Peter Ollén

Herr talman! Tusen tack för ett entusiastiskt inlägg kring kulturarvet, ledamoten!

Den enda orsaken till att jag har invändningar är detta med att man ska betala för kultur. Jag kan säga att en av ledamotens partikollegor för ett antal år sedan läxade upp mig om varför man ska betala för kultur - att det handlar om att visa respekt för vår kultur, att det är någonting som har ett värde och att det därför inte ska vara gratis för vuxna.

Vi har ju sagt att det är fritt inträde upp till 20 års ålder, men sedan har vi sagt: Nej, man ska betala oavsett om man går på en symfonisk konsert, på ett museum eller någonting annat.

Dessutom tar ledamoten över huvud taget inte upp den helt ologiska biten att Vänsterpartiet tycker att det ska vara gratis på de statliga museerna, som vi pumpar in 1 ½ miljard skattekronor i, men inte har några synpunkter på det som finansieras med kommunal och regional skatt. Det är tydligen självklart att de som bor i Örnsköldsvik eller Trelleborg ska betala när de går på museer. Jag hittar inte logiken i att Vänsterpartiet hakar på det som i mina ögon är en socialdemokratisk tankevurpa.

Herr talman! Det gläder mig att vi är så tydliga båda två när det gäller kulturarvet och vilket hot det krig som vi nu har i Europa är mot det europeiska kulturarvet.

Det jag vill ta upp är ledamotens kritik mot den införda avgiften för vuxna människor över 20 år som de får betala när de går på museum. Min uppfattning är att även om vi hade en fantastisk tillväxt ska vuxna människor betala när de tar del av kulturen.

Sedan kan man hantera det genom att man någon dag i veckan har halva priset eller att man har specialpris någon kväll och så vidare så att man tillgängliggör det även för dem med en svag ekonomi.

Jag menar att det är otroligt viktigt av respekt mot kulturen att visa att man tar betalt för den. Vi ger 1 ½ miljard till de statliga museerna härifrån. Intäkterna från de vuxnas entréer är ungefär 100 miljoner.

Jag kommer från Malmö och tycker personligen att det är jättekonstigt att man under åtta år från socialdemokratisk sida drev att det ska vara gratis att gå på museer i Stockholm.

Men det kostar precis som vanligt att gå på museerna ute i landet, trots att de ofta håller en betydligt enklare och lägre kvalitet. Jag förstår inte logiken.

Herr talman! Jag vill i dag gärna tala om vårt gemensamma kulturarv. Jag betonar det gemensamma, för det finns många dimensioner av kulturarv. För den enskilda familjen handlar det givetvis om mormors brosch eller farfars brev. För nationen handlar det om viktiga dokument och konstskatter, vilka tillsammans utgör vår historia.

När Ryssland inledde sitt krig i Ukraina i fjol började de också genast angripa kulturarvet. Vi har förfärats över hur systematiskt konstskatter och föremål förts ut ur landet. Den svenska riksantikvarien gick snabbt till aktion för att se hur Sverige kunde hjälpa till. När det gäller dokument finns den troligtvis äldsta versionen av den ukrainska konstitutionen i dag i Riksarkivets förvar här i Sverige.

Delar av det svenska kulturarvet befinner sig i dag i skyddsrum. Det är säkra, trygga platser med kontrollerad luftfuktighet, något som naturligtvis är mycket bra för dokument och konst. Men skyddsrum ska på 72 timmar kunna iordningsställas och användas för att evakuera människor.

Under många år har vi inte behövt tänka på krig, men nu behöver vi skaffa nya förvaringsplatser så att inte vårt kulturarv under ett krig behöver flyttas ut i öppna ytor. Det är stora kostnader som ligger framför vår nation, kostnader som inte tillför något värde utan bara är till för att skydda oss mot den aggression som Ryssland nu utgör.

