Lars Andersson

Herr talman! Vi diskuterar i dag konstitutionsutskottets utlåtande nummer 19 Rapport om subsidiaritet och proportionalitet och om förbindelserna med de nationella parlamenten. Utskottet välkomnar kommissionens arbete för bättre lagstiftning och de åtgärder som kommissionen vidtar för att stärka subsidiaritetsprincipens tillämpning.

Det är en fördragsenlig skyldighet för de nationella parlamenten att kontrollera efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen och att den tillämpas i enlighet med det förfarande som anges i protokoll nr 2 om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Men det är också en möjlighet för de nationella parlamenten att utöva inflytande i EU:s beslutsprocess.

En fråga som är väsentlig för konstitutionsutskottet i sammanhanget är om de nationella parlamenten tagit vara på möjligheten och fått det inflytande som är önskvärt. Enligt kommissionens årsrapport, som skiljer mellan motiverade yttranden och yttranden som faller inom ramen för den politiska dialogen, framgår det att 32 motiverade yttranden lämnades in under 2022. Inget förslag samlade dock tillräckligt med invändningar för att uppnå tröskeln för ett så kallat gult kort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rapport om subsidiari-tet och proportionalitet och om förbindelserna med de nationella parlamenten

Under hösten 2023 genomförde konstitutionsutskottet den 14:e uppföljningen av riksdagens tillämpning av subsidiaritetsprincipen sedan Lissabonfördraget trädde i kraft. Utskottet noterar dock att endast ett fåtal parlament har lämnat motiverade yttranden och att Sveriges riksdag ensam stod för drygt 40 procent av alla motiverade yttranden. Andra nationella parlament verkar göra någon form av urval av förslag som ska subsidiaritetsprövas.

Inom ramen för den politiska dialogen har däremot de flesta nationella parlament inkommit med yttranden. Vi kan konstatera att det mellan de nationella parlamenten råder en viss obalans i tillämpningen av subsidiaritetsmekanismen.

En fråga som uppstår är om de nationella parlament som inte framställer invändningar inom ramen för subsidiaritetsmekanismen underlåter att göra så för att de inte har några invändningar eller om underlåtenheten i stället beror på andra faktorer, kanske att mekanismen i sig inte upplevs som effektiv eller ändamålsenlig.

Informationsutbytet mellan de nationella parlamenten är inte bara betydelsefull utan också behövlig. Den parlamentariska EU-kommittén som hade i uppgift att se över riksdagens arbete med EU-frågor ansåg att riksdagen borde samarbeta mer med andra nationella parlament och uppmuntrade till ett informationsutbyte på politisk nivå. Av det underlag som vi har tagit del av än så länge framgår det inte att något sådant informationsutbyte faktiskt har ägt rum inför eller under subsidiaritetsprövningar.

Utskottet anser att det från ett demokratiskt perspektiv är bekymmersamt om endast ett fåtal nationella parlament tillvaratar möjligheten att kontrollera tillämpligheten av subsidiaritetsprincipen inom ramen för subsidiaritetsmekanismen. De nationella parlamentens subsidiaritetskontroll är ett viktigt demokratiskt instrument inom ramen för EU:s beslutsfattande.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare betonat värdet av kontakter och informationsutbyte mellan de nationella parlamenten för att säkra en effektiv övervakning av subsidiaritetsprincipen. Om de nationella parlamenten uppmärksammar varandra på när det finns invändningar mot ett förslags förenlighet med principen ökar möjligheterna att samla tillräckligt många parlament för att nå tröskeln för ett så kallat gult kort och därmed få ett förslag omprövat.

Med det här yrkar jag bifall till utskottets förslag i utlåtandet.

Fru talman! Det är naturligtvis en mycket god poäng. Hot och hat är aldrig acceptabelt, vilket naturligtvis måste fastslås. Hur man kommer till rätta med det med ett nytt regelverk låter jag vara osagt. Det får en utredning i så fall undersöka.

Det finns många uppgifter om att man, inte minst på Migrationsverket, delar ut eller säljer arbetstillstånd och annat. Jag tror därför att vi kan utvidga detta tjänstemannaansvar till att omfatta fler personer. Jag tycker att vi har ett undermåligt regelverk i dag, och jag tycker att vi ska lägga oss mer i linje med exempelvis våra nordiska grannländer, som har ett lite mer stramt regelverk. Vi har olika ingångsvärden här, men jag tackar för frågan.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Björk för frågan.

