Fredrik Kärrholm

Fru talman! Det handlar inte så mycket om vad jag vill och inte vill göra. Nu har detta föregåtts av ett utredningsdirektiv, en utredning som har remitterats och därefter en lagrådsremiss, och sedan har en proposition skrivits fram.

Jag tar fasta på det ledamoten sa här inledningsvis om att detta är bra och nödvändigt. Med det sagt finns det som med all lagstiftning med säkerhet en förbättringspotential.

Jag har mycket stor respekt för ledamotens kompetens, bakgrund, erfarenhet och kunnande. Jag hoppas att det kommer till nytta i ett närmare samarbete framöver.

Jag kan också konstatera att det blir väldigt svårt att åstadkomma någonting mer och ytterligare förbättringar med de andra som har deltagit i debatten här i dag. Vi hörde Miljöpartiets företrädare gå upp i debatten och uttrycka väldigt stark kritik mot stora delar av lagstiftningen.

Detta replikskifte tydliggör två saker, nämligen hur viktigt det är med en fortsatt konstruktiv dialog och att vi ständigt fortsätter att utveckla lagstiftningen. Det behöver vi fortsätta med nästa mandatperiod.

Vi har påbörjat ett systemskifte denna mandatperiod. Det kommer vi att behöva fullfölja under nästa mandatperiod. Där behövs alla goda krafter i Sveriges riksdag. Men tyvärr hittar vi inte dem på vänstersidan i svensk politik.

Fru talman! Jag vill på motsvarande sätt tacka ledamoten för Centerpartiets tydliga ställningstagande för den här propositionen. Det gläder mig att höra att Centerpartiet anser att detta är just både bra och nödvändigt.

Jag har stor respekt för ledamotens kunnande i de här frågorna. Det är inte det mest konstruktiva att de synpunkterna diskuteras här och nu, när beslutet om en ny lag ska fattas i morgon.

Det bästa hade varit om Centerpartiet varit en del av de diskussioner och förhandlingar som har pågått under lång tid för att utforma denna och mycket annan lagstiftning.

I stället väljer Centerpartiet att sitta vid sidan av med armarna i kors och inte vilja samarbeta med den moderatledda regeringen som gör detta och mycket annat, och som absolut är öppen för Centerpartiets stöd för diskussion och förhandling om lagförslag.

Det är Centerpartiet som har valt att inte vara en del av processen genom att man inte vill stötta den moderatledda regeringen och Ulf Kristersson som statsminister.

Jag skulle vilja vända på frågan och helt enkelt ställa en motfråga. Var det verkligen så klokt av Centerpartiet? Var det bästa sättet att konstruktivt försöka påverka, så att vi ska stå här och ha replikskiften i sista minuten i stället för att vara en del av regeringssamarbetet? Vore det inte bättre att framöver i stället stödja den moderatledda regeringen?

Fru talman! Under alldeles för lång tid har kriminella utan konsekvenser hånat, förlöjligat och förnedrat poliser – ofta med mobilkamera i hand och publik i bakgrunden. Det är ett rent dominansbeteende i områden där statens makt på riktigt är utmanad. Unga människor fostras i och med detta till att skratta åt lagen och se ned på svenskt rättsväsen. Detta måste vi sätta stopp för.

Därför inför vi ett nytt brott: förolämpning mot tjänsteman. Lagen träder i kraft redan den 2 juli. I mångt och mycket återinför vi det tidigare brottet missfirmelse mot tjänsteman, som tyvärr avskaffades på det vänsterradikala 1970-talet.

Poliser ska tåla mycket och iaktta självbehärskning, men poliser ska inte ägna sig åt missriktad tolerans mot samhällsfiender som hotar vår demokratiska samhällsordning och vårt lagstyre. Dessa ska polisen ingripa resolut mot, rapportera för brott och om nödvändigt omedelbart omhänderta. I stället för att dra sig tillbaka under haglande glåpord ska polisen agera med fasthet och markera vem som bestämmer. Detta har ett viktigt signalvärde.

Som tidigare polis är jag mycket stolt över att i dag stå här i riksdagens talarstol och presentera denna lagstiftning. Sverige ska vara ett land med både lag och ordning.

Fru talman! Det handlar lika mycket om att upprätthålla respekten för och skyddet av andra, såsom ordningsvakter, vårdpersonal, lärare, socialsekreterare med mera. Vi gör detta därför att utvecklingen kräver det. Det är inte en fråga om att skydda lättkränkta individer, utan det handlar om att värna vår gemensamma demokratiska ordning.

Det är självklart inte så att minsta lilla förolämpning nu blir straffbar. Många poliser, socialsekreterare och andra tjänstemän arbetar med och nära människor som befinner sig i utsatta situationer där det kan finnas koppling till exempelvis missbruk eller psykisk ohälsa. Alla uttalanden som syftar till att förarga eller reta upp någon omfattas inte av straffansvar enligt den nya lagen, utan det bör krävas att uttalandet träffar den angripne på ett mer personligt plan.

Smärre angrepp på självkänslan eller värdigheten som den enskilde rimligen ska kunna tåla omfattas alltså inte. Enstaka uttalanden i affekt som snarare ger uttryck för egen ilska eller exempelvis fysisk smärta kommer inte heller i fortsättningen att utgöra brott. Det förutsätts alltså en viss tolerans i tjänsteutövningen för att personer som blir föremål för ingripanden eller andra beslut kan ge uttryck för sina känslor på ett sätt som inte är helt genomtänkt. Det här är fullt rimligt.

