Lars Andersson

Fru talman! Kapitel 4 i årets granskningsbetänkande handlar, som vi har fått reda på, om statsrådens tjänsteutövning. Det handlar om något som är helt avgörande för en fungerande demokrati: förtroende. Det handlar om förtroendet för att de som styr landet gör det för Sveriges bästa, förtroendet för att beslut fattas på sakliga grunder och förtroendet för att samma regler gäller för såväl makthavare som för vanliga människor.

Fru talman! En stor del av kapitlet handlar om aktieinnehav, jäv och intressekonflikter. Under året har utskottet granskat flera olika situationer där statsråds privata ekonomiska intressen aktualiserat frågor om just förtroende. Det handlar bland annat om den tidigare utbildningsministerns anmälan av aktieinnehav och om den tidigare migrationsministerns köp och innehav av aktier. Det handlar också om den tidigare utbildningsministerns köp av aktier i ett teknikbolag efter att regeringen fattat beslut om att stärka ett forsknings- och innovationsprogram där detta bolag ingick som näringslivsrepresentant.

Utskottets granskning visar att det inte bara handlar om att undvika faktiska jävssituationer. Det handlar även om att undvika situationer som kan ge upphov till berättigade frågor om intressekonflikter och som därmed riskerar att skada förtroendet för regeringen. I flera av de granskade fallen konstaterar utskottet att hanteringen har varit bristfällig. I det mest uppmärksammade fallet, om den tidigare utbildningsministerns aktieaffärer, är utskottets bedömning ovanligt tydlig.

Utskottets granskning visar att det inte räcker att ett statsråd anser sig ha agerat korrekt. Omständigheterna kring agerandet måste tåla granskning. För en minister är det inte tillräckligt att undvika jäv, utan man ska som sagt också undvika situationer som riskerar att ens skapa misstankar om jäv. Det är just därför utskottet lägger så stor vikt vid förtroendefrågan i flera av de granskande ärendena.

Utskottet konstaterar att statsrådets agerande i sin helhet inte levde upp till de krav som följer av regeringsformen och att förtroendet för honom som statsråd därmed kan ifrågasättas. Detta går till kärnan av det förtroende som måste finnas mellan medborgarna och dem som utövar den högsta politiska makten i landet.

Fru talman! Särskilt allvarligt är ärendet som rör den tidigare utbildningsministerns aktieaffärer. Här använder utskottet ovanligt tydliga formuleringar. Utskottet konstaterar att statsrådets agerande i sin helhet inte levde upp till de krav som följer av regeringsformen och att förtroendet således kan ifrågasättas. Det är inte vardagliga formuleringar i ett granskningsbetänkande, utan det är en tydlig markering från Sveriges riksdag.

Detta illustrerar också väldigt väl varför dessa regler finns. Det är inte för att man utgår från att folk vill göra fel utan för att makthavare måste undvika situationer som kan ge upphov till misstankar om att privata intressen påverkar offentliga beslut.

Fru talman! Kapitlet innehåller även granskningar på det utrikespolitiska området. En av dessa gäller utrikesministerns uttalanden om frihetsberövade svenska medborgare i Israel.

När svenska medborgare frihetsberövas utomlands är det naturligt att frågan väcker starkt engagemang, men det är också situationer där regeringens kommunikation måste präglas av tydlighet och ansvarstagande. Uttalanden från statsråd kan få oanade konsekvenser långt ifrån Sveriges gränser. Det är därför viktigt att regeringens företrädare uttrycker sig på ett sätt som inte skapar oklarhet om Sveriges hållning eller om regeringens arbete för svenska medborgare.

Fru talman! Ett annat ärende som illustrerar vikten av tydlig och samordnad kommunikation gäller frågan om indexering av assistansersättningen. I granskningen har det framkommit att olika besked lämnats vid olika tillfällen om såväl ärendets status som regeringens avsikter. Information från Socialdepartementet, uttalanden från socialtjänstministern och senare uttalanden från finansministern gav en inte helt samstämmig bild av frågans beredning.

Utskottet konstaterar att det aktuella ärendets status och tidsplan har beskrivits på olika sätt och att det kan ifrågasättas om samordningen mellan de berörda departementen verkligen har varit tillräcklig.

Fru talman! Ett annat ärende gäller bistånds- och utrikeshandelsministerns agerande i fråga om stöd till UNRWA. Här konstaterar utskottet att Sida som statlig förvaltningsmyndighet lyder under regeringen och ska följa den styrning som ges genom bland annat regleringsbrev och instruktion. Samtidigt fattar Sida självständiga beslut om vilka organisationer som ska få stöd inom ramen för den styrning som gäller.

I granskningen framkommer att regeringen i december 2024 beslutade att avsluta kärnstödet till UNRWA och att Sida senare gjorde bedömningen att myndigheten tills vidare inte skulle fortsätta att finansiera UNRWA:s humanitära responsarbete. Sida hade samtidigt bedömt att UNRWA hade mycket hög kapacitet att snabbt omsätta finansiering till humanitär verksamhet i Gaza. Utskottet pekar därför på de särskilda förutsättningar som gäller när biståndet är nära kopplat till utrikespolitiken.

Det finns ett behov av dialog mellan Regeringskansliet och myndigheten, men sådana kontakter måste hållas inom den formella ramen och vara mer inriktade på information än styrning. Utskottet understryker också vikten av dokumentation när regeringen preciserar eller förtydligar innebörden av sin politik gentemot en myndighet.

Det är en viktig markering. I frågor som rör stora biståndsmedel, humanitära kriser och känsliga utrikespolitiska avvägningar måste ansvarsfördelningen vara tydlig både för myndigheten och för den efterföljande demokratiska kontrollen.

Fru talman! Kapitlet innehåller också granskningar av statsråds uttalanden. Som vi har hört gäller det bland annat uttalanden om vårdköer, det finanspolitiska ramverket, assistansersättningen och utrikespolitiska frågor.

Statsråds uttalanden har stor betydelse både för allmänhetens förståelse av regeringens politik och för förtroendet för det offentliga. När olika besked lämnas i samma fråga eller när beskrivningar skiljer sig åt kan det uppstå oklarhet gällande regeringens avsikter och ställningstaganden. Tydliga och konsekventa besked stärker förtroendet för det offentliga och gör det lättare för medborgarna att förstå regeringens politik.

Fru talman! Det finns en tydlig röd tråd genom hela kapitlet: Makt kräver ansvar, makt kräver omdöme och makt kräver integritet. Den som fått väljarnas förtroende måste varje dag visa sig värdig det förtroendet. Det handlar om hur man hanterar sina privata ekonomiska intressen, hur man fattar beslut och hur man uttalar sig. Det handlar också om hur man agerar när frågor om jäv eller intressekonflikter uppstår.

Med det, fru talman, tackar jag för mig – inte bara för i dag utan för gott! Jag vill därför rikta ett tack till er, mina kära utskottskollegor, efter fem fantastiska år. Det senaste året har varit lite turbulent, men personkemiskt – när man pratar med er alla på resor eller över en kopp kaffe – känns det bra. Jag tycker att vi jobbar bra ihop. Och som sagt: Lite motsättningar får man tåla!

Tack också till alla er talmän och anställda vid riksdagen! Ni har varit fantastiska barnvakter åt mig i alla år. Det största tacket går dock till ett helt fantastiskt presidium, som vägleder och gör oss till mindre förvirrade personer.

(Applåder)

Fru talman! Återigen tackar jag för frågan som ställs i syfte att få mig att definiera ”allvarlig brottslighet”, ”systemhotande brottslighet” och ”vitala intressen”. Det här är saker som står i jättemånga dokument om regeringsformen. Det är svårt att precisera det mer. ”Brottslighet” – ska vi definiera hela brottsbalken utifrån om något är allvarligt eller systemhotande? Och snatteri – det är ingen fara.

