Gudrun Brunegård

Herr talman! I det här kapitlet finns en rad ärenden som grundar sig i uttalanden av statsråd. Förra året beslutade konstitutionsutskottet att i bedömningarna göra en distinktion mellan uttalanden beroende på i vilket sammanhang uttalandet gjorts. Syftet var att få bort okynnesanmälningarna, för att använda Martin Tunströms benämning i Barometern.

Ett statsråd har i likhet med alla andra medborgare rätt att göra uttalanden. Med hänsyn till ett statsråds speciella ställning kan dock särskild försiktighet behöva iakttas. Ett statsråds uttalanden förväntas vara korrekta, inte minst när statsrådet svarar på frågor från riksdagens ledamöter inom ramen för riksdagens kontrollmakt, det vill säga vid interpellationer och skriftliga frågor. Dessa svar är väl förberedda. Vid riksdagens frågestund är frågorna dock inte kända av statsrådet i förväg. Hänsyn bör då tas till att svaren till skillnad från svar på interpellationer och skriftliga frågor ska lämnas utan betänketid.

Som ett exempel på sådana ärenden kan nämnas finansminister Elisabeth Svantessons uttalande om subventionerna till vindkraft. Hennes svar kunde tolkas som att vindkraften fått subventioner på mellan 60 och 100 miljarder kronor genom elcertifikatssystemet. Den uppgiften gällde i själva verket kostnaderna för samtliga förnybara kraftslag i elcertifikatssystemet. Hade hon varit tydligare i sitt svar hade risken för feltolkning sannolikt kunnat undvikas. Granskningen gav dock inte anledning till något uttalande av utskottet.

Detsamma gäller energi- och näringsminister Ebba Buschs svar vid en frågestund på en fråga om utfallet av elstödet till hushåll i södra Sverige och hur det förhöll sig till EU:s statsstödsregler. Statsrådet svarade att regeringen skulle återkomma till statsstödsprövningen och att en anmälan om statsstöd hade skickats till kommissionen. Det var dock en föranmälan som hade skickats in till kommissionen. Inte heller detta ärende gav anledning till något uttalande av utskottet.

Herr talman! I detta avsnitt återfinns också, som vi hört tidigare, frågan om utrikesminister Tobias Billströms användning av begreppet proportionalitet den 1 november 2023 som svar på en fråga om proportionalitet i Israels krigföring med avseende på attacker mot flyktinglägret i Jabalia. Begreppet proportionalitet avser enligt FN-stadgan ett lands rätt till självförsvar vid ett väpnat angrepp; självförsvaret ska stå i proportion till angreppshandlingen. Inom den internationella humanitära rätten innebär dock proportionalitet att den militära betydelsen av ett anfall måste stå i proportion till de risker som civilbefolkningen och civil egendom utsätts för. Utskottets granskning visar att utrikesministern i sitt huvudinlägg vid ett möte med Nordiska rådet inte berörde situationen i Israel och Gaza. I sitt svar på en fråga efteråt använder han begreppet proportionalitet i båda dess betydelser:

"Israel har en självklar rätt att försvara sig mot Hamas terrorism och urskillningslösa raketbeskjutning. Lika självklart är det att Israels legitima respons måste ske i enlighet med folkrätten och särskilt den internationella humanitära rätten. Den internationella humanitära rätten syftar till att begränsa lidandet för civilbefolkningen och alla parter i en konflikt. Alla parter måste följa detta."

Därpå upprepar han med andra ord begreppets två innebörder:

"Israels respons är proportionerlig. Som regeringen har sagt har Israel en rätt att försvara sig militärt mot Hamas terroristattacker, och det var detta som avsågs med det här begreppet. Men som jag sa har vi också sagt att Israels legitima respons måste ske i enlighet med den internationella humanitära rätten. Bedömningen av proportionalitet i detta avseende måste ske från fall till fall med beaktande av de specifika omständigheter som råder."

Utskottet vill understryka att det inte har att bedöma huruvida Israels handlande i något avseende har varit proportionerligt eller ej. Det kommer Internationella brottmålsdomstolen i Haag att göra. Men utskottet konstaterar att utrikesministern har använt begreppet proportionalitet i båda dess betydelser. Av uttalandet i sin helhet framgår att utrikesministern inte avsåg att uttala sig om huruvida Israels agerande varit proportionerligt i den mening som avses inom den internationella humanitära rätten och att han eftersträvade att tydliggöra vad som avsågs. Utskottet vill påminna om att det ställs särskilda krav på en utrikesminister att uttalanden är så formulerade att de inte kan leda till missförstånd. Det aktuella uttalandet kan inte anses som missvisande, men det har kommit att uppfattas på olika sätt i den politiska debatten.

Av annan karaktär är uttalanden i samband med pressträffar om en specifik fråga. Som exempel kan tas när finansminister Elisabeth Svantesson vid en pressträff presenterade förslag i budgetpropositionen för 2024 om statsbidrag till kommuner och regioner. Hon sa då följande:

"Men man kan också använda den flexibilitet som finns i själva regelverket. Det handlar om resultatutjämningsreformen, det handlar också om att som flera kommuner och regioner nu gör, åberopa synnerliga skäl."

Detta kunde missuppfattas som en uppmaning till kommuner och regioner att agera på ett visst sätt, vilket skulle ha brutit mot den kommunala självstyrelsen. Att generellt uppmana kommunsektorn att använda den flexibilitet som finns i regelverket och därvid använda sig av exempel kan däremot inte anses stå i strid med den kommunala självstyrelsen. Sådana uppmaningar bör dock göras med viss försiktighet för att de inte ska uppfattas som anvisningar till kommuner och regioner att tolka lagstiftningen på ett visst sätt.

Herr talman! Det finns många fler intressanta ärenden i granskningsbetänkandet, men jag nöjer mig med att ta upp dessa. I stället vill jag uppmana till läsning av detta intressanta dokument, ungefär så tjockt som jag visar här i talarstolen.

Eftersom detta är den sista debatt som jag vet om att jag i dag kommer att delta i, vill jag passa på att tacka kammarkansliet och även KU-kansliet för gott samarbete under året. Jag önskar er en riktigt trevlig och vederkvickande sommar.

Herr talman! Jag vill under rubriken Handläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2) lyfta fram just hanteringen av förslag om elstöd till företag. Det var det ärende Malin Björk avslutade med. Det är ett ärende som har vållat mycket diskussioner i vårt utskott, men som inte ledde till att någon brist påtalades.

Liksom för de båda ärendena om hantering av lagförslag om preventiva vistelseförbud och beredningen av lagförslag om säkerhetszoner kan man använda en underrubrik om snabbspår. Det är ärenden där regeringen av olika skäl sett så stora behov av snabb beredning att man har frångått de sedvanliga tidsramarna för olika moment av lagstiftningsprocessen.

Att få elstödet till näringsidkare på plats var en av regeringens högst prioriterade frågor. Arbetet bedrevs skyndsamt men med beaktande av de beredningskrav som gäller. Som bakgrund till denna skyndsamhet vill jag påminna om situationen vintern 2022-2023 när elpriserna skenade. Många företag, särskilt i energiintensiva branscher, hade svårt att betala sina räkningar och stod på randen till konkurs. Inte minst i mina bygder i norra Småland, med många gjuterier, var faran uppenbar att flera av de allra största arbetsgivarna inte skulle överleva. Anmälaren är i det här fallet kritisk till utformningen och hanteringen av det elstöd som regeringen tog fram. Anmälaren hänvisar också till Lagrådets kritik mot bland annat att den korta beredningstiden påverkat kvaliteten på lagstiftningsprodukten.

Utskottet har för sin bedömning inhämtat promemorior från Klimat- och näringslivsdepartementet och Finansdepartementet. Energi- och näringsminister Ebba Busch har också utfrågats av utskottet.

