Caroline Högström

Herr talman! I veckan publicerades den efterlängtade och rekordlånga propositionslistan med de skarpa förslag som kommer från regeringen under våren. Där kunde vi se bidragsreformens tre delar.

Den kommande bidragsreformen är nödvändig för att återupprätta arbetslinjen och på allvar bryta utanförskapet. De tre delarna – kvalificering till välfärd, aktivitetskrav och bidragstak – tar ett gemensamt helhetsgrepp mot det utanförskap som har inneburit att alltför många barn inte har sett sina föräldrar gå till jobbet.

Jag vill ställa en fråga till statsrådet Anna Tenje om det aktivitetskrav som föreslås träda i kraft från den 1 juli i år. Vilka effekter tror statsrådet att reformen kan få för framför allt utlandsfödda kvinnor?

Fru talman! Min tolkning är att man inte har gått vidare i nuläget. Utredningen ligger kvar, även om den inte har plockats upp här och nu. Vi vet båda att utredningar kan plockas upp senare.

Skatteverket tog fram nya råd 2024, och de behöver implementeras fullt ut. Det är inte omöjligt att fler omfattas av lagstiftningen så som den är formulerad i dag. Jag köper absolut att det är en svår balansgång och att lagen kanske inte alltid är helt tydlig i och med att den nämner även andra likvärdiga eller jämförbara organisationer. Exempelvis Friluftsfrämjandet har drivit processer och fått rätt.

Jag tror att frågan kommer att fortsätta att leva, och vi har skäl att fortsätta debattera frågan i kammaren. Jag tror även att det är viktigt att frågan hanteras som en helhet.

Jag blir lite orolig när Miljöpartiet i kammaren säger att det är fråga om en liten summa och att den därför inte spelar någon roll men fortfarande inte kan definiera hur liten eller stor summan är. På statsfinansiell nivå måste vi vara mer varsamma med skattebetalarnas pengar.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag gör inte samma tolkning av utskottets ställningstagande som ledamoten gör. Det finns en utredning som kom 2023 och som bereds i Regeringskansliet, så det svaret har inte förändrats: Frågan bereds i Regeringskansliet, och det är också det utskottet konstaterar.

Precis som jag sa i mitt anförande tror jag att detta behöver tas i samband med budgeten för helhetssynens skull. I utredningen har jag tyvärr inte kunnat hitta vad man bedömde att kostnaden skulle bli, vilket såklart måste tas i beaktande när man beslutar om detta. Om riksdagen skulle fatta beslut om ett tillkännagivande behöver vi ha med det i processen.

Frågan bereds i Regeringskansliet – det svaret har tyvärr inte ändrats.

Fru talman! I dag debatterar vi ett motionsbetänkande om sociala avgifter – eller arbetsgivaravgifter, som de oftare kallas.

Moderaternas inställning är i grunden att det inte bara är viktigt utan också nödvändigt att både förenkla för företagare och göra det billigare att anställa.

De sociala avgifterna finns för att vara med och finansiera vårt trygghetssystem. Det måste vi självklart värna. Men företagen är motorn i vår välfärd, och ett gott företagsklimat är en grundförutsättning för fler svenska jobb och ekonomisk tillväxt.

Från och med den 1 april i år får unga tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter. Det minskar anställningskostnaderna, vilket gynnar företag samtidigt som vi underlättar för unga att komma i arbete. Vi har också, i och med budgeten, fortsatt arbetet med att rensa upp i onödigt komplicerade regelverk för att göra det enklare att driva företag.

Fru talman! Kunskapen om sociala avgifter är tyvärr alltför låg hos den vanliga Svensson. Vi här i kammaren och många företagare runt om i landet vet hur stor del av våra socialförsäkringar som finansieras av arbetsgivaravgifter och hur stor skattebördan faktiskt är. Men för gemene man är det betydligt svårare att se hur mycket man direkt eller indirekt betalar till statskassan. Behovet av transparens och tydlighet är stort.

Därför, fru talman, är jag glad över det förordnande som regeringen fattade beslut om förra året: Från och med den 1 juli 2026 är statliga myndigheter skyldiga att synliggöra arbetsgivaravgifterna, inklusive den allmänna löneavgiften, för statsanställda. Förhoppningsvis är detta en välkommen inspiration till arbetsgivare att ta efter. Oavsett vilken nivå på avgifterna man önskar behöver vi nämligen ha ett transparent och tydligt system där också arbetsgivaravgifterna är lätta att förstå och följa.