Jag tycker att det finns brister i dag. Vi vill mest se om det går att utvidga ansvaret på ett eller annat sätt. Som exempel kan jag nämna att det mellan 2009 och 2017 gjordes närmare 62 000 anmälningar om tjänstefel. Endast 126 personer lagfördes. Påföljden blev endast böter, och ingen har dömts till fängelse under denna period. Tanken är egentligen att det ska utredas om vi kan utvidga ansvaret lite mer. Utan att för den skull hacka för mycket på det system som vi har i dag vill vi helt enkelt bara utvidga det och göra det lite mer omfattande.

Fru talman! I dag debatteras konstitutionsutskottets betänkande KU8 Offentlig förvaltning. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Den svenska myndighetstraditionen är mycket gammal och har sedan begynnelsen påbjudit saklighet och opartiskhet. Andra självklara värden som har vuxit fram i symbios med nationalstaten och demokratin är de svenska förvaltningsrättsliga principerna med samhällsnyttiga och ändamålsenliga myndigheter. Vi ser dock en tydlig tendens att myndigheter tillkommer vars nytta det finns anledning att ifrågasätta.

Offentlig förvaltning

Jag vill börja med att uppehålla mig vid tjänstemannaansvaret. En grundtanke är att det föreligger brister inom tjänstemannautövningen som inte tillgodoses med nuvarande reglering. Ringa tjänstefel leder inte till någon reprimand. I praktiken måste felet betraktas som grovt för att tjänstemannen ska kunna hållas ansvarig. Bristen innebär framför allt att misstron mot offentlig förvaltning ökar.

Inom offentlig förvaltning utgör korruption ett hot mot vårt demokratiska system och förtroendet för stat, kommuner och regioner. Transparency International Sverige, som framställer ett korruptionsindex, noterar att Sverige sjunker och har nått en ny lägstanivå på tio år, med den näst sämsta placeringen i Norden.

Med den utveckling vi nu ser i Sverige, där organiserad brottslighet ökar och infiltrering av viktiga samhällsfunktioner har ägt rum vid flera tillfällen, framgår det tydligt att nya lösningar krävs.

Tjänstemannaansvaret är en vital komponent för att komma åt vanskötsel och korruption inom svenska myndigheter. Det främjar en högre lägstanivå som går hand i hand med kraven på transparens och ansvarsutkrävande.

Sverigedemokraterna har nått en överenskommelse med regeringen i form av Tidöavtalet. Där ingår att det ska läggas fram ett förslag om hur ett återinfört tjänstemannaansvar skulle kunna se ut, med syftet att stärka åtgärderna mot tjänstefel och vidga ansvaret för annan myndighetsverksamhet.

Jag noterar att regeringen till följd av denna överenskommelse den 5 februari 2024 tillsatte en särskild utredare som ska se över den straffrättsliga lagstiftningen mot korruption och tjänstefel.

För det första ska utredaren utvärdera tillämpningen av 2012 års reform och ta ställning till om den straffrättsliga lagstiftningen är effektiv och modern eller om det finns behov av förändringar samt lämna nödvändiga författningsförslag.

För det andra ska utredaren bedöma vilka författningsförändringar eller andra åtgärder som behövs för att anpassa svensk rätt till det nya EU-direktivet om bekämpning av korruption.

För det tredje ska utredaren ta ställning till om det straffrättsliga ansvaret för tjänstefel bör utvidgas och, oavsett ställningstagande i sak, lämna författningsförslag som innebär att tjänstefelsansvaret utvidgas till att omfatta även annat än åtgärder som vidtagits vid myndighetsutövning.

Uppdraget ska redovisas senast den 25 juli 2025, och vi väntar med spänning på utredningens slutsatser och förslag.

