Kristina Axén Olin

Fru ålderspresident och kära åhörare!

När jag går på Hamngatan brukar jag verkligen fundera över hur man så sent som på 70-talet kunde riva fasader, riva hus och bygga nytt. Jag brukar som politiker fundera på vilka tokiga beslut vi fattar i dag som kommande generationer kommer att skaka på huvudet åt och undra hur vi politiker tänkte.

Jag är glad över den skrivelse som vi nu diskuterar och fattar beslut om. Få saker engagerar nämligen oss medborgare så mycket som när man bygger nya hus, när man river hus och när man gör olika former av konstinstallationer, och det är ju bra och glädjande.

Regeringens skrivelse om en ny inriktning för attraktiva platser och bredare genomslag för politiken för arkitektur, form och design har några huvudinriktningar. Den första – som jag tycker är viktigast – är just att vi ska främja röster och engagemang både från privatpersoner och från civilsamhället och näringslivet när vi gestaltar våra nya hus eller nya miljöer. Inriktningen är också att vi framför allt ska försöka bevara det som är värt att bevara och i stället vårda vår historia.

En annan punkt är att vi ska stärka den kreativa kärnan och den kreativa branschens möjligheter. De är så viktiga i attraktiva miljöer och skapar trygghet, gemenskap och det engagemang som gör att vi får attraktiva livsmiljöer där vi vill arbeta och bo.

Till skillnad från den tidigare skrivelsen skriver regeringen också om att det ska skapas nya former för att de statliga insatserna ska få en systematisk uppföljning av att målen efterlevs.

Vi vet, fru ålderspresident, att engagemang och delaktighet leder till ett större ansvar och bidrar till att vi alla tar ansvar för våra bostäder och våra boendemiljöer, vilket också leder till trygghet. Vi vet också att byggsektorn i dag står för 39 procent av Sveriges avfall. Av det farliga avfallet är 20 procent från byggsektorn, så det finns inte bara ett skäl till att vi borde bli mycket bättre på att vårda och bevara det vi har i stället för att riva och bygga nytt.

Förhoppningsvis kommer framtida generationer inte att titta på oss som är här i salen i dag och fundera på hur vi tänkte. Förhoppningsvis blir vi bättre och river i framtiden inte det som är så kärt för oss människor utan vårdar och bevarar det vi har.

Med det sagt, fru ålderspresident, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Ja, vi kommer att få många fler tillfällen att diskutera den här skrivelsen.

Det är viktigt att vi blir bättre på att samarbeta när vi gestaltar våra samhällen – när vi bygger våra stadsdelar och när vi bygger hus. Vi behöver få in den kulturella och kreativa näringen direkt, liksom idrottshallar och allt det som gör att vi får attraktiva stadsdelar. Människor vill ha närhet till biosalonger, teaterscener, restauranger, idrottsytor, parker och blommor, och det går inte att göra som i dag, det vill säga att enligt stuprörsmodellen planera bostäder – och delvis också förstöra samhällen – utan att samarbeta och ha en gemensam plan.

Det skrivelsen försöker trycka på är att vi måste samarbeta bättre och redan från början tänka på vad vi vill ha för att vi ska få ett attraktivt och tryggt boende. Det är bland annat det som ingår i skrivelsen, förutom att vi måste tänka mer på den kulturella och kreativa näringen när vi bygger våra bostadsområden.

Herr talman! När Nobelstiftelsen den 15 januari i år lämnade in en ansökan om bygglov för att bygga ett nytt Nobelcenter vid Slussen tror jag inte att man hade räknat med att det skulle komma synpunkter på hur det skulle se ut. Jag tror att Nobelstiftelsen tänkte att detta skulle bli en glädjens dag och att alla skulle välkomna ett nytt Nobelcenter vid Slussen, men man hade inte räknat med att 400 000 människor dagligen passerar Slussen och att de vill komma med synpunkter. Alla möjliga hade synpunkter. Arkitekter och olika sakkunniga, men också många ur befolkningen, hade synpunkter på husets storlek och färg och var det låg.