Fru talman! I betänkandet behandlar socialförsäkringsutskottet ett stort antal motioner om socialavgifter. Förslagen spänner brett – från generella sänkningar av arbetsgivaravgifter och nya undantag till differentierade avgifter för vissa branscher och förändrade regler för föreningslivet. Utskottets samlade bedömning är dock att riksdagen bör avslå samtliga motionsyrkanden.

Skälet är tyvärr ganska enkelt. Socialavgifterna finansierar våra gemensamma trygghetssystem, och förändringar måste göras samlat, ansvarsfullt och med statsfinansiell helhetssyn.

Regeringen har redan vidtagit riktade åtgärder där de gör störst nytta – till exempel tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter för unga, utvidgat växa-stöd för småföretag och särskilda avdrag för forskning och utveckling. Till det gör vi så att en familj med en polis, en sjuksköterska och två barn i förskoleåldern får sänkt skatt på arbete och el, sänkt matmoms samt sänkt barnomsorgsavgift, vilket sammanlagt kan innebära 1 800 kronor mer i månaden 2026 – eftersom det alltid ska löna sig att vara den som ställer klockan och går till jobbet.

Därmed vill jag avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Också jag vill tacka för debatten då detta är mitt slutinlägg.

Jag börjar där ledamoten Vencu Velasquez Castro avslutade. Varför slopade vi ersättningen för sjuklönekostnader? Med tanke på att Socialdemokraterna röstade ja till denna reform i maj 2024 rekommenderar jag ledamoten att prata med sina kollegor som sitter bredvid honom i bänken. Ni kan viska i bänkarna, så får ledamoten svaret på det.

Jag vill också påminna kammaren om att Socialdemokraterna har budgeterat 500 miljoner för ett högkostnadsskydd och säger att det ersätter den tidigare ersättningen för sjuklönekostnader, som alltså beräknas kosta 2,6 miljarder. Vi hör hela tiden i debatten Socialdemokraterna säga att de lägger miljoner på saker som kostar miljarder. Det här är populism; det är inte hållbart. De som kommer att få slutnotan är arbetarna på golvet – det vet vi. Det är därför reformen tyvärr inte är rätt och riktig.

Andra reformer är viktigare. Hur kan vi få ned sjuknärvaron? Hur kan vi få ned sjukfrånvaron? Hur kan vi se till att människor blir friska och är friska på sin arbetsplats? Arbetsmiljöarbete, systematiskt kvalitetsarbete och förstärkt rehabkedja – det är sådant den här moderatledda regeringen faktiskt genomför, och det är sådant som gör skillnad för dem som är på jobbet.

Avslutningsvis: Några av de saker som sägs från den här talarstolen är anmärkningsvärda. Det är bara att sitta med laptoppen i knät och vara sjuk, får man höra här. Är man sjuk ska man ha rätt att vara ledig från jobbet och tillfriskna. Den typen av argument tycker jag är hånfulla mot alla arbetare, oavsett om man kan jobba hemifrån eller inte. Är man sjuk ska man inte behöva jobba. Det måste vara grundinställningen, men det verkar det inte vara för Socialdemokraterna.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka de västmanländska socialdemokratiska ledamöterna för att de har initierat den här debatten. Den kommer om inte annat att bidra till att klargöra alternativen i både svensk och västmanländsk politik.

Jag vill också tacka statsrådet för att hon med tydlighet visar på konsekvenserna av Socialdemokraternas populistiska utspel. Efter åtta år i regeringsställning var den socialdemokratiska leveransen närmast noll i denna flaggskeppsfråga.

Fru talman! Det som oroar mig mest med denna typ av populistiska förslag är dock att man vilseleder väljarna. Man vilseleder alla hårt arbetande förskollärare, undersköterskor och lagerabetare. Det är klart att detta låter bra. Det kan vara lätt att fastna i att det känns bra i magen. Men de socialdemokratiska ledamöterna underlåter att beskriva vad det faktiska resultatet blir av slopad karens.

Jag tror att väljarna i Hallstahammar och Surahammar, som ledamoten Thorell säger sig stå upp för, både vill och har rätt att veta vad riskerna är. Det leder till beteendeförändringar, och det finns risk att korttidsfrånvaron skjuter i höjden, i likhet med vad som skett i närliggande länder. Det var också resultatet senast vi provade detta.

Utöver det måste slopad karens finansieras. Jag förstår att fru talmannen är mycket nyfiken på hur Socialdemokraterna har finansierat detta förslag i budgeten, som vi nyligen debatterade här i kammaren. Noll kronor, inte ett öre har de lagt på detta. Vem ska då betala? Jo, fakturan skickas raka vägen till arbetsgivarna.

