Mats Green (M) om Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft

Herr talman! Energisystemet är grundläggande i våra moderna samhällen. Det är centralt för hur länder utvecklas, hur jobb skapas och hur välfärd och välstånd säkras. Att steg för steg trycka ut de fossila utsläppen från energimixen är också viktigt för att stärka vårt oberoende och vår konkurrenskraft så att vi kan göra vår del av omställningen.

Sverige har sedan lång tid kunnat glädjas åt att vi i princip har haft ett helt fossilfritt elsystem. Men i såväl industrisektorn som transportsystemet använder vi fortfarande mycket fossil energi. Att ta nya steg i elektrifieringen bort från fossilimport är därför viktigt för Sverige. Därför behövs också mer fossilfri elproduktion.

I den delen är vi socialdemokrater överens med och har en gemensam bild med regeringen. Elsystemet behöver växa kraftigt under de kommande åren. Det elöverskott som finns i dag räcker inte till om transportsektorn elektrifierar och om industrin ställer om. Det räcker definitivt inte till om vi ska ta vara på Sveriges stora och goda förutsättningar till ny industrialisering, stora investeringar för nya jobb, ökad tillväxt och därmed också ett större välstånd.

En förutsättning för att det här ska bli framgångsrikt är att priserna är konkurrenskraftiga och att systemkostnaderna är låga. Hushåll ska ha råd att betala sin räkning, och företagen ska bli konkurrenskraftiga på globala marknader.

Mer el är bra, men billig el är en förutsättning för att det ska bli en så stor efterfrågan som vi i grunden vill. El i en mer avlägsen framtid är förstås också bra, men mer el de kommande åren är nödvändigt för att industrin ska få möjlighet att slå ned sina bopålar ordentligt. Man ska investera här, och hushållen ska känna trygghet i att omställningen är bra också för dem.

Eftersom regeringen lägger fram en politik som bortser från behovet av mer billig el snabbt ser vi risker med den politiken. Liksom en lång rad remissinstanser ser vi en politik som ensidigt ger stora stöd och subventioner till ett kraftslag, och det riskerar att slå undan benen för alla de investeringar i billigare elproduktion och i kostnadseffektiva lösningar som kan komma på plats de närmaste åren. Det är alltså inte bara vi som säger så, utan det är den allmänna bilden också från dem som vill se ny kärnkraft.

Ändrar man förutsättningarna så radikalt på en marknad får det helt enkelt konsekvenser. Vi ser redan resultatet av regeringens och Sverigedemokraternas politik. Det har inneburit en tvärnit i nya investeringsbeslut för energiproduktion. Det innebär inte bara att elöverskottet kommer att krympa ihop framöver och i förlängningen också öka vårt behov av import, utan det sätter framför allt en grimma på de företag som vill investera i elektrifiering och i ny verksamhet, de som vill växa och utvecklas i vårt land.

Sverige riskerar alltså att slarva bort en möjlighet till låga elpriser och därmed till utveckling och ny industrialisering. Regeringens väg medför alltså reella problem och risker. Samtidigt har man lättvindigt avfärdat modeller, även modeller för statliga stöd, som utgår från att förmågor i konkurrens kan få stöd mellan olika leverantörer och kraftslag. En mer teknikneutral och samhällsekonomiskt effektiv modell skulle helt enkelt ge Sverige mer el snabbare. Svenska hushåll skulle få lägre elpriser, och konkurrenskraften för företagen skulle stärkas.

Herr talman! Den proposition som nu ligger på riksdagens bord svarar inte heller på centrala frågor som många människor ställer sig i dag. Vad kommer ny kärnkraft att kosta i investeringar och i löpande kostnader i form av garanterade priser för den el som ska produceras? Det är långa tidsperspektiv, som sas tidigare. Det är kanske fråga om CFD:er som ska gälla i 40 år i verksamhet som ska rulla i 80 år.

Propositionen svarar inte heller på vem som ska betala, det vill säga hur kärnkraften egentligen ska finansieras. För oss skulle en ja-röst till propositionen i dag vara som att köpa grisen i säcken eller skriva ut en blank check till regeringen. Det gör vi förstås inte. Vi vill se en mer balanserad energipolitik som tydligt klargör förutsättningarna för investeringar i alla kraftslag som nu behöver växa, inte minst de som kan komma på plats snabbare än kärnkraft och som kan leverera billig el.

När vi talar om risker för andra kraftslag talar vi egentligen också om befintlig kärnkraft. Kärnkraften kommer att spela en viktig roll i det svenska elsystemet lång tid framöver. Effekthöjning och livstidsförlängning av dagens reaktorer är det första som bör säkerställas. Regeringens utredare pekar på att det kan handla om en tiondel av kostnaderna av att bygga nytt och att det skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt. Men om ny kärnkraft får omfattande stöd riskerar också de investeringarna att utebli. Det skulle väl onekligen vara ett ödets ironi om dyra kärnkraftssubventioner skulle straffa ut billig befintlig kärnkraftsproduktion.