Väldigt mycket är självklarheter. Jag vet inte om det låter sig göras att specificera det tydligare. Jag tycker att det här fångar upp det som ska fångas upp. Jag är nöjd med förslaget. Jag hoppas som sagt att allt går igenom så som det är skrivet.

Jag delar inte ledamoten Riises oro för framtiden. Men svaret får vi förr eller senare, och det är bara att hoppas att jag har mer rätt än ledamoten Riise.

Fru talman! Återigen tackar jag för frågan som ställs i syfte att få mig att definiera ”allvarlig brottslighet”, ”systemhotande brottslighet” och ”vitala intressen”. Det här är saker som står i jättemånga dokument om regeringsformen. Det är svårt att precisera det mer. ”Brottslighet” – ska vi definiera hela brottsbalken utifrån om något är allvarligt eller systemhotande? Och snatteri – det är ingen fara.

Väldigt mycket är självklarheter. Jag vet inte om det låter sig göras att specificera det tydligare. Jag tycker att det här fångar upp det som ska fångas upp. Jag är nöjd med förslaget. Jag hoppas som sagt att allt går igenom så som det är skrivet.

Jag delar inte ledamoten Riises oro för framtiden. Men svaret får vi förr eller senare, och det är bara att hoppas att jag har mer rätt än ledamoten Riise.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Riise för frågorna, som dock kändes mer som ett resonemang, vilket är helt okej. Jag är enig med ledamoten i många delar av resonemanget.

Det här är lagtexter som är svåra. Det blir väldigt ofta både tolknings- och definitionsfrågor. Hur definierar man vitala intressen? Det är jättesvårt. Det som är vitala intressen i dag kanske inte är det i morgon. Då får man se till den situation som man befinner sig i för att komma fram till vad vitala intressen kan anses innebära. Men det är nog väldigt svårt att specificera det mer, till exempel i fråga om byggnader eller adresser.

Både medborgarskapet och föreningsfriheten, som vi står inför här, normaliserar Sverige på mer global nivå eller EU-nivå. Vi har stått ut på väldigt många sätt i väldigt många år och har för det betalat ett väldigt högt pris. Som tur är har de flesta partier i Sverige i dag en helt annan syn på vissa av våra kärnfrågor än för både fem och tio år sedan.

Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på din fråga, Jan Riise. Hur ska jag definiera ”vitala intressen” eller tolka det på något annat sätt än vad som framgår i utredningen? Det låter sig inte göras.

Jag tycker att det träffar rätt. Vi hoppas att det träffar rätt. Naturligtvis kan det alltid finnas några få människor som faller mellan stolarna. Det händer hela tiden bland alla möjliga medborgare, vilket är olyckligt. De ska givetvis skyddas. Men att precisera det mer än vad vi har gjort tror jag blir svårt, och jag är inte oenig med någonting i texten av det som föreslås här.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Riise för frågorna, som dock kändes mer som ett resonemang, vilket är helt okej. Jag är enig med ledamoten i många delar av resonemanget.

Det här är lagtexter som är svåra. Det blir väldigt ofta både tolknings och definitionsfrågor. Hur definierar man vitala intressen? Det är jättesvårt. Det som är vitala intressen i dag kanske inte är det i morgon. Då får man se till den situation som man befinner sig i för att komma fram till vad vitala intressen kan anses innebära. Men det är nog väldigt svårt att specificera det mer, till exempel i fråga om byggnader eller adresser.

Både medborgarskapet och föreningsfriheten, som vi står inför här, normaliserar Sverige på mer global nivå eller EU-nivå. Vi har stått ut på väldigt många sätt i väldigt många år och har för det betalat ett väldigt högt pris. Som tur är har de flesta partier i Sverige i dag en helt annan syn på vissa av våra kärnfrågor än för både fem och tio år sedan.

Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på din fråga, Jan Riise. Hur ska jag definiera ”vitala intressen” eller tolka det på något annat sätt än vad som framgår i utredningen? Det låter sig inte göras.

Jag tycker att det träffar rätt. Vi hoppas att det träffar rätt. Naturligtvis kan det alltid finnas några få människor som faller mellan stolarna. Det händer hela tiden bland alla möjliga medborgare, vilket är olyckligt. De ska givetvis skyddas. Men att precisera det mer än vad vi har gjort tror jag blir svårt, och jag är inte oenig med någonting i texten av det som föreslås här.

Fru talman! Som tidigare nämnts debatterar vi konstitutionsutskottets betänkande KU34, som inkluderar en grundlagsskyddad aborträtt samt utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap.

Den svenska aborträtten står sig stark i internationella jämförelser och har stöd av både svenska folket och våra politiska partier. Rätten är i dag dock inte reglerad i regeringsformen, och regeringen anser i samförstånd med kommittén att den borde komma till uttryck i grundlagen.

Både regeringen och kommittén anser även att rätten till abort är en grundläggande frihetsfråga med avgörande betydelse för ett jämställt samhälle. Vi i Sverige åtnjuter andra fri- och rättigheter, som rätten till liv och kroppslig integritet samt yttrande- och pressfrihet. Vi sverigedemokrater stöttar helhjärtat detta sunda förslag.

Fru talman! Jag går vidare till att tala om utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten. För att fortsätta på temat rättigheter har Sverige väldigt långtgående rättigheter även vad gäller föreningsfriheten, något vi naturligtvis ska värna om i största möjliga mån. Men vi lever i en föränderlig värld, och dagens samhälle har onekligen gått igenom så stora omvälvningar att det kan finnas fog för att, så som samhället har utvecklat sig, se över vissa rättigheter som vi tar för givna.

Det som vi har upplevt och som kommittén har kommit fram till är helt enkelt att de kriminella nätverken i stor omfattning ägnar sig åt systemhotande brottslighet och i viss mån har åtnjutit ett visst skydd i form av dagens lagstiftning. Det är denna, och endast denna, form av inskränkningar som har föreslagits och just för den specifika målgruppen. Regeringen håller med kommittén om att den organiserade brottsligheten hotar grundläggande värden, såsom vår demokrati, rättssäkerhet och tillit mellan både människor och stat.

Fru talman! Sist men inte minst föreslår regeringen att människor ska kunna fråntas svenskt medborgarskap som erhållits genom oriktiga eller vilseledande uppgifter eller annat otillbörligt handlande. Detta låter sig i dag inte göras enligt 2 kap. 7 § i regeringsformen, oberoende av hur stora bristerna har varit.

Här står Sverige verkligen ut i internationella jämförelser som ett av få länder där grundlagen hindrar fråntagande av medborgarskap som resultat av brott. Naturligtvis borde Sverige också ha denna möjlighet i samförstånd med våra grannländer och stora delar av resten av EU. Dessa får gärna ha samma eller snarlika regelverk så att ett land som har generösare regler inte riskerar att bli en tillflyktsort.

Med ökande terrorism och extremism i vårt närområde och land kan den föreslagna regeländringen faktiskt innebära en ökning av den nationella säkerheten, vilket är intentionen med förslaget. Regeringen hänvisar inte bara till våra grannländers mer progressiva lagstiftning utan även till medborgarskapskonventionen. I den uttrycks att en konventionsstat i sin nationella lagstiftning får föreskriva att medborgarskap kan förloras vid uppförande som allvarligt skadar konventionsstatens vitala intressen.

Regeringen har för avsikt att använda samma uttryck i regeringsformen för samstämmighet, och detta ligger även mer i linje med regelverket i våra nordiska grannländer. Detta är egentligen en självklar förändring.

Återigen är det här sunda förslag från regeringssidan, och jag avslutar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Fru talman! Som tidigare nämnts debatterar vi konstitutionsutskottets betänkande KU34, som inkluderar en grundlagsskyddad aborträtt samt utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap.

