dagens debatt utgår från ett betänkande som innehåller två tillkännagivanden. Under denna mandatperiod har det varit ovanligt. Regeringsunderlaget har oftast hållit ihop, även om det har inneburit att ett parti har dragit tillbaka motioner som partiet har lämnat in. Jag är jätteglad att det inte hände denna gång; Sverigedemokraterna står fast vid sin motion, som var formulerad på nästan exakt samma sätt som Miljöpartiets motion när det gäller bland annat rätten till ledsagning.

Frågorna som tillkännagivandena handlar om, rätten till ledsagning för synskadade och assistansersättningen, är oerhört viktiga frågor för funktionsrättsrörelsen och de människor som berörs - men också för oss som samhälle. Vill vi ha ett Sverige där alla är inkluderade och kan leva sina liv som de vill, eller vill vi inte det?

Låt mig beklaga att det inte finns någon teckentolk på plats…

Visa hela anförandet

Låt mig beklaga att det inte finns någon teckentolk på plats. Jag har fått mejl från personer på läktaren som trodde att debatten skulle teckentolkas, vilket kan ske under debatter av särskilt intresse men alltså inte under denna debatt.

Inför den här debatten har jag blivit kontaktad av flera organisationer och journalister som bevakar dessa frågor. Här på åskådarläktaren finns flera av dem representerade, bland annat Synskadades Riksförbund. Jag nämner detta eftersom jag såklart hoppas att regeringspartiernas representanter lägger märke till att det tillkännagivande som kommer att röstas igenom i dag kommer att bevakas - naturligtvis av oss i oppositionen, men också av civilsamhällets organisationer och av de journalister som bevakar området. Jag hoppas såklart att detta kommer att leda till att dagens beslut leder till verklig handling under den här mandatperioden.

I måndags träffade jag skelettkonstnärerna som också stod utanför Riksdagshuset här i morse. Deras budskap är väldigt tydligt: Dagens situation leder till att många fruktar att de kommer att få vänta i hela sina liv på att få ett vettigt beslut om ledsagning, ett beslut som innebär att det faktiskt är möjligt att leva sitt liv på samma villkor som andra.

Skelettkonstnärerna hade med sig ett brev från Emelie, 23 år, som jag vill dela med er. Så här skriver Emelie bland annat i sitt brev:

På grund av att jag nekats ledsagning är jag ungefär lika självständig som när jag var åtta år gammal. I stället för att gå framåt i min utveckling går jag bakåt. Mina föräldrar är min enda chans att komma ut, annars är jag inlåst i mitt eget hem. Det är inget värdigt liv att leva. Jag fick ledsagning beviljad när jag var 13 år gammal, och då hade jag betydligt bättre syn än i dag. Jag hade ledsagning fram till 2022 när jag skulle börja på folkhögskola och bo där det mesta av tiden. Jag tänkte naivt nog att jag bara kunde återuppta ledsagningen när jag kom hem igen, men i stället stacks kniven i ryggen på mig. Utan ledsagning kan jag inte flytta hemifrån, eftersom jag inte kan ta mig utanför dörren på egen hand. Tårarna rinner nedför kinderna när jag tänker på livet som bara rullar förbi, men också på vad isoleringen kommer att göra med min psykiska hälsa. Jag är 23 år gammal och vill leva mitt liv fullt ut efter mina förutsättningar, men hindras hela tiden av vårt samhällssystem. Det är vidrigt! Att vara blind är svårt på många sätt, men det allra värsta är hur jag blir behandlad av samhället. Det svenska systemet ser bra ut på papperet, men vi som verkligen behöver hjälp får den inte.

Det är Emelie och många andra i samma situation som dagens beslut handlar om.

Fru talman! I min motion, som är en av dem som ligger till grund för dagens tillkännagivande om ledsagning, beskrivs problemet så här:

"När LSS, lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, antogs 1993 var grav synnedsättning ett skäl till stöd enligt lagen. Denna rätt har urholkats genom en successiv förskjutning av hur lagen tillämpas. Synskadade får idag regelmässigt avslag på ansökan om ledsagning enligt LSS. Även personer som under många år har beviljats ledsagning har plötsligt fått sin rätt till stöd indragen. Beslut om att från en dag till en annan neka ledsagning meddelas utan att någonting i personens situation har ändrats; personen i fråga har inte plötsligt börjat se bättre. Det enda som har hänt är att lagen tolkas annorlunda."

