Herr talman! I dag debatterar vi konstitutionsutskottets betänkande nummer 22, En tydligare bestämmelse om hets mot folkgrupp. Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Vi har precis haft en nära tre timmar lång partiledardebatt med EU-tema. Även det förslag som ligger framför oss i dag har kopplingar till EU.

När EU fattade rasismrambeslutet 2008 skulle det vara genomfört i november 2010. Ett syfte med detta var naturligtvis att komma till rätta med rasistiska och främlingsfientliga yttranden som vållar samhällelig och personlig skada, däribland att förneka exempelvis Förintelsen.

Sverige och flera regeringar har under lång tid menat att den lagstiftning vi redan har på området gällande just hets mot folkgrupp svarar upp mot syftet med EU-beslutet. Men EU-kommissionen underrättade Sverige i februari 2021 om dess bedömning att Sverige inte hade införlivat rasismrambeslutet på ett fullständigt och korrekt sätt.

Kommissionen pekade bland annat på en avsaknad av uttryckligt omnämnande i vår lagstiftning av gärningen uppmaning till våld men också att Sverige saknade en straffrättslig bestämmelse som mer specifikt och tydligt kriminaliserade offentligt urskuldande eller förringande av folkmord.

Utöver EU-kommissionens underrättelse och krav på Sverige måste vi i Sverige också ta i beaktande den ökning av antisemitism som vi har sett i vårt samhälle under flera års tid.

Mot bakgrund av detta har vi nu ett förslag att ta ställning till i dag där vi förtydligar befintlig lagstiftning genom att förnekelse av Förintelsen och vissa andra internationella brott uttryckligen kriminaliseras. Det framgår också tydligt av lagtexten att regleringen omfattar uppmaning till våld och att enskilda personer i de skyddade grupperna ges skydd, målsägandestatus och rätt till skadestånd.

Det är i grunden en klok avvägning som både regeringen och KU har gjort gällande synen på yttrandefrihet i förhållande till förslagen. Det handlar om förtydligande av brottsbalken och tryckfrihetsförordningen avseende hets mot folkgrupp, och syftar inte till att inskränka yttrandefriheten ytterligare.

Vi lyfte fram i vårt ställningstagande att rättsliga processer kan följa i framtiden som eventuellt påverkar yttrandefriheten. Men som vi vet med all form av lagstiftning är den exakta framtida rättstillämpningen inte alltid möjlig för oss att känna till.

Vi socialdemokrater instämmer i bedömningen att de eventuella inskränkningar av eller påverkan på yttrandefriheten som kan komma i framtiden är förenliga med både regeringsformen och Europakonventionen.

För oss socialdemokrater är det också viktigt att både regeringen och utskottet har uttalat att det handlar om ett förtydligande av befintlig lagstiftning och kodifiering av praxis, samt att debatt om folkmord, dess orsaker eller konsekvenser fortsatt kan föras i samhället.

Det ger tydliga besked om vad dessa lagändringar syftar till. Därför menar vi att den utvärdering som man efterfrågar i Sverigedemokraternas reservation inte är nödvändig.

Med de orden, herr talman, tackar jag för ordet och yrkar återigen bifall till utskottets förslag till beslut och även avslag på reservationen.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

I Sverige är rätten att föra fram sin åsikt grundlagsskyddad, och det genom yttrandefrihetsgrundlagen. Den ska vi självfallet värna; det känns viktigt att få säga det i det här sammanhanget.

Det kan dock vara lite marigt att tolka lagen. Det är frihet under ansvar som är själva poängen när det kommer till olika sätt att uttrycka sig på. Jag har i denna kammare vid flera tillfällen talat om vikten av balans och om en avvägning som måste göras i yttrandefrihetens namn. I den ena vågskålen finns utsatta gruppers behov av skydd mot nedsättande omdömen och yttranden, och i den andra vågskålen finns utrymmet för den allmänna debatten och därtill möjligheten att framföra kritik.