I många fall förekommer dock förolämpningar som är ett problem både genom att de stör polisernas tjänsteutövning i stunden och genom att de stärker de kriminellas maktställning i utsatta områden. Utredningen som ligger till grund för lagförslaget beskriver särskilt hur kvinnliga polisanställda utsätts för grova förolämpningar.

När poliser utsätts för grova förolämpningar utan att något ingripande sker skapar det också en osäkerhet och en otrygghet hos allmänheten, och även detta lyfts fram i den nämnda utredningen. Jag tycker att det är beklagligt att höra politiker från vänsterkanten stå här och helt ignorera dessa uppenbara problem. Trakasserier mot poliser utgör inte heller bara ett angrepp mot den enskilde utan även mot allmän verksamhet. Därför faller det nya brottet under allmänt åtal.

Fru talman! Vi gör dessutom mer. Vi skärper straffen för våld och hot mot tjänsteman, särskilt vid grova brott. Vi utvidgar skyddet så att även tjänstemäns närstående omfattas. Vi gör det möjligt att i vissa fall utelämna beslutfattares namn i underrättelser för att skydda dem från hämndaktioner.

Vi stärker nu rättsväsendet och det offentliga på flera sätt så att de som företräder det offentliga ska kunna stå emot de starka kriminella krafterna. Den som representerar staten ska kunna göra sitt jobb utan att känna fruktan. Detta ska åter bli en självklarhet.

Fru talman! Jag tycker att det är lite väl tillspetsat att mena att det här är helt fel tänkt. Man ska vara väldigt försiktig med att dra generella slutsatser utifrån individuella erfarenheter, men jag vill ändå drista mig till att säga att min erfarenhet gör gällande att de kvinnor för vilka jag, i egenskap av polis, haft förmånen att berätta att den före detta partner som hotat dem har fått kontaktförbud har varit oerhört tacksamma för detta och upplevt en större frihet.

Vi ser nu till att det kan bli ett utvidgat kontaktförbud som i vissa fall kan gälla en hel kommun. Det skapar ju en frihet. Med det sagt tycker jag, återigen, att det är väldigt bra och positivt att titta vidare på vilka ytterligare reformer vi kan genomföra för att skydda våldsutsatta och hotade kvinnor och öka deras frihet.

Detta är också någonting som jag tycker påminner om styrkan i vårt regeringsunderlag. Vi har ett fantastiskt samarbete med Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna där det förs konstruktiva förhandlingar om hur politiken ska utvecklas. Grunden är Tidöavtalet, och det utvecklas hela tiden. I den utsträckning ledamoten hoppas på ytterligare och ännu bättre reformer som kan öka kvinnors frihet vågar jag nog drista mig till att påstå att det hoppet ligger i regeringsunderlaget, där det sker en kontinuerlig och konstruktiv dialog om politikens utveckling.

Fru talman! Jag vill tacka Centerpartiets ledamot för en mycket konstruktiv debatt. Jag tycker att det är väldigt positivt att i stället för den sedvanliga politiska pajkastningen, där alla själva gör allting rätt medan motståndarna gör allting fel, ha en mer saklig debatt med konstruktiva förslag. Jag önskar att vi oftare fick den här typen av mycket konstruktiva och konkreta förbättringsförslag presenterade från talarstolen och att vi därmed fick förmånen att debattera dem.

Lagen om kontaktförbud – eller, som det tidigare hette, besöksförbud – har funnits sedan 1980-talet och har gradvis utvecklats och förbättrats. Man bör vara synnerligen enfaldig om man tror att vi med de lagändringar vi gör här i dag når den perfekta lagstiftningen. Jag tror att vi alla är överens om att det är viktigt att utvärdera den lag vi nu stiftar och se om den kan förbättras ytterligare.

Jag uppskattar problematiseringen och tycker att det som framfördes i allra högsta grad är viktigt att titta vidare på, även om man möjligtvis kan se en viss problematik kopplat till Europakonventionens rättigheter när det gäller vilka krav som ställs på den här typen av frihetsbegränsande åtgärder utan att det finns en fällande dom i brottmål. Med det sagt hoppas jag verkligen kunna läsa mer om detta och ta del av det i någon form i framtiden för att kunna ha en mer välinformerad uppfattning.

Fru talman! Alldeles för många kvinnor i Sverige lever med ständig rädsla för ett överhängande våldshot, inte sällan från en våldsam före detta partner – rädsla när någon knackar på dörren, rädsla när fotsteg närmar sig bakifrån på gatan, rädsla när telefonen plingar till. Under mina år som polis har jag alldeles för många gånger mött utsatta som saknat tillräckligt stöd.

Därför är jag både tacksam och stolt över att få stå här i dag i riksdagens talarstol och presentera en ny lagstiftning som kommer att innebära ett bättre skydd mot män som förföljer, trakasserar och slår. Kontaktförbud ska kunna utfärdas i fler fall och bli mer omfattande. Samtidigt skärper vi straffen för våldsbrott, sexualbrott och grovt barnfridsbrott. Under alltför lång tid har rättssystemet kompromissat mellan brottsoffers och förövares behov. Moderaterna står däremot alltid reservationslöst på brottsoffrets sida. Nu ser vi till att utsatta får det stöd de förtjänar.

Den proposition vi debatterar här i dag innebär det mest omfattande reformpaketet på området på över ett decennium. Den lagstiftning som nu ligger på bordet syftar till att fler kontaktförbud ska kunna meddelas, att det ska ske tidigare i processen och att skyddet ska bli verkligt och inte bara formellt.

