Peter Ollén

Fru talman! Min fråga går till EU-minister Jessica Rosencrantz.

Hela 40 procent av det vi producerar i Sverige är beroende av immaterialrätt. Det handlar om exempelvis musik, dataspel, automation, forskning och läkemedel. Dessa rättigheter lever ofta väldigt farligt och oskyddat jämfört med fysiska rättigheter, och detta trots att de representerar så stora värden.

Skyddet av det immateriella är beroende av att det finns lagstiftning som helst är världsomspännande men åtminstone gäller EU och USA. Vad händer just nu från EU:s sida för att i en AI-tid skydda immaterialrätten för svenska företag och uppfinningar, både inom unionen och i förhållande till Kina och USA?

Fru talman! Min fråga går till utrikeshandelsminister Benjamin Dousa.

Ministern har engagerat sig mycket för den framgångsrika exporten från den svenska dataspelsbranschen. Senast hade vi förmånen att ha ministern på besök i Malmö för att träffa ett av de företag där 95 procent av försäljningen sker i andra länder än Sverige.

Det finns få kulturella verksamheter som överbryggar skillnader så mycket som idrott och datorspelande. Vi ser hur andra länder kraftigt subventionerar för att stödja branschen och snedvrida konkurrensen. Här behövs hjälp för att stoppa en skadlig utveckling i en bransch som mycket väl kan stå på egna ben.

Min fråga till ministern är därför: Vad kan du som minister för utrikeshandel bidra med för att den svenska datorspelsexporten ska kunna fortsätta att växa?

Fru talman! Även om jag i det civila är förläggare och därmed älskar böcker måste jag erkänna att jag också har stött på flera bibliotekarier som har sagt: Nu har vi fått pengar, och det är väldigt bra. Det känns som att det har varit fullt finansierat och att man nu kan fokusera på andra områden.

Jag håller med när det gäller små pengar till organisationerna. Vi har inte gett andra direktiv, utan man har valt att göra andra prioriteringar för de bitarna när man har fördelat medlen hos Kulturrådet.

När det gäller skattesänkningen kommer vi aldrig att komma överens. Vår bild är att skattesänkningar är något som sätter igång ekonomin. Får man sedan en tillväxt på 3 procent om året kommer man på sikt att ha helt andra summor att fördela.

(Applåder)

(forts. § 20)

Fru talman! Tack för de här viktiga frågorna, Vasiliki Tsouplaki!

Dilemmat var att mer än vart femte barn lämnade nionde klass utan att kunna läsa, skriva och räkna. Vi såg att det största hotet mot demokratin och mot barnen var att fortsätta låta barn gå ut skolan utan de grundläggande färdigheterna. Det har gjort att allt fokus och alla pengar har kanaliserats dit. 850 miljoner har gått till skolböcker, 460 årliga miljoner har gått till bemannade skolbibliotek och så vidare.

Detta har varit tufft för mycket av det ideella arbetet. Och jag tycker inte att vi har varit tillräckligt tydliga med att visa tacksamhet mot det ideella kulturlivet. De har dragit en stor del av lasset genom att de inte har blivit kompenserade för inflationen och i vissa fall till och med har fått minskade bidrag.

En annan sak som jag gärna hade lyckats leverera är just konton till ideella organisationer. Det är inte rimligt att det ska vara så svårt för en ideell organisation att öppna ett bankkonto. Jag hade hoppats att vi hade kunnat ha mer dialog med finansdelen om att det skulle rättas till. Men det har inte gjorts.

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att rikta ett tack till Catarina för det långa framförandet i början och för att du därmed beskrev kulturen. Vi sitter ju här hela dagen och debatterar någonting, men du påminde också om vad det är vi diskuterar. Det var väldigt fint.

Fru talman! Sommaren 2024 tog vi här i kammaren beslut om en svensk strategi för de kulturella och kreativa näringarna. Nu skulle det synliggöras hur värdefulla de är för Sverige.

I fjol togs, under Johanna Nylanders ledning, den första statistiken för branscherna fram: 230 000 anställda och 650 miljarder i omsättning. Det är alltså fråga om en mycket stor export i en bransch som inte har fått samma juridiska omvårdnad som mycket annat.

I svensk lagstiftning gäller fortfarande att häleri bara gäller fysiska produkter. Alltför lite kan göras när sökmotorerna säljer sponsrade länkar till kopior av möbler, lampor och klockor. Det är en typ av häleri – förmedling av stulen immaterialrätt och stöld från kreativa, skapande människor. Tullen har en praxis att inte åtgärda kopior om inköpsvärdet ligger under 5 000 kronor. Då pratar jag inte om vad originalet kostar utan om vad som har betalats för kopian. Svensk immaterialrätt måste skärpas.

