Peter Ollén (M) om Statens stöd till trossamfund och civilsamhället

Fru talman! Jag känner att vi har haft lite för få replikskiften i den här debatten, så jag måste passa på innan den är slut.

Peter Ollén talar väldigt fint om framväxten av vårt demokratiska samhälle med hjälp av folkrörelserna och den kraft som frigjordes eller organiserades i de olika typer av rörelser vi kunde se från 1800-talet och framåt. Det är väldigt fint att höra detta. Vi delar den uppfattningen. Jag tog ju upp mycket av detta i mitt anförande också.

Utifrån att ledamoten ser värdet av folkbildningen och att även mindre trossamfund har fått stöd och kraft att växa undrar jag: Hur kommer det sig att Moderaterna lägger fram en proposition där man inte tar det antal som utredningen föreslog, 1 000 betjänade, som gräns för att få det statliga stödet utan i stället lägger sig på en nivå med 2 500 betjänade? Det är en av mina frågor.

Sedan vill jag också höra lite mer om hur ledamoten motiverar de stora neddragningar man gör inom folkbildningen, framför allt genom studieförbundens kapade bidrag? I slutet av mandatperioden kommer de att ha blivit av med en tredjedel av det statliga stödet. Kan ledamoten förklara lite hur det resonemanget går ihop med den fina förklaring som fanns inledningsvis?

Fru talman! Jag tackar Peter Ollén för svaret.

Det som konstateras i propositionen är att det är ett stort antal framför allt mindre kristna kyrkor som kommer att hamna utanför gränsen. Förslaget om 1 000 fanns med i utredningen, och 3 000 är den gräns som gäller i dag. 2 500 är såklart en förbättring. Fler kommer att inkluderas, men vi hade förstås velat se att man gick på utredningens förslag för att omfatta fler mindre samfund.

Det är tufft att vara ett mindre samfund i ett så sekulariserat land som Sverige. Har man samlat ihop 1 000 personer har man jobbat på ganska bra, och jag tänker att det finns anledning att staten stöttar mindre trossamfund på det sättet.

För studieförbunden tycker jag tyvärr inte att logiken riktigt håller ihop. När man ser att det förekommer brister i uppföljning, i kontrollsystem, har ju studieförbunden, när det har uppdagats fusk, verkligen skruvat åt. Man har gått fram med it-system som följer upp på personnivå med inloggning med bank-id. Stora, kostsamma system har riggats hos studieförbunden för att komma till rätta med oegentligheter där studieförbunden har blivit utsatta för bedrägerier. De har nu gjort allt för att täppa till hålen de senaste åren. Jag tycker inte att regeringspartierna riktigt har uppskattat detta. Det här är kostsamma investeringar som har gjorts personellt och i it-infrastruktur.

Om detta hade drabbat en myndighet skulle man ha sett till att den hade fått mer ekonomiska muskler för att komma till rätta med fusk och oegentligheter, men här har regeringen och SD gått åt andra hållet. När man har blivit utsatt för bedrägerier straffas man genom att få ett lägre anslag. Det är olyckligt. Kan ledamoten kommentera detta?