Slutligen några ord om rätten till tolk enligt förvaltningslagen. Statens kostnader för tolkar har ökat stadigt under många år, och enligt en tolkutredning har kostnaderna för kommuner och regioner bara under tidsperioden 2014-2017 ökat från 685 miljoner kronor till över 1 miljard kronor. Med dessa skenande kostnader, och framför allt avsaknaden av ett kostnadstak, är det uppenbart att situationen på sikt blir ohållbar om den inte redan är det. Det är anmärkningsvärt att det saknas ett regelverk om hur länge en person i behov av tolk ska kunna erbjudas sådan hjälp kostnadsfritt.

Ett för generöst tolkningsstöd fördröjer den integrationsfrämjande målsättningen att man ska lära sig svenska, och det blir således kontraproduktivt. Personer som har erhållit svenskt medborgarskap bör rimligen inte vara behöriga att erhålla fortsatt tolkstöd, eftersom det kan förväntas av dem att de har fullgoda kunskaper i svenska för att kunna uttrycka sig i både tal och skrift. Personer med exempelvis svåra funktionsnedsättningar, med begränsningar i förmåga att se, höra och tala, som berörs av denna reglering bör naturligtvis få fortsatt tolkstöd.

Ett argument som ofta förbises i diskussionen är att vårdpersonal liksom personal vid myndigheter kan uppfatta tolkningen som ett störningsmoment i sin yrkesutövning. Tolkade samtal blir oftast onödigt krångliga eller tar betydligt längre tid än som har avsatts för ändamålet. Det finns därför tydliga incitament att säkerställa en viss miniminivå för att få utöva tolkning i offentlig förvaltning, framför allt med kvalificerat arbete som förordnad i domstol, för att ge ett exempel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig förvaltning

Utöver dessa krav bör det samtidigt även kunna ställas krav på kunskaper inom kommunikation över språk- och kulturgränser, det vill säga att tolken kan utföra sitt arbete på ett sätt som inte innebär ett hinder för den som har anlitat tolken.

(Applåder)

I detta anförande instämde Matheus Enholm, Mattias Eriksson Falk och Runar Filper (alla SD).

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 11.

Sverigedemokraterna är anhängare av den parlamentariska demokratin och förordar att demokratin ska komma än närmare medborgarna.

Ett ypperligt sätt att uppnå detta är att införa en möjlighet för röstberättigade medborgare att kunna lämna medborgarförslag genom e-petition. En e-petition innebär att en medborgare kan skicka in ett förslag till riksdagen, ungefär som en enskild motion, som sedan offentliggörs på en för ändamålet avsedd hemsida. Om förslaget vinner allmänhetens gillande genom att få ett på förhand bestämt antal signaturer ska den underställas behandling i berört riksdagsutskott. Den som är förslagets upphovsperson har själv till uppgift att marknadsföra och vinna allmänhetens gehör för sitt förslag.

Staten skulle med fördel kunna ha huvudansvaret för att en lämplig portal för detta ska finnas tillgänglig online. Ett naturligt andra steg i en sådan process är att bygga ut den så att den även kan användas för folkinitiativ på kommunal nivå. Vi föreslår att det ska utredas om staten har möjlighet att bära en del av kostnaden för folkinitiativ på kommunal nivå.

Vidare vill jag uppehålla mig i några minuter vid Sveriges suveränitet.

Herr talman! Med suveränitet avses svenska statens oavhängighet gentemot andra stater samt gentemot över- och mellanstatliga organisationer. Sverige har genom sitt medlemskap i överstatliga organisationer och globala samarbeten förskjutit delar av sin självbestämmanderätt utomlands, varför det finns goda skäl att tydligt markera att fundamentet i den svenska suveräniteten inte bör delegeras utanför vårt lands gränser.

Regeringsformen medger att Sverige kan överlåta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket till Europeiska unionen. Nuvarande formulering garanterar dock inte att konstitutionella frågor kommer att förbli en svensk angelägenhet. Från EU-domstolens sida anser man att EU-rätten i alla avseenden har tolkningsföreträde över svensk grundlag.

Ett av Sverigedemokraternas främsta mål inom EU-politiken är att så mycket självbestämmande som möjligt ska stanna i och i vissa fall återföras till Sverige. Sverige ska kunna gå med i och, om svenska folket så önskar, lämna mellanstatliga och överstatliga samarbeten.

