Fredrik Kärrholm

Fru talman! Jag tror inte att någon som lyssnar på debatten på något sätt blir klokare över huvud taget.

Ledamoten säger att vi inte ska ha en politik som bara syftar till att skapa rubriker. Men bakom rubrikerna finns en verklighet där vi inte bara minskar antalet skjutningar och trycker tillbaka den organiserade brottsligheten, utan annan brottslighet minskar också. Antalet stölder och inbrott minskar.

Det är en enorm framgång. Jag kan konstatera att Vänsterpartiet har röstat emot alla förslag som vi har lagt fram som har lett till den utvecklingen.

Fru talman! Som jag precis nämnde i replikskiftet skedde 391 skottlossningar 2022. I år har det skett 83 och i Stockholm den senaste månaden noll. Det är en siffra som tål att upprepas: noll. Detta är alltså en framgång som få över huvud taget trodde var möjlig för fyra år sedan.

Betydelsen av detta är enorm. Låt oss minnas tolvåriga Adriana som sköts ihjäl i en gänguppgörelse, den nyblivna grundskolläraren Soha som sprängdes till döds i sitt eget hem och familjefadern Mikael som kallblodigt mördades inför sin tolvåriga son. Listan kan sorgligt nog göras mycket längre. Förutom de oskyldiga människor som har dött har människor skadats, blivit blinda av glassplitter och fått hörseln förstörd vid sprängdåd. Alldeles för många har utpressats, rånats och bedragits. Hela områden har levt i skräck för livsfarliga gängkriminella.

Att vi vänt utvecklingen räddar liv och ger människor tryggheten åter. Jämfört med 2022 sitter i dag 3 000 fler brottslingar i fängelse. Det gör skillnad. Skjutningarna har minskat med 80 procent, och nyrekryteringen till gängen minskar när förebilder blir till avskräckande exempel.

Men den organiserade brottsligheten är inte besegrad. Kapabla och farliga nätverk finns kvar: förortsgäng, kriminella klaner och internationella brottssyndikat. Polisens kartläggning visar att det handlar om tiotusentals individer. Den kriminella ekonomin omsätter hundratals miljarder.

På allt detta har vi en annan allvarlig brottslighet. 1 av 30 unga män blev förra året rånade. 1 av 20 unga kvinnor blev förra året utsatta för ett sexuellt övergrepp. Att intensiva gängkrig inte längre skapar dagliga rubriker betyder inte att staten fullgjort sin skyldighet att skydda medborgarna.

Vi kan och får inte nöja oss med att Sverige har blivit mindre farligt. Vi behöver göra mer för att bekämpa brottsligheten. Polisen behöver samma befogenheter för att förhindra våld mot kvinnor som för att stoppa gängen. Polisen behöver lagstöd för att sätta dit pedofiler online. Och vi behöver fler poliser som patrullerar på våra gator. Fängelsestraff ska utdömas oftare. Hela straffskalorna ska användas, och vi behöver avskaffa mängdrabatten.

Tyvärr är detta något som vänstersidan i denna kammare motsätter sig. Tyvärr innebär det att väldigt många brottsoffer lämnas utan upprättelse. Likaså saknar vänstersidan förståelse för nödvändigheten av att invandringen behöver förbli kraftigt begränsad. Föräldraansvar är också något som tycks vara helt frånvarande i socialdemokratins vokabulär. Och när det kommer till skolan pratas det sällan om att uppdraget behöver inbegripa att man förmedlar både kunskaper och värderingar.

Ett tryggt Sverige förutsätter att barn under sin uppväxt utvecklar en egen inneboende vilja att göra rätt. Det förutsätter i sin tur ett ordnat samhälle präglat av gemenskap. Ambitionen måste vara större än att människor ska avstå från brott. Ambitionen måste vara ett samhälle där människor tar ansvar, följer gemensamma regler och normer och uppträder med vänlighet – inte av rädsla för straff eller konsekvenser utan av respekt för sina medmänniskor. Målet måste vara ett Sverige som är både tryggt och civiliserat.

Fru talman! År 2022, när ni fortfarande styrde, skedde 391 skottlossningar. I år har det skett 83 och i Stockholm den senaste månaden noll.

Fru talman! Teresa Carvalho tar upp sprängningar. Antalet detonationer i hela landet den senaste månaden var en. Det är en för mycket, men detta är en framgång som få ens trodde var möjlig för fyra år sedan. Den moderatledda regeringen har löst allvarliga problem med brottslighet som uppstod under Socialdemokraternas vakt.

Sedan pratar Teresa Carvalho om upprättelse, och då undrar jag en sak. Socialdemokraterna röstade ju nej till att avskaffa mängdrabatten. Har man omprövat sin uppfattning, eller vill man fortfarande bara avskaffa mängdrabatten för vissa brott?

Fru talman! Jag framhärdar ändå med att vi avskaffar mängdrabatten.

Det vi kallar mängdrabatt, det vill säga de regler för straffmätning som vi nu föreslår en ändring av, var djupt orättvist och fick allvarliga konsekvenser i form av alldeles för lindriga straff för farliga, högfrekventa förbrytare.

Hela min politiska gärning har syftat till att reformera det här straffsystemet, och jag är väldigt stolt över att få avsluta den här mandatperioden med att rösta för ett eminent förslag som enligt min mening definitivt avskaffar mängdrabatten. Det skulle trots allt förvåna mig om ledamoten efter denna lagändring fortsätter kalla detta för en mängdrabatt.

Jag vill också passa på att påpeka att det vi gör nu är av historisk betydelse. Jag nämnde i mitt anförande tidigare att det var över 60 år sedan brottsbalken antogs i den här kammaren och snart 40 år sedan den senaste stora reformen av straffrätten gjordes. Att vi nu har gjort de här stora förändringarna handlar inte bara om att det är rättvist och moraliskt rätt, utan det handlar också om att lösa väldigt allvarliga brottsproblem: den organiserade systemhotande brottsligheten men också det stora problem vi har med sexualbrottslighet i Sverige.