Som har nämnts tidigare är minskningen 68 procent sedan 2007, enligt den rapport från Socialstyrelsen som har nämnts av bland annat Karin Sundin. Sämst är utvecklingen bland unga. De får ofta varken stöd enligt LSS eller andra insatser från sin kommun.

I min motion står också att personer som nekas ledsagning enligt LSS kan bli hänvisade till insatser enligt socialtjänstlagen. I praktiken innebär det färre timmar och fler begränsningar kring vad ledsagningen får användas till. Brukaren ges mindre möjlighet att påverka hur stödet kan användas, och det kostar oftast pengar. Vidare står det att rätten till avgiftsfri ledsagarservice måste säkras och tillämpningen ses över. I motionen framhålls också att om det inte är möjligt att komma till rätta med problemen i tillämpningen borde regeringen överväga möjligheten att säkra tillgången i en särskild lag.

Jag har tidigare refererat till Synskadades Riksförbund och det underlag som de har skickat till oss. De avslutar så här:

Lagstiftningen behöver ändras för att bryta den negativa trenden och stoppa nedmonteringen av den för synskadade livsviktiga insatsen ledsagning. Att i detta läge rösta emot att en särskild lag om ledsagning bör utredas är att rösta för fortsatt politisk passivitet. Det är en röst för att blinda, dövblinda och gravt synskadade personer ska ha sämre livschanser än andra i Sverige.

Så skriver alltså Synskadades Riksförbund. Nu hoppas jag som sagt att det här tillkännagivandet får tydlig och snabb effekt. En utredning om den här lagen borde tillsättas så snabbt som möjligt.

Fru talman! Det andra tillkännagivandet i betänkandet handlar om assistansersättningen. Detta kan vara en av de allra mest uppmärksammade frågorna i alla de intensiva och professionellt arrangerade panelsamtal som vi som funktionsrättspolitiska talespersoner varit inbjudna till under mandatperioden. Också här kan vi räkna med en intensiv bevakning från civilsamhället så att detta tillkännagivande också leder till verklig handling under mandatperioden.

Miljöpartiet var det enda parti som hade med en specifik höjning av ersättningen i vår budgetmotion, och vi är glada över att vi nu har en majoritet bakom linjen att det måste redovisas hur schablonbeloppet har räknats fram och att det måste göras en översyn av modellen för uppräkning av assistansersättningen.

I övrigt vill jag bara nämna att Miljöpartiet har lagt motioner med ett antal förslag som rör bland annat stärkt rätt till personlig assistans, tillvaratagande av Huvudmannaskapsutredningens och Tolktjänstutredningens förslag, krafttag mot funkofobi, stöd för att köpa specialutformad cykel, förbättrad tillgång till hjälpmedel, bättre system för fritidsintyg till barn och behovet av en LSS-inspektion. Vi vill också tillsätta en utredning om hur Sverige fullt ut ska leva upp till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Alla dessa finns också med i dagens betänkande, och alla dessa frågor kommer vi att fortsätta uppmärksamma.

Jag står bakom samtliga våra reservationer och de två tillkännagivandena, och jag yrkar bifall till reservation 7.

Malin DanielssonL

Anförande 44

Fru talman! För 30 år sedan hände något revolutionerande. Personer med funktionsnedsättning fick rätt till stöd enligt LSS. Man gick från att vara vårdobjekt som samhället skulle ta hand om till att vara personer med rätt att bestämma över sina egna liv.

Tidigare var det institutionsboende, hemtjänst eller att förlita sig på anhöriga som gällde. Man fick rätta sig efter personalens scheman och de anhörigas goda vilja. Den som inte kunde röra sig fick snällt vänta tills någon kunde komma och hjälpa en upp ur sängen. När inte föräldrarna längre kunde få ihop vardagen fick barnet flytta in på institution, ibland långt från föräldrarna. Ville man gå på en dejt fick man ta med sig mamma, pappa eller någon kompis, för det var knappast något som hemtjänsten ställde upp på. Att skaffa familj och barn var något som de flesta inte ens vågade drömma om. Likaså var det svårt att jobba eller…

Visa hela anförandet

Adolf Ratzka, grundaren till Independent Living-rörelsen i Sverige, har uttryckt det väl med orden: Det är svårt att bidra till samhället om man inte kan ta sig ur sängen.

LSS är och var en frihetsreform. I det stora gällde det sådant som att unga kunde flytta hemifrån, klara sig själva, ta sig ut på arbetsmarknaden och bilda familj. I det lilla gällde det sådant som att kunna ta en promenad, sminka sig eller börja med en fritidsaktivitet, saker som de flesta tar för givet.