Ett område där regeringen har engagerat sig gäller ip-tv-utredningen. Den kom i höstas, och i slutet av januari gick remisstiden ut. Jag hade ett möte med representanter för Mastercard i förra veckan, och de sa sig vara helt nöjda med utredningen och bedömde att om dess förslag kommer att genomföras kommer Mastercard att kunna agera mot betalningsströmmarna som går till dem som säljer stulna filmer och sportinslag. Förhoppningsvis tillförs nästan en och en halv miljard till sport- och filmbranschen när lagstiftningen är på plats och polis och åklagare har börjat tillämpa den.

Inom området scenkonst vill jag gärna lyfta fram cirkusen. Våra cirkusar turnerar runt i hela landet och når längre ut än någon annan scenkonstform. De spelar varje kväll från slutet av april och in i september. Bara på midsommarafton gör de uppehåll. Eftersom de inte söker bidrag, trots låg lönsamhet, glöms de ofta bort i kommunernas besöksstatistik. Det är synd. I stället tycker jag att kommunerna borde välkomna cirkusen med öppna armar och gärna bjuda på både platshyra, el och vatten.

Vasiliki Tsouplaki tog upp de funktionsvarierade. Vi har länge pratat om att göra teatrar och andra anläggningar tillgängliga för besökare med olika funktionsvariationer. Nu ska de igång med paralympics, och där ser vi utövare. På samma sätt har vi i Skåne, som jag och Ewa Pihl Krabbe från Socialdemokraterna kommer ifrån, sett hur man arbetar med att få funktionsvarierade att arbeta på scenen. Den 17 mars anordnar vi ett seminarium i riksdagen där vi speciellt vill lyfta fram funktionsvarierade som agerar på scen.

Här i Sveriges riksdag har vi tagit fram lägesrapporten om dataspelsbranschen – denna bransch som omsätter nästan dubbelt så mycket som film- och musikbranschen tillsammans. Även dataspelsbranschen blir lätt osynlig i kulturella sammanhang eftersom den inte söker bidrag. Branschen behöver inte heller bidrag, men den är beroende av välutbildad personal på hög teknisk nivå. Den behöver stöd för sin framgångsrika export. Majoriteten av de små utvecklarna behöver kluster att sitta i där de även guidas i hur man driver företag och arbete framåt. När staten vårdar dataspelsbranschen vårdar vi en bransch som har alla förutsättningar att kunna dubbleras inom en inte alltför fjärran framtid.

Fru talman! För de kulturella och kreativa näringarna har AI redan en viktig roll, och den kommer att bli ännu viktigare. För spelbranschen handlar det om att snabbare få fram nya spel. För musiken är AI en hjälp, och filmmakarna sparar mycket när de kan lägga till sådant som saknas vid klippningen i stället för att på nytt samla skådespelare och filmteam för kompletterande tagningar.

I fredags presenterade statsminister Ulf Kristersson en strategi för hur allt från skola till innovation behöver präglas av AI. Ambitionen är att Sverige ska bli en av världens tio främsta AI-nationer. Senast 2030 ska en färdig AI-verkstad finnas för svensk offentlig sektor, och skolan ska ge elever i de högre årskurserna kunskaper och förståelse för både risker och möjligheter med AI. Vidare ska yrkeshögskolan och universiteten erbjuda kortare utbildningar som möter arbetsmarknadens behov.

Låt oss tillsammans arbeta för att synliggöra hela den växande kulturella och kreativa näringen, både för att det gör Sverige andligt rikare och för att det är en bra affär!

(Applåder)

Herr talman! Inget av våra två partier har tillgång till oändligt med pengar, utan det är alltid fråga om ett val. Vi har valt att prioritera att alla skolor har bemannade skolbibliotek och att det finns böcker i skolbiblioteken. Man väljer hur man vill använda pengarna.

Det är intressant att när Myndigheten för kulturanalys tittade på frågan om fri entré pekade man just på att den inte hade den effekten att de som var socialt eller ekonomiskt svagare gick mer på museum. Tvärtom var det de ekonomiskt starkare som gick oftare. Därför var det väl rimligt att få tillskottet.

