Peter Ollén

Herr talman! Jag har en fråga till civilminister Erik Slottner. Jag vill börja med att tacka för det goda initiativet att tillsätta en AI-kommission - något som man verkligen känner behövs med tanke på att vi ligger på 57:e plats i världen när det gäller det offentligas hantering av AI-frågor.

Carl-Henric Svanberg nämnde att det skulle kosta 17 miljarder över en femårsperiod att bli ganska heltäckande inom området. Han lyfte också behovet av folkbildning och att man skulle kunna ha en gemensam datorpark som står till kommunernas förfogande så att de kan använda detta bättre samt att små företag också borde få möjligheter.

Jag undrar hur civilministern tänker kring dessa förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag har en fråga till miljö- och klimatministern.

Jag är väldigt intresserad av klimatfrågor. När jag under de senaste månaderna har pratat med forskare inom skogsområdet har jag fått en väldigt hoppfull bild. De säger att man om 30 år kommer att kunna ta hand om kanske uppemot en och en halv gånger Sveriges CO2-utsläpp.

Min fråga är om ministern delar denna positiva bild vad gäller möjligheterna för forskning om skogen i Sverige samt om liknande positiva tongångar finns på andra ställen i Europa.

Fru talman! Jag tackar för de kompletterande frågorna.

I fråga om stödet till mindre föreningar får vi komma ihåg att det vi pratar om här är själva det statliga stödet till samfunden. Sedan finns naturligtvis möjlighet till stöd på kommunal eller regional nivå om det är fråga om mindre aktörer.

Igen får jag säga att jag inte har svaret på varför man landade i den siffran, men det betyder inte att man är helt utan möjlighet till stöd. Generellt sett är det begränsat vad man ber om stöd för när det gäller samfund eftersom det där ofta finns en tradition - jag kan uttala mig för Frikyrkan eftersom jag är med där, men jag förmodar att det även gäller andra samfund - av stor betalningsvilja så att man själv finansierar sin verksamhet. Man har inte en förväntan att skattebetalarna ska betala för att man har sammankomster med varandra.

Sedan var det studieförbunden. När det gäller Riksidrottsförbundet, från knattefotbollen upp till eliten, har man gått från 2 till 2,1 miljarder kronor i stöd. Att man landar på 1,5 miljarder efter tre år är ingen liten summa. Det är en stor summa som studieförbunden arbetar med. Det är absolut inte fråga om en dramatisk inskränkning i studieförbundens verksamhet, utan man justerar i förhållande till vad som görs.

Min uppriktiga förhoppning är att vi hittar former, i studieförbund eller annan form, så att vi kan locka unga att i högre grad ta del av demokratiarbetet framöver.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 juni.)

Fru talman! Jag tackar Vasiliki Tsouplaki för frågan.

När det handlar om 1 000, 2 500 eller 3 000, som det stod i det ursprungliga förslaget, vet jag inte hur diskussionerna har gått. Därför kan jag inte svara på hur resonemangen och vägandena har gått fram och tillbaka från det ursprungliga 3 000 ned till 2 500. Jag vet följaktligen inte heller varför man inte har gått vidare till 1 000.

Neddragningen för studieförbunden hängde ihop med en minskning av antalet deltagare i studieförbundens cirklar. Vi har sett en nedgång de senaste tio åren, sedan 2013, med att det är bara hälften så många nya som kommer in i studieförbundens verksamhet. Neddragningen har handlat om att det kom en förödande rapport från Riksrevisionen som visade att en stor del av kurserna i verksamheterna aldrig hade ägt rum. Därför gjordes en justering.

Förhoppningen är naturligtvis att man hittar former som attraherar folk så att man får en levande folkbildning, men det är tydligt att vi måste hitta nya former för att vinna och för att nå de unga i dag.

(Applåder)

Fru talman! Civilsamhället har en helt central funktion i Sverige när det gäller att fostra oss till aktiva och demokratiska medborgare.

En viktig demokratisk yttring ägde, som Jakob Olofsgård så förtjänstfullt påpekade, rum den 21 september 1848. Detta lyftes också fram som den svenska demokratins grund när SVT i fjol gjorde sin serie Historien om Sverige. Denna dag bröts det totala monopol på religionstolkning som staten haft sedan Gustav Vasa införde reformationen i Sverige på 1500-talet.

