Carina Ståhl Herrstedt

Herr talman! Tack, Christofer Bergenblock, för frågan!

Herr talman! Det är precis som Christofer säger; det finns sedan tidigare ett tillkännagivande på området gällande de grundläggande behoven. Jag och Sverigedemokraterna är av uppfattningen att ett tillkännagivande ska tillgodoses, och det ska göras så fort som möjligt. Det kommer vi absolut att jobba för. Det är också av den anledningen som vi i dagsläget har valt att inte ställa oss bakom reservationen. Vi förutsätter att det tidigare tillkännagivandet ska tillgodoses.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

För övriga kan det vara gott att veta att Sverigedemokraterna lade fram en följdmotion till propositionen om stärkt rätt till assistans. Den valde varken Centern, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet att ställa sig bakom vid det tillfället. Ledamoten är alltså väl medveten om hur politiken fungerar.

Jag kan försäkra att det är en fråga som vi fortfarande står bakom och kommer att fortsätta driva. Om ingenting händer med tillkännagivandet kommer vi återigen att lyfta fram det.

Fru talman! Det försiggår många viktiga och intressanta debatter här i kammaren, men jag måste ändå erkänna att just dagens debatt är en debatt som ligger mig extra varmt om hjärtat. Det är frågor som jag verkligen brinner för och som jag har motionerat om sedan 2010 när jag kom in i riksdagen.

Jag tänkte även detta år börja mitt anförande med att läsa upp en text: "Ett problem som är påtagligt i dag när det gäller personlig assistans är Försäkringskassans bedömningar av begreppet 'grundläggande behov'."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

"Försäkringskassans hårda, nästintill inhumana bedömningar av de grundläggande behoven, leder ofta till att personer som själva kan föra mat till munnen och som själva kan klä på sig eller tvätta sitt hår, inte anses uppfylla de grundläggande behoven."

"Dessa alltför hårda bedömningar leder till att allt fler inte blir berättigade till assistans eller förlorar sin assistans vid omprövning. Med det förlorar de också möjligheterna till inkludering och deltagande i samhället. Möjligheten att leva ett liv som andra människor begränsas påtagligt."

Fru talman, utskottskollegor och åhörare! Man skulle lätt kunna tro att detta är en text som är skriven i går, men den tragiska sanningen är att det är en text som jag skrev i min motion 2012 - alltså för över tio år sedan. Man skulle kunna tro att det efter så här många år skulle se annorlunda ut, men det gör det tyvärr inte, i så fall bara marginellt.

De senaste mandatperioderna har för många med funktionsnedsättning och deras familjer inneburit en stor tillbakagång. Det går inte att sticka under stol med att tillvaron för många av dessa familjer präglades av otrygghet och osäkerhet under den rödgröna regeringen.

För detta är de socialdemokrater som suttit vid makten under denna tid ansvariga. Det går inte att bortse från att de signaler som regeringen har sänt, till exempel via regleringsbrev till Försäkringskassan, har fått ringar på vattnet som har slagit omkull otroligt många människors liv.

Fru talman! Ingen blir tryggare eller lyckligare av att vi står här i talarstolen och anklagar varandra. Det gynnar ingen. Nu är det dags, som någon annan här också har sagt, att vi tillsammans säkerställer att målen för funktionshinderspolitiken och intentionerna med LSS uppfylls och upprätthålls.

Politiken har alltför länge svikit människor med funktionsnedsättning. Därför är jag glad att vi nu har en ny regering med ett starkt sverigedemokratiskt inflytande. Detta tillsammans med de rödgrönas nyfunna engagemang i frågorna gör att framtiden faktiskt ser ganska ljus ut. Jag är glad när jag ser detta betänkande och de reservationer som finns. Det visar på en vilja att gemensamt driva dessa frågor framåt.

Vi i Sverigedemokraterna står fast vid våra ståndpunkter. Vi menar fortsatt att alla grundläggande behov ska anses assistansgrundande i sin helhet, att assistansersättningen behöver höjas, att blinda och synnedsatta ska beviljas färdtjänst och ledsagning och att barn och vuxna ska ha rätt till hjälpmedel anpassade efter deras behov och utifrån en nationell prislista. Vi vill fortfarande se rätten till en koordinator som familjer kan ta hjälp av och ökade möjligheter att komma i arbete och studier med mera. Vi står fast vid den politik vi har lagt. Det finns mycket som vi gemensamt måste ta ansvar för i dag.