Kulturarvsfrågor

Herr talman! En annan konsekvens av kriget har blivit de höga energipriserna. De har gjort att många av våra kyrkor nu kallställs. Så länge man bara avfuktar dem är det inget problem. Det är egentligen bara de senaste 100 åren som de har varit uppvärmda. Innan dess har de klarat sig genom århundradena.

Något som däremot är en utmaning för kyrkan är de nya kraven på kyrkogårdarna. Församlingarna har fått i uppdrag att planera för att på en vecka kunna begrava 5 procent av invånarna. Det är en kuslig påminnelse om hur kriget i Ukraina påverkar många delar av vårt svenska samhälle.

När det gäller vården av kulturarvet är just nu inflationen ett stort hot. När den närmar sig 10 procent hjälper det inte att vi kunnat höja ersättningen med ett par procent i årets budget. Avsaknaden av tillväxt gör också att det inte uppstår något reformutrymme att fördela. Därför kan man säga att det viktigaste för att få ett effektivt kulturstöd just nu är att få stopp på inflationen.

Herr talman! I höst sänder SVT sin storsatsning Historien om Sverige. Samma tema kommer också i Sommarlov, där man bygger upp olika historiska miljöer för att intressera våra barn för kulturarvet. SVT har kommunicerat sin satsning till landets museer, så många kommer att haka på och berätta den lokala historien om den del av Sverige som just de finns i.

När det gäller det lokala perspektivet är det naturligtvis viktigt att belysa att Jämtland och Härjedalen bara tillhört Sverige sedan 1645 och att Skåne, Halland och Blekinge blev svenska först 1658. Det kan tyckas att detta inte har så stor betydelse. Man skulle kunna tro att kulturarvet behandlas lika i hela landet. Men Birka och de tidiga bosättningarna vid Mälaren är utgrävda, medan lantbrukets plogar fortfarande mal sönder 99 procent av vår största vikingatida boplats, Uppåkra i Skåne.

Herr talman! Det bör vara en personlig rättighet att få vara med och skapa den gemensamma historien. Så har man resonerat i Danmark, där vem som helst med markägarens godkännande kan söka med metalldetektor i ploglagret på åkrarna. Detta räddar många skatter från att förstöras. Den danska bedömningen är att i stort sett allt som hittas också kommer museerna till del.

Ålderism är en vanlig svensk diskrimineringsform. Fullt friska personer sorteras bort på grund av sin ålder. Arbetet med kulturarvet är dock helt beroende av dessa kvinnor och män. Därför behövs ett speciellt fokus på om man i kulturarvsarbetet tar till vara de äldres erfarenheter på ett systematiskt sätt.

Dagspressen och gratistidningarna är för majoriteten av befolkningen den viktigaste ingången till historien. Här presenteras personer och skeenden i vår lokala historia, och här skapas underlaget som morgondagens kulturarvsforskare ska gräva i. Public service på nationell nivå och dagspress, gratistidningar och museer på lokal nivå är den viktigaste vardagliga kontakten med vårt kulturarv. Detta ska vi värna. Men här och nu måste vi tyvärr skapa en akut plan för hur vi skyddar vårt kulturarv i händelse av krig.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! I Malmö, där jag kommer ifrån, har vi 40 000 vuxna som varken arbetar eller studerar. I Sverige pratar vi om flera hundratusen.

Många av dessa kommer utomlands ifrån, från länder där småföretag och familjeföretag är en självklarhet. Men i Sverige ser de en verklighet där man antingen lever på bidrag eller med moms, sociala avgifter och skatter ska försörja sig själv och två till.

Ser statsministern några möjligheter att justera och ändra för att underlätta för många människor att starta mindre familjeföretag?

Herr talman! Jag ska nämna en sak som jag har reagerat på när det gäller 3:12-reglerna. Om jag har bott i ett hus i 25 år och säljer det betalar jag 20-22 procent i skatt. Men om jag har drivit ett företag i 25 år och har betalat in väldigt mycket i skatter och i många fall också skapat arbetsplatser för andra ska jag betala 50 procent i skatt på det som blir när jag sedan säljer företaget, om jag inte har varit i den lyckliga positionen att ha kunnat ta ut mer än 600 000 kronor om året i lön.