Den svenska aborträtten står sig stark i internationella jämförelser och har stöd av både svenska folket och våra politiska partier. Rätten är i dag dock inte reglerad i regeringsformen, och regeringen anser i samförstånd med kommittén att den borde komma till uttryck i grundlagen.

Både regeringen och kommittén anser även att rätten till abort är en grundläggande frihetsfråga med avgörande betydelse för ett jämställt samhälle. Vi i Sverige åtnjuter andra fri- och rättigheter, som rätten till liv och kroppslig integritet samt yttrande- och pressfrihet. Vi sverigedemokrater stöttar helhjärtat detta sunda förslag.

Fru talman! Jag går vidare till att tala om utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten. För att fortsätta på temat rättigheter har Sverige väldigt långtgående rättigheter även vad gäller föreningsfriheten, något vi naturligtvis ska värna om i största möjliga mån. Men vi lever i en föränderlig värld, och dagens samhälle har onekligen gått igenom så stora omvälvningar att det kan finnas fog för att, så som samhället har utvecklat sig, se över vissa rättigheter som vi tar för givna.

Det som vi har upplevt och som kommittén har kommit fram till är helt enkelt att de kriminella nätverken i stor omfattning ägnar sig åt systemhotande brottslighet och i viss mån har åtnjutit ett visst skydd i form av dagens lagstiftning. Det är denna, och endast denna, form av inskränkningar som har föreslagits och just för den specifika målgruppen. Regeringen håller med kommittén om att den organiserade brottsligheten hotar grundläggande värden, såsom vår demokrati, rättssäkerhet och tillit mellan både människor och stat.

Fru talman! Sist men inte minst föreslår regeringen att människor ska kunna fråntas svenskt medborgarskap som erhållits genom oriktiga eller vilseledande uppgifter eller annat otillbörligt handlande. Detta låter sig i dag inte göras enligt 2 kap. 7 § i regeringsformen, oberoende av hur stora bristerna har varit.

Här står Sverige verkligen ut i internationella jämförelser som ett av få länder där grundlagen hindrar fråntagande av medborgarskap som resultat av brott. Naturligtvis borde Sverige också ha denna möjlighet i samförstånd med våra grannländer och stora delar av resten av EU. Dessa får gärna ha samma eller snarlika regelverk så att ett land som har generösare regler inte riskerar att bli en tillflyktsort.

Med ökande terrorism och extremism i vårt närområde och land kan den föreslagna regeländringen faktiskt innebära en ökning av den nationella säkerheten, vilket är intentionen med förslaget. Regeringen hänvisar inte bara till våra grannländers mer progressiva lagstiftning utan även till medborgarskapskonventionen. I den uttrycks att en konventionsstat i sin nationella lagstiftning får föreskriva att medborgarskap kan förloras vid uppförande som allvarligt skadar konventionsstatens vitala intressen.

Regeringen har för avsikt att använda samma uttryck i regeringsformen för samstämmighet, och detta ligger även mer i linje med regelverket i våra nordiska grannländer. Detta är egentligen en självklar förändring.

Återigen är det här sunda förslag från regeringssidan, och jag avslutar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Debatten i dag berör flera mycket viktiga och aktuella parametrar i den snabbt föränderliga värld som vi nu lever i, med en nyhetskonsumtion som är helt annorlunda än för bara några år sedan. Medierna har historiskt spelat och spelar fortfarande en central roll i vårt demokratiska samhälle. Vi har i Sverige mycket långtgående tryck- och yttrandefrihet, vilket är något vi ska vara stolta över och värna om.

Mediesektorn, eller den så kallade tredje statsmakten, har ett väldigt stort värde för vår demokrati. Inte sällan är det våra mediala aktörer som åtminstone till viss del sätter agendan för samhällsdebatten. Detta innebär naturligtvis ett stort inflytande över vad som diskuteras, och i förlängningen påverkar det också vilka politiska beslut som fattas. Det innebär i tillägg till detta naturligtvis också ett väldigt stort ansvar – ett ansvar att tillgodose både bredd och djup för att försäkra en mångfasetterad, nyanserad och saklig rapportering.

Herr talman! Detta har blivit ett ganska snårigt område på många vis i och med den snabba teknikutveckling vi har sett de senaste åren, där mindre seriösa aktörer stundom kan utnyttja vår yttrandefrihet med smala sanningar och en varierande grad av vad som ofta omtalas som fake news. Det är en utveckling vi måste vara observanta på så att den inte leder till en snedvridning av den information som når våra konsumenter och i förlängningen påverkar vår demokrati negativt. Det är också något som inte bara berör mindre spelare på området utan även våra historiskt sett större medieaktörer och traditionella medier.

Vi har de senaste åren kunnat se ett alltmer minskat förtroende för vissa traditionella medier, och det finns diskussioner om en åsiktskorridor. Det upplevs att det existerar ämnen som svenska etablerade medier inte belyser i tillräcklig utsträckning. Detta har i sig öppnat dörren för en rad alternativa medier, vissa mer seriösa än andra. Framväxten av dessa måste åtminstone delvis ändå härledas till att traditionella medier inte helt och fullt har beskrivit den verklighet som en del av våra medborgare upplevt. Ett antal av dessa alternativa medier har helt enkelt lyft fram både nyheter och perspektiv som enstaka grupper av konsumenter har upplevt som saknade i det traditionella medielandskapet.

Tyvärr har detta lett till en ökad polarisering. Det är olyckligt när vissa kanske helt förkastar traditionella medier och endast förlitar sig på alternativa medier, eller tvärtom. Det är naturligtvis oroväckande för oss som önskar en mer nyanserad verklighetsbild.

Här vill vi sträva efter informationsinhämtning med en stor bredd av perspektiv och varierande källor. En sådan bredd ger oss bättre möjligheter att landa i en välavvägd uppfattning om samhällsutvecklingen och kan leda till ökade möjligheter att förstå och interagera med människor med andra uppfattningar eller verklighetsanalyser.

Vi lever inte i en värld som är svart och vit. Snarare är det en mängd olika gråzoner. Vi anser att denna bredd leder till ett mer nyanserat debattklimat. Det är avgörande även för att utveckla en förmåga att på egen hand bilda sig en uppfattning om vad som är trovärdiga källor och vad som inte är det. För att förebygga en alltför snäv medierapportering behövs således en bredd av aktörer som både granskar och sporrar varandra till en god, saklig journalistik med en mängd olika perspektiv.

Herr talman! Jag ska säga några ord om mediestödet, vilket med tanke på antalet motioner under denna rubrik verkar generera stort intresse. Fria och oberoende medier är hörnstenar i en demokrati, med ansvar att både granska makthavare och informera medborgarna om aktuella händelser. Medielandskapet har ändrats radikalt de senaste åren, med växande sociala medier och minskade annonsintäkter och färre prenumeranter för tidningar. Tidningsdöden är ett frekvent samtalsämne, inte minst i den regionala och lokala pressen.

Den viktigaste åtgärden för att komma till rätta med detta dilemma har varit att se över det lite förlegade press- och mediestödet. Fokus på nationell press och dagstidningar är lite otidsenligt, då vi som konsumenter i ökande grad håller oss uppdaterade digitalt. Det är inte i huvudsak våra nationella tidningar som krisar utan snarare lokalpressen.

Vi sverigedemokrater ser positivt på att riksdagen röstade igenom den tidigare propositionen Ett hållbart mediestöd för hela landet. I samband med den utredningen framhävdes vikten av just lokal och regional journalistik i hela landet. En demokratisk förutsättning för att lokala makthavare ska kunna granskas på ett effektivt sätt är att den mer lokala inriktningen på mediestödet stöds.

