Herr talman! Låt oss gå ett par år tillbaka i tiden och titta på skälen till att vi nu har ett schabloniserat föräldraavdrag.
Vid bedömning av ett barns rätt till assistans ska man beakta det som står i föräldrabalken om att föräldrar har ansvar för sitt barns omsorg. Vad som är ett så kallat normalt föräldraansvar har diskuterats under väldigt lång tid. Bland annat kan man notera att riksdagen 2020 var tvungen att fatta ett beslut om en ny lag som slog fast att stöd till barn i form av sondmatning och andning i sin helhet ska räknas som grundläggande behov och inte som ett föräldraansvar när man bedömer assistansbehovet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det schabloniserade föräldraavdraget
I utredningen Stärkt rätt till personlig assistans, där man analyserat frågan om ett föräldraavdrag, konstateras dels att det fanns dåliga förutsättningar för en rättssäker tillämpning av föräldraansvaret, dels att den tillämpning av föräldraansvaret som var praxis innan föräldraavdraget infördes kunde riskera att leda till att barn fick mindre assistans än vad som motsvarade deras behov.
Utredningen kom bland annat fram till att när ett barns behov av assistans utreds uppskattar man många gånger omfattningen i tid för varje behov för sig. Det innebär att det i varje enskilt moment bedöms vad som är normalt för en förälder att hjälpa sitt barn med.
Låt mig ta ett exempel som fanns med i utredningen och som visar hur det kan gå till i en kommun. Det här beslutet gäller ett barn som är fyra år gammalt och har en omfattande funktionsnedsättning.
Föräldrarna har ansökt om hjälp med dusch fyra gånger à 20 minuter per dag på grund av kräkningar och spasticitet. Kommunen anser att så många tillfällen inte kan behövas och att barn i den här åldern normalt behöver hjälp med att duscha och beviljar därför bara en gång à 10 minuter per dag.
Samma föräldrar uppskattar att de på grund av frekventa kräkningar behöver en timmes hjälp per dag. Kommunen anser att tvätt av barn är normalt föräldraansvar men att ansvaret här går lite utöver det normala, så man får 5 minuter per dag.
Föräldrarna ansöker om elva gånger 10 minuters hjälp per dag på grund av frekventa blöjbyten. Kommunen hänvisar i det här fallet till 1177, där det står att barn slutar med blöja vid två års ålder men att det ibland kan dröja ända till fyra års ålder. Blöjbyten för fyraåringar anses ingå i det normala föräldraansvaret, trots att det i detta fall finns medicinska underlag som styrker behovet. Kommunen beviljar tre gånger 5 minuter per dag.
Detta är bara tre av de moment som beskrivs i det 14 sidor långa beslutet. Redan här är skillnaden mellan vad föräldrarna ansökt och vad kommunen beviljar 3 timmar och 40 minuter per dag.
Herr talman! Ett annat skäl som utredningen lyfter fram när det gäller behovet att se över föräldraansvaret handlar om tonåringars rätt att inte behöva vara beroende av sina föräldrar mer än vad barn utan funktionsnedsättning behöver vara.
Några barn intervjuas i utredningen. En säger: "Assistansen är det närmaste 100 % självständig jag kan bli med mitt funktionshinder."
Många lyfter också fram de problem med frigörelse man kan ha som tonåring: "Till exempel när man precis bråkat och behöver hjälp - då blir det väldigt svårt."
Eller som ett barn uttrycker det: "Om man har grälat vill man inte be om hjälp. Och man vill inte hänga med sina föräldrar dygnet runt."
Ytterligare en konstaterar: "Det är bättre stämning hemma när assistansen är tillräcklig."
Herr talman! Detta är några av skälen till att utredningen valde att lägga fram ett förslag som frångick tanken i LSS att det ska göras individuella bedömningar och i stället ville införa ett schabloniserat föräldraavdrag. När behoven delas upp i moment för moment och varje moment sedan sätts i relation till föräldraansvaret hamnar ofta ett väldigt stort ansvar på föräldrarna i stället för att man ger stöd utifrån barnets funktionsnedsättning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det schabloniserade föräldraavdraget
Sedan årsskiftet 2022/23 har en ny lagstiftning varit på plats, som många redogjort för här tidigare under dagen. I propositionen kan man läsa att avdragen ska göras från barnets samlade totala hjälpbehov, för det ligger i sakens natur. Tolkningarna av lagstiftningen har dock gått isär, vilket flera här har lyft fram. En tydlig kammarrättsdom pekar på att man inte ska kunna göra sådana dubbla avdrag som görs i dagsläget. ISF:s rapport pekar på att det finns otydligheter i tillämpningen. Försäkringskassan gör en rättslig bedömning som har fått mycket kritik från assistansberättigade.
Ett enigt socialutskott ser detta som ett problem som behöver åtgärdas snarast. Ansvarigt statsråd har tagit initiativ till en analys för att se om utfallet ligger i linje med lagstiftarens intentioner. Denna analys omfattar både assistansersättning som beviljas av Försäkringskassan och den som beviljas av kommunerna och som vi i dagsläget inte har någon större kännedom om. Ett led i detta analysarbete är också att ta fram förslag för att säkerställa att lagstiftarens intentioner följs.
Herr talman! För oss liberaler är LSS en hjärtefråga. Personer med funktionsnedsättning ska få det stöd de behöver för att kunna leva ett liv som alla andra. Tyvärr har vi gång på gång genom åren behövt göra brandkårsutryckningar för att rädda den personliga assistansen. Vi har fått göra det för att stoppa omprövningarna och för att säkerställa att barn får hjälp med andning och sondmatning. Stora delar av betänkandet Stärkt rätt till personlig assistans, som vi har pratat om här tidigare, handlar just om att ge assistansberättigade den assistans som de är berättigade till men som de bland annat beroende på hur rättspraxis har utvecklats har nekats.
Vi är glada att se ett brett engagemang i riksdagen för den personliga assistansen. Liberalerna kommer i regeringen att driva på för att påskynda den analys som nu görs så att vi så snart som möjligt kan ha förslag på åtgärder på bordet som säkerställer att lagens intentioner uppfylls och att det inte ska gå att göra dubbla föräldraavdrag.
Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.