Gudrun Brunegård

Herr talman! Jag tackar Lotta Johnsson Fornarve för frågan.

Frågan om alla människors lika värde, det vill säga jämställdhet, är en av de bärande principerna både för vårt land sedan många år och decennier och för den regering vi har i dag. I de olika programmen, skrifterna, reformagendan och inte minst strategin för demokrati och mänskliga rättigheter, som ledamoten kan läsa, finns dessa frågor med.

Vi behöver arbeta med att stärka flickors och kvinnors rättigheter. Vi behöver också stärka hbtqi-personers rättigheter, möjligheter och förutsättningar, för det finns länder där människor förtrycks och förföljs för att de avviker från den gängse normen.

Fru talman! Det har väl inte undgått någon att det är alla hjärtans dag i dag. Det passar väldigt bra, eftersom dagens debatt ger möjlighet att tala om någonting som ligger mig väldigt varmt om hjärtat - att vi mitt i alla de problem som den här debatten skildrar också ger en bit av våra hjärtan till de människor som inte har samma förutsättningar som vi.

Genom vårt svenska bistånd kan vi bidra till att förbättra förutsättningarna att ta sig ur sjukdom, fattigdom, förtryck, okunskap och utsatthet. På så sätt kan spänningar och konflikter minska, både i länder och mellan länder. Det är också ett uttryck för en djupt medmänsklig solidaritet och omsorg om våra medmänniskor. Det är en hjärtefråga även för mitt parti, Kristdemokraterna.

En stor bit av mitt hjärta finns i Afrika, efter fyra år som sjuksköterska på Tanzanias landsbygd. Dit har vi återvänt ungefär vartannat år under ett sammanlagt tidsspann på fyrtio år.

Att ha kunnat följa ett lands utveckling under så lång tid har gett många djupa insikter, inte minst när det gäller civilsamhällets betydelse för att bygga hållbara strukturer för demokrati och utveckling samt för kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter. Organisationerna tillför ett mervärde genom lokal närvaro och förankring och genom att de ger möjligheter för människor att själva påverka och förbättra sina levnadsvillkor.

Sverige ska bidra till ett livskraftigt och mångfasetterat civilt samhälle i utvecklingsländer. Det ger en styrka och långsiktighet när människor som har en gemensam värdegrund och delar intressefokus samverkar över landsgränser och kontinenter. Det minskar också risken för korruption, för det uppstår en trohet mellan tros- och intressefränder som gör att man vill hushålla med resurserna för att de ska räcka till mycket.

Fru talman! Barn är ofta de som drabbas allra mest av fattigdom, krig, klimatförändringar och katastrofer. Barn omfattas av de mänskliga rättigheterna men har också egna rättigheter som måste värnas. Genom investeringar i den yngre generationen kan man genom biståndet lägga grunden till en mer långsiktig positiv utveckling i fattiga länder.

Respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna är genomgående i regeringens politik. Jag är glad över att regeringen i upprepade sammanhang tar upp religionsfriheten och erkänner det faktum att kristna är en särskilt förföljd grupp i världen. Det är mycket oroande att ta del av rapporter om överfall mot religiösa minoriteter i Indien. Förra sommaren mördades hundratals kristna i Manipur och kyrkor brändes ned. När världen protesterade hejdades våldsvågen, men det fortsätter att komma rapporter från olika delar av landet om religiösa trakasserier riktade mot både muslimer och kristna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Indien anses vara världens största demokrati, åtminstone den folkrikaste, och är en viktig handelspartner för oss i Sverige. Vi måste trycka på gentemot den hindunationalistiska regeringen om att de mänskliga rättigheterna gäller även för kristna och muslimer.

Klimatförändringarna slår allra hårdast mot dem som redan lever i utsatthet. Regeringens fokus på klimatbistånd är därför oerhört viktigt, och man agerar på flera fronter parallellt. Genom Swedfund och de internationella utvecklingsbankerna kan vi potentiera de svenska biståndsmedlen och stödja en grön omställning för att i stor skala få ned utsläppen i länder med stor andel fossila bränslen. I många sådana länder finns också goda förutsättningar för sol- och vindkraft.

Samtidigt behöver motståndskraften mot klimatförändringar stärkas, exempelvis genom stöd till organisationer som bidrar till klimateffektiva småjordbruk. På så sätt öppnas en väg ut ur fattigdom samtidigt som bättre odlingsmetoder gör att jorden berikas, skördarna blir bättre, marken tas till vara på ett effektivare sätt, maten räcker till fler, arbetstillfällen skapas och den lokala marknaden stärks.

Fru talman! Vi lever i en svår tid. Det demokratiska utrymmet minskar i många länder. Covid-19-pandemin kastade länder och människor tjugo år tillbaka i utvecklingen, vilket inte minst gäller flickors och kvinnors rättigheter. Miljontals flickor fick avbryta skolgången och blev bortgifta. Det ledde till fler tonårsgraviditeter med ökade risker både för modern, som själv är ett barn, och det nyfödda barnet.

Klimatförändringarna leder till konflikter, brist på livsmedel och risk för att smittsamma sjukdomar sprids. Allt detta leder till att människor blir mer utsatta.

Den reformagenda som beslutades i mitten av december är viktig för att effektivisera det svenska biståndet så att det räcker till fler. Förutsättningarna konkretiseras i de olika strategier som har beslutats därefter. Det gäller strategin för demokrati och mänskliga rättigheter och civilsamhällesstrategin.

Som ett exempel på vikten av det civila samhället kan jag nämna hur civila ställde upp i Armenien när deras landsmän i höstas flydde hals över huvud från Nagorno-Karabach. Man stod vid gränsen och delade ut mat och vatten, man ställde sina bilar till förfogande för transporter och man öppnade sina hem.

Med regeringens strategi ser jag goda möjligheter att den ambition vi har om ett effektivt och generöst bistånd i världsklass ska kunna förverkligas.

(Applåder)

Fru talman! Av all den mat vi äter kommer ungefär hälften från svenska gårdar. Vid en storskalig kris eller ett krig finns det stor risk att det försvåras för den återstående hälften att komma till landet och i värsta fall att livsmedelsimporten helt avbryts.

Jordbruksverket tilldelades i december 20 miljoner kronor för att utveckla förslag till åtgärder som stärker Sveriges civila beredskap inom livsmedelsproduktionen. Lantmännen beräknar kostnaderna för att upprätthålla livsmedelsberedskap till miljardbelopp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Min fråga till civilförsvarsminister Bohlin är då: På vilket sätt involveras lantbrukarna i arbetet med att stärka Sveriges beredskap, och vilket stöd kommer de att få ekonomiskt?

Herr talman! Den här veckan uppmärksammas som vi hört våld och förtryck som utförs i hederns namn med anledning av årsdagen för det tragiska mordet på Fadime Sahindal.