Herr talman! Det finns dock yttranden som kan vara olagliga, som hets mot folkgrupp, som vi debatterar i dag. Lagstiftningen om hets mot folkgrupp infördes i Sverige och började gälla den 1 januari 1949. Man ville genom denna lagstiftning förbjuda diskriminering och främja likabehandling av olika folkgrupper. Lagen har genom åren utvidgats och skärpts. Det är bra och nödvändigt, eftersom vårt samhälle är under ständig förändring. Våra lagar måste följa med i tidens gång; det finns inget alternativ till det. Och det är exakt det som den nuvarande regeringen har gjort: den har hängt med i tiden.

Någonting hände efter att internet introducerades. Men jag vill verkligen inte skylla allt på internet, för det har också medfört väldigt mycket bra. Kommunikationen globalt har blivit bättre, bekantskapskretsar har blivit större och det är jättelätt att få tag på information. Därmed ökar också kunskapsspridningen.

Möjligheterna att uttrycka sig har ökat, och i samma veva öppnar sig oändliga möjligheter till anonymitet, uppvigling och agitation, vilket kan missbrukas för att sprida hatfulla uttalanden.

Herr talman! Låt mig vara tydlig med att jag verkligen är för fri åsiktsbildning och den yttrandefrihet vi har i Sverige. Men tiderna förändras, som sagt, och vi måste hänga med. Där är vi nu. Regeringen föreslår därför att bestämmelserna om hets mot folkgrupp i tryckfrihetsförordningen och brottsbalken förtydligas och att tillämpningsområdet utvidgas.

I tryckfrihetsförordningen är lydelsen nu att hets mot folkgrupp innebär att någon hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelningar på ras, hudfärg, nationellt eller etiskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck.

Det som är nytt är, som vi har hört tidigare här, formuleringen om uppmaning till våld. I lagtexten kommer det tydligt att framgå att regleringen omfattar uppmaning till våld. Man får inte heller förneka, ursäkta eller uppenbart förringa ett brott som utgör eller motsvarar folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelse eller aggressionsbrott enligt ett avgörande som har meddelats av svensk domstol. Detta kommer att ge ett starkare skydd för enskilda personer i de skyddade grupperna och ge dem målsägandestatus och rätt till skadestånd.

Som en konsekvens medför det nya lagförslaget också att en förnekelse av Förintelsen och vissa andra internationella brott tydligt kriminaliseras. På så vis markerar också samhället ett avståndstagande från sådana avskyvärda handlingar.

Herr talman! Det är viktigt att samhället tar ansvar för att föra kunskap om Förintelsen och andra folkmord vidare och förhindrar att liknande händelser inträffar igen. Genom en ny lagstiftning skapas nu förutsättningar för att i större utsträckning förebygga, förhindra och lagföra hatbrott med främlingsfientliga och rasistiska motiv.

Herr talman! Post-truth - det blev år 2016 årets ord i Oxford Dictionaries. Begreppet definieras där som "omständigheter under vilka objektiva fakta har mindre påverkan på allmänheten än vädjan till känslor och personlig övertygelse".

Varför blev ordet så populärt just då? Jo, för att post-truth politics användes för att beskriva debatten i samband med presidentvalet i USA 2016 och brexitomröstningen i Storbritannien samma år.

I postfaktisk politik är den offentliga debatten i hög grad bortkopplad från vad som är objektiva fakta, och frågan om de argument som förs fram bygger på sanning eller osanning tillmäts liten eller ingen betydelse alls. Att detta politiska tillstånd har utvecklats så snabbt och farit fram över stora delar av världen har till stor del sin förklaring i det som i dag finns i var mans och kvinnas hand: en smartphone, och de sociala medierna däri.

Ta in det jag sa nyss: Vi har fått en politisk arena där frågan om de argument som förs fram bygger på sanning eller är helt falska kan vara helt irrelevant. Det är en politisk arena som i alla fall jag inte vill befinna mig på eller medverka till att den alls existerar.

Herr talman! I ett politiskt klimat där alla omständigheter som läggs fram ges samma vikt och inget faktum anses vara så absolut att det inte kan ifrågasättas, i ett politiskt klimat där konspirationsteorier sprider sig som ostoppbara skogsbränder i internets undervegetation, i ett politiskt klimat där titeln på den brittiske journalisten tillika Rysslandskännaren Peter Pomerantsevs bok från 2014 Ingenting är sant och allting är möjligt inte längre beskriver bara tillståndet i Ryssland utan faktiskt tillståndet i många delar av världen, inte minst den digitala - i ett sådant läge är det angeläget att slå vakt om det faktum att yttrandefriheten faktiskt har gränser.

