Mats Green

Herr talman! Vi får inte ett enda svar på vad det skulle kosta, inte ens mellan tummen och pekfingret. Det är djupt ohederligt. Man kräver exakta siffror vad gäller kärnkraft, som dessutom finns. Det är dessutom regeringen och riksdagen som sedan kommer att fatta beslut om de exakta örena. Men man kan inte ens redogöra för en enda kostnad för det alternativ som man själv påstår sig ha. Det säger ganska mycket.

Dessutom finns det inget nollalternativ. Det finns inget alternativ till kärnkraft som kostar noll kronor.

Fredrik Olovsson säger att vi inte kan vänta. Nej, det är just det som är poängen. Vi kan inte vänta på att Socialdemokraterna ska sluta våndas över kärnkraften, som ni har gjort i 50 år. LO säger att vi inte kan vänta. IF Metall säger att vi inte kan vänta. Svenskt Näringsliv säger att vi inte kan vänta. Det är därför vi i dag kickar igång beslutet om ny kärnkraft.

Det är också därför som vi på den korta och medellånga sikten har stoppat er straffbeskattning av kraftvärme, som ni ville beskatta bort. Vi har pausat er utrivning av vattenkraft. Vi har också kickat igång Kraftlyftet, som handlar om att få planerbar och stabil elproduktion där den behövs som mest, det vill säga i Skåne, resten av elområde 4 och Västra Götaland.

Vi gör massor med saker på både kort och medellång sikt. Men vi kan inte glömma bort den viktiga långa sikten. Det är jättebra att ni nu omfamnar de kraftslag som ni gjorde allt för att tvinga bort under era åtta år i regeringsställning. Ni lade ned kärnkraften, ni beskattade bort kraftvärmen och ni rev ut vattenkraften.

Återigen: Vad kommer era alternativ att kosta? Redovisa det för dem som lyssnar på den här debatten, Fredrik Olovsson!

(Applåder)

Herr talman! Som jag sa i den förra energidebatten hade det varit mycket lättare och mycket bättre för Sverige om det bara hade handlat om min förnuftige kollega Fredrik Olovsson. Problemet är Fredrik Olovssons vidhängande parti. Men det ska jag tala mer om senare.

Det finns egentligen en fråga som jag tycker att Socialdemokraterna undkommer totalt. Tidöpartiernas, expertmyndigheternas och näringslivets analys är att Sveriges främsta utmaning är att säkerställa planerbar elproduktion i södra Sverige. Vårt förslag är känt. Vi satsar på den beprövade kärnkraften och 5 000 megawatt i vårt startprogram.

Socialdemokraterna verkar numera instämma i analysen att stabil elproduktion behövs även i södra Sverige. Men då bör Socialdemokraterna också ha en egen lösning på det problemet. Man kritiserar även här och nu att det enbart finns uppskattningar av, men inte exakt på kronan, vad ny kärnkraft kostar.

Min uppenbara fråga till Socialdemokraterna blir givetvis: Kan Fredrik Olovsson förklara hur man ska säkerställa planerbar elproduktion om 5 000 megawatt i södra Sverige, och framför allt hur mycket den kommer att kosta?

Eftersom ledamoten efterfrågar exakta bedömningar vad gäller ny kärnkraft efterfrågar jag mycket exakta bedömningar av vad det socialdemokratiska förslaget för mer planerbar elproduktion i södra Sverige kommer att kosta och även vad den kommer att bestå av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Min fråga riktar sig till finansmarknadsminister Niklas Wykman.

I förra veckan slocknade hela Spaniens elsystem, vilket fick enorma konsekvenser för det spanska samhället. Kraftsystemet där är nästan helt utlämnat till väderberoende kraftslag, och det var just ett sådant kraftsystem som den rödgröna oppositionen försökte påtvinga svenskarna, med effektbrist och volatila elpriser som följd.

Allt detta visar att baskraft, såsom kärnkraft, är helt nödvändig för svensk industri och svensk välfärd. Det är också därför som riksdagen står beredd att inom bara någon vecka fatta beslut om finansiering av ny kärnkraft i Sverige.

Kan finansmarknadsministern kort redogöra för hur systemet för finansiering av ny kärnkraft är tänkt att fungera?

Fru talman! Det är tråkigt att ledamoten upplevde det så. Det var inte min uppfattning och inte min upplevelse heller. Men min poäng med grundläggande krav på förmågor är att man därigenom kommer bort från kraftslaget, vilket vi behöver komma bort från. Alla behöver leverera allting. Om alla kraftslag gör det kan man vara kraftslagsneutral.

Man kan inte vidhålla att vissa kraftslag egentligen bara behöver leverera el när de känner för det när man samtidigt har hängt upp hela kraftsystemet på att andra kraftslag, exempelvis kärnkraft, vattenkraft och kraftvärme levererar in dessa systemnyttor. Sedan verkar man göra nästan allt man kan för att motverka dem.

Jag förstår fortfarande inte varför man säger nej till detta grundläggande självklara krav. Om någon ska leverera till vårt kraftsystem måste den kunna leverera året runt, även på vintern. Man kan ju inte välja och vraka när det handlar om ett samhälle. Ska man vara med måste man också ta ansvar. Man behöver tjäna helheten. Här har jag inte fått något riktigt svar på varför Socialdemokraterna är emot just detta.

Socialdemokraterna har våndats över kärnkraften i 50 år. Jag hoppas att de ska kunna komma förbi den våndan, men låt oss lämna detta kraftslag därhän.

Kanske kan vi ändå vara överens om att fokusera på kraftslagens förmågor och ha lika villkor och lika krav på alla. I så fall slipper vi talet om kraftslag. Jag påstår att Socialdemokraterna fortfarande är kvar där.

Låt oss diskutera tekniska fakta och grundläggande krav på alla kraftslag. Det är där jag önskar att vi vore med Socialdemokraterna, men vi är inte riktigt där. Fredrik Olovsson är som sagt en sund, stabil och förtroendeingivande person, så jag hoppas att vi kan landa där. Men då måste det vidhängande partiet också vara med på det.

Fru talman! Jag funderade kort på om jag verkligen skulle ta replik på Fredrik Olovsson, för jag vill ändå säga att han är en seriös och mycket kompetent företrädare för sitt parti. Hade alla socialdemokrater varit som han hade jag sovit lugnt om natten. Det är mer det vidhängande partiet jag ibland kan vara lite orolig för.