Fru talman! LSS gav personer med funktionsnedsättning rätt till ett liv som andra. De som har personlig assistans kan själva bestämma över var, när och på vilket sätt de ska få assistans. Personer som bor i ett LSS-boende ska ha möjlighet att ha egna intressen och inte anpassa sig till övriga på boendet. LSS ger även rätt till ledsagarservice, avlösarservice, kontaktperson, korttidsvistelse utanför det egna hemmet, daglig verksamhet och en rad andra insatser.

I år är det 30 år sedan LSS-reformen trädde i kraft. 30 år av mer frihet skulle man vilja sammanfatta dessa år, men tyvärr har frihetskurvan inte gått spikrakt uppåt.

De senaste drygt tio åren har till stora delar varit kantade av ifrågasättande av reformen. Har vi råd? Fuskas det inte väldigt mycket? Hur mycket stöd måste man egentligen ge? Sparkrav från tidigare regeringar, myndigheter som genom rättsprövning drivit fram ny praxis eller använt sig av praxis som det faktiskt inte finns grund för och en allmän debatt om fusk i samhället som inte alltid grundat sig på fakta.

Fru talman! Liberalerna har under dessa år drivit på för att lappa och laga reformen som vi en gång tog initiativ till. När andning och sondmatning inte längre räknades som ett grundläggande behov drev vi igenom förändring. När omprövningarna gjorde att flera tusen förlorade sin assistans drev vi igenom omprövningsstopp. När personer inte längre vågade flytta från en kommun där de fått ett beslut som gör att deras vardag funkar, för att kommunen de flyttar till kanske fattar ett annat beslut, drev vi fram en utredning om ett statligt huvudmannaskap.

Vi är dock långt ifrån nöjda. Beslut baserade på minuter och sekunder i stället för på individers totala behov, färre som beviljas ledsagning, orimliga krav på medicinska underlag och så vidare - listan på orsaker till att reformen urholkats kan tyvärr göras lång.

På sikt tror jag att vi har kommit så långt vi kan med att lappa och laga och att ett omtag av LSS behöver göras - LSS 2.0 - som gör att vi kommer tillbaka till grundintentionerna i lagen.

I det betänkande som diskuteras i dag finns det två tillkännagivanden. Båda rör LSS, och båda är frågor som Liberalerna har drivit och kommer att fortsätta driva. Vi välkomnar att fler vill vara med och driva dessa frågor.

Det första handlar om att utreda om vi kan indexera uppräkningen av schablonersättningen, vilket är en mycket god idé. Men det är en fråga som hanteras i budgeten. Vi får återkomma till den.

Det andra handlar om insatsen ledsagarservice. Från 2010 till 2022 har antalet personer i personkrets 3, där bland andra blinda och dövblinda ingår, som beviljats ledsagning enligt LSS minskat med 68 procent. Det visar Socialstyrelsens rapport som kom förra året.

Fram till 2019 ser det ut som att de flesta som inte längre beviljats ledsagning via LSS i stället har fått det via SoL, socialtjänstlagen. Men från 2019 och framåt viker båda kurvorna nedåt.

Fru talman! Vad är då problemet med detta? Det uppenbara är såklart att människor inte kan leva ett liv som andra om de inte får de stödinsatser som de behöver. En kvinna som intervjuats i rapporten berättar: "Jag och min syster är båda dövblinda. Vi fick ledsagning enligt LSS strax efter 1994. Vi kunde använda den efter skoltid och göra lite vad vi ville med timmarna, besöka kompisar, träna m.m. Ingen ifrågasatte vad timmarna användes till. Jag flyttade runt efter studier och träffade kärleken. Jag fick avslag på LSS för att jag nu är gift. Det ingår att min partner ska kunna vårda mig, säger de. Det blir inte ett jämlikt förhållande utan jag är beroende av min man."

Denna berättelse sammanfattar väl hur LSS utvecklats över tid. Dessutom är problemet att man förskjutit besluten från LSS till SoL. LSS-insatsen är kostnadsfri och mer flexibel än SoL-insatsen. En promenad beviljad via SoL ska inte sällan, närmare bestämt i 103 kommuner enligt Socialstyrelsens enkät, betalas enligt kommunens hemtjänsttaxa. Den lägsta taxan ligger på 35 kronor i timmen, och den högsta ligger på 470 kronor i timmen. Jag misstänker att det inte är många här inne som är villiga att betala de summorna för att få komma ut på en promenad eller ta sig till affären för att handla.

