Caroline Högström (M) svarade Jessica Rodén i en replik om Socialförsäkringsfrågor i debatten ”Protokoll 2025/26:106 Torsdagen den 16 april” den 16 april 2026.
Jessica RodénS· i en replikJag tycker att det är lite anmärkningsvärt att ledamoten Högström ondgör sig över hur ett borttagande av karensavdraget skulle falla på undersköterskans axlar. Regeringens och Sverigedemokraternas politik tynger redan…Fru talman! Denna mandatperiod går mot sitt slut, men mycket arbete kvarstår. Det är en mandatperiod som har präglats av en osäker omvärld men med en stabil regering med starkt stöd här i Sveriges riksdag.
Det har inneburit att vi har påbörjat den nödvändiga kursändringen i en rad viktiga frågor. Den moderatledda regeringens fokus är att lösa de samhällsproblem som Sverige och svenskarna möter.
Vi inledde med att ta kampen mot inflationen. Vi har lagt fram återhållsamma budgetar men med starkt fokus på att stötta familjer. Resultatet talar sitt tydliga språk. När Socialdemokraterna lämnade ifrån sig makten var inflationen 10 procent. Priserna skenade, och svenskarna blev fattigare. I dag är inflationen runt 2 procent, och vi ser ekonomin sakta vända.
Till följd av den moderatledda regeringens åtgärder får en vanlig barnfamilj behålla 5 000 kronor mer i månaden i år jämfört med 2022. Vi har sänkt skatten på arbete och pension, för det är rättvist att det ska löna sig mer att arbeta och att ha arbetat. Dessutom har vi stöttat familjer ekonomiskt genom att göra det billigare att leva, genom sänkt skatt på mat, drivmedel och el.
Nu när bränslepriserna återigen sticker iväg till följd av det osäkra omvärldsläget sätter regeringen in insatser direkt. Visste ni att dieselpriset hade varit 10 kronor högre per liter med Socialdemokraternas och vänsterpartiernas politik? Tänk på det nästa gång ni tankar! Det här gör skillnad på riktigt.
Den 1 april sänkte vi matmomsen. Dessa åtgärder underlättar givetvis också för dem som på grund av sjukdom inte kan arbeta och därför lever med tuffare marginaler.
Fru talman! Ansträngning ska alltid löna sig, och vi vet att det är många som av olika anledningar behöver samhällets stöd. Den som anstränger sig för att komma tillbaka till arbete ska mötas av samhällets breda stöd. Så har det inte alltid varit, utan många har upplevt hinder på vägen tillbaka. Det är därför vi redan den 1 mars ändrade lagen och återigen tillät arbetsprövning med bibehållen sjukpenning. Ansträngning ska löna sig.
Vi ser också människors förmåga. Medan tidigare, socialdemokratiska regeringar gömde och glömde människor i sjukförsäkringen är vi måna om att få människor tillbaka till arbete. Vi ser deras förmåga och potential, och vi vill att så många som möjligt ska få vara en del av gemenskapen på en arbetsplats. Det ställer i vissa fall nya krav på vårt gemensamma samhälle, till exempel med anpassningar av arbetsplatser.
Det är därför vi har gett Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen i uppdrag att ta till vara arbetsförmågan hos bland andra långtidssjukskrivna. Vi ger inte ger upp om människor. Vi har också tidigare gett Försäkringskassan i uppdrag att följa upp arbetsgivares plan för återgång i arbete och stärka samordningen av rehabiliteringsinsatser.
Fru talman! I betänkandet hanterar vi motioner som rör socialförsäkringsfrågor. Det här är inte några små, nätta frågor. Det är frågor med många bottnar där det sällan finns en enkel lösning. Många av de problem vi ser inom sjukförsäkringen löser sig inte nödvändigtvis genom en enskild förändring i socialförsäkringsbalken. Här ser vi snarare symtom på vad som ibland är bredare samhällsproblem.