Enligt regeringsformen finns ett allmänt beredningskrav för regeringsärenden. Behövliga upplysningar och yttranden ska hämtas in från berörda myndigheter och i den omfattning som behövs även från kommuner. Även sammanslutningar och enskilda ska ges möjlighet att yttra sig i den omfattning som behövs. Oftast är remissförfarandena skriftliga, men det förekommer att regeringen hämtar in synpunkter muntligt.

Enligt regeringsformen ska även yttranden från Lagrådet inhämtas. Lagrådets yttrande ska avse hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt, hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra, hur förslaget förhåller sig till kraven på rättssäkerhet, om förslaget är utformat så att lagen kan anses tillgodose de syften som har angetts samt vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen. Ansvariga departement ska när propositionen utarbetas ta ställning till de synpunkter som Lagrådet framfört. Det ska framgå av propositionen hur Lagrådets synpunkter påverkat propositionens innehåll. Det ska också framgå vilka synpunkter som har accepterats. I de fall då Lagrådets synpunkter inte har följts ska det föras en tydlig argumentation om varför.

En lagrådsremiss eller en proposition kan behöva beredas i stor brådska. Detta får dock bara ske i rena undantagssituationer. Genom utskottets granskning av ärendet har den pressade tidsplan som rådde i den process som inletts av den tidigare regeringen tydliggjorts.

Den modell som Svenska kraftnät föreslagit ändrades genom ett beslut av Energimarknadsinspektionen den 16 november. Regeringen insåg då att den ändrade modellen var tveksam ur ett statsstödsperspektiv. Genom täta kontakter med företrädare för EU-kommissionen bekräftades detta. Den 22 december beslutade regeringen om ett omtag där Svenska kraftnät fick i uppdrag att ta fram en ny modell för att flaskhalsintäkterna skulle användas för att finansiera nödåtgärder för näringsidkare.

Den 11 januari 2023 godkändes den omarbetade modellen av Energimarknadsinspektionen, varpå ett intensivt arbete följde i Regeringskansliet för att ta fram nödvändiga författningsregleringar. Det stod då också klart att Skatteverket var den myndighet som var bäst lämpad att hantera utbetalningarna av elstöd till företag.

Parallellt med detta bedrevs arbetet med att lämna in anmälan till kommissionen om statsstödsgodkännande. Den 20 februari 2023 remitterade Regeringskansliet två promemorior, och den 23 mars 2023 fattade regeringen beslut om en lagrådsremiss. En formell statsstödsanmälan lämnades in till kommissionen den 4 april 2023. Propositionen med lagförslagen beslutades av regeringen den 18 april. Kommissionen godkände statsstödsanmälan den 5 maj 2023, och lagbestämmelserna trädde i kraft den 8 maj. Samma dag beslutade regeringen om de nödvändiga förordningsbestämmelserna, som trädde i kraft följande dag, det vill säga den 9 maj.

Jag förstår nu vad Peter Hedberg menade med tidslinjer och hur viktiga de är för att man verkligen ska se det hela framför sig.

Utskottet framhåller betydelsen av att upprätthålla såväl regeringsformens beredningskrav som Lagrådets granskning. På så sätt skapas förutsättningar för kvalitet i lagstiftningsarbetet.

Som Malin Björk sa kan utskottet inte utesluta att framtagandet av de två promemoriorna och utkastet till förordningstext hade kunnat inledas tidigare än vad som nu gjordes. All tid som hade kunnat frigöras för Lagrådets granskning och riksdagens behandling hade varit värdefull. Utskottet har förståelse för upplägget med två parallella förfaranden i Klimat- och näringslivsdepartementet respektive Finansdepartementet givet det behov av brådska som ansågs föreligga och som kom att prägla beredningen. Med detta sagt är utskottet enigt om att ärendet inte ska ses som ett bristärende.

Fru talman! I detta kapitel avhandlas de granskningar som gäller regeringens förhållande till riksdagen respektive det som avser regeringens ansvar för förvaltningen. Jag ska fokusera på ett exempel från vartdera avsnitt.

Det första gäller överläggning och samråd om fiskemöjligheter i Östersjön. Anmälaren begärde där en granskning av om landsbygdsminister Peter Kullgren hade brustit i skyldigheten att samråda med EU-nämnden om målen för fastställande av fiskemöjligheter i Östersjön.

Konstitutionsutskottet konstaterar att regeringen enligt regeringsformen fortlöpande ska informera riksdagen och samråda med organ som utses av riksdagen om vad som sker inom ramen för EU-samarbetet. Närmare bestämmelser finns i riksdagsordningen, som säger att regeringen ska underrätta EU-nämnden om frågor som ska beslutas i Europeiska unionens olika råd. Regeringen ska också rådgöra med EU-nämnden om hur förhandlingarna i rådet ska föras inför besluten i rådet.

Utskottet konstaterar att kommissionens förslag till förordning när det gäller målen för fastställande av fiskemöjligheter lades fram den 6 december 2023. Den 18 december presenterades ett kompromissförslag i rådsarbetsgruppen som redan den 20 december godkändes vid ett möte i Coreper.

Det är utskotten som ansvarar för att bevaka sakfrågorna när diskussioner förs på de lägre nivåerna i rådsstrukturen, bland annat genom överläggningar med regeringen. Formellt sett är det utskotten som begär överläggningar med regeringen, men samtidigt har regeringen ett ansvar att hålla utskotten informerade när det gäller det löpande EU-arbetet för att på så sätt skapa förutsättningar för att utskotten ska vara delaktiga.

I detta fall fick miljö- och jordbruksutskottet information först den 21 december 2023, det vill säga efter att förslaget hade godkänts vid Corepers möte. Någon överläggning med regeringen ägde inte heller rum före Coreper. Det har således inte funnits några möjligheter för utskottets ledamöter att framföra synpunkter för regeringen, och det är olyckligt.

Utskottet konstaterar att tidsmarginalerna var mycket knappa. Regeringen begärde mer tid av ordförandeskapet i rådet för att hinna analysera förslaget och framförde kritik mot det tidspressade förfarandet. Utskottet har svårt att se att regeringen hade kunnat agera annorlunda än man gjorde, men utskottet vill ändå påpeka konsekvenserna när beslutsfattandet på EU-nivå går till på detta sätt. Med så pass stora avsteg från den normala beslutsordningen blir utrymmet för förankring i riksdagen starkt begränsat.

Utskottet har tidigare anfört att det förutsätter att regeringen arbetar för att skapa goda tidsmarginaler på EU-nivå så att riksdagen kan vara delaktig i frågorna och understryker nu behovet av att så sker även framöver.

Fru talman! Det andra ärendet nämnde jag som hastigast i mitt inledande anförande. Det gäller hanteringen av trafikstoppet på E22:an i samband med ett kraftigt snöoväder i januari. Det påverkade många människor och diskuterades livligt när det begav sig. Anmälaren begär att regeringens, statsministerns och infrastruktur- och bostadsministerns hantering granskas. Insatserna för att få bort människor från vägen tog tid, och avstängningen av vägen fungerade inte bra. Samordningen och samarbetet mellan myndigheterna tycks enligt anmälaren ha brustit. Anmälaren ställer också en rad frågor om vilka åtgärder regeringen vidtog, om krisledningen aktiverades, om gruppen för strategisk samordning, GSS, sammankallades och så vidare.

Utskottet har i sin utredning ställt frågor till Statsrådsberedningen, Justitiedepartementet, Försvarsdepartementet, Finansdepartementet, Klimat- och näringslivsdepartementet och Landsbygds- och infrastrukturdepartementet. Vidare har infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson frågats ut av utskottet.

Svensk krisberedskap bygger på tre principer: ansvarsprincipen, likhetsprincipen och närhetsprincipen. Den som vid normala förhållanden ansvarar för en verksamhet ska också göra det under en kris. Verksamhetsorganisationen ska så långt som möjligt vara densamma under fred, kris och krig. En kris ska hanteras på lägsta möjliga organisatoriska nivå. Inom ett geografiskt område ansvarar ett områdesansvarigt organ för inriktning, prioritering och samordning inför, under och efter en kris. Länsstyrelsen och kommunen ansvarar på regional respektive lokal nivå medan regeringen och centrala myndigheter ansvarar för åtgärder på nationell nivå.