Mediemarknaden förändras i snabb takt, varför mediestödet behöver vara dynamiskt även framgent. Att det nu läggs om för att i högre grad fokuseras just lokalt och regionalt anser vi kommer att leda till att det blir mer ändamålsenligt. Det ställs krav på lokala redaktioner och en hög koncentration av egenproducerat material.

Herr talman! Baserat på antalet motioner som behandlas i betänkandet kanske yttrandefrihet på internet och reglering av techjättarna är de allra mest engagerande frågorna. Här tycker jag att utskottets ställningstagande är mycket sunt. Som vid tidigare tillfällen framhåller konstitutionsutskottet vikten av den grundlagsreglerade informations- och yttrandefriheten och förespråkar lösningar som i första skedet bygger på frivillighet.

Med detta sagt ska vi i Sverige, precis som i EU, fortsätta arbeta för yttrandefriheten även digitalt i syfte att framför allt förhindra desinformation, naturligtvis, men även vi kallar otillbörlig informationspåverkan samt brottslig verksamhet.

EU vidtar kontinuerligt åtgärder för att anpassa och harmonisera ansvarsregler för de riktigt stora onlineplattformarna i syfte att säkerställa transparens och motverka desinformation på nätet. Det är ett pågående arbete som vi rimligen måste hålla ett vaksamt öga på i den överskådliga framtiden.

Herr talman! Avslutningsvis menar jag att utskottets ställningstagande i betänkandet som helhet landar i en väldigt god analys. Den nya lagen har endast varit på plats i ett par år, varför det är av vikt att Mediemyndigheten enligt sitt uppdrag följer upp det nya mediesystemet och gör en bedömning av effekterna av stödet för att se till att detta stöd uppfyller sitt syfte. När denna uppföljning är på plats får vi säkerligen ytterligare tillfälle att behandla ärendet, mer i detalj.

Fru talman! Vårens granskning är färdig, och jag vill börja med att tacka utskottets alla medlemmar för ett gediget arbete. Jag vill naturligtvis också rikta ett stort tack till kansliet för deras tålamod och ovärderliga vägledning.

Som flera av oss tidigare har nämnt har vi behandlat sammanlagt 32 anmälningar som inkommit från diverse riksdagsledamöter. Utskottet har funnit att det förekommit vissa brister i sex av dessa fall. Jag tänker nämna några av våra ärenden – två där vi har funnit brister och två där inga brister har förekommit.

En inkommen anmälan rör avvecklingen av Renmarkskommittén, som min kollega Mirja Räihä just redogjorde för. Mer specifikt handlade det om huruvida bestämmelserna i konsultationslagen har följts så som det var tänkt.

Konsultationer genomfördes med samiska företrädare, så rent formellt har regeringen inte brustit. I fråga om urvalet av samiska företrädare som tillfrågades har utskottet inte heller några invändningar.

Det problematiska i ärendet härrör från ett pressmeddelande som skickades ut före konsultationerna. Regeringen meddelade där att man hade för avsikt att avveckla kommittén men också att konsultationer skulle genomföras. Formuleringen i pressmeddelandet ledde till att vissa samiska företrädare avböjde konsultation, då det uppfattades som att beslutet redan var fattat.

Tidsmässigt skickades konsultationsförfrågan ut två arbetsdagar efter pressmeddelandet. Detta i kombination med själva utformningen av pressmeddelandet öppnade lite olyckligt för missförståndet att beslutet de facto redan var tagit, även om så faktiskt inte var fallet.

Som tidigare nämnts menar vi som utskott att det hade varit önskvärt att konsultationsförfrågan hade skickats ut före, eller åtminstone samtidigt som, pressmeddelandet. Vi menar också att innehållet i pressmeddelandet kunde ha varit utformat något annorlunda för att undvika missförstånd.

Detta är absolut ett bristärende. Det kan nämnas att de samiska företrädarna som deltog i konsultationerna inte hade några invändningar mot regeringens avsiktsförklaring.

Fru talman! En annan granskning där vi har funnit brister rör förordnandet av styrelseledamöter i Institutet för mänskliga rättigheter. Det ska enligt lagen om Institutet för mänskliga rättigheters styrelse ingå ledamöter med sakkunskap inom området mänskliga rättigheter och erfarenhet från det civila samhället, rättsväsendet och advokatverksamhet samt forskningen och högskoleutbildningen. Inom vartdera området ska det finnas två ledamöter.

Regeringen är förpliktigad att begära in förslag till ledamöter från institutets råd, Sveriges advokatsamfund samt universitet och högskolor. Även om regeringen inte är formellt bunden av dessa nomineringar borde det i största möjliga mån hämtas styrelseledamöter från nomineringslistan.

I just detta fall ansåg regeringen att det bland de nominerade saknades en kandidat med tillräckligt kvalificerad erfarenhet från det civila samhället. Detta ledde regeringen till att blicka tillbaka på tidigare nominerade personer, och regeringen tog beslutet att förordna en person med önskad bakgrund från den listan.

Vi i utskottet anser att anledningen till att det inte fanns tillräckligt många förslag på kvalificerade med rätt bakgrund kan vara ett resultat av hur själva inbjudan var formulerad. Det finns därför skäl att se över själva nomineringsprocessen. Vi poängterar att styrelseledamöterna bör hämtas från de nominerade och att detta är av vikt för institutets oberoende. Möjligheten att utse andra personer ska tolkas väldigt restriktivt.

Fru talman! Ett annat ärende vi granskat till följd av ett par anmälningar är regeringens efterlevnad av klimatlagen. Någon brist i sig har inte konstaterats i ärendet, men vi har som utskott gjort vissa iakttagelser.

Klimatlagen innehåller en hel del krav på regeringen gällande planering, uppföljning och rapportering till riksdagen vad gäller det klimatpolitiska arbetet. Anmälarna hävdar att regeringens klimatmål inte kommer att nås och att den klimatpolitiska handlingsplanen inte lever upp till klimatlagens krav.

Vår granskning visar att regeringen har följt kraven i klimatlagen gällande vad den ska göra när det handlar om formerna för överlämnandet av klimatredovisningen, handlingsplanen och även innehållet i klimatredovisningen. I tillägg finns det saker i lagen som bör inkluderas i handlingsplanen. De uppgifter som efterfrågas där är alltså inte obligatoriska men kan säkert på sina håll anses i högsta grad önskvärda.Vi har en liknande tidigare granskning från 2021. Där slås det fast att handlingsplanen inte måste innehålla uppgifter som inte är obligatoriska men att dessa rekommenderade uppgifter också borde beröras för att få till en bred behandling av klimatpolitiken i riksdagen.

Vi i utskottet förutsätter att regeringen i sitt fortsatta arbete utformar både klimatredovisningar och klimathandlingsplaner på ett sådant vis att de ger riksdagen bredast möjliga underlag. Om regeringen är av en annan åsikt än diverse expertorgan och myndigheter måste de tydligt redogöra för skälen till detta. Vi fann alltså ingen formell brist i ärendet, men utskottet lämnar några rekommendationer och iakttagelser.

Fru talman! Till sist vill jag säga några ord om en inkommen anmälan som vi granskat gällande hanteringen av eventuellt kringgående av sanktioner mot Ryssland. Inte heller här fanns det vi uttrycker som en brist, men jag tycker att ärendet förtjänar några ord trots detta. Det är ett väldigt dagsaktuellt ärende i vår oroliga omvärld.

Anmälaren poängterar att även om exporten och importen gentemot Ryssland har minskat har svenska exporter till länder i Rysslands närområde ökat. Dessa länder har i sin tur ökat exporten till Ryssland, vilket av förklarliga skäl kan uppfattas som oroväckande.

Jag utgår från att samtliga partier i denna församling står rörande eniga i hanteringen av sanktioner mot Ryssland och att vi jobbar nära EU så att syftet med dessa sanktioner verkligen uppfylls.