Här hade jag kanske önskat en lite mer konstruktiv ansats från Centerpartiet. Även om inte allting är perfekt tycker jag att man måste se att vi har en inre säkerhetskris att hantera och ha ett lite mer lösningsorienterat fokus. Med detta sagt hoppas jag att vi kan få till ett bra samarbete kommande mandatperiod.

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet och tack för den här mandatperioden, som lider mot sitt slut! Jag har många gånger uppskattat vårt meningsutbyte för att jag tycker att ledamoten i grunden är en intellektuellt hederlig politiker.

Jag håller inte med henne om hennes slutsatser kring processen, men jag noterar att hon i sak håller med om regeringens ambition. Det är mycket glädjande att vi delar viljeinriktning.

Jag skulle vilja ställa en genuint menad fråga. Ledamoten säger att det här inte innebär att vi avskaffar mängdrabatten. Men ”rabatt” är en metafor hämtad från varuhandeln och ingen juridisk-teknisk term. Det har använts som metafor för att det har funnits en matematisk modell.

Det har inneburit att domstolarna i sin praxis, precis som i dagligvaruhandeln när man har rabatter, räknat att det andra brottet bara blir värt en tredjedel, nästa en sjättedel och så vidare. Det gör metaforen är ganska träffande.

Det vi gör nu innebär att vi inte kommer ha en sådan matematisk modell. Som huvudregel ska straffvärdet för varje brott läggas till. Därefter ska domstolen göra en helhetsbedömning för att säkerställa att straffet blir proportionerligt. Utgångspunkten är att varje brott ska räknas.

Så här funkar det i princip i alla länder i västvärlden. Mig veterligen finns det inget land i västvärlden som har en absolut kumulation. Men det betyder knappast att man har mängdrabatt i Texas.

Jag undrar om ledamoten ändå inte skulle kunna tillstå att metaforen ”mängdrabatt” i och med denna reform inte längre är särskilt träffande.

Fru talman! I decennier har Sverige haft en otillräcklig straffrätt. Under mina år som polis bevittnade jag detta på nära håll.

Jag minns särskilt ett fall. En tolvårig flicka lurades ned i en källare av en man. Nere i den mörka källaren hotade han henne med kniv och förgrep sig på henne sexuellt. Skräcken måste ha varit fruktansvärd. Straffet blev inte ens två års fängelse. Det blev ett år och nio månader, och mannen blev frisläppt efter två tredjedelar.

En kort tid efter att han hade kommit ut från fängelset begick han nya övergrepp. Han överföll en nioårig flicka, drog in henne i ett buskage och våldtog henne brutalt. Inom kort var den här farliga pedofilen på fri fot igen.

Jag ser att Teresa Carvalho sitter och skrattar i bänkraden. Lyssna gärna på vad jag säger nu! Det är så här den defensiva straffrätten ser ut i verkligheten. Teresa Carvalho berättade att hon i somras träffade en polis. Jag jobbade som polis i över tio år.

Tyvärr är detta bara ett av tiotusentals exempel på hur straffrättens otillräcklighet resulterar i ett mänskligt lidande som hade kunnat undvikas. Det är just detta – att det ska undvikas – som vår förändring av straffrätten syftar till. Att det här systemet inte har korrigerats av tidigare regeringar är ett oförlåtligt politiskt svek.

Fru talman! Att reformer är historiska är ett överutnyttjat påstående inom politiken, men det vi debatterar här i dag är en historisk reform. År 1962 – för 64 år sedan – antog riksdagen brottsbalken. År 1989 – för snart 40 år sedan – genomfördes den senaste stora reformen. Den syftade till att ytterligare minska användningen av fängelsestraff. Med 1989 års reform fick vi ett system där gärningsmannens intresse av att slippa fängelse kom att väga tungt. Brottsoffers behov av upprättelse och samhällets berättigade intresse av skydd fick stå tillbaka.

Nu är regeringens ambition att fler brottslingar ska fängslas och att de ska få längre straff. Skälen till detta är två. För det första handlar det om att brottsoffer ska få upprättelse. Detta behov är lika mänskligt och viktigt som omsorg, förståelse och respekt. För det andra handlar det om att förhindra och förebygga brott. Den som sitter inlåst kan helt enkelt inte begå nya brott ute i samhället. För utstuderade former av brottslighet har skärpta straff också en avskräckande effekt. Det här vägrar våra välmenande vänner på vänsterkanten att erkänna.

Nu ser vi hur den gängrelaterade grova våldsbrottsligheten minskar tack vare en offensiv kriminalpolitik och straffskärpningar riktade mot den organiserade brottsligheten. Detta räddar liv. Även inbrotten och flera andra brottstyper minskar kraftigt.

Med skärpta straff – genom den straffrättsreform som vi talar om här i dag – kan vi också se till att andra former av brottslighet minskar. Vi kan till exempel se till att färre nioåriga flickor våldtas, helt enkelt genom att våldsamma pedofiler sitter inlåsta.

Fru talman! Vi har redan skärpt ett femtiotal straffskalor, sett till att grova våldtäkter kan ge livstids fängelse, infört säkerhetsförvaring som särskild påföljd, infört dubbla straff för gängkriminella och mer därtill. I dag beslutar riksdagen om ytterligare lagändringar av större principiell betydelse. Det här handlar om mycket mer än mängdrabatten. Det som debatteras i dag är fullföljandet av det systemskifte som regeringen har arbetat intensivt med under mandatperioden.

Det handlar om att ta bort presumtionen mot fängelse, om att se till att hela straffskalorna används och om att ta bort orättvisa billighetsskäl. Dessa innebär bland annat att en gärningsman, till exempel en våldtäktsman, får ett mildare straff för att han förlorar jobbet eller för att han själv skadade sig när han begick brottet.

Fru talman! Inför valet 1991 hade Moderaterna valaffischer med texten: Montera bort svängdörrarna på Kumla. Moderaterna vann det valet, och Gun Hellsvik utsågs till justitieminister. Hon talade då om behovet av att göra grundliga förändringar av straffrätten. Viktiga steg togs, men arbetet hann inte fullföljas under den då kortare – treåriga – mandatperioden.