Herr talman! I grund och botten tycker jag att det är glädjande, för det är fantastiskt roligt att se hur mycket vi människor faktiskt bryr oss om utseendet på hus, hur det ser ut i de städer vi bor i och hur vi ska bevara den gamla karaktären, förnya och kanske bygga höghus.

Arkitektur och design är viktigt, och det är inte bara en konstart utan också något som formar hela vårt samhälle. Det är gestaltningen av hus, parker och blomsterarrangemang, idrottsytor, idrottshallar, teatrar, uteserveringar och musikscener som gör att vi vill leva i den stad eller på den plats vi bor. Det är viktigt, herr talman. Det är kultur, och vi bryr oss alla väldigt mycket. Alla dessa komponenter gör inte bara att vi får vackra och attraktiva bostadsområden att bo i, utan de gör också att våra bostadsområden blir trygga.

Jag är glad över att vår regering och Kulturdepartementet bara häromveckan, eller om det var häromdagen, lämnade över en skrivelse som heter Attraktiva platser – bredare genomslag för politiken för arkitektur, form och design.

Herr talman! I den skrivelsen lyfter regeringen fram behovet av att fler ska få komma till tals. Det är en viktig utgångspunkt, för när fler perspektiv tas till vara blir besluten bättre och miljöerna mer inkluderande. Kommuner, näringsliv och civilsamhälle måste samverka men också lyssna på dem som bor och verkar i de miljöer som utvecklas.

Det lyfts också fram i skrivelsen att vi ska ta hand om det vi redan har – det är klokt. Vi ska inte bara bygga nytt, utan vi ska också utveckla och förvalta befintliga miljöer med omsorg. Våra städer och samhällen bär på en historia, på en identitet och på värden som aldrig kan ersättas. Därför måste långsiktig kvalitet och estetik stå i centrum.

Skrivelsen lyfter också fram den fantastiska kreativa och kulturella näringen – branschen – och hur den måste få en större del i vårt samhällsbygge. Denna fantastiska kulturella och kreativa näring omsätter nu 650 miljarder kronor. Bara här i Stockholm omsätter den 400 miljarder kronor. Det är också en drivkraft för innovation, hållbar utveckling och ekonomisk tillväxt i våra samhällen. Att stärka alla dessa områden och samarbeta kring hur vi ska gestalta våra samhällen och vår stad är viktigt för framtiden.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att om Nobelstiftelsen hade vägt in mer av människors åsikter om våra samhällen och tänkt lite mer på att försöka inkludera befolkningen tror jag att de hade haft större möjlighet att direkt få en positiv vikänsla hos stockholmarna för ett nytt Nobelcenter vid Slussen. Jag hoppas att den infinner sig, även om man kanske borde ha inkluderat stockholmarna lite mer.

I betänkandet ryms en rad olika frågor som andra talare har tagit upp, herr talman. Vi har diskuterat film, teater, AI och upphovsrätt så många gånger att jag avstår från det och yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Herr talman! Även jag har en fråga till kulturminister Parisa Liljestrand.

Medierna i P1 och även tidningen Kvartal har uppmärksammat att Sameradion, som är en del av Sveriges Radio och därmed public service, under sametingsvalet har haft en kommentator som samtidigt har varit aktiv socialdemokrat i kommunfullmäktige i Umeå. Hon har även kandiderat till kyrkofullmäktige för Socialdemokraterna.

I huvudsak har hon kommenterat frågor som rör Sametinget, men inte uteslutande. Hon har även kommenterat till exempel en rapport från Timbro, Befria Sápmi, och kyrkans skogsutredning. Trots att hon har kommenterat frågor som rör politik i helt andra församlingar än Sametinget har det inte framgått att hon är aktiv socialdemokrat och sitter i kommunfullmäktige i Umeå.

Min fråga till kulturministern är: Hur anser kulturministern att detta går ihop med att public service ska vara politiskt oberoende och har som regel att vara det?

Fru talman! Det var lite intressant. Förra mandatperioden fanns en utredning under Socialdemokraternas tid som just handlade om möjligheter att ha digitala utbildningar över huvud taget i ett antal ämnen. Vad jag minns var det bara vi moderater som tyckte att det var en bra idé att i större utsträckning kunna använda digital utbildning i glesbygd. Men man kanske ska ta upp den igen? Möjligen vore det ett sätt, fru talman, att lösa detta för just skolor i glesbygd. Det kanske inte skulle bli lika bra, men det vore ändå en ersättning.