Jag tror att alla arbetare, alla som någonsin har varit anställda i en kommun och som har jobbat på golvet är väl medvetna om vad resultatet blir. Det blir färre kollegor och färre vikarier. I stället för att satsa på och prioritera arbetsmiljö, smittskydd på förskolor och åtgärder för en friskare befolkning levererar man en politik som man redan vet resultatet av. Man säger sig stå på hårt arbetande människors sida men verkar mer intresserad av deras röster än av att leverera en hållbar politik för arbetare.

Debatten i tisdags om ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning var klargörande. Ledamoten Eriksson spenderade majoriteten av sitt anförande på att tala om ett förslag som man inte har finansierat. Men jag fastnade lite vid en annan sak. I debatten var ledamoten mycket tydlig med att hon och socialdemokratin litar på RUT, riksdagens utredningstjänst.

Jag kan berätta att det i en färsk rapport från RUT konstateras att effekterna av slopad karens är åtminstone 10 miljarder enbart i rena sjuklönekostnader. Då har vi inte räknat på produktionsbortfall och på vikariekostnader. Man blir svaret skyldig. Var ska pengarna tas ifrån?

Region Västmanland, vårt hemlän, konstaterar att sjuklönekostnaderna ökar med 23 miljoner med Socialdemokraternas förslag. Var ska regionen hitta de pengarna? Då har vi som sagt inte räknat på vikariekostnader, inte på övertidskostnader och inte på beteendeförändringen som förslaget innebär.

Noll kronor har man lagt på det här. Vad blir då resultatet av Socialdemokraternas förslag? Jo, det blir mindre vård till västmanlänningarna och färre kollegor till sjuksyrrorna och undersköterskorna, som bär vår välfärd, som är händerna och fötterna i vården. Det borde Socialdemokraterna vara öppna med. Deras förslag känns bra i magen för alla dem som kämpar och sliter, men för alla dem som kämpar och sliter skulle resultatet bli ett slag i magen.

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten Jonsson, för den otålighet som Centerpartiet visar i kväll!

Jag tolkar detta som att det finns höga förväntningar på moderatledda regeringar. Det har inte ens gått en mandatperiod – knappt några år – innan man kräver ett omtag kring en utredning och ytterligare en utredning.

När Centerpartiet var stödparti åt andra regeringar förväntade man sig inte samma resultat. Det är ett positivt exempel på den borgerlighet som Centerpartiet egentligen hör hemma i och den leverans som moderatledda regeringar förhåller sig till. Jag ser därför fram emot kommande valrörelse och framtida samarbeten, då vi kan genomföra bra politik som minskar sjukfrånvaron och säkerställer att vi får en friskare befolkning.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten Jonsson, för frågan!

Som du hörde i mitt anförande är vi oroade över utvecklingen. Regeringen konstaterar i budgeten att målet är delvis uppnått. Men man förslår även konkreta åtgärder. Exempelvis är arbetsprövning vid sjukpenning på väg fram nu. Jag tror att det kan vara en viktig åtgärd för att få tillbaka människor i arbete. Vi går vidare med förslag om att man ska kunna studera när man lever på sjukersättning. Vi går också vidare med viktiga satsningar på forskning om sjukdomar som oftare drabbar kvinnor. Vi har inte ens kommit in på satsningarna för att motverka den psykiska ohälsan, som vi ser är starkt bidragande till detta. Jag skulle säga att vi tvärtom gör väldigt mycket på området, och vi gör det ansvarsfullt, metodiskt och noggrant.

Utredningen tillsattes av regeringen eftersom man såg risken. Men precis som ledamoten själv beskrev konstaterade man att det gjordes för nära covid. Arbete och diskussioner om hur man kan komma till rätta med de oroväckande sjuktalen pågår hela tiden. Det är bara att läsa budgeten för att se många av förslagen.

(Applåder)

Herr talman! Vi diskuterar i dag en av de mest grundläggande tryggheterna i ett fungerande samhälle: den ekonomiska tryggheten vid sjukdom och funktionsnedsättning. I utgiftsområde 10 fördelas hela 122 miljarder kronor. Det kan jämföras med förra veckans debatt om rättsväsendet, där 95 miljarder fördelades på polis, kriminalvård och domstolar. Skillnaden understryker tyngden i dagens område. Här handlar det om att ge stöd till några av samhällets mest utsatta.