Det är därför uppenbart att bestämmelser om vilka organisationer Sverige är medlem i eller samarbetar med inte bör finnas omnämnda i grundlagen om inte synnerligen starka skäl talar för något annat. Förutom att inkludera det självklara FN-medlemskapet torde det som huvudregel räcka med ett förtydligande i regeringsformen om att Sverige deltar i internationellt samarbete i olika sammanhang.

Herr talman! Slutligen vill jag säga några ord om så kallade politiska vildar.

Under förra mandatperioden förlitade sig regeringen på en enda politisk vilde för att kunna överleva både budget- och misstroendeomröstning. Följden av detta maktgiriga och hänsynslösa missbruk av svenska folkets förtroende blev att denna enda vilde - som nästan uteslutande lät sig styras av utländska intressen - fick ett orimligt stort inflytande på både inrikes- och utrikespolitiken, till men för folkviljan och Sveriges och demokratins anseende såväl internationellt som nationellt.

En parlamentariskt sammansatt kommitté bör därför få i uppgift att se över olika möjligheter att knyta mandaten närmare partigrupperna, så att liknande situationer inte upprepas i framtiden.

Fru talman! Jag yrkar bifall endast till reservation 2, men vi sverigedemokrater står bakom samtliga av våra reservationer i betänkandet.

Konstitutionsutskottets betänkande KU19, Allmänna helgdagar m.m., belyser ett antal frågor som är viktiga för det svenska samhället i allmänhet, alltifrån helgdagar och flaggning till Sveriges nationalsång, symboler, minnesdagar och högtider. Det är områden som kan leda till reflektioner runt vår svenska identitet, vår historia, vår stolthet och vår nationella uppskattning - saker som förenar oss i gemenskap och sammanhållning. Detta är en möjlighet att med eftertanke uppskatta vad Sveriges rike står för och representerar, inte bara i nutid utan även historiskt, och hur vi nått denna punkt. Det ger också en fingervisning om vart vi är på väg när vi går in i framtiden. Samtliga punkter i ärendet kan förhoppningsvis bidra till förskaffandet av en nationell identitet som vi alla kan vara stolta över.

Den kanske allra främsta symbolen för vårt land är vår vackra blågula fana med sin långa historia, som sträcker sig ända bort till mitten av 1500-talet. Det som tidigare kallades svenska flaggans dag kallar vi i dag Sveriges nationaldag. Det är en dag som har firats bland annat på Skansen alltsedan 1893. Det är en dag full av pompa och ståt, musik och högtidstal, alltid i sällskap av vår kungafamilj, som för traditionerna vidare.

I dag finns inga tydliga föreskrifter som reglerar flaggandet, även om det finns vissa riktlinjer och rekommendationer man kan förhålla sig till. Utan ett konkretiserat regelverk händer det att vissa myndigheter flaggar med andra flaggor än den svenska även om vissa flaggor kan uppfattas representera politiska eller ideologiska organisationer. Detta är något som Sverigedemokraterna finner olyckligt, då icke-officiella flaggor på offentliga byggnader kan uppfattas som att dessa myndigheter gör ett politiskt eller ideologiskt ställningstagande.

Den svenska flaggan är en symbol för vårt land och som sådan även applicerbar på våra myndigheter runt om i landet. Mot den bakgrunden föreslår vi sverigedemokrater att regelverket för flaggning samlas i en mer konkret flagglag som gäller alltifrån flaggans standardstorlek och utseende till vilka dagar den ska vaja. Flagglagen bör även fastställa vilka andra flaggor som kan tänkas ingå, exempelvis FN-flaggan, EU-flaggan och inom en snar framtid förhoppningsvis även Natoflaggan. I tillägg rör det sig självklart också om utländska flaggor i samband med exempelvis internationella besök samt vissa myndighetsspecifika och regionala flaggor. Flagglagen är naturligtvis tänkt att endast omfatta det offentliga och officiella användandet, medan privat flaggning kanske kan uppmuntras men på intet sätt ska påtvingas.

Fru talman! Vänsterpartiet gör en analys. Till er stora kredd är ni faktiskt det enda parti som konsekvent har varit emot det här förslaget. En överväldigande majoritet gör en helt annan analys, och det är bara att respektera.

