Kristina Axén Olin

Fru talman! Det är många frågor på en gång.

Vi lever, som flera tidigare talare har sagt, i ett land som har haft ett av världens högsta skattetryck. Det är, tack och lov, med hjälp av den här regeringen på väg nedåt, men det finns fortfarande saker kvar att göra.

Man kan fråga sig varför människor ska betala mycket skatt medan partierna inte ska betala skatt. Detta är en orättvisa som är helt obegriplig för människor. Självklart tycker vi från Tidöpartierna att partiernas lotterier ska beskattas precis som andra kommersiella lotterier. Socialdemokraterna hade över 135 miljoner i omsättning förra året. Då har man, kan tyckas, möjligen råd att betala skatt när man vill bedriva lotteriverksamhet.

Sedan, fru talman, kommer jag inte riktigt ihåg vad det mer var som Vasiliki Tsouplaki frågade mig.

Men jag vill också påpeka, fru talman, att det är otroligt intressant att Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna har låtit detta fortgå år ut och år in. Om Vasiliki nu tycker att det här är bra förslag, delar av dem i alla fall, och att man inte ska bedriva aggressiv telefonförsäljning eller så är detta märkligt, med tanke på att problemen med Socialdemokraternas aggressiva lotteriförsäljning har varit en medial fråga i många år. Det har också under en rad år klagats från Konsumentverket över att marknadsföringslagen inte följs, och nu även från Spelinspektionen.

Mig veterligen finns det inget annat land där det största partiet har dömts att betala böter på 3 miljoner för att man bryter mot lagar och regler. Detta är inte heller någon nyhet för vare sig Miljöpartiet, Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna. Men man har valt att inte göra någonting åt det.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 juni.)

Herr talman! Vasiliki Tsouplaki pratade tidigare om att Moderaterna också har drivit ett lotteri. Det stämmer, men det hette M-lotteriet. Det var en stor logga på varje lott, så det rådde knappast någon tvekan om vart pengarna skulle gå. Det vi gör i dag är att vi bland annat fattar beslut om att man måste upplysa människor, både med logga och med namn, om vart lotteripengarna går. Det är en väsentlig skillnad.

När det gäller en del andra saker som har tagits upp här i debatten kan jag säga att vi i den här kammaren genom flera propositioner har beslutat om olika skärpningar när det gäller spel och lotterier. Vi har redan beslutat om ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning; hur illa det är där är en av de saker som vi har talat om i dag.

Det som dock är intressant att veta är varför Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte själva har beslutat om ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning tidigare. Socialdemokraterna sa till och med nej till att det skulle gälla just spel och ville att det skulle undantas från skriftlighetskravet vid telefonförsäljning. Varför det, om man nu tycker att det är telefonförsäljningen som är problemet? Det undrar jag.

Herr talman! Vi kommer säkert att kunna återkomma med ännu fler förslag om spelmissbruk. Där är jag den första att tycka att man kanske borde göra ännu mer, men det är inte det som propositionen handlar om i dag. Vi får säkert anledning att återkomma med ännu fler saker.

Det som jag tycker är otroligt upprörande och faktiskt oroande är att Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet röstar nej till de förslag i propositionen som vi talar om här i dag. Det handlar om att man förutom att ha samma skatteregler ska tvingas upplysa människor som köper en lott om att pengarna faktiskt går till Socialdemokraterna och inte till Prostatacancerförbundet, Bröstcancerförbundet eller något annat behjärtansvärt, som de kanske tror att de går till.

Herr talman! Det är helt uppenbart att vi har olika partier här i riksdagen som ser väldigt olika på Sveriges problem och har olika lösningar på hur vi ska komma till rätta med dem och kanske också olika syn på vilket land vi vill ha 2035. Men det som är alldeles uppenbart nu är att vi i alla partier här i riksdagen också verkar ha helt olika syn på om man ska följa lagar och regler och vilken moral våra partier har.

I den diskussion som nu har pågått i några timmar har man på olika sätt försökt prata om andra saker, såsom spelmissbruk och andra tragedier, som verkligen engagerar oss alla men som ärendet i dag inte handlar om alls. Man har också talat om och försökt framställa Socialdemokraternas lotterier som att det handlar om små oskyldiga skraplotter som inte drabbar någon på något sätt.

Miljöpartiet har också talat om och jämfört det med att vår regering tillsammans med Sverigedemokraterna vill förbjuda försäljning av kaffemuggar med partilogga på. Men, herr talman, det är verkligen inte det som det handlar om här i dag.

Socialdemokraterna har systematiskt, genom en otroligt sinnrik konstruktion av bolag som är helt obegriplig att förstå om man inte är jurist, lyckats sälja lotter för enorma belopp, och människor har inte ens vetat vart pengarna går. Det är detta vi pratar om i dag, inte små oskyldiga skraplotter.

Jag ska läsa innantill: Socialdemokratiska Kombispel drev nästan 8 100 personer till Kronofogden mellan 2014 och 2017 – 8 100 personer bara under de åren! Det beror inte på några oskyldiga små skraplotter. Jag tycker att Socialdemokraterna borde skämmas.

Det vi gör i dag är att fatta beslut på ett antal områden för att förhindra att människor – fattiga pensionärer och andra som inte har resurser – luras, eller att människor som köper en lott av Bröstcancerförbundet tror att pengarna går till forskning fast det sedan visar sig att 50 procent går till Socialdemokraternas kampanjkassa. Det är detta vi vill förhindra i dag.