En viktig sak som nämnts här tidigare är att vi inför otillbörlig övervakning som grund för kontaktförbud. Det här är en modernisering som svarar mot dagens verklighet. Människor i utsatta situationer vittnar om hur deras partner eller före detta partner kartlägger varje steg de tar genom gps-spårning, fejkade profiler på sociala medier och buggning av telefoner. Det är övergrepp som vi behöver ta på lika stort allvar som det fysiska våldet. Den nya bestämmelsen gör det möjligt att ingripa redan innan våldet är ett faktum.

Vi ser också till att riskbedömningen blir mer nyanserad. Hot kan finnas även utan fällande domar. Därför slår vi nu fast att även förföljelse, psykisk påverkan och andra omständigheter, till exempel missbruk eller kontrollbeteende, ska kunna ligga till grund för kontaktförbud. Det är ett steg bort från en alltför legalistisk syn och mot ett mer verklighetsförankrat rättsskydd.

Kontaktförbud ska nu också kunna meddelas i syfte att skydda målsägande och vittnen i rättsprocesser. Vi har sett alltför många fall där vittnen skrämts till tystnad, där brottsoffer dragit sig ur och där rättvisan fått stå tillbaka för rädslan. Om rättsstaten ska fungera krävs det att de som vågar vittna också vet att rättssamhället skyddar dem. Nyligen infördes också möjligheten att vittna anonymt under en förundersökning och i brottmål i domstol.

Fru talman! En särskilt viktig nyhet är presumtionsregeln: att kontaktförbud ska meddelas som huvudregel efter allvarliga brott i nära relationer. Det är ingenting som kvinnan ska behöva kämpa för att få. Den som har dömts för att ha utövat våld mot sin partner eller sitt barn ska inte automatiskt ha rätt att återuppta kontakten. Tvärtom ska samhället tydligt signalera att skyddet för den utsatte kommer först.

Vi ser också till att det blir en skärpning av påföljderna. Den som överträder ett utvidgat kontaktförbud riskerar med detta lagförslag upp till två års fängelse. Det är en nödvändig markering av att ett förbud från staten inte är en vädjan utan ett bindande beslut; den som bryter mot det ska mötas av kännbara konsekvenser.

Särskilt vill jag lyfta fram att maximistraffet för grovt barnfridsbrott nu höjs till sex års fängelse. Barn som bevittnar våld lever inte bara med traumat här och nu, utan det påverkar hela deras framtid. Den här lagändringen är ett erkännande av att vi i Sveriges riksdag och hela samhället tar de långsiktiga skador som våld i hemmet orsakar på allvar.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att trygghet inte bara är en känsla. Det är i en bemärkelse en rättighet. Statens främsta uppgift är att skydda sina medborgare från hot, våld och förtryck. Dessa lagändringar är en viktig del i att fullgöra den uppgiften.

Fru talman! Vi debatterar här i dag reglerna om hur hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation med mera har tillämpats i förundersökningar och i preventivt syfte under det gångna året.

De senaste åren har möjligheterna till detta utökats, vilket motiveras av den brottsutveckling som tyvärr har drabbat Sverige. Att befogenheterna för polisen att använda hemliga tvångsmedel har ökat är betydelsefullt, dels mot bakgrund av antalet grova brott, dels för att vi har fått en utbredd tystnadskultur. Det finns hos många både en rädsla och en ovilja att samarbeta med polisen och vittna. Därför är dessa hemliga tvångsmedel oerhört betydelsefulla i det brottsutredande arbetet.

De har inneburit en reell nytta för att identifiera misstänkta personer, ge underlag till förhör, möjliggöra husrannsakan och beslag och slutligen som bevisning för åtal och för att bidra till fällande domar.

När vi nu ger polisen större och bättre möjligheter att utreda brott – vi ser till att fler kriminella åtalas och att fler kriminella döms till längre fängelsestraff – innebär det inte bara att vi förhindrar högaktiva kriminellas egen brottslighet. Det hindrar också deras möjligheter att nyrekrytera.

Vi har talat mycket om nyrekrytering i debatten här i dag. Brottsförebyggande rådet pekar väldigt tydligt ut att en förutsättning för att den här rekryteringen ska ske är att äldre kriminella är aktiva i barnens bostadsområden. När vi låser in de kriminella förebygger vi rekrytering och ger bättre förutsättningar för goda krafter – föräldrar, lärare, fritidsledare, idrottstränare och så vidare – att se till att hålla barnen på rätt kurs i livet.

Det finns inget motsatsförhållande mellan hemliga tvångsmedel, stränga straff och ökad lagföring å ena sidan och det sociala brottsförebyggande arbetet å andra sidan. Tvärtom bidrar det förra till det senare.

Fru talman! Våra välmenande vänner på vänsterkanten har uttryckt en skepsis till att polisen ska ha dessa utökade befogenheter. De är oroliga för en alltför extensiv övervakning av medborgarna. Detta är varken befogat eller rationellt.

Användningen av hemliga tvångsmedel kan sättas i relation till omfattningen av den grova och organiserade brottsligheten. Till exempel omfattade hemlig dataavläsning 331 personer under år 2023 – 331 personer. Det kan sättas i relation till att Polismyndigheten bedömer att det finns 14 000 individer som är aktiva i kriminella nätverk och därtill 48 000 personer som har koppling till dessa kriminella nätverk.

Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2023

Om något problem ska debatteras här är det inte att för många avlyssnas utan att för få avlyssnas. Användningen av hemliga tvångsmedel behöver öka, och när polisen nu får utökade resurser skapas förutsättningar för just detta.