Varje departement ansvarar för att ha en krishanteringsplan och en krishanteringsorganisation. Vid en kris tar departementen emot och vidarebefordrar larm, larmar i sin tur berörda inom den egna organisationen, kallar in personal för tjänstgöring och kontaktar och samverkar med myndigheter inom sitt ansvarsområde. Statsministerns statssekreterare leder krishanteringsarbetet och bedömer behovet av samordning i Regeringskansliet och kan vid behov sammankalla gruppen för strategisk samordning, GSS, som består av statssekreterare i de departement vars verksamhetsområde berörs.

I detta fall konstaterar utskottet att den aktuella händelsen på E22:an den 3-5 januari 2024 fick stora konsekvenser för trafiken på vägen. I det svåra snöovädret uppstod avåkningar och stopp i trafiken, och ett stort antal trafikanter fastnade.

Vår granskning visar att de berörda departementen höll sig informerade om händelsen och att berörda statsråd fick information. Det har inte framkommit att myndigheterna efterfrågade några direktiv eller något annat beslut av regeringen.

Utskottet noterar att Trafikverket inte tog kontakt med Regeringskansliet. I stället var det Landsbygds- och infrastrukturdepartementet som kontaktade Trafikverket.

Utskottet vill framhålla att det i krislägen är viktigt att regeringen får fullgod information från berörda myndigheter. Granskningen ger inte anledning till något uttalande från utskottet.

Fru talman! Det är nu andra året som jag har haft förmånen att få delta i konstitutionsutskottets arbete. Det skiljer sig på många sätt från arbetet i vanliga utskott - inte minst genom att man, som vi hört tidigare talare beskriva, lägger sig vinn om att uppnå enighet över parti- och blockgränser.

Själva syftet är att granska i vad mån regeringen och statsråden håller sig till Sveriges grundlagar, det vill säga konstitutionen, och de reglementen och föreskrifter som har arbetats fram i Regeringskansliet. För att utskottets bedömningar ska vara trovärdiga behöver de vara så objektiva som möjligt och likvärdiga över regeringsskiften och mandatperioder. Det är förstås en lärorik och ansvarsfull uppgift, och den bygger på kontinuitet både bland ledamöterna och hos kansliet.

Jag vill så här inledningsvis uttrycka mitt tack till det mycket kompetenta kansliet och dess arbete att med stor integritet ta fram underlag för utskottets bedömningar men också för det goda samtalsklimatet mellan utskottets ledamöter, som medger att vi trots diametralt motsatta politiska ståndpunkter mynnar ut i gemensamma ställningstaganden.

Tidigare talare har talat om det intresse som utskottets arbete röner på Regeringskansliet, till exempel, men också i medierna. Jag vill i resten av mitt anförande utgå från en ledarskribents perspektiv, som jag tycker belyser utskottets arbete väl.

I samband med KU:s presskonferens om årets granskningsbetänkande noterar Martin Tunström i en ledare i Barometern under rubriken "KU stärker både regering och riksdag" att antalet anmälningar har minskat, kanske som ett resultat av fjolårets kritik av "okynnesanmälningar mot regeringen".

Utskottets ordförande Ida Karkiainen citeras med orden "Det måste finnas en juridisk krok", då hon "påminde om att utskottets granskning av regeringen är juridisk. Den politiska debatten tar man någon annanstans".

Tunström konstaterar: "Det har runnit mycket vatten kring riksdagshuset sedan KU framstod som en politisk tomteverkstad där alla betraktade ärendena med partipolitiskt färgade glasögon. Oppositionen såg KU som en arena för att komma åt regeringen."

Tunström konstaterar vidare: "Kulturen i KU är befriande i en tid av polarisering och där det kan anses råda en klimatkris i riksdagen."

För att fortsätta referera Tunström: "KU-fällningarna ska inte förminskas. Men ingen av de brister som utskottet uppmärksammar bär skandalens prägel eller lär i sig själv leda till någon större uppståndelse i väljarkåren. - - - Men det är värt att påpeka att det inte finns några ärenden som rör ministerstyren eller om att någon minister föregriper domstolsbeslut genom att uttala sig i skuld eller fråga om straff."

Tunström skriver vidare: "Även de 'friade' ärendena förtjänar att uppmärksammas. Det finns fortfarande exempel på anmälningar som mest av allt syftar till uppmärksamhet. Där den omtalade kroken helt lyser med sin frånvaro. Vi uppmärksammade på ledarsidan det socialdemokratiska drevet mot infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) som KU-anmäldes efter kaoset under nyårshelgen på E22:an där bilar stod stilla i över ett dygn. Som väntat riktas ingen som helst kritik mot Carlson i betänkandet."

Skribenten noterar att det också finns "ärenden som förvaltningsexperter och jurister tröskar igenom av intresse. Det gäller bland annat frågor om hur snabbspår i lagstiftningen är förenliga med det beredningskrav som finns. Även om regeringen frias från kritik kan utskottets noggranna skrivningar bidra till förbättrade framtida processer. Där spelar KU roll även om de besluten aldrig ger rubriker".

Tunström summerar: "Konstitutionsutskottet fortsätter således att stärka sin auktoritet som en politisk frizon där saklighet och principfasthet råder. Och något av en kvalitetsmarkör är det på regeringen granskningens politiska natur till trots att antalet anmälningar är få och de konstaterade bristerna ännu färre."

Med den sammanfattningen tackar jag för ordet för den här gången. Som tidigare talare rekommenderar jag betänkandet till läsning.

Fru talman! Ett barn som utsätts för sexualbrott är en väldigt utsatt person. Inte sällan fotograferas eller filmas dessutom övergreppet och läggs ut på nätet. På så vis upprepas övergreppet gång på gång, kanske under hela resten av barnets liv, varje gång någon tittar på bilden eller filmklippet.

Med dagens sociala medieappar kan vuxna människor utge sig för att vara barn för att framstå som någon annan än den de verkligen är i syfte att locka ett barn och lura det till en mötesplats för att begå brott mot barnet. Men i dagsläget kan polisen inte använda sig av brottsprovokation för att avslöja sådana personer. Min fråga är därför vad regeringen vidtar för åtgärder för att förfina och utveckla metoderna för att fånga in personer som på falska premisser lurar barn för att begå brott.

Fru talman! I dag tar vi ett viktigt steg för att täppa igen hålen för kriminella som utnyttjar vårt välfärdssystem.

Välfärdsbrottslighet är ett tämligen nytt begrepp. Vi är nog många som haft svårt att tänka oss att någon med berått mod skulle kunna utnyttja vår skattefinansierade välfärd - vård, omsorg, tandvård, socialtjänst, sjukförsäkringssystemet, arbetslöshetskassor - för brottslig verksamhet genom att stjäla de pengar som skattebetalarna betalat in till kommun, region och stat för att ge våra barn, barnbarn, gamla föräldrar, grannar och så vidare trygghet i skola, vård och omsorg.

I själva verket beräknades välfärdsbrottsligheten 2021 motsvara 14,6 miljarder kronor. Det handlade exempelvis om felaktiga utbetalningar till personer som inte hade rätt till dem. Som vi har hört från tidigare talare beräknas det i år handla om 20 miljarder kronor.

För att komma till rätta med detta behöver sekretessreglerna mellan myndigheterna förändras så att personuppgifter kan användas för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemet, om samma ärende eller samma person förekommer i samband med utbetalningar från andra myndigheter. Det kan också behövas ett ökat informationsutbyte för att komma till rätta med arbetslivskriminalitet.

Det är uppenbart att de sekretessbrytande bestämmelser som finns i dag inte är tillräckliga för de behov som finns hos myndigheter, kommuner och arbetslöshetskassor. Enligt offentlighets- och sekretesslagen hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om det finns en uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.