Genom att vi beslutar om propositionen om partilotterier kommer det att bli förbjudet att sälja spel på kredit, och man får heller inte ge konsumenter upprepade bonuserbjudanden. Partilotterier kommer i fortsättningen heller inte att undantas från att betala spelskatt, och det blir definitivt förbjudet att sälja lotter utan partiets symbol.

Herr talman! Jag tycker att det är beklagansvärt att Socialdemokraterna inte skäms mer för hur man har betett sig och att man inte ber svenska folket om ursäkt och dessutom betalar tillbaka pengarna till de människor som har lurats att köpa lotter utan att veta att pengarna har gått till Socialdemokraternas partikassa.

Jag tycker att det är extra skämmigt att Socialdemokraterna väljer att rösta nej och yrka avslag på propositionen. Det är oanständigt för ett parti i Sveriges riksdag.

(Applåder)

Fru talman! Tack, utbildningsministern, för en möjlighet till en intressant debatt!

För oss moderater och regeringspartierna är barns och ungdomars rätt till kultur något oerhört prioriterat. Därför ändrade vi statens kulturpolitiska mål för ett antal år sedan och bytte ut ett som S-regeringen hade haft i decennier om att statens kulturpolitiska mål var att vara en motvikt mot den kommersialism som råder inom kulturen.

I stället införde en borgerlig regering det kulturpolitiska målet i staten att barns och ungdomars kultur ska prioriteras. Det var något som S, V och MP inte tidigare hade gjort. Regeringen fullföljer det. För oss är barns och ungas kultur viktigt.

Vi har också en annan sak som vi tycker är oerhört viktig. Det är att vi ska ha armlängds avstånd. Det stämmer att vi minskar budgeten för studieförbunden från 1,8 miljarder till 1,3 miljarder under en treårsperiod. Det stämmer. Men hur studieförbunden väljer att prioritera i sitt innehåll anser vi inte att vi politiker ska lägga oss i.

Jag kan personligen beklaga att en del studieförbund väljer att avveckla replokaler. Men till exempel Medborgarskolan gör inte det. Där bygger man nu ett kulturhus i Malmö. Det är en del studieförbund som väljer att avveckla replokaler.

Fru talman! SCB:s nya siffror kom för inte så länge sedan. Det handlar om vad studieförbunden gör för någonting. Man kan till exempel läsa följande om en kurs: Vill du bli en mästare på popcorn och hur man poppar i kastrull? Då är det här kursen för dig. Lär dig tekniken från grunden, och förgyll fredagskvällarna med varma, nypoppade popcorn helt utan tillsatser.

Det är jättebra att alla vill lära sig nya saker. Men man ska också komma ihåg att en majoritet av studieförbundens deltagare är pensionärer – högutbildade pensionärer. Tyvärr, fru talman, är den minsta gruppen som deltar i studiecirklar unga människor mellan 20 och 24 år. Det är en utmaning.

Man kan också konstatera att deltagandet i studiecirklar nästan har halverats efter covid. Det var över 1 miljon svenskar som deltog i studiecirklar före covid, och nu är det 606 000. Vi har dessutom två färre studieförbund eftersom ett studieförbund valde att själv avveckla sin verksamhet medan studieförbundet Ibn Rushd valde att lägga ned verksamheten eftersom man förlorade tillståndet att bedriva studieförbundsverksamhet. Detta innebär alltså att vi har två studieförbund mindre och dessutom över 400 000 färre deltagare än för några år sedan.

Hur Studieförbunden i samverkan kan lägga pengar på att spela in en kampanjfilm och dessutom engagera ett antal artister i ett upprop och skrämma människor med att det kommer att bli 20 000 människor som förlorar sina replokaler är för mig, fru talman, helt obegripligt.

Jag förstår inte hur man räknar. Jag har läst tabellerna från SCB gång på gång. Såvida det inte är högutbildade pensionärer som använder replokalerna stämmer inte siffrorna.

Därmed inte sagt, fru talman, att det inte är beklagligt om det försvinner replokaler. Det tycker jag med, och det tycker säkerligen Johan Pehrson, utbildningsministern, också. Men vi håller fanan högt när det gäller att våra partier inte ska lägga sig i vad studieförbunden har för verksamhet. Det är inte vår uppgift att göra det.

Med de orden, fru talman, instämmer jag i utbildningsminister Johan Pehrsons svar på interpellationen.

(Applåder)

Herr talman! För tredje gången i historien omsatte bokbranschen över 5 miljarder svenska kronor. I löpande priser ökade bokförsäljningen med 1,7 procent till den högsta siffran någonsin: 5,15 miljarder. Tryckta barn och ungdomsböcker ökade i volym med nästan 7 procent till 6,5 miljoner sålda böcker. Omsättningen i genren ökade därför med 12,7 procent, eller 733 miljoner. Så skriver Svenska Förläggareföreningen och Svenska Bokhandlareföreningen i ett pressmeddelande.

Ökningen sammanfaller med utbetalningen av det nya statsbidraget för inköp av litteratur till skolan. Det är otroligt glädjande när man direkt ser resultat av våra politiska beslut. Det är beslut som faktiskt gör skillnad.