Staten slog hårt ned på frikyrkan, men fröet med fritt tänkande och en demokratisk struktur hade fötts. Därför kunde det inte stoppas när den demokratiska frikyrkan - med principen en medlem, en röst - följdes av nykterhetsrörelsen, fackföreningar, folkhögskolor och bildningsförbund. Tidigt förstod också rösträttsrörelsen att kravet på fri och lika rösträtt krävde medborgare som var läs- och skrivkunniga och aktivt tog del i skapandet av ett demokratiskt samhälle.

Än i dag är en del av de religiösa samfunden viktiga bärare av folkbildningen och det demokratiska samhället. Än i dag gäller att varje medlem har en röst på de regelbundna medlemsmöten som utgör stommen i en frikyrkoförsamling, och än i dag finansieras alla kostnader i en frikyrka genom de medel som samlas in från medlemmarna.

Dock är det så att staten finansierar en stor del av den nationella, övergripande samfundsledningen. Hittills har de pengarna delats ut relativt kravlöst, men nu i vår har regeringen sammanställt vilka demokratiska kriterier som ska uppfyllas för att ett samfund ska kunna få statsbidrag. Detta gör oss säkrare på att skattebetalarnas pengar används för att stödja det demokratiska arbetet. Det bör göra det lättare för Myndigheten för stöd till trossamfund att avgöra vem som ska få stöd och vem som inte ska få det - allt för att främja och förstärka en demokratisk utveckling i Sverige.

Herr talman! Min fråga går till ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin. I och med den fullskaliga invasionen av Ukraina har vi i närtid sett hur det ukrainska kulturarvet omgående blev måltavla för den ryska aggressionen. Detta står i strid med 1954 års Haagkonvention. Samma mönster går att se också i andra krig, till exempel i Syrien. Syftet är att radera folkminnet och skriva nya historieböcker. Vi kan inte blunda för att detta skulle kunna hända även här.

Min fråga är: Vad gör vi för att skydda kulturarvet, och har vi tillräckligt med platser för att skydda Sveriges kulturskatter i händelse av krig eller kris?

Fru talman! Den svenska dataspelsbranschen är en sann framgångssaga. Den är i stort sett dubbelt så stor som film- och musikbranschen tillsammans.

Spelfrågor

De svenskutvecklade spelen riktar sig till alla åldersgrupper. Minecraft används när barn ska lära sig om demokrati och samhällsbygge. Candy Crush har 200 miljoner aktiva spelare.

Dreamhack startades för 30 år sedan i en skolmatsal i Borlänge. I dag möts tiotusentals spelare i många olika länder, från Japan till USA.

Det finns också problem med dataspelandet - hemmasittande och andra former av psykisk ohälsa.

Här följer vi med glädje den forskning som professor Anders Håkansson på Lunds Universitet påbörjat i samarbete med Region Skåne. Det går att på relativt få träffar bryta ett destruktivt spelberoende, och nu förfinar man metoder som sedan kan delas med övriga landet.

Nästan alla branschorganisationer i Sverige är fristående. Det hindrar inte en tät dialog med exempelvis Svenskt Näringsliv och dess organisationer. Export, infrastruktur, utbildningar och annat kan utvecklas i dialog mellan branschorganisationerna och staten.

Men inom kulturen finns ofta en stark önskan från politiken att vara med och påverka. Därför är det inte konstigt att man från politiskt håll vill titta på en politiskt styrd organisation även för dataspel.

Personligen tycker jag att det är viktigt att ge organisationer förtroendet att själva arbeta och utveckla sin bransch. Det är inte så att organisationer blir bättre för att politiken är involverad i dem. Men det kan bli väldigt bra om de statliga aktörerna ser hur man kan stödja en självständig och fristående bransch som utvecklas av de kloka människor som befinner sig i den.

Fru talman! Låt oss från politiken se hur vi kan fortsätta värna dataspelsbranschen och dess utveckling! Låt oss se hur de offentliga aktörerna kan vara goda partner i dialog med branschen! Men låt branschen - så långt det är möjligt och så länge den rör sig inom lagens ramar - få utvecklas med största möjliga mått av frihet!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Spelfrågor

Fru talman! Jag håller mig till dataspel, som är det område som jag tittar på.