Vid en snabb jämförelse kan vi konstatera att den som lever med sjukersättning på garantinivå, som alltså bedöms oförmögen att arbeta, sedan 2022 har fått över 2 500 kronor mer varje månad. Motsvarande höjning för den med inkomstrelaterad sjukersättning är över 4 400 kronor i månaden. Detta är pengar som gör skillnad i vardagen och som hjälper människor att klara räkningarna när kostnaderna stiger.

Jag ska avhålla mig från att nämna allt annat bra som regeringen har gjort både i den här budgeten och tidigare för att förbättra och stötta hushållens ekonomi, som sänkt elskatt, sänkt drivmedelsskatt, sänkt matmoms med mera.

Herr talman! Jag vill däremot fortsätta lägga tid på några av de oroväckande trender vi ser inom sjukförsäkringen – dock med brasklappen att läget ser betydligt bättre ut än innan 2006, då socialdemokratin gömde och glömde människor i förtidspension. En oroväckande trend som går tillbaka över 20 år är att kvinnor är betydligt sjukare än män på strukturell nivå. Kvinnors sjukpenningtal är 87 procent högre än mäns. En av förklaringarna är att allt fler kvinnor kvarstår längre i sjukpenningen. Det spelar såklart också viss roll att man i takt med höjd pensionsålder är kvar längre i sjukförsäkringen än tidigare.

Sammantaget är sjukfrånvaron svagt stigande, men kvinnors sjukfrånvaro sticker ut. Något händer dessutom när kvinnor fyller 30. Från sjukpenningtal runt 11 dagar per år ökar antalet till 17 dagar per år. Män i samma ålder ligger på runt 8 dagar per år. Detta är inte bara statistik. Det är kvinnor som går sönder i större utsträckning än män, oavsett hur vi mäter. Visst spelar yrkesval roll, men även inom samma yrken ser vi betydande skillnader. En manlig lärare verkar vara friskare än en kvinnlig kollega.

Kvinnor löper dubbelt så hög risk för sjukfrånvaro på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa jämfört med män. Regionala variationer slår också mer mot kvinnor, där vi kan se större variationer än bland män. Denna statistik är oroväckande. Därför är regeringens prioritering av medel till forskning om sjukdomar som ofta drabbar kvinnor viktig.

Många kvinnor lider i det tysta eller får inte rätt vård i rätt tid. Ett tydligt sådant exempel är klimakterievården. Här kan också arbetsgivare göra mycket. Arbetsgivare måste ges bättre verktyg för att kunna ta sitt ansvar för att arbeta systematiskt med arbetsmiljö och förebyggande insatser. Ett föredöme är moderatstyrda Partille, där klimakterieutbildningen ger goda resultat.

Den centrala utmaningen med de mål, siffror och människoöden vi följer i socialförsäkringsutskottet kan inte lösas inom ett enda politikområde. Den kräver sitt av individen, arbetsgivaren, vården och myndigheterna som måste samverka, inte arbeta i stuprör.

Fru ålderspresident! Många av de åtgärder som behövs för att minska sjuktalen ligger i andra utgiftsområden men påverkar starkt hur många som blir beroende av socialförsäkringen. I årets budget finns viktiga aviseringar som också är på väg att behandlas i denna kammare. Ett sådant exempel är arbetsprövning med bibehållen sjukpenning. Det är en konkret och viktig väg tillbaka till arbetet för många människor.

Vi debatterar också i dag flera lagförslag som syftar till att göra vägen tillbaka till arbetet enklare, bland annat förslag som att möjliggöra för personer med sjuk- och aktivitetsersättning att studera på deltid och därmed närma sig arbetsmarknaden. Förslagen innebär att ersättningen ska förklaras partiellt vilande vid studier och att prövotiden för studier för den med aktivitetsersättning förlängs från sex till tolv månader. Det ger människor fler chanser, inte färre, att ta steg mot egen försörjning.

Vi har även att ta ställning till lagförslag om starkare SGI-skydd för medföljande. Det är ett välkommet stärkt socialt skydd för medföljande till statsanställda, exempelvis när Försvarsmakten bemannar befattningar till följd av Sveriges Natointräde.

Jag vill också passa på att nämna de utökade möjligheterna för Försäkringskassan att motverka att socialförsäkringen utnyttjas av den systemhotande kriminaliteten. Varje krona som hamnar i fel ficka riskerar förtroendet för hela välfärdsstaten.

Fru ålderspresident! Våra gemensamt finansierade trygghetssystem ska finnas där när man behöver en hjälpande hand. Det ställer krav på individen själv, Försäkringskassan, arbetsgivare och hälso- och sjukvård. Samordning, rehabilitering och god arbetsmiljö möjliggör en friskare befolkning.