En värdefull sak jag ser med att ta betalt är att när man tar betalt tvingas man att göra något som är relevant. Det blir tydligt om museichefen är lat eller om museichefen arbetar med att göra samlingarna tillgängliga och attraktiva för besökarna. Jag undrar om ledamoten har någon tanke om kopplingen till att ta betalt och att tvingas att leverera kvalitet.

Herr talman! Tack, Louise Thunström, för ett intressant och engagerat inlägg! Jag tänker speciellt på bitarna om Unesco och världsarven.

En av de finansieringsformer som vi lyfte tillbaka gällde entréerna på de statliga museerna. Där var ni ju kritiska, men sedan har ni ändrat er och står nu bakom tanken att man tar betalt. När jag var uppe på Jamtli, som i och för sig inte är ett statligt museum men som tar 300 kronor i inträde, frågade jag faktiskt speciellt om folk vänder i ingången. Men de gör inte det. För de pengarna får man en helhetsupplevelse. Är man i ett 1600-talshus står någon och lagar bröd på 1600-talsvis och så vidare, så man får de här ytterligare upplevelserna för pengarna.

Man kan jämföra det med att en konsert kan kosta 2 000 kronor, och biljetterna tar ändå slut i ett nafs. Jag tycker alltså naturligtvis att det är bra, men det vore roligt att höra ledamotens reflektioner kring just att ta betalt för att få ta del av kulturarvet.

Herr talman! Jag måste tyvärr erkänna att jag är lika historienördig som ledamoten är, så jag känner till den danska modellen. Vi var också några stycken som träffades i Danmark för att prata om detta.

Det finns saker som jag tycker är väldigt spännande i den danska modellen, bland annat hur man ska göra med det som är gömt. Som ledamoten nämnde är det 80 procent eller mer. Vi vet ju inte vad som är gömt, men det är mycket i Sverige som är oupptäckt.

Jag kommer från Skåne. Man kan direkt jämföra Skåne med Själland, där det förmodligen finns ungefär lika mycket tillgängligt.

I Danmark har man en filosofi att länsmuseerna låter metalletarklubbar gå ut och söka av områden. Det tillåter vi inte i Sverige, och jag hör tunga argument från arkeologerna i Sverige för att inte göra det. Men det finns en dimension av demokratisering i det danska tänket, att vi alla har rätt att söka vårt kulturarv, och jag skulle gärna se en diskussion om den danska modellen i Sverige.

Jag skulle vilja återkomma med en sak om klimatbiten som jag inte hann med förut. När jag besökte Hälsingegårdarna fick jag veta att med det klimat som är nu hoppar temperaturen över och under noll grader, vilket är oerhört skadligt för kulturarvet jämfört med att det blir kallt och sedan är kallt tills det blir varmt igen. Det gör också att belastningen ökar ytterligare.

Herr talman! Tack, Mats Berglund, för de här viktiga frågorna!

Det levande kulturarvet är också otroligt viktigt att arbeta med, och det är mycket mer komplicerat att hålla liv i.

Jag har själv engagerat mig rätt mycket när det har gällt minoritetsspråken och hur man säkrar att de lever vidare. Ofta är barnen inte motiverade att lära sig så länge de är barn, men möjligheten måste finnas. När man i vuxen ålder känner att man inte vill att det här språket går förlorat måste erbjudandet från samhället ligga kvar så att man då kan plocka upp sitt kulturarv. Nu är ledamoten disputerad i historia och har levt med detta i hela sitt liv, men jag tror att vi är många som känner igen det här att det är först i 40- eller 50-årsåldern som det växer fram ett väldigt fokus på vårt kulturarv och våra rötter.

När det gäller biblioteken tycker jag att är det någonstans vi har pumpat in pengar under den här mandatperioden är det i läsande, läsförståelse och allt det med 850 nya miljoner till fysiska läroböcker i skolan, 460 miljoner till bemannade skolbibliotek och flera hundra miljoner till att komplettera skolbiblioteken med böcker. Ju fler bibliotek vi har och ju mer utspridda de är, desto tryggare är vi också vid krig eller kris.

Sedan vill jag säga att när det har gällt till exempel fuktskador på museer kan vi inte hänvisa till krig utan just till kris när det blir större vattenmängder och när föremål blir förstörda i källare och sådant. Där har vi ett stort arbete framför oss.

(Applåder)

Herr talman! När vi tillträdde 2022 var det ingen som förväntade sig att vi skulle behöva hantera en situation där alla våra museer måste planera för att kunna undanföra och skydda kulturarv vid ett krig. Det var en helt orimlig situation man hamnade i. Det har gjorts många prioriteringar som man kanske inte hade valt att göra i fredstid.