Hellsvik konstaterade att det skulle krävas ytterligare mandatperioder innan kriminalpolitiken var reformerad på det sätt som hon och Moderaterna eftersträvade, men när Socialdemokraterna återtog regeringsmakten sattes renoveringen på paus. Mängdrabatten bestod. Presumtionen mot fängelse bestod. Ordningen där straffen koncentrerades till straffskalornas nedre delar bestod. Under tre decennier ändrades ingenting av principiell betydelse.

Det har bara duttats fram till nu. Socialdemokraterna har uppenbarligen varit helt ointresserade av att ändra grunderna för straffrätten. Här i talarstolen stod Morgan Johansson så sent som förra mandatperioden och försvarade mängdrabatten. Men med den moderatledda regering som valdes 2022, och under justitieminister Gunnar Strömmer, har vi äntligen återupptagit arbetet med att reformera den otillräckliga straffrätten.

Fru talman! Det är uppenbart att Socialdemokraterna inte vill detta. De pratar gärna om tuffa tag och behov av förändring, men när reformen ligger på bordet röstar de nej. De röstar nej till att avskaffa mängdrabatten, nej till att ta bort presumtion mot fängelse, nej till att hela straffskalorna ska användas, nej till strängare straff och nej till att göra upp med den defensiva straffrätten. Socialdemokraterna vill i grunden bevara den straffrätt som de själva en gång i tiden skapade. De vill behålla den. De vill inte ha något systemskifte, och detta handlar om ideologi.

Den socialdemokratiska samhällsanalysen gör gällande att det egentligen är synd om dem som begår brott, att brottslingar är offer för samhällets påstådda orättvisor och att samhället därför har ett ansvar att hjälpa brottslingarna och ge dem en ny chans i alla lägen. Socialdemokraterna betraktar inlåsning som ett nödvändigt ont som bör minimeras. Det här vill de inte säga, för de vet att svenska folket inte håller med.

Moderaterna, å andra sidan, anser att de som väljer att begå brott är ansvariga för sina egna handlingar, att brottsoffer förtjänar upprättelse och att det finns många farliga individer som samhället måste skyddas från.

Jag noterar också att Socialdemokraterna inte nämner rättstryggheten. Inte med ett ord nämns något om statens grundläggande ansvar att skydda medborgarna från våld och brott. Inte heller nämns brottsoffer en endaste gång i Socialdemokraternas följdmotion.

Fru talman! Jag är tacksam över att vi har en regering som värnar rättstryggheten och att Sverige nu kan få en straffrätt värd namnet, som ger brottsoffer upprättelse och som skyddar hederliga medborgare. Och när livstidsstraff inte döms ut ska den dömda i möjligaste mån återanpassas till samhället. Upprättelse, skydd och återanpassning är tre syften utan motsättning, tre delar av samma rättsstatliga ansvar, och detta säkerställs med denna reform.

En viktig del av reformen är att göra straffmätningen mer nyanserad. Det innebär att hela straffskalan ska användas. Det kan låta självklart, men i praktiken döms straff i de flesta fall ut i den nedre delen av straffskalan medan den övre delen av straffskalan sällan används och maxstraff i princip aldrig döms ut. Så ska det inte vara. Straffskalan ska betyda vad den anger. Straffskalan är inte en teoretisk ram. Den uttrycker en förväntan från den folkvalda riksdagen om vilka straff som domstolarna faktiskt ska döma ut.

En annan viktig del är att flerfaldig brottslighet får större betydelse. Den så kallade mängdrabatten innebär att upprepade brott automatiskt ger straffrabatt enligt en matematisk modell. Endast det första brottet ger fullt straffvärde. Det andra brottet ger enbart en tredjedel, det tredje en sjättedel och därefter knappt någonting.

Det här är en djup orättvisa, för bakom varje brott finns en människa: en ny kille som rånats och förnedrats, en ny pensionär som berövats sina besparingar, en ny ung kvinna som utsatts för övergrepp. Det andra brottsoffrets lidande är inte mindre än det första. Det andra brottet är inte mindre olagligt än det första.

Men för den som har begått tillräckligt många brott har fortsatt brottslighet i praktiken blivit straffri. Det är absurt att polisen varje dag griper förbrytare som inte bryr sig ett skvatt, för de vet att det inte får någon konsekvens. Nu ändrar vi på detta.

Det finns gott om forskningsstudier som visar att inkapacitering av just högfrekventa förbrytare är ett mycket effektivt sätt att minska brottsligheten i samhället. Av stor betydelse är också att presumtionen mot fängelse tas bort. I dagens system är utgångspunkten att fängelse ska undvikas. Den ordningen har blicken riktad mot gärningsmannens intresse av att slippa fängelse samtidigt som brottsoffrets intresse och samhällets behov av skydd negligeras. Det är inte en rimlig ordning, och vi justerar också detta.

Även orättvisa billighetsskäl tas bort. Den som skadar sig när den begår brott ska inte få lägre straff. Den som förlorar jobbet på grund av sitt brott ska inte få lägre straff. Att det har gått lång tid sedan brottet begicks ska inte i sig vara ett skäl för strafflindring.

Fru talman! Socialdemokraterna röstar inte bara nej till att avskaffa mängdrabatten. De röstar nej till hela denna straffrättsreform. Detta är en rättspolitisk linje från Socialdemokraterna. Men de vågar inte stå för den, så nu försöker de flytta fokus från sak till process. De påstår att vår reform inte är seriös. Det är en helt grundlös anklagelse mot en utredning på över 2 000 sidor och en beredningsprocess som har pågått i tre års tid. Jag har personligen debatterat dessa frågor i över tio år, och detta är en synnerligen genomtänkt reform. Socialdemokraterna påstår dessutom att inget kan förverkligas förrän 2040. Det är ren och skär lögn.

Socialdemokraterna påstår också att det blir för dyrt. Men att det skulle vara för dyrt att låsa in brottslingar är om något ogenomtänkt. Här avslöjas en total oförståelse för att de samhällsekonomiska kostnaderna för brottslighet vida överstiger kostnaden för fler anstaltsplatser. Det kan noteras att Socialdemokraterna vill lägga ännu större summor på ökat bistånd. Detta handlar alltså inte om vad Sverige har råd med utan om vad man prioriterar.