Bakgrunden till regeringens och majoritetspartiernas satsningar på läsande är en tragedi: att vart femte barn i svensk skola lämnar den utan att kunna läsa och utan att ha knäckt läskoden. Den stora satsningen är att vi just i år har ökat pengarna till skolorna med 480 miljoner kronor i statsbidrag – nästan en halv miljard – för inköp av facklitteratur och skönlitteratur. Det känns riktigt bra i hjärtat.

Vår regering har dock inte bara gjort detta för att öka barns läsande och få fler barn att klara skolan. Jag tittade på vilka beslut vi har fattat bara de senaste månaderna som handlar om böcker, litteratur och barns läsande. Jag kan räkna upp sex saker som vi har fattat beslut om.

Den 22 november kom propositionen om rätt till bemannade skolbibliotek. Den 2 december presenterades de läslistor med litteratur och bokval som Skolverket har tagit fram tillsammans med experter. De ska ge skolor lite hjälp och inspiration till bra böcker att läsa. Den 21 december fattade vi det beslut jag nyss talade om: att lägga nästan en halv miljard i statsbidrag som skolor kan skicka in fack- och skönlitteratur för, vid sidan om läroböcker, som har ett helt annat bidrag.

Den 10 februari fick Myndigheten för tillgängliga medier ett uppdrag att säkerställa att berättigade studenter får tillgång till Legimus. Det är en bibliotekstjänst som finns med kurslitteratur för olika funktionsnedsättningar. Ett problem som har funnits inom läromedelsbranschen och bokbranschen har varit att för många har kunnat ta del av särskilt tillgängliga medel utan att betala för det.

Den 4 april fick Kungliga biblioteket i uppdrag att arbeta fram krav och standard för utlåning av eböcker och ljudböcker.

Herr talman! Det här var bara de saker som Kulturdepartementet har tagit fram och som vi har fattat beslut om vid sidan av allt det som även Utbildningsdepartementet har gjort för att öka barns läsande. Tillsammans med Utbildningsdepartementet kommer vi att fortsätta arbetet för att fler barn ska lära sig att läsa. Målet är självklart att vartenda barn som går ut årskurs 9 ska kunna både läsa och räkna så att de får ett bra liv och kan delta i det demokratiska samtalet.

Med de orden, herr talman, vill jag hänvisa till och yrka bifall till utskottets förslag till beslut och yrka avslag på de motioner som finns.

(Applåder)

Herr talman! All bildning är bra, och all kunskap är bra – absolut, det är jag den första att instämma i. Men om man vill ha en bokcirkel kanske man inte alltid måste lägga det som en studiecirkel och få pengar för det. Man kanske kan läsa böcker och fika ihop utan att för den skull lägga det som en studiecirkel.

Jag tycker ändå att det är anmärkningsvärt att studieförbunden, eller rättare sagt de flesta av studieförbunden, väljer att göra en neddragning på just replokaler för barn och unga när vi nu har som mål att prioritera barn och unga och tycker att det är viktigt att barn och unga får ta del av kultur. Man kunde ha valt att göra en besparing på andra sätt.

Det kvarstår att det inte är vi som ska styra studieförbunden. Studieförbunden är själva ansvariga för att välja vilka verksamheter de prioriterar och lägger pengarna på. Det är ju inte så att jag ska kontakta mitt studieförbund och tala om hur de ska använda skattepengarna. Det är i alla fall inte en politik som jag och Moderaterna och regeringspartierna inklusive Sverigedemokraterna står bakom.

Herr talman! Vasiliki valde att ställa frågor och verkade inte vilja förstå vad jag sa tidigare om neddragningen på studieförbunden. Jag ber därför att få upprepa det, lite lugnare den här gången.

Först och främst ska jag be att få tala om för Vasiliki att jag inte har något studieförbund. Medborgarskolan är inte mitt studieförbund. Medborgarskolan finns, absolut. Medborgarskolan är ett av de få studieförbund som nu expanderar när det gäller barns och ungas kultur. De håller precis på att starta ett kulturhus i Malmö, och i går blev det klart att de tar över Calle Flygare Teaterskola. Det är väldigt roligt att Medborgarskolan följer de statliga kulturmålen och prioriterar barn och unga.

Det jag menade tidigare var att det stämmer att vi drar ned från 1,8 till 1,3 miljarder kronor under tre år när det gäller studieförbunden. Å andra sidan är det två studieförbund färre som ska dela på de statliga bidragen, eftersom Ibn Rushd och ytterligare ett har valt att lägga ned. Ibn Rushd lade ned eftersom de fick bidragen indragna.

Herr talman! Jag tycker fortfarande att det är märkligt och tråkigt att studieförbunden – inte alla men de flesta – väljer att lägga ned replokaler när de får mindre pengar. 40 procent av deltagarna i studieförbunden är ju högskoleutbildade pensionärer. Den stora merparten av verksamheterna handlar inte om musik över huvud taget utan, som sagt, om djurvård, facklig verksamhet, historia, religion, släktforskning och alla möjliga andra aktiviteter. Därmed inte sagt att de inte är bra, men jag tycker att det är anmärkningsvärt att studieförbunden väljer att lägga ned just verksamhet för barn och unga och musikverksamhet.

Herr talman! Därför vill jag återigen fråga Vasiliki: Tycker hon att det är vi som ska tala om för studieförbunden vilken verksamhet de ska bedriva, eller ska vi fortsätta att försöka hålla armlängds avstånd? Är det bara regeringspartierna och SD som tycker att vi ska hålla armlängds avstånd? Tycker inte Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet det?

