Fru talman! Sofia Amloh har frågat mig vilka åtgärder vi tänker vidta för att fler utrikes födda ska komma i jobb.

Sveriges integrationsutmaningar behöver bemötas med åtgärder på många olika områden. När integrationen fungerar skapas ett rikare, mer tolerant och framgångsrikt samhälle.

Utrikes föddas möjligheter att komma in och etablera sig på arbetsmarknaden behöver öka; det gäller särskilt utrikes födda kvinnor. För att den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ska fungera väl behöver Arbetsförmedlingen och de insatser som myndigheten har till sitt förfogande vara effektiva. Integrationspolitiken behöver i högre grad bidra till att alla som kan står till arbetsmarknadens förfogande och anstränger sig för att bli självförsörjande och lära sig svenska.

Arbetet med att anvisa fler till reguljära studier ska fortsätta. Arbetet för att öka jämställdheten på arbetsmarknaden behöver fortsätta. Skillnaden mellan kvinnors och mäns deltagande i olika insatser behöver minska. Detta gäller särskilt för arbetsmarknadsutbildningar, arbetspraktik och olika former av subventionerade anställningar.

Regeringen bedömer att det finns utrymme för effektiviseringar av arbetsmarknadspolitiken. Effektiviseringar ger samtidigt utrymme för en fortsatt ökning av insatserna i förhållande till nuvarande nivåer, som svarar mot de utmaningar vi har på arbetsmarknaden.

Det handlar bland annat om matchningstjänster, som kan bidra till förkortade arbetslöshetstider och till att förebygga och motverka långtidsarbetslöshet. Det handlar också om arbetsmarknadsutbildning, som kan rusta de arbetssökande för de lediga jobben och därmed bidra till att motverka den existerande kompetensbristen på arbetsmarknaden.

Fler ska kunna ta del av arbetspraktik. En praktikplats kan vara en bra väg in på arbetsmarknaden, bland annat genom att överbrygga arbetsgivarens osäkerhet rörande en viss persons kompetenser. Praktik ger arbetslivserfarenhet som kan bidra till att bryta passivitet hos arbetssökande och till att förbättra deras jobbchanser. Regeringen har i budgetpropositionen för 2023 föreslagit att 45 miljoner ska tillföras Arbetsförmedlingen under 2023 för att möjliggöra fler praktikplatser, som en byggsten i arbetet för att fler ska få ett jobb och bli självförsörjande.

Segregationens konsekvenser påverkar hela samhället men drabbar särskilt de människor som lever i områden med socioekonomiska utmaningar och vars liv och frihet begränsas. Ökad sysselsättning är avgörande för att förbättra integrationen.

Fru talman och statsrådet! Jag vill tacka Sofia Amloh för en väldigt bra fråga, och jag vill också tacka statsrådet för svaret.

Detta är en väldigt viktig fråga som nu berör väldigt många människor. Vi ser att klyftorna i vårt samhälle ökar. Den ekonomiska utsattheten och segregationen, som interpellationen egentligen handlar om, har ökat de senaste decennierna; det är inget som har ökat nu. Att bryta och bekämpa segregationen, med allt vad den innebär, är en av de tuffaste och viktigaste utmaningar vi har i vårt samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet att ojämlikhet och ökade klyftor är djupt skadligt för ett samhälle men också för individerna. Därför måste vi göra allt vi kan för att se till att individen får de bästa förutsättningarna att lyckas, men också för att bryta segregationen i vårt samhälle.

Jag vet också att det inte finns någon quickfix när det gäller denna problematik. Det behövs en bredare diskussion och ansats när vi tar oss an denna stora utmaning för vårt samhälle. Vi behöver föra ett djupare, bredare, mer analyserande samtal här i Sveriges riksdag för att ta oss an denna problematik.

När jag läser statsrådets svar på hur man ska få fler kvinnor med utländsk bakgrund i arbete och på hur vi ska bryta och motverka segregationen upplever jag inte riktigt att statsrådet ger något svar. Det handlar väldigt mycket om att regeringen konstaterar att man behöver föra en effektiv arbetsmarknadspolitik.