Jag ser över huvud taget inte detta som någonting som går emot mediernas rätt att uttrycka eller skriva någonting. Det har ju utformats ett krav på att gärningspersonen genom gärningen ska ha ett direkt uppsåt, en avsikt, att gå en främmande makt eller motsvarande till handa. Jag tycker att ventilerna är tillräckliga, och jag välkomnar beslutet.

Men som sagt: All kredd för att ni som enda parti har varit konsekventa i er kritik mot förslaget!

Fru talman! Tack så mycket för frågan! Jag drog bara ett av många exempel som man kunde dra upp vad gäller spioneri i allmänhet. Jag tycker att det regelverk vi har, som i dag är relativt tandlöst, måste gå lite mer i linje med vad många andra länder har till sitt förfogande.

Som sagt ser jag inte detta som en inskränkning i tryck- och yttrandefriheten över huvud taget. Även om man målar upp olika tänkbara, potentiella, hypotetiska scenarier om hur detta kommer att appliceras och inte appliceras är jag väldigt trygg med, när det väl kommer till kritan och vi har ett konkret ärende, att lagen kommer att appliceras enligt det här regelverket så som det var tänkt. Det kommer inte att ha någonting med att inskränka tryck- och yttrandefriheten att göra.

Fru talman! Till att börja med yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Vi behandlar alltså konstitutionsutskottets betänkande KU7, där utlandsspioneri föreslås kriminaliseras och införas som ett tryck- och yttrandefrihetsbrott. Lagförslaget innebär bland annat att utlandsspioneri, grovt utlandsspioneri och grov obehörig befattning med hemlig uppgift med grund i utlandsspioneri kriminaliseras och förs in i brottsbalken.

Då förslaget i vissa delar gäller grundlagsändringar krävs det att riksdagen röstar lika två gånger med ett riksdagsval emellan. Förslaget har haft stöd från en överväldigande majoritet under Sveriges båda senaste regeringar, och det stödet har speglats även i konstitutionsutskottet.

Hotet må i dag vara av något annorlunda karaktär än under den förra regeringen. Då stod Sverige bland annat ut som ett av de medlemsländer i EU som hade allra flest frivilliga som åkte ned till Mellanöstern för att strida för Islamiska staten, medan dagens hot finns lite närmare inpå oss rent geografiskt. Men oavsett om hoten kommer från Islamiska staten, alQaida, al-Shabab eller diktatoriska stater i vårt närområde är det uppenbart att Sverige måste skärpa sin lagstiftning på området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utlandsspioneri (vilande grundlags-förslag m.m.)

Dagens straffrättsliga skydd för känsliga uppgifter är enligt denna och den förra regeringen bristfälligt. Det nu gällande regelverket kan i värsta fall helt falla utanför det straffbara området och i bästa fall enbart bestraffas som brott mot tystnadsplikt.

Så sent som i förra veckan väcktes åtal mot ett par iranska bröder med svenskt medborgarskap som misstänks ha sålt försvarshemligheter till Ryssland, kanske i över tio års tid, och det är tyvärr sannolikt inte den sista händelsen vi tvingas leva med. Det gör det tydligt att vi inte kan ha ett relativt tandlöst regelverk på området.

Gärningar som kan få allvarliga konsekvenser för Sverige, Sveriges säkerhet och våra internationella samarbeten och relationer kräver att vi har ett rättsskydd närmare och i linje med det i andra länder med en gemensam rättstradition, exempelvis våra omedelbara grannländer och andra EU-medlemmar.

Vissa farhågor har nämnts vad gäller exempelvis grävande journalistik. Jag noterar dessa farhågor men håller inte med om att de på något vis skulle vara tillräckliga för att inte iscensätta denna förbättring av rådande regelverk. Syftet är ju på intet sätt att inskränka press- och yttrandefriheten utan snarare som sagt att förbättra ett bristfälligt rådande regelverk och komma närmare rådande regelverk hos exempelvis våra nordiska grannar, som uppenbarligen inte ser något speciellt kontroversiellt i sina respektive regelverk.

Att obehörigen anskaffa eller röja uppgifter med ett direkt uppsåt att gå främmande makt till handa torde vara okontroversiellt, i Sverige så som i våra grannländer. Vi upplever det som säkerställt att lagstiftningen inte träffar gärningar som har ett journalistiskt eller opinionsbildande syfte.

(Applåder)