I vår granskning framkommer att regeringen har gett uppdrag till myndigheter och vidtagit diverse åtgärder för att sudda ut oegentligheter. Detta inkluderar förslag på lagstiftning.

Det är naturligtvis av yttersta vikt att vi och våra EU-kollegor – åtminstone merparten av dessa länder – skapar en gemensam front mot Rysslands aggressioner. Jag sätter stort värde på regeringens konsekventa agerande och på oppositionens stöd i frågan.

Med det, fru talman, tackar jag för mig och önskar alla en fin sommar.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 7 i betänkandet KU23 Offentlig förvaltning.

Som vi har hört gäller detta betänkande ett område som rör hjärtat av statens funktion, nämligen medborgarnas tilltro och demokratins praktiska förverkligande. Det spänner över en lång rad frågor inom offentlig förvaltning: allt från demokratifrågor till digitalisering och myndighetsaktivism.

Sverigedemokraterna har länge sett behov av viss förändring och förnyelse av statsförvaltningen. Man ska givetvis vara stolt över allt det positiva. Men inget är perfekt, och förbättringar kan alltid ske. Sverigedemokraterna har lyft fram behovet av att inventera de svenska myndigheterna och se över hur svenska myndigheter är organiserade. Vi har även ifrågasatt att det finns så många små myndigheter med överlappande, lite oklara och ibland till och med ideologiskt färgade uppdrag. Vår linje har varit tydlig: Vi vill se en mer sammanhållen och effektiv myndighetsstruktur där skattebetalarnas pengar används på bästa sätt.

Mot denna bakgrund är det glädjande att regeringen har tagit fasta på behovet av att använda gemensamma resurser mer effektivt och därför tillsatt utredningen En effektivare organisering av mindre myndigheter. Det är ett viktigt steg, och vi sverigedemokrater vill härmed uttrycka vår uppskattning till regeringen. För oss är detta också ett bevis på att det långsiktiga reformarbete vi har bedrivit, bland annat i motionen En behövlig myndighetsöversyn, har burit frukt.

Men arbetet bör givetvis inte stanna där. När det gäller myndighetsaktivism, som tidigare talare nämnt, och opinionsbildande verksamhet har Sverigedemokraterna åter lagt fram förslag om att tydligt avgränsa myndigheters uppdrag. Myndigheter ska verkställa politik, inte bedriva den. Det är en enkel men viktig princip som vi kommer att fortsätta att slå vakt om.

Herr talman! Intentionen i Sverigedemokraternas motion Regional utveckling är att åstadkomma ett levande Sverige. Centralt för det är att stärka den lokala statliga servicen. Vi menar att staten har ett tydligt ansvar att vara närvarande i hela landet. I vår motion lyfter vi särskilt fram behovet av gemensamma servicekontor, ökad digital tillgänglighet och förbättrad samverkan mellan stat och kommun, inte minst i de delar av landet där det fortfarande finns brister i förutsättningarna för digital infrastruktur. Det handlar ytterst om att alla medborgare, oavsett bostadsort, ska ha en likvärdig tillgång till statlig service.

Herr talman! Jag ska också lyfta fram ett par andra delar i betänkandet där SD fortsatt har en tydlig och ambitiös politik. I vår motion om digitalisering har vi lyft fram att effektivisering aldrig får ske på bekostnad av tillgänglighet. Kontakten med myndigheter måste förbli begriplig och hanterbar för medborgarna. Digitalisering ska utgå från människors behov, inte drivas enbart som ett internt rationaliseringsprojekt.

Låt mig också understryka hur viktigt det är att fortsätta att arbeta med tjänstemannaansvar. När fel begås i myndighetsutövning ska det givetvis kunna få någon form av konsekvens. Det är en självklarhet i alla verksamheter och borde så vara också inom staten.

Herr talman! Jag ska också ta tillfället i akt att lyfta en fråga som för Sverigedemokraterna är central för att upprätthålla en rättssäker och förtroendeskapande offentlig förvaltning, nämligen kampen mot korruption. Det demokratiska förtroende vi tillsammans bygger varje dag är inget som ska tas för givet. Det bärs upp av transparens, rättvisa och respekt för medborgarens rätt till en opartisk förvaltning. Men när dessa principer skuggas av korruption, vänskapskorruption eller nepotism, särskilt inom kommunala och regionala verksamheter, riskerar det som borde vara själva grundfundamentet i Sveriges demokrati att urholkas. Korruption är kanske inte det största problemet i dagens svenska samhälle, men vi måste ändå ge akt på det eftersom vi ser en ökning på detta område.

I en motion till riksdagen lyfter Sverigedemokraterna därför fram behovet av att motverka just korruption, vänskapskorruption och nepotism i kommunala och regionala verksamheter. Vi föreslår konkreta åtgärder för att stärka kontrollen, öka transparensen och bibehålla och återupprätta medborgarnas förtroende för den offentliga sektorn. I Sverige är förtroendet högt, och det vill vi slå vakt om. Vi kommer att fortsätta att arbeta för att ro även denna fråga i hamn.

Herr talman! Sverigedemokraterna är ett parti som inte bara pekar på problem, vilket vissa får det att låta som ibland i debatten. Vi föreslår faktiskt också lösningar. Vi har varit uthålliga i vårt arbete för en mer effektiv och rättssäker statsförvaltning. Vi gläds åt att vissa av våra förslag nu tas vidare av regeringen, och vi vill uppmana till fortsatt mod i det reformarbetet.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 11 i dagens betänkande KU24 om tryck- och yttrandefrihet och massmediefrågor.

Dagens debatt berör flera oerhört viktiga och dagsaktuella parametrar i den snabbt föränderliga värld vi nu lever i, som har en nyhetskonsumtion som är mycket annorlunda än för bara några år sedan. Medierna har historiskt spelat, och spelar fortfarande, en central roll i vårt demokratiska samhälle. Vi har i Sverige en mycket långtgående tryck- och yttrandefrihet, vilket är något vi ska vara stolta över och värna om. Detta har vi också hört tidigare talare nämna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrande-frihet, massmedie-frågor

Mediesektorn, eller den så kallade tredje statsmakten, har ett väldigt stort värde för vår demokrati. Inte sällan är det våra mediala aktörer som åtminstone till viss del sätter agendan för samhällsdebatten. Detta innebär naturligtvis ett stort inflytande över vad som diskuteras, och i förlängningen påverkar det också vilka politiska beslut som fattas. Det innebär även ett väldigt stort ansvar att tillgodose både bredd och djup för att säkra en mångfasetterad, nyanserad och saklig rapportering.

Fru talman! Det har blivit ett ganska snårigt område på många vis med den snabba teknikutveckling vi har sett de senaste åren, där mindre seriösa aktörer stundom kan utnyttja vår yttrandefrihet med smala sanningar och en varierande grad av det ofta omtalade fake news. Det här är en utveckling vi måste vara observanta på så att den inte leder till en snedvridning i den information som når våra konsumenter och i förlängningen kan påverka vår demokrati på ett väldigt negativt vis. Detta är någonting som inte bara berör mindre spelare på området utan även våra historiskt sett större medieaktörer och traditionella medier.

Vi har de senaste åren kunnat se en viss minskning av förtroendet för vissa traditionella medier. Det finns också diskussioner om en åsiktskorridor, och det har ibland från sina håll upplevts att det existerat ämnen som svenska etablerade medier inte belyst i tillräcklig utsträckning. Detta har i sig öppnat dörren för en rad alternativa medier, vissa mer seriösa än andra. Framväxten av dessa måste ändå – åtminstone delvis – härledas till att traditionella medier inte på ett korrekt vis beskrivit den verklighet som åtminstone en del av våra medborgare har upplevt. Lite självrannsakan hade kanske här varit på sin plats.