Vi från Tidöpartierna har nu bland annat infört en möjlighet även för kulturskolan att bedriva olika former av undervisning digitalt. Det är samma sak där. Om man spelar cello eller något mer ovanligt instrument och bor i glesbygd kan det vara svårt att hitta en lärare. Då kan en digital kulturskola vara en möjlighet. Det har i alla fall hittills visat sig vara fantastiskt lyckat. Det finns nog skäl för att utöka det.

Fru talman! Det var glädjande att Centerpartiet åtminstone ställer sig bakom att skolorna och professionen själv ska få välja att ha nivågrupperingar, resursskolor och allt det som är mycket efterlängtat från lärarkåren för att få en bättre undervisningssituation i klassrummet. Det tackar jag för.

Fru talman! Som jag nämnde finns det i en klass sju åtta barn som inte talar svenska, tre som har neuropsykiatriska diagnoser och två som är särskilt begåvade, enligt statistiken om man tar ett snitt. Regeringen har gjort några saker när det gäller detta. Vi har till exempel permanentat spetsutbildningarna, som har varit på försök hur länge som helst. Vi har också fattat beslut här i kammaren om en proposition om att det ska vara lättare att läsa i snabbare takt och på en högre nivå.

I dag finns det möjlighet för skolorna att dela in i olika former av grupperingar. Man kan i mycket större utsträckning till exempel fatta beslut om att låta barn gå om en klass om de inte klarar årskurs 9. Då kanske fler skulle klara nian. Man kan för den delen också gå om mycket tidigare. Man kan fatta beslut om att låta elever hoppa över ett år, men alla dessa system används väldigt dåligt. Man skulle egentligen kunna läsa en universitetskurs när man går på mellanstadiet om skolorna var lite mer flexibla.

I lärarkollegiet vill en så stor andel som 70 procent införa allmän och särskild kurs igen i matte, svenska och engelska. Det har jag full respekt för och tycker likadant.

Är Centerpartiet berett att stödja idéerna om att göra fler nivågrupperingar och svårighetsgrader i skolan? Det är ju vad professionen önskar. En del skolor gör så lite i smyg och vid sidan om. Kommer Centerpartiet att stödja dessa förslag?

Fru talman! Jag håller helt med Niels Paarup-Petersen. Vi ska inte lägga oss i hur man undervisar inne i klassrummet eller vara inne och pilla, som Niels uttryckte saken. Jag hoppas att vi nu ska kunna vända detta och se till att allt som lärs ut i skolan faktiskt vilar på vetenskaplig grund, är beprövat och kommer från en enig forskarkår. Vi ska få ordning på den delen också. Vi ska absolut inte sitta och bestämma sådana saker här i riksdagen. Niels Paarup-Petersen verkar ha missförstått vårt förslag, jag vet inte varför.

Jag uppfattade inte någon mer fråga, men i så fall kanske jag får återkomma senare, för Niels pratar så fort att jag inte riktigt hinner hänga med. Men jag tror att det är viktigt med professionen.

Jo, när det gäller det som handlade om glesbygdsskolor är detta ett problem. Å andra sidan ligger alla glesbygdsskolor i en kommun eller i en region, så man borde rimligen kunna hjälpas åt för att söka statsbidrag på ett bättre sätt. Jag tar med mig detta och ska fundera på vad vi kan göra. Självklart ska det vara samma kvalitet i glesbygd som i storstaden även om det finns särskilda utmaningar.

Jag vill också passa på att poängtera att en majoritet av de 19 664 elever som i somras lämnade grundskolan utan behörighet faktiskt var svenskfödda barn – bara så att vi inte glömmer bort det.

Fru talman! Det var inte helt lätt att förstå vad frågan var, men vi har helt klart problem med glesbygdsskolor och rekrytering av både lärare och barn numera. Det är ett alldeles särskilt problem.