När de sista rösterna från nazismens dödsläger tystnat, de som burit vittnesmål om de fasor de där genomlevt, vem ska i deras ställe, i ett sådant postfaktiskt politiskt klimat, bekräfta den fasansfulla historien och se till att den inte skrivs om, förändras, förminskas eller förskönas?

Herr talman! Flera av mina kollegor i utskottet har redan varit inne på detta: Den proposition som regeringen lagt fram och som sju av åtta partier här i kammaren helt står bakom innehåller inte förslag som begränsar yttrandefriheten i stort mer än vad som är fallet redan i dag. Som flera varit inne på är det fråga om förtydliganden. Det är nämligen inte tillåtet i dag att säga vad som helst. Det kan redan i dag vara straffbart att förneka Förintelsen. Och även om det finns vissa oklarheter kring hur praxis enligt den lagstiftning vi nu inför kommer att utvecklas är det angeläget att vi slår fast detta: att yttrandefriheten under vissa omständigheter har gränser.

Herr talman! Wannsee är ett välmående och vackert beläget villaområde som snabbt och enkelt nås med pendeltåget från Berlin, en tågresa jag gjorde för ett par månader sedan vid det senaste i raden av mina Berlinbesök - en tågresa jag vill uppmana alla som besöker Berlin att göra - för att vid pendeltågsstationen Wannsee byta till en buss som ringlar sig fram mellan de ståtliga villorna intill sjön där tjusiga segelbåtar ligger förtöjda vid strandkanten.

I en av de pampiga villorna, med adress Am Grossen Wannsee 56-58, möttes den 20 januari 1942 höga företrädare för SS och Gestapo och en handfull höga statstjänstemän från olika ministerier. Beslutet om Förintelsen var redan taget, men på konferensen diskuterades och beslutades om hur Nazityskland skulle organisera och koordinera förintandet av den judiska befolkningen.

Att besöka villan, som sedan 1992 inhyser ett museum och dokumentationscentrum över Förintelsen, är en omskakande upplevelse. Protokollen från konferensen finns där. De höga juristerna uttrycker sig på ett kliniskt sätt om hur judar ska deporteras och utrotas. Också fotografier av dem som var med finns där, tillsammans med deras respektive cv, många av dem imponerande. Av protokollen framgår att de också har ordets gåva.

Mitt besök där, i februari i år, har etsat sig fast, liksom fotografierna av flera av dem som var med på konferensen. Det är en nyttig bild att bära med sig.

Herr talman! I ett postfaktiskt politiskt klimat är det för mig viktigt att värna om att det i internets undervegetation inte tillåts växa påståenden om att detta bestialiska folkmord, liksom andra internationellt erkända folkmord, inte har skett. Detta förtydligande i lagstiftningen är därför varmt välkommet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Det börjar inte jättebra, mitt manus här. "Vi diskuterar i dag", börjar det. Det gör vi ju strängt taget inte, utan vi säger att vi i allt väsentligt är eniga om det här. Det får väl ändå betraktas som en styrkefaktor i sammanhanget, tänker jag, för det är ett angeläget ärende att göra lagstiftningen om hets mot folkgrupp lite tydligare.

Från mitt partis sida har vi deltagit i diskussionerna, varit aktiva i den utredning som lett fram till förslaget och engagerat oss i debatterna.

Hatbrott med främlingsfientliga och rasistiska motiv var vanligast bland de hatbrott som anmäldes år 2022. I fjol, framför allt efter den 7 oktober, ökade antalet anmälningar om hatbrott med antisemitisk grund.

Andra studier visar på hur utbredd antisemitismen och antiziganismen är i vårt samhälle.

Vi instämmer i bedömningen att det är tydligt att mer behöver göras även om man tar med pågående insatser för att sprida kunskap om Förintelsen och motverka antisemitism och antiziganism och i förlängningen hatbrott. Arbetet mot antidemokratiska och våldsbejakande aktörer behöver alltså stärkas ytterligare.