Detsamma gäller faktiskt också för andra investeringar, till exempel det som det talades om tidigare, nämligen att uppgradera vår vattenkraft. Här pekar rapporter på att det finns potential att till 2035 tillföra ny effekt som motsvarar ungefär en kärnreaktor. Men risken finns att detta inte blir av om annan produktion får stora subventioner.

Vi socialdemokrater har också i beredningen av det här ärendet fört fram att den här typen av lagar också borde sätta tak för hur omfattande stödet kan bli. Regeringen gick in i mandatperioden med idéer om att det skulle byggas tio nya reaktorer. I den här propositionen skriver man på flera ställen att det kanske handlar om ungefär hälften. Men i lagen finns ingen begränsning alls. Det är en uppenbar risk om man ändå vill signalera att det finns ett tak som kan möjliggöra för andra kraftslag att få plats.

Eftersom de ekonomiska konsekvenserna för såväl skattebetalare som elkunder kan bli betydande med den här modellen skulle vi förstås vilja ha avgörande inflytande och insyn i fråga om de avtal som föreslås tecknas framöver mellan stat och projektbolag. Vi tycker att en blocköverskridande överenskommelse om energipolitiken skulle vara särskilt viktig för att skapa legitimitet. Att det inte finns någon sådan är ett demokratiskt underskott, om regeringen väljer att gå vidare ensidigt.

Det ska också sägas att bristen på bredd och långsiktighet även är ett hinder för att investeringar i ny kraftproduktion över huvud taget ska bli av. Stabila förutsättningar över tid är viktigt för den här sortens omfattande och långsiktiga investeringar.

Den här ramlagen innebär inte att ny kärnkraft byggs. Vi ifrågasätter faktiskt om den över huvud taget behövs. Det är snarast budgetbeslut, avtalsskrivande och sedan förstås alla tillståndsprocesser, lösningar på försäkringsfrågor, slutförvarsfrågor och alla de andra frågorna som kommer att vara avgörande för det.

Därmed finns i grunden också möjlighet för ett fortsatt gemensamt arbete för att hitta breda överenskommelser framåt. De ska vara bredare både när det gäller det parlamentariska underlaget, helt enkelt fler partier i den här kammaren, och när det gäller andra kraftslag och delar i el- och energisystemet.

I vår motion föreslår vi en energiberedning som över de kommande mandatperioderna ser till att hålla ihop det politiska arbetet med att utveckla och bygga vårt elsystem större i en bred politisk samverkan. Det skulle vara bra för Sverige, herr talman.

Vi står förstås bakom alla socialdemokratiska reservationer i detta betänkande, men jag yrkar bifall endast till nummer 1 och nummer 7.

(Applåder)

Herr talman! Jag får väl säga detsamma om Mats Green. Jag tycker förstås att han är en bra företrädare för sitt parti.

Myndigheterna som Mats Green hänvisar till samt forskarna och näringslivet säger dock samma sak allihop: att vi inte kan vänta i 15–20 år på att lösa de problem man ser på kortare sikt. Vi kan inte vänta så länge med att komma till rätta med det och att få stabila förutsättningar för att investera i ny verksamhet och ny energiproduktion. Det är till sist det som kommer att behövas, oavsett hur man ser på kärnkraft längre fram i tiden.

Försvaret från Mats Greens Moderaterna och de andra Tidöpartierna kan inte vara att det inte går att göra någonting under ett decennium eller två utan att vi får stå ut med situationen vi har i dag. Det är nämligen inte sant. Det går att göra saker. En del har redan lyfts upp i debatten här. Annat finns med i våra motioner på energiområdet. Det handlar om gasturbiner, som helst bör drivas på biogas förstås. Det handlar om kraftvärme, det handlar om batterilager och det handlar om kraftelektronik, som gör att vi kan bygga ut vårt elsystem och göra det på ett kostnadseffektivt sätt.

I den här propositionen borde det förstås finnas ett gediget underlag från regeringen som pekar på just den typen av alternativa lösningar. Det är en del av den beredning som borde göras. Men här står det i väldigt generella termer och utan egentlig grund att det är den här vägen man ska gå, trots att vi vet att det slår undan benen för andra kraftslag.

Vi har också redan nu sett att den linje som har bedrivits under de här snart tre åren har inneburit ett tvärstopp i nya investeringsbeslut för energi. Det är ett problem som innebär att man nu skjuter på planer eftersom man inte är säker på att man kan investera i och utveckla sin verksamhet i Sverige.