Jag tänker inte ge mig in i någon kraftslagsdiskussion, för där vet vi alla var vi har varandra. Men jag skulle vilja återknyta till förmågediskussionen som kanske inte fick något riktigt svar.

Jag har en uppriktig fråga. Jag förstår fortfarande inte varför Socialdemokraterna är så hårda motståndare till att man ställer krav på att alla kraftslag måste kunna leverera el dygnet runt, årets alla timmar. Då är givetvis reparationer och revisioner undantagna. Men det borde vara en självklarhet. Vi kan inte bara ha kraftslag som levererar el när de känner för det. Kraftslagen finns till för samhället, för oss människor, hushåll och företag.

Därför borde det ändå vara ett rimligt och grundläggande villkor att ställa på förmågor. Vi måste faktiskt kunna se till att Sverige har el inte bara på sommaren utan också på vintern när det uppstår situationer med stor brist. Jag förstår inte varför Socialdemokraterna är emot att ställa ett förmågekrav.

Återigen: Jag går inte in i någon kraftslagsdebatt. Där vet vi var vi har varandra. Men varför vill ni inte ställa ett basalt och egentligen ganska självklart förmågekrav på alla kraftslag?

Fru talman! Mitt parti har i 50 år varit konsekvent vad gäller energipolitiken. Det har egentligen Birger Lahtis parti också varit, även om Birger Lahti står här och försöker övertyga församlingen och åhörarna om att man inte har varit konsekvent, att man absolut inte har haft någon del i kärnkraftsavvecklingen – trots att man hörde till linje 3 och att ett antal vänsterpartistiska partiledare berömmer sig av att ha medverkat till att avveckla svensk kärnkraft. Det säger ganska mycket om hur långt debatten har kommit i Sverige. Det man har applåderat vill man nu ta avstånd från och springa så långt ifrån som det är möjligt.

Vänstern har alltid varit kärnkraftsmotståndare, och kommer alltid att vara kärnkraftsmotståndare. Det är ett faktum som Birger Lahti ska omfamna och vara ärlig och tydlig med.

Jag har också ganska många frågor när det gäller Vänsterns energipolitik. Vänsterns största enskilda satsning är att man ska öka överföringskapaciteten från Norrland till södra Sverige. Birger Lahti är själv norrlänning men säger i princip att den elen inte kommer att behövas i Norrland, för industrisatsningar där, utan att det är bättre att i stället skeppa den till södra Sverige.

Vi säger tvärtom: att södra Sverige får fixa en stor del av sina egna energiutmaningar genom att återuppbygga kärnkraften. Det var ändå så min föräldrageneration genialt nog planerade Sveriges kraftsystem – kärnkraft i söder och storskalig vattenkraft i norr.

Vad är då Vänsterpartiets förslag vad gäller allt detta? Jo, Birger Lahti, ni vill lägga ned kärnkraften. Ni vill skatta bort kraftvärmen, och ni vill riva ut vattenkraften.

Om man vill gå in för att förstöra världens bästa elsystem ska man göra exakt just det. Låt oss inte gå den vägen igen! Det klarar inte Sveriges industri, och det klarar framför allt inte Sveriges välfärd.

Fru talman! Jag sa även i mitt anförande att det inte bara är Socialdemokraternas fel. Vänsterpartiet har också sin del i detta, och Centerpartiet har definitivt sin del i detta.

Centerpartiets tre bidrag till svensk energipolitik under 50 år har varit åtalsexercis, tankeförbud och dogmatism. Både socialdemokrater, vänsterpartister, miljöpartister och centerpartister har naturligtvis sin del i detta. Att nu höra Birger Lahti förneka det blir ironiskt med tanke på förstamajtalen i förra veckan. Vänsterpartiet, Birger Lahtis parti, brukar regelbundet i sina förstamajtal ta åt sig en del av äran för den svenska kärnkraftsavvecklingen.

Ljuger jag så ljuger ni i era förstamajtal. Det finns de som skulle säga att ni gör det. Jag gör inte det, men jag kan säga att ljuger jag så ljuger ni.

Nu står Birger Lahti och påstår att större delen av den kärnkraft som har stängts ned skedde på grund av den för honom så förhatliga marknaden. Hur ska Vänsterpartiet ha det? Har ni varit delaktiga i att avveckla svensk kärnkraft eller var det marknaden? Det säger ni i era egna förstamajtåg.

Birger Lahti står här och förnekar det uppenbara faktumet. Låt mig få reflektera: Kärnkraft i Sverige har alltså bara lagts ned under socialdemokratiska regeringar, och inte en enda reaktor har lagts ned under en moderatledd regering. Står Birger Lahti på fullt allvar och säger att detta bara är en tillfällighet?

Fru talman! Att diskutera miljöpolitik eller energipolitik med Miljöpartiet kan ibland vara lite svårt. Miljöpartiet lever i ett eget parallellt universum.

Jag återkommer till baskraften i Skåne. Om Miljöpartiets resonemang hade stämt, det vill säga att väderberoende kraft levererar in de lägsta elpriserna, hade Skåne haft lägst elpriser i Sverige, inte högst. Bevisligen är det fullständigt fel.

Jag applåderar att Miljöpartiet har ändrat sig vad gäller baskraft. Nu kallar man det grön baskraft. Vi har redan grön baskraft i Sverige, nämligen kraftvärme, vattenkraft och kärnkraft. Tidigare har man förnekat den tekniska betydelsen av baskraft och har bara velat tala om väderberoende kraft. Nu har Miljöpartiet ändå gett lite vika för naturlagar och tekniska faktum.

Så var det frågan om Spanien. Det blev två fel. Än så länge har Spaniens motsvarighet till Svenska kraftnät sagt att avbrottet berodde på den väderberoende kraften; de klarar inte att hantera den. Linus Lakso kan titta på myndighetens uttalanden.

Om Miljöpartiets kardinalargument om att väderberoende kraft är snabb och billig hade stämt skulle Skåne och elprisområde 4 ha haft de lägsta elpriserna i Sverige, inte högst. Jag kan också erinra om att tack vare alla åtgärder på kort och lång sikt som regeringen har vidtagit är det lägre elpriser i alla elområden än vid maktskiftet 2022. Det kan Linus Lakso förneka, men fakta är fakta.

Vi ska inte riskera att släppa loss Miljöpartiet i Sveriges kraftsystem igen. Vi såg hur det gick förra gången, och vi vet hur det kommer att gå i framtiden.