Herr talman! Om staten har ett mål om att prioritera barn och unga och studieförbunden inte följer det är det något som jag i och för sig kan tycka är anmärkningsvärt.

Om 40 procent av deltagarna i studieförbundens verksamhet är högskoleutbildade pensionärer och den minsta gruppen av alla ålderskategorier är gruppen 20–24 år kan jag tycka att det är lite anmärkningsvärt att man just väljer att hota med att lägga ned replokaler när man får ett besparingsbeting i stället för att överväga att lägga ned några av de andra verksamheterna.

Kan det vara så att generalsekreteraren för Studieförbunden i samverkan har ett förflutet som både politisk sekreterare och politiskt sakkunnig i den socialdemokratiska regeringen och att detta påverkar prioriteringen? Man gör det alltså mer till ett partipolitiskt kampanjarbete.

Herr talman! Jag har fortfarande inte fått svar från Mats Berglund: Tycker Mats Berglund att vi ska ta över och tala om vad studieförbunden ska använda pengarna till eller hur de ska göra sina besparingar? Ska vi inte ha armlängds avstånd, som Mats Berglund tidigare talade om här i talarstolen? Det vill ju säga att vi inte får lägga oss i det.

Herr talman! Det är intressant att Mats Berglund tar upp studieförbunden och vill göra gällande att regeringens och SD:s neddragning till studieförbunden skulle vara skälet till att replokaler stänger. Det är en kampanj som just nu leds av Studieförbunden i samverkan där man påstår att en massa replokaler kommer att stängas på grund av regeringens politik.

Då vill jag passa på att ställa en fråga till Mats Berglund. Det stämmer att vi har studieförbund. Men efter Riksrevisionens rapport, som visade ett stort fusk bland studieförbunden, blev till och med Ibn Rushd av med rätten till bidrag och valde att stänga ned, tillsammans med ett annat studieförbund. Det är alltså två studieförbund färre än det var tidigare.

Ja, vi skär ned från 1,8 miljarder till 1,3 miljarder under några år. Men enligt den statistik som SCB kom med för några veckor sedan är 40 procent av dem som går på studieförbunden högskoleutbildade pensionärer. Det är inga ungdomar som använder replokaler. Det är också så att en majoritet av den verksamhet som studieförbund har handlar om exempelvis djurvård, demokrati, religion och historia. Musikverksamheten är en mycket mindre del av studieförbundens verksamhet.

Att studieförbunden sedan väljer att göra besparingar genom att lägga ned replokaler beklagar vi från Moderaterna, regeringen och Sverigedemokraterna, för vi har en prioritering som gäller just barn och unga. Men vi vill inte lägga oss i studieförbundens verksamhet, och vi ska heller inte göra det eftersom vi har principen om armlängds avstånd.

Herr talman! Jag vill fråga Mats Berglund om han tycker att vi i staten – i kulturutskottet eller i riksdagen – ska besluta vilken verksamhet studieförbunden ska bedriva.

Herr talman! För några veckor sedan kom den otroligt efterlängtade och saknade statistiken över hur stor kulturbranschen, den kulturella och kreativa näringen, egentligen är och hur många som arbetar i den kulturella näringen. Vilken glädjande läsning! Vi visste redan att Sverige är världskänt för sin kultur och att till exempel bara USA har en större musikexport än Sverige.

Att statistiken skulle visa på en så stor omsättning och att så många jobbar i den kulturella och kreativa näringen överraskade nog de flesta. Exempelvis arbetar 250 000 människor i den kulturella och kreativa branschen, som består av 48 000 aktiebolag och 78 000 enskilda firmor. Omsättningen är på hela 650 miljarder kronor, vilket i sin tur genererar 8 miljarder i bolagsskatt till staten.

Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att vi påminner oss om att kulturen är mycket större än det som vi behandlar här och delvis finansierar med skattemedel. Redan under den moderatledda regeringen 2006−2010 påbörjades en process och en omläggning av kulturpolitiken, och även de statliga målen för kulturpolitiken förändrades till dem vi har i dag.

Vi tog bland annat bort formuleringen ”att motverka kommersialismens negativa verkningar”, en målsättning som hade funnits i decennier. I stället införde vi, den moderatledda regeringen, en statlig målsättning om att kulturpolitiken särskilt skulle uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur. Det är en målsättning som nog inget parti ifrågasätter i dag.

För första gången införde vi också en målsättning om att statens kulturpolitik särskilt skulle beakta kulturarvsfrågorna. Inte heller det är något som någon ifrågasätter i dag.

Den moderatledda regeringen införde Skapande skola, något som vi pratar om i dag, och har nu tillsammans med Sverigedemokraterna höjt anslaget med 50 miljoner. Den moderatledda regeringen införde också kultursamverkansmodellen, där Kulturrådet nu har fått i uppdrag att efter en statlig utredning ledd av Mats Svegfors se över hur mer pengar kan gå till kulturen i stället för till administration.

Herr talman! Vi har äntligen fattat ett beslut om renovering av Operan, något som aktualiserades redan när Lena Adelsohn Liljeroth var kulturminister.

Med de orden vill jag yrka bifall till kulturutskottets förslag till beslut och avslag på alla motioner.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Min fråga går till kulturminister Parisa Liljestrand.

År 2017 förstatligade Socialdemokraterna och Miljöpartiet svensk filmpolitik genom att höja biografmomsen från 6 procent till 25 procent, flytta besluten till Filminstitutet, ta bort biografavgiften och införa ett icke fungerande produktionsstödsincitament. Det har varit förödande för svensk filmpolitik och våra biografer.