Förtrycket och kontrollen tar sig många olika uttryck. Exempelvis kan en kvinna tvingas genomgå oskuldskontroll. I samband med det utfärdas ett oskuldsintyg. En kvinna som haft samlag kan genomgå ett oskuldsingrepp för att på bröllopsnatten framstå som oskuld och på så sätt upprätthålla familjens heder. Den här formen av förtryck förekommer i många kulturer.

Ett effektivt sätt att skydda dessa flickor och kvinnor är genom lagstiftning, och regerings- och samarbetspartierna är överens om att kriminalisera detta. En utredning föreslår kriminalisering av oskuldskontroller och oskuldsingrepp men inte när det gäller utfärdandet av oskuldsintyg.

Hur går regeringen vidare med detta för att det inte ska vara en lucka i lagstiftningen till skydd för dessa flickor och kvinnor?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Fru talman! Som några har varit inne på är det lite speciellt att stå här precis i början av vårterminen och debattera ett betänkande som vi i konstitutionsutskottet arbetade fram under en ganska stor del av hösten. Det är lite speciellt inte bara för den stora kontrast som denna debatt utgör gentemot de debatter som var under förmiddagen med misstroendeomröstning och partiledardebatt utan också för att det betänkande som vi nu debatterar har hunnit ligga till sig rätt ordentligt sedan vi justerade det i december.

Som andra talare redan har hunnit beskriva gäller dagens debatt den årliga granskningen av statsrådens tjänsteutövning och framför allt, i det här fallet, regeringsärendenas handläggning. Vissa områden granskas återkommande med vissa intervall, medan andra kan lyftas av någon särskild anledning. Till den senare gruppen hör granskningen om underlag inför samråd med EU-nämnden, som kom upp som en följd av utskottets granskning av KU-anmälningar mot statsråd under vårgranskningen.

En förutsättning för att ett samråd mellan regeringen och EU-nämnden ska bli meningsfullt är att EU-nämnden får ett så fullständigt skriftligt underlag som möjligt så fort det är praktiskt möjligt. Regeringskansliet menar i sitt svar att det över tid skett en förändring så att en större del av förankringsarbetet nu sker i riksdagens fackutskott och att regeringens ståndpunkt som regel framkommer av den kommenterade dagordningen. Det har vi från konstitutionsutskottets sida inga invändningar emot.

Granskningen visar också att Regeringskansliet inkluderar relevanta Coreperdokument om ett aktuellt rådsdokument inte finns tillgängligt. Det kan finnas situationer då det kan vara nödvändigt att gå till väga på det viset, men det bör ändå övervägas om någon annan typ av underlag skulle kunna användas för att ett meningsfullt samråd ska vara möjligt om rådsdokument saknas. Det är också önskvärt att de kommenterade dagordningarna så långt som möjligt innehåller hänvisningar till dokument som faktiskt är tillgängliga.

En annan granskning gäller svarstider på interpellationer och skriftliga frågor. Det finns ju ett skäl till att svarstider är uppsatta, och det är att svaret ska ges när en fråga är aktuell. Den sammanställning som har gjorts visar att en stor del av interpellationssvaren över tid har fördröjts, särskilt inom vissa arbetstyngda departement, oberoende av regering. Det är viktigt att arbetet fortsätter så att interpellationssvar kan besvaras inom uppsatt tid. Vi konstaterar också att det är positivt att andelen fördröjda svar på skriftliga frågor har minskat under senare år.

Fru talman! Jag vill också nämna granskningen av regeringens planering av lagstiftningsprocessen. Där har olika steg i processen granskats: remisstiden, tidsåtgången för Lagrådet, tiden mellan Lagrådets yttrande och regeringens beslut om propositionen samt tiden mellan beslut om proposition och lagförslagens ikraftträdande. De perioder som har studerats är propositioner som olika regeringar har beslutat våren 2007, våren 2015 och våren 2023.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Från utskottets sida understryker vi vikten av god planering, som flera tidigare talare har varit inne på, och att varje moment får tillräcklig tid för inläsning, analys och övervägande i syfte att upprätthålla en god kvalitet i lagstiftningen. Korta remisstider bör endast förekomma vid extraordinära situationer.

Den genomsnittliga tidsåtgången för Lagrådets granskningar har varierat. Tidsintervall kortare än en månad mellan Lagrådets yttrande och regeringens beslut om proposition har blivit mindre vanliga. Vi utgår från att det finns en väl fungerande dialog mellan Regeringskansliet och Lagrådet och att det finns tillräckligt med tid att bereda de synpunkter som framförts av Lagrådet.

Granskningen visar på en viss ökning av fall med kortare tid än normalt mellan beslut om proposition och lagens ikraftträdande, något som kan påverka förutsättningarna för riksdagens behandling. Utskottet framhåller att behovet av brådskande riksdagsbehandling bör kunna begränsas till de fall där det är absolut nödvändigt. Samtidigt vet vi också hur det är när en allmän opinion trycker på och säger "ni är för långsamma". Men det finns en anledning till att man kan behöva skynda långsamt.

Fru talman! Med dessa axplock från det drygt 400 sidor långa granskningsbetänkandet vill jag, liksom en tidigare talare, rekommendera läsning av detsamma.

Fru talman! När det gäller infokomstödet gjorde man på departementet en granskning, och man konstaterade att delar av infokomstödet inte direkt användes så som avsikten var.

Den stora förändringen när det gäller budgetproportionerna skedde för ett år sedan, när vi gick ifrån enprocentsmålet, som jag för övrigt vill fortsätta arbeta för att återinföra. Vi frös det på 56 miljarders nivå. Jag vill minnas att det var en minskning med ungefär 4 miljarder. Jag har inte granskat detaljerna, men jag drar ändå slutsatsen att det var där som den förändringen skedde. Det är detta som man ser i proportionerna. Det blev en mindre summa totalt att fördela, och då såg man det i det som man fick in från Sida.

Nu ligger det däremot fast på 56 miljarder. Det ger en helt annan förutsägbarhet och planerbarhet när man vet att det är 56 miljarder. Det är den summan vi har att jobba med, inte bara i år, inte bara nästa år, utan under hela budgetperioden. Under tre år framåt vet man precis hur man ska disponera sina pengar. Då har varje organisation möjlighet att göra de justeringar som man kan, vill och behöver göra. Det tror jag är en framgång.

Dessutom har vi fått in taket för avräkningarna, som förhindrar det som Socialdemokraterna åstadkom för ett och ett halvt år sedan när de ryckte 14 procent av biståndet över en natt. Det kommer inte att inträffa.

Fru talman! Det är precis som ledamoten säger: När det gäller stödet till fattiga och utsatta människor finns det en stor samsyn mellan partierna i kammaren. Det gläder mig att vi ändå kan konstatera det när vi bryter åsikter mot varandra.