Därför föreslår nu regeringen att det införs en skyldighet för kommuner, arbetslöshetskassor och vissa statliga myndigheter att lämna uppgifter de förfogar över till andra sådana aktörer. Skyldigheten ska gälla i de fall uppgifterna behövs för att säkerställa korrekta beslutsunderlag för att förhindra, förebygga, upptäcka eller utreda felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen.

Myndigheter som berörs är exempelvis Arbetsförmedlingen, Centrala studiestödsnämnden, Försäkringskassan, Migrationsverket och Pensionsmyndigheten samt kommuner och arbetslöshetskassor. Det kan handla om bidrag, ersättningar, pension eller lån för personliga ändamål som betalas ut till en enskild fysisk person respektive bidrag, ersättningar och annat stöd som avser en enskild person men som betalas ut till eller tillgodoräknas någon annan än den enskilde.

Det ska också finnas en uppgiftsskyldighet som gäller uppgifter som behövs i vissa statliga myndigheters författningsreglerade verksamhet för att planera, genomföra eller följa upp myndighetsgemensamma kontroller av arbetsplatser för att motverka fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet.

Jag instämmer med tidigare talare: Inte en enda krona som är avsedd för vår gemensamma välfärd ska gå till att göda kriminaliteten.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)

Herr talman! Låt mig börja med att beklaga att detta ärende ska behöva lyftas i Sveriges riksdag. I vårt land finns alla människors lika värde med i själva fundamentet, i grundlagen. Man kan tycka att det därmed borde vara självklart att ingen ska behöva utsättas för någon form av hets kopplat till det faktum att man tillhör en viss ras eller har en viss hudfärg, ett visst nationellt eller etniskt ursprung, en viss trosbekännelse eller sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck.

Samtidigt vet vi att sådant förekommer. Inte minst har den senaste tidens antisemitiska stämningar visat det, när judar uppmanas att dölja attribut som davidsstjärna eller kippa när de går ut. Även antiziganismen är utbredd, vilket framgår av de hatbrott som polisanmäldes 2022. Överlag är de främlingsfientliga och rasistiska motiven vanligast bland de hatbrott som anmäls till polisen.

Jag berättade i förra veckan om min gamla vän, den tyska judiska konstnärinnan Lotte Laserstein, som lyckades ta sig till Sverige den sista månaden som gränsen var öppen för judar innan andra världskriget bröt ut. Efter kriget hade hela hennes släkt utplånats utom systern, som var ett nervvrak, och en kusin i Schweiz.

Att säga till henne eller någon annan drabbad, överlevare eller anhörig till Förintelsens offer, att Förintelsen aldrig inträffat eller är överdriven är förstås en kränkning gentemot både dem själva och alla de nära och kära som mördats i exempelvis Ravensbrück, som Lotte Lasersteins mor, eller i någon annan av nazisternas dödsfabriker och gentemot den stress som Lottes syster levde i när hon höll sig gömd i Berlin under de hemska år som Förintelsen pågick. Ändå finns det i dag inte någon uttrycklig kriminalisering av förnekelse av Förintelsen i svensk hatbrottslagstiftning.

Därför föreslår nu regeringen att bestämmelserna om hets mot folkgrupp förtydligas så att det framgår att det är kriminaliserat att förneka, ursäkta eller uppenbart förringa ett brott som utgör eller motsvarar folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelse eller aggressionsbrott enligt svensk domstol eller en erkänd internationell domstol för brott mot folkrätten - detta om gärningen är ägnad att uppmana till våld mot, hota eller uttrycka missaktning för en sådan grupp eller enskild som avses i bestämmelsen.

Med tydligare lagstiftning finns förutsättningar att i större utsträckning motverka antisemitiska brott och andra hatbrott. Det kan också bidra till att en sådan gärning kan lagföras på ett effektivare sätt.

Regeringen förtydligar nu att även enskilda personer i de skyddade grupperna omfattas av ordalydelsen hets mot folkgrupp. På så sätt ges enskilda ett bättre skydd mot kränkningar.

Redan i dag finns en paragraf om hets mot folkgrupp i brottsbalken. Den vänder sig mot den som genom ett uttalande eller i annat meddelande som sprids sprider hot eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp som hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.

I det nu föreliggande förslaget förtydligas alltså bestämmelserna om hets mot folkgrupp i tryckfrihetsförordningen och brottsbalken så att förnekelse av Förintelsen och vissa andra internationella brott kriminaliseras. Nu förtydligas också att uppmaning till våld omfattas. De enskilda personerna i de skyddade grupperna ges på så sätt skydd och får status som målsägande och rätt till skadestånd.

Den del som ligger inom brottsbalken ska träda i kraft vid halvårsskiftet, det vill säga om drygt en månad. Då tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är just grundlagar behöver riksdagens beslut i samband med behandlingen av detta betänkande upprepas av riksdagen efter nästa val och kan därmed träda i kraft den 1 januari 2027.

Det här lagförslaget balanserar alltså mellan behovet att skydda vissa grupper och att värna våra grundlagsskyddade rättigheter att i tal, skrift, bild eller på annat sätt uttrycka vår uppfattning.

Yttrandefriheten får begränsas under vissa förutsättningar. Det gäller exempelvis rikets säkerhet, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd och förebyggande och beivrande av brott.

Även enligt Europakonventionen får yttrandefriheten begränsas enligt lag med hänsyn till allmän säkerhet, förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller annans goda namn och rykte och rättigheter.

Genom en hänvisning i yttrandefrihetsgrundlagen ska tryckfrihetsbrott anses som yttrandefrihetsbrott om de begås i en framställning som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen och är straffbara. Därav följer att hets mot folkgrupp är straffbart som tryck- eller yttrandefrihetsbrott om det begås i grundlagsskyddade medier.

Herr talman! Regeringen bedömer att ändringarna inom det grundlagsskyddade området inte inskränker yttrandefriheten mer än tidigare utan tydliggör den. De föreslagna ändringarna syftar till att stärka skyddet mot hatpropaganda som sker på rasistisk grund och skydda utsatta grupper och individer. För straffansvar krävs att gärningen är ägnad att uppmana till våld mot, hota eller uttrycka missaktning för en sådan grupp eller enskild som avses i bestämmelsen om hets mot folkgrupp.

Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! I detta motionsbetänkande inryms frågor om judiskt liv i Sverige, sanningskommissionen om romer, stärkta rättigheter för tornedalingar, kväner och lantalaiset, FN:s urfolksdeklaration, samisk rätt, språk och kultur och en hel del annat.

Målet för politiken för de nationella minoriteterna är att ge skydd för dem och stärka deras möjligheter till inflytande samt att stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande.

Jag vill börja med att lyfta fram den del som handlar om judiskt liv i Sverige, ett ämne som är fasansfullt aktuellt just nu med tanke på den öppna antisemitism som har blossat upp på senaste tiden.

När judar i Sverige hotas och trakasseras bara för det faktum att de är judar, då är det uttryck för antisemitism. När man tillskriver judar vissa egenskaper och karaktäristika, då är det prov på antisemitism. När svenska judar kollektivt får bära skulden för Israels krigföring i Gaza, då är det på grund av antisemitism.

När judar uppmanas att inte bära judiska attribut, som Davidsstjärna eller kippa, för att inte dra till sig negativ uppmärksamhet, då är det för att skydda sig mot antisemitism.

När judiska institutioner som skolor och synagogor behöver ha järnstängsel och bevakning, då är det på grund av antisemitismen.

Regeringen har anslagit 20 miljoner kronor 2024 och 10 miljoner om året för 2025 och 2026 för att förstärka arbetet mot rasism och annan främlingsfientlighet och diskriminering. Även på EU-nivå finns en handlingsplan för att motverka rasism och diskriminering. Den bygger på tre pelare:

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Att förebygga och bekämpa alla former av antisemitism.

Att skydda och främja judiskt liv i EU.

Att främja minnet av samt utbildning och forskning om Förintelsen.

I linje med EU:s handlingsplan pågår i Sverige ett arbete för att komplettera den nationella planen mot rasism.