Fru talman! Vår reservation 36, som jag för övrigt yrkar bifall till, handlar just om möjligheten till arbete. Vi menar att regeringen bör utreda fler möjliga finansieringsmodeller för att underlätta för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet att få eller behålla ett arbete.

Fru talman! En annan viktig och avgörande fråga är att det krävs ökad kompetens kring diagnoser och sjukdomar för att tillgodose de behov som finns. Det krävs också ökad kompetens vad gäller just bemötande, och det krävs inom samtliga områden: inom skolan, inom socialtjänst, på olika typer av boenden och daglig verksamhet - ja, överallt. LSS är eftersatt på så många områden, och det måste vi tillsammans sätta stopp för. Därför vill vi se ett nationellt LSS-lyft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Det som pågått en längre tid är inget annat än ett ovärdigt välfärdssvek som har bemötts med nonchalans och senfärdighet. Men nu verkar det finnas enighet i många av frågorna. Det är dags att vi tillsammans styr skutan åt rätt håll.

Fru talman! Det är inte rimligt att blinda och synnedsatta inte längre beviljas färdtjänst utan uppmanas att noga memorera vägen. Det är inte heller rimligt att funktionsnedsatta från en dag till en annan, som genom ett mirakel, plötsligt inte längre anses ha behov av assistans. Det är inte rimligt att personer med kommunalt beslutad assistans inte omfattas av omprövningsstoppet och att de av rädsla för att få färre eller till och med helt indragen assistans inte ens vågar ansöka om fler timmar, trots att behovet har ökat.

Det är definitivt inte rimligt, utan tvärtom totalt oacceptabelt, att personal på boenden agerar fullständigt vidrigt med både fysisk och psykisk misshandel. Där måste kompetensen verkligen öka.

Fru talman! Det måste vara slut med att framställa personer med funktionsnedsättning som kostsamma medborgare som bara ställer krav och som fuskare, bara för man ska kunna motivera besparingar. Vi måste återigen låta debatten handla om rättigheter och inkludering i stället för att fokusera på kostnader och besparingar. Det är dags att göra om och göra rätt. Jag tänker att vi kan göra det tillsammans.

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi implementeringen av EU:s tillgänglighetsdirektiv. Det är ett förslag som är riktigt bra - jag blev lika glad som föregående talare när det landade på mitt bord. Vi fattar beslut om ökad tillgänglighet till vissa produkter och tjänster. Detta är ett kliv framåt, i rätt riktning, och det är ett kliv som Sverigedemokraterna fullständigt ställer sig bakom.

För oss sverigedemokrater är det viktigt - och en självklarhet - att alla människor ska ha möjlighet att ta del av produkter och tjänster på marknaden, men så är det tyvärr inte i dag. Framför allt många äldre och funktionsnedsatta upplever sig i dag utestängda från vissa delar av samhället. Vår förhoppning är att dessa nya krav ska göra skillnad och minska inte minst det digitala utanförskapet för att uppnå en jämlik och inkluderande plats för alla. Förslaget löser inte alla problem, men det är som sagt ett steg i rätt riktning. Förhoppningsvis kommer det inom en snar framtid ytterligare steg i precis samma riktning.

I dag handlar debatten om hur direktivet ska genomföras i Sverige genom en ny lag om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet. Tillgänglighetsdirektivet gäller digitala produkter och tjänster som kan anses vara så centrala att det är viktigt att så många som möjligt kan ta del av dem och använda dem självständigt.

Lagändringarna påverkar tillgängligheten när det gäller datorer, smarttelefoner, bankautomater, biljettautomater med mera.

Detta underlättar bland annat användandet av e-böcker, gör det enklare att handla på nätet och att ta del av vissa digitala och interaktiva informationsterminaler, till exempel på flygplatser, med mera.

Herr ålderspresident! Enligt oss är detta ett viktigt steg i rätt riktning. För dem som i dag upplever utanförskap och svårigheter när det gäller tillgång till sådana här medel är detta en stor vinst. Därför är jag som ledamot i socialutskottet stolt över att kammaren i dag tar beslut om reformer som kommer att få betydelse för så många.

Syftet med lagen är att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens gällande de produkter och tjänster som lagen ska omfatta. Men framför allt ger den ökade möjligheter till jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet.