Detta med civilsamhället var jag inne på i det förra replikskiftet. Både de multilaterala organisationerna och civilsamhällesorganisationerna har ett stort värde. Men vi ser att civilsamhällesorganisationerna har en kapacitet att bygga upp och öka sina insatser. Genom forskning vet vi att de åtgärderna också ofta har en större effektivitet. De når ut i nätverken, ut till lokalsamhällena där de mest utsatta och fattiga människorna finns, och de har möjlighet att verka och driva ett förändringsarbete där på ett helt annat sätt än vad de stora multilaterala organisationerna har.

Hur mycket den här justeringen dem sinsemellan kommer att innebära vet jag inte, men det ska vara en tydlig förändring.

När det gäller stödet till civilsamhället som helhet ligger CSO-stödet oförändrat. Det är inte någon skillnad. Som jag sa i det förra replikskiftet tror jag att det kan handla om en begreppsförvirring. När vi säger att andelen av det totala biståndet som förmedlas via civilsamhället ska påverkas betyder det kanske inte nödvändigtvis att det ska öka i antal kronor och ören, utan det är i relation till de multilaterala.

Fru talman! Tack, Olle Thorell, för möjligheten att svara på den fråga som jag inte hann med i mitt förra inlägg!

När vi har en begränsad värld med begränsade resurser och otroligt stora behov gäller det att göra prioriteringar. I det grundarbete som vi gjorde när vi tog fram det kristdemokratiska biståndspolitiska programmet kunde vi se forskningsbelägg på att pengar som går genom civilsamhällesorganisationer har större effekt på fältet än det som går till de multilaterala organisationerna. Behöver man göra en balansering gör vi en finjustering mellan dessa båda aktörer.

Med detta sagt vill jag ändå poängtera värdet och nyttan av de multilaterala organisationerna. De är otroligt värdefulla med sin kompetens och sin storlek. De har möjlighet att gå in med stora resurser från fler länder sammantaget. Det var tack vare att kärnstödet fanns som man snabbt kunde gå in och hjälpa exempelvis Armenien när flyktingkrisen där uppstod, och likaså när det gäller kriget i Gaza.

Man måste ha en balans. Det är inte så att man ska utradera det ena på det andras bekostnad. Men vi vill ändå göra en justering dem emellan.

Jag nämnde det kristdemokratiska biståndspolitiska programmet. Där gjorde vi en noggrann genomgång av olika forskningsrapporter och sådant som låg till stöd för de förändringar som vi föreslog. I många stycken följer programmet och reformagendan de förslag som vi lade fram där. Jag litar på att den forskning som var bra för ett och ett halvt år sedan är tillförlitlig även i dag.

Fru talman! Tack, Olle Thorell, för frågorna, som är väldigt viktiga, och för erkännandena för de goda saker som även ledamoten har hunnit ta till sig under det dygn som reformagendan har varit offentlig!

Jag förstår frustrationen över att inte ha kunnat finnas med i arbetet. Det är bedrövligt att vara i opposition. Jag vet det av erfarenhet. Men anledningen till den snabba processen var att vi är angelägna om att skiftet ska kunna ske så snabbt som möjligt.

Vi har mycket bakgrundsmaterial, och vi har haft många dialoger på många olika fronter. Jag är övertygad om att detta kommer att bli bra när det nu sjösätts.

När det gäller civilsamhället och den ökade andelen skulle jag vilja förtydliga att det kan ha varit ett missförstånd med begreppsförvirring. Den ökade andelen handlar inte om kronor och ören i bruttosummor utan i förhållande till den andra delen. När man förändrar helheten, till exempel med utökat stöd till Ukraina, får det också effekter.

Anledningen till att vi i högre grad betonar civilsamhället är att det handlar om mindre organisationer och mindre byråkratisk överbyggnad. Det är lättare att följa upp. Precis som jag sa i mitt anförande har man direktkontakt med sina systerorganisationer i fält, där man vet att det också blir större effektivitet och mindre pengar som försvinner utefter vägen.

Fru talman! Tack, Anna Lasses, för frågorna!

Precis som ledamoten säger är flickors och kvinnors rättigheter och möjligheter oerhört viktiga. Det har många gånger bevittnats att det är när flickor och kvinnor får möjlighet att utvecklas som det börjar hända saker i samhället och dess utveckling.

Det finns ett gammalt talesätt: Om du vill hjälpa en man, ge honom en fisk, men om du vill hjälpa honom en längre tid - en vecka eller ett år - lär honom att fiska! Men om du vill förändra ett samhälle ska du utbilda kvinnorna och flickorna. Det ligger mycket i detta.

Vi får inte överge kvinnor och flickor även om omständigheterna runt omkring är svåra, som de är i Afghanistan, som nämndes tidigare i replikskiftena. Där har vi möjlighet att genom olika organisationer föra fram hjälpen. Det är som sagt otroligt viktigt att vi inte överger dem.

När det gäller utbildningsdelarna är jag väldigt glad och stolt över att vi har med dem. Sedan är det naturligtvis en smaksak hur många ord man tycker att det ska stå. Det som står i agendan är dock oerhört viktigt.

Ordet "utbildning" återkommer på många olika ställen, till exempel i samband med utbildning som en förutsättning för företagande och utbildning som en förutsättning för god hälso- och sjukvård.

Det gäller utbildning av sjukvårdspersonalen men självklart också att människor ska förstå hur kroppen fungerar, vad som händer när man blir gravid och så vidare och hur man kan skydda sig emot oönskade graviditeter och sådana saker. Det gäller naturligtvis också utbildning för att förändra sitt eget och andras liv och få möjlighet att förverkliga sina förutsättningar.

Herr talman! Biståndet är en betydelsefull del av det svenska engagemanget i världen. Biståndet ska skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.

De humanitära behoven i världen har ökat kraftigt under senare år, inte minst till följd av pandemin. Krig och väpnade konflikter har drivit miljontals människor på flykt. Rysslands olagliga krig i Ukraina men även klimatförändringar har gjort livsmedelsförsörjningen otrygg. Allt detta har ökat det mänskliga lidandet med undernäring, hunger och svält.

Barn är ofta de som är allra mest utsatta och drabbas värst av fattigdom, krig, klimatförändringar och katastrofer. Barn omfattas av alla mänskliga rättigheter men har också specifika rättigheter som måste värnas. Det är också genom att investera i den yngre generationen som biståndet kan hjälpa till att lägga grunden till en mer långsiktigt positiv förändring i fattiga länders välfärd. Därför bör barns situation uppmärksammas, deras erfarenheter och deras livssituation, när svenskt bistånd genomförs.

Utbildning är en mänsklig rättighet och en grundsten för demokrati och jämställdhet. Investeringar i hälsa och utbildning är viktiga för ett samhälles utveckling och välmående och för att ge enskilda människor möjlighet att ta sig ur fattigdom.

Sverige är en av världens mest generösa biståndsgivare med 0,88 procent av bni. Det kan vi vara stolta över.

Vid resor i många länder möter vi positiva reaktioner och tacksamhet för de insatser som gjorts under flera decennier.