I Norge gick man in tidigt från statens sida, och jag skulle säga att man mer kvävde än hjälpte branschen. I Danmark ser man att Sverige går otroligt snabbt framåt på detta område, och man säger att man måste göra något för att hjälpa.

I Sverige ser vi hur branschen själv har skapat sina institutioner och hur de arbetar. Därför är det positivt som det ser ut nu, att vi låter branschen själv arbeta med sina organisationer och att vi sedan i stället har en nära dialog med dem.

Fru talman! Jag tackar Amanda Lind för anförandet.

Jag tänkte prata speciellt om dataspelsinstitut, som man har startat i Danmark. I Sverige har vi en väl fungerande organisation inom dataspelsbranschen, och de arbetar väldigt väl. Vi såg det också i förra veckan när Uppdrag granskning tog upp problemet med influencers som uppmuntrade till stora köp inuti spel på ett illegalt sätt. Dreamhack, som är den största aktören, gick direkt in och agerade och stängde av influencers från att vara med på kommande aktiviteter som de har och tydliggjorde att all sådan hänvisning till köp i spel inte får förekomma i deras sammanhang.

Man ser alltså att när vi har något som inte är statligt reglerat utan när vi har en bransch som arbetar själv och agerar på egen hand kan de jobba mycket snabbare än om det ska gå genom någonting som är statligt reglerat. Jag tycker också, med tanke på den utveckling som vi såg för statlig filmpolitik och hur det sedan ledde till ett ras för tittandet på svensk film, att man i första hand ska arbeta och fokusera på att branschen själv skapar sina institut och det som de arbetar med. Sedan har vi från politiken en bra partner att kunna arbeta med. Det ger en helt annan flexibilitet och en snabbhet för branschen att röra sig jämfört med när det är reglerat av oss.

Herr talman! Jag ber om ursäkt för min usla värmländska; jag får försöka med min skånska i stället!

Jag vill gärna tala om de utmaningar vi ser gällande kulturarvet och hur vi inom Moderaterna ser på dess bevarande. Jag vill också yrka bifall till utskottets förslag.

Den 29 februari i år fattade regeringen beslut om att uppdra åt ett antal myndigheter att bilda ett råd för skydd av kulturarvet. Arbetet ska ledas av Riksantikvarieämbetet. Beslutet fattas i en tid när det finns starka och goda skäl till att investera i kulturarvet. Detta beror på flera faktorer, där omvärldsläget och klimatförändringarna är de mest uppenbara.

I och med den fullskaliga invasionen av Ukraina har vi i närtid sett hur det ukrainska kulturarvet omgående blev måltavla för den ryska aggressionen. Detta står fullständigt i strid med 1954 års Haagkonvention, och samma mönster går att se i många andra krig. Syftet är att radera folkminnet och skriva nya historieböcker. Vi kan inte blunda för att det skulle kunna ske även här.

Den moderatledda regeringens beslut om inrättandet av ett råd för skydd av kulturarvet kommer att skapa goda förutsättningar för en effektiv beredskapsplanering av våra värdefulla kulturhistoriska samlingar, kulturfastigheter och miljöer. Rådet ska utgöras av bland annat de centrala museimyndigheterna, stiftelsemuseerna, de regionala museerna och Svenska kyrkan.

Genom ett flertal satsningar sätter regeringen nu nytt ljus på kulturarvets roll i vårt demokratiska samhälle. Riksantikvarieämbetet har fått ett särskilt uppdrag att leda samtliga museers arbete med digitalisering och digitisering.

Digitisering är när man bara överför något till digital form, till exempel fotograferar av en boksida och sparar den som en bild eller en pdf. Vid digitalisering förvandlar man i stället det skannade till något som kan bearbetas digitalt. När man exempelvis, som Riksarkivet nu gör, med hjälp av AI avläser gamla handskrifter och gör om dem till läsbar och sökbar text är det digitalisering.