Våra trygghetssystem finns för att den som drabbas av sjukdom ska få den hjälp den behöver. Det handlar inte bara om pengar. Det handlar om människor, om den som blir sjuk, om den som kämpar för att komma tillbaka och om att vi tar hand om varandra när livet blir tungt.

Regeringen investerar i bättre samordning mellan vårdcentraler, arbetsplatser och myndigheter, eftersom det gör skillnad. Varje person som får rätt hjälp i rätt tid betyder mindre lidande och ett starkare samhälle. Det är detta våra barn ska kunna lita på när de växer upp. Sverige ska vara ett land där trygghetssystemen fungerar, särskilt när livet vänder. Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mikael Damsgaard och Magnus Resare (båda M).

Fru talman! Vi har nu från flera debattörer fått höra exempel från Göteborg. I tidigare debatter med liknande tema har vi hört exempel från Stockholm. Jag håller helt med om att det är hjärtskärande historier.

De socialdemokratiska ledamöterna glömmer dock att berätta att det är socialdemokratiskt styrda kommuner. Och inte nog med det, fru talman. Det är nämligen också kommuner som metodiskt har höjt skatten. Jag läste i Göteborgsposten att man för ett eller två år sedan gjorde den största höjningen på nio år. Det är ett väldigt pricksäkert sätt att slå mot låginkomsttagares ekonomi. Det är ett hårt slag mot de kvinnor som bär vår välfärd. De betalar nämligen framför allt kommunalskatt.

När Socialdemokraterna styr höjer de metodiskt skatten. Sedan vänder de sig till statsrådet här och utkräver ansvar för den egna politiken de för på hemmaplan.

Jag vill passa på att lyfta upp frågan om siffror. Vi har nu hört flera ledamöter lyfta fram statistiken. Till slut tycker jag att de socialdemokratiska ledamöterna också måste lyssna på svaren de får. Av statsrådets svar framgår det tydligt hur statistiken ser ut.

Precis som jag sa och som ledamoten från Sverigedemokraterna lyfte upp finns det vissa problem med det relativa fattigdomsbegreppet. Det vägrar man att se. I stället vill man utkräva ansvar. Man vägrar att lyssna på svaret. Man vill inte ens höra svaret. Det är inte att ta ansvar.

För att bryta utanförskapet och göra så att ensamstående mammor får behålla mer av sin lön ska vi göra det som regeringen gör. Vi sänker skatten, vi inför ett fritidskort och vi ser till att det blir hållbart för hårt arbetande människor, så att de får behålla mer av sin lön. Det är att göra hållbar och långsiktig skillnad.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka interpellanterna för att debatten återigen väcks och framför allt statsrådet för att hon tålmodigt tar sig an att svara på denna viktiga fråga.

Barns levnadssituation är oerhört viktig. Att bryta utanförskapet är en av Moderaternas mest prioriterade frågor. Regeringen jobbar metodiskt med att göra just det, att återupprätta arbetslinjen, precis som statsrådet Anna Tenje tidigare beskrivit.

Åtta år av socialdemokratiskt styre lämnade Sverige i en oerhört sårbar situation. Det var en inflation som skenade som innebar smärtsamma ränte- och kostnadsökningar.

Den utvecklingen har regeringen nu vänt. Många familjer i Sverige har fått genomgå ett stålbad efter det som Socialdemokraterna lämnade efter sig. Men nu ser vi att det sakta börjar ljusna vid horisonten.

I kommande budget kommer också viktiga lättnader som exempelvis lägre förskoleavgift och sänkt matmoms. Det är åtgärder som stärker människors egen ekonomi i stället för att strössla med bidrag.

Den bästa försäkringen mot ett framtida utanförskap är att se sina föräldrar gå till jobbet. Därför måste vi fortsätta arbetet med att göra det lönsamt att jobba. Men vi måste också säkerställa att företag kan, vill och vågar investera och att deras företag växer. Det är så vi skapar arbetstillfällen i Sverige.

Den moderatledda regeringen har också gjort så att en vanlig barnfamilj, med en polis och en sjuksyrra, sedan vi tog över 2022 får behålla över 5 000 kronor mer i månaden. Det har givetvis också gynnat ensamstående och framför allt familjer med låga inkomster.

Fru talman! Jag vill också flagga för risken med att dra alltför stora växlar på begreppet relativ fattigdom. Det innebär i praktiken inte bara att vi alltid kommer att ha fattiga barn i Sverige. Det innebär också att vid tillväxt, varje gång ett företag expanderar och varje gång någon får chansen till en ny position som ökar lönen, blir några andra relativt sett fattigare. Så är det givetvis inte.