Jag tänker särskilt på kvinnorna – på barnskötaren Miriam, sjuksyrran Anna och tvåbarnsmamman Josefin. Kvinnor löper dubbelt så hög risk som män att bli sjukskrivna på grund av stressrelaterad ohälsa. Kvinnor är överrepresenterade. Det här är inga nya siffror, utan vi kan gå tillbaka 20 år i tiden och ändå se de tydliga skillnaderna. Särskilt drabbade är kvinnor som jobbar i offentlig sektor med en offentlig arbetsgivare.
Fru talman! Innan jag blev riksdagsledamot jobbade jag som förskollärare. Jag har sett och mött min beskärda del av fantastiska pedagoger som drabbats av sjukdom. Det fanns olika anledningar. Det var såklart inte helt ovanligt att det berodde på en tuff arbetsmiljö och arbetssituation. Men ibland var det livet som kom emellan, och sjukskrivningen var inte alltid det bästa eftersom man då tappade fotfästet. Här vilar ett tungt ansvar på kommuner och regioner i egenskap av offentliga arbetsgivare att ta denna fråga på stort allvar, för så här ska det givetvis inte vara.
Därför är jag stolt över den prioritering som regeringen gör där vi bland annat ger skarpa uppdrag och riktade medel till berörda parter kopplat till kvinnors hälsa och vård. Det handlar också om psykisk hälsa och vården för den som drabbas av psykisk ohälsa.
Det gäller också att vi faktiskt nu börjar prata mer om det orimliga livspussel som många kvinnor möter. Det drabbar väldigt många. Det är visserligen en privat sak, men vi behöver prata om den så att fler får upp ögonen för hur livet kan te sig och vad som faktiskt kan hända.
Samtidigt, fru talman, kan vi konstatera att historiska svängningar i just sjukfrånvaron visar att endast regelförändringar inte räcker. En stabil och långsiktig nivå kräver att vi också åtgärdar de underliggande problemen: bristande arbetsmiljö i välfärdssektorn och otillräcklig primärvård för psykisk ohälsa. Vi behöver ett sjukförsäkringssystem som konsekvent premierar rehabilitering framför passivitet.
För ett tag sedan mötte jag en läkare som beskrev vilken otrolig resa dennas vårdcentral gjort i arbetet med att motverka onödiga sjukskrivningar. Vi ska veta i den här kammaren att sjukskrivning inte alltid är det bästa, framför allt inte en passiv sjukskrivning.
Sjukförsäkringen ska ge en ekonomisk trygghet för den som behöver den. Det ska finnas fungerande incitament tillbaka till arbete, och arbetsgivare behöver också stöttning i hur de bäst kan ta till vara arbetsförmågan hos sina anställda. Här pågår mycket gott arbete. Försäkringskassan, Sveriges Kommuner och Regioner, Arbetsmiljöverket och Arbetsförmedlingen har alla fått skarpa uppdrag när det gäller hur vi kan förbättra situationen, särskilt kopplat till psykisk hälsa och vägen tillbaka till arbete.
Fru talman! En annan del av detta betänkande berör återkrav och bidragsbrottslighet. Varje år uppskattas 15–20 miljarder kronor betalas ut felaktigt från våra välfärdssystem. Ungefär hälften beräknas gå till kriminella. Det är orimligt att skattebetalarna finansierar de kriminellas bilar, droger och vapen. Därför har den moderatledda regeringen sedan dag ett arbetat intensivt för att stoppa bidragsbrotten.
I veckan tog vi ännu ett steg och tillsatte en utredning för att se över möjligheten att helt stoppa bidrag till gängkriminella och personer som har begått grova brott. Redan nu under våren kommer skarpa reformer för att ge kännbara konsekvenser för den som medvetet fuskar med vårt sociala skyddsnät. Det blir en tydlig och konkret sanktionstrappa. För den som notoriskt fuskar och skor sig på vårt gemensamma kommer det att finnas en bidragsspärr. Det är vi moderater som, tillsammans med våra samarbetspartier, på allvar tar kampen mot bidragsbrottsligheten.