Anledningen till att jag begärde ordet var att jag satt och funderade på om statsrådet kan utveckla vad han menar med att det finns utrymme för effektivisering av arbetsmarknadspolitiken. Som Sofia Amloh var inne på kan den som tittar i budgeten tydligt se nedskärningar i arbetsmarknadspolitiska program och insatser med 1,5 miljarder detta år.

Vi vet att vi befinner oss i en lågkonjunktur, och allt tyder på att arbetslösheten kommer att öka. Samtidigt har vi en matchningsproblematik på den svenska arbetsmarknaden. Det finns drygt 160 000 lediga jobb men också 190 000 långtidsarbetslösa.

Jag måste fråga vad statsrådet menar med effektivisering av arbetsmarknadspolitiken. Återigen: Det rör sig om 6,9 miljarder 2023 i jämförelse med 13 miljarder 2018. Ska vi tolka statsrådets och regeringens tal om effektivisering som att man tänker skära ned på den aktiva arbetsmarknadspolitiken framöver? På vilket sätt kommer dessa nedskärningar i de aktiva arbetsmarknadspolitiska insatserna att leda till ökad sysselsättning, till minskad segregation och till att fler kvinnor med utländsk bakgrund kommer i arbete?

Det som statsrådet går in på - kärnan i diskussionen vad gäller segregationen - kommer ju i det sista stycket i skrivningen, där man menar att segregation får konsekvenser för samhället och drabbar individerna. Detta måste sättas i relation till nästa steg. Om det är så, vilka åtgärder tänker man sätta in för att bryta segregationen och för att se till att vi får jämlika förutsättningar för män och kvinnor på den svenska arbetsmarknaden?

Fru talman! Jag uppskattar statsrådets resonemang och fortsatta inlägg i debatten.

Statsrådet tog upp alla insatser som krävs. Vi behöver ha en aktiv, rörlig och kreativ arbetsmarknad där det finns möjligheter att göra en omställning, framför allt i dessa tider. Det är lågkonjunktur och inflation. Det kommer att vara tufft - riktigt tufft. Jag tror att detta är början - eller fortsättningen - på de vågor som vi har haft tidigare med pandemin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu kommer vi in i en helt annan situation. Då behöver det finnas både ett, två och tre olika alternativ för att rusta människor. Det behöver finnas en hel färgpalett. Då kan vi inte gå in och se till att det blir färre platser, färre möjligheter och smalare alternativ. Tvärtom - vi behöver öppna upp det här.

En del av detta är att rusta människor med det svenska språket. Det finns olika sätt att lära sig och ta till sig. Vi behöver skapa alla förutsättningar som går att skapa. Varenda människa som kan komma ut och lära sig språket eller vara med och bidra ska göra det. Detta är vår gemensamma uppgift, inte minst politiskt.

Jag tycker att parterna tar en stor del av ansvaret och gör sitt jobb med omställningsstudiestödet och så vidare. Här finns det bra möjligheter. Men politiken behöver vara minst lika aktiv - kanske aktivare än någonsin.

Jag kan även ta upp ett annat exempel. Riksdagen har satt mål för integrationen i Sverige. För att vi ska uppnå det mål för integrationspolitiken som har antagits har man uttryckt vikten av ett bra mottagande av nyanlända samt vikten av insatser för att stödja och underlätta så att det går snabbt att etablera sig och komma in på arbetsmarknaden och i det svenska samhället.

Ett ganska viktigt exempel, som har gjort skillnad, är bosättningslagen. Den kom på plats 2016, har jag för mig. Riksrevisionen har gjort en rapport som visar att det har blivit bättre. Det går snabbare att etablera sig. Detta har haft goda effekter.

Jag skulle jättegärna vilja veta hur statsrådet tänker när det gäller denna reform. Är det någonting som regeringen vill ändra på? Vill regeringen ha kvar den?

Fru talman! Mycket har skett på grund av stora förändringar i den förra regeringens arbetsmarknadspolitik. En del av det tar vi vidare eftersom det är bra. Det har dock varit en stökig tid, men nu börjar det komma på plats. Andra förändringar sker eftersom vi är ute ur pandemin.