Nästa vecka kommer vi i KU att justera betänkandet som behandlar proposition 2023/24:93 En tydligare bestämmelse om hets mot folkgrupp. Bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och brottsbalken ska förtydligas och utvidgas, så att förnekelse av Förintelsen ska kriminaliseras liksom uppmaning till våld. Enskilda personer i de skyddade grupperna ska få skydd och rätt till skadestånd. Likaså fortsätter arbetet med att höja kunskapen om antisemitism i samhället och att öka forskningen om antisemitism samt med ökade insatser inom skolväsendet.

I januari redovisades betänkandet Ett starkt judiskt liv för framtida generationer. Nationell strategi för att stärka judiskt liv i Sverige 2025-2034. Där identifieras både möjligheter och hinder för ett judiskt liv och jiddisch i Sverige. Den utbredda antisemitismen framhålls som ett hinder, med den bristande trygghet och säkerhet som finns kring judiska institutioner.

Detta är något som jag själv bevittnade när jag för några månader sedan besökte en synagoga för gudstjänstfirande, samtidigt som antisemitiska demonstrationer pågick några kvarter bort. Vi hade avtalat tid, så att de säkerhetsansvariga skulle veta om att vi kom. Det fanns olika säkerhetsanordningar och övervakningskameror för att man skulle kunna se eventuella angripare från olika vinklar och utrymma i tid, och en av gudstjänstbesökarna höll hela tiden ett öga på vilka som rörde sig i området.

Några av målsättningarna för den nationella handlingsplanen är:

Judar i Sverige ska kunna leva öppet, tryggt och säkert.

Det ska finnas goda möjligheter att leva ett judiskt liv och att överföra judisk kultur och judiska traditioner till barn och unga.

Det ska finnas stärkt kunskap, utbildning och forskning om judiskt liv och judiska studier.

Judisk kultur och svensk-judiskt kulturarv ska vara mer synliga i det svenska samhället.

Det offentligas arbete med jiddisch ska vara relevant och framåtsyftande.

Man kan konstatera att det återstår mycket, med tanke på hur exempelvis den judiska befolkningen i Malmö har krympt på senare år. Jag har hört judar på allvar uttrycka att den enda plats där de kan känna sig säkra är i Israel, trots det hot som Hamas och andra antisemitiska grupper utgör där.

Ur det perspektivet var det en viktig symbolhandling att regeringen i januari 2023 inrättade en arbetsgrupp som överskrider departementsområdena för att samverka och föra dialog om förebyggande åtgärder och insatser som stärker förutsättningar för judiskt liv och som förebygger och motverkar antisemitismen i Sverige. I arbetet ingår även Judiska centralrådet, Judiska Ungdomsförbundet och Svenska kommittén mot antisemitism. De ska tillsammans motverka antisemitism genom utbildningsinsatser, öka tryggheten för judar i Sverige och uppmärksamma den judiska kulturen. Det som hände i Tyskland och i stora delar av Europa under förra århundradet får inte upprepas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

För några veckor sedan avslutades den stora konstutställningen på Moderna Museet med Lotte Laserstein. Ett delat liv, hette utställningen. Alla jag har hört som såg den blev väldigt djupt berörda över både hennes livsöde och det hon skildrar i sin konst.

Jag lärde känna henne när jag var i tonåren. Under de 15 år som följde fram till dess att hon gick bort hörde jag henne många gånger berätta om sina vänner, som hon skildrar i sitt mest berömda verk, Afton över Potsdam, målad i början på 1930-talet.

Den tavlan hängde över soffan där vi brukade sitta och fika och samtala. Lotte berättade att alla de som hon har skildrat på tavlan hade läst Mein Kampf. De visste vad som väntade. Personerna på tavlan utstrålar ett ödesmättat allvar. Vad skulle det bli av dem? Hur skulle de klara sig? Vart skulle de bege sig för att nå säkerhet?

Vännerna skingrades över Europa. Någon tog sig till USA. Lotte själv kom till Sverige den sista månaden som gränsen var öppen för judar. Men efter kriget kunde hon konstatera att hela hennes släkt hade utplånats. Hennes syster hade överlevt i Tyskland men var ett nervvrak. För övrigt var det en enda kusin som hade överlevt av hela hennes stora släkt.

Låt det för allt i världen inte hända igen! Låt oss bekämpa antisemitismen med all kraft!

Herr talman! Jag använde inte hela min anmälda talartid i de båda tidigare debatterna. Men jag kommer nu att överskrida min talartid, och jag ber om ursäkt för detta. Jag kan ju inte lämna talarstolen utan att säga några ord om älvdalskan också. Den betraktas formellt som en dialekt, men forskningen visar att älvdalskan skiljer sig lika mycket från svenskan som isländskan gör. Det framgick inte minst när en ledamot för några år sedan läste upp några meningar från en älvdalsk saga på älvdalska och blev uppmanad av talmannen att hålla sig till svenska i kammaren.

Allt fler forskare från hela världen stöder tesen att älvdalskan är ett språk, utvecklat från en fornnordisk språkgren som skiljde sig från svenskan redan på 500-talet. I dag är det ett par tusen personer som talar älvdalska. Själv kan jag några få ord som är gemensamma med moramål och orsamål, som jag hjälpligt lärde mig att förstå när jag jobbade som sjuksköterska på långvården i Mora på 1980-talet. Då behövde jag tolk för att kunna prata med de gamla som hade glömt svenskan.

Älvdalskan är ännu mer särpräglad än moramålet och orsamålet. I Älvdalen lägger man stor energi på att bevara och revitalisera språket. Man har läroböcker, spel, sånger och sommarkurser på älvdalska. Ett problem är att det inte ryms ett språk till bland minoritetsspråken, och älvdalingarna själva ser sig inte heller som en etnisk minoritet. Därför skulle man behöva göra en översyn av nu gällande minoritets- respektive språklag i syfte att möjliggöra en lagstiftning där älvdalskan skulle kunna erkännas som ett så kallat landsdelsspråk utan att för den delen nödvändigtvis få del av allt annat som innefattas i minoritetslagstiftningen. Jag har dock inget yrkande om detta, utan det får ske i annan ordning.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! I denna debatt hanterar vi i konstitutionsutskottets betänkande ett antal motioner, men i betänkandet ingår också Valmyndighetens och Valprövningsnämndens erfarenhetsrapporter och förslag från konstitutionsutskottets valutvärderingsgrupp, som några tidigare talare har varit inne på.

Inledningsvis konstaterar jag att ett enigt konstitutionsutskott föreslår ett tillkännagivande till regeringen om att utreda en fråga om valbarhet och folkbokföring. Det bör inte vara möjligt för en person att kandidera i flera kommuner och sedan retroaktivt, efter valdagen, ändra sin folkbokföring för att bli invald där man har fått tillräckligt stöd.

Valmyndigheten och många kommuner påtalar problemet med de köer som uppstod vid vallokalerna som en följd av de avskärmade valsedelsställen. Det noterade vi vid någon av vallokalerna även i min hemkommun Vimmerby, där jag förra mandatperioden satt i valnämnden.

Regeringen beslutade den 15 februari i år att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté för att utvärdera och överväga förändringar av valsedelssystemet. I arbetet ska ingå att analysera för- och nackdelar med att övergå till ett system med gemensamma eller neutrala valsedlar. Det har jag sett prov på i Litauen och i Sydkorea.

Jag vill också ta upp frågan om väljare med synnedsättning och annan funktionsnedsättning. Rätten att rösta och rätten till valhemlighet gäller förstås även dem. I nuläget har en sådan person rätt att få hjälp av en röstmottagare eller någon man själv anlitar att ta den valsedel man vill använda. Röstmottagare har tystnadsplikt.

Konstitutionsutskottet har tidigare gjort ett tillkännagivande till regeringen, som riksdagen ställt sig bakom, om att väljare med synnedsättning ska kunna personrösta utan att tvingas röja valhemligheten för någon. I den utredning som nämnts behöver det analyseras hur alternativa valsedelssystem kan påverka förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning att rösta.

