Kristina Axén Olin (M) om En lag om public service och riktlinjer för verksamheten 2026-2033

Fru talman! Den 1 januari 1925 gjorde Sveriges Radio – eller Radiotjänst, som det hette då – sin första sändning. Det var Sven Jerring som inledde med orden ”Hallå, hallå”. Sedan dröjde det 30 år innan vi fick rörlig bild och tv. Inte här i huset men väl på andra sidan gatan beslutade riksdagen på hösten 1956 att införa television i Sverige. Riksdagsledamöterna gav då svenska folket två år på sig att införskaffa tv-apparater och betala tvlicens – den fanns med redan från starten – så att fotbolls-VM på hemmaplan kunde följas på riktigt, som sig bör, på tv. Stjärnan Pelé nickade in 5–2målet i finalen mot Sverige i matchens allra sista minut.

Utbildningsradion tillkom, samtidigt som SVT, som eget bolag 1978 när Sveriges Radio splittrades i fyra public service-bolag. Både i tv och i radio hade dock skolsändningar och liknande sändningar pågått länge, faktiskt nästan sedan starten.

Fru talman! I dag har vi ett stort beslut framför oss. Det handlar om en ny lag om public service samt om ett åttaårigt sändningstillstånd och riktlinjer för verksamheten 2026–2033. Propositionen föregicks som brukligt av en parlamentarisk utredning som tyvärr inte landade särskilt väl. Partierna kom inte överens.

Det var framför allt medelstilldelningen – finansieringen av public service-bolagen och det uppdrag som framställdes i utredningen och togs vidare in i propositionen – som orsakade den här olyckliga splittringen. Den har gjort att arbetet har blivit halvfärdigt och att den proposition vi ska besluta om i dag haltar. Den balans som behöver finnas mellan uppdraget och uppdragets finansiering saknas, vilket regeringens egen expertmyndighet, Ekonomistyrningsverket, har påpekat i sitt remissvar. Miljöpartiet har därför reservationer i betänkandet som rör delarna om finansieringen.

Här behöver vi också stanna upp och beakta det som rör de extraordinära kostnader som har uppstått för marknätet. Public service-företagen ska fortsätta att sända genom marknätet under den kommande tillståndsperioden, trots att kommersiella aktörer lämnar marknätet för nya tekniker. Som anförs i propositionen är det vikten av att nå hela befolkningen som är skälet till detta – 99,8 procent av den fast bosatta befolkningen ska fortsatt kunna ta emot sändningarna.

Även om många hushåll har skaffat internetbaserade lösningar för tv är marknätet fortfarande den viktigaste distributionsformen för exempelvis radiolyssnarna. Marknätet har också stor betydelse för beredskapen och landets säkerhet. Marknätet är robust, och ägandet är under statlig kontroll. Mottagandet kräver heller inte någon särskilt avancerad utrustning, särskilt inte för radiosändningar. Marknätet är också väl lämpat för Viktigt meddelande till allmänheten, VMA, och annan samhällsviktig information.

TV4 meddelade nyligen att även de lämnar marknätet vid årsskiftet. Därmed har alla – åtminstone alla kända – kommersiella aktörer försvunnit, och notan lämnas då helt till public service-företagen. Den här utvecklingen förutsågs i utredningen, och i propositionen finns därför en text som möjliggör ökad medelstilldelning för de nya extraordinära kostnaderna.

Jag menar att texten är glasklar. Så här står det: ”Om andra medieföretag lämnar marknätet under tillståndsperioden och detta medför påtagligt ökade kostnader för public service-företagen, bör detta ses som en extraordinär kostnad som därför inte bör ingå i det medelsbeslut som avser tillståndsperioden.”

Det märkliga nu är att departementet inte kan ge SVT, SR och UR besked om huruvida de här extra pengarna kommer. Kulturministern kallades till utskottet i september, men hon gav bara beskedet att texten kan tolkas på olika sätt. Ett ”bör” finns med i formuleringen, men för mig är texten glasklar. Det är obegripligt att kulturministern inte kan tolka en så pass avgörande text i sin egen proposition.

Jag förväntar mig därför besked från regeringsunderlagets ledamöter under den här debatten. Innan vi går till beslut om en så här pass viktig och tidsmässigt långtgående lagändring behöver vi veta vad det är som gäller. Även SVT, SR och UR förväntar sig besked. Räkningarna börjar komma efter nyår; det är ganska snart.