Fru talman! Jag vill också prata lite om karensen. Vi har tidigare debatterat förslaget om slopad karens i denna kammare, framför allt den obefintliga finansieringen från Socialdemokraterna.
Vi måste tala klartext. En obefintlig finansiering innebär inte att förslaget inte kostar pengar. Frågan är bara vem som ska betala. Det kommer att vara vanliga arbetare och företagare som får bära det tunga oket här. Vårdbiträdet kommer att få betala i form av färre vikarier och kollegor. Företag kommer att riskera att behöva säga upp personal.
Slopad karens bedöms kosta samhället miljardbelopp. Antalet miljarder varierar, men det handlar likväl om miljarder. Ofta har man inte tagit höjd för den beteendeförändring som tillkommer.
Fru talman! Det är här det knyter sig lite särskilt i magen. Det som stora delar av oppositionen gör är inte bara populistiskt. Man spelar på människors känslor och vaggar in stora delar av svenska folket i falsk trygghet. Faktum kvarstår: Någon kommer att behöva betala för slopad karens.
Avslutningsvis: Den som är sjuk eller har en bestående nedsättning av arbetsförmågan som gör att personen inte längre kan arbeta och därmed är i behov av samhällets stöd ska kunna lita på att hjälpen, ersättningen, vården och rehabiliteringen finns där. Den ska kunna lita på att det finns en tydlig väg tillbaka. Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet utan att ha inlåsande effekter. Ingen förtjänar att gömmas och glömmas i statistiken och bli kvarlämnad i ett långvarigt utanförskap.
Jag vill yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
(Applåder)
Fru talman! Jag tycker att det är lite anmärkningsvärt att ledamoten Högström ondgör sig över hur ett borttagande av karensavdraget skulle falla på undersköterskans axlar. Regeringens och Sverigedemokraternas politik tynger redan undersköterskan och alla andra välfärdsarbetare ganska rejält; de får betala när regeringen och Sverigedemokraterna ger skattesänkningar till höginkomsttagare. Det kan vi dock tjafsa om en annan dag.
Sjukförsäkringen handlar ju om någonting ganska enkelt: Den som blir sjuk ska få möjlighet att komma tillbaka i arbete. Tidigare prövades människor efter ett halvår mot så kallade normalt förekommande arbeten. Det var arbeten som oftast inte fanns i verkligheten men som ändå användes för att dra in sjukpenningen. Konsekvenserna blev allvarliga – människor kastades ut ur sjukförsäkringen och in i arbetslöshet och ekonomisk otrygghet.
Som jag sa tidigare: Människor blir inte friska av att göras fattiga. Det var därför den socialdemokratiska regeringen införde det här undantaget. Om det fanns goda skäl att tro att personen skulle kunna återvända till sitt arbete skulle den få en verklig chans att göra det. Då kunde prövningen mot hela arbetsmarknaden skjutas upp. Vi vet att detta fungerar, för det har Riksrevisionens rapport visat.
Nu ser vi dock att antalet avslag ökar igen. Min fråga till ledamoten Högström är därför: Varför vill Moderaterna begränsa ett verktyg som faktiskt hjälper människor tillbaka till arbete? Ledamoten Högström pratade dessutom i sitt anförande just om att hjälpa människor tillbaka till arbete.
Fru talman! Det har inte skett någon förändring gällande det undantaget. Vi kan samtidigt konstatera att undantaget snarare har blivit regel, och det är faktiskt problematiskt. Vi har tillsatt en utredning som tittar på detta. Även Inspektionen för socialförsäkringen har gjort en del utvärderingar och utredningar när det gäller den här frågan.