Fru talman! Användningen av hemliga tvångsmedel är inte bara betydelsefull för att utreda brott utan även för att förhindra brott. Förra året såg vi till att polisen fick ökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel i preventivt syfte. Vi ser nu till att hemliga tvångsmedel även ska kunna användas på ett rimligt sätt när barn under 15 år är involverade i och misstänkta för brott. Jag ser fram emot kommande redovisningar som kan visa vilka resultat dessa lagändringar har åstadkommit.

Med detta ber jag att få yrka bifall till justitieutskottets förslag i betänkandet och föreslå kammaren att skrivelsen läggs till handlingarna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 8.)

Fru talman! Jag ber om ursäkt för det felaktiga tilltalet. Jag skyller på att jag har varit pappaledig i tre månader. Men nu skärper jag mig.

Ledamoten inleder sitt svar med ”i min verklighet”. Återigen: Det finns bara en verklighet.

Låt mig rätta ledamoten när han återigen far med direkta osanningar och felaktigheter när han säger att regeringen inte gör någonting för att bryta nyrekryteringen. Jag kan ge några exempel som ledamoten gärna får googla efter den här debatten: utökade föräldrastödsprogram, en helt ny socialtjänstlag, en förändrad socionomutbildning och ett ökat informationsutbyte mellan skola, polis och socialtjänst samt en ambition att placera fler barn i behov i kvalificerade föräldrastödshem. Listan kan göras mycket längre.

Min fråga gällde vilka verktyg som efterfrågades. Jag konstaterar att jag inte fick något svar på det. Ledamoten beskriver i stället ett mål om en välfungerande skola och att alla barn ska få trygghet och kärlek. Det är självfallet ett mål som vi delar. Men jag hade önskat en mer saklig debatt där vi inte betedde oss som Trump utan faktiskt förhöll oss på ett ärligt sätt till objektiva omständigheter. Då kunde vi ha en ordentlig och saklig diskussion om vilka åtgärder vi föreslår och vill genomföra i stället för att lögnaktigt stå och hävda att regeringen inte gör någonting för att bryta nyrekryteringen, för det stämmer helt enkelt inte. För hellre fram kritik i sak!

Fru talman! Om ledamotens syfte med detta propagandistiska anförande var att göra åhörarna dummare och felinformerade lyckades han. I en politisk debatt finns det såklart olika uppfattningar om verkligheten. Man har olika värderingar och gör olika analyser av problem, och man kan ha olika åtgärdsförslag – det är helt naturligt. Men din beskrivning av verkligheten är helt absurd.

Du säger att regeringens politik är ensidig. Regeringen har en omfattande strategi för att bekämpa både mängdbrottslighet och organiserad brottslighet. När det gäller den organiserade brottsligheten bygger strategin på tre pelare: slå hårt mot det grova våldet, bryta nyrekryteringen och krossa den kriminella ekonomin.

Du beskriver att brottsligheten, det grova våldet, aldrig har varit värre och att det ökar. Jag vill bara upplysa ledamoten om att sprängningarna minskade förra året, totalt sett. Skottlossningarna har minskat två år i rad. Med detta sagt är varje bombdåd och varje sprängattentat självklart väldigt allvarligt. Målet måste såklart vara att detta ska fortsätta minska och att vi totalt ska krossa den organiserade brottsligheten. Men din verklighetsbeskrivning är helt enkelt objektivt sett inkorrekt.

Du använder också väldigt mycket obegripliga metaforer. Du talar upprepade gånger om verktyg, men du preciserar aldrig vad du menar. Jag förmodar att ledamoten inte menar hammare och såg.

Du får gärna ge en mer korrekt beskrivning av verkligheten och fakta för de skolelever som är här i dag, och du får också gärna förklara vilka verktyg du menar.

Fru talman! Min fråga går till landsbygdsministern.

Det finns över 350 hundraser och rasvarianter registrerade i Sverige. Det är ett vetenskapligt faktum att vissa hundtyper är farligare än andra. Det beror dels på hundens fysiska egenskaper, dels på psykiska egenskaper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Så kallade högriskraser har blivit vanligare både i Sverige och i Europa. Det har lett till fler allvarliga skador. Nyligen fick ett litet barn i Sverige ansiktet avslitet. Det har lett till fler dödsfall. De senaste åren har flera personer avlidit i Sverige på grund av hundattacker.

I flera andra länder har högriskraser antingen förbjudits eller så har ägande förenats med särskilda krav. Reglerad avel är ytterligare en åtgärd.

Nu vidtar regeringen mycket bra åtgärder för att stärka tillsynen och möjligheten att vidta reaktiva åtgärder. Men vad ser ministern för möjligheter, och vad finns det för idéer om hur man mer förebyggande kan begränsa förekomsten av farliga hundar?

Herr talman! Ingen regering har någonsin tidigare gjort så mycket för svensk polis. Det handlar om rekordhöjda anslag, fler tvångsmedel för att utreda brott, fler tvångsmedel mot efterlysta, tvångsmedel i preventivt syfte, utökat stöd från ordningsvakter, ökat stöd från Försvarsmakten, utökade befogenheter vid gräns och säkerhetszoner. Förolämpning mot polis kriminaliseras. Det handlar också om anonymitetsskydd, en omfattande kameraoffensiv, en ny förverkandelagstiftning, ökade möjligheter att gripa och häkta och ökade möjligheter till informationsutbyte.

Listan kan göras längre.

En ytterligare sak som särskilt förtjänar att nämnas är att vi ser till att lönerna kan höjas för svenska poliser. Det är välförtjänt, och det krävs för att locka fler dugliga män och kvinnor till yrket.