Interpellanten frågar var vi står nu och är orolig för hur djup den pågående lågkonjunkturen kommer att bli. Jag kan försäkra alla ledamöter om att vi följer detta noga. Riksdagen var ju inte heller blyg med extrabudgetar under förra mandatperioden, så den möjligheten finns också. Vi är ständigt beredda att agera, och om läget blir värre än vad experterna förutspår kommer vi att agera. Jag är också helt säker på att riksdagen kommer att se till att vi agerar, antingen genom att driva opinion, vilket man gör skickligt, eller direkt via utskotten för att sedan fatta beslut i kammaren. Som sagt lades det fram ett antal tilläggsbudgetar under förra mandatperioden, så den makten har även riksdagen.

Det gäller att vara effektiv. Man får aldrig ägna sig åt att gömma undan människor och osynliggöra att de inte har riktiga jobb. Vi hörde siffrorna för både långtidsarbetslösheten och övrig arbetslöshet läsas upp här, och vi vet att över 500 000 människor var inskrivna på Arbetsförmedlingen när jag tillträdde. Det är tråkigt för dessa individer, men det är bra eftersom det innebär en stor resurs för Sverige. Med rätt hjälp och stöd och genom att ta stort eget ansvar kan människor gå mot att bli en del av den reguljära arbetsmarknaden, vilket är målet.

Departementet får som bekant inte styra myndigheterna, men i våra myndighetskontakter har vi pekat på sådant som är viktigt. Här har vi fört fram att Samhall borde kunna fungera lite bättre och hjälpa fler. Vi har även pekat på att subventionerade anställningar kan vara viktigt för personer som av olika skäl behöver denna hjälp för att kunna försörja sig.

Vi försöker nu anpassa oss till det normala efter en pandemi då allt var väldigt onormalt. Allt vi då gjorde i ganska bred enighet här i kammaren handlade om att frysa läget och genom korttidsprogram och annat hålla människor och företag under armarna. Men nu är vi ute ur pandemin och behöver titta på vad Sverige behöver, och då är fokus på effektiva, arbetsplatsnära åtgärder som leder till reguljära jobb och ger ett högt söktryck hos individer. Därför tror vi, med flera gläder det mig att höra, på nystartsjobben och de kommande etableringsjobben.

Vi ska givetvis också hedra den fantastiska överenskommelsen om lärande och omställning mitt i livet - även om det inte primärt är denna grupp vi pratar om i dag.

Fru talman! Jag hör vad interpellanten säger, och vi gör ett gemensamt arbete.

Vi behöver först och främst skapa förutsättningar för jobb. I Sverige har vi historiskt haft mycket tuffare lägen än nu när vi har en efterfrågan på arbetskraft men alldeles för hög arbetslöshet och långtidsarbetslöshet.

Det kunde ha varit mycket värre. Det hade kunnat vara så att det inte fanns någon efterfrågan på arbete. Jag möter hela tiden organisationer som undrar: Varför kan ingen komma till mig, till oss, till vår bransch och jobba med den viktiga turistnäringen eller den viktiga servicenäringen eller inom vården och omsorgen, med skidliftarna, med hantverk och med att bygga framtidens gröna Sverige? Det är ett enormt gap här. Men det vore värre om det inte fanns några människor alls, så det här går att hantera. Men det är klart att det kommer att ta tid.

Det är klart att man kan ha stått utanför arbetsmarknaden och inte mötts av några åtgärder som har hjälpt en, eller man kanske själv inte har stoppat in tillräckligt mycket kraft - för det kan ibland också vara så att det kanske inte har varit tillräckliga krav på att man ska söka - ja, det finns hundratusentals olika svar för alla olika individer, men det är klart att vi nu ska se till att försöka leverera gentemot de kompetensbehov som finns.

Som togs upp i gårdagens partiledardebatt är det viktigaste också att skolan fungerar så att vi ser till att det inte blir fler personer som inte har kompetensen och inte kan ta något jobb över huvud taget. För varje år ska det vara färre unga människor som befinner sig i den situationen att de i början av sitt liv inte har grundläggande kunskaper för sitt första jobb. Det första jobbet är oftast det viktigaste på så sätt att det leder till de kommande jobben.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.