Ett antal av dessa alternativa medier har helt enkelt lyft upp både nyheter och perspektiv som grupper av konsumenter upplevt har saknats i det traditionella medielandskapet. Detta har dock lett till en ökad polarisering, och det är väldigt olyckligt när vissa kanske helt förkastar traditionella medier och endast förlitar sig på alternativa medier – eller tvärtom.

Detta är naturligtvis oroväckande för oss som önskar en mer nyanserad verklighetsbild. Vi vill verkligen sträva efter informationsinhämtning både från en stor bredd av perspektiv och från varierade källor. En sådan bredd ger oss bättre möjligheter att landa i en välavvägd uppfattning om samhällsutvecklingen och leder till ökade möjligheter att förstå och interagera både med människor av andra uppfattningar och med dem som gör en annan verklighetsanalys än vi själva. Vi lever som sagt inte i en svartvit värld, utan det är snarare en mängd olika gråzoner.

Vi anser att denna bredd leder till ett mer nyanserat debattklimat och att detta är avgörande även för att utveckla en förmåga att på egen hand bilda sig en förståelse av vad som är trovärdiga källor och vad som inte är det.

För att förebygga en alltför snäv medierapportering behövs således en bredd av aktörer som både granskar och sporrar varandra till en god saklig journalistik med en mängd olika perspektiv.

Fru talman! Jag ska nu säga några ord om mediestödet. Fria och oberoende medier är hörnstenar i en demokrati. De har ansvar att både granska makthavare och informera medborgarna om aktuella händelser. Medielandskapet har ändrats radikalt de senaste åren med växande sociala medier. Detta har lett till minskade annonsintäkter och färre prenumeranter för tidningar. Tidningsdöden är ett frekvent samtalsämne, inte minst inom den regionala och lokala pressen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrande-frihet, massmedie-frågor

Den viktigaste åtgärden för att få bukt med detta dilemma har varit att se över vårt lite förlegade press- och mediestöd. Fokus på nationell press och dagstidningar är otidsenligt då vi som konsumenter i ökande grad håller oss uppdaterade digitalt. Det är inte i huvudsak våra nationella tidningar som krisar, utan snarare lokalpressen.

Vi sverigedemokrater ser positivt på att riksdagen röstade igenom propositionen Ett hållbart mediestöd för hela landet. Under utredningens gång har vikten av lokal och regional journalistik i hela landet framhävts. En demokratisk förutsättning för att lokala makthavare ska kunna granskas på ett effektivt sätt är att stödja denna mer lokala inriktning för mediestödet.

Mediemarknaden förändras i snabb takt. Därför behöver mediestödet vara dynamiskt även i framtiden. Att det nu läggs om för att i högre grad fokusera på lokal och regional rapportering anser vi kommer att leda till att det blir mer ändamålsenligt, med krav på lokala redaktioner och en hög koncentration av egenproducerat innehåll.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 2 i konstitutionsutskottets betänkande KU8 Allmänna helgdagar m.m. Betänkandet behandlar inte endast just allmänna helgdagar utan även områden som rör vår vackra flagga, vår nationalsång, minnesdagar och utmärkelser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna helgdagar m.m.

Det är trevligt att se ett förhållandevis gediget intresse från åtminstone de flesta av våra riksdagspartier vad gäller dessa för vårt rike centrala delar, med varierande motioner av diverse slag. Området som verkar allra mest engagerande är just minnesdagarna. Som vi hört finns här allt från motioner om minnesdagar för offer för massförstörelsevapen, det armeniska folkmordet i början av förra decenniet, kommunismens offer och även offer för totalitära regimer till kanske lite mer upplyftande motioner om blåljuspersonal och folkhälsan. Det är minst sagt ett brett spektrum, vilket är positivt.

Utöver det finns det lite smått och gott om ytterligare allmänna flaggdagar, om rikets näst vackraste flagga vilket naturligtvis är den skånska, vår nationalsång, möjligheten till utmärkelser till utlandssvenskar etcetera. Själv kommer jag att uppehålla mig vid vår svenska flagga och regelverket runt denna.

Fru talman! Vi har i dag ett regelverk för flaggans utseende, färger och dimensioner. Vi har dock inga riktlinjer som reglerar just tidpunkter där våra myndigheter ska flagga eller ens vilken flagga som ska föras. Detta blir i stället föremål för enskilda myndighetschefer alternativt någon annan. Det förekommer på diverse håll alltifrån EU-flaggan till lokala flaggor samt både politiska och ideologiska flaggor.

Sverigedemokraterna menar att regelverket för flaggning bör samlas i en flagglag i likhet med vad som finns i många andra europeiska länder. De kan användas som en mall för utformningen av en liknande lag i Sverige. Lagen bör självklart innehålla regler för flaggans utseende och vilka flaggdagar som ska anses vara officiella så att myndigheter får ett unisont regelverk att hålla sig till. Vidare ska dessa myndigheter endast föra den svenska flaggan, regionala flaggor och naturligtvis eventuella gästflaggor eller myndighetsspecifika flaggor.

Privat flaggning är inget som är tänkt att omfattas utan är snarare något som kan uppmuntras, men inte mer än så.

Fru talman! Slutligen anser Sverigedemokraterna att skändning av den svenska flaggan är förkastligt och att detta på något vis bör komma till uttryck i lagen. Dock förespråkar vi inget förbud då vi har en mycket långtgående yttrandefrihet i Sverige, och den ska vi värna.

Hur osmakligt och primitivt skändning av flaggor, eller diverse böcker, än må vara, är det Sverigedemokraternas åsikt att sådana handlingar faller under yttrandefriheten, som vi som parti står upp för till hundra procent.

Fru talman! Efter en sedvanligt arbetsbetungande vår för konstitutionsutskottet är granskningarna för i år konkluderade efter många timmars diskuterande, och ibland nästan debatterande, med starka viljor och känslor åt båda håll, som sig bör.

Jag ska inte heller vara sämre än att jag gratulerar oss själva till ett väl utfört arbete, för jag tycker för det allra mesta att vi i konstitutionsutskottet lyckas riktigt bra med att hålla oss objektiva med sunda analyser. Det är naturligtvis inte alltid det lättaste då vi alla i någon mån är subjektiva varelser med ett brett spann av ideologiska och politiska övertygelser. Men i sann konstitutionsutskottsanda tycker jag nu, när vi kan tillåta oss en tillbakablick, att vi återigen har lyckats väldigt väl med arbetsuppgiften.

Jag vill tacka alla trevliga kollegor i utskottet - och då menar jag verkligen alla, meningsfränder som politiska motståndare - för ert bidrag till ett för det mesta väldigt samarbetsvilligt arbetsklimat genom inte alltid självklara ärenden. Vår respektfullhet gentemot varandra kan nog bringa viss avund från andra utskott, gissar jag.

Jag måste naturligtvis också varmt tacka riksdagens mest kompetenta kansli, utan vars ovärderliga assistans vårt arbete skulle ta mångdubbelt längre tid, om det ens skulle vara genomförbart. Ett stort, varmt tack till er - ni vet vilka ni är!

Fru talman! Med viss risk för lite repetition kommer också jag att uppehålla mig vid ett par ärenden som vi anser vara bristärenden under rubriken Handläggning av vissa regeringsärenden m.m.

En av granskningarna, som vi nyss hörde en redogörelse för, kom att gälla en anmälan där regeringen beslutat att förkorta tidsperioden för förordnandet av ledamöter till styrelserna för högskolor och universitet. Tidsperioden något mer än halverades från 3 år till 17 månader, vilket enligt anmälaren kunde riskera att försvåra för styrelserna att sätta sig in i lärosätenas verksamheter och försämra förutsättningarna för ett mer långsiktigt strategiskt arbete.