Fru talman! Då tycker jag att Linus Lakso ska titta på vad som hände i både Spanien, Tyskland, Nederländerna och Danmark. Deras motsvarigheter till Svenska kraftnät har konstaterat att det berodde på för mycket, ibland bara, väderberoende energi i kraftsystemet.

Sedan står Linus Lakso här och påstår att vi hade Europas lägsta energi- och elpriser. Ja, det har vi väl fortfarande. Men har priserna ökat eller minskat sedan Miljöpartiet satt vid rodret? De har minskat i alla elområden, men inte tillräckligt. Skåne är nu helt utlämnat till en miljöpartistisk energipolitik, med allt vad det innebär. De har bara väderberoende kraft som bara levererar el när den känner för det.

Miljöpartiet har motarbetat kärnkraften. Man har motarbetat kraftvärmen. Man har gått in för att Skåne aldrig någonsin mer ska få planerbar baskraft. Jag kan tycka att det är ganska magstarkt att säga att Sverige skulle ha noll problem med bara väderberoende kraft i systemet – vilket vi gudskelov inte har, men Miljöpartiet gör ju allt för att vi ska komma dit.

Och så idealiserar de ett kraftsystem som Tysklands, där man egentligen har genomfört den miljöpartistiska visionen. Vad fick det för konsekvenser för miljön och klimatet? Jo, man har blivit mer beroende av kol, olja och gas. Det är den bistra, krassa verkligheten.

Ska Sverige klara klimatmålen är kärnkraften ett väldigt stort svar. Den är definitivt inte det enda svaret men en väldigt stor del av svaret. Om man vill ha Tysklands kraftsystem får man också Tysklands priser och Tysklands utsläpp, och dem vill vi inte ha.

Återigen: Miljöpartiet har utlämnat Skåne till bara väderberoende kraft. Därmed har Skåne extremt volatila och höga elpriser. De behöver få mer planerbar baskraft.

Fru talman och kollegor! Förra måndagen, den 28 april, klockan 12.33 inträffade en händelse som borde få flera av mina oppositionskollegor att ganska rejält ompröva sin energipolitik.

En störning inträffade inom det spanska elnätet, vilket ledde till en total elnätskollaps. Det var en unik händelse, som ledde till enorma samhällsstörningar och kostnader. Den spanska motsvarigheten till Svenska kraftnät har så här långt slagit fast att detta hade sin grund i den väderberoende kraften.

Fru talman! Störningar inträffar givetvis. Det är oundvikligt. Det kan vara blixtnedslag, kortslutningar i ställverk eller kraftanläggningar som slår ifrån. Det viktiga är att ha ett robust system med tillräckligt stor mängd svängmassa för att kunna hantera störningar. Det hade inte Spanien, för Spanien har under flera år tryckt in mängder med väderberoende produktion som saknar svängmassa, samtidigt som man har minskat den planerbara produktionen. När störningen inträffade saknades marginaler för att begränsa omfattningen, och kollapsen blev ett faktum inom några enstaka sekunder.

Fru talman! Denna händelse var inte oförutsedd; den var tvärtom ganska förväntad. Ingenjörer och myndigheter i både Sverige och andra EU-länder har varnat för detta. De senaste åren har det inträffat flera händelser i Tyskland, Nederländerna och Danmark som närapå har lett till kollaps av elnätet. Alla gånger har det varit på grund av stor mängd väderberoende kraft i förhållande till planerbar baskraft.

Denna händelse borde få vartenda oppositionsparti att gå tillbaka till ritbordet och vända upp och ned på sin energipolitik. I dagens debatt hanterar vi motioner där Centerpartiet vill forcera in 88 000 megawatt väderberoende kraft, Miljöpartiet 74 000 megawatt och Vänsterpartiet 30 000 megawatt. Socialdemokraterna är i förhållande till detta återhållsamma och vill ”bara” fördubbla mängden vindkraft.

Mina kollegor i partierna till vänster har nu fått svart på vitt vad konsekvenserna av deras egen politik innebär. Kommer de nu att ta ansvar, fru talman, och forma en politik som i stället är baserad på den kunskap vi har om kraftsystemet och försöka bygga ett kraftsystem som gynnar företag, medborgare och Sverige?

Den moderatledda regeringen och våra kollegor Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna lägger nu om energipolitiken för att återuppbygga ett fungerande, stabilt och rent elsystem. Vi har sedan länge valt att lyssna på ingenjörerna och experterna för att vi ska undvika elkatastrofer liknande Spaniens.

Fru talman! Jag nödgas kort beröra ett antal historiska faktum. Jag nämner detta bara för att det spelar en enorm roll för både nuläget och framtiden och för hanteringen här och nu att allt detta har gjorts. Under 20 års tid monterade Socialdemokraterna med hjälp av Miljöpartiet och Centerpartiet och med benäget bistånd av Vänsterpartiet ned svensk kärnkraft. Därmed slogs världens bästa elsystem i spillror.

Tolv klimatsmarta, högproducerande kärnkraftsreaktorer har blivit sex stycken. Varannan försvann. Samtidigt stoppade de rödgröna Vattenfalls planer på att 2014 bygga två nya reaktorer vid Ringhals, som annars hade varit färdiga att tas i drift ungefär just i dag.

Utöver att man monterade ned kärnkraften med uppenbara konsekvenser för både klimatet och elpriserna försvårade man både för kraftvärmen och för vattenkraften genom en räcka nya och höjda skatter – som vi avskaffade bara några veckor efter att vi tillträdde 2022 – och genom tillståndsprocesser ägnade att riva ut mängder av elproducerande vattenkraft.

Magdalena Andersson ägnade åtta år i regeringsställning åt att montera ned grunden för svensk elproduktion och vill nu att en ny regering helt och hållet rensar upp efter henne på tre år.

Jag tänker inte ägna hela min tid i anförandet åt att beskriva konsekvenserna av den tidigare, rödgröna regeringens energipolitik, för fakta och verklighet talar för sig själva. Jag kommer framför allt att tala om allt det som vi nu rivstartat med på både kort och lång sikt. Men hade jag varit socialdemokrat, miljöpartist eller centerpartist här i dag hade jag varit betydligt mer ödmjuk.

Den bistra och väldigt frustrerande sanningen är att det under den tidigare regeringen gick snabbt att riva ned världens bästa energisystem men att det tyvärr tar lång tid att återuppbygga det. Jag förstår den frustration många människor ger uttryck för, framför allt i elområde 4 och 3 där jag själv bor.