Däremot har de absolut samma möjligheter att få de bidrag som vi har avsatt för läromedel. Den frågan från Niels Paarup-Petersen förstår jag faktiskt inte, alltså varför man inte skulle köpa läroböcker till barnen bara för att man bor i glesbygd. Det är klart att man ska göra det.

Det jag menade, Niels Paarup-Petersen, är att vi kommer att besluta om en ny lärarutbildning, där det behövs mycket mer pedagogik och didaktik och mycket mer praktik, för att säga några saker. Vi borde också diskutera mycket mer om hur vi stärker rektorerna och rektorsutbildningen på olika sätt. I grund och botten är rektorerna otroligt viktiga. Precis som jag sa tidigare är det i alla fall enligt min uppfattning och erfarenhet egentligen viktigare vem som är rektor i en skola än vem som är huvudman.

Det finns många fler saker vi måste göra, men om vi får lugn och ro i skolan och lärare får arbeta med det de vill arbeta för och det de brinner för och som gjorde att de valde att bli lärare och vi kan få lärarna att komma tillbaka till skolan – om de får arbetsro och får göra det de vill göra och är utbildade för – kommer vi inte att ha någon lärarbrist. Jag är övertygad om att en del av dem bor i glesbygd också.

Fru talman! I förra veckan besökte jag tre skolor. Jag besökte S:t Eriks katolska skola, jag besökte Estniska skolan och jag besökte Viktor Rydbergs gymnasium vid Odenplan.

Det är tre fantastiska skolor med lugn och ro, trygg miljö och trevliga elever, tre skolor som har helt olika profil men ändå har några ingredienser som förenar dem. Det är bland annat duktiga rektorer som har arbetat länge på skolorna, duktiga lärare som också har jobbat länge på skolorna och en klar idé om varför just den skolan finns.

Vi har många bra skolor och duktiga lärare och rektorer runt om i Sverige. Ändå var det 19 664 elever som lämnade grundskolan i juni utan behörighet att gå vidare till gymnasiet, och som alla vet har vi i dag inte en arbetsmarknad för elever som inte har mer än grundskola bakom sig. Det är en tragedi. De eleverna började inte dagen efter valet 2022, utan de eleverna började under den tid då Socialdemokraterna styrde skolpolitiken i åtta år.

Det är nästan ännu värre på gymnasiet. Av de elever som började på gymnasiet för fem år sedan har var femte elev ännu inte tagit en gymnasieexamen. Var femte elev på gymnasiet tar inte examen eller hoppar av. De eleverna började när Anna Ekström eller Lina Axelsson Kihlblom var minister, så det är inte heller den moderatledda regeringen tillsammans med Sverigedemokraternas fel. Men det är en tragedi för hela vårt samhälle att så många barn och unga inte klarar skolan.

Vi som är lärare och skolledare eller jobbar med skolpolitik vet vilka problemen är.

Vi har för hög omsättning på rektorer i Sverige. Vi har mycket högre omsättning än snittet i OECD. I Sverige stannar en rektor i snitt i tre år. Det är alldeles för kort tid.

Vi vet också hur klassrumssituationen ser ut. I ett klassrum i dag har man sju åtta elever som inte har svenska som modersmål eller talar svenska hemma. Man har i snitt tre elever som har en neuropsykiatrisk diagnos och i snitt två elever som är särskilt begåvade och blir understimulerade om de inte får gå vidare. Det är nästan omöjligt att ha den sammansättningen i ett klassrum och tro att alla ska lyckas bra.

Vi ser också att sju av tio elever säger att det är stökigt. Sex av tio elever blir mobbade i skolan eller känner sig kränkta. Fyra av tio barn svarar i Friends rapport som kom för någon vecka sedan att de inte tycker om att gå till skolan.

Till det ser vi en ökning av hakkors på bänkar och en antisemitism som är helt oacceptabel.

Vi vet alltså vilka problemen är.

Vi har pratat mycket här om lärarutbildningen. Faktum är att om alla som varit lärare valde att komma tillbaka och jobba i skolan som lärare skulle vi inte ha någon lärarbrist alls. Men lärare försvinner från skolan för att det är så stökigt.