Motiveringen som gavs av regeringen, alltså de tre regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, uttrycktes vara att regeringen något enklare skulle kunna byta ut ledamöter. Anmälaren ansåg att detta skulle kunna uppfattas som ett indirekt hot om att förordnandet inte kommer att förlängas om man inte utför sina arbetsuppgifter på ett för regeringen önskvärt sätt.

Utbildningsministern uttryckte i ett pressmeddelande att det i detta sköra säkerhetspolitiska läge var viktigt med en kortare förordningsperiod än vanligt för att säkerställa en viss grad av säkerhetspolitisk kompetens. Man hänvisade till rapporter från bland annat Säkerhetspolisen som varnar om infiltration inom våra lärosäten från främmande makt såsom Kina, Ryssland och Iran. Det fanns också andra varningsflaggor, som uppmärksammats medialt, om exempelvis utländska gästforskare som sedan visat sig ha kopplingar till sina regeringar.

Beslutet som de tre regeringspartierna fattade var ämnat att endast gälla för innevarande mandatperiod. Det var ingen permanent förändring. Beslutet mottogs dock inte väl, som vi nyss hörde här, och ledde till protestbrev och ett gemensamt upprop av en rad rektorer vid landets högskolor och universitet som mycket kritiskt varnade för en farlig utveckling som ansågs kunna utgöra ett hot inte bara mot lärosätenas självständighet utan i förlängningen också mot den akademiska friheten.

Herr talman! Konstitutionsutskottet anser att tidslinjen i hela processen är problematisk. Beskedet att ledamöterna skulle utses för en kortare period än den sedvanliga kom mycket tätt inpå regeringens beslut. På så vis fick nomineringspersonerna väldigt kort tid på sig att informera de föreslagna ledamöterna om en halverad mandatperiod.

Utskottet anser att informationen om en förkortad mandatperiod kunde ha lämnats i ett tidigare skede, vilket hade gett möjlighet att på ett tydligare och mer transparent sätt förankra hanteringen och motivationen till berörda parter och samtidigt tydliggöra värnandet av den akademiska friheten i sammanhanget.

Herr talman! En annan omtalad anmälan som utskottet fann vara ett bristärende var förflyttningen av Strålsäkerhetsmyndigetens generaldirektör Nina Cromnier, vilken så föredömligt redogjordes för här för några minuter sedan.

Anmälaren reagerade på att vederbörande hade flyttats från sin post innan förordnandet gick ut, mot bakgrund av att statssekreteraren framhöll att generaldirektören hade skött sitt jobb exemplariskt, gjort det regeringen bett om och inte på något sätt brustit i sitt uppdrag.

Enligt statssekreteraren hos miljö- och klimatministern behövdes en generaldirektör som kunde hantera ansökningar om specifikt kärnkraft, vilket föranledde beslutet att skilja generaldirektören från sitt uppdrag.

Våra statliga myndigheter har i mångt och mycket en självständig ställning men lyder naturligtvis under regeringen för att säkerställa dess politik. Regeringen har möjlighet att förflytta en myndighetschef under lagen om offentlig anställning om det anses påkallat av organisatoriska skäl eller av annan anledning med hänsyn till myndighetens bästa.

I granskningen har departementet i skriftliga svar på frågor från konstitutionsutskottet hävdat att generaldirektören accepterat denna förflyttning till Regeringskansliet. Berört statsråd har också inför utskottet förklarat att samsyn rådde och att inga indikationer fanns på att generaldirektören motsatte sig detta.

Herr talman! Det är här som uppgifterna går isär.

Generaldirektören har i sin redogörelse till utskottet förklarat att förflyttningen skett mot hennes vilja och att hon befann sig i en situation där det var ett fullbordat faktum att hon skulle lämna sin roll som generaldirektör för Strålsäkerhetsmyndigheten. Detta, huruvida frivillighet fanns eller inte, har blivit en central del i granskningen.

Viss dokumentation under ärendets gång finns, men denna dokumentation kan enligt utskottet inte anses som komplett nog för att leva upp till kraven. Vikten av dokumentation i dialogen mellan en myndighetschef och Regeringskansliet kan inte nog understrykas, speciellt i ärenden där det föreligger meningsskiljaktigheter, som i detta fall ett ärende om att förflytta en generaldirektör från sin post.

Med detta, utskottets för året sista debattdag, tackar jag för mig och passar på att önska alla en riktigt trevlig sommar.

Herr talman! I dagens betänkande, KU22 En tydligare bestämmelse om hets mot folkgrupp, behandlas en proposition av regeringen som föreslår vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen och brottsbalken för att förtydliga vissa tillämpningsområden vad gäller bland annat, som vi precis hörde, förintelseförnekelse och uppmaning till våld och även för att bidra med ett ytterligare skydd för vissa berörda individer.

Detta känns klokt mot bakgrund av att vi har sett en ökning av dessa hatbrott de senaste åren och att de var bland de vanligaste anmälde hatbrotten under 2022 enligt regeringen.

Det kan också nämnas igen, som vi precis hörde, att EU-kommissionen anser att Sverige inte fullt ut uppfyller kraven på tydlighet i nuvarande lagstiftning. Detta är något som ett dussin andra EU-medlemmar i likhet med Sverige också måste förtydliga.

Sverige som land kanske anser att vi faktiskt har en existerande lagstiftning för dessa brott. Men eftersom Sverige skulle kunna riskera att bli stämd i en fördragsbrottstalan vid EU-domstolen krävs alltså en uppdatering av nuvarande regelverk.

Regeringen bedömer att den potentiella faktiska inskränkning av yttrandefriheten som förslaget skulle kunna innebära dock är förenlig med både regeringsformen och Europakonventionen.

Det finns ett antal remissinstanser som har uttryckt vissa farhågor med förslaget, som Uppsala universitet, Åklagarmyndigheten, Svenska Journalistförbundet, Sveriges Domareförbund och Publicistklubben. Sverigedemokraterna föreslår därför en utvärdering av lagförslagen efter fem år för att säkerställa att dessa farhågor inte har besannats.

Antisemitism och andra hatbrott har sett ett uppsving över de senaste, ganska många, åren. Dessa brott är naturligtvis varken acceptabla eller förenliga med ett liv i ett fritt och demokratiskt samhälle. De måste med alla medel tydligt bekämpas.

Jag noterar att vi har ett i stort sett enat utskott, vilket är bra. I och med raka och tydliga besked från EU om vad som måste göras från Sveriges håll står vi bakom att regeringen ser till att dessa ändringar ska träda i kraft så snart det är möjligt. I fallet med tryckfrihetsförordningen krävs två riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan, och ändringarna föreslås sjösättas den 1 januari 2027, medan lagändringen i brottsbalken, som inte är en del av vår grundlag, kan träda i kraft redan i år, den 1 juli 2024.

Jag yrkar för Sverigedemokraternas räkning bifall till reservationen i ärendet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet

Herr talman! Jag tackar återigen för följdfrågan.

Som jag poängterade förra gången: Den massiva administrativa börda som ledamoten Gonzalez ser framför sig kan han påvisa lika lite som jag kan påvisa att det är en försumbar administrativ börda. Det är någonting som utredningen har kommit fram till. Annars hade den förmodligen inte lagt fram det här förslaget.

Jag står absolut bakom att vi konkurrensutsätter och ger likvärdiga mål och riktlinjer åt alla. Jag förlitar mig på att grundarbetet har gjorts och att det inte kommer att bli den enorma administrativa börda som ledamoten ser framför sig. Jag är helt enkelt oenig.

Herr talman! Tack, ledamoten för frågan!

Hur mycket den administrativa bördan ökar är jag inte, som jag förklarade i det tidigare replikskiftet, någon expert på att bedöma. Regeringen har dock kommit fram till att det ska vara en försumbar extra administrativ börda, och det får jag förlita mig på.

