Fru talman! Serkan Köse har frågat mig hur jag avser att säkerställa att Arbetsförmedlingen står väl rustad när vi är på väg in i en lågkonjunktur och arbetslösheten kommer att öka.

För att den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ska fungera väl behöver Arbetsförmedlingen och de insatser som myndigheten har till sitt förfogande vara effektiva. Som framgår av budgetpropositionen för 2023 bedömer regeringen att det finns utrymme för effektiviseringar av arbetsmarknadspolitiken. Det finns dock fortfarande utrymme för en fortsatt ökning av insatser i förhållande till förra årets nivåer. Det handlar om matchningstjänster och arbetsmarknadsutbildning. Därtill föreslår regeringen en satsning på arbetspraktik.

Det huvudsakliga regelverket i reformeringen av Arbetsförmedlingen och den arbetsmarknadspolitiska verksamheten trädde i kraft den 1 december 2022. Därmed ges bättre förutsättningar för att arbetsmarknadspolitiska insatser ska kunna utföras av leverantörer. Vidare innebär detta att verksamheten utvecklas och effektiviseras i olika avseenden, bland annat avseende den arbetsmarknadspolitiska bedömningen och infrastruktur för informationsutbyte.

Arbetsförmedlingen kommer fortsatt att vara en stor och viktig myndighet och har ett förvaltningsanslag som uppgår till 7,6 miljarder kronor under 2023. Dessutom har myndigheten ett anslagssparande från 2022 på ungefär 200 miljoner kronor som kan utnyttjas under året. Sammantaget uppgår de tilldelade medlen i förvaltningsanslaget alltså till ungefär 7,8 miljarder kronor för 2023.

Som jag har sagt tidigare, fru talman, följer regeringen arbetslöshetens utveckling noggrant och är beredd att vid behov vidta ytterligare åtgärder på arbetsmarknadsområdet.

Fru talman! Jag är otroligt glad över det förtroende som ges till att den nya regeringen ska klara det som den tidigare regeringen inte klarade under åtta år.

Jag vill problematisera det hela, precis som jag gjorde i opposition. Det här är ganska svårt. Många människor har cementerats i utanförskap och befinner sig väldigt långt från arbetsmarknaden. Det har blivit så trots god vilja. Det är ingen som har haft detta som avsikt, men det har blivit så att människor, trots att de varit vuxna och friska, inte har kommit i tillräckligt starka åtgärder under sin första tid - under etableringen - i Sverige. Därefter har de heller inte kommit in på arbetsmarknaden. Detta är människor som har kommit till vårt land från världens alla hörn, så det handlar om personer som har uppenbar initiativförmåga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill återkomma till förvaltningsanslaget på 7,6 miljarder och till anslagssparandet. Det finns 11 000 dedikerade medarbetare på Arbetsförmedlingen. Socialdemokraterna gjorde i regeringsställning beställningar på hur man skulle utforma verksamheten och fokusera på arbetsmarknadsutbildningar. Man fick bidrag för att genomföra detta med kompletterande aktörer och matchningstjänster. Till dessa resurser kan läggas det som man nu har - förutom program finns arbetsmarknadsutbildningar och de subventionerade anställningar, nystartsjobb och etableringsjobb som kommer. Det är en väldigt hög ambitionsnivå.

Som jag sa i en tidigare interpellationsdebatt fortsätter dessa åtgärder fast det handlar om nya individer. Man får inte glömma bort att det är människor som kommer in på arbetsmarknaden. Arbetslösheten minskade direkt efter att covid släppte greppet i Sverige.

Nu har vi dock en ny kris som består av mängder av saker. Vi har kostnadskrisen, med en inflation som måste bekämpas. Vi har kriget med Putin. Vi vet heller inte vart den svenska industrin, som är avgörande för arbetslöshetens utveckling på lång sikt, tar vägen eller vad som händer med andra viktiga verksamheter. Nu ser det ju positivt ut för vissa råvarunäringar, som gruvor. Skogen är också med i diskussionen. Allt detta påverkar arbetsmarknaden och är jätteviktigt.

Tanken är att det kommer in nya människor. Detta hänger ju ihop. Jag hoppas att alla som nu är närvarande i denna kommare vill att behovet av arbetsmarknadspolitiken ska vara så litet som möjligt. Det är ju inget självändamål att personer ska komma till Sverige utan kompetens, om det inte är så att de är asylsökande och har rätt att stanna; då ska de få stanna och få hjälp med etableringen. Där är vi ganska överens om hur det ska se ut - det ska vara jobbfokus, språkfokus och skötsamhetsfokus.

I övrigt är tanken att unga människor ska lämna grundskolan, komma in på ett gymnasium - gärna med praktisk eller naturvetenskaplig inriktning - och sedan komma i jobb. Det är det naturliga. Det finns ju inget självändamål i att hoppa av och komma till Arbetsförmedlingen eller att utbilda sig till något som inte efterfrågas på arbetsmarknaden och sedan delta i Arbetsförmedlingens insatser.

Detta ligger på en nivå som går att jämföra med tidigare. Inflödet avgörs av konjunkturläget, men det ska minska i och med de insatser vi gör i skolan och den kommande bidragsreformen.