Min fråga till kulturminister Parisa Liljestrand är därför: Vad kan nuvarande regering och kulturministern göra för att förbättra för svensk filmindustri?

Fru talman! Kulturarv är historiska spår som kommit till genom mänsklig aktivitet i olika tider. Det kan vara objekt eller företeelser men även idéer och perspektiv. Detta är Riksantikvarieämbetets förklaring till vad kulturarv innebär.

I dag ska vi diskutera en rad motioner och förslag som handlar om Sveriges kulturarv. I dag är det också tre år sedan Rysslands förfärliga och fullskaliga invasion av Ukraina inleddes.

Kriget har onekligen väckt oss i Sverige när det gäller frågor om vårt kulturarv och hur viktigt det är, både för befolkningen och för myndigheter. Vi förstår värdet av det och hur viktigt det är att vi skyddar vårt kulturarv vid krig och i kris. Mycket återstår att göra, men regeringen har fattat många beslut och startat många nödvändiga processer för att skydda vårt kulturarv och vår kulturmiljö. Låt mig nämna några saker som skett.

Riksantikvarieämbetet fick för ett år sedan i uppdrag att bilda ett råd tillsammans med Riksarkivet, Kungliga biblioteket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Statens fastighetsverk för att skanna av vilket skydd vi behöver för vårt kulturarv.

Kulturarv

Vi har höjt den kyrkoantikvariska ersättningen med 30 miljoner årligen, så att man numera får 490 miljoner kronor från staten i stället för de tidigare 460 miljonerna. Det är inte så mycket som Svenska kyrkan önskade men bättre än ingenting. De rödgröna regeringarna hade inte höjt den kyrkoantikvariska ersättningen sedan 2010.

Riksantikvarieämbetet har också fått en förstärkning – 19 miljoner i år, något mer nästa år och ytterligare något mer nästnästa år – för att tillsammans med kulturinstitutioner planera och förbereda hur man ska säkra tillgången till ersättningsmagasin och anpassade transporter i händelse av krig eller kris.

Icke att förglömma är att vår regering äntligen har fattat beslut om renovering av Stockholms operahus. Detta är ett beslut som borde ha fattats för många år sedan. Det är en viktig del av Sveriges kulturarv.

Fru talman! Det återstår naturligtvis en rad frågor som handlar om att regeringen satsar på digitalisering och arkivering. Alla myndigheter har fått olika former av uppdrag gällande hur arkiveringen ska gå till och hur detta ska planeras för att vi ska kunna säkra vårt kulturarv för framtida generationer.

Så sent som i dag fattade regeringen beslut om att ge 2 miljoner kronor till Finlandsinstitutet för att främja och förmedla finländsk, finskspråkig och sverigefinsk kultur. Det är också viktigt för det svenska kulturarvet.

Mycket är alltså gjort, fru talman, och många processer är påbörjade. Mycket återstår dock naturligtvis. De flesta frågor och motionsförslag som behandlas i dag är omhändertagna i olika former av beslut, processer och utredningar.

Jag vill yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! I förra veckan ägde den prestigefyllda internationella galan DICE Awards rum i Las Vegas, USA. Den galan är för dataspelsbranschen att jämföra med Oscarsgalan i filmvärlden. I 7 av 23 kategorier gick priset till svensktillverkade spel.

Herr talman! Det finns just nu otroligt mycket elände runt om i vår värld att oroa sig över. Då är det viktigt att också se det som är positivt i livet och det som går bra. En bransch som verkligen både förtjänar och sprider goda nyheter är dataspelsbranschen – för vilken utveckling det har varit de senaste åren! Trots tuffa tider och kärv ekonomi ökade omsättningen för dataspelsbranschen förra året med 6,4 procent. Den omsätter nu 34,6 miljarder kronor. Det är mer än exempelvis exporten av kläder och järnmalm i Sverige. Inklusive dotterbolagen i utlandet omsatte den svenska dataspelsbranschen i fjol över 90 miljarder. Vi moderater tycker visserligen inte om att tala om skatter, men det bidrog till att Sverige fick in över 5 miljarder i extra skattepengar. Det behövs i dessa tuffa tider då vi behöver använda våra pengar för att öka tryggheten och säkerheten i världen.

Det startade också hundra nya svenska dataspelsbolag förra året. Nu arbetar nästan tiotusen i Sverige i dataspelsbranschen, och vi ser hur det ökar hela tiden.

Public service, film och dataspel

I världen är det ungefär 3 miljarder människor som spelar dataspel – i Sverige över hälften av befolkningen. Det sägs att av dessa 3 miljarder som spelar dataspel i världen har var fjärde spelat ett spel som är skapat och tillverkat av svenskar.

Vi ska vara stolta över branschen. Jag är glad att vi har med dataspelsbranschen i den strategi vi har fattat beslut om, som handlar om att vi vill uppmärksamma den kulturella och kreativa näringen i Sverige. Vi har fattat beslut om en strategi där vi kommer att kunna följa branschen noga och se vad vi kan göra för att hjälpa den ytterligare. Till exempel kan redan nu nämnas att yrkeshögskolan i Sverige i år har fördubblat antalet yrkesutbildningar inom den kulturella och kreativa näringen jämfört med förra året.