Den socialdemokratiska avundsjukan får inte bli ett slagträ i debatten. Principen är att det inte är gott nog om inte socialdemokraterna får vara de som är goda, de som tar med den ena handen och ger med den andra.

Vi ska hjälpa barn som lever i verklig utsatthet. Men vi ska inte kalla människor fattiga bara för att andra har blivit rikare. Barnen förtjänar bättre än symbolpolitik.

(Applåder)

Herr talman! Vi har alla hört och berörts av Meyas modiga berättelse om när hon blev utsatt för en överfallsvåldtäkt. Jag tror inte att jag är ensam här inne om att ha gått hem sent en kväll med nycklarna i handen, valt särskilt upplysta vägar och haft checkpoints med tjejkompisarna för att vi inte varit trygga i vår egen stad.

Från Moderaternas håll vill vi bland annat jobba för att se över de konventioner som i dag försvårar för vissa brottsutvisningar. Migrationsministern har tidigare uttalat sig i medier om hur regeringen avser att förändra lagstiftningen för att säkerställa att samhället svarar upp och ställer sig på brottsoffrets sida.

Kan statsrådet berätta mer om de skärpningar av regelverket för brottsutvisningar som nu är på väg fram?

Fru talman! De här lagändringarna är ännu ett viktigt steg för att stärka ordningen och redan i våra välfärdssystem. Det handlar om att se till att varje skattekrona används rätt så att våra gemensamma resurser går till dem som verkligen har rätt till stöd och inte till dem som utnyttjar systemen.

Med de nya reglerna får Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och socialnämnder runt om i landet bättre verktyg för att fatta korrekta beslut och förhindra felaktiga utbetalningar.

Genom utökade möjligheter att utreda och skyldigheter att lämna uppgifter kan myndigheterna lättare upptäcka oegentligheter och agera mot fusk och fel. Det innebär att myndigheterna ska kunna hämta in uppgifter inte bara om den försäkrade själv utan även om andra personer, företag och organisationer som kan vara delaktiga. Skyldigheten att lämna uppgifter utökas bland annat för andra myndigheter, anordnare av personlig assistans, försäkringsinrättningar och kreditinstitut.

Vi moderater har länge drivit på för att välfärdssystemen ska präglas av ansvar, rättssäkerhet och effektivitet. Felaktiga utbetalningar urholkar förtroendet för systemen och riskerar att ta resurser från dem som verkligen behöver stödet. Därför är det helt rätt att vi nu ger myndigheterna bättre förutsättningar att agera. Men vi stannar inte där. Regeringen har redan tagit flera steg för att förhindra felaktiga utbetalningar och bekämpa bidragsbrott.

Till exempel har vi infört en ny reglering som gör det möjligt att upptäcka fel tidigare, utbyta information mellan myndigheter och sätta stopp för felaktiga utbetalningar innan de sker. Det är en del av ett större arbete för att säkra tilliten till välfärden.

För Moderaterna handlar det om att stå upp för den arbetslinje som bygger vårt samhälle, där bidrag ska vara ett skyddsnät, inte en livsstil, och där fusk och missbruk möts med konsekvenser.

Därför behöver vi fortsätta stärka verktygslådan framöver. Exempelvis måste Försäkringskassan ha tydliga sanktionsmöjligheter när någon medvetet fuskar – och ytterst måste vi kunna införa en bidragsspärr för dem som upprepade gånger bryter mot reglerna.

Fru talman! Det här handlar inte om att misstänkliggöra någon. Det handlar om att skydda välfärden för alla dem som verkligen behöver stödet och för alla dem som varje dag går till jobbet och bidrar till det gemensamma.

Vi ska ha ett välfärdssystem att lita på, inte ett system att lura. När reglerna är tydliga och kontrollerna fungerar, ja, då stärks tilliten. Då vet människor att samhället står upp för både rättigheter och skyldigheter. Det är hederligt, det är rättvist och det är nödvändigt.

Med de här lagändringarna tar vi ännu ett steg för att skapa trygghet, ordning och tillit i välfärden.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 oktober.)

Herr talman! Min fråga går till migrationsminister Johan Forssell.

I veckan kom nyheten att en imam i Kristianstad har predikat om när och hur män får slå kvinnor. I ett klipp som har florerat predikas det om att disciplinera upproriska kvinnor och att kvinnor ska lyda sina makar.