Jag kan beklaga att Socialdemokraterna, som ändå styrde här i åtta år, inte gjorde något åt problemen. Det är ju inget av detta som har dykt upp efter 2022 års val, utan allt det här har pågått länge.

Jag är stolt och glad över att höra till en regering som försöker besluta om reformer som kommer att göra skillnad. Men det går tyvärr inte att över en natt ändra en process som har pågått i decennier.

Som flera talare har sagt är detta en historiskt stor budget, och vi har fattat flera beslut. Även om en del från oppositionen inte vill kännas vid dem har vi redan fattat beslut här i riksdagen om propositioner om tioårig grundskola och mer matematik och svenska.

Vi har gjort en historisk satsning på läromedel. Vi lägger nästan en halv miljard varje år på läromedel till skolor och har som mål att alla barn ska ha minst en bok i varje ämne. Vi har lagt 430 miljoner årligen på bemannade skolbibliotek, som det blev lag på i somras. Vi har som sagt lagt 550 miljoner per år för inköp av läromedel och lärarhandledningar. Vi har lagt 480 miljoner per år för inköp av skönlitteratur i förskolan, förskoleklass och lågstadiet.

Vi har gett folkbiblioteken 40 miljoner för läsfrämjande arbete.

Säg alltså inte att vi inte har gjort något hittills, för det har vi! Men vi är inte nöjda med det, fru talman. Vi går vidare.

Vi har aviserat pengar i budgeten för 2026, som vi beslutar om i morgon, för att lärare ska få mer tid för för- och efterarbete.

Vi lägger 1,8 miljarder ytterligare till skolor med stora problem.

Vi förstärker elevhälsan med 200 miljoner för fler skolsköterskor, skolläkare och skolkuratorer.

Vi ger en halv miljard till förskolan för kvalitetshöjningar, det vill säga mindre barngrupper och personalutbildning.

Vi tar fram nya läroplaner som ska bygga på vetenskaplig grund och vara väl underbyggda.

Vi inför också ett likvärdigt betygssystem och centralt rättade slutprov som ska motverka betygsinflationen.

Vi lägger 300 miljoner nästa år för ytterligare säkerhetshöjande åtgärder.

Vi lägger 50 miljoner ytterligare på skolsociala team som kan jobba med barn som har särskilda behov av det.

Vi lägger ytterligare 120 miljoner på trygghet och studiero och möjligheter för skolor att få lugn och ro och motverka mobbning och annat.

Fru talman! Jag skulle kunna fortsätta läsa listor, och jag kanske får anledning att återkomma. Men vi gör saker för att vända den här trenden. Så länge det är 19 664 elever som inte klarar grundskolan kommer vi att fortsätta med fler reformer, för i Moderaternas Sverige ska alla barn klara skolan.

(Applåder)

Fru talman! Självklart ska alla barn ha rätt att gå i en bra skola och ha den bästa undervisningen. Själv tycker jag inte att det är viktigt vem som är huvudman. Vi ska ha bra skolor oavsett om det är friskolor eller kommunala. Nästan en fjärdedel av barnen i Sverige går i en friskola. En tredjedel av våra gymnasieelever går i en friskola. Många friskolor gör ett fantastiskt arbete, precis som många kommunala skolor gör det. Men Anders Ygeman ska använda korrekta siffror. Man ska inte säga att det är 19 miljarder av våra skattepengar som försvinner, för den siffran är inte korrekt, fru talman.

Riksdagens utredningstjänst har gjort en alldeles korrekt utredning till mig också, när man frågat efter rätt siffror. Då var vinstuttaget förra året 178 plus 6 miljoner.

Fru talman! Jag är inte förvånad över att man gör så här, för det här följer Anders Ygeman, Socialdemokraterna och deras trollfabriker. Man tycker att det är helt okej att ljuga och fara med osanningar och vill inte stå för det efteråt.

År 2017 föreslog Anders Ygemans distrikt, i en motion, under S-kongressen att medlemmarna skulle lära sig hur man kan skaffa sig en anonym Facebookprofil för att bli köksbordskämpar för medmänsklighet. Jag är alltså inte förvånad över att Anders Ygeman fortsätter på detta sätt och far med osanning och inte vågar stå för att det finns en helt annan beräkning av vinstuttaget i friskolorna. Detta beklagar jag.