Kulturarv

Totalt avsätts 20 miljoner kronor per år för en digitaliseringssatsning av bland annat statliga museisamlingar samt 20 miljoner kronor per år till Riksarkivet. Utifrån ett beredskapsperspektiv är digitaliseringen av kulturarvet en kulturell livförsäkring för generationer framåt. Här är det viktigt att Riksantikvarieämbetet får ge råd både kring hur man bör skanna i tre eller två dimensioner och om hur föremålen ska kategoriseras så att man kan söka och hitta oberoende av vilket museum som har digitaliserat föremålet.

Om vi blickar utåt mot vårt grannland Danmark finner vi att de har tagit stora steg när det kommer till att bjuda in allmänheten i sökandet efter kulturarvsföremål. När danskarna hittar ett föremål, exempelvis med hjälp av en metalldetektor, tar de en bild av föremålet och skickar den via en gratisapp till det lokala museet tillsammans med en exakt angivelse av fyndplatsen. Museet kan därefter lägga pusslet med föremålet utan att nödvändigtvis begära in det.

Genom att sammanställa var vissa mynt eller flintyxor hittas kan man kartlägga gamla handelsvägar, storleken på boplatser och hur vi människor rört oss. Detta, som kallas proveniens, är många gånger det största värdet hos ett fynd.

Jag tycker att den danska modellen är intressant och skapar ett engagemang för det institutionella minnet och vår identitet. Det byggs upp en inre motståndskraft och vilja att försvara och bevara kulturarvet.

Det andra skälet till att investera i kulturarvet är klimatförändringarna, som ställer nya krav på förvaring, något som vi under kraftiga regnperioder blivit påminda om.

Enligt Riksantikvarieämbetets undersökning 2023 synliggörs klimatförändringarnas utmaningar när det kommer till att skydda och bevara viktiga kulturföremål. De vanligaste skadeorsakerna är vattenskador följt av angrepp av skadedjur. Dessutom vet vi att många kommuner i dag använder skyddsrum som förråd. Skyddsrum ska i händelse av krig vara redo att användas inom 48 timmar, varför de inte samtidigt kan syfta till att skydda dessa föremål. Vi behöver därför se över hur vi förvarar kulturarvet, men jag tycker också att vi behöver våga ställa oss frågan vad som behöver bevaras i offentlig regi.

Moderaterna ser att beredskapsarbete för kulturarv är en viktig fråga som fortsatt kommer att prioriteras. Det finns alltså flera orsaker till att regeringen i ett tufft ekonomiskt läge avsätter extra medel till det gemensamma kulturarvet i en tid som annars präglas av åtstramning. Digitalisering, skydd vid krig och kris, bättre användande av AI samt önskan att ge allmänheten nya möjligheter att ta del av vårt kulturarv är viktigt arbete som just nu pågår. Ytterst handlar det om att skydda, bevara och tillgängliggöra det som har format vår nationella identitet - vårt folkminne och våra historieböcker.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till kulturutskottets förslag till beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Public service och film

Bara det produceras svensk film som besökarna vill se är vi nöjda - så sa Peter Fornstam, som leder det svenska biografnätverket, när han i höstas inledde riksdagens seminarium om svensk film, arrangerat av den moderata gruppen i kulturutskottet. I biografnätverket ingår 781 av landets 942 biografsalonger, så det är en tung aktör.

Medan många andra kulturutövare är beroende av olika former av stöd ser biografnäringen det främsta hotet vara film som ingen vill titta på. Med tanke på detta är det intressant att när filmstöden delas ut i Sverige tittar man på i och för sig väsentliga punkter som genus, ursprung och miljöaspekter, medan det för konsulenterna inte är ett kriterium att bedöma om det är en film som kan antas dra stor publik.

Det produceras också väldigt många filmer i Sverige. I snitt är det premiär för mer än en svenskproducerad film i veckan. Det säger sig självt att biograferna inte klarar att visa så mycket, framför allt inte när intresset från biobesökarna är så lågt. Mindre än var femte biobesökare valde i fjol en svensk film, precis som det varit de senaste åren, och då var det ändå en ökning jämfört med året innan. I Danmark och Norge är det nästan en dubbelt så stor andel som väljer inhemskt producerad film. Och trots att landet bara är lite drygt hälften av Sverige i storlek hade samtliga topp-fem-filmer i Danmark i fjol fler besökare än den mest sedda filmen i Sverige, som var Håkan Bråkan.

