Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Mats Green (M) om Elmarknadsfrågor

Mats Green (M) höll ett anförande om Elmarknadsfrågor i debatten ”Protokoll 2024/25:82 Onsdagen den 12 mars” den 12 mars 2025.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i ärendet.

Över halva mandatperioden har passerat, och det börjar verkligen märkas vilken skillnad regeringsskiftet 2022 innebar. Domen över den tidigare regeringens arbete blev diger. Riksrevisionen sågade varje större energibeslut längs med fotknölarna. Inte en enda tanke ägnades åt de medborgare och företag som skulle leva med besluten som den tidigare regeringen fattade.

Med en forcerad nedläggning av fyra reaktorer, straffskatter på kraftvärme och utrivning av mängder av vattenkraft lämnade Socialdemokraterna och Miljöpartiet dörren vidöppen för att den ryska gasen skulle bli prissättande i södra Sverige.

Förlusten var inte bara förlorad produktion, höga elpriser och försämrade förutsättningar för Sverige. Runt år 2020 hade nämligen ett helt nytt problem uppdagats. Det fanns helt plötsligt en betydande brist i överföringskapacitet från norra till södra Sverige, något som inte existerat tidigare. Förbrukningen hade inte ökat, och överföringskapaciteten hade aldrig någonsin varit så stor. Hur var det ens möjligt?

Svaret är mycket enkelt. Sveriges utomordentligt välplanerade kraftsystem byggde på att det fanns tolv reaktorer i södra Sverige och storskalig vattenkraft i norr. Med tolv reaktorer kunde södra Sverige täcka en betydande del av sin egen konsumtion. Marginalerna i överföringskapaciteten var goda. Hela planen för kraftsystemet sköts dock i sank när de rödgröna till varje pris skulle stänga kärnkraftverk. Totalt sex av tolv fullt fungerande, klimatsmarta reaktorer stängde man ned. Varannan försvann. Samtidigt stoppade man Vattenfalls planer på att bygga två nya reaktorer vid Ringhals som annars hade varit färdiga att tas i drift just nu, när de hade behövts som bäst.

Ingenjörerna som byggt hela systemet varnade dem för konsekvenserna på 90-talet, på 2000-talet, på 2010-talet och på 2020-talet. Tyvärr var det ingen kritik som den tidigare regeringen ville ta till sig. Sveriges brist i överföringskapacitet är egentligen en brist i planerbar kraftproduktion, alltså baskraft. Nu står vi här med ett obalanserat kraftsystem där vi snabbt måste bygga ny planerbar kraftproduktion och överföringskapacitet, dels för att kompensera för den tidigare ogenomtänkta politiken, dels för att säkra elförsörjningen för framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Fru talman! Det är här vi ser den stora skillnaden mellan regeringar. I stället för att straffbeskatta kraftvärmen välkomnar vi den. Vi tog bort straffskatterna det första vi gjorde och ger nu denna viktiga lokala elproducent investeringsstöd för att stärka den ytterligare. Kraftvärmen är ett av få kraftslag med potentialen att kunna tillföra planerbar elproduktion där det behövs. Regeringen har även räddat Öresundsverket i Malmö från att säljas och skeppas till Asien, och det står nu sedan någon månad redo att leverera 450 megawatt till Skåne. Även Öresundsverket var ju ett offer för den tidigare regeringens önskan att avveckla all planerbar elproduktion i Sverige i allmänhet och i Skåne i synnerhet.

En annan viktig del i den lokala kraftförsörjningen är den småskaliga vattenkraften. Dessa små verk står tillsammans för 1 000 megawatt planerbar produktion, främst i södra Sverige där de behövs som bäst. Socialdemokraterna och Miljöpartiet gick tidigare fram med en aggressiv politik som innebar att dessa verk och dammar skulle avvecklas. Sjöar skulle torrläggas, hundraåriga ekosystem utplånas, kulturminnen förstöras och planerbar elproduktion avslutas. Dessutom tänkte de skicka räkningen till privatpersoner, markägare och bönder. I dag har vi i stället en regering som arbetar med att förhindra denna galenskap.

Tidigare sågs vattenkraften som en fiende som skulle rivas. Denna regering ser den som en viktig grund som ska vara kvar. Framför allt ämnar regeringen täppa till det stora produktionshål som finns i södra Sverige med kärnkraft – den enda beprövade kraftkälla som kan leverera ren fossilfri el till flera generationer av svenskar.

