Lars Andersson (SD) svarade Malin Björk i en replik om Offentlig förvaltning i debatten ”Protokoll 2023/24:81 Torsdagen den 7 mars” den 7 mars 2024.
Malin BjörkC· i en replikDet var intressant att lyssna på Lars Anderssons anförande om vikten av att vi har oberoende tjänstemän som är professionella i sitt värv. Jag är särskilt nyfiken på passusen angående det utökade tjänstemannaansvaret.…Fru talman! I dag debatteras konstitutionsutskottets betänkande KU8 Offentlig förvaltning. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.
Den svenska myndighetstraditionen är mycket gammal och har sedan begynnelsen påbjudit saklighet och opartiskhet. Andra självklara värden som har vuxit fram i symbios med nationalstaten och demokratin är de svenska förvaltningsrättsliga principerna med samhällsnyttiga och ändamålsenliga myndigheter. Vi ser dock en tydlig tendens att myndigheter tillkommer vars nytta det finns anledning att ifrågasätta.
Offentlig förvaltning
Jag vill börja med att uppehålla mig vid tjänstemannaansvaret. En grundtanke är att det föreligger brister inom tjänstemannautövningen som inte tillgodoses med nuvarande reglering. Ringa tjänstefel leder inte till någon reprimand. I praktiken måste felet betraktas som grovt för att tjänstemannen ska kunna hållas ansvarig. Bristen innebär framför allt att misstron mot offentlig förvaltning ökar.
Inom offentlig förvaltning utgör korruption ett hot mot vårt demokratiska system och förtroendet för stat, kommuner och regioner. Transparency International Sverige, som framställer ett korruptionsindex, noterar att Sverige sjunker och har nått en ny lägstanivå på tio år, med den näst sämsta placeringen i Norden.
Med den utveckling vi nu ser i Sverige, där organiserad brottslighet ökar och infiltrering av viktiga samhällsfunktioner har ägt rum vid flera tillfällen, framgår det tydligt att nya lösningar krävs.
Tjänstemannaansvaret är en vital komponent för att komma åt vanskötsel och korruption inom svenska myndigheter. Det främjar en högre lägstanivå som går hand i hand med kraven på transparens och ansvarsutkrävande.
Sverigedemokraterna har nått en överenskommelse med regeringen i form av Tidöavtalet. Där ingår att det ska läggas fram ett förslag om hur ett återinfört tjänstemannaansvar skulle kunna se ut, med syftet att stärka åtgärderna mot tjänstefel och vidga ansvaret för annan myndighetsverksamhet.
Jag noterar att regeringen till följd av denna överenskommelse den 5 februari 2024 tillsatte en särskild utredare som ska se över den straffrättsliga lagstiftningen mot korruption och tjänstefel.
För det första ska utredaren utvärdera tillämpningen av 2012 års reform och ta ställning till om den straffrättsliga lagstiftningen är effektiv och modern eller om det finns behov av förändringar samt lämna nödvändiga författningsförslag.
För det andra ska utredaren bedöma vilka författningsförändringar eller andra åtgärder som behövs för att anpassa svensk rätt till det nya EU-direktivet om bekämpning av korruption.
För det tredje ska utredaren ta ställning till om det straffrättsliga ansvaret för tjänstefel bör utvidgas och, oavsett ställningstagande i sak, lämna författningsförslag som innebär att tjänstefelsansvaret utvidgas till att omfatta även annat än åtgärder som vidtagits vid myndighetsutövning.
Uppdraget ska redovisas senast den 25 juli 2025, och vi väntar med spänning på utredningens slutsatser och förslag.
Slutligen några ord om rätten till tolk enligt förvaltningslagen. Statens kostnader för tolkar har ökat stadigt under många år, och enligt en tolkutredning har kostnaderna för kommuner och regioner bara under tidsperioden 2014-2017 ökat från 685 miljoner kronor till över 1 miljard kronor. Med dessa skenande kostnader, och framför allt avsaknaden av ett kostnadstak, är det uppenbart att situationen på sikt blir ohållbar om den inte redan är det. Det är anmärkningsvärt att det saknas ett regelverk om hur länge en person i behov av tolk ska kunna erbjudas sådan hjälp kostnadsfritt.
Ett för generöst tolkningsstöd fördröjer den integrationsfrämjande målsättningen att man ska lära sig svenska, och det blir således kontraproduktivt. Personer som har erhållit svenskt medborgarskap bör rimligen inte vara behöriga att erhålla fortsatt tolkstöd, eftersom det kan förväntas av dem att de har fullgoda kunskaper i svenska för att kunna uttrycka sig i både tal och skrift. Personer med exempelvis svåra funktionsnedsättningar, med begränsningar i förmåga att se, höra och tala, som berörs av denna reglering bör naturligtvis få fortsatt tolkstöd.