Tyvärr höjdes inte aspirantlönen en enda gång under S-regeringens tid vid makten. Nu höjs den med 8 000 kronor.

Allt detta är viktigt. En starkare polis är en förutsättning för att trycka tillbaka brottsligheten. Svenska folket kan lita på att polisen kommer att göra det som krävs. Sveriges poliser kan lita på att Moderaterna kommer att ge alla förutsättningar som behövs.

Herr talman! Nu ser vi också till att stärka det operativa samarbetet med polisen i vårt grannland Finland. Det är uppenbart betydelsefullt att man kan agera tillsammans mot gränsöverskridande brottslighet.

Gränsen mellan våra länder är samtidigt lång. Att svensk och finsk polis kan hjälpas åt så att man hinner fram så snabbt som möjligt kan ha stor betydelse vid allvarliga brott som våldtäkt eller rån. Ytterst kan det handla om att rädda liv.

Regeringen fördjupar på ett bredare plan det nordiska samarbetet med Finland såväl som med Norge och Danmark. En viktig del för att möta ett yttre säkerhetshot är såklart Natosamarbetet. Men vi har också ett inre säkerhetshot, och för att möta det är polissamarbete med våra grannländer viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett starkt polis-samarbete i Torne-dalsregionen

Uttrycket "det svenska tillståndet" har i många år använts i debatten i våra nordiska grannländer samtidigt som dåvarande justitieminister Morgan Johansson förnekade och förminskade problemen. Nu talar vi klarspråk och gör det som krävs för att bekämpa brottsligheten.

Dessvärre råder det sedan en tid ett "nordiskt tillstånd". I en debattartikel häromveckan skrev Nordens alla fem ordförande för respektive lands polisförbund om hur problemen med organiserad brottslighet och grovt gängvåld spridit sig. Danska gäng samarbetar med svenska gäng. Norge har en skrämmande utveckling med våld och grov brottslighet bland unga. Tidigare i år gjorde finsk polis ett historiskt stort beslag av mängder med skjutvapen och sprängämnen. De nordiska polisförbunden efterfrågar precis det vi nu gör: ökat samarbete för att förhindra brott, gripa och lagföra.

Jag ser fram emot att vi i riksdagen i morgon godkänner samarbetsavtalet med Finland.

Herr talman! Jag skulle vilja passa på att tacka samtliga närvarande statsråd för alla de viktiga reformer som beslutas på alla politikområden. För varje dag gör de Sverige till ett lite bättre land och ser till att alla ungdomar här på läktaren kan vänta sig en lite ljusare framtid.

En viktig reform är nu en ny förverkandelagstiftning där vi ger polisen väsentligt bättre möjligheter att ta ifrån de grovt kriminella deras lyxprylar. Det kommer att göra det svårare att vara kriminell i Sverige.

Jag skulle vilja fråga justitieministern om regeringen har någon uppskattning av i hur många fall den här lagstiftningen kan komma att användas eller vilken effekt av denna vi kan förvänta oss att se i verkligheten.

Fru talman! Ledamoten Rasmus Ling och alla vi andra kan vara trygga med att Justitiedepartementet och justitieministern noggrann bevakar denna fråga och kommer att hantera den på ett omdömesgillt sätt.

Nu ser jag fram emot att här i dag rösta fram en av de största reformerna på straffrättens område sedan brottsbalken infördes för över 60 år sedan. Detta kommer att ge oerhört kraftfulla verktyg för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten.

Kan det behövas att lagstiftningen i vissa delar justeras ytterligare? Ja, absolut, och jag känner fullt förtroende för att Justitiedepartementet och justitieministern kommer att hantera detta.

Fru talman! Jag tackar ödmjukast för förtroendet från ledamoten Rasmus Ling för att han ser en kompetens i mig och antar att jag kan ge ett bättre, tydligare och mer utförligt svar än landets justitieminister. Men jag måste tyvärr göra Rasmus Ling besviken och hänvisa till Gunnar Strömmers svar på den fråga som redan ställts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny förverkande-lagstiftning

Låt mig dock konstatera att det är lite tröttsamt att alltid få denna typ av frågor av Rasmus Ling. Miljöpartiet var en av de främsta förespråkarna för den politik som har orsakat situationen i Sverige med fruktansvärd gängkriminalitet. Detta är lite som att vara brandman och befinna sig på plats för att släcka en fullt utvecklad husbrand och få synpunkter på tekniska detaljer i släckningsarbetet av pyromanen. Jag är tveksam till hur genuint engagemanget är och undrar om det inte snarare handlar om att döva ett väldigt dåligt samvete för att man ytterst är medskyldig till den fruktansvärda situation vi har i Sverige.

Fru talman! Systemskiftet fortsätter. Nu ska polisen få väsentligt bättre förutsättningar att ta egendom från grovt kriminella med en förenklad och mer effektiv förverkandelagstiftning. Detta är mycket betydelsefullt i kampen mot brottsligheten. Vi vet nämligen att pengar och konsumtion är den organiserade brottslighetens drivkraft och attraktionskraft.

Lagförslaget handlar bland annat om en ny förverkandeform, som gör det möjligt att i väsentligt högre utsträckning ta tillgångar med brottsligt ursprung från kriminella. Det kommer nu inte längre krävas att polis och åklagare måste bevisa att någon har begått ett konkret brott.