Fru talman! Har det skett någon förändring under dessa år av Tidösamarbetets politik? Jag kan ge ett svar på det. Ja, faktum är att det hänt otroligt mycket. Det här har varit en rivstart i alla delar. Och nej, fru talman, det är inte en överdrift.

Moderaterna och våra Tidökollegor ger inte upp bara för att vi har givits en dålig hand. Vi har målet tydligt inställt: att återskapa det robusta och långsiktigt hållbara kraftsystem som varje svensk förtjänar och förväntar sig.

Tidösamarbetet började med det mest grundläggande. Vi införde ett leveranssäkerhetsmål – ett mål som säger att vi ska säkerställa att energi ska finnas tillgänglig för människor och företag där de behöver den, när de behöver den. Det ska alltså inte bara vara när vinden blåser och solen skiner. Till detta har vi fattat beslut om att börja planera för energi- och effektbehov både nationellt och regionalt. Att det här inte har skett tidigare är smått otroligt.

Något som är än mer otroligt, fru talman, är att oppositionen röstade nej till allt detta. Utan denna grund finns det inget för framtiden att stå på. Vad oppositionen säger är i klartext att vissa kraftslag bara ska leverera el när de känner för det. Oppositionen har motsatt sig ett krav på att alla kraftslag ska leverera el dygnet runt, årets alla timmar – givetvis med undantag för reparationer och revisioner. Allt detta har man motsatt sig.

Då har jag bara en sak att säga: De olika kraftslagen finns alltså till för kraftsystemet, för industrin och för hushållen – inte tvärtom. Det är alltså inte kraftsystemet, hushållen och industrin som ska behöva anpassa sig efter kraftslagen, utan kraftslagen som ska finnas till för samhällets behov av el. Kraftsystemet är inte heller en välgörenhetsorganisation för kraftslagen.

Vi har tidigare tagit bort de socialdemokratiska och centerpartiska straffskatterna på kraftvärme, som slog specifikt mot elproduktionen. Regeringen har även räddat Öresundsverket i Malmö från att säljas och skeppas till Asien. Verket återinvigdes officiellt i måndags och står nu redo att leverera 450 megawatt el till Skåne, där det behövs som bäst.

Även Öresundsverket var ett offer för den socialdemokratiska regeringens önskan att avveckla all planerbar elproduktion i Sverige i allmänhet och i Skåne i synnerhet. Vi har tagit ett mycket stort steg mot ett mer driftssäkert system.

Vi har kapat tillståndsprocesserna för att bygga elnät. Ledtiden har minskat från 14 till 8 år, och vi vill naturligtvis minska den ytterligare.

Investeringarna i elnätet slår även rekord. Förra året slog vi det tidigare rekordet från allianstiden. Äldre ledningar renoveras och nya byggs för att förbättra överföringskapaciteten.

Den största förändringen har skett för kärnkraften – pelaren i södra Sveriges energiförsörjning. I dag, efter flera decennier, är det återigen tillåtet att bygga kärnkraftverk i Skåne. En region som är utsvulten på planerbar kraft efter rödgrönt styre har nu möjlighet att på sikt börja producera sin egen pålitliga, planerbara el igen.

Utöver detta pågår arbete på våra myndigheter för att förbättra förutsättningar och regelverk för ny kärnkraft. En annan galenskap från tidigare rödgrön regering var att kärnkraftsforskning var helt struken ur budgeten. Man var dessutom förbjuden att ens tänka ny kärnkraft. All forskning finansierades av den motarbetade och strypta svenska kärnkraftsindustrin – men inte längre. Nu finns det 100 miljoner kronor per år öronmärkt till kärnkraftsforskningen och ytterligare 100 miljoner till pilot- och demonstrationsprojekt.

Men regeringen fokuserar inte enbart på kärnkraft, även om oppositionen vill få det att framstå så. Vi stärker också de ekonomiska incitamenten för kommuner att bygga vindkraft, ett beslut som har brett stöd i riksdagen. Det verkar dock finnas en skillnad: Medan flera partier i oppositionen verkar fokusera på miljoner till den kommunala verksamheten fokuserar vi på den enskilda människan.

Det viktigaste med den lokala ersättningen är att de svenskar som drabbas negativt av vindkraftsetableringar får någonting för det. Att regeringen arbetar vidare med ersättning till närboende och för förlorade fastighetsvärden är mycket välkommet.

Sist men inte minst förbättrar vi den lokala kraftproduktionen genom det så kallade Kraftlyftet. I denna budget tar vi ett stort steg på vägen och inför ett investeringsstöd till allt som kan stärka effektbalansen där läget är som sämst, i elområde 4 och 3 i allmänhet och i Skåne och Västra Götaland i synnerhet. Investering i elproduktion, värmelager eller effektivisering spelar ingen roll – allt som förbättrar läget är välkommet. Detta stöd sträcker sig fram till 2035. Kraftvärme och gasturbiner är ett av få sätt att på kort sikt öka den planerbara effekten och pressa priserna – i synnerhet, som sagt, i Skåne och Västra Götaland.

Fru talman! Denna regering bygger grunden för ett välfungerande kraftsystem. Med fokus på stabilitet, tillgänglighet och elproduktion som finns där och när du behöver den bygger vi grunden för framtidens Sverige.

Mot detta står en spretig opposition som pendlar mellan tysk energipolitik och ingen politik alls. Centerpartiet vill stoppa utrivningen av småskalig vattenkraft. Miljöpartiet satsar 50 miljoner på att riva ut allt mycket snabbare. Miljöpartiet vill däremot minska skatten på kraftvärme. Samtidigt vill Vänsterpartiet öka den. Vänstern vill avskaffa det kommunala vetot – oklart om det är förhandlat med Centerpartiet. Centern å sin sida vill bygga nya exportkablar till kontinenten för att öka exporten. Samtidigt ställer sig Socialdemokraterna bakom Moderaternas linje att stoppa den nya exportkabeln till Tyskland.

Alternativet till Tidösamarbetets stabila och framtidsbyggande energipolitik är ett kaotiskt hopkok där man precis som tidigare – om uttrycket ursäktas mig, fru talman – går loss i vårt svenska kraftsystem som mer eller mindre galna slaktare.