År 1864 förbjöds män i Sverige att slå sina fruar. Ändå ser vi fortsatta problem med mäns våld mot kvinnor och hur unga flickor ger uttryck för att de kontrolleras av sina familjer. Många kvinnor och flickor i Sverige är inte fria att leva sina liv. Den här typen av hederskultur och hedersförtryck har ingen plats i Sverige, och det är djupt oroväckande att vi fortsätter att läsa i nyheter hur profilerade personer hjälper till att upprätthålla hederskulturen.

Kan migrationsministern berätta om hur regeringen jobbar med att motarbeta hedersförtryck och att den typen av kvinnohat sprids i religiösa kretsar?

Herr ålderspresident! Jag skulle aldrig våga mig på att kalla en miljöpartist för naiv, men jag kan konstatera att när Miljöpartiet var en del av regeringsunderlaget under åtta år hände det heller inte särskilt mycket på det här området. Det är först när ni är i opposition som ni säger att ni vill göra saker. Men när ni hade makten och möjligheten såg vi inte så mycket. Jag tror därför att Miljöpartiet blir svaret skyldigt när det gäller varför det tar tid.

En av faktorerna var att vi inte kom till ett dukat bord. När vi tog över makten 2022 var inflationen skyhög. Vi hade inte reformerna på plats, och många av de utredningar som sedan har presenterats har inte riktigt varit sådana som vi kan jobba vidare med direkt – de kräver mer arbete.

Jag tror snarare att det här är ett resultat av tidigare miljöpartistisk och socialdemokratisk politik som vi nu försöker städa upp.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Tack, Malte Tängmark Roos, för frågan!

Jag kan såklart inte ge mer insyn än att säga att frågan bereds i Regeringskansliet, men jag vill passa på att lyfta fram någonting som jag tycker är en viktig skillnad mellan den moderatledda regeringen och Miljöpartiets tidigare regeringssamarbeten, och det är just den historiska satsning vi nu ser för att motverka psykisk ohälsa.

När vi klev in i Regeringskansliet gjorde vi tydliga offensiver. Vi prioriterar psykisk hälsa i primärvården, och vi ser också sambandet mellan skola, socialtjänst och sjukvård. Lösningen är ju inte att gömma och glömma människor i statistiken, utan lösningen är tidiga insatser och tätare uppföljning.

Det är just det den här regeringen gör, och det är så vi faktiskt kommer åt den situation vi ser inom sjukförsäkringen och kan få fler att komma tillbaka till arbete.

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi ett motionsbetänkande med en minst sagt bred palett. Socialförsäkringsförmånerna spänner över stöd till den som är sjuk, stöd till den som vårdar en närstående, ekonomiskt stöd på grund av exempelvis en funktionsnedsättning och finansiering av gemensamma insatser.

Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet vid sjukdom. Den ska finnas där när livet förändras och behoven är som störst. Men lika viktigt är det att den stöder återgång till arbete, för trygghet handlar inte bara om pengar utan även om att känna gemenskap och egenmakt.

Sjukförsäkringen har i alltför hög grad kommit att bli en lösning på flera problem som samhället inte lyckats lösa. Alltför många människor fastnar i långa sjukskrivningar eftersom det finns brister i andra system. Det kan handla om brister i vården, i arbetsmiljön eller i det förebyggande arbetet. Ofta är det kvinnor mitt i livet arbetande i offentlig sektor som drabbas hårdast.

Herr ålderspresident! Moderaternas utgångspunkt är tydlig: Vi ser människors potential och inte bara deras problem. Vi vet att sjukskrivning i många fall bör undvikas för individens skull.

En heltidssjukskrivning kan leda till förlorad social kontakt, försämrad psykisk hälsa och längre väg tillbaka. I värsta fall kan personer med psykisk ohälsa må ännu sämre i en alltför passiv sjukskrivning när det sociala skyddsnätet dras undan och arbetsplatsen och gemenskapen med kollegor kommer allt längre ifrån dem. Därför är det så viktigt att det inte enbart är en sjukskrivning för sjukskrivningens skull utan att det är en aktiv vårdinsats i syfte att få den försäkrade att komma på fötter igen. Vi värnar ett sjukförsäkringssystem som både ger stöd när det behövs och främjar återgång till arbete.

Herr ålderspresident! Det är glädjande att sjukfrånvaron på många håll är historiskt låg ur ett längre perspektiv. Men samtidigt ökar antalet långa sjukskrivningar, särskilt på grund av psykisk ohälsa. Det oroar oss – och det kräver åtgärder.

Regeringen har därför redan vidtagit flera viktiga åtgärder som jag vill passa på att nämna här i kammaren i dag.

Man har ökat budgeten för arbetsplatsnära rehabiliteringsstöd.