Jag tänker på att det har gått ganska stora belopp till digitaliseringen. Nu ligger det 20 nya miljoner i planen för de kommande åren. Det vore önskvärt att man också tittade på de bitarna.

Sedan är det svårt. Jag har pratat med länsstyrelsen, som säger hur mycket man kan gå in och betala från statens sida till något som är privatägt. Det är mycket lättare. En av hälsingegårdarna ägs av en kommun och sköts jättefint. En ägs av en av våra stenrika familjer, som inte har några som helst problem med att hålla den i toppskick. Vi har samma problem i ledamotens eget län med hällristningarna i Tanum, som ligger på privat mark. Det här är verkligen något som vi ska hålla fast vid och driva.

Herr talman! Jag tackar för frågan.

När det gäller Norge börjar de sin budget varje år med hälften av hela den svenska statsbudgeten i form av oljeintäkter. De har råd med saker som vi inte har råd med i Sverige.

Sedan blir det väldigt konkret. I somras hade jag själv förmånen att vara uppe på Hälsingegårdarna och träffa folk där. Det blir helt orimligt när man driver ett lantbruk och råkar ha en hälsingegård på sina ägor. Man får visst stöd från länsstyrelsen om man till exempel ska lägga om taket och så vidare, men när det gäller elkostnader för avfuktning och försäkringar, som är jättedyra för sådana gårdar, ger staten inget stöd. Det är en av de saker som jag hoppas att vi kan lösa under nästa mandatperiod.

När det gäller de privatägda kulturarven får man inte vara så njugg att man i värsta fall tvingar fram att barn inte vill tillträda sina föräldrars arv därför att de inte har råd att driva det vidare. Det är verkligen bra att ledamoten lyfter upp detta.

Herr talman! Jag står framför porten till Grönby kyrka i Skåne. Den ligger knappa milen från sydkusten och är byggd på 1100-talet av vikingar som åkte ut för att plundra men möttes av en Gud som uppmanade dem att älska sin nästa och vända andra kinden till. 1100-talet var i sanning en omvälvande tid.

Sedan den moderatledda regeringen tillträdde hösten 2022 har stor energi lagts på skyddet av Sveriges kulturarv. Den kyrkoantikvariska ersättningen har höjts för första gången sedan kyrkan år 2000 skildes från staten. Och i höst kommer en ny översättning av Nya testamentet, helt finansierad av insamlade medel.

Herr talman! En annan del av kulturarvet, nämligen det som vårdas på museer, har fått ett stort erkännande. När SOM-institutet mätte medborgarnas förtroende för olika företeelser hamnade museerna på en delad förstaplats med polisen. Glädjande där har varit de senaste årens ökning till runt 20 miljoner årliga museibesök, och de digitala besöken slog rekord i fjol och blev över 32 miljoner.

Ett prioriterat område under mandatperioden har varit att planera för krig och kris. Blue Shield har sedan 1954 varit ett sätt att markera kulturarvet så att det lämnas i fred under en väpnad konflikt. I Ukraina har vi sett hur Ryssland i stället betraktar det som en inköpslista för vad som ska plundras när en plats har intagits.

Nu är museerna i stort sett klara med planer för vad som ska förflyttas, vad som bara ska ned i en källare och vad som måste stå kvar om kriget eller krisen kommer. För antikvarierna har det inte alltid varit lätt att gradera de enskilda föremålen med tanke på att vart och ett har en tillhörande historia, den så kallade proveniensen. En viktig säkerhetsåtgärd har varit att fotografera och klassificera alla föremål så att åtminstone bilder finns kvar om föremålen skulle stjälas. Ju mer detaljerade bilderna är, desto lättare är det att hävda äganderätt om föremålen dyker upp på en auktionssajt eller i någons hem. Oerhört värdefulla föremål från Egypten och Irak har sålts utan att museerna har kunnat bevisa sin äganderätt.

När klassificering och fotografering avklarats väntar nästa stora uppgift. Den väntar inte bara i Sverige utan i stora delar av västvärlden. Det handlar om att komplettera samlingarna så att de på ett heltäckande sätt bevakar 1900- och 2000-talen.

De flesta museer bildades under årtiondena före och efter år 1900. När de bildades tog man tacksamt emot donerade föremål. Sådant som donerats kan sedan inte säljas – inte ens om man har 120 spinnrockar, som en frustrerad museichef sa till mig.