En av de saker som jag hoppas att den pågående filmutredningen tittar på är om vi ska sätta ett mål för andelen biografbesökare som väljer svensk film.

Det ska också bli intressant att se om filmutredningen kommer att ge förslag på hur politiken kan dra sig tillbaka, så att filmskaparna åter kan känna sig fria att producera film som de bedömer är angelägen för den svenska publiken.

Kan då inte politiken dra sig tillbaka helt? Nej, stöden till att producera film är nödvändiga i små språkområden som de nordiska. Vi vill ju inte att det talas engelska i svenska filmer. Därför delas det ut ett stöd för film på svenska. Dessutom bidrar Sveriges Television till att delfinansiera ett tiotal filmer varje år. Det gjorde exempelvis att vi på juldagen kunde glädjas över premiären på storfilmen Hammarskjöld, som kostade 75 miljoner kronor att producera. Snittet för en svensk filmproduktion ligger annars runt 25 miljoner.

Sverige är biograftätt. Vi har lika många salonger som Nederländerna, som har dubbelt så stor befolkning som Sverige. Men geografin gör att vi behöver många biografer. På väldigt många platser är biografen också den enda kulturella mötesplatsen, utöver biblioteket.

Mikael Sandberg är kulturchef på Folkets Hus och Parker. Han säger att deras besökssiffror fördubblas när det finns bra svenska filmer. Medan man i storstäderna ser två tredjedelar amerikansk film kommer två tredjedelar av publiken utanför storstäderna i stället för att se svensk och nordisk film.

Jag ser fram emot att läsa förslagen från filmutredningen och hoppas att vi snart kan se fram emot en verklighet där långt fler besökare väljer att se svensk film när de går på bio.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

Herr talman! Ursäkta att jag fortsätter att lägga mig i detta sent på kvällen, men foto och hela den utvecklingen är något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Tavlan, fotografiet, filmen och 3D-filmen är alla resultat av en process där man tekniskt har blivit bättre och bättre på att återge det som vi har omkring oss. Att behålla några glasplattor, en del av det silverhaltiga fotografiet och sådant är naturligtvis viktigt och bra för att förstå olika delar i den tekniska processen. Men det centrala när det gäller foto måste vara att fokusera på bevarandet av innehållet, och där är hela kärnan och nyckeln digitaliseringen.

Alla de fotografer som Lars Mejern nämnde i sin inledning och som är centrala och oerhört viktiga för vårt kulturarv, och glädjande nog tio tusen andra fotografer, har redan hela sitt verk digitaliserat och fullt tillgängligt att skriva ut med högre kvalitet än vad som var möjligt för bara tio tjugo år sedan. Deras verk kan alltså om så önskas visas ännu bättre i dag tack vare fokuset på fortsatt digitalisering.

Herr talman! När det gäller bevarandet av kulturarvet har M-L-KD-regeringen kraftigt ökat satsningen på digitalisering. För ett skåp eller en båt innebär det naturligtvis inte att man får ett fullgott alternativ att se och känna på jämfört med att se och känna på föremålet. Men när det gäller det fotografiska kulturarvet är det delvis annorlunda, även om det naturligtvis är värdefullt att behålla glasskivor och film som är framställda på brandfarligt material. Det fotografiska kulturarvet vinner mycket på digitaliseringen när det är fråga om att medborgarna ska ta del av det. Med en skanner kan man plocka upp fler detaljer än vad silverkornet i filmen klarar. Man kan förstora bilder och film, se fler detaljer och få fram mer information. Man kan faktiskt få en film att ha högre kvalitet än originalet när man behandlar den digitalt. När man skriver ut bilderna på moderna sjufärgsskrivare, som på Fotografiska här i Stockholm, får man fram en högre kvalitet i bilden än vad som tidigare varit möjligt.

Just när det gäller den fotografiska delen av kulturarvet är alltså digitaliseringen inte en reducering utan tvärtom något som inte bara ger fler möjlighet att ta del av kulturarvet utan dessutom ger högre kvalitet. Därför måste regeringens fokus på att med hög kvalitet digitalisera och tillföra mer medel till detta ses som en väldigt positiv väg att gå just när det gäller det fotografiska kulturarvet.