Här kommer en upplysning från Sveriges riksdag till grovt kriminella: Nu är ert glassliv över! Nästa gång ni blir stannade av polis kan era bilar, era klockor och era pengar komma att beslagtas och förverkas. Det kommer inte längre att krävas att polisen ska bevisa att ni begått ett konkret brott. Har du ingen legal inkomst och inte kan förklara var sakerna kommer ifrån ryker de. Mitt tips till dig som inte köpt din bil för hederligt förtjänade pengar är alltså att redan nu börja kolla på Blocket efter en billig begagnad cykel.

Detta är nämligen en praktiskt mycket effektiv lag. Om det är klart mer sannolikt att egendom härrör från brottslig verksamhet än att så inte är fallet ska egendomen förverkas. Det införs också en fullt rimlig presumtionsregel: Den som har lös egendom i sin besittning ska anses vara ägare till egendomen om det inte framgår att den tillhör någon annan. Grovt kriminella som kör runt i en bil i miljonklassen men aldrig har tjänat en krona på hederligt sätt i hela sitt liv kan inte längre hävda att den bil de kör runt i och som står parkerad i deras garage egentligen bara är lånad av en polare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny förverkande-lagstiftning

Samtidigt tillgodoses rättssäkerheten. Ett självständigt förverkande ska prövas i domstol, och utredningen ska ledas av åklagare. I vissa fall ska också den enskilde ha rätt att företrädas av ett rättsligt biträde.

Betänkandet innehåller ytterligare viktiga förändringar. Tillämpningsområdet för penningbeslag breddas på så sätt att det blir ett generellt tillämpligt tvångsmedel. Även regelverket gällande företagsbot moderniseras och effektiviseras - återigen med god hänsyn till rättssäkerhet.

Det föreslagna förändringarna om utvidgat förverkande och självständigt förverkande utgör en del av de största reformerna på straffrättens område sedan brottsbalkens införande för över 60 år sedan.

Fru talman! Här i dag vidtar vi en viktig åtgärd för att undanröja själva incitamenten för organiserad brottslighet. De nya möjligheterna att ta kriminellas tillgångar kommer att slå brett mot gängen och även ledarskikten. Med detta minskar vi också brottslighetens attraktionskraft för barn och unga. Det är jätteviktigt att vi stoppar nyrekryteringen till gängen, och det blir väsentligt mindre attraktivt att delta i organiserad brottslighet och ingå i gängstrukturer om man inte får de materiella fördelarna. Nu stryper vi den kriminella ekonomin. Nu trycker vi tillbaka klanerna och gängen.

Fru talman! Sverige har blivit ett land där kriminella uppdrar åt barn att mörda. Återkommande sprids så kallade dödslistor. Just nu sprids en sådan lista på 16 personer i Göteborg.

Vi, Moderaterna tillsammans med Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna, genomför nu ett systemskifte för att förebygga denna typ av brottslighet - i socialpolitiken, migrationspolitiken och rättspolitiken. Utöver reformer som syftar till att vara långsiktigt förebyggande vidtar vi även åtgärder som är omedelbart brottsförhindrande. Med polisiärt underrättelsearbete kan nära förestående brott avvärjas och förhindras.

Men för att effektivt och framgångsrikt bedriva ett sådant underrättelsearbete krävs användning av hemliga tvångsmedel, såsom hemlig avlyssning och hemlig dataavläsning. Detta har vi redan möjliggjort genom lagändringar som trädde i kraft i oktober förra året. Därmed fick polis och åklagare utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel för att förhindra allvarliga våldsbrott inom kriminella nätverk - för att förhindra att barn skjuter personer på uppdrag.

Möjligheten att använda dessa preventiva tvångsmedel har alltså varit i kraft under en förhållandevis kort tid. Men vi har redan sett att detta haft effekt. Våldsbrott har förhindrats, och det har kunnat inledas flera förundersökningar om förberedelse till mord och andra allvarliga brott. Detta bedöms ha bidragit till att skottlossningarna hittills i år är 30 procent färre jämfört med förra året.

Fru talman! Det grundläggande syftet med de straffprocessuella tvångsmedlen är att de brottsbekämpande myndigheterna vid en konkret misstanke som är föremål för förundersökning ska ha adekvata verktyg för att utreda brott och väcka åtal, som slutligen kan leda till fällande domar. Behovet av tvångsmedel i ett tidigare skede, före förundersökningen, är dock tydligt.

Det betänkande som vi debatterar här i dag innebär att möjligheterna att använda tvångsmedel i underrättelsearbete ska utökas ytterligare, något som både polis och åklagare har efterfrågat.

Förslaget innebär att även hemlig rumsavlyssning och husrannsakan ska få användas i preventivt syfte, inte bara mot organiserad brottslighet utan även mot spioneri och terroristbrott. Rätten att använda dessa befogenheter kan förväntas göra att fler allvarliga brott förhindras innan de sker, något som kommer att rädda liv.

Fru talman! Det behövs helt klart utökade befogenheter för polisen för att komma åt de individer och grupper som utgör ett allvarligt och direkt hot mot vårt samhälle. Samtidigt ska vi självfallet värna grundläggande fri- och rättigheter för alla medborgare. Det är därför välkommet att förslaget även innebär lagändringar för att stärka rättssäkerheten för den enskilde.

Det är sammantaget ett väl avvägt förslag. Således yrkar jag bifall till propositionen och avslag på de motioner som behandlas i betänkandet.