Förslaget innebär att det kommer att ställas olika krav på olika produkter och tjänster. Målet är att produkter och tjänster inom både det offentliga och privata ska planeras och tillverkas så att personer med funktionsnedsättning kan använda dem i så stor utsträckning som möjligt. Exempel på krav är att information ska kunna uppfattas med mer än ett sinne, till exempel hörsel, syn och känsel.

Information ska också presenteras på ett begripligt sätt med ett typsnitt i lämplig storlek och form för att möjliggöra för så många som möjligt att läsa den. Även avståndet mellan bokstäver, rader och stycken ska kunna ökas. Jag är aldrig så frustrerad som när jag förstorar något på min platta och det blir huller om buller, texterna går in i varandra och jag inte kan se var jag ska trycka härnäst. Bättre läsbarhet kommer alltså att underlätta jättemycket.

Detta kommer att underlätta för så många, och därför välkomnar vi som sagt lagen.

Jag ser positivt på att socialutskottet och Sveriges riksdag i dag gör viktiga förändringar för alla dem som behöver extra stöd. Sedan jag blev riksdagsledamot för Sverigedemokraterna har jag försökt vara en så stark röst som bara möjligt för just detta.

Vi visar nu att vi med förhållandevis små medel kan underlätta ett självständigt liv och ökad delaktighet i samhället för så många människor, i synnerhet för äldre och personer med funktionsnedsättning. Men det underlättar också för oss alla. När något blir enklare och tydligare drar vi alla nytta av det.

Det är välkommet att tillgänglighet till digitala tjänster tar ett stort kliv framåt. Det är viktigt att vi alla kan använda digitala tjänster och de möjligheter digitaliseringen erbjuder.

Herr ålderspresident! Det huvudsakliga syftet med genomförandet av direktivet är att det ska leda till ökad tillgänglighet med effekter som digital inkludering och minskad risk för segregation och diskriminering till följd.

Sverigedemokraterna ser dock en liten risk för att dessa effekter uteblir om slutprodukterna blir dyrare för användaren, vilket kan medföra att människor avstår från att använda dem. Vi ser alltså en viss fara med att kostnaden för användaren i slutändan blir högre.

Därför menar vi att det bör göras en ordentlig uppföljning av eventuella konsekvenser av lagförslaget för användarna av tjänsterna liksom branscherna och företagen som berörs så att vi säkerställer att syftet och målet med direktivet uppfylls.

Därför yrkar jag bifall till reservation 12 där vi lyfter fram just detta.

Herr ålderspresident! Det är ett viktigt och avgörande beslut kammaren tar i dag, och jag är säker på att besluten kommer att påverka mycket för många personer. Delaktighet, jämlikhet och allas lika rätt ska värnas i välfärdslandet Sverige.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Anna Tenje.

I slutet av förra året ställde jag en fråga till statsrådet gällande Försäkringskassans orimliga återkrav inom assistansersättningen. Jag lyfte då fram problematiken med det faktum att Försäkringskassan först fattat beslut om assistansersättningens omfattning för att flera år senare fatta ett nytt beslut och då kräva tillbaka ersättningen retroaktivt.

Det där var ny information för statsrådet, vilket jag har full respekt för. Min fråga i dag gäller därför om statsrådet har hunnit titta på detta. Finns det i så fall några tankar om riktlinjer för att säkerställa att Försäkringskassan inte ska kunna gå tillbaka många år i tiden och återkräva ersättning från personer som inte har gjort något annat än att följa Försäkringskassans beslut?

Fru talman! Min fråga går till socialförsäkringsminister Anna Tenje.

Efter en lagändring i socialförsäkringsbalken 2013 kan Försäkringskassan rikta återkrav till assistansanordnare. För det krävs att anordnaren insett eller skäligen borde ha insett att ersättningen utbetalats felaktigt eller med ett för stort belopp. Det är en del av lagen som inte följs i dag.

I praktiken ser det ut så här: En person blir beviljad personlig assistans enligt beslut från Försäkringskassan och anlitar en anordnare. Anordnaren i sin tur anställer och avlönar en assistent och redovisar för Försäkringskassan tiden assistenten jobbat. Ersättning betalas ut. Flera år senare gör Försäkringskassan en helt ny bedömning och anser att dess tidigare beslut var felaktigt. Då beslutar man att retroaktivt kräva in ersättning flera år tillbaka i tiden, trots att anordnaren inte gjort något fel.

Har ministern några tankar på att i framtiden införa någon form av preskriptionstid för återkrav? Hur tänker hon säkerställa att lagen verkligen följs?