Herr talman! Min fråga går till justitieministern.

Vi kan glädja oss över de många lagar som nu presenteras i snabbt tempo och som tillsammans gör Sverige tryggare. Men i kulturutskottet möter vi representanter från de kulturella och kreativa branscherna, och där brottas man med att till exempel den svenska filmbranschen har drabbats av illegala strömningstjänster. Vi pratar om en halv miljon svenskar som använder dessa, och det påverkar naturligtvis ekonomin för svensk film. Också illustratörer och formgivare ser sitt material användas utan lov.

I grunden handlar allt det här om immaterialrätten. Min fråga till justitieministern är hur man resonerar kring de immaterialrättsliga problem som drabbar de kulturella och kreativa branscherna.

Herr talman! Jag vill gärna prata om bildningen. Bildningen är ett av de viktigaste områden som vi i kulturutskottet har ansvar för. Public service, dagspressen, folkhögskolorna och studieförbunden är områden där vi har i uppgift att säkra att det fungerar på bästa sätt.

Utvecklingen är dock oroande. För en generation sedan var det självklart att man ständigt fortbildade sig, men i dag ser vi att alltmer tid läggs på att underhålla sig. Från 2019 till 2022 har enligt Reuters europeiska undersökning andelen svenskar som aktivt väljer bort nyheter ökat från 19 till 32 procent. Det betyder att var tredje svensk aktivt undviker att ta del av nyheter, och det är en mycket farlig utveckling. Vi har sett hur det har utvecklat sig i USA när alternativa sanningar har fått växa sig starka. Det är otroligt viktigt att det inte får slå rot i Sverige, och därför är folkbildningen helt central.

Folkbildningsfrågor

Just nu pågår en utredning om public service. Om ett år ska man vara klar med en plan för hur det ska utvecklas under perioden 2026-2033.

Vi ser att 50 svenska kommuner i dag inte har någon redaktion - ingen journalist som kontrollerar hur kommunen hanterar skattemedel och om företag följer lagstiftningen. Detta är mycket oroande. Mediestödsutredningen har nu föreslagit att man årligen ska fördela närmare 1 miljard för att stödja dem som vill säkra att det finns redaktionell bevakning i hela Sverige.

Samtidigt läggs dubbelt så mycket, närmare 2 miljarder kronor, på stöd till studieförbunden, som sedan låter deltagarna betala för att delta i kurserna. Det är logiskt att Riksrevisionen har lagt tid på att utreda vad skattebetalarna får för dessa mycket stora pengar, en utredning som ledde till att Riksrevisionen utdelade skarp kritik mot en del av agerandet.

I dag ges pengar till folkhögskolorna och studieförbunden i klump. Regeringen har givetvis ett ansvar för att se till att de 18 miljarder som går till kulturen fördelas på bästa sätt. Därför är det logiskt att man nu vill dela upp det så att det öronmärks vad som går till folkhögskolorna och vad som går till studieförbunden.

Folkbildningsfrågor

Det är mycket viktigt att vi under hela livet fortsätter att bilda oss, detta med hjälp av tidningar, böcker, public service, komvux och studieförbunden. Då kan vi inte ha en fördelning som inte tittar på helheten. Målet ska vara tydligt för oss - att alla ska ta del av folkbildning och att alla ska ta del av journalistiskt producerat material.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Herr ålderspresident! Man kan väl först säga att de senaste årens budgetar ju har varit pandemistöd. Om riksdagen skulle besluta om den typen av budgetar i det långa loppet skulle det inte dröja länge förrän landet var i konkurs. Det var en exceptionell situation, och man får därför se hur det var ekonomiskt före det.

Jag tycker att det är viktigt att påminna om att riksdagens arbete är för hela landet. Jag är väldigt glad att vi har det här engagemanget, och jag är själv otroligt förtjust i Musikaliska och har varit där en del under åren. Därför hoppas jag att vi också hittar motsvarande engagemang när det gäller kultur i övriga landet och inte bara för just detta för att det ligger i Stockholms centrum.