Med detta vill jag, fru talman, yrka bifall till betänkandet och avslag på motionerna.

Fru talman! Så var det åter dags för den allvarstyngda ämbetsberättelsen från justitieombudsmännen. De tar där upp några av de ärenden de har utrett under ett och ett halvt år - det var ju tidigare ett brutet redovisningsår.

Jag gick tillbaka och läste vad som har sagts här i detta ämne tidigare år och hittade då ett anförande som min företrädare Tuve Skånberg höll för några år sedan. Han beskrev att justitieombudsmännens ämbetsberättelse påminde honom om persongallerierna och den spännvidd av mänsklig olycka som skildras i böcker som Oliver Twist. Skillnaden är dock att ämbetsberättelsen inte är en uppdiktad roman utan handlar om riktiga människor av kött och blod i Sverige under 2023. Det handlar om människor som på olika sätt drabbats av brister i myndigheternas rättstillämpning, organisation och kompetens inom vård och omsorg, socialtjänst, kriminalvård eller någon annan myndighet inom kommunal, regional eller statlig förvaltning.

Justitieombudsmännens uppdrag är oerhört viktigt för att granska att medborgarens lagliga rätt upprätthålls. Ombudsmännens uttalanden och iakttagelser är viktiga signaler om att olika delar av lagstiftning och tillämpning behöver förbättras för att medborgare ska kunna åtnjuta sina grundlagsskyddade mänskliga fri- och rättigheter.

Inte minst borde ombudsmännens iakttagelser fungera som rättesnöre för en granskad myndighet i sitt förbättringsarbete. Därför blir jag både bedrövad och upprörd när jag läser att det förekommer att myndigheter som har varit föremål för uttalande från en justitieombudsman fortfarande ett halvår senare inte har sett över sitt arbetssätt och sina rutiner för att säkerställa en korrekt tillämpning. Det är en försumlighet som går ut över medborgarna, myndighetens yttersta uppdragsgivare. Det visar hur viktigt det är att justitieombudsmännen finns för att den enskilda människan ska ha någonstans att vända sig för att få ut sin rätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombudsmän-nens ämbetsberättelse

För övrigt vill jag å det varmaste rekommendera ämbetsberättelsen för läsning.

Herr talman! Här i Sverige är vi ju måna om att det ska råda likvärdighet och rättvisa villkor, och i och med dagens beslut tas ett viktigt steg för att uppfylla den ambitionen. När kommun- eller regionfullmäktige beslutar om mål och riktlinjer för sådan offentligt finansierad verksamhet som utförs av privata utförare ska dessa mål och riktlinjer också gälla för kommunens eller regionens motsvarande verksamhet i egen regi. Det kan förefalla självklart, men det har tidigare inte varit så.

Ett program med mål och riktlinjer för sådana kommunala angelägenheter som utförs av privata utförare ska enligt kommunallagen antas för varje mandatperiod. Syftet är att förtydliga kommunens eller regionens ansvar för att följa upp och kontrollera den privata utföraren. Privata utförare kan se väldigt olika ut. Det kan vara ett företag, en enskild fysisk person, en idéburen organisation eller en kooperativ förening.

Även om kommunallagen redan i dag beskriver kommuners och regioners ansvar för att följa upp den egna verksamheten har det saknats en reglering om skyldighet att formulera riktlinjer för den egna verksamheten. Regeringen anser att det är viktigt att verksamhet som finansieras av kommuner och regioner behandlas på ett så likvärdigt sätt som möjligt oavsett om verksamheten bedrivs av kommunen eller regionen själv eller av privata utförare. Det är ett sätt att öka fokus på kvalitet genom utvecklad konkurrensneutralitet mellan de olika utförarna. Det är givetvis lika viktigt att kommunen eller regionen bedriver ett likvärdigt uppföljningsarbete. Det ökar den enskilda medborgarens tillgång till tjänster av god kvalitet.

I förslaget ingår också att kommun- eller regionfullmäktige ska anta övergripande riktlinjer för vilken insyn allmänheten ska ha i de privata utförarnas verksamhet när det gäller den aktuella verksamheten - detta eftersom offentlighetsprincipen inte omfattar privata utförare men allmänheten likväl har en rätt till viss insyn i offentlig verksamhet.

De mål, riktlinjer och kvalitetsindikatorer som tas fram ska gälla både för kommunens eller regionens egenutförda verksamhet och för privat utförd sådan. Uppföljningen kan bestå av att samla in information om verksamheternas resultat, analysera resultaten, återkoppla till de berörda enheterna och utkräva ansvar om inte målen uppfylls. Den processen ska vara så lika som möjligt oavsett vem som utför verksamheten. God ekonomisk hushållning ska också vara vägledande, och man kan mycket väl revidera eller uppdatera programmet mer än en gång per mandatperiod om det skulle bedömas nödvändigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

Fru talman! Även KU16 är ett motionsbetänkande. Som rubriken anger gäller det författningsfrågor. Flera av motionerna rör exempelvis medlemskapet i EU och subsidiaritetsprövningen i EU. Mycket handlar om hur mycket svensk lagstiftning som ska överlämnas till EU.

Just i dag är det 67 dagar till EU-valet. Då har vi möjlighet att välja vilket EU vi vill ha och vilken roll Sverige, svensk författning och vår grundlag ska ha i förhållande till EU. Ska EU likrikta allt, från lönenivåer till hur lång dygnsvila anställda ska ha, oavsett arbetets karaktär, och hur ett enhetligt skogsbruk ska bedrivas inom hela EU:s område, oavsett breddgrad eller växtbetingelser?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

Jag tror inte att det var den typen av klåfingrighet som EU:s fäder, de tre kristdemokraterna Robert Schuman från Frankrike, Konrad Adenauer från Tyskland och Alcide de Gasperi från Italien, hade tänkt sig när de tog de första stegen till det samarbete som genom frihet och frihandel skulle väva samman de tidigare fiendeländerna och på så sätt bygga fred. De hade sett sina länder förödas genom krig mellan olika auktoritära regimer - nazismen, fascismen och kommunismen. Utifrån de kristdemokratiska principer som fortfarande utgör EU:s grundvalar byggde de kol- och stålunionen, som med tiden utvecklades till EU.

75 år senare kan vi konstatera att deras idé fungerade. Genom handel och fri rörlighet har ett så tätt nätverk skapats att man alltid vinner mer genom fredliga lösningar än genom att förklara krig mot ett annat EU-land. Inget land som ingår i den europeiska gemenskapen har inlett krig mot ett annat EU-land.

Nej, i de tre EU-fädernas anda ska EU vara en frihetlig union med demokratiskt ansvarsutkrävande där våra grundläggande fri- och rättigheter värnas. EU:s arbete med att stå upp för våra gemensamma västerländska värderingar och vår europeiska livsstil behöver stärkas. En stor utmaning är att motverka den antisemitism som vi ser runt om i flera städer, både i Sverige och i många EU-länder.

EU behöver ha fokus på sina kärnuppgifter och inte på detaljreglering. Subsidiaritetsprincipen måste värnas. Den innebär att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. Därför är det viktigt att vi också har en stark subsidiaritetsprövning i Sverige. Det ska vi fortsätta värna. Vi ska inte överlåta frågor som är i strid med svensk grundlag till EU.

Vi kristdemokrater vill dessutom gå ännu längre och har förslag om att göra det möjligt för riksdagen att ge så kallat rött kort till EU-kommissionens förslag. Det är ett sätt att värna subsidiariteten och stå upp för EU:s kärnuppdrag och vår svenska grundlag.

Fru talman! Jag hoppas på förståelse för att jag blev lite inspirerad i denna hyperaktuella fråga. Balansen mellan nationell författning och EU-lagstiftning är oerhört viktig att upprätthålla.