Socialdemokraternas eget förslag innebär inget av allt det vi föreslår, förutom att ta bort mängdrabatten för vissa grova brott. De allra flesta brott kommer dock att fortsätta att omfattas av mängdrabatten, inklusive bedrägerier, narkotikabrott och barnpornografibrott.

Fru talman! Eftersom riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om ikraftträdandedatum räcker det tyvärr inte med att riksdagen i dag röstar om detta. Sverige behöver även efter valet helt uppenbart ha en regering som vill genomföra denna reform. Det är nödvändigt att riksdagen bemyndigar regeringen eftersom det stämmer att vi inte vet det exakta datum då kriminalvården har tillräcklig kapacitet. Det här är alltså det ansvarsfulla sättet att lösa detta på för att så fort som möjligt få dessa reformer på plats.

Om Socialdemokraterna hade velat se dessa reformer hade de röstat för dem, men det vill de inte.

Fru talman! Det vi röstar om i dag är en historisk korrigering, från otydlighet och slapphet till begriplighet och konsekvens samt från att utgå från gärningsmannens intressen till att i stället prioritera brottsoffers behov av upprättelse och samhällets behov av skydd. Socialdemokraterna röstar nej. Moderaterna röstar ja.

Jag yrkar bifall till propositionen och avslag på samtliga följdmotioner.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan bara konstatera att Teresa Carvalho fortsätter att fara med osanning. Hon hänvisar till 2040. Men Sveriges justitieminister, som sitter här i dag i kammaren, har upprepade gånger förklarat att vi kommer att kunna genomföra det här nästa mandatperiod. Väljarna får helt enkelt avgöra om de tror på Gunnar Strömmer eller på Teresa Carvalho, som gör anspråk på att ta över hans ämbete. Jag vet vem jag tror på.

Jag frågade ledamoten varför Socialdemokraterna inte står för vad de egentligen tycker. Jag fick inget svar, men jag väntade mig inte heller något svar. I stället kom nya osanningar. Låt i stället mig förklara detta för väljarna: Carvalho och Magdalena Andersson vet att svenska folket inte delar den socialdemokratiska föreställningen att det egentligen är synd om dem som begår brott, att brottslingar är offer för samhällets orättvisor och att samhället därför alltid har ett ansvar att hjälpa brottslingar och ge dem en ny chans.

Moderaterna anser å andra sidan att de som väljer att begå brott är ansvariga för sina egna handlingar, att brottsoffer förtjänar upprättelse och att det finns farliga individer som samhället måste skyddas från. Därför röstar Moderaterna i dag för att inte bara avskaffa mängdrabatten utan göra upp med den defensiva straffrätten. Socialdemokraterna röstar för att behålla den.

Jag önskar egentligen inget ytterligare svar från ledamoten, för jag tror inte att jag kommer att få höra ett enda ärligt ord.

Fru talman! I samma talarstol som Teresa Carvalho nu står i stod ganska nyligen Morgan Johansson och försvarade mängdrabatten – den mängdrabatt som Socialdemokraterna en gång i tiden designade. Nu påstår Carvalho att Socialdemokraterna tänkt om och minsann visst vill avskaffa mängdrabatten. Men hade man verkligen velat det hade man röstat ja till vårt förslag att avskaffa den i dess helhet. Socialdemokraternas invändningar är svepskäl. Deras eget förslag är en halvmesyr som bara avskaffar mängdrabatten för vissa brott; de flesta brott avskaffas mängdrabatten inte för.

Det här handlar om att Socialdemokraterna egentligen vill ha kvar mängdrabatten men låtsas som någonting annat. Det är precis som när Socialdemokraterna vill höja skatterna men låtsas som att medborgarna inte ska betala eller när de säger att de vill ha kvar en stram migrationspolitik men egentligen vill lätta på reglerna.

Det som är mest beklämmande är att man far med lögner. Det påstås att det här inte kommer att gå att genomföra förrän 2040. Det stämmer inte. År 2040 är ett slutdatum för utbyggnaden. I Kriminalvårdens egen plan räknar man med 2028. Vi kan och kommer att genomföra det här nästa mandatperiod om vi vinner valet.

Teresa Carvalho säger också att det här blir alldeles för dyrt. Jag kan bara notera att man vill lägga mer pengar på ökat bistånd än det skulle kosta att låsa in brottslingar. Det är också en prioritering, men det är inte en prioritering jag tror på.

Teresa Carvalho vet att hon far med osanning kring 2040 och så vidare. Hon vilseleder väljarna. Frågan är: Varför står ledamoten inte för vad hon och Socialdemokraterna egentligen tycker?

Fru talman! Rekordmånga unga män och kvinnor söker till polisutbildningen, och rekordmånga nya poliser utbildas. Vi utbildar nu fler än 2 000 poliser varje år, och antalet ska öka ytterligare. Medborgarna ska kunna lita på att polisen kommer när den behövs, att brott utreds och att laglydiga människor skyddas. Målet är i ett första steg att vi ska ha en polistäthet som motsvarar genomsnittet i EU.

Fru talman! Under den här mandatperioden har vi genomfört stora reformer för att trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten. Straffen har skärpts, polisens befogenheter har stärkts och fler kriminella grips, häktas och döms.

Hela vår lagstiftning behöver dock komma till användning. Därför behöver vi fler poliser, och därför är en betald polisutbildning viktig. Trots rekordmånga sökande till polisutbildningen vill vi attrahera ännu fler kompetenta personer för att säkerställa att vi i Sverige har världens bästa polis.

Med regeringens förslag ska studielån för polisutbildningen kunna skrivas av för den som efter utbildningen tjänstgör som polisman. Den som tjänstgör i minst tre år kan börja kvalificera sig för avskrivning, och den som tjänstgör under en åttaårig ramtid får hela lånet avskrivet.