Dagens betänkande, herr talman, behandlar även public service och filmbranschen. Det är också viktiga frågor, men där finns just nu statliga utredningar som är under diskussion. När det gäller filmbranschen kommer en statlig utredning som haft i uppdrag att se över hela branschens behov och utveckling att lämna sitt förslag i nästa vecka eller veckan efter. När det gäller public service finns det en gedigen statlig utredning som departementet nu arbetar med. Jag känner därför, herr talman, att de diskussionerna antingen har förts eller får vänta tills vi har underlag att diskutera.

Med det hänvisar jag till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Vasiliki frågar om läslistorna och säger att de inte har efterfrågats, men det har de visst.

Herr talman! Vi har haft åtskilliga möten och besökt skolor runt om i Sverige. Läslistor är verkligen något som har efterfrågats, bland annat beroende på att vi i dag har en lärarkår som inte är född och uppvuxen i Sverige. Man har undrat hur man ska kunna välja böcker och vilka författare som kan räknas som att de har någon typ av gemensam grund och så vidare. Jag skulle vilja säga att läslistorna verkligen är efterlängtade av många i yrkeskåren. Detta är någonting som man har bett om.

Sedan är de frivilliga. Det kommer att följa med lärarhandledningar och olika former av guidningar, om man vill använda sig av läslistor och den litteratur som nu föreslås - 250 verk. Det är inte på något sätt ett måste. Men detta har verkligen efterfrågats. Många i lärarkåren och i skolledningar är i dag glada över att vi har låtit ta fram dessa listor.

Herr talman! Själv är jag - om jag får vara lite personlig - extra glad över att det är fyra verk av Astrid Lindgren. Det är en av mina favoritförfattare, så det är roligt.

Jag tror att vi är många som är oroade över barns läsning om vart femte barn inte kan läsa. Kan man inte läsa kan man inte heller tillgodogöra sig kultur i någon större utsträckning. Det är viktigt för den enskilde, för demokratin och för hela samhället att vi råder bot på den läskris vi nu har i Sverige.

Vi satsar inte bara på dessa läslistor. Som jag sa handlar det också om bemannade skolbibliotek. Vi lägger 2 miljarder under tre år på att alla barn ska ha läroböcker och skönlitteratur. Vi har beslutat om fler svensktimmar. Då har jag bara nämnt några av de saker som har med läsningen att göra. Men vi gör verkligen stora satsningar nu för att se till att alla barn lär sig läsa och därmed också kan tillgodogöra sig kultur och vara goda demokratiska samhällsmedborgare.

Herr talman! Tack till Vasiliki för intressanta frågor!

När det gäller skolbiblioteken menade jag inte att Vänsterpartiet var emot skolbibliotekssatsningen. Jag konstaterade att det var en utredning som var klar 2020 - eller om det var 2021 eller vid årsskiftet där. Detta genomfördes aldrig, för det fanns ingen majoritet i riksdagen för att genomföra det, vilket jag kan beklaga. Hade det genomförts hade det kanske inte varit riktigt lika illa med läsningen som det är i dag. Det finns ett uppskjutet behov av att lära barn att läsa.

När det gäller utbildningen av bibliotekarier är detta något som kommer att komma framöver. Beslutar och lagstiftar man om bemannade skolbibliotek måste man självklart också ha bibliotekarier till det. Det får vi alltså återkomma till, herr talman.

När det gäller den ekonomiska situationen i kommuner och regioner är jag väl medveten om att det är tufft. Det är inte tufft bara för kommuner och regioner. Hela vårt land har det tufft. Det är privatpersoner. Det är familjer. Det är företag. Det är kulturbranschen. Ja, alla har det tufft, även skolor. Men det ser ändå ut som att det ljusnar något.

Denna regering har valt att försöka göra vad den kan. Det handlar om vad vi från våra partier tror är det bästa för att försöka få fart på tillväxten igen. Bland annat de jobbskatteavdrag och andra skattesänkningar som vi beslutar om är ett led i att försöka bekämpa inflationen och öka tillväxten i Sverige.

Skattesänkningar leder ofta till att människor gör saker för de pengar som blir över, det vill säga att de konsumerar mer, går på teater och konserter, reser eller gör andra sker för de pengarna. Det är vår förhoppning, herr talman, att vi ska ha fortsatt låg inflation och att vi ska minska arbetslösheten och öka tillväxten och också på olika sätt gynna kulturbranschen genom vår ekonomiska politik.

Herr talman! Det stämmer att kommunsektorn är viktig när vi talar om kulturskolan och många verksamheter som når barn och unga. Därför lade vår regering tillsammans med Sverigedemokraterna 10 miljarder extra till kommun- och regionsektorn i år. Under 2025 ser det ut att bli bättre. Tack vare bland annat inflationsbekämpning och annat ser det ut som om kommuner och regioner kommer att ha 50 miljarder mer nästa år än de har i år, vilket naturligtvis gynnar de kommuner och regioner som väljer att lägga pengar på kulturskolan eller annat där det skiljer mycket.

Jag har själv undervisat i piano och är den förste att tycka att alla barn borde gå i kulturskolan, men tyvärr är det inte så. Det är färre än vart tionde barn i Sverige som går i kulturskolan. I dag lär sig väldigt många av våra artister och våra barn och unga att spela via Youtube. Det är fantastiskt, för då kan man göra det när man vill och utnyttja teknik och så vidare, även om jag i och för sig tycker att lärare och kulturskolan vore att föredra. Men det är som det är.