Avslutningsvis, fru talman: Oppositionen är handfallen. Den är splittrad och har inget helhetsgrepp över huvud taget. Den finansierar inte sina egna förslag, och bevisen för att dess ensidiga fokus på väderkraft skadar samhället är övertydliga.

Som tur är finns det ett enat, verklighetsförankrat samarbete med majoritet i Sveriges riksdag. Tidösamarbetet har en genomarbetad energipolitik som skapar ett långsiktigt, välfungerande kraftsystem och en bättre framtid för Sverige och alla oss som bor, lever och verkar här.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I detta anförande instämde Tobias Andersson och Josef Fransson (båda SD) samt Camilla Brodin (KD).

Fru talman! Är det någon som anser att den tidigare energiuppgörelsen är relevant? Det är inget parti som håller fast vid samtliga sina ställningstaganden där. Så är det.

Vem ska betala ny kärnkraft? Det handlar om lån som ska betalas tillbaka. Det är inte bidrag rakt ned i fickorna på aktörerna så som Vänsterpartiet vill ge vindkraft och solkraft.

Den största kostnaden var när man tvingade fram en nedstängning av kärnkraften. Det billigaste och bästa för alla hade varit att inte lägga ned sex av tolv fullt fungerande reaktorer. Birger Lahti förnekar att de är nedlagda, men det är ett faktum. Faktum är också att reaktorer bara har avvecklats under rödgröna regeringar, aldrig någonsin under en blå regering.

Kärnkraften behövs, särskilt för industrin. Det fanns en tid då Vänsterpartiet slog vakt om industrin, industrins arbetstillfällen och industrins tillgång till rikligt med fossilfri el.

Det handlar om att ge lån för att starta upp den kärnkraft som har tvingats lägga ned. Varför vill Vänsterpartiet finansiera vindkraft och solkraft med rena bidrag rakt ned i aktörernas fickor? Varför ska lån inte gälla där?

Fru talman! Man påstår att det är lögn att säga att sex av tolv fullt fungerande klimatsmarta reaktorer har avvecklats direkt och indirekt på politisk väg. Det är klart att det är sanningen, i synnerhet när vi såg att ett antal partier tog åt sig äran för avvecklingen. Men nu står de och låtsas att det var marknaden som stängde ned dem, när de på politisk väg beskattade bort det och egentligen tvingade fram nedstängningar. Så är det.

Jag kommer ihåg diskussionen, debatten och voteringen här i kammaren 2019 då vi moderater tillsammans med våra kollegor försökte stoppa avvecklingen av Ringhals 1 och 2. Vi förlorade med en rösts marginal. Då började alla övriga partier, Centerpartiet och de rödgröna partierna, applådera. Nu försöker de springa ifrån ansvaret och säga: Vi har inte avvecklat någon kärnkraft i Sverige. I så fall är många av Sveriges befolkning också lögnare. Det är nämligen vad de flesta anser är sanningen. De vet att det var på det sättet.

Man har beskattat bort kärnkraften, och man har tvingat fram nedstängningar. Om man står och förnekar det kan vi egentligen ägna oss åt att förneka både det ena och det andra, inklusive att jorden är rund.

När det gäller uppgörelser är det klart att vi tror på energiuppgörelser och att de ska hedras. Jag anar att Birger Lahti avser den energiuppgörelse som vi ingick i slutet av 10-talet. Men hade någon kunnat stå fast vid den? Förutsättningarna har ändrats, framför allt på grund av Rysslands invasion av Ukraina. Hävdar man att den fortfarande vore relevant? Det är i så fall intressant. Jag kan inte riktigt se att något parti kan tycka att den fortfarande är relevant, att man hade kunnat göra någon förändring där, med tanke på det helt förändrade världsläget och säkerhetsläget. Det är i så fall ett ganska anmärkningsvärt påstående.

Fru talman! En del av de frågor som behöver lösas gäller urminnes hävd, äganderätten, ersättning och en mängd andra sådana frågor som man behöver titta vidare på.

Jag konstaterar ändå att vi är de som är överens om vattenkraftens betydelse. Rickard Nordin representerar ett regeringsalternativ – jag vet att juryn har gått ut när det gäller detta och att vi inte vet var Centerpartiet kommer att sätta ned foten – där alla andra vill riva ut vattenkraften, i synnerhet i södra Sverige. Lycka till med att förena er med Miljöpartiet och med Vänsterpartiet, som lägger 50 miljoner på att accelerera utrivningen i södra Sverige!

När det gäller kärnkraftsfinansieringen och de olika synpunkterna i remissvaren konstaterar jag att det finns många synpunkter. Men de stora industriorganisationerna och näringslivet säger i sina synpunkter att det här är ett bra förslag och att det är nödvändigt för Sverige i framtiden.

Återigen: Vi kan inte ha industrier som är beroende av kraftslag som bara levererar när de känner för det. Det fungerar inte. Därför behöver vi satsningen på den baskraft som Centerpartiet var med och tvångsstängde.

Jag vill ändå ha ett svar på frågan. Enligt Svenska kraftnäts beräkningar skulle Centerpartiets förslag vad gäller anslutningsavgifter för havsbaserad vindkraft kosta mellan 516 och 602 miljarder kronor. Eftersom Rickard Nordin och hans parti tycker att det är provocerande att satsa på att bygga upp den baskraft som bland annat Centern har stängt ned undrar jag om han inte tycker att det är provocerande att satsa – här handlar det inte om lån utan om rena bidrag – minst 500 miljarder kronor, återigen enligt Svenska kraftnäts beräkningar? Det är totalt orealistiskt.

Var ska de pengarna komma ifrån?

(TREDJE VICE TALMANNEN: Den frågan får hänga i luften, eftersom detta var en slutreplik och ledamoten Nordin inte har någon replik kvar.)

Fru talman! När det gäller vattenkraften återstår naturligtvis mycket. Det är inte tillnärmelsevis färdigt, utan där återstår mycket.

Men jag är glad över att vi i Tidösammanhang är överens om pausen. Jag konstaterar också att om jag räknar in Centerpartiet på den rödgröna sidan vill Centerpartiet, vilket är vällovligt, sätta stopp för utrivningarna, medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill accelerera utrivningarna. Det gäller särskilt i södra Sverige där elen behövs mest. Man lägger ett antal miljoner på att fortsätta de orättfärdiga utrivningarna. Men för att svara på frågan: Det återstår naturligtvis mycket.