Detta är en mycket klok ordning. Den premierar inte bara den som påbörjar utbildningen utan också den som stannar kvar. Reformen stärker därmed både rekryteringen och uthålligheten i Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

Förslaget är också praktiskt utformat. Studielånet ska inte behöva betalas tillbaka under den tid den enskilde kvalificerar sig för avskrivningen. Den som omfattas ska alltså inte först betala in pengar för att senare få tillbaka dem. Det skulle skapa onödig administration och minska reformens kraft.

Fru talman! Det är också viktigt att notera att den här propositionen innehåller ett stärkt sekretesskydd för uppgifter om polisstudenter och polisanställda. Detta är mycket viktigt.

Den här reformen stärker polisyrkets ställning och gör det mer attraktivt att söka till polisen. Detta ökar chansen att fler stannar kvar i tjänst, och det bidrar till att Sverige får den polistäthet som krävs för att vi ska fortsätta offensiven mot brottsligheten. Fler poliser i hela landet betyder mer närvaro, att fler brott kan förebyggas, snabbare ingripanden, fler utredningar och större trygghet för hederliga medborgare. Detta är statens mest grundläggande ansvar.

Jag vill från talarstolen här i riksdagen rikta mig direkt till landets alla poliser. Ni gör ett arbete som få människor fullt ut ser. Varje dag möter ni samhällets baksida. Ni arbetar medan andra sover, firar och semestrar. Ni går in där andra går undan. Ni löser konflikter, ställer saker till rätta, hjälper och skyddar. Ni möter våld, hot och förnedring men förväntas ändå behålla lugnet. Ni hanterar en komplicerad lagstiftning men förväntas fatta sekundsnabba beslut.

I er vardag kan ni aldrig förvänta er ett tack, men jag vill säga: Tack för ert arbete! För ert arbete förtjänar ni inte bara allas vår tacksamhet utan också bättre villkor och fler kollegor.

Jag vill att alla poliser och polisstudenter i Sverige ska veta att jag och Moderaterna kommer att fortsätta arbeta för att ge er bättre förutsättningar att lösa ert viktiga uppdrag.

Därmed yrkar jag bifall till propositionen.

(Applåder)

Fru talman! Sökande till polisutbildningen behöver genomgå en säkerhetsprövning. Det är en väldigt relevant aspekt på möjligheten att anta polisstudenter, som vi nu är överens om ska öka i antal. En betald polisutbildning syftar ju till att vi ska få fler polisstudenter.

Vi har fler sökande till polisutbildningen än någonsin. Vi utbildar fler poliser än någonsin, över 2 000 poliser per år. Det behöver öka ytterligare, och vi är överens om att en betald polisutbildning är viktigt för att attrahera de bästa och ännu fler sökande.

Det är relevant för syftet med betänkandet att ett stort hinder för att antas till polisutbildningen är säkerhetsprövningen. Därför var det relevant att ställa frågan till Socialdemokraterna hur de ser på den frågan. Men jag uppfattade inte att jag fick ett svar, så jag får väl helt enkelt nöja mig med icke-svaret.

Fru talman! Vi härinne är överens om några få saker.

En av de sakerna är att vi har ett stort problem med grov organiserad brottslighet och systemhotande brottslighet. Vi är också överens om att det behövs fler poliser för att bekämpa den här brottsligheten, och vi är överens om att vi ska ha bra poliser.

En del i detta är att alla poliser säkerhetsprövas. Det finns en lång rad andra tjänstemannabefattningar i staten och det offentliga som bedöms som säkerhetskänsliga, där alla som anställs säkerhetsprövas.

Men det som nu har hänt i Botkyrka väcker kanske frågan om hur noggranna Socialdemokraterna tycker att man ska vara med det här. Vi har sett hur ett kommunalråd i Botkyrka nominerats av en falang med grovt kriminella individer. Samma gäng har nu stöttat en riksdagskandidat som står på valbar plats.

Det här är omständigheter som hade inneburit att man inte hade klarat en säkerhetsprövning om man hade sökt till polisen, så min fråga till ledamoten är: Tycker Socialdemokraterna, givet sitt eget säkerhetstänkande internt, att det ställs för höga krav i säkerhetsprövningarna för sökande till exempelvis polisutbildningen?

Fru talman! Under de år då Socialdemokraterna vanstyrde Sverige eskalerade den organiserade brottsligheten och det dödliga gängvåldet. Mellan 2012 och 2022 tredubblades skjutvapenvåldet i Sverige. Bland dem som misstänktes för mord, dråp och dödligt våld år 2014 fanns 34 ungdomar i åldern 15–20 år. När vi tog över makten 2022 var siffran 97.

Den här utvecklingen är såklart fasansfull. För att vända den har vi under den här mandatperioden bedrivit ett omfattande förebyggande arbete. Vi har satsat på föräldrastödsprogram och tagit fram en helt ny socialtjänstlag. Vi har gett polisen befogenhet att bedriva avlyssning preventivt, även mot barn under 15 år.

En viktig del i det förebyggande arbetet är inte minst att vi ser till att fler gängmedlemmar blir inlåsta och förblir inlåsta. Då försvinner förebilderna. Då försvinner de som rekryterar.

Nu tillkommer ytterligare en förebyggande åtgärd. Polisen ska kunna begära att digitala rekryteringsannonser tas bort. Det är en viktig åtgärd eftersom gängen i allt högre grad har kommit att lägga ut morduppdrag på nätet, i sociala medier.

Det här är ett av de mest cyniska inslagen i samtidens brottslighet: att barn och unga utnyttjas för att begå grova brott. Nu försvårar vi det. Men det är inte alla gånger så att barnen luras in i det här. De söker sig ibland aktivt till möjligheten att begå brott och bli en del av gängen. Poliser beskriver det jag själv såg i mitt tidigare yrke som polis: Barn och unga vill begå brott för att tjäna snabba pengar men också för att det finns en strävan efter en kriminell identitet, som ger social status. Att enbart tala om nyrekrytering leder därmed tanken fel. Det handlar i lika hög grad om socialisation. Brottsproblemet i Sverige är i grunden ett kulturproblem.