Man har gett ett skarpt uppdrag till Försäkringskassan att förbättra samverkan med vården, arbetsgivaren och företagshälsovården.

Statsrådet har hållit rundabordssamtal om sjukskrivningarna med kommuner och regioner, vilket är särskilt angeläget i och med att det är i de sektorerna vi ser störst andel sjukskrivna.

Man har inom socialutskottets område gjort viktiga satsningar på forskning om kvinnosjukdomar såsom endometrios och klimakteriebesvär.

I januari i år presenterade regeringen en nationell strategi för psykisk ohälsa och suicidprevention.

Regeringen har också gjort en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner om att arbetet ska utvecklas för att främja psykisk hälsa och förebygga ohälsa och suicid samt förbättra livsvillkoren för personer med psykisk ohälsa.

I vårändringsbudgeten gör regeringen en förstärkt satsning på den specialiserade psykiska vården.

Försäkringskassan får i uppdrag att stärka uppföljningen av arbetsgivares planer för återgång i arbete samt att förbättra samordningen av rehabilitering.

Regeringen har också tagit initiativ till Sveriges första nationella strategi mot ensamhet, vilket är en viktig pusselbit för att främja psykisk hälsa.

Det jag har beskrivit är bara några delar i ett helhetsgrepp. Vi moderater är övertygade om att lösningen ligger i att inte enbart förlänga sjukskrivningstiden utan också minska orsakerna bakom att människor blir sjuka. Det här är ytterst en fråga om människors liv och hälsa, och därför är det mycket positivt att vi har en regering som tar denna fråga på stort allvar.

Herr ålderspresident! Jag vill också kort kommentera Riksrevisionens granskning av arbetet med att förebygga sjukskrivningar och underlätta återgång i arbete, som hanteras i detta betänkande.

Det är en viktig granskning som visar att det finns förbättringspotential, minst sagt, bland annat när det gäller styrning och uppföljning inom Försäkringskassan och vården. Det stärker den moderata linjen. Det krävs tydligare samverkan, bättre koordinering och fokus på återgång till arbete. Regeringen har redan tagit initiativ som svarar upp mot detta, inte minst genom att utveckla arbetet med försäkringsmedicin och rehabiliteringskedjan. Men det krävs fortsatt uppföljning, inte minst med kvinnors hälsa i fokus.

Oppositionen målar ofta upp en mörk bild av moderat politik inom socialförsäkringen. Men faktum är att vi fokuserar på rättssäkerhet, träffsäkerhet och återgång i arbete. Vänstersidans lösning tenderar att vara att sjukskriva fler och förlänga sjukskrivningarna. Vår lösning är att fler ska komma tillbaka snabbare. Medan vänstersidan dömer ut människor från arbetsmarknaden till ensamhet i långa sjukskrivningar ser vi potentialen hos människor och vill att de ska få vara en del av en arbetsgemenskap – i den utsträckning de har möjlighet.

Vi ska ha en sjukförsäkring som är varm i krisen men som också förväntar sig att både individ och omgivning agerar för tillfrisknande. Det kräver ansvar från individen och från vården, arbetsgivaren och myndigheterna. Samverkan är nyckeln.

Herr ålderspresident! När vi ändå talar om samverkan vill jag passa på att säga några ord om samordningsförbunden. Där samlas Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och kommuner och regioner för att samverka runt individer som ofta står långt från arbetsmarknaden och vilkas resa för att komma tillbaka ofta är lång.

Med framgångsrika insatser kan samordningsförbunden göra stor skillnad för individerna. För ett par veckor sedan fick jag möjlighet att besöka Surahammar och Samordningsförbundets insats där. Där mötte jag engagerade medarbetare och en deltagare som beskrev sin resa från hemmasittande till att nu ha ett arbete – otroligt inspirerande! När vi samverkar och ger samhällets gemensamma stöd för att komma tillbaka kan vi göra en enorm skillnad för den enskilde.

Herr ålderspresident! Jag vill också säga något om jämställdhet. Kvinnor är överrepresenterade när det gäller vård av anhörig och närståendepenning. De tar ett allt större ansvar för den obetalda föräldraledigheten, och framför allt är kvinnor överrepresenterade i sjukfrånvarostatistiken.

Den här bilden oroar. Men lösningen ligger i förbättringar av arbetsmiljön, vårdkedjor och satsningar på forskning och det förebyggande arbetet. Just där gör den här regeringen skillnad.

Moderaterna tror på reformer, inte reträtter. Vi tror på frihet under ansvar – också inom socialförsäkringarna.

Därmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare, Mats Sander och Viktor Wärnick (alla M).