Medan det tidigare tog, närmast bisarra, 14 år att bygga en högspänningsledning förväntas det nu ta 8 ½ år. Det är naturligtvis fortfarande en lång tid, men det är innan de senaste beslutade förslagen fått effekt. Nyligen fattade regeringen beslut om att luftledning ska användas vid anläggning av nya högspänningsledningar. Det är en ärlig prioritering; för stora högspänningsledningar är luftledning det enda rimliga alternativet ur ett samhällsperspektiv.

Att gräva ned ledningar skulle uppskattas av många markägare och andra som påverkas. Men ska vi ta oss framåt måste vi våga fatta beslut. Ingen är beredd att betala för nedgrävda ledningar. Denna regering vågar fatta det beslut som egentligen alla vet är ofrånkomligt. Med detta kommer vi nu att spara både tid och pengar.

En av de viktigaste förändringarna som har skett i energipolitiken är att denna regering ser kraftsystemet som en helhet. Energin måste vara billig och den måste vara riklig och flödande. Det är en förutsättning för svenskt välstånd. Det finns nämligen inga rika lågenergiländer. Energikostnaden består inte enbart av elen, utan lika viktiga är kostnaderna för stödtjänster och framför allt elnät.

Tidösamarbetet fokuserar på att bygga ett kraftsystem där den samlade kostnaden är låg och där det är näringslivets behov som sätter kraven. För att det ska fungera måste det finnas planerbar kraftproduktion på strategiska platser i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Lägger vi ett enskilt fokus på att enbart bygga så många terawattimmar väderkraft som möjligt kommer det att krävas att elnät dras kors och tvärs över hela landet. Samtidigt kommer vår viktiga basindustri att tvingas till flexibilitet, det vill säga att lägga enorma summor på att anpassa sig till kraftslag som bara levererar el när man känner för det – alltså när vinden blåser och solen skiner. Det är en flexibilitet som inte är möjlig och som omöjliggör Sveriges framtid som industrination. Med höga elnätskostnader, forcerade till att anpassa produktionen efter kraftslagen, kommer vår industri att försvinna.

Fru talman! Medan partierna i Tidösamarbetet satsar på energiplanering och ser kraftsystemet som en helhet lägger oppositionen fram lösryckta förslag utan sammanhang eller plan. Mot Tidöpartierna står en spretig opposition som pendlar mellan tysk energipolitik och ingen politik alls.

Jag hade egentligen tänkt räkna upp alla motsättningar, men jag kommer inte att göra det eftersom det kommer andra debatter där vi kan diskutera dem. Låt mig ändå konstatera att det inte finns en enda energipolitisk fråga där den rödgröna oppositionen är överens. Det är inte bara så att man har olika inriktningar, utan man har ofta helt motsatta inriktningar som är helt oförenliga.

Vem är det som kör egentligen? Mitt i denna rödgröna röra står Socialdemokraterna, som också ska hålla ihop den splittrade oppositionen. Problemet är att de själva inte vet vad de vill med energipolitiken, men jag hoppas att åtminstone Socialdemokraterna, i synnerhet i dessa osäkra omvärldstider, ska sätta Sverige och svensk industri före parti. Med socialdemokratiska ledamöter som Monica Haider, Mattias Jonsson och andra hoppas jag att det ska vara möjligt. De är företrädare för ett parti som tror på svensk industri, och dessutom representerar de starka industriregioner i Sverige.

Fru talman! Att lägga fram enskilda ideologiska experimentförslag skapar inte ett fungerande energisystem som kan bygga Sverige starkt. Kraftsystemet måste bygga på tekniska faktum och beprövad välfungerande teknik. Vi moderater fokuserar på ett till helheten fungerande system. Vi vill se strategiskt utplacerade produktionsanläggningar som passar in i vårt befintliga kraftsystem. Det kommer att göra att den totala kostnaden blir lägre.

Välj det säkra för Sveriges skull och bygg ett kraftsystem som gör det möjligt för hushållen och företagen att använda energi när de vill, där de vill och framför allt till konkurrenskraftiga priser.