Vi har en utbredd gangsterkultur med destruktiva ideal som får unga pojkar att vilja mörda. Det är ytterst en konsekvens av en migrationspolitik som skapat ett utanförskap, en migrationspolitik som framför allt Socialdemokraterna är ansvariga för. I detta utanförskap har gangsterkulturen vuxit fram.

Det vi denna mandatperiod har gjort för att vända utvecklingen är att vi satsat på fler poliser, låst in fler kriminella, utvisat fler kriminella, gripit gängledare utomlands, tagit kriminell egendom, fått bort kriminella förebilder, visat för unga att brott inte lönar sig, förhindrat brott med preventiv avlyssning, satsat på föräldrastödsprogram, satsat på skolan, begränsat invandringen, skapat stabilitet och ordning i samhället och skapat ett samhälle där handlingar får konsekvenser – där hederligt arbete lönar sig bättre och brott straffas hårdare.

Tack vare den här politiken ser vi nu att skjutningarna minskar. Gängen och klanerna försvagas.

I bjärt kontrast till detta erbjuder den politiska vänstern ingenting annat än att man säger nej till det mesta av det vi gör – nej, mindre, långsammare. Deras gärningsmannaperspektiv, som vi hör om från den här talarstolen, är hopplöst. Övertron på bidrag och mer ekonomisk omfördelning är hopplös. Tron på högre skatter är hopplös.

Dessvärre är gängen ännu inte besegrade. Vi är på rätt väg, men vi är inte framme. De kriminella kommer aldrig att lägga sig platt och ge upp. Om trycket mot de kriminella nätverken minskar kommer de återigen att flytta fram sina positioner. Därför är valet i höst oerhört betydelsefullt. Den pågående offensiven mot brottsligheten måste fortsätta.

Polisen klarar nu upp fler grova våldsbrott än tidigare. Vi ser att fler ledande kriminella grips, döms och fängslas. Men ingen bör vara nöjd. Den organiserade brottsligheten finns kvar. Det sker fortfarande våldsdåd, utpressning, hot och digital rekrytering. Och barn används som förbrukningsvara av vuxna män som inte själva vågar begå brotten.

Därför behövs den här lagen. Den löser inte allt; ingen enskild reform gör det. Men den slår mot en konkret del av brottslighetens arbetsmetod. Vi gör det svårare att annonsera ut grova brott. Vi gör det svårare att snabbt hitta unga utförare. Vi gör det svårare för plattformarna att låta innehållet ligga kvar när polisen har pekat ut det.

Det här är en viktig lagstiftning, och jag är mycket stolt över att vi får den på plats i dag efter en rekordsnabb process.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Det var så mycket dumheter staplade på varandra att det är svårt att bemöta allting. Men vi kan börja med narrativet om att det här problemet har uppstått under vår mandatperiod. År 2014 var det 37 unga personer mellan 15 och 20 år som var misstänkta för mord, mordförsök eller dödligt våld. År 2022, när vi tog makten, hade det ökat till 97 individer. Ökningen har varit kraftig.

Tack vare vår politik vänder vi nu utvecklingen. Vi trycker tillbaka gängen och klanerna. De utvecklar sina metoder, som jag precis sa – de kommer aldrig att lägga sig platt. Men vi trycker tillbaka gängen. Vår politik fungerar.

Ni saknar svar på vad som ska fortsätta göras. Er föreställning om vad brottsligheten beror på kokar hela tiden ned till ekonomisk omfördelning och bidrag. Men det handlar inte om det. Det handlar om att vi i Sverige har problem med en gangsterkultur. Ni är förlästa på Marx. Er socialistiska ideologi innebär skygglappar. Det vi har i Sverige är ett kulturproblem. Vi har ett problem med grovt kriminella som har varit förebilder. De har kunnat vara förebilder för att de har kunnat visa att brott har lönat sig.

Nu ser vi till att fler kriminella blir inlåsta, tack vare fler poliser och fler utredda brott. Fler förebilder försvinner, och fler kriminella utvisas. Fler kriminellas egendomar tas i beslag. Och det förebyggande arbetet ställs om och blir mer effektivt, med tidigare och tydligare insatser: föräldrastödsprogram och en helt ny socialtjänstlag.

De nedskärningar du pratar om sker i socialdemokratiska kommuner, till exempel i Stockholms stad, som är totalt vanskött av er. Där lånar man 1 miljon kronor om dagen och tvingas göra en massa nedskärningar. Det är i den stad du representerar som problemen med bristande förebyggande arbete finns.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Även om detta är sista dagen som vi har ärendedebatter, för nu i alla fall, gäller fortfarande att alla talar via talmannen.)

Fru talman! Vi hör från den socialdemokratiska ledamoten att mer behöver göras. Jag håller med. Trots att vi har en regering som under fyra års tid har gjort mer än någon regering någonsin gjort för att bekämpa brottsligheten behöver vi göra mer.

Frågan är bara hur Socialdemokraterna ska åstadkomma detta. Vi vet att de kriminella aldrig kommer att ge upp. De kommer aldrig att lägga sig platt. Om vi minskar trycket kommer de återigen att flytta fram sina positioner.

Jag välkomnar att Socialdemokraterna röstar för Moderaternas och övriga regeringens förslag här i dag om att polisen ska kunna plocka ned rekryteringsannonser. Men vi ser att Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig. Det är en del av ett mönster. Socialdemokraternas samarbetspartier säger konsekvent: nej, mindre och långsammare.

Min fråga till ledamoten är alltså: Hur ska den här offensiven fortsätta?

Det är dessutom inte bara Miljöpartiet och Vänstern som är ett problem. Det är även det egna partiet. Från lokala föreningar, exempelvis i Täby, hörs det protester om att det görs alldeles för mycket. Ledamoten säger att det ska göras mer, men lokalt säger man att det görs för mycket.

I Botkyrka har en falang med grovt kriminella nominerat Socialdemokraternas sittande kommunalråd. Samma gäng stöttar nu en riksdagskandidat. Risken är att partiet kommer att ha ledamöter här i kammaren som står i tacksamhetsskuld till grovt kriminella.

