Louise Thunström (S) svarade Peter Ollén i en replik om Kulturarvsfrågor i debatten ”Protokoll 2022/23:71 Onsdagen den 8 mars” den 8 mars 2023.
Peter OllénM· i en replikDet gläder mig att vi är så tydliga båda två när det gäller kulturarvet och vilket hot det krig som vi nu har i Europa är mot det europeiska kulturarvet. Det jag vill ta upp är ledamotens kritik mot den införda avgiften…Herr talman! Jag bor i Tanum. Tanum är Bohusläns till ytan största kommun. Där bor 13 000 invånare under vintern och 55 000 under några få hektiska sommarveckor. Tanum är känt bland annat för sina hällristningar, som breder ut sig över släta berghällar och som är ett av våra 15 svenska världsarv. Tanum brottas på många sätt med samma problem som flera andra kommuner på landsbygden: en åldrande befolkning, svårigheter att rekrytera till de jobb som finns, avsaknad av kollektivtrafik, långa avstånd till sjukhus och utmaningar att klara framtidens välfärd och dess investeringar.
I Tanums kommuns södra del ligger Gerlesborg, en bygd som har haft verksamhet sedan 1700-talet och där bönder i början av 1800-talet odlade havre som skeppades ut från kustsamhället för export till England. År 1944 grundades Gerlesborgsskolan av konstnären, författaren och professorn Arne Isacsson. Gerlesborgsskolan är en konstskola som bland annat erbjuder en tvåårig grundläggande utbildning inom fri konst.
I Gerlesborg sjuder det av liv. Här finns förutom skolan Konstnärernas kollektivverkstad, Scenkonst Gerlesborg, som är en mötesplats för scenkonstnärer, en ekoby, en inköpsförening, ett filosofikafé och kooperativa hyresrätter som de boende på platsen själva fått till stånd. Här frodas idéer, inte bara inom konst och kultur utan också kring demokrati, hållbarhet och innovation.
Jag var inbjuden till Gerlesborg för ett par veckor sedan. Då frågade jag vad det är som gör att just denna plats är så levande och varför kreativiteten är så påtaglig just här, i ett annars ganska kargt och tomt område i norra Bohuslän. Det beror på skolan, blev svaret. Den fria konsten har spridit sig och släppt tanken och fantasin fri inte bara hos skolans elever utan hos hela bygden. Den fria konsten och kulturen, som tillåts utmana, provocera, försköna, förfula och skapa debatt, skapar, förutom sitt egenvärde som konst, också mening, kreativitet, hälsa och utveckling.
Vikten av att konsten och kulturen ska vara fri kan därför inte framhållas nog. Vi politiker ska inte definiera innehåll. Vi ska stödja verksamheter, så att människor nås av en mångfald kulturella yttringar och själva kan avgöra vad som är meningsfullt just för dem. Att tillgängliggöra kultur för fler är för oss socialdemokrater ett av de främsta målen. Att skapa en arena där fler kan skapa, låta sig bildas, roas, njuta och kanske även förskräckas över kulturen är nödvändigt och en förutsättning för ett demokratiskt samhälle.
Den fria entrén på statliga museer sänkte trösklarna och möjliggjorde för fler att ta del av vårt gemensamma arv. Nu vittnar Sveriges museer om en nedgång av antalet besökare. Under ett besök på Nationalmuseum för ett tag sedan fick jag berättat för mig att de studenter som regelbundet besökt museet för sina studier nu inte längre kommer.
Vi socialdemokrater beklagar borttagandet av den fria entrén. Vi är medvetna om att fri entré inte ensamt ger nya besökare till museer, men det är en viktig förutsättning. Målsättningen för oss socialdemokrater är dessutom att även Sveriges regionala museer på sikt ska omfattas.
Herr talman! Den 24 februari uppmärksammade vi här i kammaren årsdagen av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. I krig är kulturarv en prioriterad måltavla. I Afghanistan sprängde talibanregimen sönder ovärderliga buddastatyer, och under 90-talets Balkankrig bombades den gamla bron i Mostar. Från Ukraina rapporterar FN att över 200 kulturarv förstörts.
Attacker och förstörelse av kulturarv i krig syftar till att skriva om historien efter politisk agenda och till etnisk eller kulturell rensning och psykologisk påverkan på ett samhälle. Vid förstörelse av kulturarv möjliggörs historieskrivning som gynnar den auktoritära ideologiska viljan. Detta effektiva grepp ödelägger viktiga kunskaper om ett samhälles kultur, utveckling och möjlighet till framtidsbygge.
Före Rysslands invasionskrig i Ukraina har diskussionerna om skyddet av kulturarv tenderat att fokusera på områden utanför Europa. Frågorna har dessvärre aktualiserats även i vårt närområde med anledning av den ideologiska krigföring som just nu sker på vår kontinent. Det är oroande när rapport efter rapport framhåller det akuta behovet av att vidta åtgärder för att säkra det svenska kulturarvet i händelse av krig eller kris.
Totalförsvarets forskningsinstitut och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har på senare tid anmärkt på brister vad gäller kunskapsinhämtning om det svenska kulturarvet samt organisation och handlingsplan för undanförsel. Regleringen av skydd och undanförsel av kulturarvsföremål framgår i flera lagar och förordningar. Det anges vilka aktörer som ansvarar för beredskapsförberedelser, vård och underhåll samt skydd och undanförsel av kulturarvet i händelse av kris eller konflikt.