I övrigt behandlas i betänkandet frågor som partifinansiering, som utreds av 2023 års insynskommitté, karensregler för statsråd och höga tjänstemän, som helt nyligen har utretts och nu bereds vidare, och ett antal andra motioner.

Jag yrkar med detta bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Detta motionsbetänkande, KU13 Fri- och rättigheter, behandlar en lång rad motioner, närmare bestämt 40 stycken, på temat fri och rättigheter. Det är något av det finaste som finns med en demokrati, för att inte rent av säga själva kärnan i begreppet demokrati.

Till grund för motionsbetänkandet ligger den grundlagsskyddade respekten för alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Smaka på de orden, och tänk på vad de egentligen betyder: alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.

De orden är egentligen någonting som vi kristdemokratiska kallar för personalism. Av de begreppen följer exempelvis att den enskilda människans personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten.

Det handlar om rätten till utbildning, bostad och arbete och en hållbar utveckling som ger god miljö för både våra barn och våra barnbarn, det vill säga förvaltarskap, för att använda ytterligare en term från kristdemokratisk ideologi och filosofi.

Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom alla områden och att rätten till privatliv och familjeliv värnas för den enskilde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fri- och rättigheter

Diskriminering ska motverkas vare sig det gäller kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person. I detta sammanhang kan vi också nämna att det samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla sin kultur och sitt samfundsliv ska främjas.

Jag räknar upp dessa fri- och rättigheter för att de är så genuint vackra och så totalt oumbärliga för en livskraftig demokrati.

Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den så kallade Europakonventionen, och vissa förändringar och tillägg till den införlivades i svensk lag 1994. Det pågår också en process för att EU ska ansluta sig till Europakonventionen. I nuläget finns EU:s stadgar om de grundläggande rättigheterna. Men de är begränsade till unionens institutioner och organ och till medlemsstaterna när de tillämpar unionsrätten. Därför finns behov av att anta hela Europakonventionen som en del av EU-rätten.

Fru talman! Bland de motioner som behandlas i betänkandet finns bland annat motioner om att grundlagsskydda aborträtten. Alla riksdagens partier står i dag bakom aborträtten. Kristdemokraterna har gjort det ända sedan slutet på 1980-talet. Men med tanke på utvecklingen i en del länder har frågan kommit upp om att aborträtten behöver få ett starkare juridiskt skydd.

Frågan behandlas nu som en del av arbetet i den parlamentariskt sammansatta kommitté som på regeringens uppdrag utreder några frågor om det skydd som gäller för de grundläggande fri- och rättigheterna enligt 2 kap. regeringsformen. Jag ser därför inte skäl att föregripa de ställningstaganden som den utredningen kommer fram till.

Även motioner som gäller omprövning av medborgarskap vid brottslighet behandlas av 2023 års fri- och rättighetskommitté. Vi bör därför också invänta kommitténs slutsatser och förslag i det avseendet.

När det gäller motioner om säkerhetshöjande åtgärder för organisationer inom det civila samhället finns det statsbidrag för sådana som ger möjlighet till skydd av byggnader och lokaler där man bedriver verksamhet men även tekniska bevakningslösningar.

Statsbidraget till judiska församlingar och institutioner för att möta det kraftigt ökade säkerhetshotet mot sådana höjdes den 25 oktober 2023 med 10 miljoner för bevakning, akututrustning och katastrofberedskap utöver de 30 miljoner som aviserades i budgetpropositionen från och med i år, 2024. Med tanke på dessa beslut är det rimligt att avvakta effekterna av dem innan mer pengar anslås.

Med dessa noteringar yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag tackar för den uppföljande frågeställningen.

Det är inte så att Kristdemokraterna saknar förtroende för våra egna kommun- och regionpolitiker, men vi måste se hur det ser ut på fältet. Exempelvis under Alliansens år skapade dåvarande socialministern Göran Hägglund ett motiverande system för att korta vårdköerna. Vissa regioner, eller landsting som det hette på den tiden, klarade av det riktigt bra, medan andra inte gjorde det. Vi ser alltså att det finns skillnader även när man ger förutsättningarna.

De 6 miljarderna som tillkännagavs i går ska läggas till det som budgeten också utökades med. Där går merparten av hela reformutrymmet till att förstärka välfärden. Det är inte så att regeringen håller tillbaka. Den här regeringen ger mer pengar till regioner och kommuner än man någonsin gjort, utom under pandemiåren, då det var extraordinära förutsättningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Vi ser att regionerna har svårt att klara av sitt uppdrag. Då behöver vi se över andra modeller för att lösa det. Vårt yttersta uppdrag som förtroendevalda är som sagt att tillhandahålla god och jämlik hälso- och sjukvård över hela landet. Man ska få den vård man behöver; det ska inte bero på vilken adress eller vilket postnummer man har. Ett litet barn ska inte behöva flytta till en annan region för att få en insulinpump, vilket var fallet för några år sedan.

Fru talman! Tack för frågan, Christofer Bergenblock!

Detta är en hypotetisk fråga. Det ligger förmodligen ganska långt fram i tiden. Vi ingår i ett samarbete med andra partier. Det var väl Olof Palme som sa att politik är det möjligas konst. Man får hitta vägar att genomföra det som är möjligt på det sätt som är möjligt. Vi är glada över att vi nu utreder om och hur man kan få till en starkare statlig styrning.

Vi har, som jag var inne på, sett att 21 olika regioner inte klarar av att tillgodose medborgarnas rättmätiga behov av likvärdig vård i dag. En region kan ha årslånga köer för en viss åtgärd medan andra regioner kan klara av den på några veckor. Då är det inte jämlik vård. Under covid-19-pandemin kunde vi också se hur väldigt olika regionerna klarade av det. Jag är därför glad att regeringen med stödparti har hittat åtminstone den minsta gemensamma nämnaren: en starkare statlig styrning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Det finns olika sätt att styra statligt, exempelvis genom gemensamma nationella riktlinjer för hur olika sjukdomar ska behandlas, enligt best practice. Men trots att man har det klarar inte alla regioner av att ge den vård som man har fastställt.

Vi måste göra avvägningar. Vad är medborgarnas behov? Och vad är politiskt möjligt?

Fru talman! I kommunerna bygger vi Sverige. Så sa Birger Ekstedt, som var Kristdemokraternas första partiordförande. Partiet bildades den 20 mars 1964, i dagarna för 60 år sedan.

Nog ligger det mycket i det påståendet, för i kommunerna bygger vi bokstavligen våra hem. Där behöver alltså finnas en bostadsplanering. I kommunerna får våra barn sin barnomsorg och sin skolgång, och det är i kommunerna som våra äldre nära och kära får sin omsorg på livets höst. Dessa områden är kommunala ansvar, även om uppgifterna i vissa fall kan utföras av någon annan.

Till den kommunala sektorn hör formellt också regionerna, eller landstingen som de hette fram till 2018, under mer än 150 års tid. Regionerna ansvarar för hälso- och sjukvård och numera också för kollektivtrafik och regional utveckling.

Kommuner och regioner är dessutom på många håll, utan konkurrens, de största arbetsgivarna. Ju mer man tänker på det, desto mer inser man hur rätt Birger Ekstedt hade: I kommunerna bygger vi Sverige.

Sedan kommunreformen 1971 har Sverige ett enhetligt kommunbegrepp, med en gemensam lagstiftning och med ansvar för samma uppgifter i hela landet.

När vi i går högtidlighöll 50-årsdagen för riksdagens beslut om regeringsformen ställde jag frågor om det grundlagsskyddade kommunala självstyret, för just det faktum att kommuner och regioner ansvarar för samma uppgifter gör att medborgarna med rätta har en förväntan att få god och likvärdig kvalitet i skolan, hälso- och sjukvården och äldreomsorgen, oavsett var man bor i landet. Men med olika yttre utmaningar och med förändrad demografi har förmågan att möta dessa förväntningar och krav förändrats.