Med tanke på allt detta är min fråga till ledamoten: Hur ska offensiven mot brottsligheten egentligen fortsätta?

Herr talman! Vi är inne på det sista året för mandatperioden. Reformtempot har varit mycket högt, och det avspeglas även i detta betänkande. Yrkandena rör i allt väsentligt områden där regeringen redan genomfört reformer eller har ett pågående arbete eller utredningar på väg. Vi ser nu att vår politik ger effekt.

Herr talman! Sedan 2018 har 382 personer dött i skjutvapenvåld i Sverige. Det är fasansfulla siffror. Men under årets första månad sköts däremot inte en enda person ihjäl. Det är en positiv milstolpe i en övergripande trend med minskat gängvåld de senaste två åren.

Att detta gängvåld uppstod i Sverige var ingen slump. Det var inget oväder som plötsligt drog in över vårt land. Nej, det var en direkt konsekvens av en serie politiska misslyckanden. Den positiva utvecklingen nu är inte heller en slump, utan den sker tack vare en synnerligen genomtänkt politik som gör att vi trycker tillbaka den organiserade brottsligheten.

Ett exempel är att polisen tidigare var tvungen att sluta bedriva avlyssning om det visade sig att en misstänkt kontraktsmördare var 14 år. Det innebar att barn under 15 år blev extra attraktiva rekryter för gängen eftersom regelverket minskade upptäcktsrisken för vuxna uppdragsgivare. Det ändrade vi på förra året.

Ett annat exempel: Tidigare kunde gängledare styra våldet från utlandet med mycket låg risk och dela ut uppdrag via krypterade chattar. Nu ser vi till att fler ledande aktörer grips och döms. I replikskiftet nyss nämnde jag att polisen förra året fick tag på 200 efterlysta personer varav ett femtiotal var gängledare.

Herr talman! Kriget mot den organiserade brottsligheten är inte vunnet. Men vi har vunnit avgörande slag, och nätverken pressas nu tillbaka under hårt tryck. De kriminella ger självklart inte upp. Nätverken försöker anpassa sig. De byter metoder. Nya personer rekryteras. Brottsligheten ändrar skepnad. Detta betyder att vi måste hålla i. Vi måste fortsätta i samma tydliga riktning, och vi måste göra det med ordning i lagstiftningsarbetet.

Processrätten är central i detta arbete, som vi har hört från föregående talare. När vi nu ändrar regler om tvångsmedel, delgivning och bevisning måste vi göra det på ett genomtänkt sätt. Rättssäkerheten ska vara stark, och kontrollen ska vara verklig. Vi behöver hålla ihop det reformarbete som vi nu genomför i mycket högt tempo.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motionsyrkanden.

Herr talman! Den här regeringen har gjort mer än någon regering någonsin gjort när det kommer till kriminalpolitiken. Vi har historiskt snabba leveranser.

Jag nämnde tidigare möjligheten att använda hemliga tvångsmedel för att kunna gripa efterlysta. Jag kan stå här hela kvällen och rada upp saker vi gör, till exempel att vi har utvecklat arbetsmetoder med snabbare lagföring och permanentad tillgänglighetsdelgivning kopplad till just delgivning.

Regeringen har även gett ett antal centrala myndigheter i uppdrag att förstärka det internationella arbetet för att komma åt kriminella och efterlysta som gömmer sig utomlands. Förra året greps 200 svenska kriminella utomlands, varav ett 50-tal var gängledare.

Jag vill också påminna om att vi har förändrat preskriptionslagstiftningen. Förslagen är omfattande. De innebär bland annat att brott som kan straffas med livstids fängelse aldrig ska vara föremål för preskription och att utdömda fängelsestraff aldrig ska preskriberas. Vi har alltså gjort enormt mycket kopplat till just det här. Man kan fråga sig varför den tidigare socialdemokratiska regeringen inte gjorde någonting åt allt detta under åtta års tid.

Vi har alltså en historisk leverans i kriminalpolitiken. Vi har gjort mer än någon regering någonsin gjort, och det här kommer också att omhändertas. Jag är inte justitieminister, så jag kan inte svara på exakt hur dessa frågor kommer att tas om hand eller ange ett närmare klockslag. Men att det sker, det kan jag lova.

Mot bakgrund av att ledamoten är en erfaren politiker och vet precis hur lagstiftning fungerar och att det finns en begränsning i lagstiftningsmaskineriet vill jag fråga vad av allt det vi gjort som ledamoten tycker att vi skulle ha prioriterat bort det senaste året till förmån för just detta, som vi alltså inom kort kommer att ta om hand.

Herr talman! Vi har ingen större publik här i kväll, och debatten tv-sänds inte heller, såvitt jag vet. Till protokollet vill jag ändå anföra att vi återigen hör lögner och osanningar från socialdemokrater i talarstolen. Det här är en politisk teater som jag personligen är ganska trött på efter att ha varit här i fyra år.

Det som anförs i talarstolen har framförts precis här där vi står till justitieministern, och justitieministern har svarat att det kommer att tillsättas en utredning. Det här kommer alltså att omhändertas. Det framgår också i betänkandet. Att regeringen inte skulle dela den här viljeinriktningen och inte vilja titta på den här frågan stämmer därför inte. Det här kommer att utredas, och förändringar kommer att genomföras i likhet med de tusentals lagändringar som redan har skett.

Som bakgrund kan jag säga att regeringen lägger om rättspolitiken i stort. Vi gör det för att åstadkomma ett grundläggande perspektivskifte från ett alldeles för ensidigt fokus på gärningsmannen, som Socialdemokraterna historiskt sett haft, till ett fokus på brottsoffer och samhällsskydd. En central del är förstås att fler brott ska utredas och lagföras. Det är viktigt av flera skäl, såsom samhällets tilltro till rättsväsendet och brottsoffers upprättelse.

Regeringen har vidtagit en lång rad åtgärder för att den som begår brott inte ska kunna hålla sig undan rättvisan. En viktig sak är att brottsbekämpande myndigheter ska kunna använda hemliga tvångsmedel för att kunna gripa efterlysta. Det händer otroligt mycket, även kopplat till delgivning, och det här kommer att omhändertas.