Sedan var det frågan om finansieringen av kärnkraften. Vi har inte tid och möjlighet att gå igenom alla remissvar, men vi kan redan konstatera att vi behöver stötta ny kärnkraft. Kraftsystemet kräver baskraft. Kärnkraften stängdes ned på politisk väg, och då behöver naturligtvis politiken se till att hantera den risk som finns med att det kommer en ny rödgrön regering som stänger ned kärnkraften, river ut vattenkraften och beskattar bort kraftvärmen. Det gjorde man också.

Jag kan inte heller låta bli att ställa en fråga till Centerpartiet. Ni har föreslagit att skattebetalarna, enskilda människor och småföretag, ska finansiera anslutningen för havsbaserade vindkraftverk. Om man ska gå på Svenska kraftnäts beräkningar kommer Centerpartiets förslag att innebära kostnader på ca 500 miljarder kronor. Det ska ställas i relation till de lån som vi har sagt att vi vill ge kärnkraftsindustrin. Var ska de 500 miljarder kronorna komma ifrån?

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i ärendet.

Över halva mandatperioden har passerat, och det börjar verkligen märkas vilken skillnad regeringsskiftet 2022 innebar. Domen över den tidigare regeringens arbete blev diger. Riksrevisionen sågade varje större energibeslut längs med fotknölarna. Inte en enda tanke ägnades åt de medborgare och företag som skulle leva med besluten som den tidigare regeringen fattade.

Med en forcerad nedläggning av fyra reaktorer, straffskatter på kraftvärme och utrivning av mängder av vattenkraft lämnade Socialdemokraterna och Miljöpartiet dörren vidöppen för att den ryska gasen skulle bli prissättande i södra Sverige.

Förlusten var inte bara förlorad produktion, höga elpriser och försämrade förutsättningar för Sverige. Runt år 2020 hade nämligen ett helt nytt problem uppdagats. Det fanns helt plötsligt en betydande brist i överföringskapacitet från norra till södra Sverige, något som inte existerat tidigare. Förbrukningen hade inte ökat, och överföringskapaciteten hade aldrig någonsin varit så stor. Hur var det ens möjligt?

Svaret är mycket enkelt. Sveriges utomordentligt välplanerade kraftsystem byggde på att det fanns tolv reaktorer i södra Sverige och storskalig vattenkraft i norr. Med tolv reaktorer kunde södra Sverige täcka en betydande del av sin egen konsumtion. Marginalerna i överföringskapaciteten var goda. Hela planen för kraftsystemet sköts dock i sank när de rödgröna till varje pris skulle stänga kärnkraftverk. Totalt sex av tolv fullt fungerande, klimatsmarta reaktorer stängde man ned. Varannan försvann. Samtidigt stoppade man Vattenfalls planer på att bygga två nya reaktorer vid Ringhals som annars hade varit färdiga att tas i drift just nu, när de hade behövts som bäst.

Ingenjörerna som byggt hela systemet varnade dem för konsekvenserna på 90-talet, på 2000-talet, på 2010-talet och på 2020-talet. Tyvärr var det ingen kritik som den tidigare regeringen ville ta till sig. Sveriges brist i överföringskapacitet är egentligen en brist i planerbar kraftproduktion, alltså baskraft. Nu står vi här med ett obalanserat kraftsystem där vi snabbt måste bygga ny planerbar kraftproduktion och överföringskapacitet, dels för att kompensera för den tidigare ogenomtänkta politiken, dels för att säkra elförsörjningen för framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Fru talman! Det är här vi ser den stora skillnaden mellan regeringar. I stället för att straffbeskatta kraftvärmen välkomnar vi den. Vi tog bort straffskatterna det första vi gjorde och ger nu denna viktiga lokala elproducent investeringsstöd för att stärka den ytterligare. Kraftvärmen är ett av få kraftslag med potentialen att kunna tillföra planerbar elproduktion där det behövs. Regeringen har även räddat Öresundsverket i Malmö från att säljas och skeppas till Asien, och det står nu sedan någon månad redo att leverera 450 megawatt till Skåne. Även Öresundsverket var ju ett offer för den tidigare regeringens önskan att avveckla all planerbar elproduktion i Sverige i allmänhet och i Skåne i synnerhet.

En annan viktig del i den lokala kraftförsörjningen är den småskaliga vattenkraften. Dessa små verk står tillsammans för 1 000 megawatt planerbar produktion, främst i södra Sverige där de behövs som bäst. Socialdemokraterna och Miljöpartiet gick tidigare fram med en aggressiv politik som innebar att dessa verk och dammar skulle avvecklas. Sjöar skulle torrläggas, hundraåriga ekosystem utplånas, kulturminnen förstöras och planerbar elproduktion avslutas. Dessutom tänkte de skicka räkningen till privatpersoner, markägare och bönder. I dag har vi i stället en regering som arbetar med att förhindra denna galenskap.

Tidigare sågs vattenkraften som en fiende som skulle rivas. Denna regering ser den som en viktig grund som ska vara kvar. Framför allt ämnar regeringen täppa till det stora produktionshål som finns i södra Sverige med kärnkraft – den enda beprövade kraftkälla som kan leverera ren fossilfri el till flera generationer av svenskar.

Medan det tidigare tog, närmast bisarra, 14 år att bygga en högspänningsledning förväntas det nu ta 8 ½ år. Det är naturligtvis fortfarande en lång tid, men det är innan de senaste beslutade förslagen fått effekt. Nyligen fattade regeringen beslut om att luftledning ska användas vid anläggning av nya högspänningsledningar. Det är en ärlig prioritering; för stora högspänningsledningar är luftledning det enda rimliga alternativet ur ett samhällsperspektiv.

Att gräva ned ledningar skulle uppskattas av många markägare och andra som påverkas. Men ska vi ta oss framåt måste vi våga fatta beslut. Ingen är beredd att betala för nedgrävda ledningar. Denna regering vågar fatta det beslut som egentligen alla vet är ofrånkomligt. Med detta kommer vi nu att spara både tid och pengar.

En av de viktigaste förändringarna som har skett i energipolitiken är att denna regering ser kraftsystemet som en helhet. Energin måste vara billig och den måste vara riklig och flödande. Det är en förutsättning för svenskt välstånd. Det finns nämligen inga rika lågenergiländer. Energikostnaden består inte enbart av elen, utan lika viktiga är kostnaderna för stödtjänster och framför allt elnät.