Jag tycker att det är en skattebestraffning att det ska vara mer värt att bara ha bott i ett hus än att ha drivit ett företag och skapat en välfärdsinstitution.

Herr talman! Tack, ledamoten, för att du ställer den frågan! Jag ska också försöka svara på den.

Jag ser att de samlade skatterna - momsen, de sociala avgifterna och inkomstskatten - leder till att särskilt den som kommit ny till Sverige och vill försörja sig själv hamnar i en situation där två tredjedelar av det man fakturerar går i väg i skatter, avgifter för bokföring och så vidare. I stället för att komma igång med det som de vill göra hamnar de i ett läge där de ser att de antingen måste försörja sig själva och två till eller leva på bidrag.

Kan man hitta vägar som i stället ger en mjukstart in i företagandet är det väldigt bra.

Herr talman och ärade ledamöter! Mitt inlägg handlar om småföretag. För småföretagare betyder det mycket att vi nu har fått en engagerad regering som förstår den utsatta situation de befinner sig i. Småföretagare kan inte flytta eller säga upp sig när tiderna blir svåra. Man har investerat sin tid, sitt arbete och sina pengar på en speciell plats där man tror sig hitta kunder och arbetskraft. Till skillnad från den anställde kan inte småföretagaren säga upp sig, för företaget och personen hör ihop.

Därför är det viktigt att vi här i Sveriges riksdag förstår denna utsatthet och visar vår respekt genom att lyssna och göra vad vi kan för att underlätta deras liv.

Låt oss vara tydliga med en sak: För småföretagaren är låga skatter det absolut viktigaste hjälpmedlet som det offentliga kan ge. Att slippa ta av det kapital som ska bygga nästa steg i företaget är viktigt. Småföretagen tackar sedan genom att producera det som behövs, skapa arbetsplatser och vara med och skapa själva grunden i välfärden.

Utan företagen finns ingen välfärd. Den som tvivlar kan exempelvis åka till Kuba för att se vad som händer när det offentliga och inte företagarna bygger landet.

Sverige har nu fått en regering med det uttalade målet att göra det lättare för småföretag att växa. Redan i sin regeringsförklaring i går berättade Ulf Kristersson att man vill sänka skatten på låga inkomster. Detta är det absolut viktigaste som krävs i ett företags späda start.

Några som speciellt är att gratulera till regeringsskiftet är de många nyanlända i Sverige som kommer från länder där familjeföretaget är den självklara grunden för försörjning. Många berättar historien om hur de vid ankomsten till Sverige vill börja som entreprenörer, men moms, sociala avgifter och skatter gör att drömmen kvävs. I stället känner sig fullt friska människor tvingade att leva på bidrag.

Herr talman! En mycket viktig sak för Sverige är att skapa nya vägar till självförsörjning. De vägarna ska inte gå via ansökningar till statliga myndigheter utan tvärtom genom att myndigheterna finns med på sidolinjen. Man stöttar upp och uppmuntrar företagsbygget.

Jag har under 28 år haft förmånen att driva ett företag med dotterbolag i Norge och Danmark. Jag har sett hur man speciellt i Danmark har en politik för att underlätta start och drivande av små företag. Belöningen har också kommit. Under de senaste 30 åren har Danmark gått från att ha en bnp långt under den svenska till att nu ligga en bit över, och detta trots att landet nästan helt saknar naturtillgångar i form av skog, gruvor och vattenkraft.

När vi nu har en företagarvänlig regering och majoritet i Sveriges riksdag, låt oss direkt gå igång med de förändringar som underlättar småföretagens arbete. Småföretagen kommer att svara genom att ge mycket gott tillbaka till samhället.