Helena Vilhelmsson (C) om Kontaktförbud - ett utökat skydd för utsatta personer

Fru talman! Alldeles för många kvinnor i Sverige lever med ständig rädsla för ett överhängande våldshot, inte sällan från en våldsam före detta partner – rädsla när någon knackar på dörren, rädsla när fotsteg närmar sig bakifrån på gatan, rädsla när telefonen plingar till. Under mina år som polis har jag alldeles för många gånger mött utsatta som saknat tillräckligt stöd.

Därför är jag både tacksam och stolt över att få stå här i dag i riksdagens talarstol och presentera en ny lagstiftning som kommer att innebära ett bättre skydd mot män som förföljer, trakasserar och slår. Kontaktförbud ska kunna utfärdas i fler fall och bli mer omfattande. Samtidigt skärper vi straffen för våldsbrott, sexualbrott och grovt barnfridsbrott. Under alltför lång tid har rättssystemet kompromissat mellan brottsoffers och förövares behov. Moderaterna står däremot alltid reservationslöst på brottsoffrets sida. Nu ser vi till att utsatta får det stöd de förtjänar.

Den proposition vi debatterar här i dag innebär det mest omfattande reformpaketet på området på över ett decennium. Den lagstiftning som nu ligger på bordet syftar till att fler kontaktförbud ska kunna meddelas, att det ska ske tidigare i processen och att skyddet ska bli verkligt och inte bara formellt.

En viktig sak som nämnts här tidigare är att vi inför otillbörlig övervakning som grund för kontaktförbud. Det här är en modernisering som svarar mot dagens verklighet. Människor i utsatta situationer vittnar om hur deras partner eller före detta partner kartlägger varje steg de tar genom gps-spårning, fejkade profiler på sociala medier och buggning av telefoner. Det är övergrepp som vi behöver ta på lika stort allvar som det fysiska våldet. Den nya bestämmelsen gör det möjligt att ingripa redan innan våldet är ett faktum.

Vi ser också till att riskbedömningen blir mer nyanserad. Hot kan finnas även utan fällande domar. Därför slår vi nu fast att även förföljelse, psykisk påverkan och andra omständigheter, till exempel missbruk eller kontrollbeteende, ska kunna ligga till grund för kontaktförbud. Det är ett steg bort från en alltför legalistisk syn och mot ett mer verklighetsförankrat rättsskydd.

Kontaktförbud ska nu också kunna meddelas i syfte att skydda målsägande och vittnen i rättsprocesser. Vi har sett alltför många fall där vittnen skrämts till tystnad, där brottsoffer dragit sig ur och där rättvisan fått stå tillbaka för rädslan. Om rättsstaten ska fungera krävs det att de som vågar vittna också vet att rättssamhället skyddar dem. Nyligen infördes också möjligheten att vittna anonymt under en förundersökning och i brottmål i domstol.

Fru talman! En särskilt viktig nyhet är presumtionsregeln: att kontaktförbud ska meddelas som huvudregel efter allvarliga brott i nära relationer. Det är ingenting som kvinnan ska behöva kämpa för att få. Den som har dömts för att ha utövat våld mot sin partner eller sitt barn ska inte automatiskt ha rätt att återuppta kontakten. Tvärtom ska samhället tydligt signalera att skyddet för den utsatte kommer först.

Vi ser också till att det blir en skärpning av påföljderna. Den som överträder ett utvidgat kontaktförbud riskerar med detta lagförslag upp till två års fängelse. Det är en nödvändig markering av att ett förbud från staten inte är en vädjan utan ett bindande beslut; den som bryter mot det ska mötas av kännbara konsekvenser.

Särskilt vill jag lyfta fram att maximistraffet för grovt barnfridsbrott nu höjs till sex års fängelse. Barn som bevittnar våld lever inte bara med traumat här och nu, utan det påverkar hela deras framtid. Den här lagändringen är ett erkännande av att vi i Sveriges riksdag och hela samhället tar de långsiktiga skador som våld i hemmet orsakar på allvar.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att trygghet inte bara är en känsla. Det är i en bemärkelse en rättighet. Statens främsta uppgift är att skydda sina medborgare från hot, våld och förtryck. Dessa lagändringar är en viktig del i att fullgöra den uppgiften.

Fru talman! Jag vill tacka Centerpartiets ledamot för en mycket konstruktiv debatt. Jag tycker att det är väldigt positivt att i stället för den sedvanliga politiska pajkastningen, där alla själva gör allting rätt medan motståndarna gör allting fel, ha en mer saklig debatt med konstruktiva förslag. Jag önskar att vi oftare fick den här typen av mycket konstruktiva och konkreta förbättringsförslag presenterade från talarstolen och att vi därmed fick förmånen att debattera dem.

Lagen om kontaktförbud – eller, som det tidigare hette, besöksförbud – har funnits sedan 1980-talet och har gradvis utvecklats och förbättrats. Man bör vara synnerligen enfaldig om man tror att vi med de lagändringar vi gör här i dag når den perfekta lagstiftningen. Jag tror att vi alla är överens om att det är viktigt att utvärdera den lag vi nu stiftar och se om den kan förbättras ytterligare.

Jag uppskattar problematiseringen och tycker att det som framfördes i allra högsta grad är viktigt att titta vidare på, även om man möjligtvis kan se en viss problematik kopplat till Europakonventionens rättigheter när det gäller vilka krav som ställs på den här typen av frihetsbegränsande åtgärder utan att det finns en fällande dom i brottmål. Med det sagt hoppas jag verkligen kunna läsa mer om detta och ta del av det i någon form i framtiden för att kunna ha en mer välinformerad uppfattning.

Fru talman! Jag tycker att det är lite väl tillspetsat att mena att det här är helt fel tänkt. Man ska vara väldigt försiktig med att dra generella slutsatser utifrån individuella erfarenheter, men jag vill ändå drista mig till att säga att min erfarenhet gör gällande att de kvinnor för vilka jag, i egenskap av polis, haft förmånen att berätta att den före detta partner som hotat dem har fått kontaktförbud har varit oerhört tacksamma för detta och upplevt en större frihet.

Vi ser nu till att det kan bli ett utvidgat kontaktförbud som i vissa fall kan gälla en hel kommun. Det skapar ju en frihet. Med det sagt tycker jag, återigen, att det är väldigt bra och positivt att titta vidare på vilka ytterligare reformer vi kan genomföra för att skydda våldsutsatta och hotade kvinnor och öka deras frihet.

Detta är också någonting som jag tycker påminner om styrkan i vårt regeringsunderlag. Vi har ett fantastiskt samarbete med Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna där det förs konstruktiva förhandlingar om hur politiken ska utvecklas. Grunden är Tidöavtalet, och det utvecklas hela tiden. I den utsträckning ledamoten hoppas på ytterligare och ännu bättre reformer som kan öka kvinnors frihet vågar jag nog drista mig till att påstå att det hoppet ligger i regeringsunderlaget, där det sker en kontinuerlig och konstruktiv dialog om politikens utveckling.