Ledamoten Gonzalez förklarar att det i hans värld ser ut på hans sätt. I min värld ser det, som vi båda vet, ut på ett helt annat sätt. Att konkurrensutsätta verksamheter ser jag nästan som en självklarhet, och att de då ska få likvärdiga både möjligheter och skyldigheter för att utföra sin verksamhet är också för mig en självklarhet. Vi är inte för att förstatliga allt och alla hela tiden. Det är en ideologisk skillnad mellan ledamoten och mig.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det är sagt, som vi alla har läst, att det kommer att innebära en viss ökad administrativ börda men att denna är väldigt liten. Jag har inte gjort undersökningarna själv, naturligtvis, utan får förlita mig på de experter som har satt sig in i området och bedömt att den extra administrativa bördan är väldigt liten. Hade jag varit expert på området hade jag kanske haft en annan attityd, men jag har ingen anledning över huvud taget att ifrågasätta det beslutet.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till regeringens förslag till ändringar i kommunallagen vad gäller konstitutionsutskottets betänkande KU7 Likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet.

Förslaget vi har att ta ställning till i dag är att mål och riktlinjer som i dag gäller för verksamheter som utförs av privata aktörer även ska gälla för verksamheter som bedrivs i kommunal och regional regi med målsättningen att det för alla dessa grupper ska ges likvärdiga förutsättningar och villkor att bedriva verksamhet.

Regeringen hävdar, och vi sverigedemokrater instämmer, att även om det finns ett nuvarande regelverk i kommunallagen som reglerar uppföljningen av den egna verksamheten i kommuner och regioner saknas den parameter som formulerar riktlinjer för den egna verksamheten likt rådande regelverk för de privata aktörerna.

Likaledes instämmer Sverigedemokraterna med regeringens bedömning att detta sannolikt och förhoppningsvis leder till ett ökat fokus på kvalitet för våra medborgare, som förtjänar att känna sig trygga med att uppföljningsarbetet för kommuner och regioner är likvärdigt med det som utförs av privata aktörer. Regelverket inkluderar endast de angelägenheter som fullmäktige har beslutat att privata aktörer ska kunna utföra, vilket naturligtvis är fullt rimligt.

Slutligen anser Sverigedemokraterna i likhet med regeringen att ett bifall till detta förslag endast i mycket liten utsträckning innebär en ökad administrativ börda, och det innebär en försumbar inskränkning av det kommunala självstyret. Det är viktigare att få på plats lika villkor för samtliga aktörer. Därför yrkar jag bifall till regeringens förslag.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 i betänkande KU16 Författningsfrågor.

I detta betänkande behandlar konstitutionsutskottet ett brett ämne som engagerar samtliga partier i relativt hög grad. Det framgår tydligt av ett stort antal motionsyrkanden från alla våra riksdagspartier. Det handlar om alltifrån vårt EU-medlemskap till partifinansiering, statsskicket, rättsstatsprincipen, antalet riksdagsledamöter, medlemskap i ordenssällskap, skydd av transpersoner och advokaters oberoende - för att bara nämna några. Det är ett minst sagt brett betänkande som vi i konstitutionsutskottet kan grotta ned oss i på många olika sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

Fru talman! För egen del vill jag å Sverigedemokraternas vägnar först uppehålla mig vid det svenska språket och dess ställning. Språket är det huvudsakliga medlet för kommunikation i ett samhälle. Det är därför en integrerad del av kulturen. Språket är levande och föränderligt av naturen. Det anpassar sig efter den sociala gemenskap som vi befinner oss i. Språket kan därför vara inkluderande och exkluderande på samma gång.

Olika grupper i olika sammanhang utvecklar en egen version av språket med egna uttryck. Det i sig har ett stort värde. De unika yttringarna berättar en del om gruppens historia och utveckling. Samtidigt kan detta fenomen ibland leda till att olika grupper, även inom ett samhälle, får svårt att förstå varandra. Det beror självklart på generella kulturkrockar. Men ibland kan gruppers olika versioner av språket bli en kommunikationsbarriär. En språklig barriär i samklang med en kulturkrock kan i värsta fall leda till stor brist på förståelse mellan grupperna.

I språklagen från 2009 garanteras rätten för vårt lands invånare att ha tillgång till, lära sig och använda det svenska språket. Lagen ger också de fem nationella minoritetsspråken och det svenska teckenspråket en särställning. De ska vara lika tillgängliga som huvudspråket svenska för den som tillhör någon av dessa nationella minoriteter respektive för den som är döv, hörselskadad eller av annat skäl har behov av teckenspråk.

Förvanskar vi vårt eget språk mister vi kontakten med vårt språkliga arv och vårt ursprung. Språk är identitet och tillhörighet. Därför är det viktigt att behålla vår egen språkliga särart. Därför anser vi att det bör ses över hur man kan stärka svenska språkets ställning.

En förbisedd men viktig symbolfråga är den om det svenska språkets status. I flera länder, exempelvis vårt grannland Finland och Frankrike, är huvudspråken grundlagsfästa. Men svenska är inte grundlagsfäst i Sverige.

Att grundlagsfästa svenska som vårt huvudspråk skulle tydliggöra svenskans ställning i Sverige, både för den egna befolkningen och för omvärlden. Svenskarna har rätt att känna stolthet och aktning för sin mångtusenåriga språkliga tradition. Därför anser Sverigedemokraterna att det svenska språkets ställning som huvudspråk i Sverige bör grundlagsfästas.

Fru talman! Jag vill säga några ord om EU och vårt medlemskap i denna överstatliga union. Det är snart 30 år sedan vi gick med i EU, som då i huvudsak var en freds- och frihandelsunion men som i dag har vuxit till något helt annat. Jag inbillar mig att ingen kunde förutspå att den skulle bli så omfattande som den är i dag.

Sveriges medlemskap i EU bör främja svenska folkets långsiktiga intressen. Ett fundamentalt sådant intresse är att bevara Sveriges självbestämmande och folkstyre för framtida generationer.

Varje beslut som begränsar riksdagens befogenheter och behörigheter genom maktöverlåtelser till EU begränsar också vår självständighet och vårt folks möjlighet att utkräva ansvar i val och därmed vår demokratiska rätt att ändra Sveriges politiska riktning. Det bör därför vara en grundläggande tanke att begränsa all maktöverföring till EU med mindre än att det är uppenbart positivt för Sverige, på både kort och lång sikt.

Medlemskapet i EU påverkar hela det svenska samhället på sätt som få kunde ana vid EU-inträdet 1995. Alla delar av den offentliga förvaltningen, alla nivåer liksom privata företag och individer påverkas av lagstiftning som föreslagits av EU-kommissionen och röstats igenom av ministerrådet och EU-parlamentet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

Trots det har svenska folket endast i begränsad utsträckning engagerats i frågan om EU:s fortsatta utveckling och vårt medlemskap i unionen. Sverige folkomröstade visserligen om att gå med i EU i november 1994, men till skillnad från flera andra länder tillfrågades inte allmänheten när det gällde vare sig Amsterdamavtalet 1997, Niceavtalet 2001, EU-konstitutionen 2004 eller Lissabonavtalet 2007.

Samtidigt är det viktigt att beakta att en stark svensk röst i EU underbyggs av ett folkligt stöd för den politik som regeringen bedriver i relation till EU.

I dagsläget finns endast begränsade bestämmelser om förankring av större EU-reformer i regeringsformen. Av 10 kap. 6 § regeringsformen framgår exempelvis att riksdagen inom ramen för EU-samarbetet kan överlåta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket och att så kan ske om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar för det. Det kan också ske i den ordning som gäller för stiftande av grundlag, alltså genom två riksdagsbeslut med mellanliggande ordinarie riksdagsval.

En utvecklad och utvidgad variant av detta förfarande eller en modell med folkomröstningar bör enligt Sverigedemokraterna utredas i syfte att förbättra folkförankringen av vårt medlemskap i EU.