Till exempel besökte jag tillsammans med konstitutionsutskottet Sydkorea för en månad sedan. Flera sydkoreaner som vi mötte berättade att deras anhöriga hade arbetat eller blivit hjälpta och vårdade på det svenska fältsjukhuset som fanns där i samband med och efter Koreakriget.

Ett annat exempel är mina egna erfarenheter som sjuksköterska i Tanzania. Vi blir alltid väl mottagna där, för även den fattiga landsbygdsbefolkningen vet som regel att Sverige sedan många decennier har hjälpt till att bygga upp landet med utbildning och hälso- och sjukvård men även med industribyggen och framgångsrika företag med högkvalitativa produkter - som våra Scanialastbilar, som kunde leverera både förnödenheter och sjukvårdsutrustning även under värsta regntiden med fullständigt förstörda vägar när den inhemska marknaden inte fungerade.

Men biståndet har inte alltid varit oomstritt och är det inte i dag heller. Allt emellanåt har det kommit avslöjanden om biståndsmedel som missbrukats och hamnat i fel fickor.

Oberoende utvärderingar av exempelvis OECD och Riksrevisionen har också pekat på att det svenska biståndet under årens lopp har spritts ut och delats upp på allt fler fokusområden i allt fler länder, vilket har gjort det svårt att följa upp.

I samband med detta och tidigare replikskiften här i kammaren när det gäller frysningen av bistånd vill jag ge några kommentarer i just den här delen.

Först och främst mitt och Kristdemokraternas djupa deltagande med Israel, som för drygt två månader sedan drabbades av den värsta terrorattacken med flest döda israeler på en och samma dag sedan andra världskrigets gasugnar. Hamas visade ingen skonsamhet mot vare sig spädbarn, kvinnor eller sjuka åldringar och inte heller mot palestinska anställda eller gästarbetare från andra länder på de israeliska kibbutzerna. Alla dödades skoningslöst eller fördes bort som gisslan eller misshandlades, stympades och våldtogs.

Vi kan inte riskera att en enda krona från Sverige läcker iväg till denna avskyvärda terrororganisation eller till organisationer som står den nära, varken direkt eller indirekt. Frysningen av biståndet till Palestina var nödvändigt och är nödvändigt för att säkerställa det.

Tyvärr svarade inte Sidas utredning upp till detta. I stället för att granska alla organisationer som är deras samarbetspartner i området redoviserade de bara en handfull. Därav det förnyade uppdraget att utreda det som de faktiskt hade ombetts.

Det är förfärligt att Hamas på detta sätt har utsatt sin egen befolkning för det lidande som detta krig innebär. Regeringen har därför ökat på det humanitära stödet till dem som drabbas av kriget i Gaza via multilaterala organisationer och släppt fram utbetalningar till sjukvård, psykosocialt stöd och redan utfört arbete.

Fru talman! Med anledning av den här utvikningen kommer jag att överskrida min anmälda talartid. Jag vill be om ursäkt för detta, men jag såg det som viktigt och nödvändigt att ge dessa kommentarer.

Sverige fick i går en ny biståndspolitik för en ny era, en reformagenda för frihet, egenmakt och hållbar tillväxt. Precis som skrivs i utrikesutskottets betänkande UU2, som vi i dag behandlar, har den fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet.

De tematiska prioriteringarna från fyrpartiöverenskommelsen Bana för biståndet från hösten 2022 finns återgivna i betänkandet. Prioriteringarna gäller fattigdomsbekämpning och hälsoinsatser för de mest utsatta, demokratibistånd till människorättsförsvarare och demokratikämpar, utökat och effektiviserat klimatbistånd samt kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter.

I överenskommelsen från förra hösten ingick även att bidra till synergier mellan utökad handel och utveckling, för det finns inget land som har lyfts ur fattigdom enbart genom bistånd.

Genom att stödja demokratiutveckling, hälsa och utbildning, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer och motverka och öka motståndskraften mot klimatförändringar bidrar vi också till samhällen där människor inte ser sig nödsakade att ge sig på flykt mot ett bättre liv. Samtidigt ökar den typen av insatser motivationen för människor som är på flykt att återvända till hemlandet.

Fru talman! En av styrkorna med reformagendan är det sätt på vilket civilsamhällesorganisationernas engagemang och lokala kännedom tas till vara.

Vi kan ta kyrkorna som exempel. De har funnits där länge och byggt upp ett förtroende bland befolkningen. I de allra flesta länder utom Sverige är religionen väldigt viktig för befolkningen. Man lyssnar ofta mer på prästen eller imamen än på politiker eller FN-tjänstemän.

Därför är det viktigt att kunna arbeta tillsammans med dessa organisationer. När en kris inträffar, kanske torka eller översvämning, finns kyrkan redan där och kan snabbt sätta in insatser genom sina nätverk och samarbeten med svenska systerkyrkor. Och dessa civilsamhällesorganisationer kommer att finnas kvar där även när krisen har lagt sig. De är människonära, de känner kontexten och de kan bidra till verklig förändring på marken, där de fattigaste och mest utsatta lever.

I det här sammanhanget vill jag också nämna värnandet av de mänskliga fri- och rättigheterna, dit religionsfriheten hör. I ett ökande antal länder är det farligt att ha "fel" religion sett med majoritetssamhällets ögon. Kristna är den grupp som utsätts för mest förföljelse i hela världen.

Allra farligast är det att vara kristen i Nordkorea, följt av Somalia, Jemen, Eritrea, Libyen, Nigeria, Pakistan, Iran, Afghanistan, Sudan och Indien. I dessa elva länder klassificerar organisationen Open Doors läget som extrem förföljelse av kristna. Det är alltså förenat med livsfara att vara kristen.

I vissa länder kan en person som påträffas med en bibel bli avrättad direkt på platsen utan rättegång. Sverige behöver i sina kontakter med dessa länder framhålla att religionsfrihet är en mänsklig rättighet som inte får kränkas.

Ett livskraftigt civilsamhälle är också viktigt för att bygga demokratiska strukturer som kan fungera även där det demokratiska utrymmet är trångt. När situationen en gång förändras finns det då demokratiskt skolade personer som kan träda in och ta på sig ett konstruktivt ledarskap.

Som sjuksköterska vill jag självklart också lyfta upp regeringens avsikt att förbättra förutsättningarna för god hälsa i världen. Dit hör hälsoinsatser för de mest utsatta, vaccinationer, tillgång till livräddande behandlingar och insatser för psykisk hälsa, inte minst i humanitära krissituationer.

Som exempel kan jag nämna det besök jag gjorde i Armenien för en dryg månad sedan. Jag träffade då flera civilsamhällesorganisationer som bland annat ägnar sig åt att snabbutbilda frivilligarbetare i psykosocialt omhändertagande och krisbearbetning för traumatiserade flyktingar, framför allt kvinnor, från Nagorno-Karabach.