(Applåder)

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 8 repliker

Fru talman! Jag har två relativt enkla frågor som jag hoppas att vi kan diska av för tydlighetens skull.

Mats Green lyfte upp Riksrevisionens kritik mot den tidigare energipolitiken. Det var till exempel brist på konsekvensanalyser, och man lyssnade inte på kritik från experter.

Man kan nog instämma i en hel del av kritiken. Det finns saker som man borde ha tänkt på. I skenet av Riksrevisionens tidigare kritik blir jag nyfiken på hur Mats Green ser på konsekvensanalysen och de remissvar som har kommit in på regeringens utredning om kärnkraftsfinansiering. Den ska ju ligga till grund för en proposition som ska läggas fram inom kort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Nu hoppar jag lite grann här, men det gjorde även Mats Green i sitt anförande – så jag tänker att det är helt okej. När det gäller vattenkraften generellt sett är Centerpartiet och Moderaterna helt överens. Vi var också överens om den lagstiftning som klubbades. Det var moderater och centerpartister som på många sätt värnade vattenkraften i lagstiftningen. När vi klubbade den i riksdagen var vi överens. Det var konsekvenserna och följdeffekterna som vi inte förutsåg, och det är bra att regeringen har tagit en paus i dessa frågor och ska lägga fram förslag på förändringar.

De förslag som regeringen har haft ute på remiss och nu har lagt fram, tycker Mats Green att de är tillräckliga för att åtgärda problemen?

Fru talman! När det gäller vattenkraften återstår naturligtvis mycket. Det är inte tillnärmelsevis färdigt, utan där återstår mycket.

Men jag är glad över att vi i Tidösammanhang är överens om pausen. Jag konstaterar också att om jag räknar in Centerpartiet på den rödgröna sidan vill Centerpartiet, vilket är vällovligt, sätta stopp för utrivningarna, medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill accelerera utrivningarna. Det gäller särskilt i södra Sverige där elen behövs mest. Man lägger ett antal miljoner på att fortsätta de orättfärdiga utrivningarna. Men för att svara på frågan: Det återstår naturligtvis mycket.

Sedan var det frågan om finansieringen av kärnkraften. Vi har inte tid och möjlighet att gå igenom alla remissvar, men vi kan redan konstatera att vi behöver stötta ny kärnkraft. Kraftsystemet kräver baskraft. Kärnkraften stängdes ned på politisk väg, och då behöver naturligtvis politiken se till att hantera den risk som finns med att det kommer en ny rödgrön regering som stänger ned kärnkraften, river ut vattenkraften och beskattar bort kraftvärmen. Det gjorde man också.

Jag kan inte heller låta bli att ställa en fråga till Centerpartiet. Ni har föreslagit att skattebetalarna, enskilda människor och småföretag, ska finansiera anslutningen för havsbaserade vindkraftverk. Om man ska gå på Svenska kraftnäts beräkningar kommer Centerpartiets förslag att innebära kostnader på ca 500 miljarder kronor. Det ska ställas i relation till de lån som vi har sagt att vi vill ge kärnkraftsindustrin. Var ska de 500 miljarder kronorna komma ifrån?

Fru talman! Några 500 miljarder är det inte tal om. Jag vet inte var Mats Green har fått det ifrån. Svenska kraftnät har pratat om någonstans mellan 30 och 42 miljarder. Det är siffrorna som har varit uppe i debatten. Vi vet också att det finns 65 miljarder på ett konto hos Riksgälden som ska gå till stamnätsutbyggnad. Det är alltså ganska enkelt att se var pengarna kommer ifrån. Det betyder att man inte behöver ta in en enda spänn. Men det hör inte hit.

Det jag först frågade Mats Green om gällde Riksrevisionens kritik och Mats Greens syn på den konsekvensanalys som fanns i regeringens utredning när det kommer till kärnkraftsfinansiering. Jag fick inget svar på det.

Med tanke på att man nu vill lägga fram propositionen vore det ändå ganska klädsamt att svara på om man tycker att den konsekvensanalys som fanns där är tillräcklig. Det behövs ett enkelt ja eller nej. Det är en ganska rättfram fråga. Man har nämligen sedan tidigare lyft fram Riksrevisionens kritik, och nu ser vi dessutom den massiva kritik som har kommit mot utredningen och just den bristande konsekvensanalysen, inte minst när det kommer till elmarknaden som är det vi diskuterar just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

När det kommer till vattenkraften säger Mats Green att mycket återstår. Det är lite oklart för mig om det är efter att regeringen har gjort de förändringar som man säger att man ska göra eller om det som återstår är att lägga fram förslagen som man nu har remitterat. Mats Green får gärna tydliggöra det.