Vidare visar Socialstyrelsens rapport att 52 procent av kommunerna uppger att rättspraxis för synskadade och blinda har ändrats och att man därför i mindre utsträckning har beviljat ledsagning enligt LSS. Enligt Socialstyrelsen kan man ifrågasätta om rättspraxis används på korrekt sätt, och i en del fall där det hävdas att det finns rättspraxis går det i själva verket inte att finna någon sådan.

Socialstyrelsen pekar också på att många kommuner har egna riktlinjer för hur LSS-ärenden ska handläggas som inte är förenliga med intentionerna i lagen.

Fru talman! Jag tycker att det är klokt att Socialstyrelsen tar fram ett stödmaterial för handläggningen av LSS generellt. Det behövs ett kunskapsstöd till kommunerna när det gäller befintlig lagstiftning. Det är uppenbart.

Men på sikt vill Liberalerna se en översyn av LSS. Vi drev redan från början att fler personer med synnedsättningar borde omfattas av LSS. Detta gör inte att jag utesluter att en särlagstiftning om ledsagning kan vara en nödvändig och kanske en mer framkomlig väg för att komma till bukt med de problem med ledsagning som vi ser i dag. Vi kommer definitivt att titta närmare på detta förslag från Socialstyrelsen som nu bereds inom Regeringskansliet.

Christofer BergenblockCreplik

Anförande 45

Fru talman! Tack, ledamoten Malin Danielsson, för anförandet!

LSS har som sagt funnits sedan 1994. Det är ingen tvekan om att Liberalerna har haft en oerhört stor del i att den lagstiftningen har tagits fram. Det kan finnas behov av att se över lagstiftningen i sin helhet. Det låter naturligtvis bra med att tillskapa en LSS 2.0 när vi vet hur många problem som det finns i dag.

Men att tillskapa en LSS 2.0 blir också någonting som man kan gömma sig bakom för att inte riktigt ta tag i de problem som finns just nu. Det viktigaste är att rätta till de saker som går att rätta till nu.

Det är två frågor som är på bordet där Liberalerna innan den här mandatperioden har talat sig väldigt varma för att genomföra delar av detta och drivit på i de frågorna. Men de har blivit något mer tillbakalutade i regeringsställning.

Den viktigaste av de bitarna är Huvudmannaskapsutre…

Visa hela anförandet

Fru talman! Tack, ledamoten Malin Danielsson, för anförandet!

Den viktigaste av de bitarna är Huvudmannaskapsutredningen. Den stod alla partier som nu ingår i regeringssamarbetet helt bakom innan valet. Sedan modifierades det lite grann hur man uttryckte sig i Tidöavtalet.

Nu är Huvudmannaskapsutredningen klar. Den har varit det sedan början av 2023. Den är remissbehandlad och färdig. Den har legat helt klar på regeringens bord i över ett år, men det har ännu inte kommit någon proposition.

Min fråga till Liberalerna är: När kommer det en proposition om ett statligt huvudmannaskap? Med tanke på Liberalernas engagemang i den här frågan måste man vara väldigt väl medveten om hur den tidsplanen ser ut. När kommer propositionen?

Malin DanielssonLreplik

Anförande 46

Fru talman! Tack, Christofer Bergenblock, för frågan!

Oavsett om vi skulle gå vidare med LSS 2.0 eller en särlagstiftning för ledsagning tar det tid. Jag är precis som ledamoten väldigt mån om att saker händer här och nu. En sådan sak är att kunskapsstödet till kommunerna kommer fram.

Vi har här i dag på åhörarläktaren en kille som bor i Vårgårda, är 35 år gammal och som har blivit av med sin ledsagning enligt LSS. Han har också sökt via socialtjänstlagen men har fått avslag. Han har bland annat sökt för att kunna handla mat och ha fritidsaktiviteter. Nämndens ordförande i kommunen som fattat detta beslut är partikollega till Christofer Bergenblock. Jag vet att Christofer Bergenblock är lika upprörd som jag över det beslutet.

Jag hävdar att det är fullt möjligt att inom dagens lagstiftning fatta fler beslut om ledsagning enligt LSS. I Socialstyrelsens rapport kan man…

Visa hela anförandet

Fru talman! Tack, Christofer Bergenblock, för frågan!

Jag hävdar att det är fullt möjligt att inom dagens lagstiftning fatta fler beslut om ledsagning enligt LSS. I Socialstyrelsens rapport kan man läsa om rättspraxis som man tror kan spöka i besluten som rör synskadades rätt till ledsagning.