Antimikrobiell resistens är ett globalt hälsohot. Tänk den dag penicillinet inte hjälper mot infektionssjukdomar! Användandet av antibiotika behöver begränsas, både i hälso- och sjukvården och i djurhållning och livsmedelsproduktion.

Som avslutning, fru talman, vill jag lyfta fram regeringens fokus på flickors och kvinnors rättigheter och möjligheter, utan att använda det symbolpolitiskt laddade begreppet feminism. Det handlar om att stödja insatser som stärker kvinnors och flickors självbestämmande, ekonomiska egenmakt och utbildningsmöjligheter.

Alla former av sexuellt och könsrelaterat våld och skadliga sedvänjor ska motverkas, och skydd av och stöd till offer för våld ska stärkas. SRHR-tjänster ska integreras i utbildnings, hälso- och sjukvårdssystem. Tillgången till utbildad personal, särskilt barnmorskor, behöver öka för att man ska kunna ge adekvat vård till gravida, mödrar och nyfödda. Insatser som förbättrar tillgången till allsidig och tillgänglig sexualundervisning ska stödjas.

Vi ska arbeta för kvinnors politiska inflytande och deltagande och främja flickors utbildning, speciellt i kris och konflikt. Under pandemin var det miljontals flickor som fick sluta skolan i förtid och blev bortgifta för att familjen skulle få en mun mindre att mätta. Men följden blev att antalet tonårsgraviditeter ökade, med ökade risker för både barnet som blev mamma innan hon var mogen för detta kroppsligt och mentalt och för det nyfödda barnet.

Fru talman! Det finns otroligt mycket mer att säga om detta område, som handlar om internationellt bistånd och det ansvar vi har för våra medmänniskor i andra länder, men eftersom jag redan har överskridit min talartid stannar jag här.

Jag vill önska fru talmannen, hela kammarkansliet och Riksdagsförvaltningen en riktigt god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag tackar för att ledamoten redan var medveten om att talartiden överskreds med över 50 procent.)

Herr talman! Sverige har en lång och stolt tradition av att vara en generös givare av bistånd till länder där människorna inte har haft lika goda förutsättningar som vi här i Sverige.

I dag har regeringen beslutat om en reformagenda för biståndet, där det slås fast att en större andel av biståndet ska förmedlas via civilsamhällesorganisationer och mindre andel via de stora multilaterala organisationerna.

Min fråga till biståndsministern är vilka fördelar regeringen ser med att gå via civilsamhället på det här viset.

Fru ålderspresident! Den budget som vi nu diskuterar handlar om rikets styrelse. Sett till volym är det inte det mest omfattande budgetområdet. Däremot är det ett av de absolut viktigaste. Inom detta budgetområde ligger nämligen, som rubriken "Rikets styrelse" anger, en stor del av vårt lands demokratiska system.

Här finns statschefen, det vill säga kungen, kungahuset och Hovstaten. Här finns regeringen, riksdagen och stödet till de politiska partierna och valorganisationen. Där tillkommer nu ett tillskott för EU-parlamentsvalet, som ska gå av stapeln i juni. Även de oberoende granskande institutionerna finns inom detta budgetområde. Förutom riksdagen, som är en del av granskningen, har vi JO, JK, Riksrevisionen och Institutet för mänskliga rättigheter. Andra delar som är viktiga för det demokratiska samhället inom detta område är de nationella minoriteterna, mediestödet och den för 2024 nya Mediemyndigheten.

Det handlar alltså till stora delar om sådant som värnar vår demokrati och viktiga värden som mänskliga rättigheter, skyddet för minoriteter och hågkomsten av till exempel Förintelsen. Detta är viktiga frågor som ligger mig varmt om hjärtat, och det är värden som är helt avgörande för att vi ska ha en vital demokrati.

Fru ålderspresident! På allt fler håll ifrågasätts demokratin. Vi har en allt oroligare värld genom Rysslands illegala krig mot Ukraina, som fortfarande pågår, och kriget i Mellanöstern. Samtidigt står vårt land inför stora problem med bristande integration, hat och hot i det offentliga samtalet och en gängkriminalitet dit barn och unga rekryteras för att begå våldsdåd.

Som kristdemokrat talar jag gärna om värderingar och om de värden som har byggt vårt samhälle starkt. Dessa värden är nu viktigare än någonsin. I ljuset av detta finns det många viktiga punkter i budgetförslaget för utgiftsområde 1.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rikets styrelse

En sådan är minoritetspolitiken. Målet för politiken för nationella minoriteter är att man ska ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande. Det handlar till exempel om att stödja en levande samisk kultur men också om att stärka inflytande och delaktighet inom ramen för demokratipolitiken. Man ska kunna leva öppet enligt sin tradition och sin kultur.

Fru ålderspresident! Sedan Hamas attackerade Israel den 7 oktober har antisemitismen akut eskalerat i Sverige, och vår nationella minoritet av judar har blivit särskilt utsatt. Judar har i dag i Sverige, år 2023, svårt att vara öppna med sin judiska identitet. Flera är rapporterna om klotter med hakkors och om angrepp på judar i svenska städer och skolor.

Vi hör om judiska barn som inte kan gå i skolan utan trakasserier, som tvingas dölja sina kulturella uttryck och som inte får lära och bära sin kultur i trygghet. I Malmö har det gått så långt att många judar inte längre vågar bo kvar i vissa områden. Judar tvingas dölja sin identitet, och judiska församlingar har tvingats ställa in högtidsfiranden och minnesstunder då det inte har gått att garantera säkerheten.

Fru ålderspresident! Antisemitismen är en skamfläck. Den får inte stå oemotsagd. Här måste vi alla visa ledarskap i att inte vika ned oss i kampen mot den. Säkerheten är den fråga som den judiska minoriteten själv för fram som den mest centrala i det stöd som vi kan ge som samhälle. I regeringen har Kristdemokraterna därför varit starkt pådrivande för att öka stödet till de judiska organisationernas säkerhetsarbete. Regeringen ökar nu också anslagen för säkerhetshöjande åtgärder till trossamfund. Statsbidraget höjs med 30 miljoner kronor till 74 miljoner kronor årligen. Detta blir ett viktigt komplement till polisens arbete för att upprätthålla säkerheten, inte minst vid judiska institutioner och synagogor som är särskilt utsatta.

Detta fick jag själv en inblick i när jag för en månad sedan skulle besöka en judisk synagoga i en svensk stad samtidigt som det pågick en Israelfientlig demonstration bara några kvarter därifrån. Det var omfattande säkerhetsåtgärder omkring lokalen, och under hela gudstjänstfirandet fanns det bevakning så att inte gudstjänstbesökarna skulle utsättas för fara eller för att de snabbt skulle kunna sätta sig i säkerhet om fara skulle uppstå.

Så ska det inte behöva vara i Sverige. Men eftersom det nu är sådan tillvaron ser ut är det nödvändigt att samhället, staten, nu ökar stödet för att höja säkerheten för utsatta minoriteter.