Fru talman! Det fanns mycket i Anders Ygemans anförande som jag återkommer till längre fram, men jag skulle nu vilja fråga Anders Ygeman om Anders Ygeman tycker att det är riktigt att man ljuger för svenska folket och använder fel siffror.

Anders Ygeman talar nu i varenda debatt om ett vinstuttag om 19 miljarder. Det stämmer inte. Det vet säkerligen Anders Ygeman också, för jag tror att Anders Ygeman kan räkna.

Jag har fått en korrekt utredning från RUT när jag har frågat om skolkoncerneras vinstuttag. Enligt den är rörelseresultatet, när man räknar bort lokaler, 6,7 miljarder. Det är rörelseresultatet. Det är alltså en tredjedel av den siffra som Anders Ygeman använder.

Fru talman! När det gäller vinstuttaget är det något helt annat. År 2024 var det två av koncernerna som tog ut vinst. Den ena var Academedia, som tog ut en vinst om 178 miljoner. Den andra var Jensen, som tog ut en vinst om 6 miljoner. Det är väldigt långt från de 19 miljarder som Anders Ygeman hela tiden påstår att det är och som till och med människor i den här kammaren tror på.

Läs en korrekt utredning från RUT, där man räknar bort lokalkostnaderna för friskolorna och får helt andra siffror!

Sedan kan man ändå ha synpunkter på om man ska kunna göra en vinstutdelning eller inte, och man kan ha synpunkter på om det finns bra eller dåliga friskolor. Själv tycker jag att det finns bra och dåliga friskolor, men det finns också bra och dåliga kommunala skolor. Men att gång på gång ljuga för svenska folket och säga att det är 19 miljarder i vinstuttag, av skattebetalarnas pengar, tycker jag inte är anständigt av en politiker.

Jag vill höra om Anders Ygeman tycker att det är riktigt att gång på gång ljuga för svenska folket eller om Anders Ygeman tycker att vi ska använda korrekta siffror.

(Applåder)

Fru talman! Då ska jag försöka svara Mats Berglund en gång till. Vi har en distributionsutredning som just nu tittar på marknätet och gör olika analyser. Den kommer med en första delredovisning i december. Med tanke på att public service-företagen har en säkrad inkomst om nästan 84 miljarder de kommande åren tror jag inte att de går i konkurs för att de möjligen inte får ett besked innan jul vad gäller marknätets kostnad.

Jag har förvisso inte varit finansminister eller någon annan minister. Jag har dock varit finansborgarråd, och jag tycker att detta är otroligt märkligt. Mats Berglund vet precis som jag att Teracom, som äger marknätet, just nu håller på att förhandla hyror med de olika aktörerna, inklusive public service-företagen. Att vi under en förhandlingsperiod skulle utlova några summor som public service-företagen skulle få eller någon sorts täckning är för mig helt otänkbart. Det gör man inte som ekonomiskt ansvarig. Då skulle Teracom kunna säga: Vi tar 5 miljarder av SVT, och så tar vi 3 miljarder av SR – regeringen har ju redan lovat att bekosta det.

Herr talman! I min värld gör man inte så under en period då det pågår förhandlingar. Jag vill invänta Distributionsutredningens analys: Vad kommer kostnaderna att bli? Hur ser det ut? Finns det andra lösningar? Ska Rakel in i marknätet? Finns det andra aktörer, försvaret eller andra?

Jag vill ha ett faktaunderlag. Jag tänker inte störa ut någon budgetförhandling mellan Teracom och de tänkbara kunderna eller aktörerna och på det sättet helt lägga alla principer om budget åt sidan. Det kommer jag inte att bidra till.

(Applåder)

Fru talman! Björn Wiechel frågar igen hur nedskärningen ska lösas. Då vill jag igen säga: Det är ingen nedskärning. Det kanske inte är så mycket pengar som Björn Wiechels parti och andra partier hade önskat, men det är fortfarande ingen nedskärning. Debatten blir väldigt märklig när man inte kan räkna ut vad vårt budgetförslag innebär.