Om en kommun i dag inte själv kan rekrytera hemspråkslärare kan man exempelvis via digitala hjälpmedel lösa det med fjärrundervisning från en annan kommun. Har regionen för få röntgenläkare kan röntgenbilderna läsas av med hjälp av radiologer så långt borta som i Australien. Och kommuner kan bilda olika typer av kommunalförbund eller gemensamma nämnder för att klara av att tillgodose behovet av sakkunniga inom exempelvis miljö- och byggområdet.

En viktig princip inom politiken är medborgarnas möjlighet att vart fjärde år utkräva ansvar av de förtroendevalda. Det är förstås svårare med samverkansformerna. Men det finns områden där ansvariga kommun- och regionpolitiker inte har lyckats hitta lösningar på sina utmaningar. Regeringar har med både piska och morot försökt stimulera fram kreativa lösningar på hur regionerna kan korta vårdköer eller hur behandling av specifika sjukdomar genom nationella riktlinjer ska utföras enligt best practice, oavsett var i landet patienten bor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Just nu utreds olika sätt att klara utmaningarna, både möjligheten för kommuner att på frivillig väg gå samman för att bättre kunna fullgöra sina uppgifter och möjligheten att införa starkare statlig styrning av vården, till exempel. Det är en svår och viktig balansgång mellan kommunal självstyrelse och medborgarnas rätt till likvärdig välfärd.

Ett antal utredningar och rapporter, som just nu handläggs i Regeringskansliet och som tidigare talare har pekat på, visar att regeringen är väl medveten om problematiken och arbetar aktivt för att hitta lösningar.

Fru talman! Med dessa reflektioner yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! I detta betänkande berörs en rad viktiga frågor som har samlats ihop under rubriken Offentlig förvaltning. Jag kommer inte att kommentera dem alla men ska ändå nämna några av dem.

Vi går ju mot ett val till Europaparlamentet om tre månader och två dagar. Ett av avsnitten i betänkandet berör just valdeltagande. Tyvärr har valdeltagandet sjunkit något vid de senaste valen. Dessutom finns det fortfarande skillnader i deltagande mellan olika grupper i befolkningen och framför allt mellan olika valdistrikt. Vi hörde på radion i morse att väldigt få av partiernas förstakandidater är kända av väljarna tre månader före valet. Det är illavarslande, men det handlar egentligen framför allt om partiernas förmåga att föra fram sina kandidater till allmänhetens kännedom.

Ett ansvar för det offentliga är att valsystemet i sig är tillgängligt för alla medborgare som är röstberättigade. Det är viktigt för att bibehålla tilltron till vårt demokratiska samhälle att alla grupper känner att deras röst spelar någon roll, att de kan vara med och påverka tillvaron genom det parti som de väljer att lägga sin röst på.

Därför behöver valdeltagandet öka bland unga, utrikes födda och personer med funktionsnedsättning - grupper som har lägre valdeltagande än genomsnittet. Särskilt lågt är valdeltagandet i områden med socioekonomiska utmaningar. Regeringen har tillfört medel för att främja valdeltagandet i Europaparlamentsvalet 2024.

En överenskommelse inom demokratiområdet med Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har också bidragit till att stärka kommuners och regioners arbete med att främja medborgerligt deltagande i demokratiska processer och till att öka förtroendevaldas kunskap om det demokratiska uppdraget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig förvaltning

Funktionshinderspolitiken är ett annat viktigt område i det här häradet. Funktionshindrade hör till de grupper som har lägre valdeltagande än övriga. Men det gäller också i andra delar av samhällslivet.

I enlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning finns ett nationellt mål om jämlika levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Så är dessvärre inte fallet när det gäller valsedelssystemet.

Regeringen har så sent som i februari i år beslutat att låta en parlamentariskt sammansatt kommitté utvärdera och överväga förändringar av valsedelssystemet. Kommittén ska bland annat analysera och bedöma hur gemensamma eller neutrala valsedlar skulle påverka förutsättningarna för bland annat personer med funktionsnedsättning, till exempel synnedsättning, att delta i valen på lika villkor. Det är viktigt för att den demokratiska delaktigheten ska bli så stor som möjligt. Tyvärr hinner det inte läggas några förslag som kan genomföras redan till sommarens EU-val, men vi har förhoppningar för framtiden.

Herr talman! Målet för den statliga förvaltningspolitiken är en innovativ och samverkande statsförvaltning som är rättssäker och effektiv, har väl utvecklad kvalitet, service och tillgänglighet och därigenom bidrar till Sveriges utveckling och ett effektivt EU-arbete.

Mänskliga rättigheter och principen om icke-diskriminering är viktiga utgångspunkter för statsförvaltningen, som tidigare talare har varit inne på. De statligt anställda ska ha kunskaper om dessa grundläggande värden för att medborgarna ska ha förtroende för och känna tillit till dem som arbetar inom svensk förvaltning. Myndigheterna är ålagda att fullgöra sina uppgifter i enlighet med de beslut som har fattats av riksdagen och regeringen, och de ska fatta riktiga beslut på grundval av våra lagar och andra författningar.

Det är viktigt av flera skäl att upprätthålla och stärka förvaltningens arbete med ett offentligt etos. Det handlar bland annat om att bemötandet av allmänheten i alla lägen ska kännetecknas av värdighet och respekt och att det vid varje myndighet ska finnas en beredskap för att kunna hantera etiska problemställningar. I detta ingår bland annat att utveckla de anställdas etiska förhållningssätt. Det kan till exempel innebära att staten som arbetsgivare behöver värna om sådana arbetsförhållanden så att den statsanställdas integritet och självständighet tas till vara och uppmuntras.

En del tidigare talare har varit inne på de sex principer som ska känneteckna arbetet inom statlig förvaltning: demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt samt effektivitet och service. Det är ramar för arbetet inom staten som statsanställda ska hålla sig till. Det är intressant att Statskontoret har tagit fram en utbildning för statsanställda i den värdegrund som råder.

Arbetet mot korruption har också nämnts här tidigare. Det är otroligt viktigt, eftersom korruptionen sätter de grundläggande demokratiska värdena som likabehandling och så vidare ur spel. Det är illavarslande att den organiserade brottsligheten har letat sig in i och infiltrerat offentlig förvaltning. Därför välkomnar vi de åtgärder som regeringen vidtar för att komma till rätta med detta genom att i närtid tillsätta en utredning som skyndsamt ska se över utökade möjligheter till registerkontroll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig förvaltning

Eftersom tiden rinner i väg ska jag inte upprepa alltför mycket av vad jag själv eller andra har sagt här tidigare. Jag vill bara tillägga att i arbetet mot korruption ingår naturligtvis även arbetet mot korruptionsbrott på EUområdet.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Tack, Azra Muranovic, för den kompletterande frågan!

I reformagendan och banan för biståndet finns barns rättigheter med redan från början. I den övergripande och inledande delen finns ett särskilt stycke som poängterar just barns utsatta position och att vi måste värna barns specifika rättigheter. Det finns alltså med redan från början i inledningen, där tonen sätts för regeringens politik.

När det gäller de länder som ledamoten nämnde är det länder där regeringen har sagt att vi drar tillbaka det bilaterala utvecklingsavtalet. Däremot är det inget som hindrar till exempel de barnrättsorganisationer som arbetar i länderna från att fortsätta att göra det. Det globala biståndet finns ju där, och civilsamhällesagendan finns där.

Herr talman! Det är kanske så att man läser med lite olika glasögon.

Enligt min uppfattning är dessa frågor med hela tiden, men man har tagit bort det lilla signalordet "feministisk utrikespolitik".

Vår upplevelse under den förra regeringen, eller de förra regeringarna rättare sagt, var kanske att det snarare hade blivit ett honnörsord som man hängde på lite här och där utan att det kanske innebar så stor skillnad.

Vi vill i stället jobba med det, men vi inser också att det kanske inte i precis vartenda sammanhang är aktuellt att hänga på jämställdhet, låt oss säga när det gäller vilka grödor som är lämpliga att plantera på vissa jordar, för att ta ett väldigt konkret exempel. Frågorna finns med där det är relevant.