För att motverka antisemitism behövs också utbildningsinsatser av olika slag, inte minst riktade till den yngre generationen. Det är nödvändigt för en stark och uthållig demokrati att varje generation är utrustad med kunskaper och förmågor som gör att de själva kan hitta, förstå och värdera information. Regeringen förlänger därför bland annat bidraget på 6 miljoner kronor till hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser och tillför medel till Forum för levande historia för att öka kunskapen om antisemitiska attityder i Sverige och om spridning av antisemitism på nätet.

I början av året tillsatte regeringen den interdepartementala arbetsgruppen Samling för judiskt liv. Den kommer att arbeta hela mandatperioden med frågor som rör trygghet och säkerhet, förebyggande åtgärder och insatser mot antisemitism samt förutsättningarna för judiskt liv i Sverige.

Fru ålderspresident! En annan punkt i budgetförslaget för utgiftsområde 1 som jag särskilt vill lyfta fram är det värderingsbaserade arbetet mot bristande jämställdhet, homofobi och hedersförtryck. Alltför många lever i det tysta och utsätts dagligen för övergrepp som hot, misshandel, tvångsäktenskap och barnäktenskap. Faktum är att en rapport från Malmö stad visar att hedersnormer förekommer redan bland barnen i förskolan på 12 av 13 förskolor. Det är väldigt allvarligt. Här är jag glad att regeringen har intensifierat arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rikets styrelse

I ett utredningsbetänkande som just nu remissbehandlas förordas en kriminalisering av såväl oskuldskontroller som oskuldsingrepp. Utredarna föreslår också att det ska vara möjligt att belägga unga med utreseförbud i de fall de riskerar att utsättas för dessa brott utomlands.

Detta är mycket välkomna förslag, som vi kristdemokrater har varit pådrivande för. Men det är nedslående att utredarna inte samtidigt föreslår en kriminalisering av utfärdande av så kallade oskuldsintyg. Utredarna ser inte heller något behov av att kriminalisera så kallad omvändelseterapi, vilket drabbar unga hbtq-personer som lever under hedersnormer. Regeringen har växlat upp arbetet kring hedersrelaterat våld, och som både kristdemokrat och medlem i Riksdagens tvärpolitiska nätverk mot diskriminering och förtryck i hederns namn hoppas jag verkligen att man lyfter även på dessa stenar för att komma åt problemen på riktigt.

Fru ålderspresident! Med detta sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Sverige står starkt bakom Ukraina. Detta framgick inte minst i går när vi hade ett seminarium här i riksdagen och Ukrainas vice talman medverkade via videolänk.

Den senaste månadens händelseutveckling i Mellanöstern - i Israel och Gaza - har dock vänt mycket av mediernas uppmärksamhet ifrån Ukraina och de stora humanitära behov som finns där nu när den andra krigsvintern närmar sig.

Jag vill därför fråga EU-minister Jessika Roswall: Hur agerar Sverige för att EU, som har en mycket större biståndsbudget än vad vi själva har, ska kunna stötta Ukraina inför den kommande vintern och framgent?

Herr talman! Av mina ungefär 21 år som heltidspolitiker, eller förtroendevald på heltid, tillbringade jag de första 17 i kommun- och regionledning hemma i Vimmerby och Kalmar län. Som vi har hört är det många i riksdagen från olika håll i landet som delar den bakgrunden.

Många är vi nog som har brottats med hur man skulle åstadkomma god ekonomisk hushållning då allt gick åt pepparn under ett krisår. Underskotten skulle på den tiden återställas redan påföljande år. Det var fallet under mina första år som kommunpolitiker. Lika frustrerande var det när man hade lyckats få ett överskott eller såg att man skulle närma sig ett överskott. Under en period fanns nämligen föreställningen om att kommunen inte fick göra överskott. Då uppstod rena köpfesten i slutet av året för att man inte skulle få pengar över - det gick ju inte att samla pengar på hög. Detta var knappast god ekonomisk hushållning.

Som förtroendevald har man ett stort ansvar att förvalta skattebetalarnas pengar på bästa sätt vare sig de kommer från kommunala eller regionala skatteintäkter eller från något av de nationella utjämningssystemen eller statsbidragen, som ju också härrör från skatteintäkter. I den budget som föreslås för nästa år ökar regeringen stödet till välfärden mer än någonsin tidigare, pandemiåren undantagna. Men det undantar inte ansvaret från kommuner och regioner att se över sina kostnader för verksamheterna så att de på bästa sätt fullgör sitt uppdrag gentemot invånarna. I kristider blir nödvändigheten att prioritera uppenbar.

När den nu gällande lagen om resultatutjämningsreserver kom jämnades den ryckighet som jag inledningsvis beskrev ut. Överskott från en period kan användas i en resultatutjämningsreserv för att utjämna intäkter över en konjunkturcykel. Det är just i tider som de som vi nu är inne i, med ökade kostnader, som kommuner och regioner har möjlighet att använda sådana medel.

Det förslag vi behandlar i dag innebär flera förändringar som ökar kommunernas och regionernas rådighet. För att markera förändringen ändras begreppet till resultatreserv. De medel som reserveras i resultatreserven ska kunna användas för att uppnå god ekonomisk hushållning - men utan den nuvarande begränsningen att det ska ske inom en konjunkturcykel.

En nyhet införs, och det är att kommunen och regionen under vissa omständigheter kan reservera medel i resultatreserven för att de ska få möjlighet att exempelvis planera inför någon större framtida investering och för att behovet av upplånat kapital ska minska. Låt oss säga att man har planerat att bygga ett äldreboende om några år. På det viset får man större rådighet över kommunens eller regionens medel. Det gör också att man får större möjlighet att ha en ekonomisk buffert för oförutsedda utgiftsökningar eller inkomstbortfall.

En annan del av betänkandet handlar om att lagen om kommunal bokföring och redovisning ska ändras så att det av balansräkningen framgår hur mycket pengar som finns i resultatreserven. Det ska också framgå av förvaltningsberättelsen om medel från en resultatreserv har använts och i så fall till vad och varför. Vidare ska kravet tas bort gällande beslut om särskilda riktlinjer för hur pensionsmedel förvaltas.

Nytt är också att revisionsberättelsen ska hållas tillgänglig för allmänheten på kommunens eller regionens webbplats från det att sammanträdet då revisionsberättelsen ska behandlas har aviserats.

Allt detta bidrar till att öka transparensen och underlätta ansvarsutkrävandet eftersom invånarna tydligare kan utläsa hur medlen används.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

Fru talman! När min familj 1988 flyttade till Vimmerby i nordvästra hörnet av Kalmar län fanns där ett litet dygnetruntöppet sjukhus med akutmottagning och en blandad medicinsk och kirurgisk vårdavdelning. Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Skatteverket hade självklart kontor där och ganska många anställda. I direkt anslutning till polishuset fanns också ett tingsställe där rättegångar hölls.