Fru talman! Om en sak är vi alla här inne överens. Vår gemensamma strävan är att man i Sverige ska kunna leva i säkerhet och trygghet utan rädsla för att bli utsatt för brott, oavsett vem man är och var man bor. Vid sidan om att ge brottsoffer upprättelse och tillse att rättvisa skipas är detta också vad regeringens kriminalpolitik syftar till. Den har en tydlig brottsförebyggande ambition.

En av många viktiga brottsförebyggande åtgärder är att låsa in högaktiva förbrytare. Det tål att upprepas att den som sitter inlåst inte kan begå brott och inte heller rekrytera unga till organiserad brottslighet. Att fängsla kriminella kan dock liknas vid att släcka bränder. Vi måste självklart också se till att nya bränder inte uppstår.

Vid sidan av satsningar på rättsväsen och straffrättsliga åtgärder behövs således en effektiv social brottsprevention. Det regeringen förtjänstfullt uträttar på detta område beskrivs i strategin som vi debatterar här i dag, Barriärer mot brott.

En verkningsfull politik med rätt åtgärder kräver först och främst en korrekt orsaksanalys. Det kan låta självklart men har länge saknats i svensk politik. Det har genom åren skrivits en enorm flora av strategier, rapporter och förslag om att motverka brottslighet, men försvinnande få av dessa redogör för någon konkret orsaksanalys. Partipolitiska såväl som offentliga dokument inleds ofta med diffusa förklaringar om att brottslighetens orsaker är "komplexa", utan närmare förklaring. Den förra regeringens skrivelse Tillsammans mot brott är ett exempel på detta. Den saknade helt orsaksanalys. Det är ett genomgående mönster - och ett problem.

När orsaksanalyserna är otydliga eller obefintliga blir åtgärderna sällan ändamålsenliga eller effektiva. Detta är en delförklaring till att flera av de brottsproblem vi har i Sverige eskalerat och hittills inte motarbetats framgångsrikt.

Det är mycket positivt att den moderatledda regeringens strategi som nu presenterats är tydlig med vad brottslighetens orsaker är. Den tar sin utgångspunkt i varför individer begår brott. Självklart är svaret mångfasetterat. Flera faktorer påverkar det. Det finns inte heller någon exakt konsensus i forskarvärlden, utan uppfattningarna om vilka faktorer som väger tyngst varierar.

Strategin klargör att den påstådda kopplingen mellan socioekonomisk bakgrund och brott, som länge betraktats som självklar, inte alls är så självklar. Studier visar att detta samband är svagt. Det konstateras i strategin att andra omständigheter har större förklaringsvärden, till exempel föräldrarnas omsorgsförmåga, umgänge med brottsliga kamrater och den enskildes brist på självkontroll. Individens och omgivningens normer, värderingar och attityder framhålls.

Socialister och socialdemokrater vill gärna låta påskina att det som framför allt krävs för att minska brottsligheten är ett högre skattetryck, en större stat och ekonomisk omfördelning. Det fick vi nyss höra exempel på i replikskiftet som ledamoten Ardalan Shekarabi avslutade med att betona välfärdsstaten. Men om ekonomisk omfördelning och offentligt finansierad välfärdsservice hade varit det mest effektiva för att förebygga brott hade Sverige i dag haft världens lägsta brottslighet.

Fru talman! Låt mig fördjupa denna orsaksanalys något och samtidigt reda ut ett vanligt missförstånd. Det påstås ofta att olika omständigheter orsakar brottslighet när de i själva verket endast samvarierar med brottslighet.

Trångboddhet, utländsk bakgrund, låg socioekonomisk status är exempel på sådant som inte sällan påstås just orsaka brottslighet men som egentligen bara korrelerar, det vill säga samvarierar, med brottslighet och inte utgör de egentliga orsakerna. Korrelation är inte kausalitet.

De flesta som bor trångt, är födda i utlandet, har föräldrar som är födda i utlandet, har låg inkomst eller låg utbildning begår inte några grova brott. Människor begår brott eftersom de väljer att utföra en viss handling.

Det är lyckligtvis sällan en person är direkt tvingad att begå ett brott, och i vårt moderna Sverige händer det i princip aldrig att någon befinner sig i en så svår situation att brott är strikt livsnödvändigt.

En person väljer normalt brott som ett handlingsalternativ bland andra på grund av en specifik motivation, till exempel en frestelse, grupptryck eller provokation. De flesta som lockas eller blir pressade att begå en brottslig handling avstår dock på grund av den egna moralen och de egna värderingarna.

Låt mig ta ett pedagogiskt exempel. Om vi hittar en plånbok med pengar i och ett visitkort kan vi antingen ta pengarna eller lämna tillbaka pengarna. Det enda som avgör om vi gör rätt eller fel är våra egna värderingar.

Somliga kommer att begå brottet, och andra kommer att göra rätt för sig. Det gäller oavsett inkomst, boendesituation, utbildning eller om man har passerat en nationsgräns eller inte. Det avgörande är vår moral. Det är alltså inte tillfället som gör tjuven, som det ofta heter, utan tjuven som gör tillfället. Brott är ytterst en omoralisk handling.

Men vi föds inte onda eller goda, utan vi formas under vår uppväxt. Otillräcklig fostran i hemmet och en brottsaktiv kamratkrets är exempel på sådana omständigheter som påverkar vår lagrelevanta moral och förmåga att utöva självkontroll. Det är en typ av faktorer som har en mer kausal påverkan.

Vi behöver en politik och ett samhälle som gör att barn får växa upp tryggt och kärleksfullt, får en inneboende tydlig känsla för rätt och fel, och en egen inre motståndskraft mot gängkriminaliteten. Det handlar om en förmåga till självbehärskning, empati och genuin respekt för sina medmänniskor. Det gör stölder såväl som sexualbrott till något otänkbart.