Med eller utan kostnadstäckning för marknätet kommer propositionen att innebära omfattande neddragningar på personal, i verksamhet och i programutbud, exempelvis i nyhetsjournalistiken. Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert skrev så sent som i går i en debattartikel i Expressen att detta kommer att innebära ”färre journalistjobb, smärtsamma uppsägningsförhandlingar och utarmad rapportering”. Hon skrev också att det inte bara är dåligt för branschen utan på sikt även kommer att skada vår demokrati.

Bakgrunden till denna debattartikel är att pressfriheten, precis som demokratin, är starkt hotad i vår omvärld just nu. Sverige är inget undantag. Tidöregeringens politik driver Sverige bort från den starka demokratin, och det sker på område efter område. Dessa debatter kan och bör vi ha. Vi har också haft dem i många sammanhang, både här i kammaren och utanför.

Det handlar naturligtvis, som i det här fallet, om finansiering. Det handlar dock också om det ständiga misstänkliggörandet och ifrågasättandet från regeringsunderlagets partier mot kulturen, folkbildningen, biståndet, biståndsorganisationerna och civilsamhället. Självklart riktas detta också mot medier och mot public service. I propositionen tar det sig uttryck i en begäran om granskningar och externa analyser. Vi känner igen mönstret från andra sektorer som ska misstänkliggöras. Tillsätt en granskning och ytterligare en i raden av revisioner, och strunta i utfallet! Hävda ingen rök utan eld och så vidare! Revisioner och granskningar kostar dessutom på, drar resurser från verksamheten och skapar oreda.

I propositionen från Tidöpartierna läser vi att ett antal granskningar ska göras, bland annat en forskningsstudie av etablerade forskare inom fältet, för att undersöka om public service är opartisk i sin verksamhet. Det står i propositionen att vissa grupper i samhället upplever att programutbudet är vinklat till förmån för vissa intressen eller politiska åsikter.

Remissinstanserna var givetvis negativa redan i utredningen och eniga om hur knasigt detta blir. Granskningar har gjorts och görs. Göteborgs universitet skriver i sitt remissvar att det inte finns något stöd för att nyhetsbevakningen i public service skulle vara partipolitiskt partisk på något systematiskt sätt. Journalistförbundet menar i stället att Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna på senare år har ifrågasatt public service-företagens verksamhet och att det finns ett samband mellan den politiska debatten och förtroendet för public service.

Syftet är att ifrågasätta public service. Vi kan dessutom lägga till att detta kan vara grundlagsvidrigt och att sådana här studier är extremt komplexa, tar lång tid – vi lär inte få några svar i närtid – och kostar mycket pengar.

Men regeringen står trots allt på sig. Därför reserverar sig Miljöpartiet tillsammans med hela oppositionen i reservation 2 i betänkandet, och jag yrkar bifall till denna reservation.

Jag har framför allt dröjt mig kvar vid de yttre förutsättningarna: finansieringen, beredskapsuppdraget, marknätet och granskningarna. Det var illa att utredningen inte kom i mål, och det var likaså illa att oppositionspartierna inte fick en inbjudan att delta i diskussionen under utformningen av propositionen efter att utredningen hade kommit – så som de har fått tidigare.

I stora delar är partierna dock överens om uppdragsbeskrivningen till public service-företagen, men i några delar har Miljöpartiet reserverat sig. Det gäller exempelvis möjligheten till närvaro på externa plattformar. Vi anser att den ”återhållsamma strategin”, som det uttrycks i propositionen, är både onödig och skadlig. Sverige är utsatt för påverkanskampanjer, påverkansoperationer och desinformation från både inhemska trollfabriker och antagonistiska stater som undergräver vårt lands säkerhet och hotar Sveriges intressen. I detta läge är sociala medier viktiga kanaler för att nå ut med korrekt information till såväl barn och unga som vuxna.

Miljöpartiet menar också att public service har ett stort ansvar för såväl det svenska språket som minoritetsspråken och teckenspråket. I dag är utbudet på flera av minoritetsspråken för litet. Inte minst gäller det romani chib, meänkieli och de samiska språken. Här borde kommittén och propositionen ha landat i högre ambitioner i uppdraget. I detta får vi också stöd, bland annat i de rekommendationer som ges i de pågående sanningskommissionerna. Jag tycker att regeringen borde ha tagit till sig detta. Det finns ett växande intresse bland framför allt unga i dessa grupper för att återta sitt språk och bevara sin kultur.

Fru talman! Jag har redan yrkat bifall till reservation 2, som handlar om finansieringen, och apropå det jag tog upp om minoritets- och teckenspråk yrkar jag även bifall till reservation 7.

