Serkan Köse

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag vet inte riktigt om jag håller med statsrådet när det gäller budgetdiskussionen. Både Sverigedemokraterna och regeringspartierna fortsätter i sina gamla hjulspår, och vi ser tydliga nedskärningar i den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Som jag nämnde tidigare såg vi i tidigare budgetförslag från M, KD och SD omfattande nedskärningar av både Arbetsförmedlingen och jobbskapande insatser. I den här budgeten, med Liberalerna i regeringen, kan vi konstatera att man fortsätter att smalna av den arbetsmarknadspolitiska verktygslådan och på så sätt försämra möjligheterna att anpassa insatser efter den arbetssökandes behov.

Men när det gäller Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag minskar de med 219 miljoner kronor. De här besparingarna påverkar främst löner och kontor. Det innebär i praktiken sänkta ambitionsnivåer och att myndigheten kommer att behöva göra omprioriteringar i verksamheten. Vi ser också att ytterligare neddragningar i Arbetsförmedlingens förvaltningsbudget är aviserade för 2024, trots att vi är på väg in i en lågkonjunktur.

Detta är inte vad Arbetsförmedlingen behöver, statsrådet. Snarare behöver Arbetsförmedlingen finansiell stabilitet och lugn och ro för att fokusera på sitt kärnuppdrag, framförhållning och en långsiktig plan för att arbeta bland annat mot långtidsarbetslöshet samt stärka den lokala närvaron.

För att ta itu på allvar med frågan om arbetslöshet behövs det en ambitiös och aktiv arbetsmarknadspolitik som ger individer den typ av stöd de behöver. För den som varit utan jobb länge behövs det ofta en kedja av åtgärder, och det är just här regeringen trappar ned ambitionerna i budgeten. Att enbart se till nystartsjobben tycker jag till exempel knappast är en lösning på arbetslösheten. Det krävs mycket mer än så. Statsrådet nämnde några av insatserna. Det görs en fördubbling av nystartsjobben, och det finns en tilltro till att de löser alla problem vi har i dag på den svenska arbetsmarknaden.

Jag vill ändå stanna kvar vid Arbetsförmedlingen, för på frågestunden där jag och statsrådet debatterade i förra veckan påstod statsrådet att Arbetsförmedlingen står väl rustad för att klara av en ekonomisk kris. Man kan väl säga att det känns som en typ av patenterat Johan Pehrson-svar att säga en sak före och en annan sak efter valet. I det svaret hyllade statsrådet Arbetsförmedlingen, vilket statsrådet också gör här i dag. För mig är det helt okej att man ändrar uppfattning, men när man googlar på Arbetsförmedlingen kan man ännu i dag läsa ett exempel på Liberalernas hemsida där det är en väldigt hård ton mot Arbetsförmedlingen.

Man menar bland annat att Arbetsförmedlingen är den myndighet som har lägst förtroende bland privatpersoner och företag, att myndigheten lägger mer resurser på intern administration än på kontakt med arbetsgivare och att Arbetsförmedlingen behöver renodlas till att satsa fullt ut på att förmedla jobb och inget annat. Man skriver också att man vill stoppa det ineffektiva miljardslöseriet.

Där skulle jag också gärna vilja ställa en fråga till Johan Pehrson när det gäller diskussionen om budgeten: På vilket sätt anser statsrådet att Arbetsförmedlingen är redo för att klara sitt kärnuppdrag? Man kan också fråga sig om det har hänt så mycket sedan hemsidestexten skrevs att statsrådet har haft anledning att omvärdera sin syn på Arbetsförmedlingen. Vad tycker Liberalerna om Arbetsförmedlingen?

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka arbetsmarknadsminister Johan Pehrson för svaret. Statsrådet säger i sitt svar att fler ska komma i arbete. Jag delar intentionen att fler ska komma i arbete. Men för det krävs en väl fungerande och aktiv arbetsmarknadspolitik i hela landet.

Arbetsförmedlingens uppdrag är att se till att den aktiva arbetsmarknadspolitiken finns och fungerar i hela landet. Oavsett om man bor i Vivalla, Botkyrka, Ystad eller Kiruna ska man kunna söka sig till Arbetsförmedlingen och få den hjälp och det stöd man behöver för att kunna få ett arbete.