Trots detta brottas svenska museer och arkiv med föremålsprioritering, brist på skyddslokaler för omplacering samt merkostnader i detta hänseende. För att kunna tillämpa lagstiftningen behövs en nationell handlingsplan. Det måste råda en nationell klarhet om varför kulturarvet ska prioriteras, hur det ska ske och vem som bär ansvaret för verkställigheten. Regeringen behöver samla Sveriges kulturarvssektor och bistå verksamheterna med lösningar.
Kulturarvet bör ha en särskild prioritering i en tid av auktoritära regimers framfart. Sänk trösklarna för tillgänglighet och ha beredskap i händelse av kris och krig. Just nu är det av yttersta vikt att förstå vilken roll kulturarvet spelar i vårt samhälle, varför kulturarvet blir måltavla i kris och krig samt vad som måste till för att skydda vårt lands bevarade kulturhistoria.
Herr talman! För första gången någonsin fick Sverige 2019 en nationell världsarvsstrategi. Strategin är ett resultat av ett regeringsuppdrag som Riksantikvarieämbetet fick 2017. Uppdraget var att beskriva hur Sverige arbetar med Unescos världsarvskonvention och ange hur arbetet ska inriktas och utvecklas framöver. Strategin visar på en ambitionshöjning av arbetet för våra världsarv, men framåt kommer det att krävas mer.
Den 1 februari deltog jag på föreningen Världsarv i Sveriges årsmöteskonferens. Där fick jag berättat för mig att flera av våra världsarv inte klarar att uppfylla de kriterier Unesco satt upp för information och kommunikation om världsarv.
Deras besökscenter berättar inte om världsarvskonventionen eller om demokrati och fredsfrågor, som ligger till grund för alla världsarv. De säljer handdukar och delar ut broschyrer. Tillgängligheten är begränsad då många besökscenter har ett mycket begränsat öppethållande, främst förlagt till tre sommarmånader. Det räcker inte. Det blir även alltför tydligt när man jämför med andra länders världsarvscenter.
Världsarven kom till för demokrati och fred. De är också otroligt viktiga för förståelse och solidaritet mellan länder. Sverige har 15 världsarv, och ett av dem, Struves meridianbåge, går genom tio länder: Norge, Sverige, Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Belarus, Moldavien och Ukraina. Struves meridianbåge är en påminnelse om internationellt vetenskapligt samarbete. Världsarven är mänsklighetens gemensamma minne och kanske också vår framtida möjlighet genom globalt arbete.
Herr talman! Vi socialdemokrater har flera reservationer i betänkandet, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation nummer 6.
(Applåder)
Herr talman! Det gläder mig att vi är så tydliga båda två när det gäller kulturarvet och vilket hot det krig som vi nu har i Europa är mot det europeiska kulturarvet.
Det jag vill ta upp är ledamotens kritik mot den införda avgiften för vuxna människor över 20 år som de får betala när de går på museum. Min uppfattning är att även om vi hade en fantastisk tillväxt ska vuxna människor betala när de tar del av kulturen.
Sedan kan man hantera det genom att man någon dag i veckan har halva priset eller att man har specialpris någon kväll och så vidare så att man tillgängliggör det även för dem med en svag ekonomi.
Jag menar att det är otroligt viktigt av respekt mot kulturen att visa att man tar betalt för den. Vi ger 1 ½ miljard till de statliga museerna härifrån. Intäkterna från de vuxnas entréer är ungefär 100 miljoner.
Jag kommer från Malmö och tycker personligen att det är jättekonstigt att man under åtta år från socialdemokratisk sida drev att det ska vara gratis att gå på museer i Stockholm.
Men det kostar precis som vanligt att gå på museerna ute i landet, trots att de ofta håller en betydligt enklare och lägre kvalitet. Jag förstår inte logiken.
Herr talman! Tack, Peter Ollén, för frågan!
Den fria entrén har möjliggjort för fler besökare på våra museer. Nu befarar museerna en nedgång med cirka 30 procent av besöksantalet. Nationalmuseum tvingas hålla stängt två dagar i veckan.
Detta sker dessutom i en tid med lågkonjunktur, stigande inflation och höga elpriser där hushållen i sin ekonomi inte kan prioritera museibesök.
Vi socialdemokrater menar att vårt gemensamma kulturarv ska vara fritt och tillgängligt för alla oavsett pris och plånbok och oavsett ålder. Det är extra viktigt i de tider som vi lever i nu, precis som jag sa i mitt anförande.
Flera museer ligger i Stockholm, men dock inte alla. Vi har Järnvägsmuseet i Gävle, Världskulturmuseet i Göteborg och Marinmuseet i Karlskrona, för att nämna några. Med sina 2,4 miljoner invånare är detta ändå den region som har den högsta befolkningen.
Som jag sa i mitt anförande är Socialdemokraternas mål på sikt att även regionala museer ska omfattas av fri entré.
(Applåder)
Herr talman! Man hade åtta år på sig att ta det vidare och i så fall justera om man ville ändra det så att det även gällde i övriga landet.
Nu tycker jag i princip att det borde vara på det andra sättet. Vare sig man går på en konsert, på teaterbesök eller på ett museum ska man betala. Man ska markera som medborgare att detta har ett värde för mig som jag är villig att betala för.
Herr talman! Museerna kom till en gång i tiden för att exkludera de icke-privilegierade grupperna från dessa fantastiska samlingar. Det är med den ansatsen som vi socialdemokrater menar att det är vårt gemensamma kulturarv. Vi äger det tillsammans. Det ska vara fritt och tillgängligt för alla.
Jag skulle vilja skicka en fråga tillbaka till Peter Ollén. Men jag inser att jag inte kan göra det i detta replikskifte.