Tidösamarbetet fokuserar på att bygga ett kraftsystem där den samlade kostnaden är låg och där det är näringslivets behov som sätter kraven. För att det ska fungera måste det finnas planerbar kraftproduktion på strategiska platser i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Lägger vi ett enskilt fokus på att enbart bygga så många terawattimmar väderkraft som möjligt kommer det att krävas att elnät dras kors och tvärs över hela landet. Samtidigt kommer vår viktiga basindustri att tvingas till flexibilitet, det vill säga att lägga enorma summor på att anpassa sig till kraftslag som bara levererar el när man känner för det – alltså när vinden blåser och solen skiner. Det är en flexibilitet som inte är möjlig och som omöjliggör Sveriges framtid som industrination. Med höga elnätskostnader, forcerade till att anpassa produktionen efter kraftslagen, kommer vår industri att försvinna.

Fru talman! Medan partierna i Tidösamarbetet satsar på energiplanering och ser kraftsystemet som en helhet lägger oppositionen fram lösryckta förslag utan sammanhang eller plan. Mot Tidöpartierna står en spretig opposition som pendlar mellan tysk energipolitik och ingen politik alls.

Jag hade egentligen tänkt räkna upp alla motsättningar, men jag kommer inte att göra det eftersom det kommer andra debatter där vi kan diskutera dem. Låt mig ändå konstatera att det inte finns en enda energipolitisk fråga där den rödgröna oppositionen är överens. Det är inte bara så att man har olika inriktningar, utan man har ofta helt motsatta inriktningar som är helt oförenliga.

Vem är det som kör egentligen? Mitt i denna rödgröna röra står Socialdemokraterna, som också ska hålla ihop den splittrade oppositionen. Problemet är att de själva inte vet vad de vill med energipolitiken, men jag hoppas att åtminstone Socialdemokraterna, i synnerhet i dessa osäkra omvärldstider, ska sätta Sverige och svensk industri före parti. Med socialdemokratiska ledamöter som Monica Haider, Mattias Jonsson och andra hoppas jag att det ska vara möjligt. De är företrädare för ett parti som tror på svensk industri, och dessutom representerar de starka industriregioner i Sverige.

Fru talman! Att lägga fram enskilda ideologiska experimentförslag skapar inte ett fungerande energisystem som kan bygga Sverige starkt. Kraftsystemet måste bygga på tekniska faktum och beprövad välfungerande teknik. Vi moderater fokuserar på ett till helheten fungerande system. Vi vill se strategiskt utplacerade produktionsanläggningar som passar in i vårt befintliga kraftsystem. Det kommer att göra att den totala kostnaden blir lägre.

Välj det säkra för Sveriges skull och bygg ett kraftsystem som gör det möjligt för hushållen och företagen att använda energi när de vill, där de vill och framför allt till konkurrenskraftiga priser.

(Applåder)

Fru talman! Jag ser på glädjen i mina kollegors blickar att man gärna vill att jag drar över min talartid, men det tänker jag inte göra. Jag tänker naturligtvis hålla mig till de fyra minuter jag har.

Jag vill också nämna att jag fick stryka mig från talarlistan tidigare eftersom jag var tvungen att gå och diskutera det lilla ämnet elpriser i public service. Det är också någonting som ibland behöver prioriteras.

Jag vill framför allt yrka bifall till regeringens proposition. Sedan vill jag ändå säga några ord som jag känner behöver sägas.

Detta är tredje året i rad som vi har fått möjligheten att debattera budgeten på energiområdet baserat på Tidösamarbetets politik, en politik som dessutom i bred samsyn inom samarbetet riktats in på att hantera de problem som skapades under en tid då teknik, fysik, tekniska faktum och naturlagar sparkades ut från energiområdet. Skillnaden mellan energi och effekt förnekar man än i dag på vissa håll, för att bara nämna ett exempel. Med en verklighetsfrånvänd och dogmatisk ideologi skapades en energikris på kort sikt, samtidigt som grunden för kraftsystemet urholkades långsiktigt.

Avslutningsvis, fru talman: Oppositionen är handfallen. Den är splittrad. Det är svårt att hitta någonting som man egentligen är överens om. Den ena vill sänka skatterna på kraftvärme, den andra annan vill beskatta bort kraftvärmen igen. Vissa säger att de vill ha mer kärnkraft, andra säger att de vill stänga ned all kärnkraft i morgon. Här hade jag kunnat fortsätta i 22 minuter, men då talmanspresidiet har varit tydligt med att det inte är aktuellt gör jag inte det. Men man är splittrad, man har inga lösningar och man använder låtsaspengar för att finansiera förslag utan förankring i verkligheten.

Men vi har ändå anledning att vara positiva i dag. I dag gör detta nämligen ingenting. Tidösamarbetet har en väl genomarbetad energipolitik som gynnar företag och hushåll. Den politiken kommer också att bli verklighet eftersom vi har majoritet i Sveriges riksdag och kommer att få majoritet för våra budgetar. Tidösamarbetet kommer att få igenom alla sina budgetar, till skillnad från tidigare mandatperiod när mitt parti satt i opposition och bara fick igenom varannan budget.

Just därför yrkar jag bifall till regeringens proposition. Jag vill också tillönska alla mina goda riksdagskollegor en god jul och ett riktigt gott nytt år, om SSAB är okej med det.

(Applåder)

Energi

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 december.)

Herr talman! Sedan den här regeringen tillträdde har vi i riksdagen i princip varje vecka fattat beslut om fler och skarpare verktyg för polisen. På bara två år är det fråga om mer än dubbelt så mycket som den tidigare regeringen mäktade med under åtta år, och ännu fler är dessutom på gång.

Ett av dessa skarpa nya verktyg är den nya förverkandelagstiftning som nu gör det möjligt att ta tillgångar med brottsligt ursprung från kriminella oavsett om brott har bevisats eller ej.

Denna lag trädde i kraft förra veckan. Kan man se några effekter, statsministern, redan nu? Vad tänker och räknar regeringen med framåt?

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Inom den kulturella och kreativa näringen skapas verk som avspeglar vårt förflutna, formar vår nutid och föreställer oss framtiden. Den kultur som här skapas för människor samman, bryggar över mellan generationer och bidrar med både sinnesro och upplevelser.

Herr talman! Sverige är en kulturell smältdegel där tradition och innovation möts, och detta viktiga utbyte är avgörande för ett framtidssäkrat och tryggt samhälle som håller ihop. Därför är det nödvändigt att vår kulturpolitik främjar en miljö där kultur kan frodas naturligt, understödd av kreativ frihet snarare än statlig intervention och en fördelning av statliga pengar. Jag konstaterar också att de som vill fördela dessa pengar inte har dem.