Det handlar inte, som socialisterna och Socialdemokraterna framhåller, bara om resurser. Den svenska skolan har mer pengar per elev än genomsnittet i OECD. I våra mest brottsutsatta områden är skolpengen ännu högre. Det handlar om hur vi bedriver verksamheten och inte främst om hur pengar vi stoppar in i den. Det handlar om att betona föräldraansvaret. Det handlar om konsekvenser.

Fru talman! I linje med denna orsaksanalys stärks och utvecklas nu den sociala brottspreventionen. Regeringens strategi, reformerna och åtgärderna sammanfattas mycket väl i skrivelsens titel, Barriärer mot brott.

Det är tre barriärer, så kallade preventionsnivåer. Den första är ett brett förebyggande arbete. Den andra är att bryta en negativ utveckling tidigt. Den tredje är att kriminella banor som påbörjats måste stoppas.

Fru talman! De allvarliga brottsproblem som Sverige lider av är inte orsakade av någon förbannelse som slumpmässigt drabbat Sverige. De är en konsekvens av en serie politiska misslyckanden. Med rätt politik kan vi rätta till dessa misstag. Det kommer att ta tid, men det går. Denna strategi stakar ut vägen framåt.

Fru talman! Jag tror att de som ser debatten på tv eller sitter på läktaren inte blev klokare av detta svar. Den ärade ledamoten Ardalan Shekarabi säger att alla faktorer behöver inkluderas i en omfattande analys - ett svammel som inte ger något som helst rakt svar på frågan. Men det följer en socialdemokratisk tradition där man ofta och gärna inleder förslag och rapporter om brottsförebyggande politik med att brottslighet är komplext. Ja, brottslighet är komplext. Men man kan ändå försöka att förklara vad den beror på.

Jag välkomnar att det åtminstone fanns ett minimum av konkretion i svaret och att Ardalan Shekarabi nämnde migrationen, som är en av flera faktorer som har haft stor påverkan. Migrationen har ju orsakat ett utanförskap och en minskad social stabilitet, vilket har försämrat föräldrars möjlighet att fullgöra sitt föräldraansvar och därmed skolans förutsättningar att upprätthålla ordning och reda och bibringa eleverna sunda värderingar.

Jag ska försöka hjälpa ledamoten att ge ett lite rakare svar på frågan. Ett kortfattat svar på 30 sekunder kunde ha varit: Ja, frågan är komplex, och det finns väldigt många faktorer. Men socioekonomiska faktorer, som de senaste årens debatt uppehållit sig vid, räcker inte som förklaring, utan ytterst förklaras brottslighet med den enskilde individens moral. Men vi föds inte onda eller goda, utan vår moral och våra värderingar formas under uppväxten. Här påverkar föräldrar, kamrater, skola med mera.

Det var ett försök till ett något mer konkret svar, och du får gärna fylla på.

Fru talman! Det är mycket glädjande att höra ledamoten berömma regeringens strategi för att i allt väsentligt vara korrekt. I strategin framhålls en orsaksanalys av brottsligheten, vilket är väldigt betydelsefullt. En verkningsfull politik med rätt åtgärder kräver nämligen först och främst en korrekt orsaksanalys. Det gäller alla politikområden, inte minst kriminalpolitiken. Det kan låta självklart men har länge saknats i svensk politik.

Den förra regeringen, Ardalan Shekarabis regering, försökte åstadkomma ett nationellt brottsförebyggande program i en skrivelse som kallades Tillsammans mot brott. Det var ett sammelsurium av diverse åtgärder, men orsaksanalys saknades helt.

Ardalan Shekarabi talar med stor självsäkerhet om vilka åtgärder som behövs och vilka åtgärder som kan utvecklas på olika sätt. Jag vill därför gärna höra honom beskriva sin och Socialdemokraternas analys av brottslighetens grundorsaker.

Herr talman! Jag vill börja med en språklig rättelse. Att flina har ingenting med utseende att göra. Det har med beteende att göra, och ledamoten kanske ska fundera lite över sitt beteende.

Terrorhotet i Sverige beror på att vi har väldigt många våldsbejakande islamister i Sverige, ingenting annat. Kriminalvården har en platsbrist som fanns när vi tog över makten. När din partikollega Morgan Johansson var justitieminister skröt han om att man nu minsann hade låst in så många brottslingar att det var fullt på landets anstalter. Men detta var alltså ingenting att skryta om, utan det var ett politiskt misslyckande som vi nu löser med en tydlig plan, där Kriminalvården bygger ut anstalter och bygger nya anstalter. I december i år är vi klara med utredningen för att kunna hyra fängelseplatser i utlandet.

Det förebyggande arbetet har inte fungerat i Sverige. Dt är därför vi ser de problem vi ser. Nu har regeringen tagit fram en socialpreventiv strategi som är genomtänkt och omfattande. Att regeringen inte skulle ha någon politik eller strategi kring detta är rent lögnaktigt. Jag vill inte tro att ledamoten är så totalt okunnig.

Du problematiserar min debattstil och efterlyser ett mer lågaffektivt bemötande. Nej, tvärtom: De problem vi har i Sverige beror i hög utsträckning på att vi i stora delar av samhället har ägnat oss åt ett lågaffektivt bemötande. Gärningar har inte fått konsekvenser, och det har funnits en allmänt utbredd naivitet. Nu ändrar vi på det. Nu får vi ordning på Sverige. Nu ställer vi upp efter era misslyckanden.

(Applåder)