Arbetsförmedlingens kontinuerliga fysiska närvaro i hela landet är oerhört viktig, inte minst för arbetssökande som står längre från arbetsmarknaden och har större behov av stöd. Arbetsförmedlingens lokala närvaro är också en förutsättning i upprätthållandet av ändamålsenliga arbetsgivarkontakter och samverkan med kommunerna.

Arbetsförmedlingen måste kort och gott finnas till hands och vara en aktiv och sammanhållande aktör i arbetet med att åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad i hela landet. Jag välkomnar att regeringen i Arbetsförmedlingens nya instruktion pekar på dessa delar. Men samtidigt vill jag understryka att Arbetsförmedlingen är statens arbetsmarknadspolitiska expertmyndighet och bör i större utsträckning än i dag ges långsiktiga och stabila förutsättningar att välja arbetsmarknadspolitiska insatser efter den enskilde arbetssökandes behov.

Fru talman! I Sverigedemokraternas och regeringens samarbetsavtal finns mycket om migration, brott och straff. Men här finns väldigt lite om svensk arbetsmarknad. Det finns till exempel inte ett ord om Arbetsförmedlingen.

Vad gäller diskussionen om långsiktiga och stabila resurser till arbetsmarknadspolitiken kan jag konstatera att i slutet av 2018 antog riksdagen Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas budget som innebar att anslagen till Arbetsförmedlingen drogs ned med 890 miljoner kronor.

Effekten av detta blev att några kontor lades ned och att 3 500 anställda fick lämna myndigheten. Den förra socialdemokratiska regeringen tillförde dock lite resurser under resans gång. På några platser öppnade vi också nya kontor.

Fru talman! I vårt budgetalternativ för nästa år tillför vi mer resurser till både Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag och program till skillnad från Sverigedemokraternas och regeringens budget. Den innehåller dessvärre ytterligare neddragningar på anställda och lokaler.

Frågan om lokal närvaro engagerar väldigt många kommunpolitiker i vårt avlånga land. Flera kommunalråd och experter är oroliga över hur regeringen handskas med Arbetsförmedlingen. Den oron bekräftas i SKR:s senaste rapport Kommunala perspektiv på arbetsmarknadspolitiken 2022. Där påtalas väldigt många brister i Arbetsförmedlingens lokala närvaro.

Jag vill ändå passa på att ställa en fråga till statsrådet med anledning av SKR-rapporten och också den kritik som finns. På vilket sätt kommer regeringen att se till att Arbetsförmedlingen har resurser nog för att stärka den lokala samverkan och fortsatt klara av kompetensförsörjningen samt stödja den som står långt ifrån arbete?

Till tidningen Arbetet säger statsrådet i en intervju den 20 oktober att "Arbetsförmedlingen ska bli en toppklassmyndighet". Vilka åtgärder ska Johan Pehrson vidta för att åstadkomma detta?

Herr talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Johan Pehrson.

I Agenda i söndags påstod arbetsmarknadsministern att Sverige står väl rustat inför en ekonomisk kris därför att vi har en stark arbetsförmedling. Samtidigt har ministerns eget parti, Liberalerna, sedan många år medverkat till att genomföra drakoniska nedskärningar både på AF:s förvaltningsanslag och på Arbetsförmedlingens program.

I nästa års budget bekräftas mönstren från tidigare år. Vi socialdemokrater förstärker både program och anslag inom arbetsmarknadspolitiken, medan regeringen återigen skär ned på åtgärder och anslag.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är därför: Hur kan ministern påstå att Arbetsförmedlingen står väl rustad när ministerns eget parti i åratal har drivit på för att skära ned myndighetens möjligheter att bedriva rustande och jobbskapande verksamhet?

Fru talman! Trots oroliga tider med Rysslands illegala krig mot Ukraina har Sverige just nu en mycket positiv utveckling av arbetsmarknaden. Till skillnad från Lars Beckman, som gav en dyster bild, vill jag gärna ge en positiv bild av hur det ser ut på svensk arbetsmarknad i dag.

Arbetslösheten fortsätter att minska på bred front och över hela vårt land. Antalet nya lediga jobb hos Arbetsförmedlingen uppgick i september till drygt 160 000, drygt 36 000 fler jämfört med samma månad föregående år. Det är en historiskt hög nivå. Aldrig tidigare har vi haft så många lediga jobb i Sverige.