I dag är många museer noga med att bara ta emot donationer där de har rätt att sälja dubbletter eller sådant som på annat sätt inte är relevant för att ingå i samlingarna. Här måste vi få till lagstiftning som befriar museerna från donationsvillkoren. Jag tänker på Armémuseum, som i stort sett bara haft statliga föremål och som därför har kunnat gallra bort uppemot hälften. I gengäld har de nu möjlighet att till exempel visa två Carl-Gustaf granatgevär som sprängt var sin rysk stridsvagn i Ukraina.

Hur starkt det berör när det finns material från 1900- och 2000-talet märkte jag personligen vid ett besök på länsmuseet Jamtli i Östersund. Dit har man flyttat en 70-talsvilla i mexitegel, med sjögrästapeter i hallen, filmstjärnor på väggen i ungdomsrummet och pingisbord i gillestugan i källaren. Det var fascinerade att få minnas kassettbanden, Instamatic-kameran och den bronsfärgade kylen/frysen. Min barndom rullades upp.

Internationella museilagar hindrar regimer från att sälja de delar av samlingarna som inte passar det egna narrativet. Problemet är att samma lagar hindrar att man gör sig av med 100 av de 120 spinnrockarna eller 9 000 av de 10 000 stenyxorna. Samlingarna fyller magasinen och visas aldrig. Vi skulle verkligen behöva en parlamentarisk utredning om gallring i vårt kulturarv så att vi skapar plats för material från de senaste 100 åren. Det är bråttom nu.

Vi måste också lösa ett annat problem. Det gäller för övrigt inte bara museerna utan all offentlig verksamhet. Det handlar om it-system. På varje museum, i varje kommun och i varje region väljer man fritt sitt it-system. Här borde staten rycka in, så som man gjort i Danmark och Norge, så att det blir ett system för att katalogisera kulturarvet, ett system för biljetter, ett lönesystem, ett journalsystem och så vidare. Inom it används inte skattebetalarnas pengar på ett effektivt sätt.

Riksantikvarieämbetet gör ett stort arbete med att samordna sådant som skapats och lägga in det i olika system. Sammanlagt är över 11 miljoner föremål beskrivna, och det ökar med en knapp miljon om året. Det rätta hade naturligtvis varit att låta alla arbeta i samma system från början.

Avslutningsvis vill jag återvända till Grönby kyrka, inte för att den slutade vara relevant på 1100-talet utan för att den påminner om att vi nu gått in i kyrkoårets fastetid. I år sammanfaller den med muslimernas fastemånad ramadan. Kulturarvet lever vidare, men det får nya dimensioner i dagens Sverige. Det är jag tacksam för, herr talman.

Den kulturkanon som vi fick i fjol ska med sina fönster öppna historien för oss, men observera att de flesta av kulturkanonens fönster är tomma. Att fylla dem är en uppgift för oss, våra barn och våra barnbarns barnbarnsbarn.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Digitaliseringen och därmed tillgängliggörandet av kulturarvet har varit en prioriterad fråga under mandatperioden. Stora resurser har förmedlats till Riksantikvarieämbetet för att leda och genomföra arbetet. Digitalt material kan lättare föras undan vid krig eller kris. Därmed kan inte minnet förstöras även om skadedjur, brand, vattenskador eller främmande makt skulle förstöra själva föremålen.

Vi ser tyvärr fortsatt att framför allt vattenskador förstör föremål, och kryp förstör de ömtåliga textila samlingarna. Vi har också sett hur Blue Shield, som enligt Haagkonventionen ska skydda kulturarv, i stället har använts som en checklista för ryssarna för att plundra och förstöra i Ukraina.

Min fråga till kulturministern är om hon tycker att arbetet med kulturarvet flutit på som förväntat. Jag tänker på både digitalisering och planerna för undanförsel och skyddande av föremål.

Fru talman! Det här är väldigt intressant. Stim har en mjukvara som kan gå in och analysera en låt och höra att ett trumbeat eller en doakör som ligger där bakom är hämtad från en viss låt. Man kan alltså dissekera en låt så att man vet ned till delar av ören hur ersättningen ska betalas när den låten spelas.

Deras bedömning är att man rent tekniskt bör kunna göra något med liknande precision även när det gäller bilder och text för svensk AI-användning. Då får man inte den här lite grova fördelningen som Bonus har, där man fördelar en viss mängd till författarkollektivet, en viss mängd till andra och så vidare.