Herr talman! Tack, Lawen Redar, för en intressant fråga, även om jag inte kommer att diskutera arbetsmarknadspolitik här! Men jag svarar gärna på det andra.

Jag tror att vi är många här som ibland kan känna att det var bättre förr. För 20 år sedan hade vi inget krig i Ukraina. Vi hade inte heller barn som sköt ihjäl andra barn på gator och torg. Det är många saker som har förändrats sedan 20 år tillbaka. Tidigare hade vi en kommunal musikskola, och ganska många av de artister som vi i dag njuter av, som vi hyllar och som är världskända gick i kommunala musikskolan, som alltså inte finns längre. Det är mycket som har förändrats. Men absolut, det mesta hänger ihop.

Det är dock intressant att Socialdemokraterna försöker måla upp att vår besparing om 100 miljoner på studieförbundet - man går från 1,74 miljarder till 1,64 miljarder - skulle vara ett hot mot hela musikundret. Herr talman, ingenting kunde vara mer fel.

Tittar man på statistiken för studieförbunden kan man se att den stora majoriteten av dem som deltar i studiecirklar hos studieförbund är mer än 50 år. Den största gruppen bland dem som går i studiecirklar är 65 år eller äldre. Gruppen under 25 år, alltså barn och unga, är bara 6 eller 7 procent av alla som deltar i studiecirklar.

Om man dessutom tittar på hur mycket av studieförbundens verksamhet som gäller musik kan man se att det är 24 procent. 76 procent är alltså annat än musik.

Om man skulle börja räkna ihop dessa olika siffror - hur få barn och unga som faktiskt deltar i studieförbundens verksamhet och hur liten andel som studerar musik i studieförbundens regi - kan man se att det blir en så liten del att den knappt är märkbar.

Sedan kan man tycka att det är jättetråkigt. Det tycker jag också. Jag kan bli jätteledsen för att studieförbunden väljer att göra besparingar på de få replokaler som finns. Men det är inget som vi politiker ska lägga oss i. Det är dock inget hot mot musikundret eller musikbranschen att vi gör en besparing på 100 miljoner på studieförbunden.

(Applåder)

Herr talman! Vi moderater tycker självklart att alla barn borde få tillgång till och nås av kultur och hitta de kulturuttryck som passar dem - absolut.

När det gäller Skapande skola är det en bra reform som Lena Adelsohn Liljeroth införde. När skolor själva kan beställa in föreställningar, författarstunder och annat uppstår även en annan effekt, nämligen att olika människor i kulturbranschen får en inkomst. Det gynnar alltså två delar av det hela.

En annan sorglig situation, som har att göra med de problem vi har i svensk skola, är dock att alla skolor inte mäktar med att bryta undervisningen och ta in olika grupper eller föreställningar. Ambitionen är fortfarande att 100 procent av skolorna och barnen ska nås av Skapande skola, men tyvärr är verkligheten sådan att detta förmodligen inte är realistiskt, åtminstone inte under nästa år. Men vi hoppas, herr talman, att med de reformer vi nu inför i svensk skola för att förhoppningsvis få mer lugn och ro i skolan att det kommer att bli 100 procent som utnyttjar Skapande skola-bidraget framöver.

Sedan finns det saker att förbättra i den modellen också. Jag tycker själv att den norska modellen är väldigt intressant. Där är det inte lika mycket administration när man väljer vilka som ska ingå i Skapande skola eller vilka som ska köpas in. Detta tittar jag gärna vidare på tillsammans med Mats Berglund.

Herr talman! Tack, Mats Berglund, för en intressant fråga!

Det stämmer att vi har dragit ned på kultursamverkansmodellen med 20 eller 30 miljoner - jag kommer inte riktigt ihåg den exakta summan. Men 1,7 miljarder blir kvar i kultursamverkansmodellen.

Kultursamverkansmodellen, som Lena Adelsohn Liljeroth var med och införde, har helt klart sina problem. Därför var Mats Svegfors utredning väldigt efterlängtad. Betänkandet har nu varit ute på remiss, och remissvaren har kommit in.

Tyvärr finns det fortfarande en del konflikter kring detta som inte riktigt är lösta. Det handlar bland annat om gränsdragningen när det gäller kultur. Vem ska finansiera, och vem ska välja ut vilken kultur som ska finansieras med offentliga medel? Är det staten, kommunen eller regionen? Och hur långt ned ska man flytta dessa beslut? Där finns det tyvärr väldigt mycket olika uppfattningar beroende på om man tillhör en kommun, en region eller staten. Förhoppningen var väl att hitta en lösning som alla skulle tycka var gynnsam för kulturen, kulturarbetarna och, framför allt, människors åtkomst till kultur, men där är vi inte riktigt ännu. Men jag hoppas, herr talman och Mats Berglund, att vi hittar en lösning så att kultursamverkansmodellen får den utveckling den behöver för att kunna fungera ännu bättre.

Herr talman! I helgen var jag på en förstaadventskonsert i en av våra innerstadskyrkor här i Stockholm, och det var helt fantastiskt. Det som slog mig och blev uppenbart när psalmen Hosianna, Davids son spelades var att hela kyrkan sjöng. De sjöng till och med i stämmor.

För oss människor är kulturen viktig, och den är en stor del i våra liv. Som vi pratat om tidigare här använder de allra flesta av oss kultur dagligen. Vi läser böcker och lyssnar på musik, och det är väldigt viktigt i våra liv.