(Applåder)

Fru talman! Distributionsutredningen har fått förlängt. Den kanske kommer att svara, men det blir väldigt sent. Jag hade förväntat mig att vi skulle få ett svar i god tid. Detta lämnar inte heller något utrymme för diskussioner i denna del.

Som jag sa kommer räkningarna efter årsskiftet, och jag tror att både vi som ska ta beslut om propositionen i morgon och givetvis i än högre grad public service-företagen behöver veta hur planeringen ska läggas. Behöver public service-företagen dra ned? Det rör sig om ganska mycket pengar. SVT har äskat drygt 190 miljoner kronor per år, 1,5 miljarder totalt, och för UR rör det sig om cirka 50 miljoner på en budget på 500 miljoner, alltså 10 procent. Det är mycket pengar, där man fortfarande inte vet.

Fru talman! Jag håller med ledamoten om att vi inte ska fatta beslut på osäkra underlag, men det är precis det vi förväntas göra nu.

Kristina Axén Olin känner nog till inflationen. Under nuvarande tillståndsperiod var det länge låg eller till och med negativ inflation. Men på senare år har inflationen ökat kraftigt, och vi har sett vad en ökad inflation har fått för effekt på public service-företagen. De har fått dra ned kraftigt inte bara på personal utan också i programutbudet. Detta är vad vi har att förvänta oss.

Den ökade medelstilldelningen har vi hört om tidigare, bland annat från Alexander Christiansson. Den förväntas investeras i sådant som behövs för omställningen på grund av teknikutvecklingen och medielandskapets snabba förändring. Dessutom finns beredskapsuppdraget, som givetvis kostar mer pengar i det försvars- och säkerhetspolitiska läge Sverige är i. Redan efter årsskiftet kan det bli en kostnadsökning för SVT på 192 miljoner och för UR på 50 miljoner som de ännu inte vet om de ska planera inför. Det är inte meningen att den tillfälliga ökningen på 3 procent ska finansiera marknätskostnaderna, och det var just därför den paragrafen kom in i utredningen och propositionen.

Fru talman! Jag har ett högt tonläge i den här debatten därför att jag är djupt orolig för vart demokratin tar vägen. Vi ser internationellt hur antalet demokratier i världen minskar och hur antalet människor som lever i demokratier blir allt lägre.

Vi ser också hur de starka västerländska demokratierna i Europa tappar placeringar i till exempel indexet från V-Dem-institutet i Göteborg. Sverige är inget undantag. Vi är fortfarande en stark demokrati, men det betyder inte att vi kan stå på hälarna och låta demokratin falla. För det är väldigt lätt. Demokratin måste erövras och vinnas varje dag.

Demokrati handlar naturligtvis om stora förändringar men också om de små nålstick som hela tiden ges och som vi har pratat om många gånger tidigare i utskottet, såsom misstänkliggörandet av kulturen, civilsamhället, biståndsorganisationerna, medierna och public service. Det är verkligen läge att sätta ned foten och stoppa den utvecklingen, för jag är orolig.

Medelstilldelningen är svag. Detta har public service-företagen själva skrivit i sina remissvar. Som jag nämnde i mitt anförande uttrycks detta i många remissvar, till exempel i svaret från regeringens egen expertmyndighet Ekonomistyrningsverket, men det finns många fler. På Totalförsvarets forskningsinstitut är man till exempel väldigt orolig för hur public service-företagen ska klara sitt beredskapsuppdrag. Det är klart att resurser kommer att behöva tas från den oberoende journalistiken, granskningen och så vidare.

Fru talman! Tack, Alexander Christiansson, för repliken!

På område efter område utmanar regeringen demokratin och naggar den i kanten. Det är små nålstick hela tiden. Jag är inte är den enda som driver det, utan det finns en uppsjö av böcker, debattartiklar och så vidare som väldigt tydligt visar på detta.

Alexander Christiansson menar att jag ropar varg i onödan, men det är naturligtvis en del i strategin att hålla på med de små nålsticken, som är subtila, att ifrågasätta public services opartiskhet genom att tillsätta granskningar och utredningar, att stå här och svära sig fri själv och peka på att de egna medlemmarna anser något och så vidare. Det är de små stegens tyranni. Jag tycker att tyranni är ett bra begrepp i just den här debatten, även om vi ännu är långt ifrån tyranni i Sverige.

Vi behöver verkligen vinna demokratin, inte förlora den, i den värld vi lever i nu. Vi ser tydligt hur demokratin nedmonteras i hela världen – i Västeuropa, i de starka demokratierna och i Sverige. Det är inte så att Sverige har en hög public service-avgift. Jag skulle säga att den internationellt sett är väldigt låg.

(Applåder)