Självklart ska den som är sjuk få hjälp tillbaka, och är man sjuk ska man ha ett skyddsnät som täcker upp. Det vi har problem med i vissa fall är att vi har en grupp människor som faktiskt har arbetsförmåga men som i dag kanske inte hittar sin plats på arbetsmarknaden. Försäkringskassan kan bedöma att en person har arbetsförmåga. Personen kan sedan komma till Arbetsförmedlingen, bedömas som icke anställbar och hamna i limbo.
Detta är ett jättestort samhällsproblem, men vi löser det inte genom att putta dessa personer tillbaka till socialförsäkringen. Vi löser det i stället genom att hitta verktyg för att människor ska få komma tillbaka till arbete och arbetsgemenskap och få rutiner i sitt liv. Det finns fantastiska exempel på goda verksamheter, exempelvis samordningsförbunden, som handgripligen hjälper människor tillbaka till arbete. Jag tror att vi måste titta på sådana initiativ i stället för att gömma och glömma människor i statistiken och säga: Vi släpper dem i socialförsäkringen fastän de faktiskt kan komma i arbete och har arbetsförmåga.
Jag tror att vi i större utsträckning ska se det friska hos människor. Jag tror att vi kan komma mycket längre då.
Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.
Jag är glad att ledamoten Högström nämnde just Finsam, och jag hoppas att vi under den korta tid som är kvar av mandatperioden kan få se att regeringen och Sverigedemokraterna vill göra stora satsningar på denna fantastiska verksamhet.
Jag skulle vilja prata lite om arbetsskadeförsäkringen. Om man skadar sig på sitt arbete eller blir sjuk av det borde man, tycker jag, kunna lita på att försäkringen fungerar. Det gör den dock inte i dag. Arbetsskadeförsäkringen är omodern; den är utformad för ett arbetsliv som inte längre finns. I dag handlar ju arbetslivet i allt större utsträckning om stress, hög belastning och psykisk ohälsa, vilket ledamoten Högström nämnde i sitt anförande.
Det finns ett färdigt betänkande. Jag och andra ledamöter har regelbundet frågat den ansvariga ministern i interpellationer, men vi får inga svar. Ledamoten Högström kanske vet något som inte statsrådet vet. När kommer regeringen att genomföra de förslag som utredningen har lagt fram?
Fru talman! Ledamoten Högström vet inte mer än vad statsrådet Tenje gör, ska väl tilläggas i sammanhanget.
Utredningens förslag bereds i Regeringskansliet, men jag kan passa på att problematisera lite kring den här frågan. Jag håller med ledamoten Rodén om att det finns utmaningar och problem med hur dagens arbetsskadeförsäkring fungerar. Precis som ledamoten sa: Lagstiftningen är gammal, och vi har ett nytt arbetsliv.
Vissa remissinstanser problematiserade utredningen och menade att detta kanske skapar nya problem. Jag tror att vi behöver ta i beaktande att det inte alltid bara är att rakt av genomföra förslagen från en utredning. Det är inte nödvändigtvis så att det bara blir bättre. Inspektionen för socialförsäkringen framhöll ju att detta var ett oerhört stort häv som inte hade önskvärda effekter utan snarare skapade nya problem. Därför behöver man vara lite försiktig.
I de här debatterna lyfter jag ofta fram att socialförsäkringen är en fantastisk lagstiftning och ett fantastiskt skyddsnät, men det finns också utmaningar med den. Om vi gör det alltför öppet för tolkning kan det ta en riktning som bidrar till att skapa nya inlåsningseffekter och till att människor inte kommer tillbaka till arbete. Vi behöver hela tiden vara ganska varsamma.
Den konservativa ådran i Moderaterna får ganska stort utrymme i just de här frågorna. Vi behöver jobba metodiskt och försiktigt för att inte skapa nya problem och för att inte behöva stå här i kammaren ett år senare och undra varför det blev så här. Vi behöver ta det ganska varsamt här, skulle jag vilja säga.