Herr talman! Mats Green är väldigt nöjd med den fantastiska utveckling som följer av Tidöpartiernas politik. Jag kunde dock redogöra för att vi får många rapporter om att ny energiproduktion i Sverige tvärstoppas. Man fattar inte nya investeringsbeslut, och kvartal efter kvartal under den här perioden beställer man helt enkelt inte nya turbiner, exempelvis. Det är ett stort problem. Vi har ett elöverskott. Och vi har gamla beslut som kommer att genomföras. Men det är det enda som kommer till nu. Det är ett underbetyg till Tidöregeringens politik.

Det är dessutom inte bara jag som säger att vår väg framåt är billigare. Det säger alla andra också. Det finns många olika scenarioanalyser. Det finns mycket om det som myndigheterna säger behöver göras och om vad som blir kostnadseffektivt. Det var precis de sakerna jag tog upp. Jag tror att regeringen förstår att det är sådana insatser som behöver göras och att det kommer att vara billigare än den väg man går fram med nu.

Dessutom har vi, som inte har lagt stora subventioner för ett kraftslag på bordet, inte heller samma behov av att ge stora subventioner till alla andra. På en fungerande marknad skulle väldigt mycket av det hända ändå. Men om man lägger upp så otroligt mycket pengar till ett kraftslag slår man undan benen för alla andra investeringar. De kommer helt enkelt inte att kunna bära sig i längden när de ska konkurrera med en dopad kärnkraft. Det är bakgrunden. Därför kommer kön till Finansdepartementet och Mats Green med folk och kraftslag som vill ha stöd att bli väldigt lång. Och det kommer att bli dyrt.

Fokus borde ligga på att bygga det mest kostnadseffektiva och stabila elsystemet, som vi kan behöva framöver, och se till att det är samhällsekonomiskt lönsamt. Det här bygger mer på att genomföra någonting man kommit överens om i Tidöavtalet än på att faktiskt åstadkomma ett riktigt konkurrenskraftigt energisystem för Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Hindra investeringar i framtiden? Vad vi pratar om här är ju huruvida staten ska stå för mycket omfattande investeringar i ett kraftslag. Vi har sedan 2016 varit brett överens i riksdagen om att det är möjligt att investera även i ny kärnkraft. Med den överenskommelse som moderater, kristdemokrater, centerpartister, socialdemokrater och miljöpartister då ingick möjliggjordes det att bygga upp till tio reaktorer. Det är alltså fyra till som kan byggas i Sverige. Inget av dessa partier hade intresse av att stoppa det, inte heller vårt parti.

Vad det handlar om nu är hur stora offentliga stöd man ska få för ett visst kraftslag. Där är vi väldigt skeptiska. Vi tycker i grunden inte att den här typen av stödpolitik är särskilt bra. Men om detta ändå ska komma på bordet måste man ju se över hur alla kraftslag ska få möjlighet att utvecklas. Den stora säck med pengar som man nu vill ge till ett visst kraftslag kommer att innebära att det inte investeras i de andra kraftslagen, eftersom osäkerheten blir så stor. I värsta fall kommer de företag som skulle ha kärnkraften inte ens att finnas när den väl kommer till stånd om 15 eller 20 år. Frågan är verkligen hur vi nu ser till att få investeringar i all den energiproduktion som vi behöver under de kommande åren. Annars kommer Camilla Brodins kärnkraft inte att behövas.

Herr talman! Jag vet inte om jag håller med Camilla Brodin om att det är detaljer som det handlar om. Det handlar om enormt stora subventioner till ett visst kraftslag, vilket riskerar att slå undan benen för alla andra. Det handlar om hundratals miljarder kronor i stöd till jag vet inte hur många reaktorer – det återstår att se. Det kommer att vara en kostnad under decennier, kanske tills jag är 100 eller 104 år, om jag får leva så länge. Tobias Andersson funderade också på de frågorna.

Man ska stå för 80 öre enligt utredningen, men i verkligheten blir det kanske 1,10, 1,20, 1,30 eller 1,40 i garanterade priser för just den här elproduktionen. Vi vet inte riktigt var gränserna går. Några sådana detaljer har vi dessvärre inte fått från Camilla Brodin. Om vi hade fått det hade det inte riktigt varit samma sak. Då hade jag inte kunnat säga att man köper grisen i säcken och att man ger carte blanche till regeringen – en blankocheck att skriva ut. Då hade vi vetat, men i dag vet vi ingenting. Detta är en brist om man vill vara tydlig, både om man vill ha investeringar i kärnkraft och kanske framför allt om man vill se till att kraftsystemet kan utvecklas under de 10, 15 eller 20 år då vi inte kommer att ha ny kärnkraft på plats ens med de mest optimistiska bedömningar som Camilla Brodin kan göra.