Det är ett fall som Högsta förvaltningsdomstolen har prövat och som rör frågan huruvida en 81-årig man med synskada tillhör personkrets 3 eller ej. Den prövade det enskilda fallet och inte om synskadade generellt ska tillhöra personkretsen. Just i det enskilda fallet kom den fram till att han inte tillhörde personkretsen.

Detta gör att jag tror att kunskapsstödet till kommunerna verkligen behövs när det gäller befintlig lagstiftning. Jag undrar om inte Christofer Bergenblock också tycker att det vore bra om hans kollega kunde ha detta i sin hand när han ska fatta beslut i LSS-frågor framöver.

Christofer BergenblockCreplik

Anförande 47

Fru talman! Jag hoppas att talmannen noterade att ledamoten över huvud taget inte svarade på den fråga som ställdes om Huvudmannaskapsutredningen utan förflyttade debatten till frågan om ledsagning. Där har Liberalerna valt att inte ställa sig bakom det oerhört viktiga tillkännagivande som riksdagen i dag kommer att göra till regeringen därför att regeringen inte levererar på den frågan.

Det kommer inte att räcka med ett kunskapsstöd från Socialstyrelsen, utan här behövs en reformering. Liberalerna borde kunna säga att det behövs en reform också vad gäller ledsagningen. När man säger att det behövs en reform av hela lagstiftningen i LSS borde man kunna ställa sig bakom den lilla biten.

Jag återkommer till det som var min fråga och det som ledamoten så tydligt undvek att svara på. När kommer en proposition om ett samlat huvudmannaskap inom LSS vad gäller personlig assistans…

Visa hela anförandet

Jag återkommer till det som var min fråga och det som ledamoten så tydligt undvek att svara på. När kommer en proposition om ett samlat huvudmannaskap inom LSS vad gäller personlig assistans?

Detta är en väldigt viktig fråga. Det efterfrågas från funktionsrättsrörelsen och även från samordnarna för LSS. Det efterfrågas från kommunerna. Det efterfrågades åtminstone innan valet även från samtliga partier i regeringsunderlaget, och det efterfrågas naturligtvis från oss i Centerpartiet.

Med tanke på det engagemang som Liberalerna har i frågorna om LSS utgår jag ifrån att man är väldigt väl uppdaterad om just huvudmannaskapsfrågan.

Min fråga återstår. Denna gång ber jag ledamoten att försöka besvara den. Hur går det med Huvudmannaskapsutredningen? När kan vi få en proposition på riksdagens bord? Är Liberalerna verkligen pådrivande i att det ska ske en förändring där?

Malin DanielssonLreplik

Anförande 48

Fru talman! Tack, Christofer Bergenblock, för att du upprepade frågan! Jag blev så engagerad när du började prata om LSS 2.0 att jag var tvungen att prata lite mer om det plus om ledsagarservicefrågan, som jag tycker är en av de viktigaste frågorna här i dag.

När det gäller huvudmannaskapsfrågan har vi sett alldeles för mycket lappande och lagande inom LSS de senaste åren, där lagstiftningen har kommit fram och inte blivit enligt intentionen. För mig är tidsplanen för Huvudmannaskapsutredningen sådan att förslaget läggs fram när vi kan säkerställa att fler får assistans och att folk inte faller mellan stolarna när vi flyttar över assistansen från kommunen till staten och till ett statligt huvudmannaskap.

Den tidsplanen tänker jag förhålla mig till, och medan vi arbetar fram förslaget är svaret lika tråkigt som vanligt: Det bereds inom Regeringskansliet.

Karin SundinSreplik

Anförande 49

Fru talman! Ingen som följer de här frågorna i riksdagen kan tvivla på att Liberalerna har drivit på i frågor kring att utveckla funktionshinderspolitiken. Ingen kan tvivla på engagemanget kring LSS. Jag har lärt känna Malin Danielsson som en oerhört påläst och engagerad förkämpe för stödet till funktionshindrade.

Vi står här i riksdagen i dag och har ett förslag på bordet som syftar till att förbättra en av de frågor som ledamoten Danielsson har drivit hårt, det vill säga ledsagarservicen för personer med synnedsättning och den personliga assistansen. Men när det alltså ligger förslag på bordet för att förbättra kommer Liberalerna ändå att rösta nej.