Det är också fascinerande att man helt plötsligt pratar om hur viktigt det är att bekosta inflationen. När den moderatledda regeringen tillträdde för några år sedan hade vi en inflation på 10 procent. Det är väldigt intressant med tanke på att det var den Sledda regeringens uppräkning om 2 procent årligen till public service-företagen som gällde.

Jag kan inte minnas att jag sett någonstans att den socialdemokratiska regeringen begärde något extrasammanträde för att öka pengarna till public service-företagen när inflationen blev mer än 2 procent, utan med 10 procents inflation skulle de leva på 2 procents ökning. Men helt plötsligt är vår regerings förslag – som är 3 procents ökning första året och 2 det andra och som de facto blir 166 miljoner – en katastrof, och vi ska helt enkelt lägga en annan budget för att säkra inflationen.

Fru talman! Jag får inte det att gå ihop med tanke på hur Socialdemokraterna gjorde förra mandatperioden.

(Applåder)

Fru talman! I går hade Journalistförbundet en debattartikel där man framförde oro över public service och i synnerhet över journalistkårens framtid. Jag förstår den oron och respekterar den, för jag tror inte att det finns någon yrkeskår, nästan, som kommer att få det mer annorlunda, med tanke på teknikutvecklingen och AI:s snabba framfart i vårt samhälle.

Jag skrattade lite när jag tittade här utanför tidigare, när det var flera kameror och mikrofoner. Jag kommer ihåg att det för inte så många år sedan kom minst en kameraman och en som höll i mikrofonen när man gjorde reportage, och man hade en bil bredvid som skötte tekniken. I dag kan man göra samma reportage, kanske till och med med bättre kvalitet, med bara en mobiltelefon. Det är klart att SVT, Sveriges Radio och även UR kommer att ha en annorlunda framtid med tanke på att de har väldigt tekniktunga verksamheter där just personal och teknik svarar för en stor del av kostnaden.

Vad vet vi om framtiden? Ja, vi vet ju inte. Vi vet vad vi har här i dag. Vi kan naturligtvis ana och gissa och med hjälp av forskning och experter försöka sia om framtiden, men att i dag säga något exakt om hur medierna kommer att se ut om sju eller åtta år tror jag inte att någon av oss törs göra.

Fru talman! Den 23 februari 2023 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté för att ta fram de nya villkoren för SVT, UR och SR för de kommande åtta åren. Där ingick alla partier. Även Miljöpartiet, som här efterfrågade diskussioner och att få ha synpunkter på förslagen, var med i kommittén. Vi hade extremt många sammanträden, möten och studiebesök. Vi träffade experter, och vi pratade med allmänheten innan vi till slut, i maj 2024, lämnade över utredningen med de förslag som jag är glad och stolt över är de som vi har på bordet i dag och som regeringen nu i en proposition föreslår att riksdagen ska besluta om.

Det som är extra unikt är att public service i och med förslaget får stabila och långsiktiga villkor och redan i dag vet hur finansieringen ser ut för de kommande åtta åren. Vilken annan verksamhet, företag eller myndighet vet i dag att de stabilt har så stor inkomst de kommande åtta åren? Dagens förslag innebär att vi ger public service-företagen ungefär 84 miljarder kronor. Det är otroligt mycket pengar.

Många av de förslag som vi förhoppningsvis kommer att besluta om här i riksdagen i morgon var vi överens om i utredningen. Vi har fått fantastiskt många bra underlag av vårt duktiga sekretariat, som vi i kommittén hade tillgång till. Men det är några saker som vi i majoritetspartierna är överens om och vill betona, saker som handlar om public services roll.

Vi tycker att det är viktigt att public service-företagen ägnar sig åt och fokuserar på kärnverksamheten, som är att sända ljud och bild och distribuera ljud och bild till allmänheten.

Vi lägger också särskild vikt vid svenska språket och betonar public service-företagens roll i att förstärka svenska språket och även beakta språkvård.