Ett argument som ofta förbises i diskussionen är att vårdpersonal liksom personal vid myndigheter kan uppfatta tolkningen som ett störningsmoment i sin yrkesutövning. Tolkade samtal blir oftast onödigt krångliga eller tar betydligt längre tid än som har avsatts för ändamålet. Det finns därför tydliga incitament att säkerställa en viss miniminivå för att få utöva tolkning i offentlig förvaltning, framför allt med kvalificerat arbete som förordnad i domstol, för att ge ett exempel.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig förvaltning
Utöver dessa krav bör det samtidigt även kunna ställas krav på kunskaper inom kommunikation över språk- och kulturgränser, det vill säga att tolken kan utföra sitt arbete på ett sätt som inte innebär ett hinder för den som har anlitat tolken.
(Applåder)
I detta anförande instämde Matheus Enholm, Mattias Eriksson Falk och Runar Filper (alla SD).
Fru talman! Det var intressant att lyssna på Lars Anderssons anförande om vikten av att vi har oberoende tjänstemän som är professionella i sitt värv.
Jag är särskilt nyfiken på passusen angående det utökade tjänstemannaansvaret. Lars Andersson sa att det ska återinföras. Vi har ett straffrättsligt tjänstemannaansvar i dag, och vi har även en hel reglering som omger hur tjänstemän ska agera. Tjänstemän kan bli av med sin anställning, och det kan även få andra konsekvenser om de inte agerar i enlighet med professionalitet och det ansvar som de har.
Jag vet att Sverigedemokraterna tillsammans med nuvarande regering har gett direktiv till en utredning om att detta tjänstemannaansvar ska utvidgas.
Detta är jag ganska fundersam över. Det gjordes en utredning för något år sedan där man kom fram till att de negativa sidorna med att stärka det straffrättsliga ansvaret skulle vara större än de eventuellt positiva som man kunde se. Det var vad den utredningen landade i.
Jag skulle gärna vilja höra lite mer om hur Lars Andersson anser att ett större straffrättsligt ansvar skulle kunna göra att våra tjänstemän agerar mer professionellt och i linje med det uppdrag som de har.
Fru talman! Jag tackar ledamoten Björk för frågan.
Jag tycker att det finns brister i dag. Vi vill mest se om det går att utvidga ansvaret på ett eller annat sätt. Som exempel kan jag nämna att det mellan 2009 och 2017 gjordes närmare 62 000 anmälningar om tjänstefel. Endast 126 personer lagfördes. Påföljden blev endast böter, och ingen har dömts till fängelse under denna period. Tanken är egentligen att det ska utredas om vi kan utvidga ansvaret lite mer. Utan att för den skull hacka för mycket på det system som vi har i dag vill vi helt enkelt bara utvidga det och göra det lite mer omfattande.
Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.
Jag delar inte ledamotens syn på detta. Jag är medveten om att det sker många anmälningar om tjänstefel. Jag har själv jobbat som åklagare. Jag har sett kollegor som har blivit anmälda för tjänstefel, och jag har varit med och vittnat för att se till att domare och även poliser ska kunna dömas för tjänstefel. Det är de grupper som vanligtvis blir åtalade, eftersom det är yrkesgrupper där det finns ett väldigt tydligt regelverk.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig förvaltning
Det är där det straffrättsliga ansvaret kommer in. För att kunna åtala eller döma någon krävs det att det finns ett väldigt tydligt regelverk som ska följas. Detta innebär att många andra grupper inte blir aktuella för det straffrättsliga ansvaret eftersom det då måste kunna bevisas att någon har gjort någonting som är helt i strid med en viss regel.
Med detta förslag finns det stor risk för att man behöver detaljreglera många verksamheter på ett sätt som inte skulle leda till en effektiv förvaltning, snarare tvärtom. Detta kom också utredningen fram till.
Dessutom finns det risk för att personer som i dag är utsatta för hot faktiskt inte vågar ta beslut, eller snarare avstår från att ta beslut. När det gäller det straffrättsliga ansvaret är det väldigt svårt att döma någon för underlåtenhet. Det är snarare när man har gjort någonting som det blir aktuellt att åtala eller döma någon.
Jag undrar hur Lars Andersson ser på risken att vi får en ineffektiv förvaltning med detaljreglering på ett sätt som inte skulle gynna förvaltningen i stort. Och hur ser han på att personer som kanske hotas att inte omhänderta ett barn då faktiskt kanske låter bli att ta ett beslut för att inte riskera att anmälas för tjänstefel av den som hotar?
Fru talman! Det är naturligtvis en mycket god poäng. Hot och hat är aldrig acceptabelt, vilket naturligtvis måste fastslås. Hur man kommer till rätta med det med ett nytt regelverk låter jag vara osagt. Det får en utredning i så fall undersöka.
Det finns många uppgifter om att man, inte minst på Migrationsverket, delar ut eller säljer arbetstillstånd och annat. Jag tror därför att vi kan utvidga detta tjänstemannaansvar till att omfatta fler personer. Jag tycker att vi har ett undermåligt regelverk i dag, och jag tycker att vi ska lägga oss mer i linje med exempelvis våra nordiska grannländer, som har ett lite mer stramt regelverk. Vi har olika ingångsvärden här, men jag tackar för frågan.