Visa hela anförandet

Det är svårt att få ihop dessa bilder. Jag krokar i det som ledamoten Bergenblock just frågade om. Jag har tidigare ställt frågor till regeringspartierna om när den viktiga frågan om ett samlat huvudmannaskap för den personliga assistansen egentligen kan komma. Jag skulle säga att ledamoten Bergenblock fortfarande inte fick något svar, för tidsplanen är att den kommer när den kommer. Det är en svår tidsplan att förhålla sig till både som otålig oppositionspolitiker och, kan jag föreställa mig, som personer som direkt berörs av den dysfunktionella lagstiftning vi har i dag.

Jag upprepar därför frågan: Hur, mer specifikt, ser tidsplanen ut för en proposition om det statliga huvudmannaskapet?

Malin DanielssonLreplik

Anförande 50

Fru talman! Min grundläggande inställning när det gäller funktionsrättsfrågor är att det är för lite och för sent. Det gäller oavsett om vi styr tillsammans med Socialdemokraterna eller med Moderaterna.

Men jag är också vän av principen att göra det bra. Huvudmannaskapsutredningen påverkar otroligt många människors liv. De ska gå från ett kommunalt beslut till ett statligt beslut. Det här behöver göras varsamt så att människor inte faller mellan stolarna. Vi ska inte återigen hamna i ett lappande och ett lagande av vår lagstiftning som gör att färre i stället för fler får assistans.

Därför är tidsplanen denna: När vi känner oss säkra på att vi kan lägga fram ett förslag som garanterar detta kommer vi också att lägga fram ett förslag. Och jag kan lova dig, Karin Sundin, att ett intensivt arbete pågår med det här.

Karin SundinSreplik

Anförande 51

Fru talman! Tack för svaret! Vi delar uppfattningen att det i alla fall just nu sker för lite och för långsamt på området.

Jag delar också uppfattningen att förslag som ska läggas på riksdagens bord ska vara väl förberedda. Vi ska göra arbetet bra oavsett vilken roll vi har i processen. Det ska göras varsamt. Men bilden skevar när ledamoten Danielsson målar upp att arbetet pågår, för det är inte den bild som någon annan har i frågan. Vi har hört vittnesmål från talarstolen i dag om att organisationer som arbetar med frågorna inte uppfattar att det pågår något arbete alls. Från min oppositionspolitikerhorisont ser inte heller jag att det pågår något arbete alls.

Visa hela anförandet

Fru talman! Tack för svaret! Vi delar uppfattningen att det i alla fall just nu sker för lite och för långsamt på området.

Mot den bakgrunden måste jag ändå fråga ledamoten Danielsson med det klappande liberala hjärtat: Är Liberalerna verkligen nöjda med hur arbetet med funktionshinderspolitiken bedrivs i Sverige just nu? Det är för lite, och det är för sent. På vilket sätt ser ni till att det blir mer verkstad på Socialdepartementet än vad som till synes pågår där just nu?

Malin DanielssonLreplik

Anförande 52

Fru talman! Liberalerna är aldrig nöjda, Karin Sundin. Det ligger i vårt dna. Vi vill alltid mer; det är det som driver oss i vårt engagemang.

Men jag välkomnar det nyvaknade intresset från Socialdemokraterna i de här frågorna, och jag ser gärna att alla, såväl opposition som regering, engagerar sig än mer i dem, för vi behöver göra stora förändringar på funktionshindersområdet för att se till att människor får ett liv som alla andra.

Det kan ibland vara trevligt att vara lite ödmjuk, speciellt när man tillhör ett parti som har suttit vid makten under många år. Jag vill påminna om ett par saker för att kanske förstärka känslan av ödmjukhet.

Visa hela anförandet

Fru talman! Liberalerna är aldrig nöjda, Karin Sundin. Det ligger i vårt dna. Vi vill alltid mer; det är det som driver oss i vårt engagemang.

År 2016 fattade den dåvarande regeringen beslut om ett regleringsbrev till Försäkringskassan. I det kan man läsa: Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen. 2016 tillsattes också en LSS-utredning. I direktivet till utredningen kan man läsa: Med hänsyn till kraftiga kostnadsökningar inom assistansersättningen behöver även ytterligare besparingar göras.

Det här är det arv som ni lämnade efter er. Det är det arv som vi har fått försöka lappa och laga i för att få reformen att gå ihop. Jag hoppas nu att vi kan göra gemensam sak, alla partier i Sveriges riksdag, för att se till att vi har en LSS som följer de grundintentioner som finns och som ger människor ett liv precis som alla andra.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Debatt i kammaren

Stöd till personer med funktionsnedsättning