Vi tycker också att det är viktigt att public service-företagen känner sitt ansvar för folkbildningen och att man därmed inte försöker vara ett multimediahus och göra program som väldigt många andra, kommersiella aktörer gör utan att man faktiskt ser sitt samhällsansvar och just folkbildningsansvaret.

Vi tycker också att det är viktigt att man värnar konkurrensen. Därför finns det flera förslag som handlar om att man ska beakta andra kvalitativa mediers marknader så att man inte stör ut andra, kommersiella bolag. Man får till exempel ett uppdrag att kontinuerligt redovisa hur man använder text så att man inte konkurrerar ut våra textbaserade medier.

Det stämmer att vi har velat se ett antal analyser under sändningsperioden. Vi vill bland annat se en analys av hur public service-företagens påverkan på övriga företag på mediemarknaden ser ut. Vi vill också se en extern analys av produktivitet och effektivitet i likhet med den som man har i Norge, och vi vill se en forskningsstudie som belyser villkoren för opartiskhet.

Det är måhända inte en partisk public service vi har i dag. Men det som är oroande är att Medieakademins förtroendebarometer visar att förtroendet ändå har minskat. Om vi tittar på public service-företagen för tio år sedan jämfört med i dag ser vi att förtroendet har sjunkit med nästan 10 procent för SVT och SR. Det är allvarligt.

Tittar man också på hur många som tittar och lyssnar på public service-tv och Sveriges Radio och hur många timmar eller minuter de gör det ser man även där att både lyssnandet och tittandet sjunker.

Frågar man i gruppen som är under 50 år, det vill säga 16–49 år, hur många som dagligen tittar på Rapport och Aktuellt, fru talman, är svaret mellan 6 och 9 procent. 25 procent av dem som är under 50 år tittar aldrig på Rapport eller Aktuellt. Det är allvarligt, fru talman, särskilt som vi tycker att public service-företagen har ett extra stort ansvar när det gäller att finnas där som en garant i händelse av krig eller kris.

Med det, fru talman, är jag övertygad om att de förslag som vi lägger fram här i dag kommer att ge stabila och oberoende public service-företag som värnar en stark och oberoende public service och som förhoppningsvis också kan öka sitt förtroende hos hela befolkningen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Carl Nordblom (M).

Fru talman! Låt mig upprepa att public service-företagen med regeringens förslag får nästan 84 miljarder, vilket är en ökning med 166 miljoner jämfört med om man hade haft en uppräckning med 2 procent, vilket tidigare regeringar alltid har föreslagit. Regeringens förslag innebär alltså mer pengar.

Mats Berglund känner uppenbarligen till att vi har en distributionsutredning, och den kommer med sin första delredovisning och analys av marknätet i december. Riksdag och regering ska väl ändå inte fatta beslut som vi inte har underlag för, så tycker Mats Berglund på fullt allvar att vi inte ska invänta den analys som kommer och det uppdrag som redan finns om distributionen och marknätet innan vi fattar beslut om eventuella åtgärder som måste vidtas beroende på marknätets finansiering?

(Applåder)

Fru talman! Låt mig börja med att säga att när det gäller minoritetsspråken har majoritetspartierna föreslagit att sändningar på samtliga minoritetsspråk ska öka och att förstasändningar, alltså inte repriser, ska öka. Detta ingår i dagens proposition, så här är Mats Berglund alltså hörsammad.

Mats Berglund var ju med i kulturutskottet när kulturminister Parisa Liljestrand svarade på frågan om marknätet. Känner inte Mats Berglund till det kulturministern då sa om att Distributionsutredningen 2024 kommer med sin analys om just marknätsfrågan senast den 15 december?

Fru talman! Vi svenskar älskar kultur. Jag tror att nästan hundra procent lyssnar på musik dagligen. Vi ser på film, och vi följer tv-serier. De allra flesta läser också böcker – även om antalet tyvärr sjunker och allt fler övergår till ljudböcker.

Tre fjärdedelar av oss svenskar spelar också brädspel eller sällskapsspel. Nog använder vi verkligen kultur i Sverige och tycker om och uppskattar kultur.

Jag vill därför fråga kulturministern: Varför behöver vi egentligen en kulturkanon? Vad är syftet med en kulturkanon?