De småskaliga säger själva att det antagligen blir värre med de förslag som regeringen har lagt fram. Det hjälper alltså inte. Det löser inte problemet. Det finns en mängd olika åtgärder som skulle kunna lösa en hel del av problemen och som Centerpartiet har föreslagit.

Mats Green får jättegärna säga vad det är han tycker återstår och framför allt vad regeringen förväntas göra åt det som återstår, så att det blir lite tydligare för dem som är inblandade.

Fru talman! En del av de frågor som behöver lösas gäller urminnes hävd, äganderätten, ersättning och en mängd andra sådana frågor som man behöver titta vidare på.

Jag konstaterar ändå att vi är de som är överens om vattenkraftens betydelse. Rickard Nordin representerar ett regeringsalternativ – jag vet att juryn har gått ut när det gäller detta och att vi inte vet var Centerpartiet kommer att sätta ned foten – där alla andra vill riva ut vattenkraften, i synnerhet i södra Sverige. Lycka till med att förena er med Miljöpartiet och med Vänsterpartiet, som lägger 50 miljoner på att accelerera utrivningen i södra Sverige!

När det gäller kärnkraftsfinansieringen och de olika synpunkterna i remissvaren konstaterar jag att det finns många synpunkter. Men de stora industriorganisationerna och näringslivet säger i sina synpunkter att det här är ett bra förslag och att det är nödvändigt för Sverige i framtiden.

Återigen: Vi kan inte ha industrier som är beroende av kraftslag som bara levererar när de känner för det. Det fungerar inte. Därför behöver vi satsningen på den baskraft som Centerpartiet var med och tvångsstängde.

Jag vill ändå ha ett svar på frågan. Enligt Svenska kraftnäts beräkningar skulle Centerpartiets förslag vad gäller anslutningsavgifter för havsbaserad vindkraft kosta mellan 516 och 602 miljarder kronor. Eftersom Rickard Nordin och hans parti tycker att det är provocerande att satsa på att bygga upp den baskraft som bland annat Centern har stängt ned undrar jag om han inte tycker att det är provocerande att satsa – här handlar det inte om lån utan om rena bidrag – minst 500 miljarder kronor, återigen enligt Svenska kraftnäts beräkningar? Det är totalt orealistiskt.

Var ska de pengarna komma ifrån?

(TREDJE VICE TALMANNEN: Den frågan får hänga i luften, eftersom detta var en slutreplik och ledamoten Nordin inte har någon replik kvar.)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Fru talman! Tack för anförandet, Mats Green!

Ibland när man lyssnar på en debatt här i kammaren känner man att det vore kul om det var som för Pinocchio, att näsan växer när man ljuger. Det är nämligen inte första gången vi hör att sex reaktorer har stängts på politisk väg. Jag kan gå med på att det kanske hade en liten gnutta betydelse hur politikens vindar blåste när det gällde två reaktorer. Men att hävda att det bara skulle ha med politik att göra när det gäller alla sex reaktorer som inte är i drift i dag är lögn. Det vill jag definitivt hävda, fru talman.

Jag har två frågor till Mats Green. Den första är ganska enkel. Tror Mats Green och Moderaterna på uppgörelser vad gäller energipolitiken? Jag kan hålla med om att långsiktiga politiska handskakningar vore bra om sådant som är viktigt för AB Sverige. Det är inte bra för vare sig politiken eller någon annan att det blir valfläsk vart fjärde år om vilken väg vi ska välja i energipolitiken.

Tror Moderaterna och Mats Green på långsiktiga spelregler med hjälp av överenskommelser över partigränserna? Jag ställer bara den frågan den här omgången.

Fru talman! Man påstår att det är lögn att säga att sex av tolv fullt fungerande klimatsmarta reaktorer har avvecklats direkt och indirekt på politisk väg. Det är klart att det är sanningen, i synnerhet när vi såg att ett antal partier tog åt sig äran för avvecklingen. Men nu står de och låtsas att det var marknaden som stängde ned dem, när de på politisk väg beskattade bort det och egentligen tvingade fram nedstängningar. Så är det.