Under vår tid i regering inrättade vi ett centrum mot våldsbejakande extremism. Vi tillsatte också en utredning som sedermera föreslog en kriminalisering av bland annat förnekelse av Förintelsen, folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

Herr talman! Det har nämligen saknats en sådan uttrycklig kriminalisering av förnekelse av Förintelsen i svensk hatbrottslagstiftning. Det är förstås skäl nog - mer än nog, kan man säga - att införa en sådan lagstiftning. Men dessutom har Europeiska kommissionen invändningar mot det svenska genomförandet av det så kallade rasismrambeslutet, som är EU:s straffrättsliga instrument i arbetet mot rasism.

Genom rambeslutet har EU:s medlemsstater åtagit sig att kriminalisera viss rasistisk och främlingsfientlig hatpropaganda. Vid sidan av mer allmänna bestämmelser om sådan propaganda finns ett åtagande att kriminalisera offentligt urskuldande, förnekande och flagrant förringande av vissa brott när detta görs under vissa närmare angivna omständigheter.

Det handlar om folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser enligt definitionen i Internationella brottmålsdomstolens stadga. Det innefattar också brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som de definieras i Internationella militärtribunalens stadga, det vill säga stadgan för de så kallade Nürnbergrättegångarna mot nazistiska krigsförbrytare efter andra världskriget.

När rambeslutet skulle antas i svensk lagstiftning gjordes bedömningen att den befintliga svenska lagstiftningen skulle motsvara de krav som rambeslutet ställer. Men kommissionen var av en annan åsikt, och i februari 2021 mottog Sverige ett formellt ifrågasättande av vår underlåtelse att genomföra sådan lagstiftning som införlivar rambeslutets bestämmelser. Under alla omständigheter borde vi anmäla sådana bestämmelser till kommissionen, tyckte man i Bryssel.

I svaret till kommissionen försvarade regeringen Sveriges sätt att genomföra rambeslutet genom en mer generell reglering än rambeslutets bestämmelser. Samtidigt angav regeringen, i syfte att tillmötesgå kommissionen, att det fanns skäl att låta utreda om det är möjligt att komplettera befintlig strafflagstiftning med en mer uttrycklig kriminalisering av de nu aktuella gärningarna.

Även om regeringen vidhåller uppfattningen att gärningarna är straffbara enligt mer generella bestämmelser anförs att det skulle kunna finnas ett värde i att införa en straffbestämmelse som uttryckligen tar sikte på just de gärningarna.

Herr talman! Den utredning jag nyss nämnde fick i uppdrag att ta ställning till om det borde införas ett särskilt straffansvar för bland annat offentligt urskuldande, förnekande eller så kallat flagrant förringande av folkmord. Genom tilläggsdirektiv fick utredningen i uppdrag att ytterligare ta ställning till om straffansvar för hets mot folkgrupp också borde omfatta uppmaningar till våld och gärningar som riktar sig mot enskilda individer i de skyddade grupperna.

Samhället ska inte tolerera våld, hot och hat oavsett vilken ideologi som ligger bakom. Vi i Miljöpartiet vill förebygga att extremistiska och våldsbejakande attityder uppstår. Vi vill agera när de omsätts i handling, med rättssäkerheten som grund, eftersom det är det öppna samhällets värderingar vi ska försvara.

Herr talman! Det kan uppfattas som problematiskt när yttrandefriheten blir en del av frågeställningen. Vi värnar förstås lika självklart som andra om de svenska tryck- och yttrandefriheterna. Dem ska vi vara mycket rädda om. De utgör själva grunden för vår fria åsiktsbildning. Varje tänkbar inskränkning måste prövas noggrant. I det här sammanhanget krävs det att gärningen faktiskt är menad att uppmana till våld eller hot, det vill säga mer än att någon uttalar olika former av missaktning mot en grupp eller en enskild. Den sammantagna bedömningen är att förslagen är förenliga med både regeringsformen och Europakonventionen för mänskliga rättigheter.

Slutligen, herr talman, ser Miljöpartiet positivt på de förslag som också innebär att enskilda brottsoffer ska få ett bättre skydd av bestämmelsen om hets mot folkgrupp.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.