Vår kultursektor är inte enbart en källa till kreativitet; den är också ett ekonomiskt kraftverk. Med 190 000 aktiva inom sektorn bidrar den väsentligt till Sveriges ekonomi. Men dess kanske största värde ligger i hur den för samman människor, skapar gemensamma berättelser och förstärker vårt samhällsbygge. Genom att främja en självbärande kultursektor där marknadskrafterna får större spelrum kan vi säkerställa att kulturen är både ekonomiskt hållbar, framtidssäkrad och, framför allt, kulturellt vital.

Jag vill passa på att rikta uppmärksamheten mot ett kulturellt uttryck som är gravt undervärderat i samhällsdebatten, det vill säga den svenska dataspelsbranschen. Det är en bransch som blomstrar, inte bara här hemma utan även på den globala marknaden. Den svenska dataspelsbranschen inklusive alla dotterbolag som skapats omsätter hela 86 ½ miljarder kronor, och detta är alltså en bransch som har växt fram helt utan direkta statliga bidrag. Det är ett levande bevis på att kultur och innovation kan trivas och utvecklas under fria, marknadsmässiga förutsättningar.

Herr talman! Sverige har sedan 2000-talets början skapat sig en lång meritlista med lyckade spel och företag, exempelvis Minecraft från Mojang, Battlefield från DICE och mängder med spel från Paradox, och det fantastiska är att branschen fortsätter att ge. Tidigare i år släppte spelstudion Arrowhead spelet Helldivers 2, vilket redan har sålts i över 12 miljoner exemplar och hyllats runt om i världen.

Spelet utvecklades av ett företag som grundades av ett gäng studenter på Luleå tekniska universitet och som nu har vuxit till över 100 anställda. Framgångarna har kommit ur hårt arbete, innovation, risktagande och fri kreativitet - inte ur statliga bidrag. Vi bör inspireras av dataspelsindustrin och tillämpa dess lärdomar på andra kulturella fält.

Ett försök har gjorts med en strategi för de kulturella näringarna. Den gällde dock bara i bara två år, mellan 2010 och 2012. Efter det har inte mycket skett. Nu tar vi tag i det här på riktigt och lägger fram en strategi som ska sträcka sig tio år framåt. Visionen till 2033 är att Sverige ska ha stärkt sin position inom de kulturella och kreativa branscherna. Exporten från branschen ska ha ökat, och det ska finnas en mångfald av kulturupplevelser i hela landet. Jag vill lyfta några saker som vi ska fokusera på för att uppfylla denna vision.

För att ta oss dit behöver vi börja med att få koll på läget. Statistiken över sektorn är dålig, och därför inför vi ett strategiskt mål om tillförlitlig statistik på nationell nivå så att man vet vad man diskuterar och förhåller sig till.

Sedan ska vi fokusera på en av de allra viktigaste frågorna för denna sektor, det vill säga intellektuella rättigheter. Inom de kulturella näringarna finns naturligtvis en stor del av värdet i just idéerna, och vi behöver därför arbeta med att hjälpa företag och entreprenörer att förstå betydelsen av upphovsrätt men också stärka de offentliga aktörernas arbete med densamma.

Herr talman! Vi moderater pratar ständigt om regelförenklingar, och det är lika viktigt inom denna sektor som alla andra. Det finns omkring 130 000 företag inom sektorn, och det måste vara enkelt för dem att göra rätt, oavsett om man arbetar med dataspel, arkitektur eller mode. Precis som i alla andra sektorer måste ambitionen här vara lägre skatter och mindre krångel, herr talman.

Det svenska musikundret, som nämndes tidigare, var tidigt ute och satte Sverige på den kulturella kartan. Vi kan nu även lägga till det svenska världsledande dataspelsundret. Jag hoppas att vi inte ska sluta där. Jag är övertygad om att kapaciteten som uppvisats inom dessa områden kan spridas till andra delar av de kulturella näringarna. Genom en sammanhängande strategi där vi främjar denna breda bransch kan vi få se nya svenska kreationer på världsmarknaden som stärker Sverige som varumärke.

Kulturen är fantastisk, herr talman. Den skapar gemenskap mellan människor, den ger mening till vardagen och den stärker också vår ekonomi. Moderaterna leder nu förändringen för en rikare, mer diversifierad och självständig kultursektor.

(Applåder)

Fru talman! Den tidigare regeringen vägrade genomföra de regelförenklingar som vi nu genomför. Dessutom var det vi som drev detta genom riksdagen med benäget bistånd från Rickard Nordin, ska sägas. Men den regeringen vägrade som sagt att genomföra något av det som vi nu genomför.

Vad gäller regelförenklingar i stort är det här, som jag sa förut, bara början. Ju fler regelförenklingar, desto bättre, men då måste man också börja gå på djupet. Man behöver reformera miljöbalken, som sätter stopp för mycket. Det väntar jag fortfarande på att Centerpartiet ska öppna för. Vi har inte sett något av det hittills, utan de har krokat arm med Miljöpartiet. De behöver släppa Miljöpartiets arm och inse att rigida, stela svenska regelverk på allvar behöver öppnas upp för att detta ska gå så snabbt som möjligt.

Jag välkomnar Rickard Nordin och Centerpartiet till insikten. Men stå inte bara här och prata om det, utan börja också leverera och ge stöd till sådana förslag när de kommer! Jag kan lugna ledamoten med att sådana förslag kommer att komma, till skillnad från under den tidigare regeringen, som Rickard Nordin höll under armarna.

Fru talman! Jag kan svara generellt att vi naturligtvis vill fortsätta att reformera och förenkla vad gäller elnätsutbyggnad och all övrig energiutbyggnad. Det här är bara en första del i allt som nu är på g.

När det gäller den konkreta frågan får vi ta ställning när det kommer - jag kan inte svara på vad det i så fall skulle få för följdverkningar i andra och tredje hand. Men som en generell ingång vill vi förenkla så mycket som möjligt, så tidigt som möjligt och så brett som möjligt.

Det hoppas jag också att vi ska kunna få stöd för från Centerpartiet, även om jag hade önskat att ni hade varit tydligare i detta under tidigare regeringsperioder när ni hade ett avgörande inflytande på den då förda regeringspolitiken. Men bättre sent än aldrig!