Om visionen är att det som KB nu gör ska kunna licensieras ut till kommersiella aktörer inom AI-området så att svenskar helt legalt ska kunna söka utifrån olika delar av svenskt material ser det alltså ut att vara tekniskt möjligt. Jag vågar inte säga några summor, men när man har löst det här och fått upp volym i AI-användningen tror jag att vi pratar om väsentligt mer än de 30–40 miljoner som det är i Norge. Då blir det också möjligt för folk att anpassa och få en tidning med det som är relevant för just dem. Vi ska absolut ha höga ambitioner inom detta.

(Applåder)

Fru talman! Det är mycket riktigt att uppdraget gavs till KB i budgeten och att parterna sedan har påpekat olämpligheten. Detta är då enligt EU-lagstiftning. När man använder upphovsrättsskyddat material för forskning får man lov att göra det utan att ersättning ges till rättighetshavarna. Det man då hade tänkt från KB:s sida var att man skulle skanna in detta och bara tillgängliggöra det för forskningen.

Jag tror att det finns ett för begränsat tänkande i det. Skannar de väl in detta och skapar en modell med det unika vi har i Sverige – pliktexemplaren skickas in till Kungliga biblioteket – ska man givetvis också hitta en modell så att allmänheten kan få tillgång till detta och hitta lösningar för betalning.

Det är det Copyswede har gjort med de 2 miljarder som jag pratade om här, och det är det som Bonus gör när det gäller kopieringsersättningen. Det görs också i sin mest basala form varje gång man lånar en biblioteksbok; jag tror att man som författare får runt 2,30 i ersättning per utlåning.

I Norge delas 30 eller 40 miljoner ut till rättighetsinnehavare enligt samma modell som Bonus till exempel när man skannar på biblioteket, och jag vet att det nu pågår en diskussion hur vi ska göra detta innan vi gör materialet tillgängligt från KB.

Fru talman! Först vill jag rikta ett tack till alla de kulturskapare som förhoppningsvis lyssnar på den här debatten via tv-apparater runt om i landet.

I en tid av politisk polarisering känns det glädjande att tillhöra kulturutskottet, där vi inom flera områden valt att arbeta tillsammans.

Nu i december kommer vår gemensamma undersökning av dataspelsbranschen och om hur vi på bästa sätt kan stödja den politiskt. Representanter från alla åtta partier har under Lars Mejern Larssons ledning arbetat med detta i ett och ett halvt år. Vi har rest runt och mött denna bransch, som hittills varit rätt osynlig politiskt trots att den omsätter nästan dubbelt så mycket som musik- och filmbranscherna tillsammans.

Drygt 9 000 anställda vet nu att vi bryr oss. Tillsammans har vi åtta partier också konstaterat att det behövs mer praktiskt inriktade utbildningar och att det behöver finnas kluster att ansluta sig till där man till en låg kostnad kan sitta med likasinnade. Vi säger också att när branschen går på export ska den kunna få hjälp från svenska myndigheter.

I de kulturella och kreativa branscherna arbetar 230 000 personer. Detta är numera definierat som en svensk basindustri.

Fru talman! Användningen av illegal ip-tv ökar kraftigt. Över 2 000 hemsidor erbjuder nu tusentals kanaler till en kostnad av ett par hundralappar i stället för 1 000 kronor. De erbjuder sport, filmer och serier men betalar ingen royalty till vare sig filmskapare eller idrotten. Det får förödande konsekvenser. På fyra år har användarna ökat från 200 000 till 700 000 svenska hushåll. I bakgrunden finns brottssyndikat som levererar tjänster och tar merparten av pengarna. Bara filmbranschen förlorar 300−400 miljoner årligen på illegal tv.

Illegal ip-tv är mycket oroande även när det kommer till falsk nyhetsförmedling. Det finns redan 850 kända falska SVT-inslag på nätet. Illegal ip-tv, som nu når så många, är ett mäktigt vapen för den som vill berätta att Gotland nu är invaderat eller visa bilder på hur den svenska regeringen flyr landet – allt i syfte att skrämma och uppvigla.

Att vi i Sveriges riksdag arbetar gemensamt för att stoppa illegal ip-tv visade vi förra veckan, när ledare för sju av kulturutskottets åtta partier mötte berörda tv-bolag, idrotten och filmen under ett gemensamt möte här i huset.

Kampen mot desinformation har bara börjat. Youtube och Google berättade att de i fjol tog bort 4,1 miljarder illegala inslag.