Herr talman! Under åren som Socialdemokraterna vanstyrde Sverige eskalerade gängvåldet och den organiserade brottsligheten. Mellan 2012 och 2022 tredubblades det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige, och den kriminella ekonomin växte till 100–150 miljarder kronor per år. Den utveckling som tilläts innebar också att barn i allt större utsträckning kommit att involveras i den organiserade brottsligheten.

Den nuvarande riksdagsmajoriteten valdes med mandatet att vända den här utvecklingen och trycka tillbaka den organiserade brottsligheten. Det är vad vi nu gör.

Herr talman! Sedan tidigare när polisen har bedrivit avlyssning för att utreda grova brott och det visat sig att den som kan misstänkas för brottet är under 15 år har man varit tvungen att avbryta avlyssningen. Det är naturligtvis fullständigt absurt. Då är det ju mer än någonsin viktigt att utreda brottet. Nu ser vi till att det kan ske, med ny lagstiftning som träder i kraft redan den 1 oktober. Beslut för beslut ser vi till att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten på alla fronter.

Vi inför också en möjlighet till preventiva tvångsmedel, det vill säga i situationer där det ännu inte finns en brottsmisstanke men där risken är överhängande att ett allvarligt brott sker.

Polisen förebygger nu fler skottlossningar och sprängattentat än någonsin. Nu ger vi dem ännu bättre förutsättningar för det viktiga förebyggande arbetet.

Den här reformen innebär också att polisen får hålla kvar barn längre efter förhör i väntan på socialtjänst eller föräldrar. Det kan låta som en liten förändring, men i praktiken är det mycket viktigt. När ett barn grips med narkotika eller vapen är det oerhört viktigt att det barnet lämnar polisstationen i sällskap av en vuxen som kan ta ansvar och rå om barnet.

Herr talman! Det ska sägas att det tidigare har funnits goda skäl för en ordning som inneburit att polisen inte avlyssnar barn under 15 år, mot bakgrund av att barns brottslighet tidigare, historiskt sett, varit av sådan karaktär att det inte funnits behov av dessa hemliga tvångsmedel för att kunna utreda brottet. Men med hänsyn till den brottsutveckling som vi alla känner till finns det uppenbara skäl att nu göra en annan bedömning.

Vi vet att barn i dag förekommer i både utförar- och anstiftarledet i den organiserade brottsligheten och intar centrala roller vid genomförandet av mycket allvarliga brott. De misstänks vid skjutningar av väldigt grova slag. De här barnen också blivit yngre över tid. Utvecklingen har fört oss till en punkt där 10- och 11-åringar rekryteras till gängen, 12- och 13-åringar transporterar vapen och sprängmedel och 14- och 15-åringar gör sig skyldiga till mord och mordförsök.

Säkerhetspolisen har även sett exempel på att barn under 15 år uttrycker en vilja att begå terrordåd och att främmande makt försöker anlita unga kriminella aktörer för att utföra allvarliga dåd i Sverige.

Det är väldigt tydligt att det är absolut nödvändigt med den här typen av lagstiftning. Jag beklagar att det på vänstersidan finns ett motstånd mot detta.

Allt det här är ett symtom på ett trasigt samhälle, ett trasigt samhälle som inte har uppstått av en slump. Problemen vi ser i dag, 2025, är en direkt konsekvens av den politik Socialdemokraterna förde under åtta år.

Herr talman! Det vi gör nu innebär ett perspektivskifte. Vi ser till att straffskalorna återspeglar brottens allvar. Gängkriminella ska kunna få dubbla straff. Dagens mängdrabatt ska avskaffas. Upprepade grova sexualbrott ska kunna leda till livstids fängelse. Reglerna för villkorlig frigivning skärps. För de farligaste återfallsförbrytarna ska det också införas en ny påföljd utan tidsbegränsning, en form av förvaringsstraff.

Som statsministern konstaterade i sin regeringsförklaring: Farliga människor ska sitta inne så att skötsamma medborgare vågar vara ute. Så enkelt är det.

Att kunna ingripa mot barn handlar lika mycket om att skydda dessa barn som om att skydda deras potentiella brottsoffer.

Förutom de lagändringar som nu träder i kraft den 1 oktober och gör det möjligt att använda hemliga och preventiva tvångsmedel mot barn under 15 år kommer även straffmyndighetsåldern att sänkas. Straffrabatten för unga kommer också att minska kraftigt, samtidigt som den avskaffas helt för unga myndiga. Särskilda ungdomsfängelser byggs just nu och kommer att stå klara och börja användas den 1 juli nästa år.

Självklart är dock målet att det aldrig ska gå så långt att vi behöver låsa in barn. Regeringen har genomfört den största reformen på socialtjänstens område på över 40 år, en reform som gör det möjligt att vidta åtgärder tidigare när det gäller barn i riskzonen och på ett bättre sätt fånga upp dem innan brott begås. Samtidigt har vi tagit bort sekretesshinder mellan polis, skola och socialtjänst så att landets kommuner får väsentligt bättre förutsättning att bedriva ett brottsförebyggande arbete.

I går presenterades också en närmast historisk satsning på skolan. Regeringen satsar 4,3 miljarder i kommande budget för att förbättra kvaliteten. Totalt handlar det om 14 miljarder kronor de närmaste tre åren. Det här kan med rätta beskrivas som den största skolbudgeten i modern tid.

Min förhoppning är också att en starkare skola och ansvarstagande föräldrar ska kunna motarbeta den destruktiva gangsterkultur som är en huvudförklaring till gängbrottsligheten. Att vi minimerar invandringen till Sverige är samtidigt en grundläggande förutsättning.

Herr talman! Den proposition vi debatterar här i dag är av stor betydelse i den här breda offensiven mot brottsligheten. Den nya lagstiftningen kommer att skydda hederliga människor, skydda barnen från att dras in i kriminalitet och ytterligare försvåra för de kriminella gängen och klanerna.

Jag yrkar bifall till propositionen och avslag på de motioner som behandlas i betänkandet.

(Applåder)