Jag kommer ihåg diskussionen, debatten och voteringen här i kammaren 2019 då vi moderater tillsammans med våra kollegor försökte stoppa avvecklingen av Ringhals 1 och 2. Vi förlorade med en rösts marginal. Då började alla övriga partier, Centerpartiet och de rödgröna partierna, applådera. Nu försöker de springa ifrån ansvaret och säga: Vi har inte avvecklat någon kärnkraft i Sverige. I så fall är många av Sveriges befolkning också lögnare. Det är nämligen vad de flesta anser är sanningen. De vet att det var på det sättet.

Man har beskattat bort kärnkraften, och man har tvingat fram nedstängningar. Om man står och förnekar det kan vi egentligen ägna oss åt att förneka både det ena och det andra, inklusive att jorden är rund.

När det gäller uppgörelser är det klart att vi tror på energiuppgörelser och att de ska hedras. Jag anar att Birger Lahti avser den energiuppgörelse som vi ingick i slutet av 10-talet. Men hade någon kunnat stå fast vid den? Förutsättningarna har ändrats, framför allt på grund av Rysslands invasion av Ukraina. Hävdar man att den fortfarande vore relevant? Det är i så fall intressant. Jag kan inte riktigt se att något parti kan tycka att den fortfarande är relevant, att man hade kunnat göra någon förändring där, med tanke på det helt förändrade världsläget och säkerhetsläget. Det är i så fall ett ganska anmärkningsvärt påstående.

Fru talman! Tack för svaret, Mats Green!

I så fall var ni mycket förutseende när ni steg av uppgörelsen 2019, då det inte var krig i Ukraina. Jag frågar såklart därför att det fanns en uppgörelse som jag i dag tycker var rimlig. Socialdemokraterna försökte få ihop något som var hållbart. Man kunde bygga kärnkraft på befintliga platser, till och med tio reaktorer. Men då gällde det utan stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Moderaterna tyckte också att det var en bra idé. Detsamma gällde Kristdemokraterna. Men sedan klev man av på grund av att man tyckte att ett ord inte blev bra och att man inte hade tilltro till signalerna till marknaden när det skrevs 100 procent förnybart. Det var argumenten för att man klev av.

Man har ältat det här med fossilfritt under hela mandatperioden som Moderaterna har styrt. Men investerarna står fortfarande inte i kö. Det tyder på att det kommer att vara dyrt att bygga ny kärnkraft.

Jag ställer därför frågan till regeringspartiet och Mats Green: Vem ska betala? Vi har ingen slutsumma på vad det kommer att landa på med garanterat pris och investeringar. Vem ska betala det här? Vi hörde nyss Moderaternas siffra på hur mycket anslutningsavgiften skulle kosta. Jag får det dock inte till de siffror Mats Green hänvisar till.

Återigen: Vem ska betala kalaset för ny kärnkraft med de planer regeringen har?

Fru talman! Är det någon som anser att den tidigare energiuppgörelsen är relevant? Det är inget parti som håller fast vid samtliga sina ställningstaganden där. Så är det.

Vem ska betala ny kärnkraft? Det handlar om lån som ska betalas tillbaka. Det är inte bidrag rakt ned i fickorna på aktörerna så som Vänsterpartiet vill ge vindkraft och solkraft.

Den största kostnaden var när man tvingade fram en nedstängning av kärnkraften. Det billigaste och bästa för alla hade varit att inte lägga ned sex av tolv fullt fungerande reaktorer. Birger Lahti förnekar att de är nedlagda, men det är ett faktum. Faktum är också att reaktorer bara har avvecklats under rödgröna regeringar, aldrig någonsin under en blå regering.

Kärnkraften behövs, särskilt för industrin. Det fanns en tid då Vänsterpartiet slog vakt om industrin, industrins arbetstillfällen och industrins tillgång till rikligt med fossilfri el.

Det handlar om att ge lån för att starta upp den kärnkraft som har tvingats lägga ned. Varför vill Vänsterpartiet finansiera vindkraft och solkraft med rena bidrag rakt ned i aktörernas fickor? Varför ska lån inte gälla där?

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.