Det är dock en mindre del som vi betalar via våra skattemedel och som är statligt finansierad. Den allra största delen av den kultur som vi använder och som våra barn och unga nyttjar dagligen är ingenting som man har statlig eller offentlig inblandning i.

Det vi ska debattera i dag och besluta om är den del på 16,9 miljarder som vi betalar med statliga skattemedel, det som kallas utgiftsområde 17. Det är 16,9 miljarder av över 34 miljarder, som är hela den offentliga betalningen av vår kultur, men det är också kommuner och regioner som är med och på olika sätt bidrar till kulturen.

När vi tog över tog vi över ett Sverige med stora problem, i vårt land men även i vår omvärld. Det är ju ingen nyhet för många av er som lyssnar i dag hur det tyvärr ser ut med Rysslands fullskaliga krig i Ukraina och det lidande vi ser i Ukraina. Men vi har problem även i Sverige.

Vart femte barn kan inte läsa tillräckligt väl när man lämnar årskurs 9 för att kunna tillgodogöra sig böcker.

Vi har barn som skjuter ihjäl andra barn, vilket gör att föräldrar och barn är rädda för att gå till musikskolan på kvällen eller för den delen gå och spela fotboll på en idrottsplats.

Vi har arbetslöshet, och vi hade inflation och energipriser som gjorde att familjer inte ens hade råd med det allra nödvändigaste.

Vi hade och har som sagt ett krig alldeles i vår närhet som vi fortfarande inte riktigt vet vart det kommer att ta vägen.

I den situationen är det inte svårt för oss moderater att prioritera. Vi måste prioritera trygghet och säkerhet. Vi måste vända trender och få ned skjutningarna i Sverige. Vi måste öka tryggheten så att människor, inte minst barn och unga, kan vara ute på kvällen utan att vara rädda för sprängningar och skjutningar.

Vi måste också se till att alla barn och unga lär sig att läsa i skolan. Vi måste ta tag i problemen så att vi har en ljusare framtid att tala om här i talarstolen men också att erbjuda Sveriges invånare.

Herr talman! Jag är därför stolt och glad över att vi trots de problem vi har och trots de satsningar vi måste göra för att öka Sveriges säkerhet och tryggheten i vårt land kan satsa så mycket pengar som vi gör på att statligt underlätta och på olika sätt finansiera kulturen i vårt land.

Herr talman! Det gör mig beklämd att det pågår en desinformationskampanj som påstår att vi skär ned och att vi lägger mindre pengar på kulturen, för faktum är att vårt förslag till budget för 2025 innebär 230 miljoner mer än för i år. Det är en höjning med 230 miljoner. Det kan man förvisso tycka är för lite, men påståendet att det är en nedskärning är inte sant. Det är mer pengar än i årets budget.

Vi moderater prioriterar i vår budget. Vi prioriterar barn, bildning och beredskap. Tillsammans med Utbildningsdepartementet satsar vi på bemannade skolbibliotek för alla barn och på att alla barn ska ha en lärobok i varje ämne. Vi satsar över huvud taget på barns läsning, med fler timmar i skolan och med de läslistor på 250 verk som de lärare som så önskar nu erbjuds att använda sig av i undervisningen. Tillsammans lägger vi under tre års tid totalt 2 miljarder på att öka antalet böcker i svensk skola, något som också gynnar både förlag, författare och andra i den branschen.

Vi ökar också anslaget till Skapande skola, som i dag är 200 miljoner, till 250 miljoner, för att skolorna ska ha möjlighet att bjuda in författare, teatergrupper, musiker eller vad de nu vill så att alla barn får möta kultur och förhoppningsvis kan hitta egna kulturuttryck som passar dem.

Vi höjer den kyrkoantikvariska ersättningen, som någon talade om tidigare här, förvisso bara med 30 miljoner årligen, det vill säga 90 miljoner på tre år, men å andra sidan har ingen höjt den sedan 2010. Vi höjer den med 30 miljoner årligen. Våra kyrkor tillhör vårt kulturarv, och det är eftersatt - detta är ett efterlängtat beslut.

Herr talman! Vi fattar beslut om att renovera Operan. Det kommer att bli en miljardinvestering de närmaste åren, och vi kommer inom kort att få fatta beslut om exakt hur den renoveringen kommer att se ut. Men vi fattar ändå beslut om renovering av Operan, där det redan i slutet av 90talet började falla stenar från taket och läcka in vatten och annat.

Den här regeringen har också tillsammans med Sverigedemokraterna fattat beslut om en strategi för den kulturella och kreativa näringen. När det gäller musikbranschen är det bara ett enda land som har en större musikexport än Sverige, och det är USA. Sverige är fantastiskt när det gäller vår kreativa och kulturella bransch, som står för en stor del av både varumärket Sverige och faktiskt också intäkterna till staten tack vare företag som är lyckosamma. Men vi kan göra ännu mer, och därför har den här regeringen tagit fram en strategi och också avsatt särskilda pengar för att ännu mer kunna stimulera dataspelsbranschen, musikbranschen och andra som vill bli ännu mer lyckosamma utomlands.

Så, herr talman, trots Sveriges problem och vår oroliga omvärld lyckas den här regeringen ändå presentera en budget för 2025 som är större än budgeten för 2024 och som prioriterar barn, bildning och beredskap. Och, herr talman, det är jag stolt över.

(Applåder)