Sysselsättningsgraden, som vi diskuterat tidigare, är nu i Sverige den högsta på 30 år. Arbetslösheten har minskat tydligt. Vi ser störst minskning bland unga. Branscher där många unga arbetar, som besöksnäringen, restaurangbranschen och handeln, har återhämtat sig med kraft efter pandemin, och suget efter arbetskraft är stort i dag i Sverige.

Fru talman! Det är glädjande att vi har ett starkt utgångsläge på svensk arbetsmarknad när arbetslösheten nu sjunker samtidigt som allt fler kommer i arbete. Den goda återhämtningen på svensk arbetsmarknad är till stor del ett resultat av den effektiva krispolitik som fördes under pandemin av den socialdemokratiska regeringen. Genom reformer som korttidsarbete och en förstärkt a-kassa kunde den socialdemokratiskt ledda regeringen under pandemin bidra till att öka tryggheten för vanligt folk och hålla hjulen snurrande i svensk ekonomi. Både löntagare och företag fick stöd för att klara krisen. Nu syns som sagt resultatet: Jobben kommer tillbaka, sysselsättningen ökar och arbetslösheten sjunker.

Fru talman! Trots att arbetslösheten minskat till en lägre nivå än före pandemin ser vi fortsatt två utmaningar på svensk arbetsmarknad i dag. Dels utgör långtidsarbetslösheten även fortsättningsvis en stor utmaning, dels är efterfrågan på utbildad arbetskraft stor medan en växande andel av de arbetslösa saknar de kompetenser som i dag efterfrågas på svensk arbetsmarknad.

När det gäller långtidsarbetslösheten gav den socialdemokratiska regeringen tydliga uppdrag till Arbetsförmedlingen att jobba med frågan. När det gäller frågan om kompetensförsörjning kan man väl säga att den socialdemokratiska regeringen genomförde ett historiskt omställningspaket som kommer att underlätta för företag och människor att ställa om till framtidens jobb.

Fru talman! När vi nu läser slottsavtalet kan vi konstatera att det är ett 63-sidigt dokument som är tomt på arbetsmarknadspolitiska reformer. Men framför allt vill jag säga någonting annat som jag tycker är viktigt. När jag nu tittar runt i kammaren kan jag konstatera att Moderaterna saknas. Jag hade önskat en debatt med Moderaterna om hur man tänker jobba vidare med de utmaningar som jag pratade om: långtidsarbetslösheten och kompetensförsörjningen. Det är dock ingen från Moderaterna här.

Men i synnerhet, fru talman, saknar jag Sverigedemokraterna här i kammaren. Sverigedemokraterna innehar numera ordförandeposten i arbetsmarknadsutskottet. Det finns dock ingen från Sverigedemokraterna som här och nu kan svara på frågorna hur man ska bekämpa segregationen, hur man ska bekämpa långtidsarbetslösheten och så vidare. Eftersom det inte finns någon här från de partier som jag nämnde vill jag tacka för mig, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Cecilia Engström, för ditt engagemang när det gäller kampen mot kriminella nätverk!

Som ledamoten känner till har vi ett annat problem i dag på svensk arbetsmarknad. Vi har ett stort problem med arbetslivskriminaliteten, inte minst inom byggbranschen. Det var en prioriterad fråga för den socialdemokratiska regeringen, som tillsatte en delegation för att öka kunskapen och också vidtog myndighetsgemensamma åtgärder. Vi inrättade två center, ett i Göteborg och ett i Umeå.

Min fråga till ledamoten är: Varför nämns inte arbetslivskriminaliteten som ett problem på svensk arbetsmarknad i slottsavtalet eller i regeringsförklaringen?

Fru talman! Nu när jag lyssnat på Lars Beckmans anförande vill jag påminna Lars Beckman om att han i den förra debatten pratade om att min kollega hade en dyster bild av Sverige. När man lyssnade på Lars Beckmans fyra minuter fick man en väldigt dyster bild av Sverige.

Tittar man på Eurostats statistik kan man ganska enkelt konstatera att Sverige har det högsta arbetskraftsdeltagandet inom EU. Sverige har också den högsta sysselsättningsgraden.

När jag lyssnar på Lars Beckman vill jag fråga vad statistiken bygger på. Det är klart att man skulle kunna säga att människor som inte finns i systemet inte ska kunna söka jobb. Det innebär också att vi ser en ökad arbetslöshet. Men utifrån slottsavtalet skulle jag vilja fråga Lars Beckman vilka konkreta åtgärder Moderaterna föreslår för att vi ska kunna få fler människor i arbete.

(Applåder)