Det enda som inte fanns, som borde höra till självklarheterna i en stad med självaktning, var ett gymnasium. De som ville läsa vidare efter nian fick åka de två milen till Hultsfred. Men eftersom hälften av Vimmerbys befolkning bodde på landsbygden blev bussturerna och bytena för krångliga, så väldigt många avstod från gymnasieutbildning. Det gjorde att Vimmerby kommun inte bara hade länets lägsta utan en av landets lägsta utbildningsnivåer, i nivå med glesbygdslänen i norr.

Nu, 35 år senare, är läget fullständigt förändrat. Landstinget lade ned akutavdelningen på 90-talet. Nattakuten stängdes 2001. Statens närvaro har minskat radikalt. Varken Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Skatteverket fanns kvar några tiotal år efter att vi kom dit. Tingsstället försvann ännu tidigare. Mycket av den service och välfärd som medborgarna tog för given var plötsligt borta i denna en av Sveriges äldsta städer med stadsrättigheter redan på 1100-talet. Detta beskriver det som Ida Karkiainen beskrev tidigare om tillgången till det offentligas närvaro i hela landet.

Däremot startade kommunen på eget initiativ ett gymnasium i början av 90-talet, och denna tillgång till både ett ungdomsgymnasium, en ambitiös kommunal vuxenutbildning och en folkhögskola belägen i staden har gjort att utbildningsnivån nu är mer genomsnittlig, och jag kan garantera att vi från kommunledningens sida gjorde många försök att få staten att öppna någon typ av servicekontor för att få tillbaka även den statliga servicen.

Därför var beslutet att inrätta statliga servicekontor väldigt välkommet för att förkorta restiderna och öka tillgängligheten för invånarna. Som vi har hört tidigare innebär servicekontoren att man på plats kan få vägledning och råd och hjälp med blanketter och ansökningar. Man kan få information om pågående ärenden, och man kan få hjälp att boka möte med handläggare. Det är en otroligt viktig kanal för fysiska möten, som förbättrar den enskildes rätt till service.

Vid de 135 servicekontor som finns i dag genomförs mellan 2 och 3 miljoner besök - riktigt imponerande! Sedan 2019 samverkar nu Försäkringskassan, Skatteverket och Pensionsmyndigheten inom ramen för Statens servicecenter, SSC. Riksrevisionen har gjort en granskning för att se hur effektiv och ändamålsenlig den nya organisationen är, vilket är ärendet för i dag.

Granskningen visar på ett antal problem som är viktiga att komma till rätta med, bland annat vad gäller besökarnas integritet och begränsningar vad gäller lokaler och teknik. Riksrevisionen pekar också på en förbättringspotential när det gäller information, utbildning och stöd. Med en mer enhetlig kunskapsnivå hos handläggarna skulle deras förmåga att ge likvärdig service förbättras.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att överlåta till Statens servicecenter att bestämma var kontor ska vara lokaliserade för att möjliggöra avvägningar mellan god tillgänglighet, kvalitet och kostnadseffektivitet. Riksrevisionen rekommenderar också regeringen och SSC att inte ansluta fler myndigheter innan det är säkerställt att organisationen kan leverera service av god kvalitet.

Fru talman! Platsen där servicekontor etableras har naturligtvis betydelse för kostnadseffektiviteten. Servicekontor i förortsområden med stor befolkning har av naturliga skäl fler besökare och därmed lägre styckkostnader. På mindre orter i glesbygden, med stora avstånd till huvudkontoren, är det av naturliga skäl färre besökare och högre styckkostnader.

Jag vill med emfas ställa mig bakom konstitutionsutskottets ställningstagande. Det är inte bara effektivitets- och kostnadsaspekter som bör beaktas när man bestämmer var servicekontor ska etableras.

Hela Sverige ska fungera. Man måste kunna få del av statlig service även om man bor i glesbygden, eller, för att ta upp tråden från min inledning, även om man bor i landsorten i norra Småland.

Det var en glädjens dag när servicekontoret i Vimmerby öppnades 2018. Men frågan är om antalet besökare är tillräckligt högt eller om det kontoret skulle riskera att stängas om man ställde krav på kostnadseffektivitet, trots att det betjänar invånarna i både Hultsfreds och Vimmerbys kommuner och minskar ressträckorna med fem till sex mil enkel väg för den enskilde invånaren gentemot om man skulle behöva åka ända till Västervik för sina myndighetsbesök.

Nej, fru talman, politiken är i det här avseendet bäst lämpad att göra avvägningen mellan medborgarperspektivet och kostnadseffektiviteten. Därför bör inte dessa frågor överlåtas till SSC.

Innan jag avslutar vill jag passa på att tacka talmannen och kollegorna, kammarkansliet, vårt eget utskottskansli och mina kollegor i utskottet för gott samarbete under året. Jag vill önska er alla en riktigt god och välgörande ledighet med återhämtning efter ett intensivt arbetsår.

Herr talman! Under detta avsnitt, som handlar om vissa statsråds tjänsteutövning, vill jag börja med att beröra anmälan av energi- och näringsminister Ebba Buschs uttalande om järn- och stålprojektet Hybrit. Granskningen gäller hur ett uttalande i tidningen Dagens industri förhåller sig till regeringsformens förbud mot ministerstyre, avseende ett pågående ärende hos Energimyndigheten. I intervjun säger Ebba Busch: "Jag skulle säga att man gärna får visa vad den alternativa vägen är för att plocka bort 10 procent av Sveriges koldioxidutsläpp om inte vägen framåt är med Hybrit och liknande projekt."

Statsråd har i likhet med alla andra medborgare rätt att göra uttalanden i olika sammanhang. Utskottet framhåller dock att särskild försiktighet behövs i vissa hänseenden, bland annat i fråga om uttalanden som kan riskera att förvaltningsmyndigheternas grundlagsreglerade självständighet påverkas.

Det aktuella uttalandet var som svar på en av flera frågor från en journalist. Hela intervjun handlade om behovet av omställning och ökad energiproduktion generellt. Sett i sitt sammanhang kan energi- och näringsministerns uttalande enligt utskottets mening inte anses ta sikte på en möjlig kommande prövning av Energimyndigheten eller i övrigt ses som ett försök att påverka en sådan. Utskottet påtalar alltså inte någon brist i detta uttalande.

Herr talman! Jag vill i detta sammanhang också ta upp dåvarande utrikesminister Ann Lindes uttalande om möjligheten till krigsmaterielexport till Turkiet. Uttalandet gjordes i Agenda den 13 februari 2022. Ann Linde sa då: "Vi kan inte helt plötsligt säga så här att bara för att det nu är en konflikt så ska vi ändra våra vapenexportregler." Detta uttalande gjordes alltså elva dagar före Rysslands folkrättsstridiga anfallskrig mot Ukraina, efter en lång tid av ryska truppanhopningar längs gränserna mot Ukraina även på belarusiskt territorium. Sedan 2014 pågår också en rysk ockupation av de östra delarna av Ukraina, och en väpnad konflikt har pågått sedan dess.