Fru talman! Det finns anledning att återkomma på en rad områden, inte minst om det sker kraftiga förändringar på arbetsmarknaden beroende på till exempel konjunkturläge eller kommande strukturförändringar på grund av omvärlden, som kan gå ganska fort.

Vi jobbar med olika uppdrag till Arbetsförmedlingen. Ett är att återkomma med fler arbetsmarknadsutbildningar. Detta kan man inte tiodubbla eller hundradubbla, utan man får ta det successivt för att återuppbygga en nivå som jag tror att även Socialdemokraterna numera har ambitionen att ha.

Vi har gett två stora uppdrag om långtidsarbetslösheten. Här håller vi i och har endast levererat en marginellt annan åsikt i myndighetsstyrningen. Det handlar dels om genomförandet i områden med socioekonomiska utmaningar, där ett antal delrapporter är på ingång, dels om att analysera de behov som finns, på en mer teoretisk nivå, för att öka övergången till arbete eller utbildning så att man kan ta sig ur utanförskapet och slippa arbetslöshetens smärta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här fortsätter vi att tänka inte bara stat. Vi tänker också idéburna organisationer och kommuner eftersom samverkan behöver öka. Serkan Köse ställde en fråga om den lokala närvaron, och den behöver bli bättre. Man ska återkomma med en överenskommelse med alla kommuner, och sedan får vi titta på hur detta kan effektueras på ett bra sätt.

När jag klev in på Arbetsmarknadsdepartementet var det väldigt många människor i Sverige som var långtidsarbetslösa och som hade farit illa de senaste åtta åren. Låt mig dock tillägga att det fanns andra som for illa de åtta åren före det. Det har alltså hänt för lite med arbetslinjen eftersom man som sagt inte har velat ta obehagliga beslut om att det alltid ska löna sig att arbeta. Det har kanske också slarvats med kvaliteten på sfi och kravet på närvaro. Här håller vi också i det som Socialdemokraterna modigt vågade prata om, inte minst mot slutet av mandatperioden.

Det handlar om enormt många människor, och en del av dem behöver möta en person. Det digitala är kanske inte alltid så effektivt. Det fungerar för många att gå den vägen först, men andra behöver en nära kontakt.

Ska då Arbetsförmedlingen finnas i varje kommun? Ja, det får vi diskutera. Det kan vara via ett servicecenter med uppdaterad kraft under vissa tider på dygnet. Det är ett allmänt samhällsproblem att staten har rullat tillbaka, men det som behövs på en ort är ju ett arbete för den som är arbetslös, inte själva Arbetsförmedlingen. Det är kontakt med Arbetsförmedlingen och effektiva insatser, stöd och hjälp som behövs.

Det gäller även annan viktig statlig verksamhet, till exempel polis. I kommunerna finns det ofta mer systembolagspersonal än både poliser och arbetsförmedlare, och alla här inne behöver fråga sig om det är en korrekt prioritering. I många kommuner finns det kanske bara utlämningsställen. Närvaron är viktig.

Utifrån vår dialog och de rapporter vi får från Arbetsförmedlingen bedömer jag att man är väl rustad i och med ett mångmiljardanslag och sina 11 000 duktiga medarbetare, som i en lugnare miljö kan göra ett fantastiskt jobb.

Fru talman! Liberalerna och Sverigedemokraterna är inte bästa vänner, om vi säger så. Vi har dock den gemensamma inriktningen att vi tror att det är bra att förstärka arbetslinjen. Om annat tycker vi olika. Det kan vara saker som är väldigt tidiga i en ung människas liv, till exempel hemspråk, där vi kan dra åt olika håll.

Tanken att det ska löna sig att arbeta, att man ska prata svenska i Sverige och att man ska sköta sig är dock en linje som vi delar, och jag har också uppfattat att Socialdemokraterna helt ställer sig bakom detta. Det är jag väldigt glad för, för så har det inte alltid låtit.

När det gäller hur det såg ut 2018 vill jag återigen hänvisa till vad jag tidigare under dagen har sagt om de utvärderingar som har visat hur mycket Sverige har satsat på arbetsmarknadspolitik. Eftersom vi ändå har haft den höga arbetslösheten har vi ju missat målet. Därför pratar vi om ambitiös arbetsmarknadspolitik som också måste vara tillräckligt effektiv och pang på.

Först i slutet av mandatperioden, i februari 2022, kom Socialdemokraterna på idén att man skulle göra de här satsningarna. Det är inte ens ett år sedan. Jag välkomnar det, men hade man fokuserat på långtidsarbetslösheten sju år tidigare hade det varit fantastiskt.

Jag vill säga att inriktningen är korrekt. Det är fokus på det jobbnära, det är fokus på effektivitet, det är fokus på individen och man duckar inte för att ställa vissa krav. Det är väldigt bra.

Även om det är ert privilegium att alltid ropa på mer och säga att det är för lite, för innehållslöst och för visionslöst vill jag understryka att jag är den förste att säga att vissa åtgärder som Socialdemokraterna har vidtagit har varit bra. Men arbetslinjen bygger på effektivitet och kvalitet, och det börjar alltid med att det finns företag och organisationer som vill anställa människor.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.