Jag vill också påminna om att det under dessa sex månader har tagits beslut om att rusta upp Operan. Det har varit ett akut behov under väldigt lång tid, men ingenting har hänt under tidigare ministrar och regering. Och så sent som i förra veckan gick man ut och bestämde om över 600 miljoner kronor till just skolböcker, vilket kommer att vara ett enormt lyft både för barnen och för skolbiblioteken.

Jag tycker nog att det satsas en hel del också ute i hela landet.

Herr ålderspresident! Statens fastighetsverk har över 2 000 fastigheter som man förvaltar i landet. Idén när man delade upp det var att Vasakronan skulle ha de kommersiella fastigheterna och Statens fastighetsverk skulle ha hand om de fastigheter där det inte fanns ett kommersiellt intresse. Många av dessa har också en omkostnadshyra, men hyran är helt enkelt det man ser att det kostar att driva verksamheten.

När det gäller just Musikaliska kan man konstatera att Miljöpartiet har suttit i åtta år - eller i alla fall i sju av de åtta åren - på kulturministerposten utan att göra någonting åt detta. Så är det naturligtvis eftersom Statens fastighetsverk ligger under Finansdepartementet och finansmarknadsministern och inte alls under kulturministern. Dessutom har vi inte ministerstyre i Sverige. Det gör att vi i riksdagen kan prata och ha synpunkter, men en minister kan inte ha synpunkter på vad myndigheterna gör.

Låt oss fortsätta att här i kammaren kämpa för Musikaliska och för de andra viktiga verksamheter som finns ute i landet och som bedrivs i fastigheter tillhörande Statens fastighetsverk! Men jag kan inte riktigt se var en kulturminister kommer in i den bilden.

Herr talman! Tack, ledamoten Deremar, för intressanta aspekter som kom upp! Nu kom också hjärtefrågan om metallsökning upp. Jag kan bara säga att jag hade tillfälle att se hur man arbetade med detta i Danmark. Vi var några ledamöter härifrån som var ditbjudna. Man har då en app som används för alla metallsökare. Där kan man se vilka områden man inte får söka i - annars får man söka var som helst. De sa att denna är framtagen av danska staten, och de ville mycket gärna att Sverige fritt skulle kunna få använda sig av den och att man skulle kunna lägga upp den även i Sverige. Det ska bli spännande att se hur detta med metallsökning kan utvecklas i Sverige, så att fler kan få ta en demokratisk del i att skapa vårt kulturarv och söka efter det.

När det gäller digitaliseringen var det bara en punkt som jag saknade och som jag tänker är otroligt viktig. Det är standardiseringen. I Sverige har vi inte standardiserat hur vi digitaliserar vårt kulturarv, utan varje museum köper sin programvara och så vidare. Man får alltså inte en databas där man kan få överblick över allt som finns i Sverige. Det tänker jag är en sak som vi i utskottet verkligen måste arbeta för: att detta standardiseras så att oavsett vilket museum saker finns på ska man kunna söka dem med samma sökord.

Herr talman! Jag tackar för klargörandet.

Ja, vi såg att antalet besökare på de statliga museerna ökade från drygt 7 upp till 8 miljoner när man tog bort avgiften vid den socialdemokratiska regeringens tillträde. Jag måste vara tydlig och säga att jag gärna hade velat att det var 8, 9 eller 10 miljoner besökare; detta har verkligen inte att göra med att jag önskar hålla nere antalet besök. Jag ser också att det i de tider vi har nu är extremt viktigt att vi tar del av kulturarvet.

Jag menar dock att man i stället måste arbeta med själva tänkandet att detta är någonting som är viktigt och har ett värde. Det är precis som i vår dialog med medborgarna där vi säger: Det är viktigt att ni prenumererar på en dagstidning i digital eller fysisk form. Det är viktigt att ni tar del av det samhälle ni är en del av.

Museerna är en del, som är jätteviktig, men jag menar att det handlar om en grundhållning. Vi går in och stöttar - vi har ett mediestöd så att tidningar ska finnas i hela landet, och vi har ett stöd även till museerna. Jag menar, 1 ½ miljard är redan finansierat genom statliga medel - det vi bråkar är om de sista 100 miljonerna också ska betalas av skattebetalarna eller om de ska betalas av dem som brukar museerna.