Fru talman! Det var mycket glädjande att Copyswede, efter många års stridande i domstol, fick loss 2 miljarder kronor från databranschen. Dessa pengar är nu fördelade till kreativa skapare inom en rad områden. Det är ett mycket välkommet tillskott, som dessutom följs av 200 miljoner årligen.

Fru talman! Nästa stora utmaning är upphovsrätten inom artificiell intelligens. När man söker svar och hjälp ska naturligtvis ersättning ges till den som skapat det som ger hjälpen.

Vi behöver nu AI-modeller baserade på enbart svenskt material, så att den som vill skapa en illustration, hitta ett trumbeat eller ha hjälp med en text ska kunna få detta stöd samtidigt som kreatören får betalt.

Stim har skapat en modell som fungerar för musik. Kungliga biblioteket har fått regeringens uppdrag att mata in allt sitt material. Och Bonus har sagt sig vara redo att axla ansvaret att fördela ersättningspengar.

Gör vi detta rätt och säkrar en klok och hållbar modell kan Sverige slippa det fullständiga kaos som nu råder i USA, där processer drivs över hela landet.

Låt oss skapa en svensk AI-modell som parterna enas om – tidningsutgivare, författare, tonsättare, illustratörer med flera. Precis som snickaren får ersättning för sitt arbete ska de kreativa få betalt för det de gör.

Låt mig avslutningsvis få uttrycka en glädje över det i mina ögon viktigaste som skett på kulturens område under den här mandatperioden.

Vi tillträdde i en verklighet där var femte elev lämnade nionde klass utan att kunna läsa, skriva och räkna. Vi har nu finansierat fysiska böcker i lågstadiet, och ambitionen är att ingen ska lämna tredje klass utan grundläggande färdigheter.

Vi har gjort ett aktivt val att under perioden satsa på barns och ungas läsande. Läroboksstödet är 755 miljoner kronor bara i år; det var noll när vi tillträdde. Nu ska bemannade skolbibliotek finnas på alla skolor. Det kostar 460 miljoner kronor årligen. Och hundratals ytterligare miljoner har gått till att köpa in böcker till biblioteken.

Jag har samtidigt djup respekt för dem som smärtsamt drabbats när medel fördelats om. Jag hoppas verkligen att vi kan få igång tillväxten, så att även medlen till scen- och bildkonsten kan öka.

Moderaterna har sitt fokus på läsande och lärande för barn och unga, på en juridisk kamp för att kreativa människor ska få ersättning för sitt arbete och på att hitta vägar för bredare stöd till kulturen.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Carl Nordblom (M).

Herr talman! Som sista talare känner jag mig som om jag stod mellan en hund och dess lyktstolpe.

Skapande skola får nästa år 226 miljoner kronor. Det är en ökning med 28 procent jämfört med i år och är välkomna pengar för våra lokala kulturutövare. Det är naturligtvis glädjande med en ökning, men det finns ett problem som inte lösts, nämligen att kulturutövarna måste sälja in sitt erbjudande till skolorna. Det är tidskrävande och svårt, inte minst eftersom det ibland är läraren, ibland rektor och ibland kommunen som handlar upp.

Här tycker jag personligen att vi bör titta på den norska modellen, där man centralt köper in ett visst antal kulturella aktiviteter per barn och år. Sedan får skolorna välja vilka de vill ta del av. Det förenklar för både konstnärerna och skolorna.

Herr talman! År 1954 skrev de flesta stater under Bernkonventionen som garanterar att kulturarvet inte får påverkas vid krig. Därför chockerades vi när talibanerna i Afghanistan förstörde tusenåriga buddastatyer och när IS i Syrien gav sig på världsarvet Palmyra. Men ingen av oss var beredd på att när Ryssland inledde sin krigföring mot Ukraina skulle plundring av museerna vara något av det första som gjordes när en by eller stad intogs.

Ett sätt att skydda kulturarvet är att digitisera och sedan digitalisera det. Digitisera är bara själva inläsningen, medan man med digitalisering tillför sökord och kategorisering så att objektet blir sökbart och kan användas inom forskningen.

Av landets 800 museer är det bara ett femtiotal som direkt eller indirekt är statliga. Det har ställt till det vid digitaliseringen. Dels har det inte funnits en standard för 3D-fotograferingen, dels kan samma typ av objekt ha beskrivits helt olika beroende på vilket museum som lagt in det.