Konstitutionsutskottets självklara utgångspunkt är att statsråds uttalanden ska vara korrekta. Vår granskning visar att det inte finns något förbud mot export av krigsmateriel till en stat som befinner sig i en väpnad konflikt med en annan stat. Riktlinjerna säger att exporttillstånd inte bör beviljas om det avser en stat som befinner sig i väpnad konflikt med en annan stat, en stat som är invecklad i en internationell konflikt som kan befaras leda till en väpnad konflikt eller en stat som har inre väpnade oroligheter. Att det trots detta de facto går att göra undantag från detta "bör" bevisades redan några veckor senare, och det hade bevisats också under Irakkriget, då Sverige medgav export av krigsmateriel till Natostater.

Särskilda hänsyn kan behöva tas med anledning av svensk utrikes, försvars- och säkerhetspolitik. I det säkerhetsläge som världen befann sig i när uttalandet gjordes fanns anledning att inte spä på spekulationerna. Utskottet bedömer därför att det fanns goda skäl för dåvarande utrikesministern att betona att möjligheten till en svensk export av krigsmateriel inte var självklar. Det finns dock en risk för att delar av utrikesministerns uttalande kan ha uppfattats innebära att krigsmateriel inte kunde sändas till Ukraina utan att reglerna först förändrades. Detta var en brist.

Brister har också i detta kapitel påtalats i ett uttalande av statsminister Ulf Kristersson och ett uttalande av dåvarande klimat- och miljöminister Annika Strandhäll, vilket andra talare har tagit upp.

Herr talman! Under detta kapitel, med rubriken "Handläggning av vissa regeringsärenden", granskas bland annat tidigare biståndsminister Matilda Ernkrans agerande i fråga om avräkningar på det internationella biståndet.

Efter Rysslands anfallskrig mot Ukraina våren 2022 begav sig miljontals ukrainare på flykt, både inom landet och till andra länder i Europa. Europeiska unionens råd aktiverade det så kallade massflyktsdirektivet. Sveriges regering gjorde strax därpå, i mars 2022, avräkningar på 9,2 miljarder kronor på biståndet med anledning av det, utifrån Migrationsverkets prognos, förväntade stora flyktingmottagandet i Sverige.

Den stora summa pengar som utan förvarning drogs in drabbade framför allt civilsamhällesorganisationer. I vissa fall gällde det över 40 procent av deras sedan tidigare tilldelade anslag, eftersom kärnstödet till de multilaterala organisationerna redan betalats ut för året. När det senare visade sig att flyktingströmmarna till Sverige inte blev lika omfattande som de första prognoserna visat betalades en del av de genomförda avräkningarna tillbaka i två omgångar: 1,3 miljarder i juni och ytterligare 2,9 miljarder i augusti.

Den granskning som konstitutionsutskottet genomfört visar att de gjorda avräkningarna ligger inom en nivå som godkänns av OECD-Dacs regelverk. Utskottet konstaterar därför att de gjorts i enlighet med gällande regelverk och justerats när nya prognoser kommit. Granskningen ger därför inte anledning till något uttalande av utskottet.

Under detta kapitel granskas även bostadsminister Andreas Carlsons hantering av det statliga investeringsstödet för byggande av hyres- och studentbostäder. För att inte drunkna i detaljer kan man kortfattat beskriva att riksdagens civilutskott i december 2021 konstaterade att stödet var dåligt utformat och att det inte löste de grundläggande problemen med bostadsbrist och köer på hyresmarknaden.

Konstitutionsutskottet noterar alltså att initiativet till att avveckla investeringsstödet har tagits av civilutskottet och att riksdagen sedan genom budgetbeslut har fortsatt att avveckla investeringsstödet.

Eftersom konstitutionsutskottet granskar statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning gör vi alltså ingen bedömning av dessa beslut, som har fattats av riksdagen. Vi noterar däremot att den aktuella förordningen finns kvar, trots att investeringsstödet är avskaffat. Liknande förhållanden finns på fler håll. KU har därför för avsikt att framöver göra en mer övergripande granskning av hur denna typ av förordningar hanteras.

Herr talman! När det gäller regeringens och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtaris avvecklande av klimatbilsbonusen rådde liknande villkor. Bonusen betalades ut i mån av medel. Det är riksdagen som beslutar om statens budget ett år i taget. Regeringen meddelade i samband med att budgetpropositionen presenterades att klimatbilsbonusen skulle avvecklas. Dock hade man samtidigt kunnat upplysa allmänheten om att beslutet om avskaffande skulle fattas av riksdagen.

Under detta kapitel redovisas också granskningen av regeringens och energi- och näringsminister Ebba Buschs hantering av ett ärende om sekretess vid elstöd, vilket flera talare har varit inne på tidigare. Ärendet hanterades under stor tidspress, och flera departement och det statliga verket Försäkringskassan var involverade.

Tidsplanen berodde på regeringens inriktning att fatta beslut före jul för att stödet skulle nå elkunderna under februari, då elkostnaderna är som högst. Syftet var att lindra effekterna av de höga elpriserna. Det var alltså framför allt ett medborgarperspektiv som låg bakom angelägenheten att så snart som möjligt få fram den aktuella lagstiftningen.

Den 7 december framkom att Försäkringskassan behövde få del av uppgifterna om de enskilda elkunderna, och den 15 december framkom att även anläggnings-id skulle sekretessbeläggas. Även om departementet så långt det var möjligt hade vidtagit förberedande åtgärder innebar det att remisstiderna för både remissinstanserna och lagrådsremisserna blev kraftigt förkortade.

I det senare fallet, med den andra promemorian om sekretess för anläggnings-id, blev remisstiden bara från sen eftermiddag på fredagen den 16 december till lunchtid på måndagen den 19 december. Från regeringens sida ringde man därför runt på fredagen för att förvarna om att remissen var på väg. Man anordnade även ett remissmöte på måndagen för att ge remissinstanserna möjlighet att lämna synpunkter på plats eller digitalt. Av de 33 remissinstanserna svarade 24 på promemorian.

Utskottet kan dock inte utesluta att arbetet med den första promemorian hade kunnat inledas tidigare, för att på så sätt få en mindre pressad tidsplan. Remissinstanserna och Lagrådet hade i så fall kunnat få några fler dagar på sig att analysera förslaget och dess effekter.

I sammanhanget är det också värt att nämna att konstitutionsutskottet som beredande utskott inte såg skäl att vidta ytterligare beredningsåtgärder utan ansåg att underlaget var tillräckligt för att kunna ta ställning till förslagen.

Utskottet tar i granskningen inte upp behovet att få lagstiftningen på plats ett visst datum, men utskottet framhåller att det bara undantagsvis kan vara aktuellt att lägga fram förslag till riksdagen med så kort tid fram till ikraftträdandet som nu blev fallet.