När Carl-Henric Svanberg förra veckan presenterade AI-kommissionens arbete lyfte han fram att det behövs en nationell samordning för att användningen av AI ska bli effektiv. På precis samma sätt tycker jag att vi bör se på hur digitaliseringen av kulturarvet kan samordnas så att fotograferingen blir effektiv och så att liknande objekt klassificeras på exakt samma sätt.

Kulturarvet har fått kraftigt ökade resurser sedan vi tillträdde. Mycket har handlat om planering för att skydda kulturarvet i tillfälle av kris eller krig. Museer ska till Riksantikvarieämbetet lämna in en redovisning av vad de prioriterar att rädda vid en akut evakuering.

Herr talman! Med över 1,25 miljoner besök är Vasamuseet vårt mest besökta kulturarv. Det är också det enda av de statliga museerna som inte behöver några bidrag. Tvärtom har Vasamuseet kunnat vara med och renovera en unik isbrytare, ett fyrskepp och några mindre båtar som är kulturhistoriskt viktiga. Men 60 år efter att regalskeppet Vasa bärgades har det fått problem. Hela konstruktionen håller på att vika sig, och 27 nya stödvaggor behöver sättas på plats. Detta är inte en kostnad som museet självt klarar att bära, och därför bedrivs just nu en kampanj för att få museets vänner att vara med och dela den nödvändiga kostnaden.

När Vasa byggdes räknade man med att ett skepp skulle hålla knappt 25 år innan det skrotades. Sedan sänktes skeppen vid de olika infarterna till Stockholm, så att man än i dag bara kan ta sig in genom att passera Vaxholm, som i gengäld är befäst.

Herr talman! En kostnad som Vasamuseet däremot självt kunnat lyfta är det nya, spännande museet Vrak. Östersjön är på många sätt unikt genom att det inte är särskilt djupt och genom att det är ett av mycket få hav utan skeppsmask. Det gör att vi i den svenska delen av Östersjön känner till 17 000 vrak. Dessa mår bra så länge de får ligga kvar. Kontakt med syre gör att de genast börjar ruttna såvida inte en mycket kostsam konservering utförs.

Hur ska man då kunna visa de många spännande vraken utan att förstöra dem? Det svarar Vasas systermuseum Vrak på. Dykare har 3D-filmat och dokumenterat ett antal vrak. Med VR-glasögon kan jag sedan fritt röra mig som om jag själv dök på platsen.

I skapandet av det här museet har man haft god hjälp av dataspelsbranschen. Där finns expertisen för att arbeta tredimensionellt och att ge deltagaren en upplevelse av att aktivt röra sig runt i miljön.

Dataspelsbranschen hör till de kulturella och kreativa branscherna. Inom dataspelsbranschen arbetar nu över 9 000 personer, och totalt är nära 200 000 svenskar verksamma inom de kulturella och kreativa branscherna. I riksdagen tog vi den 12 juni i år beslut om att under en tioårsperiod ha ett speciellt fokus på dessa näringar. Arbetet ses som så viktigt att två departement nu är involverade i att lägga konkreta strategier. Vartannat år leds arbetet av kulturministern och vartannat år av näringsministern.

Dataspelsbranschen samlar nu på regeringens uppdrag in önskemål från de kreativa branschernas aktörer. Vi ska sedan börja mäta och därmed säkerställa att det finns rätt förutsättningar för dem. Det kan handla om utbildning, rådgivning, inkubatorer, exportkontakter och lagstiftning som skyddar immaterialrätten. För många av bolagen som behöver internationell personal har det också varit välkommet att handläggningstiden hos Migrationsverket för hantering av personal utanför EU har kunnat kortas från sex månader till en månad sedan vår regering tillträdde.

Dataspelsindustrins starka tillväxt i min hemstad Malmö har bidragit till att Region Skåne nu stöder forskning både om de positiva effekterna av dataspelsindustrin och om de negativa såsom spelberoende. Exempelvis har ett forskarteam speciellt följt skadeverkningarna av överdrivet dataspelande. Det finns nu en konkret modell för hur man hjälper spelberoende att bryta sin destruktiva vana.

Låt mig få avsluta med en liten belöning för att ni har suttit och lyssnat så länge. Det gäller en debatt som hölls i parlamentet mellan lady Ashley och Winston Churchill under kriget. Lady Ashley blev så upprörd att hon när hon skulle tala sa: "Mr Churchill! Om ni varit min man hade jag hällt gift i kaffet", varpå premiärministern förskräckt tittade på henne och sa: "Om jag varit er man hade jag druckit det."

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 december.)